SFS 1977:41

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1977:41 lag utkom från tryc­ket den i m ars 1977 om änd­ring i kom­mu­nal­s­hat­te­la­gen (1928:370); utfär­dad den 17 feb­ru­ari 1977. enligt riks­da­gens beslut' före­skri­ves att 19 §, 32 § 1 mom., anvis­ningar na til! 19 §, pu nkt 11 av an vis­ning­arna till 32 §, punkt 5 av anvis­ning­arna till 46 § samt punkt 1 av anvis­ning­arna till 50 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse. 19 till skat­te­plik­tig inkomst enligt denna lag räk­nas icke: vad som vid bodel­ning eller eljest på grund av gif­to­rätt till­fal­lit make el ler vad som för­vär­vats genom arv, tes­ta­mente, för­del av oskift bo eller gåva; vinst å icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av lös egen­dom i andra fall än som av ses i 35 § 3 eller 4 m om.; vinst i svenskt lot­teri eller vinst vid vinst­drag­ning på här i riket utfär­dade pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner och ej hel­ler sådan vinst i utländskt lot­teri eller vid vinst­drag­ning på utländska pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner, som upp­går till högst 100 kro­nor; ersätt­ning, som på grund av för­säk­ring jäm­likt lagen (1962:381) om all män för­säk­ring eller lagen (1954; 243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring till­fal­lit den för­säk­rade, om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 4500 kro­nor eller högre belopp för år eller utgör för­äld­ra­pen­ning, så ock sådan ersätt­ning enligt annan lag eller sär­skild för­fatt­ning, som utgått annor­le­des än på grund av sjuk­för­säk­ring, som nyss sagts, till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbete eller under mili­tär­tjänst­gö­ring om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 4500 kro­nor eller högre belopp för år, ävensom ersätt­ning, vil­ken vid sj ukdom eller olycks­fall till­fal­lit någon på grund av annan för­säk­ring, som icke tagits i samb and med tj änst, dock att till skat­te­plik­tig inkomst räk­nas ersätt­ning i form av pen­sion eller i form av liv­ränta i den mån liv­rän­tan är skat­te­plik­tig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersätt­ning som utgår på grund av tra­fik­för­säk­ring eller, med nedan angi­vet undan­tag, annan ansva­rig­hets­för­säk­ring eller på grund av skade stånds­för­säk­ring och avser för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur; ersätt­ning på grund av ansva­rig­hets­för­säk­ring enligt g run­der som fast ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner till den del ersätt­ningen utgår under de första tret­tio dagarna av den tid den ska­dade är arbetso­för­mögen och beräk­nas så att ersätt­ningen upp­går för insjuk­nan­de­da­gen till högst 30 kro nor och för övriga dagar ti|l högst 6 kro nor för dag; belopp, som till följd av för­säk­rings­fall eller åter­köp av för­säk­ringen ut gått på grund av kapi­tal­för­säk­ring; ersätt­ning på grund av ska­de­för­säk­ring, dock ej i den mån köpesk illing, som skulle hava influ­tit där­est för­säk­rad egen­dom i stäl­let för­sålts, varit att hän­föra till in täkt av jord­bruks­fas­tig­het, av annan fas­tig­het eller av rörelse eller i den mån er sätt­ningen eljest mot­sva­rar sådan skat­te­plik­tig intäkt eller 98 ' prop. 1976/77: 50 och 52, sku 19. rskr 110, ^ sen aste lydelse 1975:1347. ¬ mot­sva­rar sådan avdrags­gill omkost­nad, vil­ken är att hän­föra till någon av sfs 1977:41 nämnda för­värvs­käl­lor; vins­tan­del, åter­bä­ring eller pre­mi­eå­ter­be­tal­ning, som utgått på grund av annan per­son­för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring som tagits i sam­band med tjänst, samt vins­tan­del, som utgått på grund av ska­de­för­säk­ring, och pre­mi­eå­ter­be­tal­ning på grund av ska­de­för­säk­ring, för vil­ken r ätt till avdrag för pre­mie icke före­le­gat; ersätt­ning jäm­likt lagen (1956: 293) om ersätt­ning åt smitt­bä­rare om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 4 500 kr onor eller högre be lopp för år; peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt, i den mån giva­ren enligt 20 § eller punkt 5 av anvis ning­arna till 46 § icke är berät­ti­gad till avdrag för utgi­vet belopp; sti­pen­dier till stu­de­rande vid under­vis­nings­an­stal­ter eller eljest avsedda för mot­ta­ga­rens utbild­ning; stu­di­e­stöd enligt 2, 3 eller 4 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1973: 349), intematbi-​​ drag, åter­be­tal­nings­plik­tiga stu­di­e­me­del och rese­kost­nads­er­sätt­ning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant sär­skilt bidrag vil­ket enligt av rege ringen eller stat­lig myn­dig­het med­de­lade bestäm­mel­ser utgår till del­ta­gare i arbets­mark­nads­ut­bild­ning samt med dem i fråga om sådant bidrag lik­ställ da, och äger i följd härav den bidrags­be­rät­ti­gade icke göra avdrag för kost nader som avsetts skola bestri­das med bidrag av före­va­rande slag; all­mänt barn­bi­drag; lön eller annan gott­gö­relse, för vil­ken skall erläg­gas skatt enligt lagen (1958:295) om sjö­mans­skatt; kon­tan­tun­der­stöd, som utgi­ves av arbets­lös­hets­nämnd med bidrag av stats­me­del; han­di­kap­per­sätt­ning enligt 9 kap. lagen om all­män för­säk­ring, så ock hem­sjuk­vårds­bi­drag, som utgår av kom­mu­nala eller lands­tings­kom­mu­nala medel till den vård­be­hö­vande; kom­mu­nalt bostads­tillägg enligt lagen (1962:392) om hust­ru­tillägg och kom­mu­nalt bostads­tillägg till folk­pen­sion; kom­mu­nalt bostads­tillägg till han­di­kap­pade; bostads­tillägg som avses i kun­gör elserna (1968:425) om stat­liga bostads tillägg till barn­fa­mil­jer och (1973: 379) om stats­kom­mu­nala bostads­tillägg; sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad som arbets­gi­vare upp­bu­rit från per­so­nal­stif­telse ur medel, för vilka avdrag icke med­gi­vits vid tax­e­ring, vid första till­fälle dylika medel fin­nas i stifte lsen; gott­gö­relse som arbets­gi­vare upp­bu­rit från pen­sions­stif­telse, till den del stif­tel­sen ej ägt andra medel för att lämna gott­gö­rel­sen än sådana för vilka avdrag icke åtnju­tits vid avsätt­ning till stif­tel­sen: kom­pen­sa­tion av sta­ten för ben­sin­skatt på ben­sin som för­bru­kats vid yr kes­mäs­sig använd­ning av motor­såg. (se vidare anvis­ning­arna.) 32 § / mom.^ till intäkt av tjänst hän­fö­ras: avlö­ning, arvode, trak­ta­mente, sport­ler och annan för­mån i p enningar, bostad eller annat, som utgått för tjäns­ten; ^ senaste lydelse 1970:130. 99 ¬ sfs mi-al pen­sion och i den mån icke annat föl­jer av vad nedan i 2 m om. stad­gas liv­ränta, som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls-​​ eller ska­de­för­säk­ring el ler annor­le­des än på grund av för­säk­ring - dock, såvitt fråga är om sådan liv­ränta till följd av per­son­skada som icke avses i 2 mom ., endast liv­ränta eller del därav som avser ersätt­ning för för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur eller för för­lo­rat under­håll - ävensom ersätt­ning, som i annan form än liv­ränta utgått på grund av sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, tagen i sam band med tjänst - dock icke ersätt­ning, som avser sjukvårds-​​ eller läkare-​​ kost­na­der - samt undan­tags­för­må­ner, peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt som i 31 § avse s samt engångs­be­lopp som utgår till följd av per­son­skada och utgör skat­te­plik­tig intäkt enligt anvis­ning­arna till 19 §. som intäkt av tjänst räk­nas jäm­väl annat belopp än ovan sagts - såsom vins­tan­del, åter­bä­ring eller vid åter­köp av för­säk­ring upp­bu­ret belopp - vil­ket utgått på grund av pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks falls­för­säk­ring, som tagits i samb and med tjänst. sådan ersätt­ning på grund av kol­lek­tiv avgångs­bi­drags­för­säk­ring som teck­nas av arbets­gi­vare till förm ån för arbets­ta­gare och som bestäm­mes med hän­syn även till andra omstän­dig­he­ter än den för­säk­ra­des lev­nadsål der och anställ­nings­tid räk­nas endast del­vis som intäkt av tjänst på sätt när­mare angi­ves i punkt 11 av anvis­ning­arna. mot­sva­rande gäl­ler i fråga om sådan avgångs­er­sätt­ning som annor­le­des än på grund av kol­lek­tiv av gångs­bi­drags­för­säk­ring utbe­ta­las av sta­ten till arbets­ta­gare. även avgångs ersätt­ning som utbe­ta­las till arbets­ta­gare som omfat­tas av s. k. trygg­hets avtal räk­nas endast del­vis som intäkt av tjänst på det sätt som angi­ves i punkt 11 av anvis­ning­arna. har tjäns­te­in­ne­ha­vare såsom löne­för­mån inne­haft fas­tig­het på sådant sätt, att garan­ti­be­lopp för fas­tig­he­ten skall enligt 47 § upp­ta­gas som skat teplik­tig inkomst för honom, skall dock intäkt, vil­ken tjäns­te­in­ne­ha­va­ren åtnju­tit från fas­tig­he­ten, räk­nas såsom intäkt av jord­bruks­fas­tig­het eller av annan fas­tig­het. 100 anvis­ningar till 19 § •' soci­al­hjälp, begrav­nings­hjälp samt under­håll, som läm­nats fånge eller pati­ent å hos­pi­tal, m. m. dyl. är icke att hän­föra till skat­te­plik­tig inkomst. det­samma gäl­ler i fråga om till för­e­ningar influtna med­lems­av­gif­ter. med sk ade­stånds­för­säk­ring för­stås för­säk­ring, enligt vil­ken den för­säk rade äger utfå ersätt­ning för ska­de­stånd vartill han är berät­ti­gad på grund av per­son­skada (över­falls­skydd o.d.). ersätt­ning till följd av p erson­skada som utgår i annan form än peri­o­disk utbe­tal­ning (engångs­be­lopp) och avser för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur utgör skat­te­plik­tig intäkt såvida icke annat föl­jer av övriga bestäm mel­ser i denna lag. om engångs­be­lopp, som utgår till följd av pe rson­skada, utgör ersätt­ning för fram­tida för­lust av skat­te­plik­tig inkomst, skall dock 40 pro­cent av be lop­pet avräk­nas såsom icke skat­te­plik­tig del. upp­bär skatt­skyl­dig två eller flera sådana engångs­be­lopp till följd av samma p erson­skada, skall vad som nu har sagts gälla vaije sådant belopp. vad som avräk­nas från ett eller flera senaste lydelse 1975:1174. ¬ engångs­be­lopp under beskatt­nings­å­ret får emel­ler­tid - i före­kom­mande sfs 1977:41 fall till­sam­mans med vad s om avräk­nats tidi­gare år - för samma per­son skada sam­man­lagt icke över­stiga fem­ton bas­belopp enligt lagen (1962: 381) om all­män för­säk­ring. här­vid skall avräk­nad del av ett engångs­be­lopp ut tryc­kas i d et bas­belopp, som har fast­ställts för janu­ari månad det beskatt ningsår under vil­ket engångs­be­lop­pet bli­vit till­gäng­ligt för lyft­ning. utby­tes sådan liv­ränta eller del därav, som utgår till följd a v per­sonska da och utgör skat­te­plik­tig intäkt enligt 32 § 1 mom ., mot engångs­be­lopp, gälla b estäm­mel­serna i f öre­gå­ende stycke beträf­fande sådant engångsbe lopp. utby­tes annan liv­ränta eller del därav, som utgör skat­te­plik­tig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångs­be­lopp, skall hela engångs­be­lop­pet uppta gas