För­ord­ning (1982:70) om dub­bel­be­skatt­nings­av­tal mel­lan Sve­rige och Jugo­sla­vien

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1982:70
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 1998:258
Övrigt: Upp­hävd såvitt avser Make­do­nien fr.o.m. 1998-​12-31. Endast den svenska tex­ten finns med i bila­gorna.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1982:70
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S3
Utfär­dad: 1982-​02-04
Änd­rad: t.o.m. SFS

1998:258
Övrig text: Upp­hävd såvitt avser Make­do­nien fr.o.m. 1998-​12-31. Endast den svenska tex­ten finns med i bila­gorna.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Det avtal för att und­vika dub­bel­be­skatt­ning beträf­fande skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het som Sve­rige och Jugo­sla­vien under­teck­nade den 18 juni 1980 skall till­sam­mans med det pro­to­koll som är fogat till avta­let gälla för Sve­ri­ges del. Avta­lets och pro­to­kol­lets inne­håll fram­går av bila­gorna 1 och 2 till denna för­ord­ning.

Vid tillämp­ning av avta­let och pro­to­kol­let skall iakt­tas de anvis­ningar som är fogade till för­ord­ningen som bilaga 3.

Bilaga 1

Avtal mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­rige och den Soci­a­lis­tiska Fede­rala Repu­bli­ken Jugo­sla­vien för att und­vika dub­bel­be­skatt­ning beträf­fande skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het

Konung­a­ri­ket Sve­rige och den Soci­a­lis­tiska Fede­rala Repu­bli­ken Jugo­sla­vien, som öns­kar ingå ett avtal för att und­vika dub­bel­be­skatt­ning beträf­fande skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het, har kom­mit över­ens om föl­jande:

Arti­kel 1

Per­so­ner som omfat­tas av avta­let

Detta avtal tilläm­pas på per­so­ner som har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller i båda sta­terna.

Arti­kel 2

Skat­ter som omfat­tas av avta­let
   1. Detta avtal tilläm­pas på skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het, som utta­ges av envar av de avtals­slu­tande sta­terna, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter, obe­ro­ende av sät­tet på vil­ket skat­terna utta­ges. Avta­let tilläm­pas även på bidrag som utta­ges i Jugo­sla­vien med undan­tag för soci­al­för­säk­rings­bi­drag.
   2. Med skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het för­stås alla skat­ter, som utgår på inkomst eller för­mö­gen­het i dess hel­het eller på delar av inkomst eller för­mö­gen­het, däri inbe­gripna skat­ter på vinst genom över­lå­telse av lös eller fast egen­dom samt skat­ter på vär­desteg­ring. Vid tillämp­ning av detta avtal avses med uttryc­ket skat­ter även sådana bidrag som anges i punkt 1 i denna arti­kel.
   3. De för när­va­rande utgå­ende skat­ter, på vilka avta­let tilläm­pas är:
      a) Beträf­fande Sve­rige:
      1) den stat­liga inkomst­skat­ten, sjö­mans­skat­ten och kupongskat­ten däri inbe­gripna;
      2) ersätt­nings­skat­ten och utskift­nings­skat­ten;
      3) bevill­nings­av­gif­ten för visa offent­liga före­ställ­ningar;
      4) den kom­mu­nala inkomst­skat­ten; samt
      5) den stat­liga för­mö­gen­hets­skat­ten;

(i det föl­jande benämnd "svensk skatt").
      b) Beträf­fande Jugo­sla­vien:
      1) skat­ten och bidra­gen som utta­ges på inkomst för­vär­vad av sam­man­slut­ning­arna av för­e­nad arbets­kraft;
      2) skat­ten och bidra­gen som utta­ges på per­son­lig inkomst för­vär­vad genom enskild tjänst;
      3) skat­ten och bidra­gen på per­son­lig inkomst för­vär­vad genom jord­bruks­verk­sam­het;
      4) skat­ten och bidra­gen på per­son­lig inkomst för­vär­vad genom själv­stän­dig verk­sam­het av eko­no­misk eller icke-​ekonomisk art;
      5) skat­ten på per­son­lig inkomst för­vär­vad genom upp­hovs­rätt, patent eller tek­niska för­bätt­ringar;
      6) skat­ten på avkast­ning av för­mö­gen­het eller rät­tig­het av för­mö­gen­hetsna­tur;
      7) för­mö­gen­hets­skat­ten;
      8) skat­ten på med­bor­ga­res sam­man­lagda inkomst;
      9) skat­ten på inkomst för­vär­vad av per­son med hem­vist utom­lands genom inve­ste­ringar i en inhemsk sam­man­slut­ning av för­e­nad arbets­kraft för ett s.k. blan­dat före­tag;

10) skat­ten på inkomst för­vär­vad av per­son med hem­vist utom­lands genom inve­ste­rings­ar­be­ten;

11) skat­ten på inkomst för­vär­vad av per­son med hem­vist utom­lands genom trans­port av pas­sa­ge­rare och gods;

(i det föl­jande benämnda "jugo­sla­visk skatt").
   4. Detta avtal tilläm­pas även på skat­ter av samma eller i huvud­sak likar­tat slag, som efter under­teck­nan­det av avta­let utta­ges vid sidan av eller i stäl­let för de ovan­nämnda skat­terna. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall med­dela varandra de väsent­liga änd­ringar som skett i respek­tive skat­te­lag­stift­ning.

Arti­kel 3

All­männa defi­ni­tio­ner
   1. I detta avtal har föl­jande uttryck nedan angi­ven bety­delse:
      a) Uttryc­ken "en avtals­slu­tande stat" och "den andra avtals­slu­tande sta­ten" åsyf­tar den soci­a­lis­tiska Fede­rala Repu­bli­ken Jugo­sla­vien eller Konung­a­ri­ket Sve­rige, allt­ef­ter som sam­man­hanget krä­ver.
      b) Uttryc­ket "per­son" inbe­gri­per fysisk per­son samt varje slag av juri­disk per­son.
      c) Uttryc­ket "bolag" åsyf­tar sam­man­slut­ning av för­e­nad arbets­kraft och varje annan juri­disk per­son som är skatt­skyl­dig samt, beträf­fande Sve­rige, även svenskt han­dels­bo­lag.
      d) Uttryc­ken "före­tag i en avtals­slu­tande stat" och "före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten" åsyf­tar allt­ef­ter som sam­man­hanget krä­ver, beträf­fande Jugo­sla­vien, en sam­man­slut­ning av för­e­nad arbets­kraft och annan själv­sty­rande orga­ni­sa­tion eller sam­man­slut­ning, arbe­tare som indi­vi­du­ellt utför själv­stän­dig verk­sam­het och före­tag som upp­rät­tats utan­för Jugo­sla­vi­ens ter­ri­to­rium och som bedrivs av per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien samt, beträf­fande Sve­rige, före­tag som bedrivs av per­son med hem­vist i Sve­rige.
      e) Uttryc­ket "behö­rig myn­dig­het" åsyf­tar:
      1) beträf­fande Jugo­sla­vien, fede­ra­tio­nens finans­sek­re­ta­riat eller dessa befull­mäk­ti­gade ombud,
      2) beträf­fande Sve­rige, bud­get­mi­nis­tern eller den­nes befull­mäk­ti­gade ombud.
      f) Uttryc­ket "med­bor­gare" åsyf­tar varje fysisk per­son som har med­bor­gar­skap i en avtals­slu­tande stat.
      g) Uttryc­ket "inter­na­tio­nell tra­fik" åsyf­tar varje trans­port utförd av far­tyg eller flyg­plan, som används av före­tag som har sin verk­liga led­ning i en avtals­slu­tande stat, utom då trans­por­ten med far­ty­get eller flyg­pla­net sker ute­slu­tande mel­lan plat­ser i den andra avtals­slu­tande sta­ten.
   2. Då en avtals­slu­tande stat tilläm­par detta avtal anses varje uttryck, som inte defi­ni­e­rats däri, ha den bety­delse som uttryc­ket har enligt den sta­tens lag­stift­ning rörande sådana skat­ter på vilka avta­let tilläm­pas.

Arti­kel 4

Skat­te­rätts­ligt hem­vist
   1. Vid tillämp­ningen av detta avtal för­stås med uttryc­ket "per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat" varje per­son, som enligt lag­stift­ningen i denna stat är skatt­skyl­dig där på grund av hem­vist, bosätt­ning, plats för före­tags­led­ning eller varje annan lik­nande omstän­dig­het.
   2. Då på grund av bestäm­mel­serna i punkt 1 fysisk per­son har hem­vist i båda avtals­slu­tande sta­terna, fast­ställs hans hem­vist enligt föl­jande reg­ler:
      a) Han anses ha hem­vist i den avtals­slu­tande stat, där han har ett hem som sta­dig­va­rande står till hans för­fo­gande. Om han har ett sådant hem i båda avtals­slu­tande sta­terna, anses han ha hem­vist i den avtals­slu­tande stat, med vil­ken hans per­son­liga och eko­no­miska för­bin­del­ser är star­kast (cent­rum för lev­nads­in­tres­sena).
      b) Om det inte kan avgö­ras, i vil­ken avtals­slu­tande stat han har cent­rum för lev­nads­in­tres­sena, eller om han inte i någon­dera avtals­slu­tande sta­ten har ett hem, som sta­dig­va­rande står till hans för­fo­gande, anses han ha hem­vist i den avtals­slu­tande stat, där han vis­tas sta­dig­va­rande.
      c) Om han vis­tas sta­dig­va­rande i båda avtals­slu­tande sta­terna eller om han inte vis­tas sta­dig­va­rande i någon av dem, anses han ha hem­vist i den avtals­slu­tande stat, där han är med­bor­gare.
      d) Om han är med­bor­gare i båda avtals­slu­tande sta­terna eller om han inte är med­bor­gare i någon av dem, avgör de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse.
   3. Då på grund av bestäm­mel­serna i punkt 1 per­son, som ej är fysisk per­son, har hem­vist i båda avtals­slu­tande sta­terna, anses per­so­nen i fråga ha hem­vist i den avtals­slu­tande stat där den har sin verk­liga led­ning.

