SFS 1973:1057

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1973:1057 om änd­ring i kom­mi­mals­kat­te­la­gen (1928: 370); utkom f rån tryc­ket utfär­dad den 14 decem­ber 1973. den 19 dec. 1973 kungl. maj;t för­ord­nar med riks­da­gen^ i fråga om kom­mu­nal­skatte lagen (1928; 370), dels att 35 § 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels att till anvis­ning­arna till 41 § skall fogas en ny punkt, 1 a, av ne dan angivna lydelse. 35 § 3 momj^ avytt­ras aktie, andel i akti­e­fond, fon­dan­del eller teck nings­rätt till aktie eller andel i eko­no­misk för­e­ning eller i han­dels­bo­lag eller avytt­ras annan rät­tig­het som är jäm­för­lig med här avsedd andels rätt eller aktie, dock ej aktie eller andel i bostads­ak­tie­bo­lag eller i bo stads­för­e­ning som avses i 24 § 3 mom., räk­nas som skat­te­plik­tig rea­lisa tions­vinst: om egen­do­men inne­hafts mindre än 2 år 100 % av vins­ten 2 år men mindre än 3 år 75 % av vins­ten 3 år men mindre än 4 år 50 % av vins­ten 4 år men mindre än 5 år 25 % av vins­ten avytt­rar skatt­skyl­dig egen­dom som här avses och som den skatt­skyl dige inne­haft fem år eller mera och fram­står det icke som san­no­likt att avytt­ringen skett utan vinst eller med vinst ej över­sti­gande 5 pro­cent av vad den skatt­skyl­dige erhål­ler för egen­do­men, skall som skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst räk­nas ett belopp mot­sva­rande 10 pro­cent av vad han erhål­ler för egen­do­men efter avdrag för kost­nad för avytt­ringen. från sam­man­lagda belop­pet av skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst enligt detta stycke under ett beskatt­ningsår äger skatt­skyl­dig åtnjuta avdrag med 500 kro­nor. har den skatt­skyl­dige under beskatt­nings­å­ret varit gift och levt till­sam­mans med sin make, får sådant avdrag åtnju­tas för dem båda gemen­samt med 500 kro­nor. i intet fall får dock skatt­skyl­dig åtnjuta avdrag med högre belopp än som sva­rar mot sam­man­lagda belop­pet av skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst enligt detta stycke. kan tillämp­ning av före­gå­ende stycke anta­gas hindra struk­tur­ra­tiona lise­ring som är önsk­värd från all­män syn­punkt, äger konungen eller myn­dig­het som konungen bestäm­mer med­giva befri­else där­i­från helt 1 prop. 1973: 207, sku 76, rskr 38 8. ^ s enaste lydelse 1972:273. 2117 ¬ sfs 1973:1057 eller del­vis, om före­tag som berö­res av struk­tur­ra­tio­na­li­se­ringen gör' fram­ställ­ning därom senast den dag avytt­ringen sker. har egen­dom som avses i detta moment avytt­rats genom sådan tvångs­för­sälj­ning som anges i 2 mom. andra styc­ket, beräk­nas skat­te­plik tig rea­li­sa­tions­vinst icke till högre belopp än som mot­sva­rar 10 pro­cent av vad den skatt­skyl­dige erhål­ler för egen­do­men efter avdrag för kost nad för avytt­ringen. bestäm­mel­sen i 2 mom. fjärde styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning på egen­dom som avses i detta moment. från skat­te­plikt enligt detta moment undan­ta­ges — där ej annat föl­jer av nionde styc­ket — vinst som upp­kom­mer, när aktie i aktiebo lag eller andel i han­dels­bo­lag, eko­no­misk för­e­ning eller utländskt bolag över­lå­tes mel­lan sådana före­tag inom samma kon­cern, om moder­före taget i kon­cer­nen är aktie­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning och den över låtna aktien eller ande­len inne­ha­ves som ett led i annan kon­cer­nens verk­sam­het än för­valt­ning av fas­tig­het, vär­de­pap­per eller annan där med likar­tad lös egen­dom. har fas­tig­het över­lå­tits på aktie­bo­lag, han­dels­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning genom fång på vil­ket lag­fart sökts efter den 8 novem­ber 1967 av någon som har ett bestäm­mande infly­tande över bola­get eller för eningen, beräk­nas rea­li­sa­tions­vinst vid hans avytt­ring av aktie eller andel i bola­get eller för­e­ningen som om