såsom skat­te­plik­tig intäkt. sker utbyte, helt eller del­vis, av annan liv ränta än nu sagts mot engångs­be­lopp, skall belop­pet anses utgöra icke skat­te­plik­tig intäkt. lön, som utgår från arbets­gi­vare i såd ana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje styc­ket lagen (1962: 381) om allm än för­säk­ring äger upp­bära arbets­ta­ga­ren till­kom­mande ersätt­ning från all­män för­säk rings­kassa, är skat­te­plik­tig intäkt. för arbets­gi­va­ren är den av honom i nämnda fall upp­burna ersätt­ningen från för­säk­rings­kas­san ävensom annan där­i­från upp­bu­ren ersätt­ning i anledn ing av kost­nad för den anställ­cjes räk ning att betrakta som skat­te­plik­tig inkomst, dock att ersätt­ningen icke är skat­te­plik­tig för arbets­gi­va­ren, där­est den till den anställde utbe­talda lönen eller den för honom havda kost­na­den utgör för arbets­gi­va­ren icke avdrags gill utgift i för­vär vskälla. ersätt­ning, som annor­le­des än i form av pen­sion eller annan liv­ränta utbe­ta­las av arbets­gi­vare vid yrkes­skada i de fall, då arbets­gi­va­ren står s. k. själv­risk enligt lagen (1954: 243) om yrk esska­de­för säk­ring, räk­nas till skat­te­plik­tig inkomst enligt de grun­der som skulle hava gällt vid för­säk­ring enligt sist­nämnda lag. skat­te­plikt före­lig­ger icke för bidrag från stat eller kom­mun, vilka enligt av rege­ringen eller av stat­lig myn­dig­het med­de­lade bestäm­mel­ser utgå. i sam­band med utbild­ning eller omskol­ning, till ar bets­lösa och par­ti­ellt ar bets­föra samt med dem i fråga om såd ana bidrag lik­ställda i den mån bidra gen avse trak­ta­mente och sär­skilt bidrag. skat­te­plikt före­lig­ger ej hel­ler för bidrag som utgår enligt för­ord­ningen om bidrag till vanf öra ägare av motor for­don. stats­bi­drag, som utgår till näringsid­kare för hans närings­verk­sam­het, är icke skat­te­plik­tig inkomst, om bidra­get använts för att bestrida kost­nad för vil­ken rätt till avd rag icke före­lig­ger vare sig direkt såsom omkost­nad eller i form av årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. har bidra­get använts för att be strida sådan kost­nad i verk­sam­he­ten som är på en gång avdrags­gill vid tax­e­ringen, utgör bidra­get skat­te­plik­tig intäkt. är den kost­nad för vil­ken bidra­get utgår avdrags­gill vid taxer ingen för tidi­gare beskatt­ningsår än det då bidra­get skall upp­ta­gas som intäkt, får den skatt­skyl­dige i stäl­let åtnjuta avdrag för kost­na­den vid tax­e­ringen för det år då bidra­get upp­ta­ges som in täkt. yrkande härom skall göras i dekla­ra­tio­nen avse­ende det beskatt ningsår då yrkande om avdra­get eljest enligt denna lag först sko­lat fram stäl­las. åter­be­ta­las bidrag, som upp­ta­gits som intäkt, får den skatt­skyl­dige göra avdrag för det åter­be­ta­lade belop­pet. har bidra­get använts för att an skaffa till­gång, för vil­ken anskaff­nings­kost­na­den får avdra­gas genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag, skall vid beräk­ning av vär­de­minsk­nings­av­drag 101 ¬ sfs 1977:41 såsom anskaff­nings­kost­nad anses endast s stor del av kost­na­den som icke täckts av bidra­get. är bidra­get större än det tax­e­rings­mäs­siga rest­vär­det för till­gången, skall ett belopp mot­sva­rande skill­na­den utgöra skat­te­plik­tig intäkt för mot­ta­ga­ren. åter­be­ta­las stats­bi­drag, som påver­kat beräk­ningen av anskaff­nings­kost­na­den i nu avsett hän­se­ende, får till­gång­ens avskriv nings­un­der­lag ökas med vad som åter­be­ta­lats, dock med h ögst det belopp var­med beräk­ningen påver­kats. i den mån stats­bi­drag enligt vad nyss före skri­vits utgjort skat­te­plik­tig