Arti­kel 5

Fast drift­ställe
   1. Vid tillämp­ningen av detta avtal för­stås med uttryc­ket "fast drift­ställe" en sta­dig­va­rande affär­san­ord­ning, där före­ta­gets verk­sam­het helt eller del­vis utövas.
   2. Uttryc­ket "fast drift­ställe" omfat­tar sär­skilt:
      a) plats för före­tags­led­ning,
      b) filial,
      c) kon­tor,
      d) fabrik,
      e) verk­stad,
      f) gruva, sten­brott eller annan plats för utvin­ning av natur­till­gång, samt
      g) plats för byggnads-​, anläggnings-​ eller instal­la­tions­ar­bete, som varar mer än tolv måna­der.
   3. Uttryc­ket "fast drift­ställe" anses inte inne­fatta:
      a) använd­ningen av anord­ningar, avsedda ute­slu­tande för lag­ring, utställ­ning eller utläm­nande av före­ta­get till­hö­riga varor,
      b) inne­ha­vet av ett före­ta­get till­hö­rigt varu­la­ger, avsett ute­slu­tande för lag­ring, utställ­ning eller utläm­nande,
      c) inne­ha­vet av ett före­ta­get till­hö­rigt varu­la­ger, avsett ute­slu­tande för bear­bet­ning eller för­äd­ling genom annat före­tags försorg,
      d) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande affär­san­ord­ning, avsedd ute­slu­tande för inköp av varor eller inför­skaf­fande av upp­lys­ningar för före­ta­gets räk­ning,
      e) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande affär­san­ord­ning, avsedd ute­slu­tande för att för före­ta­gets räk­ning ombe­sörja reklam, med­dela upp­lys­ningar, bedriva veten­skap­lig forsk­ning eller utöva lik­nande verk­sam­het, som är av för­be­re­dande eller biträ­dande art.
   4. Per­son, som är verk­sam i en avtals­slu­tande stat för före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten -- annan än en sådan obe­ro­ende repre­sen­tant som avses i punkt 5 -- behand­las såsom ett fast drift­ställe i den först­nämnda sta­ten, om han inne­har och i denna först­nämnda stat regel­bun­det använ­der full­makt att sluta avtal i före­ta­gets namn samt verk­sam­he­ten inte begrän­sas till inköp av varor för före­ta­gets räk­ning.
   5. Före­tag i en avtals­slu­tande stat anses inte ha fast drift­ställe i den andra avtals­slu­tande sta­ten endast på den grund att före­ta­get uppe­hål­ler affärs­för­bin­del­ser i denna andra stat genom för­med­ling av mäk­lare, kom­mis­sio­när eller annan obe­ro­ende repre­sen­tant, under för­ut­sätt­ning att sådan per­son där­vid utö­var sin van­liga affärs­verk­sam­het.
   6. Den omstän­dig­he­ten att ett bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat kon­trol­le­rar eller kon­trol­le­ras av ett bolag med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller ett bolag som utö­var affärs­verk­sam­het i denna andra stat (antingen genom fast drift­ställe eller på annat sätt), med­för inte i och för sig att något­dera bola­get betrak­tas såsom fast drift­ställe för det andra bola­get.

Arti­kel 6

Fas­tig­het
   1. Inkomst av fas­tig­het -- vari inbe­grips inkomst av jord­bruk eller skogs­bruk -- får beskat­tas i den avtals­slu­tande stat, där fas­tig­he­ten är belä­gen.
   2. Uttryc­ket "fas­tig­het" har den bety­delse som uttryc­ket har enligt lag­stift­ningen i den stat där fas­tig­he­ten i fråga är belä­gen. Far­tyg, båtar och flyg­plan anses inte som fas­tig­het.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 i denna arti­kel tilläm­pas på inkomst, som för­vär­vas genom ome­del­bart bru­kande, genom uthyr­ning eller genom annan använd­ning av fas­tig­het.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 3 tilläm­pas även på inkomst av fas­tig­het som till­hör före­tag och på inkomst av fas­tig­het som används vid utö­vande av fritt yrke.

Arti­kel 7

Rörelse
   1. Inkomst av rörelse, som för­vär­vas av före­tag i en avtals­slu­tande stat, beskat­tas endast i denna stat, såvida inte före­ta­get bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe. Om före­ta­get bedri­ver rörelse på nyss angi­vet sätt, får före­ta­gets inkomst beskat­tas i den andra avtals­slu­tande sta­ten men endast så stor del därav, som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let.
   2. Om före­tag i en avtals­slu­tande stat bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe, hän­förs -- om inte bestäm­mel­serna i punkt 3 för­an­le­der annat -- i var­dera avtals­slu­tande sta­ten till det fasta drift­stäl­let den inkomst av rörelse, som det kan antas att drift­stäl­let skulle ha för­vär­vat, om det varit ett fri­stående före­tag, som bedri­vit verk­sam­het av samma eller lik­nande slag under samma eller lik­nande vill­kor och själv­stän­digt avslu­tat affä­rer med det före­tag till vil­ket drift­stäl­let hör.
   3. Vid bestäm­mande av inkomst, som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let, med­ges avdrag för kost­na­der som upp­kom­mit för det fasta drift­stäl­lets räk­ning, härun­der inbe­gripna kost­na­der för före­ta­gets led­ning och all­männa för­valt­ning, antingen kost­na­derna upp­kom­mit i den avtals­slu­tande stat där det fasta drift­stäl­let är belä­get eller annor­stä­des. Bestäm­mel­serna i denna punkt med­för emel­ler­tid inte rätt till avdrag för kost­na­der som är av sådant slag att avdrag inte skulle kun­nat med­ges om det fasta drift­stäl­let hade varit ett fri­stående före­tag.
   4. Inkomst hän­för­lig till ett fast drift­ställe skall bestäm­mas på grund­val av sär­skild redo­vis­ning hos det fasta drift­stäl­let. Om sådan redo­vis­ning inte är till­räck­lig för att bestämma det fasta drift­stäl­lets inkomst, skall denna bestäm­mas genom en för­del­ning av före­ta­gets hela inkomst på de olika delarna. För­fa­ran­det skall dock vara sådant att resul­ta­tet står i över­ens­stäm­melse med de i denna arti­kel angivna prin­ci­perna. Om det anses nöd­vän­digt skall de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna söka enas om meto­den för att för­dela före­ta­gets inkomst.
   5. Inkomst anses inte hän­för­lig till fast drift­ställe endast av den anled­ningen att varor inköps genom det fasta drift­stäl­lets försorg för före­ta­gets räk­ning.
   6. Bestäm­mel­serna i denna arti­kel tilläm­pas på inkomst som för­vär­vas från Jugo­sla­vien av per­son med hem­vist i Sve­rige genom hans del­ta­gande i ett s.k. blan­dat före­tag (joint ven­ture) till­sam­mans med ett jugo­sla­viskt före­tag.
   7. Ingår i rörel­se­in­koms­ten inkomst­slag, som behand­las sär­skilt i andra artik­lar av detta avtal, berörs bestäm­mel­serna i dessa artik­lar inte av reg­lerna i före­va­rande arti­kel.

Arti­kel 8

Sjö- och luft­fart
   1. Inkomst som för­vär­vas genom utö­vande av sjö- och luft­fart i inter­na­tio­nell tra­fik beskat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där före­ta­get har sin verk­liga led­ning.
   2. Om före­tag som bedri­ver sjö­fart i inter­na­tio­nell tra­fik har sin verk­liga led­ning ombord på ett far­tyg, anses led­ningen utö­vad i den avtals­slu­tande stat, där far­ty­get har sin hem­ma­hamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtals­slu­tande stat där far­ty­gets redare har hem­vist.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas beträf­fande inkomst som för­vär­vas av luft­fartskon­sor­tiet Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS) men endast i fråga om den del av inkoms­ten som mot­sva­rar den andel i kon­sor­tiet vil­ken inne­has av AB Aero­trans­port (ABA), den svenske delä­ga­ren i Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS).
   4. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas även beträf­fande inkomst som för­vär­vas genom del­ta­gande av före­tag i de avtals­slu­tande sta­terna i en pool, ett gemen­samt före­tag eller i en inter­na­tio­nell drifts­or­ga­ni­sa­tion.

Arti­kel 9

Före­tag med intres­se­ge­men­skap

I fall då
      a) ett före­tag i en avtals­slu­tande stat direkt eller indi­rekt del­tar i led­ningen eller över­vak­ningen av ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller äger del i detta före­tags kapi­tal, eller
      b) samma per­so­ner direkt eller indi­rekt del­tar i led­ningen eller över­vak­ningen av såväl ett före­tag i en avtals­slu­tande stat som ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller äger del i båda dessa före­tags kapi­tal, iakt­tas föl­jande.

Om mel­lan före­ta­gen i fråga om han­del eller andra eko­no­miska för­bin­del­ser avta­las eller före­skrivs vill­kor, som avvi­ker från dem som skulle ha avta­lats mel­lan av varandra obe­ro­ende före­tag, får alla inkoms­ter, som utan sådana vill­kor skulle ha till­kom­mit det ena före­ta­get men som på grund av vill­ko­ren i fråga inte till­kom­mit detta före­tag, inräk­nas i detta före­tags inkomst och beskat­tas i över­ens­stäm­melse där­med.

Arti­kel 10

Utdel­ning
   1. Utdel­ning från bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten får beskat­tas i denna andra stat.
   2. Utdel­ningen får emel­ler­tid beskat­tas i den avtals­slu­tande stat, där bola­get som beta­lar utdel­ningen har hem­vist, i enlig­het med lag­stift­ningen i denna stat, men skat­ten får inte över­stiga:
      a) 5 pro­cent av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp om mot­ta­ga­ren är ett bolag (med undan­tag för han­dels­bo­lag) som direkt behärs­kar minst 25 pro­cent av rös­te­ta­let för akti­erna i det utde­lande bola­get,
      b) 15 pro­cent av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp i övriga fall.