avytt­ringen avsett mot aktien eller ande­len sva­rande andel av fas­tig­he­ten. vad nu sagts får icke för­an­leda att rea­li­sa­tions­vinst beräk­nas lägre eller att rea­li­sa­tions­för­lust beräk­nas högre än enligt reg­lerna i d etta moment. bestäm­mel­serna i d etta stycke gälla endast om sådan fas­tig­het utgör bola­gets eller för­e­ning­ens väsent liga till­gång. de gälla dock icke vid avytt­ring av aktie i sådant bostads aktie­bo­lag eller andel i sådan bostads­rätts­för­e­ning som avses i 24 § 3 mom., om avytt­ringen avser endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostads­lä­gen­he­ter i fas­tig­he­ten. lika med lag­fart­san­sö­kan anses annan ansö­kan hos myn­dig­het om viss åtgärd med åbe­ro­pande av fång­es­hand lingen. avytt­rar skatt­skyl­dig aktie i aktie­bo­lag och fin­nes vid avytt­ringen obe­skat­tade vinst­me­del i bola­get till följd av att större delen av dess till­gångar före avytt­ringen av aktien över­lå­tits på den skatt­skyl­dige eller annan, skall som skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst räk­nas vad den skatt­skyl dige erhål­ler för aktien. vid bedö­mande av frå­gan om över­lå­telse av större delen av bola­gets till­gångar ägt rum skall även beak­tas till­gång i bola­get som inom två år efter avytt­ringen av aktien, direkt eller genom för­med­ling av annan, över­lå­tes på den skatt­skyl­dige eller honom när stå­ende per­son eller på aktie­bo­lag, han­dels­bo­lag eller eko­no­misk för ening, vari den skatt­skyl­dige eller honom när­stå­ende per­son har ett be stäm­mande infly­tande. har över­lå­telse av till­gång i bola­get ägt rum efte r utgången av det beskatt­ningsår då skatt­skyl­dig­het för rea­li­sa­tions­vinst vid avytt­ringen av aktie i bola­get upp­kom, skall rea­li­sa­tions­vinst enl igt detta stycke upp­ta­gas till beskatt­ning på samma sätt som vid ofter taxe- ring för nämnda beskatt­ningsår. vad nu sagts äger mot­sva­rande tillämp ning vid avytt­ring av andel i han­dels­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning. riks­skat­te­ver­ket får med­giva undan­tag från detta stycke, om det kan anta­gas att avytt­ringen av aktien eller ande­len skett i annat syfte än att 2118 ¬ erhålla obe­hö­rig för­mån vid b eskatt­ningen. mot beslut av ver­ket i sådan sfs 1973; 1057 fråga får talan icke föras. avytt­rar skatt­skyl­dig aktie i ett aktie­bo­lag, vari akti­erna till huvud sak­lig del ägas eller på där­med jäm­för­ligt sätt inne­ha­vas — direkt eller genom för­med­ling av juri­disk per­son — av en fysisk pe rson eller ett få tal fysiska p erso­ner (fåmans­bo­lag), till ett annat fåmans­bo­lag, vari aktie — direkt eller genom för­med­ling av annan — äges eller inom två år efter avytt­ringen vid något till­fälle kom­mer att ägas av den skatt­skyl­dige eller honom när­stå­ende per­son, skall som skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst räk­nas vad den skatt­skyl­dige erhål­ler för aktien. lika med akti­e­in­ne­hav i det bolag, som för­vär­vat aktien, anses den skatt­skyl­di­ges akti­e­in­ne­hav i ett annat fåmans­bo­lag, som inom två år efter avytt­ringen för­vär­var större delen av till­gång­arna i något av fåmans­bo­la­gen. har över­lå­telse av aktie i det för­vär­vande bola­get eller i bolag, som för­vär­vat större delen av till gång­arna i något av fåmans­bo­la­gen, ägt rum efter utgången av det be skatt­ningsår då skatt­skyl­dig­het för rea­li­sa­tions­vinst enligt detta stycke upp kom, får rea­li­sa­tions­vins­ten upp­ta­gas till beskatt­ning på samma sätt som vid efter­tax­e­ring för nämnda beskatt­ningsår. vad nu före­skri­vits äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om han­dels­bo­lag eller eko­no­misk för ening eller andel i sådant bolag eller för­e­ning lik­som teck­nings­rätt till aktie eller annan rät­tig­het jäm­för­lig med aktie. sker avytt­ringen av orga nisa­to­riska eller mark­nads­tek­niska skäl eller före­lig­ger andra syn­ner­liga skäl, äge r kungl. maj:t eller myn­dig­het, som kungl. maj:t bestäm­mer, för sär­skilt fall medge undan­tag från tillämp­ning av detta stycke. som när­stå­ende per­son räk­nas i detta moment för­äld­rar, far- eller mor­för­äld­rar, make, avkom­ling eller avkom­lings make, sys­kon eller sys kons make eller avkom­ling samt dödsbo vari den skatt­skyl­dige eller nå gon av nämnda per­so­ner är delä­gare. med avkom­ling avses jäm­väl styv barn och fos­ter­barn. anvis­ningar till 41 § l.a. avdrag för fram­tida garan­ti­ut­gift får åtnju­tas med belopp, som sva­rar mot vad som i räken­ska­perna för beskatt­nings­å­ret avsatts för täc kande av ris­ker med anled­ning av garan­ti­för­plik­telse, som ute­står vid beskatt­nings­å­rets utgång. avdra­get får dock icke över­stiga det sam man­lagda belop­pet för år räk­nat av de utgif­ter till följd av garan­ti­för plik­tel­ser, som redo­vi­sats i räken­ska­perna under beskatt­nings­å­ret. avser garan­ti­för­plik­tel­sen tid, som är kor­tare än två år, beräk­nas avdra­get högst till belopp som sva­rar mot så många tju­gofjär­de­de­lar av nyss nämnda sam­man­lagda belopp av utgif­ter som den tid garan­ti­för­plik tel­sen avser utgör i måna­der. bru­tet månads­tal bort­fal­ler. avdrag får dock åtnju­tas med skä­ligt belopp om den skatt­skyl­dige visar att betyd ligt större avdrag för avsätt­ningen än som skulle med­ges enligt nyss nämnda före­skrif­ter är påkal­lat till följd av att rörel­sen är nys­tar­tad, att garan­ti­för­plik­tel­sema avser ett eller ett fåtal myc­ket stora till verk­nings­ob­jekt eller myc­ket stora arbe­ten, 2119 'v' • - ¬ sfs 1973:1057 att en bety­dande ökning av de ute­stå­ende garan­ti­för­plik­tel­ser­nas omfatt­ning skett under beskatt­nings­å­ret, att pro­dukt­sam­man­sätt­ningen avse­värt änd­rats under beskatt­nings året, att den tid en väsent­lig del av ute­stå­ende garan­ti­för­plik­tel­ser avser betyd­ligt över­sti­ger två år eller att annan med de nämnda jäm­för­lig omstän­dig­het före­lig­ger. om sär­skilda för­hål­lan­den i viss bransch för­an­le­der det, får riks- skat­te­ver­ket, utan hin­der av vad som före­skri­vits i första styc­ket om avdrag för fram­tida garan­ti­ut­gif­ter, med­dela anvis­ningar för beräk­ning av avdrag för sådana utgif­ter. med­gi­vet avdrag för fram­tida garan­ti­ut­gif­ter skall åter­fö­ras till be skatt­ning näst­föl­jande beskatt­ningsår. denna lag trä­der i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå med­de­lad upp­gift utkom­mit från tryc­ket i svensk för­fatt­nings­sam­ling. de nya bestäm­mel­serna i 35 § 3 mom. tilläm­pas även på avytt­ring som skett efter utgången av år 1972. har skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst upp­kom­mit enligt de nya bestäm­mel­serna för avytt­ring under år 1973, skall rea­li­sa­tions­vins­ten undan­ta­gas från beskatt­ning, om åter­köp av den avytt­rade egen­do­men sker senast den 30 sep­tem­ber 1974 till samma köpeskil­ling och på i övrigt oför­änd­rade vill­kor. har egen­dom åter-^ köpts, skall vid senare avytt­ring av egen­do­men frå­gan om skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst före­lig­ger bedö­mas med bort­se­ende från åter­kö­pet. har undan­tag med­gi­vits från 35 § 3 mom. nionde styc­ket, får den skatt skyl­dige genom besvär i sär­skild ord­ning, som anfö­res inom sex måna der från beslu­tets dag, föra talan om sådan änd­ring av sin inkomst tax­e­ring som för­an­le­des av beslu­tet. i sådant fall får inom samma tid besvär även anfö­ras av tax­e­rings­in­ten­dent till den skatt­skyl­di­ges för­mån. i fråga om besvär som avses här gäl­ler 103 och 104 §§ tax­e­rings­för­ord ningen (1956: 623) i tillämp­liga delar. de nya bestäm­mel­serna i punkt 1 a av anvis­ning­arna till 41 § skall tilläm­pas första gången vid 1974 års tax­e­ring. carl gustaf g. e. sträng (finans­de­par­te­men­tet) ¬