intäkt, får den skatt­skyl­dige vid åter­be­tal­ning en till­go­do­föra sig avdrag för den del som sålunda utgjort skat­te­plik­tig in täkt. har bidra­get använts för att anskaffa till­gångar avsedda för omsätt ning eller för­bruk­ning (lager), utgör bidra­get skat­te­plik­tig intäkt, men skall å andra sidan vid tillämp­ning av 41 § och anvis­ning­arna till näm nda para graf den del av lag­ret för vil­ken anskaff­nings­kost­na­den täckts av bidra­get icke med­räk­nas vid vär­de­sätt­ningen av till­gång­arna. åter­be­ta­las statsbi drag, som använts för anskaf­fande av lager­till­gångar, får den skatt­skyl­dige göra avdrag för det åter­be­ta­lade belop­pet. till­gång­ar­nas anskaff­nings­vär de skall där­vid anses ökat med det åter­be­ta­lade belop­pet. vad som ovan sagts i detta stycke äger mot­sva­rande tillämp­ning för stats­bi­drag i form av amor­te­rings­fritt lån (avskriv­nings­lån). omställ­nings­bi­drag enligt arbets mark­nads­kun­gö­rel­sen (1966:368) o ch kon­tant arbets­mark­nads­stöd utgör skat­te­plik­tig intäkt. skat­te­plikt före­lig­ger icke för engångs­bi­drag som utgår i sam­band med arbets­pla­ce­ring som utgör led i arb ets­mark­nads­sty­rel­sens omhän­der­ta­gan de av flyk­tingar. skat­te­plikt före­lig­ger ej hel­ler för bidrag, som stif­tel­sen dag ham­mar skjölds min­nes­fond till full­föl­jande av sitt ända­mål utgi­ver för mot­ta­ga­rens utbild­ning. enligt 46 § 2 mom. f örsta styc­ket 4) före­lig­ger viss rätt till avdrag för bi drag till barns under­håll. sådant under­hålls­bi­drag skall icke hän­fö­ras till skat­te­plik­tig inkomst. till 32 § 11.^ med bestäm­mel­sen i 32 § 1 mom. tredje styc­ket om kol­lek­tiv av- gångs­bi­drags­för­säk­ring avses sådan för­säk­ring som med­de­las av arbets mark­na­dens för­säk­rings­ak­tie­bo­lag. ersätt­ning på grund av dylik för­säk ring utgår dels med ett s. k. a-​belopp, som bestäm­mes med hän­syn endast till den för­säk­ra­des lev­nads­ål­der och anställ­nings­tid, dels med ett s. k. b- belopp, som bestäm­mes med hän­syn även till övriga om stän­dig­he­ter i det enskilda fal­let. som intäkt av tjänst räk­nas dels ersätt­ning­ens a-​belopp, dels den del av ersätt­ning­ens b-​belopp som över­sti­ger ett belopp, mot­sva rande två gånger det bas­belopp som fast­ställts för janu­ari månad under tax­e­rings­å­ret med stöd av 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om all män för­säk­ring. bestäm­mel­serna i första styc­ket äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om ersätt­ning på grund av sådan kol­lek­tiv avgångs­bi­drags­för­säk­ring i an nan för­säk­rings­an­stalt som beträf­fande ersätt­ning­ens stor­lek och övriga vill­kor mot­sva­rar kol­lek­tiv avgångs­bi­drags­för­säk­ring hos arbets­mark­na­dens för säk­rings­ak­tie­bo­lag. 102 ' suni­istc lyci­cisi; 1970:130. ¬ med bestäm­mel­sen i 32 § 1 mom. tredje styc­ket om avgångs­er­sätt­ning sfs 1977:41 som utgår annor­le­des än på grund av kol­lek­tiv avgångs­bi­drags­för­säk­ring avses sådan avgångs­er­sätt­ning som sta­ten utbe­ta­lar till arbets­ta­gare och som utgår enligt mot­sva­rande grun­der som ersätt­ning på grund av kol­lek­tiv avgångs­bi­drags­för­säk­ring i arbet smark­na­dens för­säk­rings­ak­tie­bo­lag. bestäm­mel­serna i 32 § 1 mom. tredje styc­ket om avgångs­er­sätt­ning till arbets­ta­gare som omfat­tas av s. k. trygg­hets­av­tal avser sådan ersätt­ning, som utgår enligt trygg­hets­av­tal mel­lan pri­vattjäns­te­manna­kar­tel­len och ar bets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion och fast­stäl­les under led­ning av ett s.k. trygg­hets råd. ersätt­ning på grund av sådant trygg­hets­av­tal utgår dels med ett be lopp som utbe­ta­las måna­den efter det att anställ­ningen har upp­hört, dels med ytter­li­gare ett belopp som utbe­ta­las när arbets­ta­ga­ren har varit arbets lös i minst sex måna­der. som intäkt av tjänst räk­nas dels det först­nämnda belop­pet, dels den del av det senare belop­pet som över­sti­ger vad som mot­sva­rar två gånger det bas­belopp som med stöd av 1 kap. 6 § lagen om all­män för­säk­ring har fast­ställts för janu­ari månad under tax­e­rings­å­ret. till 46 § 5.