De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall träffa över­ens­kom­melse om sät­tet för genom­fö­ran­det av denna begräns­ning.

Denna punkt berör inte bola­gets beskatt­ning för vinst av vil­ken utdel­ningen beta­las.
   3. Med uttryc­ket "utdel­ning" för­stås i denna arti­kel inkomst av aktier eller andra rät­tig­he­ter, ford­ringar ej inbe­gripna, med rätt till andel i vinst samt inkomst av andra ande­lar i bolag, vil­ken enligt skat­te­lag­stift­ningen i den stat, där det utde­lande bola­get har hem­vist, är under­kas­tad samma skat­te­reg­ler som inkomst av aktier.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 tilläm­pas inte om mot­ta­ga­ren av utdel­ningen har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och har fast drift­ställe i den andra avtals­slu­tande sta­ten, där det utbe­ta­lande bola­get har hem­vist, samt den andel på grund av vil­ken utdel­ningen beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7.
   5. Om bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär inkomst från den andra avtals­slu­tande sta­ten, får denna andra stat inte påföra någon skatt på utdel­ning, som bola­get beta­lar till per­son som ej har hem­vist i denna andra stat, och inte hel­ler någon skatt på bola­gets ej utde­lade vinst, även om utdel­ningen eller den ej utde­lade vins­ten helt eller del­vis utgörs av inkomst som upp­kom­mit i denna andra stat.

Arti­kel 11

Ränta
   1. Ränta, som här­rör från en avtals­slu­tande stat och som beta­las till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, beskat­tas endast i denna andra stat.
   2. Med uttryc­ket "ränta" för­stås i denna arti­kel inkomst av vär­de­pap­per som utfär­dats av sta­ten, av obli­ga­tio­ner eller deben­tu­res, antingen de utfär­dats mot säker­het i fas­tig­het eller ej och antingen de med­för rätt till andel i vinst eller ej. Uttryc­ket åsyf­tar även inkomst av varje annat slags ford­ran samt all annan inkomst som enligt skat­te­lag­stift­ningen i den avtals­slu­tande stat, från vil­ken inkoms­ten här­rör, jäm­ställs med inkomst av för­sträck­ning.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas inte, om mot­ta­ga­ren av rän­tan har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och inne­har fast drift­ställe i den andra avtals­slu­tande sta­ten från vil­ken rän­tan här­rör samt den ford­ran på grund av vil­ken rän­tan beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7.
   4. Beträf­fande sådana fall då sär­skilda för­bin­del­ser mel­lan utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren eller mel­lan dem båda och annan per­son för­an­le­der att det utbe­ta­lade rän­te­be­lop­pet med hän­syn till den skuld, för vil­ken rän­tan erläggs över­sti­ger det belopp som skulle ha avta­lats mel­lan utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren om sådana för­bin­del­ser inte före­le­gat, gäl­ler bestäm­mel­serna i denna arti­kel endast för sist­nämnda belopp. I sådant fall beskat­tas över­skju­tande belopp enligt lag­stift­ningen i var­dera avtals­slu­tande sta­ten med iakt­ta­gande av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.

Arti­kel 12

Royalty
   1. Royalty, som här­rör från en avtals­slu­tande stat och som beta­las till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, beskat­tas endast i denna andra stat.
   2. Med uttryc­ket "royalty" för­stås i denna arti­kel varje slag av belopp som beta­las såsom ersätt­ning för nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja upp­hovs­rätt till lit­te­rära, konst­när­liga eller veten­skap­liga verk, bio­graf­fil­mer samt fil­mer och band för tele­vi­sion och radio häri inbe­gripna, patent, varu­märke, möns­ter eller modell, rit­ning, hem­ligt recept eller hem­lig till­verk­nings­me­tod samt för nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig utrust­ning eller för upp­lys­ningar om erfa­ren­hets­rön av indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig natur.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas inte, om mot­ta­ga­ren av royal­tyn har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och inne­har fast drift­ställe i den andra avtals­slu­tande sta­ten från vil­ken royal­tyn här­rör samt den rätt eller egen­dom som ger upp­hov till royal­tyn äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7.
   4. Beträf­fande sådana fall, då sär­skilda för­bin­del­ser mel­lan utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren eller mel­lan dem båda och annan per­son för­an­le­der att belop­pet av utbe­ta­lad royalty med hän­syn till det nytt­jande, den rätt eller upp­lys­ning för vil­ken royal­tyn erläggs, över­sti­ger det belopp, som skulle ha avta­lats mel­lan utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren om sådana för­bin­del­ser inte före­le­gat, gäl­ler bestäm­mel­serna i denna arti­kel endast för sist­nämnda belopp. I sådant fall beskat­tas över­skju­tande belopp enligt lag­stift­ningen i var­dera avtals­slu­tande sta­ten med iakt­ta­gande av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.

Arti­kel 13

Rea­li­sa­tions­vinst
   1. Vinst genom över­lå­telse av sådan fas­tig­het som avses i arti­kel 6 punkt 2 får beskat­tas i den avtals­slu­tande stat där fas­tig­he­ten är belä­gen.
   2. Vinst genom över­lå­telse av lös egen­dom hän­för­lig till till­gångar ned­lagda i fast drift­ställe, vil­ket ett före­tag i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, eller av lös egen­dom hän­för­lig till sta­dig­va­rande anord­ning för utö­vande av fritt yrke, vil­ken en per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får beskat­tas i denna andra stat. Mot­sva­rande gäl­ler vinst genom över­lå­telse av sådant fast drift­ställe (för sig eller i sam­band med över­lå­telse av hela före­ta­get) eller av sådan sta­dig­va­rande anord­ning.
   3. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 2 i denna arti­kel beskat­tas vinst genom över­lå­telse av far­tyg eller flyg­plan, som används i inter­na­tio­nell tra­fik, eller av lös egen­dom, som är hän­för­lig till använd­ningen av sådana far­tyg eller flyg­plan, endast i den avtals­slu­tande stat där före­ta­get har sin verk­liga led­ning.
   4. Vinst genom över­lå­telse av annan än i punk­terna 1, 2 och 3 i denna arti­kel angi­ven egen­dom beskat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där över­lå­ta­ren har hem­vist.

Arti­kel 14

Fritt yrke
   1. Inkomst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var genom utö­vande av fritt yrke eller annan där­med jäm­för­lig själv­stän­dig verk­sam­het, beskat­tas endast i denna stat.
   2. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1 i denna arti­kel får inkomst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var genom utö­vande av fritt yrke eller annan där­med jäm­för­lig själv­stän­dig verk­sam­het i den andra avtals­slu­tande sta­ten, beskat­tas i denna andra avtals­slu­tande stat, om per­so­nen i fråga vis­tas i denna andra avtals­slu­tande stat under tidrymd eller tidrym­der som sam­man­lagt över­sti­ger 183 dagar under kalen­derå­ret i fråga, oav­sett om sådan per­son har en sta­dig­va­rande anord­ning i denna andra avtals­slu­tande stat eller ej.
   3. Uttryc­ket "fritt yrke" inbe­gri­per sär­skilt själv­stän­dig veten­skap­lig, lit­te­rär och konst­när­lig verk­sam­het, uppfostrings-​ och under­vis­nings­verk­sam­het samt sådan själv­stän­dig verk­sam­het som utövas av läkare, advo­ka­ter, ingen­jö­rer, arki­tek­ter, tand­lä­kare och revi­so­rer.

Arti­kel 15

Tjänst
   1. Där inte bestäm­mel­serna i artik­larna 16, 18 och 19 i detta avtal för­an­le­der annat, beskat­tas löner och lik­nande ersätt­ningar, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär genom anställ­ning, endast i denna stat såvida inte arbe­tet utförs i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Om arbe­tet utförs i denna andra stat, får ersätt­ning som upp­bärs för arbe­tet beskat­tas där.
   2. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1 i denna arti­kel beskat­tas inkomst, vil­ken upp­bärs av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för arbete som utförs i den andra avtals­slu­tande sta­ten, endast i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten, under för­ut­sätt­ning att
      a) inkomst­ta­ga­ren vis­tas i den andra avtals­slu­tande sta­ten under tidrymd eller tidrym­der, som sam­man­lagt inte över­sti­ger 183 dagar under kalen­derå­ret i fråga, och
      b) ersätt­ning beta­las av eller på upp­drag av per­son som ej har hem­vist i den andra sta­ten, samt
      c) ersätt­ningen inte såsom omkost­nad belas­tar fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning, som ifrå­ga­va­rande per­son har i den andra sta­ten.
   3. a) Lön som beta­las av en avtals­slu­tande stat, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter till fysisk per­son beskat­tas endast i denna stat.
      b) Sådan ersätt­ning beskat­tas emel­ler­tid endast i den andra avtals­slu­tande sta­ten, om mot­ta­ga­ren har utfört arbe­tet i denna andra stat och är en per­son med hem­vist i denna stat som:
      1) är med­bor­gare i denna stat eller
      2) inte erhöll hem­vist där endast för att utföra arbe­tet.
   4. Lön som fysisk per­son erhål­ler för arbete utfört i sam­band med rörelse som bedrivs av en avtals­slu­tande stat, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter beskat­tas enligt bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 i denna arti­kel.
   5. Lön som fysisk per­son erhål­ler för arbete utfört vid Jugo­sla­vi­ens För­e­nade Eko­no­miska Repre­sen­ta­tion eller Jugo­sla­viska Turist­by­rån beskat­tas endast i Jugo­sla­vien. Bestäm­mel­serna i denna punkt tilläm­pas inte beträf­fande svensk med­bor­gare eller beträf­fande per­son som inte erhöll hem­vist i Sve­rige endast för att utföra arbe­tet.
   6. Utan hin­der av före­gå­ende bestäm­mel­ser i denna arti­kel får ersätt­ning för arbete, som utförs ombord på far­tyg eller flyg­plan i inter­na­tio­nell tra­fik, beskat­tas i den avtals­slu­tande stat där före­ta­get har sin verk­liga led­ning. Om per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär ersätt­ning för arbete, vil­ket utförs ombord på flyg­plan som används i inter­na­tio­nell tra­fik av luft­fartskon­sor­tiet Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS), beskat­tas ersätt­ningen endast i Sve­rige.

