SFS 1973:374

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1973:374 om änd­ring i k omrau­nal­skaf­fela­gen (1928: 370); dcn°^js° 97?''" s'ven stock­holms slott den 5 juni 1973. v i gustaf adolf, m e d g u d s n å d e, s v e r i g e ven­des konung, göra veter­ligt: att fun­nit gott för­ordna, att 46 § 2 mom. oc n 028-​370) p^"kt 10 av anvis­ning­arna till 32 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928.370) ha nedan angivna lydelse. 723 ' i'rop. 1973. ,20, sku 35, rskr 244. ¬ sfs 1973:374 46 § 2 mom 2 i hem­orts­kom­mu­nen äger skatt­skyl­dig, som va rit här • riket bosatt under hela beskatt­nings­å­ret, där­jämte njuta avdrag: ' 1) för peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig perio disk utbe­tal ning, som icke får avdra­gas från inkoms­ten av sär­skild fö rvärvs­käua" dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till per­son, til lhö­rande giva­rens hus­håll, och ej hel­ler, där under­stö­det icke utgjort ska­de­stånd för vad som utgått till annans under­vis­ning eller upp­fost­ran; 2) för dels sådan tilläggs­pen­sions­av­gift, som påförts den skatt­skyldi ae under året näst före det tax­e­ringsår varom fråga är, dels ock avgifj för pen­sions­för­säk­ring, som ej avses i 33 §, där­est avgif­ten under be- skatt­nings­å­ret erlagts för för­säk­ring, vil­ken äges av den skatt­skyl­dige själv eller, i före­kom­mande fall, hans omyn­diga barn; 3) för dels sådan sjuk­för­säk­rings­av­gift enligt 19 kap. 2 § lagen om all­män för­säk­ring, som påförts den skatt­skyl­dige under året näst före det tax­e­ringsår varom fråga är, dels ock pre­mier och andra av gif­ter som skatt­skyl­dig erlagt för för­säk­ringar av föl­jande slag, vilka ägas av honom själv eller, i före­kom­mande fall, hans make eller hans omyn­diga barn, näm­li­gen kapi­tal­för­säk­ring, arbets­lös­hets­för­säk­ring samt sådan sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, där­un­der inbe­gri­pen avgift till sjuk kassa för begrav­nings­hjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjuk för­säk­ring enligt 2—4 kap. lagen om all­män för­säk­ring; 4) for belopp som den skatt­skyl­dige enligt vid själv­de­kla­ra­tio­nen fo gat intyg eller annat skrift­ligt bevis utgi­vit under beskatt­nings­å­ret för under­håll av sådant hans barn under 18 år som icke varit hem­ma­va­ran de, dock högst med 1 500 kro­nor för varje barn; 5) för sådan avgift enligt 4 § för­ord­ningen om all­män ar bets­gi­var avgift, som påförts den skatt­skyl­dige under året näst före det tax­e­rings år varom fråga är. har skatt­skyl­dig under beskatt­nings­å­ret varit skyl­dig erlägga sjö mans­skatt, skall avdrag för peri­o­diskt under­stöd, avgift för pen­sions­för säk­ring, som ej avses i 33 §, och under­hålls­bi­drag, som i första styc­ket 4) här ovan sägs, å tnju­tas alle­nast i den mån hän­syn vid beräk­ningen av sjö­mans­skatt icke tagits till under­stö­det, avgif­ten eller under­hålls­bi­dra get. 724 där­est skatt­skyl­dig endast under en del av beskatt­nings­å­ret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnju­tas alle­nast i den mån det belö­per å nämnda tid. avdrag för pre­mier och andra avgif­ter, som avses i första styc­ket j) här ovan och som ej utgöra sjuk­för­säk­rings­av­gift enligt 19 ka p- 2 §'^ gen om all­män för­säk­ring, må ej för skatt­skyl­dig åtnju­tas till högta^ ^ lopp än 250 kro­nor; dock att, om skatt­skyl­dig under beskatt­nings^ varit gift och levt till­sam­mans med andra maken, ifrå­ga­va­rande a\ al för dem båda gemen­samt må åtnju­tas med högst 500 kto­nor. avd"-' som nu sagts, med högst 500 kro­nor må vidare åtnju­tas skattsk)' -• under beskatt­nings­å­ret varit ogift (var­med jäm­stäl­les änka, än kling e från­skild) och haft hem­ma­va­rande barn under 18 år. . |. avdrag för avgift för pen­sions­för­säk­ring som äges av den s ige får ej åtnju­tas till högre belopp än skill­na­den mel­lan j da belop­pet av inkoms­ter från för­värvs­käl­lor, som äro > emorts­kom­mu­nen, och övriga avdrag enligt denna paragra . ' senaste lydelse 1970:162. ¬ sfs 1973:374 dras för svgift för pen­sions­för­säk­ring icke utnytt­jas i ., „c„, niä avdrag älnju tas i annan kom­mun mad balopp mtffl j a a"™"" dovi­sade inkoms­ten, i före­kom­mande fall efter andra avdrag „» p ara­graf som ätnju­tes vid tax­e­ringen i kom­mu­nen vad som s i t ej kun­nat avdra­gas fär den statt­skyl­dige tui­go­do­föra sig g" orl at' drag senast v.d tax­ermg for sjätte beskatt­nings­å­ret efter det |r ti åt" gif­ten erla­des. ej hel­ler i sist­nämnda fall får avdra­get bverstiga vad såm äter­slår sedan ovnga avdrag enligt denna para­graf åtnju­uts. 53 § 4 mom? har för­månsta­gare till pen­sions­för­säk­ring på grund av för­månsta­gar­c­för­ord­nan­det upp­bu­rit för­säk­rings­be­lopp före för­säk rings­ta­ga­rens död och äro omstän­dig­he­terna sådana att för­säk­ringsta garen icke vid utbe­tal­ning av mot­sva­rande belopp till för­man­s­ta­ga­ren skulle hav a varit berät­ti­gad till avdrag för belop­pet såsom för omkost nad elle r peri­o­diskt under­stöd, skall för­säk­rings­ta­ga­ren vara skatt­skyl dig för belop­pet. vad nu sagts om för­säk­rings­ta­ga­ren skall äga mot­sva rande tillämp­ning i fråga om den som efter för­värv av för­säk­ringen vid inkomst­be­skatt­ningen skall anses som dess ägare enligt vad nedan sägs. har ägan­de­rätt till pen­sions­för­säk­ring över­gått på fysisk per­son skall oav­sett över­lå­tel­sen för­säk­rings­ta­ga­ren under sin livs­tid vid inkomst beskatt­ningen anses som för­säk­ring­ens ägare och även vara skatt­skyl­dig för utfal­lande belopp. vad nu sagts skall dock ej gälla om ägan­de­rät­ten över­gått på ann an till följd av anställ­nings­för­hål­lande eller på grund av utmät­ning, ackord eller kon­kurs och ej hel­ler om ägan­de­rät­ten över­gått pä grund av bodel­ning i anled­ning av hemskill­nad euer äktens kaps­skill nad oc h försä kring­s­ta­ga­ren vid utbe­tal­ning till för­vär­va­ren, mot­sva­ran de vad denne upp burit på grund av för­säk­ringen, skulle hava varit be rät­ti­gad till avdrag här­för såsom för peri­o­diskt imder­stöd. vad i detta stycke föreskr ives angå­ende för­säk­rings­ta­ga­ren skall även avse den som efter för­värv av för­säk­ring si .all anses som dess ägare vid inkomstbe skatt­ningen. om sär­skilda skäl före­ligga kan riks­skat­te­ver­ket på ansö­kan med giva att den som för­vär­vat pen­sions­för­säk­ring skall anses som för­säk ring­ens ägare vid inkomst­be­skatt­ningen även i fall då över­lå­ta­ren en- ågt va d i fö regå­ende stycke sägs skall anses som ägare av för­säk­ringen, klot beslut, som riks­skat­te­ver­ket med­de­lat i sådant ärende, får talan icke föras. (se vidare anv isning­arna.) aovls­ningar till 32 § änd­ras för­säk­rings­av­tal så, att pen­sions­för­säk­ring helt eller del- över­går till kapi­tal­för­säk­ring, skola mot kapi­tal­för­säk­rm­gen svaran-​​ pre­mi­e­re­serv och övriga till­go­do­ha­van­den vid tid­punk­ten or anses såsom på grund av pen­sions­för­säk­ringen utbe­talt belopp över­går ägan­derä tten tiu pen­sions­för­säk­ring annor­le­des p ^ för­säk­rings­ta­ga­rens död ull juri­disk per­son, skall ett belopp \ senaste lydelse 1964; 51. 'lenaste lydelse 1964: 51. ¬ f sfs 1973: 374 sva­rande för­säk­ring­ens värde vid tiden för ägan­de­rät­tens över­cånn ses såsom på grund av pen­sions­för­säk­ringen utbe­talt till förs äkrin '!! " garen. vad nu sagts om för­säk­rings­ta­ga­ren skall äga mot­sva­rande tin" lämp­ning i fråga om den som vid för­säk­rings­ta­ga­rens död elle r el jev efter denne erhål­lit för­fo­gan­de­rät­ten till för­säk­ringen och över­ll­tel ägan­de­rät­ten till den­samma. vad i andra stj'cket före­skri­vits skall ej gälla om ägan­de­rät­ten ti ll pen­sions­för­säk­ring över­går till pen­sions­stif­telse eller, i fråga om p en. sions­för­säk­ring som tagits i sam­band med tjänst, till den för­säk­ra­des arbets­gi­vare un der för­ut­sätt­ning att arbets­gi­va­ren icke är sådan ju ridisk per­son, vari den för­säk­rade ensam eller till­sam­mans med ett fåtal andra per­so­ner genom inne­hav av aktier eller ande­lar har ett bestäm­mande infly­tande. denna lag trä­der i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå m ed delad upp­gift utkom­mit från tryc­ket i svensk för­fatt­nings­sam­ling och tilläm­pas första gången vid 1974 års tax­e­ring. 1. äldre bestäm­mel­ser gäl­ler vid efterta.\ering för år 1973 eller tidi gare år. 2. de nya bestäm­mel­serna i 53 § 4 mom. andra styc­ket gäl­ler endast beträf­fande över­lå­tel­ser av pen­sions­för­säk­ring som ägt rum eft er d en 31 decem­ber 1972. 3. utan hin­der av vad i 53 § 4 mom. andra styc­ket stad­gas skall som för­säk­ring­ens ägare anses den som genom över­lå­telse från sin make för vär­vat ägan­de­rät­ten till pen­sions­för­säk­ring före utgången av år 1973 och vid tax­e­ring åren 1971—1973 åtnju­tit avdrag helt eller till ö ver vägande del för de pre­mier för för­säk­ringen som erlagts under år en 1970—1972. om över­lå­telse av sådan pen­sions­för­säk­ring sker u nder år 1973 skall, i den mån yrkande därom fram­stäl­les vid tax­e­ringen, den make till vil­ken för­säk­ringen över­lå­tes anses som för­säk­ring­ens ägare redan från ingången av år 1973. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med v årt kungl. sigill bekräfta låtit. stock­holms slott den 5 juni 1973. gustaf adolf (l.s.) g. e. sträng (finans­de­par­te­men­tet) ¬