® som för­ut­sätt­ning för all­mänt avdrag för peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk utbe­tal­ning enligt denna punkt gäl­ler att under stö­det icke utgått till mot­ta­gare i giva­rens hus­håll eller, om icke under­stö det utgjort ska­de­stånd, till mo tta­gare under 18 år eller till m otta­gare vars utbild­ning icke är avslu­tad. avdrag med­gi­ves med utg ivet belopp för peri­o­diska utbe­tal­ningar till make eller för­ut­va­rande make sedan under­hålls­skyl­dig­he­ten dem emel­lan regle­rats; till tidi­gare anställd; som utgör ska­de­stånd, dock vid per­son­skada endast med belopp som för mot­ta­ga­ren utgör ersätt­ning för för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur el ler för för­lo­rat under­håll; som utgör liv­ränta eller där­med jäm­för­ligt veder­lag vid för­värv av egen dom genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång; på grund av före­skrift i tes­ta­mente; från juri­disk per­son. för annat peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk utbe­tal ning med­gi­ves avdrag med högst 5000 kro­nor för vaije mot­ta­gare. har gi varen under beskatt­nings­å­ret varit gift och levt till­sam­mans med sin make, får sådant avdrag åtnju­tas för dem båda gemen­samt med 5 000 kro­nor, till 50 § 1 ? den skatt­skyl­di­ges skat­te­för­måga bedö­mes med hän­syn, å ena sidan, till hans inkomst och för­mö­gen­het samt, å andra sidan, till vad han kan an ses hava behövt till n ödigt under­håll för sig själv och för make och oför sörjda barn (exi­sten­smi­ni­mum). såvida icke sär­skilda för­hål­lan­den till an nat för­an­leda, skall exi­sten­smi­ni­mum bedö­mas med hän­syn till för­hål­lan dena under hela beskatt­nings­å­ret. sär­skilda för­hål­lan­den varom nyss sagts få anses före­ligga t. ex. i det fall a tt en skatt­skyl­dig under året böl­jat i för värvs­ar­bete eller upp­hört med sådant arbete, i följd varav inkoms­ten ut- « senaste lydelse 1973:1113. ^ senaste lydelse 1976:88. 103 ¬ sfs 1977:41 104 sla­gen på hela året under­sti­git exi­sten­smi­ni­mi­be­lop­pet; i sådana fall bör exi­sten­smi­ni­mum bedö­mas med hän­syn till den tid ink omsten åtnju­tits. rege­ringen eljer den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer med­de­lar närma re före­skrif­ter om bestäm­mande av exi­sten­smi­ni­mum enligt de grun­der som cui­ges i det föl­jande. exi­sten­smi­ni­mum i det sär­skilda fal­let bestäms med led­ning av nor­mal belopp för exi­sten­smi­ni­mum. nor­mal­be­lop­pen utgöra för ensam­stå­ende skatt­skyl­dig nit­tio­fem (95) pro­cent, för sam­man­le­vande makar ett­hundra sex­tio­fem (165) pro­cent och för varje barn fyr­tio (40) pro­cent av bas­belop pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring för decem­ber månad året före det kalen­derår som före­går tax­e­rings­å­ret. nor­mal­be­lop­pen skola an ses inne­fatta alla van­liga lev­nads­kost­na­der utom bostads­kost­nad, som be räk­nas sär­skilt och läg­ges till norm albe­lop­pen. nor­mal­be­lop­pen för exi­sten­smi­ni­mum äro i första hand avsedda för skatt­skyl­diga, vil­kas inkomst huvud­sak­li­gen här­flu­tit av