Arti­kel 16

Ersätt­ningar för arbete i bolags­sty­relse (sty­rel­se­ar­vo­den)
   1. Sty­rel­se­ar­vo­den och lik­nande ersätt­ningar, som per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien erhål­ler i egen­skap av sty­rel­se­le­da­mot i bolag med hem­vist i Sve­rige, får beskat­tas i Sve­rige.
   2. Arvo­den och andra lik­nande ersätt­ningar, som per­son med hem­vist i Sve­rige erhål­ler i egen­skap av sty­rel­se­le­da­mot i bolag med hem­vist i Jugo­sla­vien, får beskat­tas i Jugo­sla­vien.
   3. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 tilläm­pas inte på ersätt­ning som någon erhål­ler på grund av sin sed­van­liga verk­sam­het i ett bolag såsom anställd, råd­gi­vare, kon­sult eller lik­nande. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 14 respek­tive arti­kel 15.

Arti­kel 17

Artis­ter och idrotts­män
   1. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i artik­larna 14 och 15 får inkomst, som teater-​ eller film­skå­de­spe­lare, radio-​ eller tele­vi­sions­ar­tis­ter, musi­ker och lik­nande yrkes­ut­ö­vare samt idrotts­män för­vär­var genom den verk­sam­het de per­son­li­gen utö­var i denna egen­skap, beskat­tas i den avtals­slu­tande stat där verk­sam­he­ten utövas.
   2. I fall då inkomst genom per­son­ligt arbete som artist eller idrotts­man i denna egen­skap utför till­fal­ler annan än artis­ten eller idrotts­man­nen själv får denna inkomst, utan hin­der av bestäm­mel­serna i artik­larna 7, 14 och 15, beskat­tas i den avtals­slu­tande stat där artis­ten eller idrotts­man­nen utför arbe­tet.
   3. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 i denna arti­kel beskat­tas inkomst, som artist eller idrotts­man med hem­vist i en avtals­slu­tande stat i denna egen­skap för­vär­var genom sin per­son­liga verk­sam­het, endast i denna stat, under för­ut­sätt­ning att verk­sam­he­ten utövas i den andra avtals­slu­tande sta­ten inom ramen för ett pro­gram om kul­tu­rellt eller idrotts­ligt utbyte som god­känts av båda avtals­slu­tande sta­terna.

Arti­kel 18

Pen­sio­ner
   1. Pen­sion och annan lik­nande ersätt­ning beskat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där mot­ta­ga­ren av pen­sio­nen eller ersätt­ningen har hem­vist.
   2. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1 beskat­tas pen­sion som utbe­ta­las av en avtals­slu­tande stat, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter till fysisk per­son över bud­ge­ten eller från spe­ci­ella fon­der, endast i denna stat. Sådan pen­sion beskat­tas emel­ler­tid endast i den andra avtals­slu­tande sta­ten om mot­ta­ga­ren är med­bor­gare i och har hem­vist i denna stat.
   3. Pen­sion, som fysisk per­son erhål­lit för arbete utfört i sam­band med rörelse bedri­ven av en avtals­slu­tande stat, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter, beskat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där per­so­nen i fråga har hem­vist.
   4. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 3 i denna arti­kel får utbe­tal­ningar enligt all­män soci­al­för­säk­rings­lag­stift­ning i en avtals­slu­tande stat beskat­tas i denna stat.

Arti­kel 19

Stu­de­rande
   1. Stu­de­rande eller affärs-​ eller hant­verksprak­ti­kant som vis­tas i en avtals­slu­tande stat ute­slu­tande för sin under­vis­ning eller utbild­ning och som har -- eller ome­del­bart före vis­tel­sen i denna stat hade -- hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, beskat­tas ej i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten för belopp som han erhål­ler för sitt uppe­hälle, sin under­vis­ning eller utbild­ning, om belop­pen utbe­ta­las till honom från källa utan­för denna först­nämnda stat.
   2. Stu­de­rande vid uni­ver­si­tet eller annan under­vis­nings­an­stalt i Jugo­sla­vien, som under till­fäl­lig vis­telse i Sve­rige inne­har anställ­ning i Sve­rige under en tidrymd av högst 100 dagar under ett och samma kalen­derår för att erhålla prak­tisk erfa­ren­het i anslut­ning till stu­di­erna, beskat­tas i Sve­rige endast för den del av inkoms­ten av anställ­ningen som över­sti­ger 1 500 svenska kro­nor per kalen­der­må­nad. Skat­te­be­fri­else enligt denna punkt med­ges dock med ett sam­man­lagt belopp av högst 4 500 svenska kro­nor. Belopp som enligt denna punkt är undan­tagna från beskatt­ning inne­fat­tar per­son­liga avdrag för ifrå­ga­va­rande kalen­derår.
   3. Stu­de­rande vid uni­ver­si­tet eller annan under­vis­nings­an­stalt i Sve­rige, som under till­fäl­lig vis­telse i Jugo­sla­vien inne­har anställ­ning i Jugo­sla­vien under en tidrymd av högst 100 dagar under ett och samma kalen­derår för att erhålla prak­tisk erfa­ren­het i anslut­ning till stu­di­erna, beskat­tas i Jugo­sla­vien endast för den del av inkoms­ten av anställ­ningen som för en kalen­der­må­nad över­sti­ger den i lag garan­te­rade per­son­liga inkoms­ten. Belopp som enligt denna punkt är undan­tagna från beskatt­ning inne­fat­tar per­son­liga avdrag för ifrå­ga­va­rande kalen­derår.
   4. Stu­de­rande eller affärs-​ eller hant­verksprak­ti­kant som vis­tas i en avtals­slu­tande stat för att erhålla under­vis­ning eller utbild­ning och som har -- eller ome­del­bart före vis­tel­sen i denna stat hade -- hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, beskat­tas ej i den först­nämnda sta­ten för inkomst för­vär­vad genom arbete i denna först­nämnda stat om ersätt­ningen inte under något beskatt­ningsår över­sti­ger 5 000 svenska kro­nor eller mot­vär­det i jugo­sla­visk valuta.

Skat­te­be­fri­else enligt denna punkt med­ges endast för den tid, som skä­li­gen eller van­ligt­vis åtgår för att full­borda stu­di­erna eller utbild­ningen i fråga, men får inte i något fall avse längre tid än tre på varandra föl­jande år. Belopp för vil­ket skat­te­fri­het med­ges enligt denna punkt inne­fat­tar per­son­liga avdrag för ifrå­ga­va­rande kalen­derår.
   5. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall träffa över­ens­kom­melse om tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i punk­terna 2, 3 och 4. De behö­riga myn­dig­he­terna kan också träffa över­ens­kom­melse om sådan änd­ring av där omnämnda belopp som fin­nes skä­lig med hän­syn till för­änd­ring i pen­ning­värde, änd­rad lag­stift­ning i en avtals­slu­tande stat eller andra lik­nande omstän­dig­he­ter.

Arti­kel 20

Annan inkomst

Inkomst som för­vär­vas av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat och som inte behand­las i före­gå­ende artik­lar i detta avtal beskat­tas, oav­sett var­i­från inkoms­ten här­rör, endast i denna stat.

Arti­kel 21

För­mö­gen­het
   1. För­mö­gen­het bestå­ende av sådan fas­tig­het som avses i arti­kel 6 punkt 2 får beskat­tas i den avtals­slu­tande stat där fas­tig­he­ten är belä­gen.
   2. För­mö­gen­het bestå­ende av lös egen­dom, som är hän­för­lig till till­gångar ned­lagda i ett före­tags fasta drift­ställe eller av lös egen­dom, som ingår i en sta­dig­va­rande anord­ning för utö­vande av fritt yrke, får beskat­tas i den avtals­slu­tande stat där det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen är belä­gen.
   3. Far­tyg och flyg­plan, som används i inter­na­tio­nell tra­fik, samt lös egen­dom, som är hän­för­lig till använd­ningen av sådana far­tyg och flyg­plan, beskat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där före­ta­get har sin verk­liga led­ning.
   4. Alla andra slag av för­mö­gen­het, som inne­has av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat, beskat­tas endast i denna stat.

Arti­kel 22

Undan­rö­jande av dub­bel­be­skatt­ning
   1. Om per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär inkomst eller inne­har för­mö­gen­het, som enligt bestäm­mel­serna i detta avtal får beskat­tas i Jugo­sla­vien skall, såvida inte bestäm­mel­serna i punkt 4 för­an­le­der annat, Sve­rige
      a) från veder­bö­rande per­sons inkomst­skatt avräkna ett belopp mot­sva­rande den inkomst­skatt som erlagts i Jugo­sla­vien,
      b) från veder­bö­rande per­sons för­mö­gen­hets­skatt avräkna ett belopp mot­sva­rande den för­mö­gen­hets­skatt som erlagts i Jugo­sla­vien.
   2. Avräk­nings­be­lop­pet skall emel­ler­tid inte över­stiga belop­pet av den del av inkomst­skat­ten respek­tive för­mö­gen­hets­skat­ten, beräk­nad utan sådan avräk­ning, som belö­per på den inkomst respek­tive den för­mö­gen­het som får beskat­tas i Jugo­sla­vien.
   3. I fall då enligt jugo­sla­visk lag befri­else eller ned­sätt­ning med­de­lats beträf­fande jugo­sla­visk skatt, som enligt arti­kel 7 i avta­let kan utgå på inkomst vil­ken för­vär­vas av ett svenskt före­tag genom fast drift­ställe eller s.k. blan­dat före­tag i Jugo­sla­vien, skall vid tillämp­ning av punkt 1 a) och punkt 2 avräk­ning av jugo­sla­visk skatt från svensk skatt ske som om sådan befri­else eller ned­sätt­ning inte med­de­lats.

Bestäm­mel­serna i denna punkt tilläm­pas beträf­fande de tio första åren under vilka detta avtal gäl­ler. De behö­riga myn­dig­he­terna skall över­lägga med varandra i syfte att avgöra om denna period skall utsträc­kas.
   4. Om per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär inkomst eller inne­har för­mö­gen­het som enligt bestäm­mel­serna i detta avtal beskat­tas endast i Jugo­sla­vien, får Sve­rige inräkna inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten i beskatt­nings­un­der­la­get men skall från skat­ten på inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten avräkna den del av inkomst­skat­ten respek­tive för­mö­gen­hets­skat­ten som utgör lika stor andel av hela skat­ten på inkoms­ten respek­tive för­mö­gen­he­ten som den inkomst som för­vär­vats från Jugo­sla­vien respek­tive den för­mö­gen­het som inne­has där utgör av hela inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten.
   5. Om per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien upp­bär inkomst eller inne­har för­mö­gen­het, som enligt bestäm­mel­serna i detta avtal får beskat­tas i Sve­rige, skall Jugo­sla­vien, såvida inte bestäm­mel­serna i punkt 6 för­an­le­der annat, undan­taga sådan inkomst eller för­mö­gen­het från beskatt­ning. Vid beräk­ning av skat­ten på denna per­sons åter­stå­ende inkomst eller för­mö­gen­het får dock den skat­te­sats tilläm­pas som skulle ha varit tillämp­lig om inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten i fråga inte undan­ta­gits från beskatt­ning.
   6. Om per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien upp­bär inkomst, som enligt bestäm­mel­serna i arti­kel 10 får beskat­tas i Sve­rige, skall Jugo­sla­vien från den skatt som utgår på denna per­sons inkomst avräkna ett belopp mot­sva­rande den skatt som erlagts i Sve­rige. Avräk­nings­be­lop­pet skall emel­ler­tid inte över­stiga den del av skat­ten, beräk­nad utan sådan avräk­ning, som belö­per på den inkomst som upp­bu­rits från Sve­rige.

Arti­kel 23

För­bud mot dis­kri­mi­ne­ring
   1. Med­bor­gare i en avtals­slu­tande stat skall, oav­sett om de har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller ej, inte i den andra avtals­slu­tande sta­ten bli före­mål för någon beskatt­ning eller något där­med sam­man­häng­ande skat­tekrav som är av annat slag eller mer tyng­ande än den beskatt­ning eller där­med sam­man­häng­ande skat­tekrav som med­bor­garna i denna andra stat under samma för­hål­lande är eller kan bli under­kas­tade.
   2. Beskatt­ningen av fast drift­ställe, som före­tag i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, skall i denna andra stat inte vara mindre för­del­ak­tig än beskatt­ningen av före­tag i denna andra stat, som bedri­ver samma verk­sam­het.

Denna bestäm­melse anses inte med­föra för­plik­telse för en avtals­slu­tande stat att medge per­so­ner med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten sådana per­son­liga avdrag vid beskatt­ningen, skat­te­be­fri­el­ser eller skat­tened­sätt­ningar på grund av civil­stånd eller för­sörj­nings­plikt mot familj, som med­ges per­so­ner med hem­vist i den föst­nämnda avtals­slu­tande sta­ten.
   3. Utom i de fall då arti­kel 9, arti­kel 11 punkt 4 eller arti­kel 12 punkt 4 tilläm­pas, skall ränta, royalty eller annan utbe­tal­ning från ett före­tag i en avtals­slu­tande stat till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten vid beräk­ningen av beskatt­nings­bar vinst för sådant före­tag vara avdrags­gill på samma vill­kor som mot­sva­rande utbe­tal­ning till per­son med hem­vist i den först­nämnda sta­ten.

På samma sätt skall skuld, som före­tag i en avtals­slu­tande stat har till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, vid beräk­ningen av före­ta­gets beskatt­nings­bara för­mö­gen­het vara avdrags­gill som om skul­den upp­kom­mit i för­hål­lande till per­son med hem­vist i den först­nämnda sta­ten.
   4. Före­tag i en avtals­slu­tande stat, vil­kas kapi­tal helt eller del­vis ägs eller kon­trol­le­ras, direkt eller indi­rekt, av en eller flera per­so­ner med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, skall inte i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten bli före­mål för någon beskatt­ning eller något där­med sam­man­häng­ande skat­tekrav, som är av annat slag eller mer tyng­ande än den beskatt­ning och där­med sam­man­häng­ande skat­tekrav, som andra lik­nande före­tag i denna först­nämnda stat är eller kan bli under­kas­tade.
   5. I denna arti­kel avser uttryc­ket "beskatt­ning" skat­ter av varje slag och beskaf­fen­het.

Arti­kel 24

För­fa­ran­det vid ömse­si­dig över­ens­kom­melse
   1. Om per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat gör gäl­lande, att i en avtals­slu­tande stat eller i båda sta­terna vid­ta­gits åtgär­der, som för honom med­för eller kom­mer att med­föra en mot detta avtal stri­dande beskatt­ning, äger han -- utan att detta påver­kar hans rätt att använda sig av de rätts­me­del som finns i dessa sta­ters interna rätts­ord­ning -- göra fram­ställ­ning i saken hos den behö­riga myn­dig­he­ten i den avtals­slu­tande stat, där han har hem­vist.
   2. Om denna behö­riga myn­dig­het fin­ner fram­ställ­ningen grun­dad men ej själv kan få till stånd en till­freds­stäl­lande lös­ning, skall myn­dig­he­ten söka lösa frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse med den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten i syfte att und­vika en mot detta avtal stri­dande beskatt­ning.
   3. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse söka avgöra svå­rig­he­ter eller tvi­vels­mål som upp­kom­mer rörande tolk­ningen eller tillämp­ningen av detta avtal. De kan även över­lägga i syfte att undan­röja dub­bel­be­skatt­ning i sådana fall som ej omfat­tas av detta avtal.
   4. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna kan träda i direkt för­bin­delse med varandra för att träffa över­ens­kom­melse i de fall som angi­vits i före­gå­ende punk­ter. Om munt­liga över­lägg­ningar anses under­lätta en över­ens­kom­melse, kan sådana över­lägg­ningar äga rum inom ramen för en kom­mis­sion bestå­ende av repre­sen­tan­ter för de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna.

Arti­kel 25

Utbyte av upp­lys­ningar
   1. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall utbyta sådana upp­lys­ningar som är nöd­vän­diga för att tillämpa detta avtal och för att genom­föra bestäm­mel­serna i de avtals­slu­tande sta­ter­nas lag­stift­ning beträf­fande skat­ter, som avses i detta avtal, i den utsträck­ning beskatt­ningen enligt denna lag­stift­ning står i över­ens­stäm­melse med detta avtal. De utbytta upp­lys­ning­arna skall behand­las som hem­liga och får inte yppas för andra per­so­ner eller myn­dig­he­ter än sådana som hand­läg­ger tax­e­ring eller upp­börd av skat­ter som omfat­tas av detta avtal.
   2. Bestäm­mel­serna i punkt 1 skall inte anses med­föra skyl­dig­het för en avtals­slu­tande stat
      a) att vid­taga för­valt­nings­åt­gär­der, som stri­der mot lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiv praxis i denna stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      b) att lämna upp­lys­ningar, som inte är till­gäng­liga enligt lag­stift­ning eller under sed­van­lig tjäns­teut­öv­ning i denna stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      c) att lämna upp­lys­ningar, som skulle röja affärs­hem­lig­het, eller hem­lig­het av offi­ci­ell natur eller i närings­verk­sam­het nytt­jat för­fa­rings­sätt, eller upp­lys­ningar, vil­kas över­läm­nande skulle strida mot all­männa hän­syn (ordre pub­lic).

Arti­kel 26

Diplo­ma­tiska och kon­su­lära befatt­nings­ha­vare

Detta avtal påver­kar inte de pri­vi­le­gier i beskatt­nings­hän­se­ende, som enligt folk­rät­tens all­männa reg­ler eller före­skrif­ter i sär­skilda över­ens­kom­mel­ser till­kom­mer diplo­ma­tiska eller kon­su­lära befatt­nings­ha­vare.

Arti­kel 27

Ikraft­trä­dande
   1. Detta avtal skall rati­fi­ce­ras och rati­fi­ka­tions­hand­ling­arna utväx­las i Bel­grad sna­rast möj­ligt.
   2. Detta avtal trä­der i kraft med utväx­lingen av rati­fi­ka­tions­hand­ling­arna och dess bestäm­mel­ser tilläm­pas:
      a) I Sve­rige:

Beträf­fande inkomst, som för­vär­vas den 1 janu­ari kalen­derå­ret när­mast efter det då utväx­lingen äger rum eller senare, samt beträf­fande för­mö­gen­het som taxe­ras andra kalen­derå­ret när­mast efter det då utväx­lingen äger rum eller senare.
      b) I Jugo­sla­vien:

Beträf­fande inkomst, som för­vär­vas eller för­mö­gen­het som inne­has under varje kalen­derår efter det då utväx­lingen äger rum.

Arti­kel 28

Upp­hö­rande

Detta avtal för­blir i kraft utan tids­be­gräns­ning men envar av de avtals­slu­tande sta­terna äger att -- senast den 30 juni under ett kalen­derår, som bör­jar efter utgången av en tidrymd av fem år efter dagen för avta­lets ikraft­trä­dande -- på diplo­ma­tisk väg skrift­li­gen upp­säga avta­let hos den andra avtals­slu­tande sta­ten. I hän­delse av sådan upp­säg­ning upp­hör avta­let att gälla:
      a) I Sve­rige:

Beträf­fande inkomst som för­vär­vas den 1 janu­ari kalen­derå­ret när­mast efter det då upp­säg­ning sker eller senare samt beträf­fande för­mö­gen­het som taxe­ras andra kalen­derå­ret när­mast efter det då upp­säg­ning sker eller senare.
      b) I Jugo­sla­vien:

Beträf­fande skatt på inkomst som för­vär­vas eller för­mö­gen­het som inne­has under något kalen­derår efter det då upp­säg­ning sker.