för­värvs­käl­lan tjänst. vid bestäm­ning av avdrag för ned­satt skat­te­för­måga vid exi­sten­smini mum skall såsom inkomst av tjänst upp­ta­gas den skatt­skyl­di­ges brut­toin täk­ter - inklu­sive de biin­koms­ter den skatt­skyl­dige må hava åtnju­tit - i före­kom­mande fall mins­kade med sådana nödiga utgif­ter för inkoms­tens för­vär­vande, för vilka den skatt­skyl­dige vid tax­e­ring äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgif­ter, som den skatt­skyl­dige erlagt för sådan pen­sions­för­säk­ring eller sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, som tagits i sam­band med tjänst, el ler avgif­ter, som den skatt­skyl­dige i sam­band med tjäns­ten erlagt för egen eller efter­le­van­des pen­sio­ne­ring annor­le­des än genom för­säk­ring, eller kost­na­der för resor till o ch från arbe­tet. utgö­res inkoms­ten av liv­ränta, varom i 32 § 2 mom. för­mä­les, skall liv­rän­tan inräk­nas i inkoms­ten med ore­du­ce­rat belopp. även sådan liv­ränta till följd av per­son­skada som icke är av skat­te­plik­tig natur skall inräk­nas i inkoms­ten. barn­bi­drag med­räk­nas icke i inkoms­ten. fråga om avdrag i andra fall för ned­satt skat­te­för­måga vid exi­sten­smini mum får bedö­mas med sär­skilt beak­tande av att en rik­tig upp­skatt­ning verk­stä­lies av inkomst­för­hål­lan­dena, spe­ci­ellt med hän­syn till den omfatt ning, vari natu­ra­för­må­ner må hava åtnju­tits, och dessa för­må­ners värde. har den skatt­skyl­dige haft lägre lev­nads­kost­na­der än nor­malt skall den skatt­skyl­di­ges exi­sten­smi­ni­mum anses hava i mot­sva­rande mån under­sti git nor­mal­be­lop­pet, t. ex. om en ogift skatt­skyl­dig haft gemen­samt hus­håll med anhö­riga eller andra eller om en skatt­skyl­dig åtnju­tit sär­skild för­mån i form av bil­liga livs­för­nö­den­he­ter eller andra lik­nande för­må­ner. i regel tor de anled­ning över­hu­vud icke före­ligga att bevilja avdrag för ned­satt skatte för­måga vid exi­sten­smi­ni­mum åt s. k. hem­masö­ner eller hem­ma­dött­rar. icke hel­ler må a vdrag med­gi­vas, om den skatt­skyl­dige ägt till­gångar; dock att här­vid bort­ses från sed­van­liga hus­ge­råd, möb­ler och klä­der, arbets­red skap, mindre bostads­fas­tig­het av enk­laste beskaf­fen­het osv. å andra sidan må exi­sten­smi­ni­mum beräk­nas hava över­sti­git nor­mal­be­lop­pet, om den skatt­skyl­dige haft utgif­ter för under­håll av make och barn, med vilka han icke levt till­sam­mans under beskatt­nings­å­ret. exi­sten­smi­ni­mum för den skatt­skyl­dige må jäm­väl i annat fall bestäm­mas högre än nor­mal­be­lop­pet, om sär­skilda skäl där­till för­an­leda. har den skatt­skyl­di­fee under beskatt­nings­å­ret enligt beslut av den lokala ¬ skatte­myn­dig­he­ten åtnju­tit befri­else frå n eller neds ätt­ning av den prelimi-​​ sfs 1977:41 nära skat­ten på grund av ned­satt skat­te­för­måga vid exi­sten­smi­ni­mum, bör vid prövni ng av frå­gan om avdrag vid tax­e­ringen för ned­satt skat­te­för­måga avvi­kelse icke ske från det av först­nämnda myn­dig­het fast­ställda existens-​​ mini­mi­be­lop­pet, såvida icke nya omstän­dig­he­ter fram­kom­mit; såsom ex empel å dylika omstän­dig­he­ter må näm­nas att den skatt­skyl­dige äger till gångar, varom den lokala skatte­myn­dig­he­ten sak­nat kän­ne­dom, eller att den skatt­skyl­di­ges eko­no­miska ställ­ning påtag­ligt för­bätt­rats efter den lo kala skatte­myn­dig­he­tens beslut. har den skatt­skyl­dige icke haft högre inkomst än det för honom beräk nade exi­sten­smi­ni­mi­be­lop­pet och har detta befun­nits bero av för­hål­lande, varom i 5 0 § 2 mom. tred je styc­ket för­mä­les, bör avdrag för ned­satt skatte för­måga