Till bekräf­telse härav har under­teck­nade, där­till veder­bör­li­gen bemyn­di­gade, under­teck­nat detta avtal.

Som skedde i Stock­holm den 18 juni 1980 i två ori­gi­nalex­em­plar på eng­elska språ­ket.

För Konung­a­ri­ket Sve­rige Rolf Wir­tén

För den Soci­a­lis­tiska Fede­rala Repu­bli­ken Jugo­sla­vien Ljubo­mir Drn­dic Bilaga 2

Pro­to­koll

Vid under­teck­nan­det av avta­let mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­rige och den Soci­a­lis­tiska Fede­rala Repu­bli­ken Jugo­sla­vien för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning beträf­fande skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het har under­teck­nade, där­till veder­bör­li­gen bemyn­di­gade, över­ens­kom­mit om föl­jande bestäm­mel­ser som skall utgöra en inte­gre­rande del av avta­let.
   1. Till arti­kel 7

De avtals­slu­tande sta­terna för­bin­der sig, under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het, att inte beskatta brut­to­in­täk­ter som för­vär­vas i en avtals­slu­tande stat av per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten genom person-​ och gods­trans­port, såvida inte intäk­terna är hän­för­liga till ett fast drift­ställe som per­so­nen i fråga har i den först­nämnda sta­ten.
   2. Till arti­kel 11

Beskatt­nings­re­geln i denna arti­kel har avfat­tats mot bak­grund av att ing­en­dera av de avtals­slu­tande sta­terna vid under­teck­nan­det av detta avtal enligt sin lag­stift­ning har möj­lig­het att beskatta ränta som beta­las till per­son som sak­nar hem­vist där. Par­terna är eniga om att upp­taga för­hand­lingar i syfte att ändra artik­larna 11 och 22, om sådan beskatt­nings­möj­lig­het införs i en avtals­slu­tande stat.
   3. Till arti­kel 25 punkt 2 c)

Uttryc­ket "hem­lig­het av offi­ci­ell natur" åsyf­tar handels-​, industri-​ eller yrkes­hem­lig­het.

Till bekräf­telse härav har under­teck­nade, där­till veder­bör­li­gen bemyn­di­gade, under­teck­nat detta pro­to­koll.

Som skedde i Stock­holm den 18 juni 1980 i två ori­gi­nalex­em­plar på eng­elska språ­ket.

För Konung­a­ri­ket Sve­rige

Rolf Wir­tén

För den Soci­a­lis­tiska fede­rala Repu­bli­ken Jugo­sla­vien

Ljubo­mir Drn­dic

Bilaga 3

Anvis­ningar
      A. All­männa anvis­ningar

Frå­gan om och i vil­ken omfatt­ning en per­son är skatt­skyl­dig i Sve­rige avgörs i första hand med led­ning av de svenska skat­te­för­fatt­ning­arna. Om enligt dessa för­fatt­ningar skatt­skyl­dig­het inte före­lig­ger, kan sådan ej hel­ler inträda på grund av avta­let. I den mån avta­let inne­bär inskränk­ning av den skatt­skyl­dig­het i Sve­rige som före­skrivs i de svenska skat­te­för­fatt­ning­arna skall avta­let där­e­mot gälla.

Även om enligt avta­let skatt­skyl­digs inkomst eller för­mö­gen­het helt eller del­vis skall vara undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige, skall den skatt­skyl­dige lämna alla de upp­gif­ter till led­ning för tax­e­ringen som han annars varit skyl­dig att lämna.

Om skatt­skyl­dig kan visa att åtgärd som beskatt­nings­myn­dig­het eller dom­stol vid­ta­git med­fört eller kom­mer att med­föra beskatt­ning som stri­der mot avta­lets bestäm­mel­ser, får han enligt art. 24 punkt 1 göra fram­ställ­ning om rät­telse. Sådan fram­ställ­ning skall göras hos rege­ringen och bör ges in sna­rast möj­ligt efter det den skatt­skyl­dige erhöll kän­ne­dom om den avtals­stri­diga beskatt­ningen.

Sådan pröv­ning av avta­lets tillämp­ning som avses i före­gå­ende stycke kan påkal­las av fysisk per­son, som är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige, eller av svensk juri­disk per­son.

De flesta inkomst­sla­gen är sär­skilt behand­lade i avta­let. Några spe­ci­ella arter av inkomst -- t.ex. vissa slag av peri­o­diska under­stöd -- är dock ej nämnda i avta­let. I sådana fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i art. 20.

Vissa slag av för­mö­gen­het är sär­skilt behand­lade i art. 21 punk­terna 1--3. I övrigt sker beskatt­ningen enligt art. 21 punkt 4. Jfr även art. 22.
      B. Sär­skilda anvis­ningar

till art. 1 och 4

Avta­lets bestäm­mel­ser är i all­män­het tillämp­liga endast på fysiska och juri­diska per­so­ner som har hem­vist i Sve­rige eller Jugo­sla­vien.

Huruvida fysisk eller juri­disk per­son skall anses ha hem­vist i endera sta­ten avgörs i första hand med led­ning av lag­stift­ningen i denna stat. I art. 4 punk­terna 2 och 3 regle­ras fall av s.k. dub­bel bosätt­ning, dvs. fall där den skatt­skyl­dige enligt svenska beskatt­nings­reg­ler anses bosatt i Sve­rige och enligt jugo­sla­viska beskatt­nings­reg­ler anses bosatt i Jugo­sla­vien. Vid tillämp­ning av avta­let skall i sådana fall den skatt­skyl­dige anses ha hem­vist endast i den avtals­slu­tande stat i vil­ken han har hem­vist enligt nämnda avtals­be­stäm­mel­ser.

Per­son, som avses i 69 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370), 17 § lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt och 17 § lagen (1947:577) om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt, skall vid tillämp­ningen av art. 4 punkt 1 anses bosatt i Sve­rige, såvitt fråga är om svensk beskick­ning eller lönat svenskt kon­su­lat i Jugo­sla­vien.

Per­son, som avses i 70 § 1 mom. kom­mu­nal­skat­te­la­gen, 18 § 1 mom. lagen om stat­lig inkomst­skatt och 18 § lagen om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt, skall vid tillämp­ningen av art. 4 punkt 1 anses bosatt i Jugo­sla­vien, såvitt fråga är om jugo­sla­visk beskick­ning eller lönat jugo­sla­viskt kon­su­lat i Sve­rige.

till art. 2

Avta­let gäl­ler de skat­ter som anges i art. 2. Angå­ende annan beskatt­ning se dock art. 23 punk 5.

till art. 6

Enligt svensk lag­stift­ning beskat­tas inkomst som här­rör från fas­tig­het i vissa fall som inkomst av rörelse /jfr bl.a. 27 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370)/. Inkomst som omfat­tas av art. 6 beskat­tas emel­ler­tid all­tid i den stat där fas­tig­he­ten är belä­gen. Denna regel gäl­ler även beträf­fande royalty från fas­tig­het eller för nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja gruva, sten­brott eller annan natur­till­gång.

Annan royalty beskat­tas enligt art. 12.

till art. 7

Inkomst av rörelse, som bedrivs från fast drift­ställe, beskat­tas i regel enligt art. 7. Vad som för­stås med uttryc­ket "fast drift­ställe" anges i art. 5.

Om fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige bedri­ver rörelse från fast drift­ställe i Jugo­sla­vien, får den till drift­stäl­let hän­för­liga inkoms­ten beskat­tas i Sve­rige men jugo­sla­visk skatt på inkoms­ten avräk­nas från den svenska skat­ten enligt art. 22 punkt 1. Det­samma gäl­ler inkomst som för­vär­vas från Jugo­sla­vien av per­son med hem­vist i Sve­rige genom del­ta­gande i ett s.k. blan­dat före­tag (joint ven­ture) till­sam­mans med ett jugo­sla­viskt före­tag. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

Inkomst av rörelse, som fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien bedri­ver från fast drift­ställe i Sve­rige, beräk­nas enligt art. 7 punk­terna 2--5. Till grund för inkomst­be­skatt­ningen bör läg­gas i första hand den sär­skilda bok­fö­ring som kan ha förts vid det fasta drift­stäl­let. I mån av behov skall denna bok­fö­ring juste­ras så, att inkomst­be­räk­ningen sker i enlig­het med den i punk­terna 2 och 3 angivna prin­ci­pen. Avdrag med­ges för så stor del av huvud­kon­to­rets all­männa omkost­na­der som skä­li­gen kan anses belöpa på det fasta drift­stäl­let.

Om inkomst av sjö­fart och luft­fart i inter­na­tio­nell tra­fik finns sär­skilda bestäm­mel­ser i art. 8.

till art. 8

Inkomst av sjö­fart eller luft­fart i inter­na­tio­nell tra­fik beskat­tas enligt art. 8 punkt 1 endast i den stat där före­ta­get har sin verk­liga led­ning.

till art. 9

Art. 9 inne­hål­ler en all­män regel om omräk­ning av vinst­för­del­ningen mel­lan kocern­fö­re­tag. För Sve­ri­ges del kan omräk­ning vid tax­e­ring ske enligt 43 § 1 mom. kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370).

Om sådan omräk­ning sker mel­lan före­tag i Sve­rige och Jugo­sla­vien, skall läns­sty­rel­sen anmäla detta till rege­ringen och i kort­het redo­göra för vad som före­kom­mit.

till art. 10
   1. Vad som för­stås med uttryc­ket "utdel­ning" anges i art. 10 punkt 3.
   2. När fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär utdel­ning från bolag med hem­vist i Jugo­sla­vien och utdel­ningen inte är hän­för­lig till andel, som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe som den utdel­nings­be­rät­ti­gade har i Jugo­sla­vien, beräk­nas svensk skatt på utdel­ning­ens brut­to­be­lopp utan avdrag för jugo­sla­visk skatt. Avdrag med­ges dock i van­lig ord­ning för för­valt­nings­kost­na­der och ränta på skuld som belö­per på utdel­ningen. Svensk skatt på utdel­ningen ned­sätts enligt art. 22 punkt 1 genom avräk­ning av jugo­sla­visk skatt som utta­gits enligt art. 10 punkt 2. Den jugo­sla­viska skat­ten får där­vid inte över­stiga 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 5 % av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.
   3. När fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär utdel­ning från bolag med hem­vist i Jugo­sla­vien och utdel­ningen är hän­för­lig till andel, som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe som den utdel­nings­be­rät­ti­gade har i Jugo­sla­vien, tilläm­pas art. 7. Utdel­ningen skall i detta fall beskat­tas i Sve­rige men jugo­sla­visk skatt på utdel­ningen avräk­nas från den svenska skat­ten enligt art. 22 punkt 1. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.
   4. När aktie­bo­lag i Sve­rige verk­stäl­ler utdel­ning till fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien och utdel­ningen inte är hän­för­lig till andel som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe som den utdel­nings­be­rät­ti­gade har i Sve­rige, tas kupongskatt ut med 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 5 % av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp. Utdel­ning från svensk eko­no­misk för­e­ning beskat­tas i sådant fall enligt 6 § 1 mom. a eller c lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt men den stat­liga inkomst­skat­ten får inte över­stiga 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 5 % av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp. Vid tax­e­ring till stat­lig inkomst­skatt för utdel­ning från svensk eko­no­misk för­e­ning skall tax­e­rings­nämnd i dekla­ra­tio­nen anteckna de upp­gif­ter som behövs för debi­te­ring. Längd­fö­rande myn­dig­het sva­rar för att anteck­ning om avräk­ning görs i skat­te­läng­den.

Angå­ende för­fa­ran­det vid ned­sätt­ning av svensk skatt på utdel­ning tilläm­pas i övrigt sär­skilda bestäm­mel­ser.

Om mot­ta­ga­ren av utdel­ningen har fast drift­ställe i Sve­rige och utdel­ningen är hän­för­lig till andel, som äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let, tilläm­pas art. 7. I sådant fall gäl­ler inte ovan angivna reg­ler om begräns­ning av svensk skatt på utdel­ning.

till art. 11
   1. Vad som för­stås med uttryc­ket "ränta" anges i art. 11 punkt 2.
   2. Ränta, som utbe­ta­las från Jugo­sla­vien till fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige, beskat­tas här.

Är rän­tan hän­för­lig till skuld, som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe, som mot­ta­ga­ren av rän­tan har i Jugo­sla­vien, får rän­tan beskat­tas även i Jugo­sla­vien. Jugo­sla­visk skatt på rän­tan avräk­nas i sådant fall från den svenska skat­ten enligt art. 22 punkt 1. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.
   3. Ränta, som utbe­ta­las från Sve­rige till fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien, kan enligt gäl­lande skat­te­för­fatt­ningar inte beskat­tas i Sve­rige. Detta gäl­ler dock endast beträf­fande ränta som utgör inkomst av för­värvs­käl­lan kapi­tal. Är rän­tan att hän­föra till inkomst av rörelse /jfr punkt 2 av anvis­ning­arna till 28 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370)/, beskat­tas rän­tan i Sve­rige, under för­ut­sätt­ning att rän­tan är hän­för­lig till skuld, som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe som mot­ta­ga­ren av rän­tan har i Sve­rige (art. 11 punkt 3).

till art. 12

Beträf­fande beskatt­ning av sådan royalty som avses i art. 12 punkt 2 gäl­ler föl­jande.

Royalty, som utbe­ta­las från Jugo­sla­vien till fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige, beskat­tas här.

Är royal­tyn hän­för­lig till rätt eller egen­dom, som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe som mot­ta­ga­ren av royal­tyn har i Jugo­sla­vien, får royal­tyn beskat­tas även i Jugo­sla­vien. Jugo­sla­visk skatt på royal­tyn avräk­nas i sådant fall från den svenska skat­ten enligt art. 22 punkt 1. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

Royalty, som utbe­ta­las från Sve­rige till fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien, beskat­tas i Sve­rige endast under för­ut­sätt­ning att den rätt eller egen­dom som ger upp­hov till royal­tyn äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe som mot­ta­ga­ren av royal­tyn har i Sve­rige (art. 12 punkt 3). Är detta fal­let, beskat­tas royal­tyn enligt 28 § 1 mom. tredje styc­ket och punkt 3 av anvis­ning­arna till 53 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) jäm­fört med 2 och 3 §§ lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt.

till art. 13

Vinst, som fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien för­vär­var genom avytt­ring av fas­tig­het i Sve­rige, beskat­tas här (art. 13 punkt 1). Vidare beskat­tas i Sve­rige vinst genom icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av lös egen­dom som ingår i fast drift­ställe som per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien har här (art. 13 punkt 2). Mot­sva­rande gäl­ler i fråga om lös egen­dom som ingår i sta­dig­va­rande anord­ning för utö­vande av fritt yrke vil­ken inkomst­ta­ga­ren har i Sve­rige.

Rea­li­sa­tions­vinst, som för­vär­vas av fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige, beskat­tas här. Enligt art. 13 punkt 1 får jugo­sla­visk skatt tas ut på rea­li­sa­tions­vins­ten, om den avytt­rade egen­do­men utgörs av fas­tig­het i Jugo­sla­vien. Mot­sva­rande gäl­ler enligt art. 13 punkt 2 i fråga om lös egen­dom som ingår i fast drift­ställe som inkomst­ta­ga­ren har i Jugo­sla­vien, eller lös egen­dom som ingår i sta­dig­va­rande anord­ning för utö­vande av fritt yrke vil­ken inkomst­ta­ga­ren har i Jugo­sla­vien.

Svensk skatt på rea­li­sa­tions­vins­ten ned­sätts enligt arti­kel 22 punkt 1 genom avräk­ning av den jugo­sla­viska skatt som i enlig­het med bestäm­mel­serna i art. 13 påförts samma vinst. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

till art. 14
   1. Vad som för­stås med "fritt yrke" exemp­li­fie­ras i art. 14 punkt 3.
   2. Inkomst av fritt yrke eller där­med jäm­för­lig själv­stän­dig verk­sam­het beskat­tas i regel endast i den stat där den skatt­skyl­dige har hem­vist. Utövas verk­sam­he­ten under mer än 183 dagar under kalen­derå­ret i fråga i den andra sta­ten, får inkoms­ten emel­ler­tid beskat­tas i denna andra stat.

Om per­son med hem­vist i Sve­rige för­vär­var inkomst av fritt yrke eller där­med jäm­för­lig själv­stän­dig verk­sam­het i Jugo­sla­vien vid vis­telse eller vis­tel­ser där som sam­man­lagt över­sti­ger 183 dagar under kalen­derå­ret, får inkoms­ten beskat­tas i Sve­rige men jugo­sla­visk skatt på samma inkomst avräk­nas från den svenska skat­ten enligt art. 22 punkt 1. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

Beträf­fande beskatt­ning av inkomst som för­vär­vas av idrotts­män, skå­de­spe­lare, musi­ker m.fl. se anvis­ning­arna till art. 17.

till art. 15

Inkomst av enskild tjänst får enligt art. 15 punkt 1 i regel beskat­tas i den stat där arbe­tet utförs. Undan­tag från denna regel före­skrivs i art. 15 punk­terna 2 och 6, art. 16 och art. 19.

Beträf­fande beskatt­ning av inkomst som för­vär­vas av skå­de­spe­lare, musi­ker m.fl. se anvis­ning­arna till art. 17.

Lön som utbe­ta­las av någon av sta­terna, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter beskat­tas enligt art. 15 punkt 3 a) endast i den stat var­i­från ersätt­ningen utbe­ta­las. Har arbe­tet utförts i den andra sta­ten av per­son med hem­vist i denna stat, beskat­tas emel­ler­tid ersätt­ningen enligt art. 15 punkt 3 b) endast i den sta­ten, om mot­ta­ga­ren är med­bor­gare i den sta­ten eller inte erhöll hem­vist där endast för att utföra arbe­tet. Lön, som utbe­ta­las för arbete utfört i sam­band med rörelse som bedrivs av en avtals­slu­tande stat, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter, beskat­tas som inkomst av enskild tjänst (art. 15 punkt 4).

till art. 16

När svenskt bolag utbe­ta­lar sty­rel­se­ar­vode till per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien, beskat­tas ersätt­ningen i Sve­rige, om det kan ske enligt gäl­lande beskatt­nings­reg­ler. Har sådan ersätt­ning upp­bu­rits av per­son med hem­vist i Sve­rige från bolag med hem­vist i Jugo­sla­vien, får inkoms­ten beskat­tas i Sve­rige men jugo­sla­visk skatt på inkoms­ten avräk­nas från den svenska skat­ten enligt art. 22 punkt 1. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

till art. 17

Inkomst, som teater-​ eller film­skå­de­spe­lare, radio-​ eller tele­vi­sions­ar­tis­ter, musi­ker och lik­nande yrkes­ut­ö­vare samt idrotts­män för­vär­var genom sin yrkes­verk­sam­het, beskat­tas i regel i den stat där verk­sam­he­ten utövas (art. 17 punkt 1). Detta gäl­ler oav­sett om inkoms­ten för­vär­vas under utö­vande av fritt yrke eller på grund av anställ­ning. Enligt art. 17 punkt 2 får inkoms­ten i regel beskat­tas i den stat där artis­ten eller idrots­man­nen utför arbe­tet, även om ersätt­ningen utbe­ta­las till annan per­son (t.ex. arbets­gi­vare hos vil­ken artis­ten är anställd) än artis­ten eller idrotts­man­nen själv. Bestäm­mel­serna i art. 17 punk­terna 1 och 2 tilläm­pas inte i fall som avses i art. 17 punkt 3. För Sve­ri­ges vid­kom­mande iakt­tas vid tillämp­ningen av art. 17 punk­terna 1 och 2 bestäm­mel­serna i 54 § första styc­ket c kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) och 7 § första styc­ket b lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt.

till art. 18

Pen­sion på grund av enskild tjänst och annan lik­nande ersätt­ning beskat­tas i regel endast i inkomst­ta­ga­rens hem­vist­stat (art. 18 punkt 1).