med­gi­vas med så stort belopp, att den skatt­skyl­dige icke påfö­res beskatt­nings­bar inkomst. har den skatt­skyl­dige rätt att åtnjuta skat­tere duk­tion enligt 2 § 4 eller 5 mom. upp­börds­la­gen (1953:272), skall avdrag för ned­satt skat­te­för­måga beräk­nas med beak­tande härav. är inkoms­ten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkoms­ten mins kad med ska tten därå upp­går till exi­sten­smi­ni­mum, bör avdrag för ned­satt skat­te­för­måga bevil­jas med så stort belopp, att större skatt icke kom­mer att utta­gas än att inkoms­ten, mins­kad med skat­ten, upp­går till belop­pet av exi­sten­smi­ni­mum. ned­satt arbets­för­måga skall anses före­ligga jäm­väl i det fall att den skatt­skyl­dige på grund av arbets­skygg­het eller mis­san­pass­ning eller eljest av psy­kiska skäl har svårt att för­värva nor­mal arbetsin­komst. denna lag trä­der i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt upp­gift på den har utkom­mit från tryc­ket i svensk för­fatt­nings­sam­ling. 1. de nya bestäm­mel­serna i 19 § - utom såvitt avser ersätt­ning på grund av ska­de­stånds­för­säk­ring - samt i 32 § 1 mom ., anvis­ning­arna till 19 §, p unkt 11 av anvis­ning­arna till 32 § och punkt 1 av an vis­ning­arna till 50 § tilläm­pas för sta gången vid 1977 års ta xering. har liv­ränta som utgår på grund av per­son­skada och icke avser ersätt ning för för­lo­rat under­håll fast­ställts före den 1 januar i 1976 gäl­ler dock föl­jande. vid tillämp­ning av 32 § 1 mom. i dess nya lydelse skall hälf­ten av det till ett beskatt­ningsår hän­för­liga liv­rän­te­be­lop­pet, till den del detta icke över­sti­ger det bas­belopp som enligt lagen (1962; 381) om all­män för­säk­ring har fast­ställts för janu­ari månad beskatt­nings­å­ret, anses avse ersätt­ning för annat än för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur (skat­te­fri del av liv­rän­tan). om den ska ttskyl­dige under beskatt­nings­å­ret upp­bu­rit flera sådana liv­rän tor, beräk­nas för total­be­lop­pet på mot­sva­rande sätt en skat­te­fri del som hän­fö­res till d e olika liv­rän­torna i fö rhål­lande till deras stor­lek. utby­tes liv­ränta som här avses mot engångs­be­lopp, skall vid tillämp­ning av de nya bestäm­mel­serna i anvis­ningar na till 19 § så stor del av engångs­be­lop­pet an ses utgöra icke skat­te­plik­tig inkomst som mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan den skat­te­fria delen av det till året för utby­tet hän­för­liga liv­rän­te­be­lop­pet och hela detta liv­rän­te­be­lopp, beräk­nat som om liv­rän­tan utgått hela året på oför­änd­rac^ vill­kor. i fråga om liv­ränta som utgår enligt lagen (1954: 243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller mot­sva­rande ersätt­ning som ut går enligt annan för­fatt­ning eller på grund av rege­ring­ens för­ord­nande och som bestäm­mes av eller utbe­ta­las från riks­för­säk­rings­ver­ket samt i fråga 105 -t ¬ sfs 1977:41 om utbyte av sådan liv­ränta mot engångs­be­lopp skall vad nu sagts gälla även beträf­fande liv­ränta som har fast­ställts den 1 janu­ari 1976 eller senare på grund av ska­de­fall som har inträf­fat före den 1 juli 1977. 2. de nya bestäm­mel­sema i 19 § angå­ende ersätt­ning på grund av ska destånds­för­säk­ring och i punkt 5 av anvis­ning­arna till 46 § tilläm­pas för sta gången vid 1978 års tax­e­ring. nämnda anvis­nings­punkt i dess äldre lydelse tilläm­pas dock alltjämt vid 1978 och senare års tax­e­ringar i fråga om perio disk utbe­tal­ning av ska­de­stånd som har fast­ställts före utgången av år 1976. på rege­ring­ens väg­nar inge­mar mun­debo anders swart­ling (bud­get­de­par­te­men­tet) ¬