Pen­sion, som utbe­ta­las av en av sta­terna, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter, beskat­tas enligt art. 18 punkt 2 i regel endast i denna stat. Om mot­ta­ga­ren av pen­sio­nen är med­bor­gare i den andra sta­ten och har hem­vist där, beskat­tas emel­ler­tid sådan pen­sion endast i denna stat. Vidare beskat­tas pen­sion, som utbe­ta­las för arbete utfört i sam­band med rörelse som bedri­vits av en av sta­terna, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter endast i den stat där inkomst­ta­ga­ren har hem­vist (art. 18 punkt 3).

Pen­sion och annan utbe­tal­ning enligt svensk soci­al­för­säk­rings­lag­tift­ning till per­son med hem­vist i Jugo­sla­vien får enligt art. 18 punkt 4 beskat­tas här.

Per­son med hem­vist i Sve­rige, som upp­bär utbe­tal­ning enligt jugo­sla­visk soci­al­för­säk­rings­lag­stift­ning, beskat­tas i Sve­rige för sådan utbe­tal­ning men jugo­sla­visk skatt på inkoms­ten avräk­nas från den svenska skat­ten på inkoms­ten enligt art. 22 punkt 1. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

till art. 22
   1. Inkomst från Sve­rige beskat­tas här i den mån svenska skat­te­för­fatt­ningar för­an­le­der det och inskränk­ning av skatt­skyl­dig­he­ten inte föl­jer av övriga artik­lar. Det­samma gäl­ler i fråga om för­mö­gen­hets­till­gång som är belä­gen i Sve­rige. Om inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten kan beskat­tas även i Jugo­sla­vien, med­ges lätt­nad vid den jugo­sla­viska beskatt­ningen enligt art. 22 punk­terna 5 och 6.
   2. Inkomst från Jugo­sla­vien, som upp­bärs av per­son med hem­vist i Sve­rige, med­tas vid tax­e­ring i Sve­rige. Likaså med­tas för­mö­gen­hets­till­gång, som är belä­gen i Jugo­sla­vien, vid tax­e­ring till svensk för­mö­gen­hets­skatt. Svensk skatt på inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten sätts ned genom avräk­ning enligt art. 22 punk­terna 1 och 2, om inte fall före­lig­ger som anges i anvis­nings­punk­ten 3.

Svensk inkomst­skatt beräk­nas på inkoms­tens brut­to­be­lopp utan avdrag för jugo­sla­visk skatt som omfat­tas av avta­let. Avdrag med­ges i van­lig ord­ning för kost­na­der som hän­för sig till inkoms­ten. Från den sålunda beräk­nade svenska skat­ten avräk­nas enligt art. 22 punkt 1 ett belopp mot­sva­rande den jugo­sla­viska skatt som belö­per på inkoms­ten. Beträf­fande stor­le­ken av jugo­sla­visk skatt på utdel­ning hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 10. Har jugo­sla­visk skatt enligt avta­let tagits ut på inkomst av rörelse som har bedri­vits i Jugo­sla­vien, iakt­tas att inkoms­ten beräk­nats enligt art. 7.

Har befri­else eller ned­sätt­ning med­gi­vits i fråga om jugo­sla­visk skatt som enligt art. 7 kan utgå på inkomst vil­ken för­vär­vas av ett svenskt före­tag genom fast drift­ställe eller s.k. blan­dat före­tag i Jugo­sla­vien, skall på grund av före­skrif­ten i art. 22 punkt 3 från den svenska skat­ten på sådan inkomst avräk­nas ett belopp mot­sva­rande den jugo­sla­viska skatt som skulle ha utgått, om sådan befri­else eller ned­sätt­ning inte hade med­gi­vits.

Den skatt­skyl­dige bör i sam­band med sin själv­de­kla­ra­tion för det beskatt­ningsår, för vil­ket inkoms­ten upp­tas till beskatt­ning, förete bevis eller annan utred­ning om den jugo­sla­viska skatt som har påförts inkoms­ten eller som skulle ha påförts denna om skat­te­be­fri­else eller skat­tened­sätt­ning som avses i före­gå­ende stycke inte hade med­gi­vits.

Avräk­ning av jugo­sla­visk inkomst­skatt får ske med belopp mot­sva­rande högst sum­man av de svenska skat­ter som belö­per på inkoms­ten. Vid tillämp­ningen av denna regel anses på inkoms­ten från Jugo­sla­vien belöpa så stor andel av hela den stat­liga inkomst­skat­ten som inkoms­ten -- efter avdrag för kost­na­der -- utgör av den skatt­skyl­di­ges sam­man­lagda inkomst av olika för­värvs­käl­lor. Kom­mu­nal inkomst­skatt anses belöpa på inkomst från Jugo­sla­vien till så stor andel som inkoms­ten -- efter avdrag för kost­na­der -- utgör av den skatt­skyl­di­ges sam­man­lagda inkomst av olika för­värvs­käl­lor som skall taxe­ras i samma kom­mun som inkoms­ten från Jugo­sla­vien.

Avräk­ning sker i första hand från den stat­liga inkomst­skat­ten. För­slår ej denna, avräk­nas åter­sto­den från kom­mu­nal inkomst­skatt som belö­per på inkoms­ten.

Tax­e­rings­nämnd skall i dekla­ra­tion anteckna mot­vär­det i svenska kro­nor av den jugo­sla­viska skat­ten på inkoms­ten och ange att avräk­ning skall ske med detta skat­te­be­lopp, dock högst med belop­pet av de svenska skat­terna på inkoms­ten. Längd­fö­rande myn­dig­het sva­rar för att anteck­ning om avräk­ning görs i skat­te­läng­den.

Exem­pel: En per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär inkomst av fas­tig­het i Jugo­sla­vien med ett belopp av 10 000 kro­nor. På inkoms­ten antas belöpa jugo­sla­visk skatt med ett belopp av 1 500 kro­nor. Avdrags­gilla kost­na­der upp­går till 500 kro­nor. Den skatt­skyl­dige antas vidare upp­bära net­to­in­täk­ter av andra för­värvs­käl­lor med ett belopp av 90 000 kro­nor och vid tax­e­ringen till stat­lig inkomst­skatt åtnjuta all­männa avdrag med 10 000 kro­nor. Den till stat­lig inkomst­skatt tax­e­rade inkoms­ten blir sålunda (9 500+90 000-​10 000=) 89 500 kro­nor. I dekla­ra­tio­nen anteck­nas: "Avräk­ning från inkomst­skatt enligt avta­let med Jugo­sla­vien skall ske med 1 500 kro­nor, dock högst med sum­man av den kom­mu­nala inkomst­skatt, som belö­per på 9 500 kro­nor, och 9 500 99 500 av hela den stat­liga inkomst­skat­ten. Avräk­ning sker i första hand från den stat­liga inkomst­skat­ten."

Anvis­ning­arna i denna punkt om avräk­ning från svensk inkomst­skatt gäl­ler i tillämp­liga delar även i fråga om avräk­ning av jugo­sla­visk skatt på för­mö­gen­het från svensk för­mö­gen­hets­skatt.
   3. Om per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär inkomst som enligt art. 8 punkt 1, art. 13 punkt 3, art. 15 punk­terna 3 a) och 5 eller art. 18 punkt 2 skall beskat­tas endast i Jugo­sla­vien, med­tas inkoms­ten vid tax­e­ring i Sve­rige. Stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt uträk­nas i van­lig ord­ning. De sålunda uträk­nade inkomst­skat­terna sätts ned med ett belopp mot­sva­rande den del av inkomst­skat­terna som vid en pro­por­tio­nell beräk­ning belö­per på den inkomst som enligt avta­let skall beskat­tas endast i Jugo­sla­vien. Mot­sva­rande gäl­ler i fråga om för­mö­gen­het som enligt art. 21 punkt 3 skall beskat­tas endast i Jugo­sla­vien.

Exem­pel: En jugo­sla­visk med­bor­gare med hem­vist i Sve­rige upp­bär pen­sion från jugo­sla­viska sta­ten med ett belopp som efter avdrag för kost­na­der mot­sva­rar 10 050 kro­nor. Den skatt­skyl­dige antas upp­bära i Sve­rige skat­te­plik­tiga net­to­in­täk­ter och inkoms­ter av andra för­värvs­käl­lor med 50 000 kro­nor samt åtnjuta all­männa avdrag och grundav­drag med 4 500 kro­nor resp. 7 500 kro­nor. Den beskatt­nings­bara inkoms­ten blir stat­ligt (10 050+50 000-4 500=) 55 500 kro­nor och kom­mu­nalt (10 050+50 000-4 500-7 500=) 48 000 kro­nor, sedan avrund­ning skett. Hade pen­sio­nen inte med­räk­nats skulle den beskatt­nings­bara inkoms­ten ha bli­vit stat­ligt (50 000-4 500=) 45 500 kro­nor och kom­mu­nalt (50 000-4 500-7 500=) 38 000 kro­nor. Den stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skat­ten, beräk­nad på 55 500 resp. 48 000 kro­nor, ned­sätts med 55 500-​45 500 resp. 48 000-​38 000
   55 500              48 000    . 
I fall som nu nämnts skall tex­e­rings­nämnd i dekla­ra­tio­nen anteckna grun­den för uträk­ningen av inkomst­skat­terna resp. för­mö­gen­hets­skat­ten. Längd­fö­rande myn­dig­het sva­rar för att anteck­ning om avräk­ning görs i skat­te­läng­den.

till art. 23

Av art. 23 punkt 2 föl­jer att bolag i Jugo­sla­vien inte får påfö­ras för­mö­gen­hets­skatt i Sve­rige. Bestäm­mel­sen inne­bär ett undan­tag från regeln i 6 § 1 mom. första styc­ket c lagen (1947:577) om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt.