SFS 1981:295

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1981:295 lag utkom från tryc­ket ohi änd­ring 1 kom­mu­nal­skat­te­i­a­gen (1928:370); den 6 maj 1981 utfär­dad den 9 april 1981. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370e liels att 28 § 2 mom., punkt 10 av anvis­ning­arna till 22 §. punkt 9 av an vis­ning­arna till 25 § samt punk­terna 3 b-3 d. 6 och k) av anvis­ning­arna till 29 § skall upp­höra att gälla, dch att den i punkt 4 av anvis­ning­arna till 41 § gjorda hän­vis­ningen till punkt 7 av anvis­ning­arna till 25 § skall bytas ut mot punkt 8 av anvis­ning arna till 25 §, ili­fls att nuva­rande punk­terna 3 - 8 av anvis­ning­arna till 25 § skall beteck nas punk­terna 4-9, nuva­rande punkt 3 av anvis­ning­arna till 27 § skall be- ' prop. 1980/81:68, sku 25 och 47. rskr 234. ^ sena ste lydelse av för­ut­va­rande punkt 3 a v anvis­ning­arna 28 § 2 mo m. 1959:170 till 27 § 1976: 85 punkt 10 av anvis­ning­arna till 22 § punkt 3 b av anvis­ning­arna till 29 § 1972:741 1977:1172 för­ut­va­rande punkt 4 av anvis­ning­arna punkt 3 c av anvis­ning­arna till 29 § till 25 f) 1953:404 1979:169 för­ut­va­rande punkt 5 av anvis­ning­arna punkt 3 d av anvis­ning­arna till 29 § till 25 § 1980:1054 19.59:170 för­ut­va­rande punkt 6 av anvis­ning­arna punkt 6 av anvis­ning­arna till 29 § till 25 8 1975:1347 1938:368 för­ut­va­rande punkt 7 av anvis­ning­arna punkt 10 av anvis­ning­arna till 29 § till 25 8 1979:1017 1965:573 för­ut­va­rande punkt 8 av anvis­ning­arna punkt 4 av anvis­ning­aina till 41 § till 25 8 1 979:612 1979:612 punkt 9 av anvis­ning­ama till 25 8 474 1978:942 ¬ teck­nas punkt 5 och nuva­rande punk­terna 3 a och 5 av anvis­ning­arna till sfs 1981:295 29 § skall b eteck­nas punk­terna 3 och 6, dels att 19 och 20 §§, 25 § 1 mom., 29 § 1 mom., 41 d §, punkt 5 av an vis­ning­arna till 20 §, punk­terna 4 och 10 av anvisn ing­arna till 21 §, punk terna 1-6 av anvis­ning­arna till 22 §, punkt 4 av anvis­ning­arna till 24 §, punk­terna 2 a och 2 b samt den nya punkt 4 av anvis­ning­arna till 25 §, punkt 2 av anvis­ning­arna till 27 §, punkt 1 av anvis­ning­arna till 28 §, punkt 1, den nya punkt 3, punkt 4, den nya punkt 6 samt punk­terna 7, 9, 11 och 16 av anvis­ning­arna till 29 §, punk t 1 a v anvis­ning­arna till 30 §, punkt 1 av anvis­ning­arna till 35 §, punkt 2 c av anvisn ing­arna till 36 § samt p unk­terna 1, 2 och 3 av anvis­ning­arna till 41 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i anvis­ning­arna till 25 § skall infö­ras en ny punkt, 3, i anvis­ning arna till 27 § två nya pu nkter, 3 och 4, i anvis­ning­arna till 29 § en ny punkt, 5, samt i anvis­ning­arna till 41 § en ny punkt, 3 a , av nedan angivna lydelse. 19 till skat­te­plik­tig inkomst enligt denna lag räk­nas icke: vad som vid bodel­ning eller eljest på grund av gif­to­rätt till­fal­lit make el ler vad som för­vär­vats genom arv, tes­ta­mente, för­del av oskift bo eller gåva; vinst å icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av lös egen­dom i andra fall än som av ses i 35 § 3 eller 4 mom.; vinst i svenskt lot­teri eller vinst vid vinst­drag­ning på här i riket utfärd ade pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner och ej hel­ler sådan vinst i utländskt lot­teri eller vid vinst­drag­ning på utländska pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner, som upp­går till högst 100 kro­nor; ersätt­ning, som på grund av för­säk­ring jäm­likt lagen (1962: 381) om all män för­säk­ring, lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller lagen (1976:380) om a rbets­ska­de­för­säk­ring till­fal­lit den för­säk­rade, om icke er sätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 6000 kro­nor eller högre belopp för år eller utgör för­äld­ra­pen­ning, så ock sådan ersätt­ning enligt annan lag eller sär­skild för­fatt­ning, som utgått annor­le­des än på grund av sjuk­för­säk ring, som nyss sagts, till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbet e eller under mili­tär­tjänst­gö­ring eller i fall som avses i lage n (1977; 265) om stat­ligt per­sonska­deskydd eller lagen (1977: 267) om krig sska­de­er­sätt­ning till sjö män om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 6000 kro­nor el ler högre belopp för år, ävensom ersätt­ning, vil­ken vid sjuk­dom eller olycks­fall till­fal­lit någon på grund av annan för­säk­ring, som icke tagits i sam­band med t jänst, dock att till skat­te­plik­tig inkomst räk­nas ersätt­ning i form av pen­sion eller i form av liv­ränta i den mån liv­rän­tan är skat­te­plik­tig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersätt­ning som utgår på grund av tra­fik för­säk­ring eller, med nedan angi­vet undan­tag, annan ansva­rig­hets­för­säk ring eller på grund av ska­de­stånds­för­säk­ring och avser för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur; ersätt­ning på grund av ansva­rig­hets­för­säk­ring enligt grun­der som fast ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner till den del ersätt­ningen utgår under de första tret­tio dagarna av den tid den ska­dade är arbetso­för­mögen och beräk­nas så att ersätt­ningen upp­går för ^ senaste lydelse 1979:1157. 475 \ ¬ sfs 1981:295 476 insjuk­nan­de­da­gen till högst 30 kro­nor oc or övriga dagar till högst 6 kro nor för dag; belopp, som till följd av för­säk­rings­fall eller återk öp av för­säk­ringen ut gått på grund av kapi­tal­försä kring; för­säk­rings­er­sätt­ning eller annan ersätt­ning för skada på egen­dom, dock att skat­te­plikt före­lig­ger dels i den mån ersätt­ningen avse r drift­bygg­nad på jord­bruks­fas­tig­het, bygg­nad på fas­tig­het so m avses i 2 4 § 1 mom., bygg­nad som är avsedd för använd­ning i äga­rens rörelse eller sådan del av vär­det av mar­kan­lägg­ning som får dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag, dels i den mån köpeskil­ling, som skulle ha influ­tit om den f örsäk­rade eller ska­dade egen­do­men i stäl­let hade sålts, hade varit att hän­föra till intäkt av fas­tig­het eller av rörelse och dels i den mån ersätt­ningen eljest mot­sva­rar skat­te­plik­tig intäkt av eller avdrags­gill omkost­nad för fas­tig­het eller rörel se; vins­tan­del, åter­bä­ring eller pre­mi­eå­ter­be­tal­ning, som utgått på grund av annan per­son­för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring som tagits i sam­band med tjänst, samt vins­tan­del, som utgått på grund av ska­de­för­säk­ring, och pre­mi­eå­ter­be­tal­ning på grund av ska­de­för­säk­ring, för vil­ken rätt till avdrag för pre­mie icke före­le­gat; ersätt­ning jäm­likt lagen (1956; 293) om ersätt­ning åt smitt­bä­rare om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 6000 kro­nor eller högre be lopp för år; peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk in täkt, i den mån giva­ren enligt 20 § eller punkt 5 av anvis­ning­arna till 46 § icke är berät­ti­gad till avdrag för utgi­vet belopp; sti­pen­dier till st ude­rande vid under­visn ings­an­stal­ter eller eljest avsedda för mot­ta­ga­rens utbild­ning; stu­di­e­stöd enligt 2, 3 eller 4 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1973: 349), intematbi-​​ drag, åter­be­tal­nings­plik­tiga stu­di­e­me­del och rese­kost­nads­er­sätt­ning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt såda nt sär­skilt bidrag vil­ket enligt av reger ingen eller stat­lig myn­dig­het med­de­lade bestäm­mel­ser utgår till d elta­gare i arbets­mark­nads­ut­bild­ning samt med dem i fråga om sådant bidrag lik­ställ da, och äger i följd härav den bidrags­berä tti­gade icke göra avdrag för kost nader som avsetts skola bestri­das med bidrag av före­va­rande slag; all­mänt barn­bi­drag; lön eller annan gott­gö­relse, för vil­ken skall erläg­gas skatt enligt lage n (1958: 295) om sjö­mans­skatt; kon­tan­tun­der­stöd, som utgi­ves av arbets­lös­hets­nämnd med bidrag av stats­me­del; han­di­kap­per­sätt­ning enligt 9 kap. lagen om all­män för­säk­ring, så ock hem­sjuk­vårds­bi­drag, som utgår av kom­mu­nala eller lands­tings­kom­mu­nala medel till den vård­be­hö­vande; kom­mu­nalt bostads­tillägg enligt lagen (1962:392) om hust­ru­tillägg och kom­mu­nalt bostads­tillägg till folk­pen­sion; kom­mu­nalt bostads­tillägg till han­di­kap­pade; bostads­bi­drag som avses i för­ord­ningen (1976 : 263) om stat­liga bostads bidrag till barn­fa­mil­jer, för­ord­ningen (1976:262) om sta tskom­mu­nala bo stads­bi­drag eller för­ord­ningen (1977: 392) om stats­kom­mu­nala bostadsbi drag till vissa folk­pen­sion ärer m. fl.; sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad som arbets­gi­vare upp­bu­rit från ¬ per­so­nal­stif­telse ur medel, för vilka avdrag icke med­gi­vits vid tax­e­ring, vid sfs 1981:295 första till­fälle dylika medel fin­nas i stif­tel­sen; gott­gö­relse som arbets­gi­vare upp­bu­rit från pen­sions­stif­telse, till den del stif­tel­sen ej ägt andra medel för att lämna gott­gö­rel­sen än sådana för vilka avdrag icke åtnju­tits vid avsätt­ning till stif­tel­sen; kom­pen­sa­tion av sta­ten för ben­sin­skatt på ben­sin som för­bru­kats vid yr kes­mäs­sig använd­ning av motor­såg. beträf­fande vissa för­säk­rings­be­lopp som utgår till lant­bru­kare m. fl. gäl- . ler sär­skilda bestäm­mel­ser i punkt 16 av anvis­ning­arna till 21 §. (se vidare anvis­ning­arna.) 20 §• ' vid beräkn ingen av .inkoms­ten från sär­skild för­värvs­källa skall alla omkost­na­der under beskatt­nings­å­ret för intäk­ter­nas för­vär­vande och bibe hål­lande avräk­nas från samt­liga intäk­ter i pengar eller peng­ars värde {brut toin­täkt), som har influ­tit i för­värvs­käl­lan under beskatt­nings­å­ret. att kon cern­bi­drag, som inte utgör sådan omkost­nad, ändå skall avräk­nas i vis sa fall och inräk­nas i bru tto­in­täkt hos mot­ta­ga­ren fram­går av 43 § 3 mom. avdrag färinte göras för: den skatt­skyl­di­ges lev­nads­kost­na­der och där­till hän­för­liga utgif­ter, så som vad skatt­skyl­dig utgett som gåva eller som peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk utbet alning till p erson i sitt hus­håll; vär­det av arbete, som i den skatt­skyl­di­ges för­värvs­verk­sam­het utförts av den skatt­skyl­dige själv eller andre maken eller av den skatt­skyl­di­ges barn som ej fyllt 16 år; ränta på den skatt­skyl­di­ges eget kapi­tal som har ned­lagts i hans för värvs­verk­sam­het; svenska all­männa skat­ter; kapi­talav­be­tal­ning på skuld; avgift enligt 8 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1973: 349); avgift enligt lagen (1972:4 35) om över­las­t­av­gift; avgift enligt lagen (1976:666) om påfölj­der och ingri­pan­den vid olov­ligt byg­gande m. m.; belopp, för vil­ket arbets­gi­vare är ansva­rig enligt 75 § upp­börds­la­gen (1953:272); avgift enligt lagen (197 6: 206) om fel­par­ke­rings­av­gift; övei­för­bruk­nings­av­gift enligt ran­so­ne­rings­la­gen (1978: 268); ränta på lånat kapi­tal till den del-​rän­tan täcks av sådant stat­ligt bidrag som avses i punkt 7 av anvis­ning­arna till 24 §; kapi­tal­för­lust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §. (se vidare anvis­ning­arna.) 25 § / mom.^ från brut­to­in­täk­ten av annan fas­tig­het får, om inte annat för­an­leds av vad nedan i 2 och 3 mom. sägs, avdrag göras för omkostna der, såsom för; brand­för­säk­ring, repa­ra­tion och under­håll av bygg­na­der; vice­värd, port­vakt, gårds­karl, vat­ten­för­bruk­ning, ren­håll­ning och belys ning, för­bruk­nings­ar­tik­lar o. d., i den mån dessa kost­na­der kan anses ålig ga fas­tig­hets­ä­ga­ren såsom sådan; ^ senaste lydelse 1980; 1054. ® senaste lydelse 1979:1017. 477 \ ¬ sfs 1981:295 pen­sio­ner, peri­o­diska under­stöd eller där­med jäm­för­liga peri­o­diska ut betal­ningar på grund av för­ut­va­rande anställ­ning på fas­tig­he­ten; vär­de­minsk­ning på en bygg­nad; vär­de­minsk­ning på fas­tig­hets­ä­ga­ren till­hö­i­iga maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier, som hör till fas­tig­he­ten, eller, i fall som anges i pu nkt 3 av anvis­ning­arna till 29 §, utgif­ter för anskaf­fande av till­gången; ränta på lånat, i fas­tig­he­ten ned­lagt kapi­tal samt tomträtts­av­gäld eller lik­nande avgäld. 29 § / mom.® från brut­to­in­täk­ten av rörelse avdrag göras for allt, som är att anse som drift­kost­nad. hit räk­nas, bland annat: hyra för annan till­hö­rig fas­tig­het eller del därav, som använts i rörel­sen; kost­nad för anskaff­ning av råäm­nen och varor till för­äd­ling, för­bruk­ning eller för­sälj­ning i r örel­sen; och skall - där vad sålunda har för­äd­lats eller eljest kom­mit till använd­ning har utgjorts av pro­duk­ter eller råäm­nen från fas­tig­het, som av den skatt­skyl­dige har ägts eller bru­kats, eller från annan av honom idkad rörelse, som är att anse som sär­skild för­värvs­källa - vär det av samma pro­duk­ter eller råäm­nen tas upp till det belopp, var­med de redo­vi­sas som intäkt av fas­tig­he­ten eller av den sär­skilda för­värvs­käl­lan, samt - där moder­bo­lag eller över­ta­gande för­e­ning har över­ta­git dessa rå ämnen eller varor från dot­ter­bo­lag eller över­lå­tande för­e­ning vid sådan fu sion som avses i 28 § 3 mom. - vär­det av samma råäm­nen eller varor tas upp till belopp, mot­sva­rande det hos dot­ter­bo­la­get eller den över­lå­tande för­e­ningen i beskatt­nings­av­se­ende gäl­lande vär­det av dessa till­gångar vid fusions­till­fäl­let; avlö­ningar, pen­sio­ner, peri­o­diska under­stöd eller där­med jäm­för­liga peri­o­diska utbe­tal­ningar och andra kost­na­der för per­so­nal, som är eller varit anställd i rö rel­sen; kost­nad för repa­ra­tion och under­håll av till drif­ten hörande bygg­na­der, mar­kan­lägg­ningar, maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda in ven­ta­rier o. d.; vär­de­minsk­ning på rörel­seä­ga­ren till­hö­riga maski­ner och andra för sta dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier eller, i fall so m anges i pun kt 3 av an vis­ning­arna, utgif­ter för anskaf­fande av till­gången; vär­de­minsk­ning på paten­trätt och annan lik­nande rät­tig­het; vär­de­minsk­ning på en bygg­nad, som är avsedd för använd­ning i äga­rens rörelse, eller, i fall som anges i p unkt 7 av anvis­ning­arna, utgif­ter för an skaf­fande av bygg­na­den; vär­de­minsk­ning på en mar­kan­lägg­ning, som är avsedd för använd­ning i äga­rens rörelse, eller, i fall som anges i pu nkt 16 av anvis­ning­arna, utgif­ter för anskaf­fande av anlägg­ningen; vär­de­minsk­ning på natur­till­gångar, såsom gru­vor, sten­brott o. d. genom deras till­go­do­gö­rande; ränta på lånat kapi­tal, som har ned­lagts i rö rel­sen, och på gäld, som den skatt­skyl­dige har ådra­git sig för sin utbild­ning för rörel­sen; kost­nad för fack­lit­te­ra­tur, instru­ment och dylikt, som varit nödigt förut-​​ 478 " senaste lydelse 1979:612. ¬ övande av veten­skap­lig, lit­te­rär, konst­när­lig eller där­med jäm­för­lig verk- sfs 1981:295 sam­het; spe­ci­ella for rörel­sen utgå­ende skat­ter eller avgif­ter till det all­männa; for­lust, som har upp­stått i rörel sen, såvida inte för­lus­ten är att hän­föra till kapi­tal­för­lust eller är av sådan natur som avses i punkt 3 s jätte styc­ket av anvis­ning­arna till 41 §. 41 d vid beräk­ning av inkomst av jord­bruks­fas­tig­het och annan rörel se än penning-​​ och för­säk­rings­rö­relse med­ges avdrag for belopp som i rä ken­ska­perna har avsatts till resul­tat­ut­jäm­nings­fond. avdra­get får uppgå till högst 20 pro­cent av sum­man av de belopp som den skatt­skyl­dige under beskatt­nings­å­ret har erlagt som lön till arbets­ta­gare hos honom i för­värvs käl­lan (löne­kost­nad). i fråga om skatt­skyl­dig, som är fysisk per­son, får avdra­get uppgå till högst sum­man av 20 pro­cent av löne­kost­na­den och 15 pro­cent av den vid tax­e­ringen till stat­lig inkomst­skatt beräk­nade in koms­ten av för­värvs­käl­lan efter avdrag för den löne­ba­se­rade men före av drag för den inkomst­ba­se­rade fondav­sätt­ningen och - i före­kom­mande fall - före avdrag för avsätt­ning till all­män inve­ste­rings­re­serv enligt lagen (1979:610) om all­män inve­ste­rings­re­serv och före upp­skov enligt lagen (1979: 611) om upp­hovs­man­na­konto samt före scha­blo­nav­drag för egenav-​​ gif­ter. med lön avses sådana ersätt­ningar i pen­ningar som anges i 19 kap . 1 § andra styc­ket lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. hän­syn skall dock inte tas till lön till a rbets­ta­gare för vil­ken avgifts­skyl­dig­het enligt fjärde styc­ket första meningen nämnda para­graf inte före­lig­ger och inte hel­ler till ersätt­ning till ar bets­ta­gare, som varit bosatt utom­lands och utfört arbete utom riket, såvida ersätt­ningen avsett arbete som utförts för annans räk ning utan att anställ­ning före­le­gat (jfr 19 kap. 1 § fjärde styc ket andra me ningen nämnda lag). i fråga om han­dels­bo­lag och dödsbo, som i bes katt­nings­hän­se­ende be hand­las som han­dels­bo­lag, beräk­nas avdrag för avsätt­ning till r esul­tatut jäm­nings­fond för bola­get respek­tive döds­boet. ägs andel i han­dels­bo­lag el ler i dö dsbo, som i beskatt­nings­hän­se­ende behand­las som han­dels­bo­lag, av annan än här i riket bosatt fysisk per­son, får avdrag för avsätt­ning inte beräk­nas på grund­val av bola­gets eller döds­bo­ets inkoms­ter. avdrag för avsätt­ning till resul­tat utjäm­nings­fond skall åter­fö­ras till be skatt­ning näst­föl­jande beskatt­ningsår. av punkt 2 tionde o ch elfte styc­kena samt punkt 3 tredje styc­ket av an vis­ning­arna till 41 § fram­går att avsätt­ning till resul tat­ut­jäm­nings­fond kan med­föra att rät­ten till lager­ned­skriv­ning begrän­sas. anvis­ningar till 20 § 5.® till kapi­tal­för­lust räk­nas för­lust som inte har sam­band med någon för­värvs­källa samt för­lust som vis­ser­li­gen har sådant sam­band men inte kan anses nor­mal för för­värvs­käl­lan i fråga. ^senaste lydelse 1979:612. ® senaste lydelse 1951: 324. 479 ¬ sfs 1981:295 till kapi­tal­för­lust räk­nas dock inte a) genom brand, annan olycks­hän­delse eller brotts­lig hand­ling uppk om men skada, för­stö­relse eller för­lust, i den mån köpeskil­ling som skulle ha influ­tit om den ska­dade eller för­lo­rade egen­do­men i stäl­let hade sålts hade utgjort intäkt i för­värvs­käl­lan, b) genom brand eller annan olycks­hän­delse upp­kom­men skada på eller för­stö­relse av bygg­nad eller av sådan del av mar­kan­lägg­ning för vil­ken vär deminsk­nings­av­drag kan komma i fråga, c) för­lust på låne­ford­ringar, aktier, ande­lar eller lik­nande till­gångar, om inne­ha­vet betingas av närings­verk­sam­het som bedrivs av den skatt­skyldi ge eller annan, som med hän­syn till ägan­de­rätts­för­hål­lan­den eller orga­nisa toriska för­hål­lan­den kan anses stå den skatt­skyl­dige nära, d) för­lust på bor­gens­för­bin­delse, om denna betingas av närings­verk­sam het som bedrivs av den skatt­skyl­dige eller annan, som med hän­syn till ägan­de­rätts­för­hål­lan­den eller orga­ni­sa­to­riska för­hål­lan­den kan anses stå den skatt­skyl­dige nära, e) utgif­ter för pro­jek­te­ring av bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar, avsedda för sta­dig­va­rande bruk i när ings­verk­sam­het, även om byggnads-​​ eller an lägg­nings­ar­be­tet inte genom­förs. till 21 § 4.® till intäkt av jord­bruk med binä­ringar hän­förs intäkt genom avytt­ring av djur och andra varor eller pro­duk­ter. vidare hän­förs hit intäkt genom annan inkomst­gi­vande använd­ning av jord­bru­kets eller dess binä­ring­ars als­ter, inven­ta­rier eller arbets­per­so­nal, såsom körs­lor, uthyr­ning av draga-​​ re, maski­ner o. d. hit hän­förs även vär­det av vad den skatt­skyl­dige direkt har till­go­dogjort sig av jord­bru­kets eller dess binä­ring­ars avkast­ning för sin, sin familjs eller annan hus­hålls­med­lems räk­ning eller för avlö­ning eller lik­nande veder­lag åt per­so­nal, som inte har till­hört den skatt­skyl­di­ges hus håll, eller för för­äd­ling eller för­bruk­ning i rör else, som har dri­vits av den skatt­skyl­dige, eller för utgö­rande av undan­tags­för­må­ner eller annan för plik­telse som har åle­gat den skatt­skyl­dige i för­hål­lande till någon som in te har till­hört hans hus­håll. vär­det av sådan ny-, till- eller ombygg­nad eller annan där­med jäm­för­lig för­bätt­ring som avses i punkt 6 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 22 § och som bekostats av arren­da­tor eller annan nytt­jan­de­rätts­ha­vare utgör intäkt av jord­bru ksfas­tig­het för jord­ä­ga­ren för beskatt­ningsår då nyttjanderätts-​​ hava­rens rätt till fas­tig­he­ten upp­hört, om för­bätt­ringen utförts under tid varun­der jord­ä­ga­ren inne­haft fas­tig­he­ten. intäk­ten beräk­nas på grund­val av till­gång­ens värde vid tid­punk­ten för nytt­jan­de­rät­tens upp­hö­rande till den del till­gången bekos tats av nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren. har nyttjanderätts-​​ hava­ren erhål­lit ersätt­ning av jord­ä­ga­ren för för­bätt­ringen, utgör ersätt ningen intäkt av jord­bruks­fas­tig­het för nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren. sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad, som arbets­gi­vare upp­bu­rit från pensions-​​ eller per­so­nal­stif­telse, räk­nas som intäkt av jord­bruks­fastig het, om avdrag för avsätt­ning till stif­tel­sen med­gi­vits vi d beräk­ning av ne t toin­täkt av jord­bruks­fas­tig­het. 480 ® senaste lydelse 1972: 741. ¬ redo­vi­sar arbets­gi­vare enligt lagen om tryg­gande av pensi ons­ut­fäs­telse sfs 1981:295 m. m. i sin balans­räk­ning en post avsatt till pen­sio­ner, äga 28 § 1 mom. sjätte-​​nionde styc­kena mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om jord bruks­fas tig­het. 10.'" till intäkt av jord­bruks­fas­tig­het räk­nas vad som infly­ter vid av ytt­ring av maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier eller av till­gångar som är lik­ställda med dessa vid beräk­ning av värde minsk­nings­av­drag. till 22 § 1." till drift­kost­na­der hän­förs lön eller lik­nande veder­lag lik­som under håll åt per­so­nal, som använts för jord­bru­ket eller dess binä­ringar; undan tags­för­må­ner, pen­sio­ner, peri­o­diska utbe­tal­ningar på grund av fö rut­va­ran de anställ­ning på fas­tig­he­ten; arren­de­av­gift; avgäld, som hän­för sig till fas tig­he­ten; ränta på lånat kapi­tal som ned­lagts i fas­tighe ten eller använts för dess drift; kost­na­der for inköp av djur, utsäde, foder, göd­sel­me­del och dy likt; kost­na­der för repa­ra­tion och under­håll av drift­bygg­na­der, mar­kan lägg­ningar och inven­ta­rier; kost­na­der for anlägg­ning av ny skog; kost­na­der for vård och under­håll av skog, såsom för­valt­ning, bevak­ning, väg- och bygg­nads­un­der­håll, skydds­dik­ning, skogs­in­del­ning m. m., samt vid skogs avverk­ning kost­na­der för vir­kets hugg­ning, till­red­ning, utdriv­ning, flott-​​ ning m. m.; kost­na­der för för­säk­ring av per­so­nal, bygg­na­der, skog, gröda, djur, för­råd och inven­ta­rier som inte är att hän­föra till per­son­lig löse­gen dom, m. m. skall ersätt­ning för avytt­rade skogs­pro­duk­ter behand­las som engångs­er­sätt­ning på grund av all­fram­tidsupp­lå­telse (jfr punkt 4 tredje styc­ket av anvis­ning­arna till 35 §), är kost­na­derna för avverk­ningen ändå att anse som drift­kost­na­der i skogsb ruket. till repa­ra­tion och under­håll hän­förs vid tillämp­ning av första styc­ket kost­na­der för sådana änd­rings­ar­be­ten på eko­no­mi­bygg­nad som nor­malt kan påräk­nas i jord­bruks­drift, såsom upp­ta­gande av nya fönster-​​ eller dörr­öpp­ningar samt flytt­ning av inner­väg­gar eller inred­ning i sam­band med omdis­po­ne­ring av eko­no­mi­bygg­nad, exem­pel­vis i sam­band med omlägg ning av drif­ten från en ani­ma­lie­pro­duk­tion till en annan. åtgärd som inne bär en väsent­lig änd­ring av bygg­na­den, såsom när ett djurstall byggs om för att i stäl­let använ­das för helt annat ända­mål, hän­förs dock inte till repa ration och under­håll. utgif­ter för inköp och plan­te­ring av träd och bus­kar för yrkes­mäs­sig frukt-​​ eller bär­od­ling får efter den skatt­skyl­di­ges eget val dras av antingen i sin hel­het det år då inkö pet eller plan­te­ringen har ägt rum eller genom årli ga vär­de­minsk­nings­av­drag. vär­de­minsk­nings­av­dra­get beräk­nas enligt av skriv­nings­plan till viss pro cent för år räk­nat av odling­ens anskaff­nings­vär de. beräk­ningen görs från den tid­punkt då odlingen har fär­dig­ställts. pro cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag bestäms efter den tid odlingen be räk­nas vara eko­no­miskt använd­bar. före­skrif­terna i punkt 4 sjätte och sjunde styc­kena skall tilläm­pas. vär­det av fas­tig­he­tens egna pro­duk­ter, som används för fas­tig­he­tens fort­satta drift, får föras av som drift­kost­nad men skall då sam­ti­digt tas upp som intäkt. senaste lydelse 1972:741. " senaste lydelse 1979; 500. 481 31-​sfs 1981 \ ¬ sfs 1981:295 avdrag för avsätt­ning till pensions-​​ eller per­so­nal­stif­telse och kost­nad för pen­sions­för­säk­ring fär ske enligt bestäm­mel­serna om rörelse i punkt 2 av anvis­ning­arna till 29§. redo­vi­sar arbets­gi­vare enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen sions­ut­fäs­telse m. m. i sin balans­räk­ning en post avsatt till pen­sio­ner, äger punkt 2 av anvis­ning­arna till 29 § mot­sva­rande tillämp­ning i fråg a om jord bruks­fas­tig­het. skatt­skyl­digs barn, som har fyllt 16 år, taxe­ras självt för den inkomst av arbete på fas­tig­he­ten, som bar­net kan ha haft i form av pengar, natu­ra­för måner eller annat, dock högst för vad som mot­sva­rar mark­nads­mäs­sigt ve der­lag för bar­nets arbetsin­sats. den skatt­skyld iges kost­nad fär med mot sva­rande begräns­ning dras av som drift­kost­nad. för lön och under­håll till skatt­skyl­digs barn, som inte har fyllt 16 år, får avdrag inte göras. lönen och under­hål­let skall då inte hel­ler tas upp som inkomst för bar­net. punkt 18 av anvis­ning­arna till 29 § äger mot­sva­rande tillämp­ning be träf­fande inkomst av jord­bruks­fas­tig­het. 2.'^ till drift­kost­nad hän­fö­res även spe­ci­ella skat­ter och avgif­ter till det all­männa, såsom till exem­pel skogs­vårds­av­gift. svenska all­männa skat­ter få icke dra­gas av (se 20 §). avdrag med­ges for påförda egen­av­gif­ter i den omfatt­ning som anges i anvis­ning­anna till 41 b §. bestäm­mel­serna i punkt 9 av anvis­ning­arna till 29 § om avdrag för pre­mie för gruppliv­för­säk­ring och for kost­na­der för egen häl­so­vård samt i punkt 6 av anvis­ning­arna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbets­lös­hets­kas sa gäl­ler också beträf­fande inkomst av jord­bruks­fas­tig­het. 3.'® utgif­ter for anskaf­fande av drift­bygg­nad som är belä­gen på fastig heten, däri inbe­gri­pet för drif­ten behöv­liga bostads­bygg­na­der, dras av ge nom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdra­get beräk­nas enligt avskriv nings­plan till viss proce nt for år räk­nat av bygg­na­dens anskaff­nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då bygg­na­den har fär­dig­ställts. i fråg a om en bygg­nad, som är avsedd att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då bygg­na­den anskaffa des. som för drif­ten behöv­lig bostads­bygg­nad anses dels bygg­nad, som är upp­lå­ten till per­so­nal (per­so­nal­bo­stad), dels ock äga­res eller bru­ka­res bo stads­bygg­nad, i den mån bygg­na­den inte repre­sen­te­rar ett större värde än som behövs för jord­bruk eller skogs­bruk av mot­sva­rande stor­lek. avdrag får sålunda avse endast så stor del av vär­de­minsk­ningen som kan anses be löpa på behöv­lig bostads­bygg­nad. med eko­no­mi­bygg­nad avses annan drift­bygg­nad än bostads­bygg­nad. i en bygg­nads anskaff­nings­värde inräk­nas inte utgif­ter for sådana delar och till­be­hör, som är avsedda att direkt tjäna bygg­na­dens använd­ning i drif­ten (bygg­nads­in­ven­ta­rier). i enlig­het här­med räk­nas som bygg­nadsin ven­ta­rier sådana till­gångar som b ås, box eller spilta, bås­av­skil­jare, foder bord, foder­grind, vat­ten­kopp, spalt­golv, utrust­ning för skrap-​​ och svämut-​​ göds­ling med till­hö­rande urin­brunn eller göd­sel­bchål­lare. göd­sel­stad, mjölk­nings­an­lägg­ning, kyl­bas­säng, pump. sådan led­ning för elekt­risk 482 senaste lydelse 1979; 1157. " senaste lydelse 1975:259, ¬ ström, vat­ten eller avlopp som är avsedd för drif­ten eller fläkt eller ventila-​​ sfs 1981:295 tions­an­ord­ning. som bygg­nads­in­ven­ta­rier räk­nas också sådana till­gångar som silo- eller tor­kan­lägg­ning, fast trans­por­tör, hiss eller lik­nande. där emot inräk­nas i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad utgif­ter för sådana anord­ningar som är nöd­vän­diga för bygg­na­dens all­männa använd­ning, så som led­ning för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström eller gas och annan lik­nan de anord­ning. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som ä r avsedd för såväl en bygg­nads använ dning i drifte n som bygg­na­dens all­männa använd­ning för­de­las mel­lan bygg­nads­in­ven­ta­rier och bygg­na­den i förhå llande till hur stor del av led­ningen som tjä­nar drif­ten respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­nads­in­ven tarier om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän för­liga till drif­ten. om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­ded elar kan anses hän­för­liga till bygg­na­dens all­männa a nvänd­ning skall led­ningen i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om bygg­nads­in­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punkt 5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda in ven­ta­rier. av punkt 4 tredje styc­ket fram­går att utgif­ter för vissa till mar­ken höran de led­ningar inräk­nas i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad. har en bygg­nad upp förts av den skatt­skyl­dige, är bygg­na­dens anskaff nings­värde den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för upp­fö­rande av bygg­na­den. till anskaff­nings­vär­det hän­förs även utgif­ter för till- ell er ombygg­nad samt värde av bygg­nad som enligt punkt 4 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 21 § utgör intäkt av jord­bruks­fas­tig­het för jord­ä­ga­ren. har en bygg­nad för vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall den verk­liga utgif­ten utgöra anskaff­nings­vär­det. har bygg­na­der för­vär­vats till­sam­mans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten belöpa på sär­skilda bygg­na­der eller bygg­nads­be­stånd som det vid fas­tig­hets­tax­e­ringen fast­ställda eller med tillämp­ning härav beräk­nade vär­det av skilda bygg­na­der eller bygg­nads­be­stånd utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­värde. vad som enligt denna beräk­ning anses belöpa på bygg­na­der kan även inne­fatta bygg­nads­in­ven­ta­rier. veder­la­get för bygg nads­in­ven­ta­rier skall avräk­nas, var­ef­ter anskaff­nings­vär­det för bygg­na­der erhålls. det sam­man­lagda anskaff­nings­vär­det för bygg­na­derna får jäm­kas om den del av veder­la­get för fas­tig­he­ten som enligt denna beräk­ning inte anses belöpa på bygg­na­derna jämte bygg­nads­in­ven­ta­rier visas mera avse värt över- eller under­stiga vär­det av mark, väx­ande skog, natur­till­gångar, sär­skilda för­må­ner m. m. som har för­vär­vats. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom nära, vid­ta­git åtgär­der för att den skatt­skyl­dige skall kunna till­go­do­räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obe­hö­rig för­mån i beskatt­nings­av­se­ende, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. har en inve­ste­rings­fond e.d. eller stats­bi­drag tagits i a nspråk för an skaff­ning av en bygg­nad skall som ans kaff­nings­värde för bygg­na­den anses den verk­liga utgif­ten för bygg­na­den mins­kad med det ian språk­tagna belop pet. över­går en bygg­nad till en ny ägare på annat sät t än genom köp, byte el ler där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de värdeminsknings-​​ 4g3 ¬ ' 1 sfs 1981:295 avdrag på bygg­na­den som skulle ha till­kom­mit den förre aga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt bygg­na­den. vad nyss sagts gäl­ler också om ett moder bolag eller en över­ta­gande för­e­ning över­tar en bygg­nad från ett dot­ter­bo­lag eller en över­lå­tande för­e­ning vid sådan fusion, som avses i 28§ 3 mom. pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag i fråga om en bygg­nad be stäms med hän­syn till den tid varun­der bygg­na­der av olika slag anses kun na utnytt­jas. där­vid skall beak­tas även sådana omstän­dig­he­ter som att bygg­na­dens använd­nings­tid kan anta s komma att röna infly­tande av fram tida ratio­na­li­se­ringar, tek­ni­kens utveck­ling, omlägg­ning av verk­sam­het och lik­nande för­hål­lan­den. har en bygg­nad upp­förts av en nyttjanderätts-​​ havare och är jord­ä­ga­ren inte enligt nytt­jan­de­rätts­av­ta­let skyl­dig att vid nytt­jan­de­rätts­ti­dens utgång eller avta­lets upp­hö­rande lösa bygg­na­den, skall sär­skild hän­syn tas till detta för­hål­lande. skatt­skyl­dig får i fråga om eko­no­mi­bygg­nad och per­so­nal­bo­stad göra avdrag inom avskriv­nings­pla­nen - utom med årliga vär­de­minsk­ningsav drag - med 10 pro­cent av de på pla­nen upp­tagna utgif­terna för ny-, till- eller ombygg­nad (pri­märav­drag). pri­märav­dra­get med­ges med 2 pro­cent för år räk­nat från den tid­punkt då bygg­na­den eller den till- eller ombyggda delen av bygg­na­den har fär­dig­ställts. för­vär­vas bygg­na­den av en ny ägare, får denne till­go­do­göra sig de pri­märav­drag som åter­står för den förre äga ren. utran­ge­ras en drift­bygg­nad, får avdrag göras för vad som åter­står oav skri­vet av anskaff­nings­vär­det i den mån belop­pet över­sti­ger vad som infl y ter genom avytt­ring av bygg­nads­ma­te­rial e. d. i sam­band med utrangering-​​ en. 4.''* utgif­ter för anskaf­fande av en mar­kan­lägg­ning på en jord­bruks­fas tig­het, vil­ken anlägg­ning är avsedd för drif­ten i för­värvs­käl­lan, dras av ge nom årliga vär­de­mins knings­av­drag. avdrag med­ges, om inte annat föl­jer av andra eller sjätte styc­ket, endast för sådana utgif­ter som har bestritts av den skatt­skyl­dige själv och endast om utgif­terna avser arbe­ten som har ut förts under tid då han har ägt fas­tig­he­ten. avdra­get beräk­nas enligt av skriv­nings­plan till 10 pro­cent för år räk­nat av anskaff­nings­vär­det av täck dike och till 5 pro­cent for år räk­nat av tre fjär­de­de­lar av anskaff­nings­vär­det av andra mar­kan­lägg­ningar. beräk­ningen görs från den tid­punkt då anlägg ningen har fär­dig­ställts. i fråga om en anlägg­ning, som är avsedd att använ das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel het dras av det år då anlägg­ningen anskaf­fa­des. till mar­kan­lägg­ning hän­förs sådant mark­ar­bete som behövs för att mar ken skall gö ras plan eller f ast, såsom röj­ning, schakt­ning eller riv­ning av bygg­nad eller annat som tidi­gare har fun­nits på fas­tig­he­ten. till mar­kan lägg­ning hän­förs också kör­p­lan, par­ke­rings­plats e.d., täck­dike, öppet di ke, invallnings-​​ och vat­ten­av­led­nings­fö­re­tag, mark- eller skogs­väg eller brunn. till anskaff­nings­vär­det för mar­kan­lägg­ning hän­förs även vär­det av en mar­kan­lägg­ning som enligt punkt 4 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 21 § utgör intäkt av jord­bruks­fas­tig­het för jord­ä­ga­ren. i anskaff­nings­vär­det får inräk­nas utgif­ter för istånd­sät­tande och omlägg­ning av et t förut anlagt täck­dike. i täck­dike inbe­grips täckt avlopp i direkt anslut­ning till ett täck dike. 484 ''' senaste lydelse 1972; 741. ¬ till mar­kan­lägg­ning hän­förs inte sådana anord­ningar som är avsedda att sfs 1981:295 använ­das till­sam­mans med vissa maski­ner eller andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier i drif­ten (mar­kin­ven­ta­rier). i enlig­het här­med hän­förs till mar­kin­ven­ta­rier exem­pel­vis sådan anord­ning som göd­sel bas­säng som är belä­gen utan­för djurstall, urin­brunn eller lik­nande anord ning eller led­ning för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström, gas eller annat. till mar­kin­ven­ta­rier hän­förs också stäng­sel och annan jäm­för­lig avspärrnings-​​ anord­ning. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som är avsedd för såväl den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten som en bygg­nads all­männa använd ning för­de­las mel­lan mar­kin­ven­ta­rier och bygg­na­den i för­hål­lande till hur stor del av led­ningen som tjä­nar den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till ma rkin­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till den på fas­tig­he­ten bedrivna verk sam­he­ten. om utgif­terna till minst t re fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till bygg­na­dens all­männa använd­ning skall led­ningen i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om mar­kin­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punkt 5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. har en inve­ste­rings­fond e.d. eller stats­bi­drag tagits i anspråk för an skaff­ning av en mar­kan­lägg­ning skall som anskaff­nings­värde för mar­kan lägg­ningen anses den verk­liga utgif­ten för mar­kan­lägg­ningen mins­kad med fyra tred­je­de­lar av det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en fas­tig­het till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte el ler där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk­nings avdrag för mar­kan­lägg­ning som skulle ha till­kom­mit d en förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt fas­tig­he­ten. vad nyss sagts gäl­ler också om ett moder­bo­lag eller en över­ta­gande för­e­ning över­tar en fas­tig­het från ett dot ter­bo­lag eller en över­lå­tande för­e­ning vid sådan fusion, som avses i 28§ 3 mom. över­går en fas­tig­het till en ny äg are genom köp, byte eller där­med jäm för­ligt fång, får över­lå­ta­ren det år då över­lå­tel­sen sker göra avdrag för den del av det avskriv­nings­bara anskaff­nings­vär­det för vil­ket han inte tidi­gare har med­getts avdrag. vad nu sagts gäl­ler även när verk­sam­he­ten på jord bruks­fas­tig­he­ten läggs ned utan sa mband med avytt­ring av fas­tig­he­ten. 5.'® utgif­ter för anskaf­fande av maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier dras i regel av genom årliga vär­de­minsk­ningsav drag enligt bestäm­mel­serna om räken­skap­s­en­lig avskriv­ning i punkt 4 av anvis­ning­arna till 29 § eller om rest­vär­de­av­skriv­ning i p unkt 5 av samma anvis­ningar. kan inven­ta­ri­e­mas eko­no­miska livs­längd antas uppgå till högst tre år, får emel­ler­tid hela utgif­ten för deras anskaf­fande dras av un der anskaff­nings­å­ret. ome­del­bart avdrag får även ske i fråga om inven­tari er av mindre värde. reg­ler om avdrag avse­ende beställda men inte leve­re­rade inven­ta­rier (kon­trakts­av­skriv­ning) finns i punkt 2 sista styc­ket av anvis­ning­arna till 41 §. bestäm­mel­serna i punkt 3 andra och qärde styc­kena samt punkt 6 av an vis­ning­arna till 29 § gäl­ler även vid beräk­ning av inkomst av jord­bruks­fas tig­het. senaste lydelse 1972:741. 485 .-f » s..-'. ¬ sfs 1981:295 6.'« avdrag fö r vär­de­minsk­ning av till­gång som avses i punk­terna 3-5 med­ges endast skatt­skyl­dig ägare av till­gången, om inte annat föl­jer av andra och tredje styc­kena. har en arren­da­tor eller en annan nytt­jan­de­rätts­ha­vare haft utgif­ter för ny-, till- eller ombygg­nad eller annan där­med jäm­för­lig för­bätt­ring av en fas­tig­het, som han inne­har med nytt­jan­de­rätt, och blir jord­ä­ga­ren ome­del bart ägare till vad som har utförts, får nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren dra av dessa utgif­ter genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till 10 pro­cent för år räk­nat av anskaff­nings­vär­det av täck­dike och till 5 pro­cent för år räk­nat av anskaff­nings­vär­det av andra mar­kan­lägg­ningar eller av bygg­na­der. dess­utom har nytt­jan­de­rätts­hava ren - såvitt gäl­ler bygg­na­der - rätt till pri­märav­drag enligt punkt 3 tionde styc­ket. i fråga om bygg­na­der eller mar­kan­lägg­ningar, som är avsedda att använ­das endast ett fätal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då till­gången anskaf­fa­des. har en arren­da­tor eller en annan nytt­jan­de­rätts­ha­vare haft utgif­ter för anskaf­fande av bygg­nads­in­ven­ta­rier, mar­kin­ven­ta­rier eller maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk a vsedda inven­ta­rier, som han inne­har med nytt­jan­de­rätt, och blir jord­ä­ga­ren ome­del­bart ägare till vad som har an skaf­fats, fär nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren dra av dessa utgif­ter enligt bestämm el serna i punkt 5. har nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren erhål­lit ersätt­ning av jord­ä­ga­ren för vad som har anskaf­fats, får nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren på en gång göra avdrag för vad som å ter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det, dock inte med högre be lopp än ersätt­ningen. det beskatt­ningsår då nytt­jan­de­rät­ten upp­hör fär nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren göra avdrag med oav­skri­ven del av anskaff­nings­vär det. till 24 § 4." till intäkt av annan fas­tig­het räk­nas vad som infly­ter vid avytt­ring av sådana maski­ner och andra for sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier, vilka i avskriv­nings­hän­se­ende inte hän­förs till bygg­nad. till 25 § 2 a. '® utgif­ter f ör anskaf­fande av en bygg­nad, som avses i 24§ 1 mom ., dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till viss pro­cent för år räk­nat av bygg­na­dens anskaff nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då bygg­na­den har fär­dig ställts. av punkt 2 b fram­går a tt under­la­get för avskriv­ning enligt nu före varande punkt skall mins­kas, när sär­skilt vär­de­minsk­nings­av­drag beräk nas för vär­me­pan­nor, hiss­ma­ski­ne­rier och jäm­för­lig maski­nell utrust­ning. har en bygg­nad upp­förts av den skatt­skyl­dige, är bygg­na­dens anskaff nings­värde den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för upp­fö­rande av bygg­na­den. till anskaff­nings­vär­det hän­förs även utgif­ter för till- eller ombygg­nad samt ut gif­ter för repa­ra­tion och under­håll för vilka avdrag inte med­ges på grund av före­skrif­terna i 25 § 2 mom. första styc­ket b) eller c) och för vilka bidrag in te har utgått. 1 anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad inräk­nas även utgif­ter 486 senaste lydelse 1978:944. " senaste lydelse 1950: 308, senaste lydelse 1979: 1017, ¬ för plan­te­ring, par enngsp er annan jäm­för­lig anlägg­ning på fastig-​​ sfs 1981; 295 heten. vidare får i anskaff­nings­vär­det inräk­nas utgif­ter som äga­ren har haft för riv­ning av en bygg­nad eller annat som tidi­gare har fun­nits på fastig heten, om riv­ningen kan anses ha varit betingad av och har skett i nära an slut­ning till den nya bygg­na­dens upp­fö­rande. har en bygg­nad för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fäng, skall den verk­liga utgif­ten utgöra anskaff­nings­vär­det. för­vär­va­des bygg­na­den till­sam­mans med den mark på vil­ken den är belä­gen, anses så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten belöpa på bygg­na­den, som det vid fas­tig­hets­tax­e­ringen fast­ställda bygg­nads­vär­det utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­värde. om den del av veder­la­get för fas­tig­he­ten som enligt denna beräk­ning inte anses belöpa på bygg­na­den visas mera avse­värt över- eller under­stiga ett skä­ligt mark­värde, får dock det för bygg­na­den beräk­nade anskaff­nings­vär­det jäm­kas. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom nära, vid­ta­git åtgär­der för att den skatt­skyl­dige skall kunna till godo­räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obe­hö­rig för mån i beskatt­ningsav seende, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. har en inve­ste­rings­fond e.d. eller stats­bi­drag tagits i anspråk för an skaff­ning av en bygg­nad, skall som anskaff­nings­värde för bygg­na­den anses den verk­liga utgif­ten för bygg­na­den mins­kad med det ian­språk­tagna belop-​​ pet. över­går en bygg­nad till en ny ägare på annat sätt än genom köp. byte el ler där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de värdeminsknings-​​ avdrag på bygg­na­den som skul le ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt bygg­na­den. vad nyss sagts gäl­ler också om ett moder bolag eller en över­ta­gande för­e­ning över­tar en bygg­nad från ett dot­ter­bo­lag eller en över­lå­tande för­e­ning vid sådan fusion, som av.ses i 28 § 3 mom. pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag är 1,5 för bygg­nad av sten, te gel, betong eller annat jäm­för­ligt mate­rial och 1.75 för bygg­nad av trä. i fall som avses i 25 § 2 mom. först a styc­ket c) är pro­cent­sat­sen 3. avdra­get får dock beräk­nas efter högre pro­cent­sats, om sär­skilda omstän­dig­he­ter för anle­der där­till. utran­ge­ras bygg­nad, som avses i 24 § i mo m., får avdrag göras för vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det i den mån belop­pet över­sti ger vad som infly­ter genom avy ttring av bygg­nads­ma­te­rial e. d. i sam­band med utrange ringen. 2 b.'® avdrag enligt 25 § 1 mom. för årlig vär­de­minsk­ning av vär­me­pan nor, hiss­ma­ski­ne­rier och jäm­för­lig maski­nell utrust­ning, vars värde ingår i tax­e­rings­vär­det (bygg­nads­vär­det), med­ges enligt sär­skild avskriv­nings­plan efter högre pro­cent­tal än för bygg­na­den i övrigt. vär­de­minsk­nings­av­dra­get beräk­nas på utrust­ning­ens anskaff­nings­värde. angå­ende beräk­ningen av detta värde gäl­ler i tillämp­liga delar vad som sägs i punkt 2 a andra-​​qärde styc­kena. vidare med­ges avdrag enligt sär­skild avskriv­nings­plan for an slut­nings­av­gift eller anlägg­nings­bi­drag avse­ende nyt­tig­het för fas­tig­het, som fas­tig­he­tens ägare har erlagt, om nyt­tig­he­ten är knu­ten till fas­tig­he­ten och inte till äga­ren per­son­lig en. avskrivs maski­nell utrust­ning enligt sär­skild plan, skall under­la­get for senaste lydelse 1975:259. 487 ¬ sfs 1981:295 beräk­ning av vär­de­minsk­nings­av­drag enligt punkt 2 a mins­kas i mot sva­rande mån. utran­ge­ras sådan utrust­ning, får avdrag göras för vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det i den mån belop­pet över­sti­ger vad som infly­ter genom avy ttring av mate­rial e. d. i sam­band med utrange-​​ ringen. 3. utgif­ter for anskaf­fande av maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier, vilka i avskrivn ings­hän­se­ende inte hän­förs till bygg­nad, dras av enligt bes täm­mel­serna i punkte rna 3-5 av anvis­ning­arna till 29 §. 4.20 används en fas­tig­het helt eller del­vis i äga­rens rörelse, skall avdrag för kost­na­den for den del av fas­tig­he­ten som har använts i rörel­sen med­ges vid beräk­ning av net­to­in­täkt av rörel­sen i enlig­het med b estäm­mel­sema i 29 § med till­hö­rande anvis­ningar. används i annat fall än som avses i förs ta styc­ket en fas­tig­het för annat ända­mål än som bostad skall, om fas­tig­hets­ä­ga­ren begär det, bestäm­mel serna i punk­terna 3-5, 7, 16 och 17 av anvis­ning­arna till 29 § tilläm­pas på fas­tig­he­ten eller den del d ärav som används för annat än bostads­än­da­mål. avskrivs en till­gång som avses i denna punkt enligt bestäm­mel­sema i första eller andra styc­ket, får till­gång­ens värde inte ingå i under­la­get för annan avskriv­ning enligt 25 § 1 mom. till 27 § 2.2' tomt­rö­relse anses före­ligga, när någon bedri­ver verk­sam­het som huvud­sak­li­gen avser för­sälj­ning av mark för bebyg­gelse (bygg­nads­tomt) från fas­tig­het, som uppen­bar­li­gen har för­vär­vats för att ingå i yrk esmäs­sig mark­för­sälj­ning, såsom när fas­tig­het har köpts av ett tomt­bo­lag e. d. eller när för­vär­vet har avsett mark som enligt fast­ställd stads­plan eller bygg- nads­plan är avsedd för bebyg­gelse. i övrigt anses för­sälj­ning av bygg­nads­tomt ingå i tom trö­relse, om den skatt­skyl­dige under tio kalen­derår - från­sett över­lå­telse som avses i 2 § lagen (1978:970) om upp­skov med b eskatt­ning av rea­li­sa­tions­vinst - har avytt­rat minst 15 bygg­nads­tom ter. det­samma gäl­ler om makar under äk ten­ska­pet har sålt sam­man­lagt minst 15 bygg­nads­tom­ter under angivna ti d. har för­sälj­ning av bygg­nads­tom­ter skett från olika fas­tig­he­ter eller från oli ka delar av en fas­tig­het, med­räk­nas vid beräk­ningen av anta­let tidi­gare så l da bygg­nads­tom­ter endast sådana tom­ter som med hän­syn till deras inbör des läge nor­malt kan anses ingå i en och samma tomt­rö­relse. vid beräk ning av anta­let tidi­gare sålda byggna dstom­ter lik­ställs med försä ljning upp låtelse av mark i och för bebyg­gelse, utom då fråga är om kom­muns upp låtelse av tomträtt. har fas­tig­het genom köp, byte eller där­med jäm­för­lig över­lå­telse eller genom gåva över­förts till för­äld­rar, far- eller mor­för­äld­rar, make, avkom­ling eller avkom­lings make, till dödsbo, vari den skatt­skyldi ge eller någon av nämnda per­so­ner är delä­gare, eller till aktie­bo­lag, han dels­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning, vari den skatt­skyl­dige ensam eller till sam­mans med sådana per­so­ner på grund av det sam­lade inne­ha­vet av ak tier eller ande­lar har ett bestäm­mande infly­tande, anses tomt­rö­relse före ligga. om över­lå­ta­ren och den nye äga­ren sam­man­lagt har avytt­rat minst 15 488 2" senaste lydelse av för­ut­va­rande punkt 3 1969: 3 63. 2' senaste lydelse 1978:971, ¬ bygg­nads­tom­ter. tomt­rö­rel­sen anses påbö­i­jad i och med avytt­ringen av §fs 1981:295 den fem­tonde bygg­nads­tom­ten. för­sälj­ning av bygg­nads­tomt för att av anställda huvud­sak­li­gen använ das för gemen­samt ända­mål eller till anställd för att bereda honom bostad anses inte utgöra tomt­rö­relse, om inte för­sälj­ningen görs av ska­tis­kyl­dig som avses i första styc­ket eller av skatt­skyl­dig som dri­ver bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­hete r. säljs bygg­nads­tomt av någon som bedri­ver bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter, anses för­sälj­ningen ingå i den övriga verk­sam­he­ten, om inte tomt­rö­relse utgör den huvud­sak­liga verk­sam­he­ten. hart­katt­skyl­dig och hans make, om de med hän­syn till anta­let tomt­för sälj­ningar enligt andra styc­ket anses ha dri­vit tomt­rö­relse, inte sålt någon bygg­nads­tomt under de senaste tio kalen­derå­ren före tax­e­rings­å­ret, anses avytt­ring av bygg­nads­tomt som där­ef­ter sker inte som tomt­rö­relse, om inte bygg­nads­tom­ten ingår i fast­ställd stads­plan eller bygg­nads­plan eller avytt ringen har skett under sådana för­hål­lan­den att tomt­rö­relse på nytt anses före­ligga enligt bestäm­mel­serna i f örsta eller andra styc­ket. över­lå­telse som avses i 2 § lagen (1978:970) om upp­skov med-​beskatt­ning av rea­lisa tions­vinst ver­kar inte avbry­tande på uppe­håll som nu n ämnts. utan hin­der av vad i föreg ående stycke sagts skall avytt­ring av bygg nads­tomt anses utgöra led i tom trö­relse, om ned­skriv­ning av bygg­nads tomt har skett i rörel­sen och ned­skri­vet belopp inte har åter­förts till be skatt­ning minst tio år före tax­e­rings­å­ret. avytt­rar skatt­skyl­dig åter­sto­den av lag­ret i såd an tomt­rö­relse som av ses i andra styc­ket, anses vins­ten av denna avytt­ring - utom den del av vins­ten som b elö­per på mark inom fast­ställd stads­plan eller bygg­nads­plan - inte som inkomst av tom trö­relse, om inte avytt­ringen kan antas ha skett väsent­li­gen i syfte att bereda den skatt­skyl­dige eller egen­do­mens förvärva-​​ re eller annan, med vil­ken någon­dera är i intres­se­ge­men­skap, obe­hö­rig skat­te­för­mån. som skat­te­plik­tig intäkt av tomt­rö­relse räk­nas lik­väl belopp var­med egen­do­mens värde har ned­skri­vits i röre lsen, i den mån ned­skriv ningen inte har åter förts till beskatt­ning tidi­gare. frå­gan om döds­bos avytt­ring av bygg­nads­tomt är att hän­föra till tomtrö relse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verk­ställt av ytt­ringen. 3. fas­tig­het, som för­vär­vas genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, utgör omsätt­nings­till­gång hos fas­tig­hets­ä­ga­ren, om denne eller den nes make be dri­ver bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter. det­sam ma gäl­ler om fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den­nes make är före­tags­le­dare i ett få- mans­fö­re­tag och fas­tig­he­ten skulle ha utgjort omsätt­nings­till­gång i bygg nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter om den hade för­vär­vats av få- mans­fö­re­ta­get. vad i första styc ket sagts gäl­ler inte om a) fas­tig­het en uppen­bar­li­gen har för­vär­vats för sta­dig­va­rande använd ning i jord­bruk, skogs bruk eller rörelse, som bedrivs av fas­tig­hets­ä­ga­ren, den­nes make eller av fåmans­fö­re­tag i vil­ket fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den­nes make är före­tags­le­dare, b) för­vär­vet avser en- eller två­fa­miljs­fas­tig­het som uppen­bar­li­gen skall sta­dig­va­rande använ­das som bostad för fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den­nes ma ke eller 4g9 ¬ • mv- sfs 1981:295 c) för­vär­vet uppen­bar­li­gen helt sakna an me den av fas­tig­hets äga­ren bedrivna bygg­nads­rö­rel­sen. har en fas­tig­het, som inte är omsätt­nings­till­gång, varit före­mål för bygg nads­ar­bete i b ygg­nads­rö­relse, som - direkt eller genom ett han­dels­bo­lag - bedrivs av fas­tig­hets­ä­ga­ren, skall vär­det av arbe­tet tas upp som intäkt i bygg­nads­rö­rel­sen. bedrivs bygg­nads­rö­rel­sen - direkt eller genom ett han dels­bo­lag - av fysisk per­son skall dock vär­det av den­nes eget arbete tas upp som intäkt endast om varor av mer än ringa värde tas ut ur bygg­nads rörel­sen i sam­band med arbe­tet. inne­har skatt­skyl­dig aktie eller andel i et t fas­tig­hets­för­val­tande före­tag och skulle någon av före­ta­gets fas­tig­he­ter ha utgjort omsätt­nings­till­gång i bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter om den hade inne­hafts av den skatt­skyl­dige, skall aktien eller ande­len anses utgöra omsätt­nings­till­gång. vad nu sagts gäl­ler dock endast om a) före­ta­get är ett fåmans­fö­re­tag och den skatt­skyl­dige är före­tags­le­dare i för eta­get eller make till f öre­tags­le­dare, b) intres­se­ge­men­skap eljest råder mel­lan den skatt­skyl­dige och före­la­get eller c) före­ta­get är ett han­dels­bo­lag. 1 fall som avses i före­gå­ende stycke c) skall - för­u­tom ande­len - en mot ande­len sva­rande del av han­dels­bo­la­gets fas­tig­he­ter anses som omsätt nings­till­gång hos delä­ga­ren. vad nu sagts gäl­ler dock endast de av bola­gets fas­tig­he­ter som skulle ha utgjort omsätt­nings­till­gångar om de inne­hafts av delä­ga­ren. skatt­skyl­dig, som enligt bestäm­mel­serna i d enna anvis­nings­punkt eller punkt 4 inne­har omsätt­nings­till­gång, anses bedriva rörelse. 4. för­vär­var skatt­skyl­dig genom arv eller tes­ta­mente eller genom bo del­ning i an led­ning av makes död vär­de­pap­per, fas­tig­het eller lik­nande till gång, som har utgjort omsätt­nings­till­gång i den avlid­nes rörelse, anses till gången utgöra omsätt­nings­till­gång även hos den skatt­skyl­dige. vad i första styc­ket sagts gäl­ler endast om a) den skatt­skyl­dige vid tid­punk­ten för för­vär­vet själv bedri­ver rörelse i vil­ken till­gången hade utgjort omsätt­nings­till­gång om den hade för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, b) den skatt­skyl­dige avser att fort­sätta den avlid­nes rörelse eller c) annan skatt­skyl­dig än som avses under a) och b) för­vär­var till­gång, som är ned­skri­ven vid för­vär­vet, och avstår från att begära avskatt­ning. med avskatt­ning avses att den skatt­skyl­dige tar upp ned­skriv­ning­ens be lopp som intäkt av rörelse för det år då för­vär­vet ägde rum. till 28 § 1." till intäkt av rörelse hän­förs samt­liga intäk­ter i p engar eller varor, som har influ­tit i rö rel­sen. detta inne­bär, att intäk­ten skall vara av sådan beskaf­fen­het, att den nor­malt är att räkna med och ingår som ett led i den ifrå­ga­va­rande för­värvs­verk­sam­he­ten. hit räk­nas alltså infly­tande betal ning för varor eller pro­duk­ter, som den skatt­skyl­dige hand­lar med eller till ver­kar. det sagda gäl­le­rä­ven då rörel­seid­ka­ren vid över­lå­telse av rörel­sen låter befint­liga varor eller pro­duk­ter ingå i över­lå­tel­sen. denna över­lå­telse 490 " senaste lydelse 1979:1149. ¬ utgör då så att säga den sista affärs­hän­del­sen i hans rörelse. där­e­mot räk- sfs 1981:295 nas inte hit sådan intäkt, som kan inflyta till den skatt­sky ldige vid sidan av rörel­sen eller utan­för vad som nor­malt är att anse som driftin­komst, t. ex. vid avytt­ring av per­son­lig löse­gen­dom eller för sta­dig­va­rande bruk i rörel sen avsedda fas­tig­he­ter. intäkt, som erhålls genom en sådan obe­ro­ende av rörel­sen gjord avytt­ring, skall tas upp som intäkt vid beräk­ning av rea­lisa tions­vinst enligt 35 och 36 §§. som skat­te­plik­tig intäkt räk­nas inte stat­ligt avgångs­ve­der­lag i fo rm av engångs­be­lopp till ren sköt­selut­ö­vare i sam­band med att han upp hör med sin rensköt­sel. till intäkt av rörelse hän­förs vad som inf lyter vid avytt­ring av maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier eller av till­gångar som är lik­ställda med dessa vid beräk­ning av vär­de­minsk­nings­av­drag. om beräk­ning i vissa fall av intäkt vid över­lå­telse av skepp och luft­far­tyg m. m. finns bestäm­mel­ser i 2 § lagen (1966:172) om avdrag för avskriv­ning på skepps­kon­trakt m. m. skatt­skyl­dig, som dri­ver tomt­rö­relse, bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter, skall som intäkt av rörel­sen ta upp vad som har influ­tit vid för sälj­ning av såd an fas­tig­het eller del därav som utgör omsätt­nings­till­gång i rörel­sen, var­ef­ter frå­gan om och i vad mån nett oin­täkt har upp­stått genom för­sälj­ningen kom­mer att bero på resul­ta­tet av rörel­sen i dess hel­het under beskatt­nings­å­ret. utö­ver vad som gäl­ler enligt anvis­ning­arna till 27 § skall där­vid iakt­tas föl­jande. om fas­tig­het, som utgör omsätt­nings­till­gång i rö relse, har för­vär­vats innan rörel­sen påbör­ja­des, beräk­nas fas­tig­he­tens vär de vid tiden för rörel­sens påbör­jande på samma sätt som vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst enligt punk­terna 1 och 2 a av anvis­ning­arna till 36 §. detta värde utgör fas­tig­he­tens upp­räk­nade ingångs­värde i rörel­sen även vid se nare års tax­e­ringar. avytt­ras fas­tig­het som utgör omsätt­nings­till­gång i rörelse skall värde minsk­nings­av­drag som belö­per på tid före avytt­ringen åter­fö­ras till be skatt­ning i rörel­sen. utskif­tar svenskt aktie­bo­lag eller svensk eko­no­misk för­e­ning till­gång på annat sätt än genom sådan fusion som avses i 28 § 3 mom. och skulle vid en för­sälj­ning av till­gången köpeskil­lingen ha varit skat­te­plik­tig i för­värvs käl­lan, anses bola­get eller för­e­ningen ha åtnju­tit skat­te­plik­tig inkomst, som om till­gången sålts. som köpeskil­ling gäl­ler där­vid till­gång­ens verk­liga vär de vid utskift­ningen. till 29 § 1.^^ har annan fas­tig­het helt eller del­vis använts i äga­rens egen rörelse, får hyres­vär­det av vad som på detta sätt använts inte dras av som omkost nad i rörels en. detta hyres­värde har näm­li­gen inte tagits upp som inkomst av annan fas­tig­het (jfr punkt 1 av anvis­ning­arna till 24 §). avkast­ningen av fas­tig­he­ten kom­mer i stäl­let till syne s som en del av rörel­se­in­koms­ten. har den skatt­skyl­dige i rörelse, som har utö­vats av honom, för för­äd­ling eller för­bruk­ning till­go­dogjort sig pro­duk­ter från eget jord­bruk eller någon dess binä­ring eller från eget skogs­bruk eller råäm­nen från egen eller av ho nom bru­kad, i rörel­sen inte använd fas­tig­het, skall, som fram­går av 21 och 24 §§, vär­det av sådana pro­duk­ter eller råäm­nen i vissa fal l tas upp som in- " senaste lydelse 1972: 741. 491 \ ¬ sfs 1981:295 492 takt av fas­tig­he­ten. i sådant fall får samma värde dras av som omkost­nad i rörel­sen. detta gäl­ler också, om han i rörel­sen har till­go­dogjort sig pro­duk ter av annan av honom utö­vad rörelse, som är att anse som sär­skild för värvs­källa. utgif­ter för inköp och plan­te­ring av träd och bus­kar för yrkes­mäs­sig frukt-​​ eller bär­od­ling får efter den skatt­skyl­di­ges eget val dras av antingen i sin hel­het det år då inkö­pet eller plan­te­ringen har ägt rum eller genom årli ga v ärde­minsk­nings­av­drag. vär­de­minsk­nings­av­dra­get beräk­nas enligt av skriv­nings­plan till viss pro­cent för år räk­nat av odling­ens anskaff­nings­vär de. beräk­ningen görs från den tid­punkt då odlingen har fär­dig­ställts. pro cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag bestäms efter den tid odlingen be räk­nas vara eko­no­miskt använd­bar. före­skrif­terna i punkt 16 sjätte och sjunde styc­kena skall tilläm­pas. 3.^^ utgif­ter for anskaf­fande av maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier dras i regel av genom årliga vär­de­minsk­ningsav drag enligt bestäm­mel­serna om räken­skap­s­en­lig avskriv­ning i punkt 4 e ller om rest­vär­de­av­skriv­ning i punkt 5. kan inven­ta­ri­e­mas eko­no­miska livs längd antas uppgå till högst tre å r, får emel­ler­tid hela utgif­ten för deras an skaf­fande dras av under anskaff­nings­å­ret. ome­del­bart avdrag får även ske i fråga om inven­ta­rier av mindre värde. har ett fåmans­fö­re­tag anskaf­fat inven­ta­rier, som ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande är avsedda for före­tags­le­da­res eller honom när­ståen de per­sons pri­vata bruk, med­ges inte avdrag på grund av anskaff­ningen. reg­ler om avdrag avse­ende beställda men inte leve­re­rade inven­ta­rier (kon­trakts­av­skriv­ning) finns i punkt 2 sista styc­ket av anvis­ning­arna till 41 §. har den skatt­skyl­dige yrkat avdrag för vär­de­minsk­ning av inven­ta­rier, skall avdra­get anses med­gi­vet i den mån det har med­fört att den tax­e­rade inkoms­ten har beräk­nats till lägre belopp än annars skulle ha skett eller med­fört en ökning av for­lust som berät­ti­gar till avdrag enligt bestäm­mel serna i lagen (1960:63) om rätt till för­lust­ut­jäm­ning vid tax­e­ring for in komst. inven­ta­ri­e­mas anskaff­nings­värde mins­kat med med­givna värde minsk­nings­av­drag utgör det skatte­mäss iga rest­vär­det. 4.^ skatt­skyl­dig kan efter yrkande hos tax­e­rings­nämnd eller, om be svär har anförts, hos läns­rätt med­ges rätt att tills vidare få avdrag för vär deminsk­ning av sina inven­ta­rier enligt reg­lerna i denna anvis­nings­punkt om räken­skap­s­en­lig avskriv­ning. som föi­ut­sätt­ning för detta gäl­ler a) att den skatt­skyl­dige har haft ord­nad bok­fö­ring som avslu­tas med års bok­slut: b) att avdra­get mot­sva­rar avskriv­ningen i räkensk apema; c) att till­freds­stäl­lande utred­ning före­lig­ger om inven­ta­ri­e­mas skatte mäs­siga rest­värde; d) att inven­ta­ri­ema och avskrivna belopp redo­vi­sas på ett sådant sätt i den skatt­skyl­di­ges räken­ska­per och i före­tedd utred­ning att trygg­het före lig­ger att vins­ter vid avytt­ring av till­gång­arna inte und­går beskatt­ning; samt e) att - om den skatt­skyl­dige inte upp­rät­tat års­bok­slut for det när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ret - det bok­förda vär­det av inven­ta­ri­ema löre senaste lydelse av för­ut­va­rande punkt 3 a 1976: 85. senaste lydelse 1979:612. ¬ avskriv­ning bestämts med utgångs­punkt i inven­ta­ri­e­mas skatte­mäs­siga sfs 1981:295 rest­värde vid besk att­nings­å­rets ingång. som anskaff­nings­värde för inven­ta­rier skall anses, då invei­i­ta­ri­ema har för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, den verk­liga ut gif­ten för deras anskaf­fande och, då inven­ta­ri­erna har för­vär­vats på annat sätt, deras mark­nads­värde vid tiden för for­vär­vet. dock skall föl­jande iakt tas. har inven­ta­ri­ema ingått i en rörelse, som den skatt­skyl­dige har för­vär vat på annat sätt än genom köp eller byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall, om inte sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der annat, som anskaff nings­värde för inven­ta­ri­ema anses det för den tidi­gare äga­ren gäl­lande skatte­mäs­siga rest­vär­det. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står ho nom nära, vid­ta­git åtgärd for att den skatt­skyl­dige skall kunna till­go­do­räk na sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett for att bereda obe­hö­rig för­mån i beskatt­nings­av­se­ende åt någon av dem, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. som anskaff­nings­värde för inven­ta­rier, som moder­bo­lag eller överta gande för­e­ning över­tar från dot­ter­bo­lag eller över­lå­tande för­e­ning vid så dan fusion, som avses i 28§ 3 m om., anses det skatte­mäs­siga rest­vär­det vid fusions­till­fäl­let hos dot­terb ola­get eller den över­lå­tande för­e­ningen. har skatt­skyl­dig med­gi­vits avdrag för kon­trakts­av­skriv­ning avse­ende inven­ta­rier, som har anskaf­fats under beskatt­nings­å­ret, skall som anskaff nings­värde anses den verk­liga utgif­ten mins­kad med det tidi­gare med­givna avdra­get. detta skall gälla även när inve­ste­rings­fond eller lik­nande avsätt ning tagits i anspråk för anskaff­ning av inven­ta­rier under beskatt­nings­å­ret. avdrag för avskriv­ning får för visst beskatt­ningsår göras med högst 30 pro­cent för år räk­nat av sum­man av bok­fört värde på inven­ta­ri­ema enligt balans­räk­ningen för när­mast fore­gå­ende räken­skapsår och anskaff­nings vär­det på s ådana under beskatt­nings­å­ret anskaf­fade inven­ta­rier, vilka vid beskatt­nings­å­rets utgång fort­fa­rande till­hörde rörel­sen. vad nu sagts gäl­ler oav­sett när under beskatt­nings­å­ret inven­ta­ri­ema har anskaf­fats. har inven­ta­rier, som har anskaf­fats före beskatt­nings­å­rets ingång, av ytt­rats under beskatt­nings­å­ret eller har den skatt­skyl­dige rätt till för­säk rings­er­sätt­ning för inven­ta­rier, som har gått för­lo­rade under beskatt­nings året, med­ges ett sär­skilt avdrag med belopp mot­sva­rande den i anled­ning av avytt­ringen eller for­säk­rings­fal­let upp­komna intäk­ten. avdra­get får dock inte över­stiga under­la­get för beräk­ning av avdrag enligt femte styc ket. har den skatt skyl­dige fått avdrag som nu sagts skall nämnda under­lag fast­stäl­las till mot­sva­ran de lägre belopp. har ett sär­skilt högt pris eller eljest en sär­skilt hög utgift för inven­ta­rier berott på att de skall utnytt­jas för ett sär­skilt arbets­till­fälle eller för en kon junk­tur, som vän­tas bli endast till­fäl­lig, eller av annan lik­nande omstän­dig het, med­ges för det beskatt­ningsår, vamn­der inven­ta­ri­ema har anskaf­fats, avdrag för sådant över­pris eller sådan merut­gift. om avdrag som nu sagts har med­gi­vits, skall avdrag enligt bestäm­mel­sema i femte styc­ket beräk­nas på där­ef­ter åter­stå­ende del av anskaff­nings­vär­det. oav­sett vad ovan före­skrivs får avdrag för avskriv­ning med­ges med be lopp som erfordras för att det bok­förda vär­det inte skall över­stiga anskaff nings­vär­det av samt­liga inven­ta­rier, vilka vid beskatt­ning sårets utgång till hörde rörel­sen, sedan från detta värde har avräk­nats en beräk­nad årlig av skriv­ning av 20 pro­cent. visar den skatt­skyl­dige att inven­ta­ri­e­mas verkli-​​ 493 ¬ sfs 1981:295 494 ga värde under­sti­ger även ett sålunda beräk­nat värde, med­ges avdrag för den ytter­li­gare avskriv­ning som mo tive­ras av detta. vid tillämp­ning av be stäm­mel­serna i d etta stycke skall i fråga om anskaff­nings­värde och an- skaff­ri­ingsår for inven­ta­rier, som har över­ta­gits genom sådan fusion som avses i 28§ 3 mom., de i fusio­nen del­ta­gande före­ta­gen anses som en skatt­skyl­dig. då inven­ta­rier, som har anskaf­fats under beskatt­nings­å­ret, avytt­ras, för loras eller utran­ge­ras under samma år, med­ges avdrag för anskaff­nings­vär det. med avytt­ring lik­ställs att inven­ta­rier tas ut ur rörei­sen för att till­fö­ras annan för­värvs­källa eller för att använ­das för annat ända­mål. av bestäm mel­serna i punkt 1 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 28 § fram­går att be lopp, som erhålls vid avytt­ring av inven­ta­rier, i sin hel­het skall tas upp som intäkt av rörelse. har skatt­skyl­dig gjort avskriv­ning med större belopp i räken­ska­perna än han får dra av vid tax­e­ringen, för­an­le­der inte detta att det värde, på vil ket räken­skap­s­en­lig avskriv­ning beräk­nas, påver­kas. det över­skju­tande belop­pet får i stäl let, sedan tax­e­ringen i fråga har bli­vit slut­ligt avgjord, dras av genom årlig avskriv­ning efter 20 pro­cent för helt år, räk­nat från och med beskatt­nings­å­ret eff er det under vil­ket avskriv­ningen i frå ga verk­ställ des. den omstän­dig­he­ten att vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna ovan avdrag vid beskatt­ningen skall över­ens­stämma med avskriv­ning enligt räken ska­perna utgör inte hin­der för skatt­skyl­dig att efter över­gång till räken skap­s­en­lig avskriv­ning utö­ver avdrag enligt räken­ska­perna till­go­do­göra sig avdrag för sådana avskriv­ningar, som har gjorts i räken­ska­perna före över gången men inte har för­an­lett avdrag vid beskatt­ningen. avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskriv­ning efter 20 pro­cent för helt år . har skatt­skyl­dig före över­gång till räken­skap­s­en­lig avskriv­ning tillgo do räk­nats större vär­de­minsk­nings­av­drag vid tax­e­ringen än enligt räken ska­perna, skall, för åstad­kom­mande av över­ens­stäm­melse mel­lan inventa rie­mas bok­förda värde och deras skatte­mäs­siga rest­värde, det belopp, var med inven­ta­ri­e­mas skatte­mäs­siga rest­värde under­sti­ger det bok­förda vär det, tas upp som skat­te­plik­tig intäkt under det första beskatt­ningsår, for vil­ket räken­skap­s­en­lig avskriv­ning gäl­ler, eller, om den skatt­skyl­dige be gär det, med en tred­je­del för nämnda besk att­ningsår och vart och ett av de två när­mast föl­jande åren. har aktie­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning över­ta­git inven­ta­rier genom så dan fusion, som avses i 28§ 3 mom., och har dessa inven­ta­rier i räken ska­perna upp­ta­gits till högre värde än vad som enligt bestäm­mel­sema i tredje styc­ket skall anses som anskaff­nings­värde för bola­get eller för­e­ning en, får före­ta­get efter yrkande hos tax­e­rings­nämnd eller, om besvär har an förts. hos läns­rätt med­ges rätt att även efter fusio­nen tillämpa räken­skaps enlig avskriv­ning under för­ut­sätt­ning att skill­na­den mel­lan det bok­förda vär­det och anskaff­nings­vär­det, beräk­nat enligt tredje s tyc­ket, tas upp som intäkt under det beskatt­ningsår, då fusio­nen genom­förs, eller, om före­ta­get begär det, med en tred­je­del för nämnda beskatt­ningsår och vart och ett av de två när­mast föl­jande åren. 5. vid rcst­vär­de­av­skriv­nin^ med­ges den skatt­skyl­dige avdrag för visst beskatt­ningsår med högst 25 pro­cent för år räk­nat av avskriv­nings­un­derla get för maski­ner och andra inven­ta­rier. avskriv­nings­un­der­la­get utgörs av ¬ inven­ta­ri­er­nas skatte­mäs­siga rest­värde vid utgången av det när­mast före- sfs 1981:295 gående beskatt­nings­å­ret med tillägg av anskaff­nings­vär­det för inven­ta­rier, som har anskaf­fats under beskatt­nings­å­ret och som vid utgången av detta fort­fa­rande till­hörde rörel­sen, och med avdrag för belopp mot­sva­rande vad som utgör intäkt i form av veder­lag eller för­säk­rings­er­sätt­ning för inventa rier som har anskaf­fats före beskatt­nings­å­rets ingång och som har avytt rats eller för­lo­rats under beskatt­nings­å­ret. visar den skatt­skyl­dige att inven­ta­ri­er­nas verk­liga värde under­sti­ger det skatte­mäs­siga rest­vär­det efter avdrag enligt bestäm­mel­serna i första styc­ket, med­ges det ytter­li­gare avdrag som moti­ve­ras av detta. vad som före­skrivs om räken­skap­s­en­lig avskriv­ning i punkt 4 and- ra-​fjärde samt sjätte, sjunde och nionde styc­kena gäl­ler i tillämp­liga delar också i fråga om restvä rde­av­skriv­ning. 6.^® avdrag enli gt bestäm­mel­serna i punk­terna 4 och 5 får även göras för utgif­ter för anskaff­ning av paten­trätt och lik­nande tids­be­grän­sad rät­tig­het. det är här­vid utan bety­delse om rörel­seid­ka­ren har för­vär­vat rät­tig­he­ten för att utnyttja den vid till­verk­ning som han be dri­ver eller om han till­godo gör sig rät­tig­he­ten genom att över­låta utnytt­jan­det av denna till annan. också utgif­ter för anskaff­ning av hyres­rätt och av varu­märke, firma eller annan rät­tig­het av good­wills natur dras av enligt de nämnda bestäm­mel­ser na. 7." utgif­ter för anskaf­fande av en bygg­nad, som är avsedd för använd ning i äga­rens rörelse, dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. av dra­get beräk­nas enligt av skriv­nings­plan till viss pro­cent för år räk­nat av bygg­na­dens anskaff­nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då bygg­na­den har fär­dig­ställts. i fråga om en bygg­nad, som ä r avsedd att an vän­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då bygg­na­den anskaf­fa­des. i en bygg­nads anskaff­nings­värde inräk­nas inte utgif­ter för sådana delar och till­be­hör, som är avsedda att direkt tjäna bygg­na­dens använd­ning för rörel­seän­da­mål (bygg­nads­in­ven­ta­rier). 1 enlig­het här­med räk­nas som bygg­nads­in­ven­ta­rier i en indu­stri­bygg­nad till­gångar avsedda för den indu stri­ella drif­ten, såsom maski­ner, anord­ningar för gods­trans­port som t. ex. räls, tra­vers­ba­nor och his­sar, behål­lare, ställ­ningar för lag­ring e.d., samt anord­ningar för använd­ningen av dessa till­gångar som t. ex. sär­skilda fun dament. som bygg­nads­in­ven­ta­rier räk­nas vidare led­ningar för vat­ten, av lopp m. m., avsedda att direkt tjäna den indust­ri­ella drif­ten, och spe­ci­ella vär­me­an­lägg­ningar, ven­ti­la­tions­an­ord­ningar och sär­skilda skor­ste­nar för avle­dande av gaser och annat som alst­ras vid pro­duk­tio­nen. som bygg nads­in­ven­ta­rier i en bygg­nad som är avsedd för affär­sän­da­mål räk­nas ex empel­vis hyl­lor, dis­kar eller annan butiks­in­red­ning, rull­trap­por m.m. tjänst­gör en kon­struk­tion, för vil­ken ett bygg­nads­värde har fast­ställts vid fas­tig­hets­tax­e­ringen, i sin hel­het eller till viss del som maskin eller red skap, såsom kan vara fal­let med olje­ci­ster­ner och silo­an­lägg­ningar, anses en sådan kon­struk­tion som bygg­nads­in­ven­ta­rier. där­e­mot inräk­nas i an skaff­nings­vär­det för en bygg­nad utgif­ter för sådana anord­ningar som är nöd­vän­diga för bygg­na­dens all­männa använd­ning, såsom led­ning för vat- senaste lydelse av för­ut­va­rande punkt 5 1 966: 724. " senaste lydelse 1975:259. 495 ¬ sfs 1981:295 496 ten, avlopp, elekt­risk ström eller gas och annan lik­nande anord­ning. an skaff­nings­vär­det för en led­ning som äf avsedd för såväl en bygg­nads an vänd­ning för rörel­seän­da­mål som bygg­na­dens all­männa använd­ning förde las mel­lan bygg­nads­in­ven­ta­rier och bygg­na­den i för­hål­lande till hur stor del av led­ningen som tjä­nar rörel­seän­da­må­let respek­tive bygg­na­dens all männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till bygg nads­in­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre qär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till rörel­seän­da­må­let. om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hänfbr­liga till bygg­na­dens all­männa an vänd­ning skall led­ningen i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om bygg­nads­in­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punk­terna 3-5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk av sedda inven­ta­rier. av punkt 16 tredje styc­ket fram­går att utgif­ter för vissa till mar­ken hö rande anord­ningar inrä knas i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad. har en bygg­nad upp­förts av den skatt­skyl­dige, är bygg­na­dens anskaff nings­värde den skatt­skyl­di­ges utgif­ter for upp­fö­rande av bygg­na­den. till anskaff­nings­vär­det hän­förs även utgif­ter för till- eller ombygg­nad. har en bygg­nad för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall den verk­liga utgif­ten utgöra anskaff­nings­vär­det. för­vär­va­des bygg­na­den till­sa­ra­mans med den mark på vil­ken den är belä­gen, anses så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten - i fö rekom­mande fall ef ter avdrag för egen dom som avses i 2 kap. 3 § jor­da­bal­ken - belöpa på bygg­na­den, som det vid fas­tig­hets­tax­e­ringe n fast­ställda bygg­nads­vär­det utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­värde. vad som enligt denna beräk­ning anses belöpa på bygg­na­den kan även inne­fatta bygg­nads­in­ven­ta­rier. veder­la­get för bygg nads­in­ven­ta­rier skall avräk­nas, var­ef­ter anskaff­nings­vär­det för bygg­na­den erhålls. om den del av veder­la­get för fas­tig­he­ten som enligt denna beräk ning inte anses belöpa på bygg­na­den jämte bygg­nads­in­ven­ta­rier visas me ra avse­värt över- eller under­stiga ett skä­ligt mark­värde, får dock det för bygg­na­den beräk­nade anskaff­nings­vär­det jäm­kas. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom nära, vid­ta­git åtgär­der för att den skatt­skyldi ge skall kunna till­go­do­räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det ant as att detta har skett för att åt någon av dem bere da obe­hö­rig för­mån i beska ttnings­av­se­ende, skall anskaff­nings­vär­det i sk älig mån jäm­kas. har en inve­ste­rings­fond e.d. eller stats­bi­drag tagits i anspråk för an skaff­ning av en bygg­nad, skall som anskaff­nings­värde för bygg­na­den anses den verk­liga utgifte n för bygg­na­den mins­kad med det ian­språk­tagna belop pet. över­går en bygg­nad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte el ler där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de värdeminsknings-​​ avdrag på bygg­na­den som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt bygg­na­den. vad nyss sagts gäl­ler också om ett moder bolag eller en över­ta­gande för­e­ning över­tar en bygg­nad från ett dot­ter­bo­lag eller en över­lå­tande för­e­ning vid sådan fusion, som avses i 28§ 3 mom . pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag i fråga ont en bygg­nad be stäms med hän­syn till den tid bygg­na­den anses kunna utnytt­jas. där­vid skall beak­tas även sådana omstän­dig­he­ter som att bygg­na­dens använd nings­tid kan antas komma att röna infly­tande av fram­tida ratio­na­li­se­ringar. ¬ tek­ni­kens utveck­ling, omlägg­ning av verk­sam­het och lik­nande förhållan-​​ sfs 1981:295 den. är på grund av sär­ski lda omstän­dig­he­ter av annan art än nyss nämnts bygg­na­dens värde för rörel­sen begrän­sat till för­hål­lan­de­vis kort tid, skall hän­syn tas även till detta. så kan va ra fal­let exem­pel­vis då fråga är om en bygg­nad för utnytt­jande av en begrän­sad malm­fyn­dig­het eller då en bygg nad, som är belä­gen på annans mark och som används i rör else, vid nytt- jan­de­rät­tens upp­hö­rande inte skall lösas av jord­ä­ga­ren. skatt­skyl­dig får i fråga om en bygg­nad, som är avsedd att använ­das i hans rörelse, göra avdrag inom avskriv­nings­pla­nen — utom med årliga vär deminsk­nings­av­drag - med 10 pro­cent av de på pla­nen upp­tagna utgif­ter na för ny-, till- eller ombygg­nad (pri­märav­drag). pri­märav­dra­get med­ges med 2 pro­cen t för år räk­nat från den tid­punkt då bygg­na­den eller den till- eller ombyggda delen av bygg­na­den har fär­dig­ställts. för­vär­vas byggna den av en ny ägare, får denne till­go­do­göra sig de pri­märav­drag som åter står för den förre äga­ren. utran­ge­ras en i rö relse använd bygg­nad, får avdrag göras för vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det i den mån belop­pet över­sti­ger vad som infly­ter genom avytt­ring av bygg­nads­ma­te­rial e. d. i sam­band med utran­ge­ringen. 9.2® såsom spe­ci­ella för rörelse utg ående skat­ter eller avgif­ter till det all männa må näm­nas vissa till­verk­nings­skat­ter, stäm­pel­av­gif­ter, tull- och ham­num­gäl­der m. m. dyl. där­e­mot få svenska all­männa skat­ter icke av dra­gas (se 20§). avdrag med­ges för påförda egen­av­gif­ter i den omfatt­ning som anges i anvis­ning­arna till 41 b§. pre­mie för gruppliv­för­säk­ring, som teck­nats av fysisk per­son i hans egen­skap av utö­vare av viss rörelse, utgör avdrags­gill omkost­nad i rörel sen. om den ersätt­ning, som kan komma att utfalla på grund av för­säk­ring en, utgår efter för­mån­li­gare grun­der än vad som gäl­ler enligt gruppliv­för säk­ring för befatt­nings­ha­vare i sta­ten s tjänst, skall dock endast den del av pre­mien som kan anses mot­svara för­må­ner enligt gruppliv­för­säk­ring för nämnda befat tnings­ha­vare räk­nas som omkost­nad i rörel­sen. för den del av pre­mien som i enligh et här­med icke utgör omkost­nad i rörel­sen erhål­les all­mänt avdrag under de för­ut­sätt­ningar som angi­vas i 46§ 2 mom. avdrag med­ges för kost­na­der för egen häl­so­vård i den mån för­mån av fri sådan vård för anställd är skat­te­fri enligt 32 § 3 mom. tredje styc­ket. bestäm­mel­serna i punkt 6 av anvis­ning­arna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbets­lös­hets­kassa gäl­ler också beträf­fande inkomst av rörelse. 11.2® punkt 1 sjunde styc­ket av anvis­ning­arna till 22 § tilläm­pas också beträf­fande inkomst av rörelse. 16.®" utgif­ter för anskaf­fande av sådana mar­kan­lägg­ningar på fas­tig­het, avsedd för använd­ning i äga­ren s rörelse, som avses i andra styc­ket, dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdrag med­ges, om inte annat föl­jer av sjätte styc­ket, endast för sådana utgif­ter som har bestritts av den skatt­skyl­dige själv och endast om utgif­terna avser arbe­ten som har utförts under tid då han har ägt fas­tig­he­ten. avdra­get beräk­nas enligt avskriv nings­plan till 5 pro­cent för år räk­nat av tre fjär­de­de­lar av anlägg­ning­ens an- 2® senaste lydelse 1979: 1157. 2® senaste lydelse 1976:1094. ®° senaste lydelse 1969: 363. 497 32-​sfs 1981 ¬ "i • f ' • sfs 1981:295 skaff­nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då anlägg­ningen har fär­dig­ställts. i fråga om en anlägg­ning, som är avsedd att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då an lägg­ningen anskaf­fa­des. till mar­kan­lägg­ning hän­förs sådant mark­ar­bete som behövs för att mar ken skall göras plan eller fa st, såsom röj­ning, schakt­ning, riv­ning av bygg nad eller annat som tidi­gare har fun­nits på fas­tig­he­ten, upp­fö­ran­det av stöd­mu­rar och torr­lägg­ning av mar­ken. till mar­kan­lägg­ning hän­förs också olika anord­ningar såsom vägar, kana­ler, ham­nin­lopp och andra till­far­ter, körp­la­ner, par­ke­rings­plat­ser, fot­bolls­pla­ner och ten­nisba­nor eller där­med jäm­för­liga anlägg­ningar för per­so­nal, plan­te­ringar e. d. samt, i den mån de inte vid fas­tig­hets­tax­e­ring är att hän­föra till bygg­nad, även brun­nar, käl­lare och tunn­lar e. d. till mar­kan­lägg­ning hän­förs inte sådana anord­ningar som är avsedda att använ­das till­sam­mans med vissa maski­ner eller andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier i rörelse eller sådana inven­ta­rier som används för viss verk­sam­het såsom fun­da­ment e.d., indu­stri­spår, tra­vers­ba­nor samt led­ningar för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström, gas m. m. (mar­kin­ven­ta­rier). till mar­kin­ven­ta­rier hän­förs också stäng­sel och andra jäm­för­liga avspärr nings­an­ord­ningar. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som är avsedd för så väl den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten som en bygg­nads all­männa använd­ning för­de­las mel­lan mar­kin­ven­ta­rier och bygg­na­den i för­hål­lan de till hur stor del av led­ningen som tj änar den på fas­tig­he­ten bedrivna verk sam­he­ten respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till ma rkin­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till den på fas­tig­he­ten bedriv na verk­sam­he­ten. om utgif­terna till minst tre qär­de­de­lar k an anses hän­för liga till bygg­na­dens all­männa använd­ning skall led­ningen i sin hel­het hänf ö ras till bygg­na­den. 1 fråga om mar­kin­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punk­ter na 3-5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda in ven­ta­rier. har en inve­ste­rings­fond e.d. eller stats­bi­drag tagits i ansp råk för an skaff­ning av en mar­kan­lägg­ning, skall som anskaff­nings­värde för mar­kan lägg­ningen anses den verk­liga utgif­ten för mar­kan­lägg­ningen mins­kad med fyra tred­je­de­lar av det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en rörel­se­fas­tig­het till en ny ägare på anna t sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk nings­av­drag för mar­kan­lägg­ning som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren, om denne fort­fa­rande hade ägt fas­tig­he­ten. vad nyss sagts gäl­ler också om ett moder­bo­lag eller en över­ta­gande för­e­ning över­tar en fas­tig­het från ett dot­ter­bo­lag eller en över­lå­tande för­e­ning vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom. över­går en fas­tig­het till en ny ägare genom k öp, byte eller där­med jäm för­ligt fång, får över­lå­ta­ren det år då över­lå­tel­sen sker göra avdrag för den del av det avskriv­nings­bara anskaff­nings­vär­det för vil­ket han inte tidiga re har med­getts avdrag. vad nu sagts gäl­ler även när den på fas­tig­he­ten be drivna rörel­sen läggs ned och fas­tig­he­tens mar­kan­lägg­ningar på grund där av sak­nar värde för fas­tig­he­tens ägare. 498 ¬ till 30 § sfs 1981:295 1.®' vid b eräk­ning av net­to­in­täkt av för­säk­rings­rö­relse som dri­vits av liv­för­säk­rings­an­slall skall föl­jande iakt­ta­gas. som brut­to­in­täkt upp­ta­ges intäkt av kapital-​​ och fastighetsföi-​​valt­ning med undan­tag av den del av i ntäk­ten som belö­per på pen­sions­för­säk­ringar, vilka anstal­ten med­de­lat direkt eller med­de­lat i åter­för­säk­ring åt inländsk för­säk­rings­an­stalt. som brut­to­in­täkt upp­ta­ges även vinst vid för­sälj­ning av eller vid upp skriv­ning av vär­det av annan till­gång än inven­ta­rium eller för sta­dig­va­ran de bruk i rörel­sen avsedd fas­tig­het. vid för­sälj­ning av fas­tig­het som utgör omsätt­nings­till­gång i för­säk­rings­rö­rel­sen skall punkt 1 flärde styc­ket av an vis­ning­arna till 28 § tilläm­pas. i brut toin­täk­ten upp­ta­ges vidare hyres­värde av fas­tig­het, som använts i för­säkri ngs­rö­rel­sen. har liv­för­säk­rings­an­stalt hos utländsk för­säk­rings­an­stalt åter­för­säk­rat direkt med­de­lad eller i åter för­säk­ring åt inländsk för­säk­rings­an­stalt med­de­lad annan för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring utan att hos sig behålla pre­mi­e­re­ser­ven, anses som rän tein­täkt ränta på vär­det av åter­för­säk­ra­rens ansva­rig­het enligt den rän­te­fot som legat till grund för pre­mie­be­räk­ningen. från brut­to­in­täk­ten får avdra­gas dels ränta på gäld, dels, i fråga om fas tig­hets­för­valt­ning, annan enligt 25 § avdrags­gill omkost­nad för fas­tig­het, dels för­lust vid för­sälj­ning av annan till­gång än inven­ta­rium eller för sta­dig varande bruk i rörel­sen av sedd fas­tig­het, dels belopp var­med vär­det av an nan till­gång än inven­ta­rium eller för sta­dig­va­rande bruk i rö rel­sen avsedd fas­tig­het enligt denna lag ned­skri­vits, dels 5 pro­cent av vad som åter­står av brut­to­in­täk­ten efter avdrag enligt detta stycke. i fråga om indi­vi­du­ell liv­för­säk­ring, indi­vi­du­ell annan per­son­för­säk­ring och grupp­för­säk­ring får i vai je sådan verk­sam­het för sig, sedan avdrag åt nju­tits enligt före­gå­ende stycke, från åter­stå­ende brut­to­in­täkt göras avdrag med belopp mot­sva­rande för vaije direkt teck­nad per­son­för­säk­ring, som icke är pen­sions­för­säk­ring, 3 pro­mille av det bas­belopp som enligt 1 kap. 6§ lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om all­män för­säk­ring fast­ställts för ja nuari månad under tax­e­rings­å­ret. avdra­get skall för vaije för­säk­ring be räk­nas till helt kron­tal så, att öre­tal bort­fal­ler. som en för­säk­ring anses dels alla indi­vi­du­ella liv­för­säk­ringar, som sam­ti­digt teck­nats på samma per­sons eller samma per­so­ners liv, dels alla andra indi­vi­du­ella per­son­för säk­ringar, som sam­ti­digt teck­nats med samma per­son som för­säk­rad, dels samma per­sons alla grupp­för­säk­ringar som han har inom en och samma grupp. sam­man­lagt avdrag enligt d etta stycke får icke över­stiga åter­ståen de brut­to­in­täkt av den verk­sam­het till vil­ken a vdra­get hän­för sig. avdrag får icke ske för sådan ränta på åter­bä­rings­me­del som till­kom­mer för­säk­rings­ta­gare. till 35 § 1.3^ skall viss del av veder­la­get vid avytt­ring av fas­tig­het enligt punkt 10 av anvis­ning­arna tul 21 §, punkt 4 av anvis­ning­arna till 24 § eller punkt 1 av anvis­ning­arna till 28 § tas upp som intäkt av fas­tig­het eller av rörelse, med räk­nas inte denna del av veder­la­get vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst. senaste lydelse 19 69; 749, ^ senaste lydelse 1976: 343, 499 ¬ sfs 1981:295 till 36 § 2c.=" vid avytt­ring av egen­dom som avses i 35 § 4 mom. i akt­tas föl­jan de. har den skatt­skyl­dige tidi­gare med­getts avdrag för vär­de­minsk­ning e. d. av egen­do­men, mins­kas omkost­nads­be­lop­pet med sådant avdrag i den mån vid avytt­ringen åter­vunna avskriv­ningar inte skall tas upp som in täkt av fas­tig­het eller av rörelse. vär­de­minsk­nings­av­drag, som den skatt skyl­dige har yrkat, skall anses med­gi­vet i den mån det har med­fört att den tax­e­rade inkoms­ten har beräl­cnats till lägre belopp än annars skulle ha skett eller med­fört en ökning av för­lust som berät­ti­gar till avdrag enligt be stäm­mel­serna i lagen (1960:63) om rätt till för­lustut jäm­ning vid tax­e­ring för inkomst. till 41 § 1.^'' inkomst av jord­bruks­fas­tig­het eller rörelse skall beräk­nas enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der. för skatt­skyl­dig som har haft ord­nad bokfö ring skall beräk­ningen av inkomst ske på grund­val av hans bok­fö­ring med iakt­ta­gande av bestäm­mel­serna i denna anvis­nings­punkt. vid inkomstbe räk­ning enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der tas hän­syn till in- och utgå­ende lager av varor, däri inbe­gri­pet djur, råma­te­rial, hel- och halv­fab­ri­kat m. m., till pågående arbe­ten samt till fordrings-​​ och skul dpos­ter. vär­det av utgå ende lager, pågående arbe­ten samt fordrings-​​ och skuld­pos­ter bestäms med hän­syn till för­hål­lan­dena vid beskatt­nings­å­rets utgång. som värde av ingå­ende lager, pågående arbe­ten samt fordrings-​​ och skuld­pos­ter tas upp vär­det av när­mast före­gå­ende beskatt­nings­års utgå­ende lager, pågående arbe­ten samt fordrings-​​ och skuld­pos­ter. bestäm­mel­serna i 41 § om lager får i varvs­rö­relse tilläm­pas även i fråga om skepp eller skepps­bygge, på vil ket den skatt­skyl­dige har utfört eller avser att utföra arbete i icke ovä­sent lig omfatt­ning, utan hin­der av att den sk att­skyl­dige har avytt­rat skep­pet el ler byg­get. vad nu före­skri vits gäl­ler dock endast intill dess skep­pet eller skepps­byg­get har leve­re­rats till för­vär­va­ren. vad som avses med skepp fram­går av sjö­la­gen (1891: 35 s. 1). inkomst av annan fas­tig­het som avses i 2 4 § i eller 3 mom. får beräk­nas enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der på sä tt anges i före­gå­ende stycke. har skatt­skyl­dig för visst beskatt­ningsår beräk­nat inkomst av annan fas­tig­het enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der, skall den skatt­skyl­dige även för nästföl-​​ jande beskatt­ningsår beräkna inkoms­ten enligt sådana grun­der om bestäm mel­serna i 24§ 1 eller 3 mom. ä r tillämp­liga det året. i fråga om fas­tig­het som avses i 24 § 3 mom. gäl­ler dock vad som sagts i före­gå­ende stycke en dast i de n mån annat inte föl­jer av 24 § 3 mom. och 25 § 3 mom. har det bok­förda resul­ta­tet påver­kats av att bland intäk­terna har tagits upp belopp, som inte skall bes­kat­tas som inkomst, eller ute­slu­tits belopp, som borde ha m edräk­nats, eller bland kost­na­derna har tagits upp belopp, som inte är avdrags­gilla vid inkomst­be­räkn ingen, skall resul­ta­tet juste­ras så att det kan läg­gas till grund för inkomst­be­räk­ningen enligt denna lag. i de fall resul­ta­tet har påver­kats av att lager, pågående arbe­ten eller ford rings­post har tagits upp med för lågt belopp eller skuld­post med för hög t belopp skall dock på yrkande av den skatt­skyl­dige juste­ring av det bokför-​​ 500 senaste lydelse 1976: 343. senaste lydelse 1979:612. ¬ da resul­ta­tet under­lå­tas i den mån det är uppen­bart att denne - i överens-​​ sfs 1981:295 stäm­melse med reg­lerna för inkomst­be­räk­ning i denna lag - genom dispo sitio­ner i bok­slu­tet avse­ende nämnda tillgångs-​​ och skuld­pos­ter eller ge nom större avskriv­ningar på anlägg­nings­till­gångar än som skett skulle ha kun­nat redo­visa ett lägre resul­tat än det som skulle fram­komma efter juste ringen. om sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der det skall dock resul­ta­tet juste­ras även i sådant fall. vid beräk­ning av inkomst enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der skall iakt tas, att en inkomst skall anses ha åtnju­tits under det år, då den enligt god redo­vis­nings­sed eller enligt vad som beträf­fande jord­bruk är all­mänt bruk ligt bör tas upp som intäkt i räken ska­perna, även om inkoms­ten ännu inte har upp­bu­rits kon­tant eller eljest kom­mit den skatt­skyl­dige till­handa t. ex. i form av leve­re­rade varor, full­gjorda pre­sta­tio­ner eller på annat här­med jäm­för­ligt sätt. vad som gäl­ler i fråga om inkom stpos­terna tilläm­pas också i fråga om utgifts­pos­terna. avdrag för tan­tiem eller lik­nande ersätt­ning från fåmans­fö­re­tag till företa gsle­dare eller honom när­stå­ende per­son får dock åtn jutas först under det år då ersätt­ningen har beta­lats ut eller bli­vit till­gäng­lig för lyft­ning. i fråga om tiden för inkomst-​​ och utgifts­pos­ters upp tagande enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der tilläm­pas i all­män­het det förfa rings­sät­tet, att ford­ringar tas upp som inkomst under det år, då de upp kom­mer, och att rän­tor hän­förs till inkoms­ten för det år, på vil­ket de belö per, i bägge fal­len obe­ro­ende av om de verk­li­gen har influ­tit under nämnda år eller inte. å andra sidan bör för­skotts­vis influtna rän­tor, som till större eller mindre del belö­per på e tt kom­mande år, till denna del bokföringsmäs-​​ sigt hän­fö­ras till det sist­nämnda årets inkomst. avdrag för ränta på lån ur sta­tens låne­fond för lån med u ppskju­ten ränta åtnjuts för det år då rän­tan har beta­lats. vid tillämp­ning av före­gå­ende stycke skall iakt­tas bl. a. att vär­det av av ytt­rade varor skall — även om fak­tu­re­ring inte skett - redo­vi­sas som ford ran, såvida varorna leve­re­rats till den nye äga­ren före årets utgång. har avverk­nings­rätt till skog upp­lå­tits mot betal­ning, som skall erläg­gas under lop­pet av flera år, får som intäkt för vaije år tas upp den del av köpe skil­lingen som influ­tit und er samma år. i fråga om avdrag för kost­na­der för repa­ra­tion och under­håll av fas­tig­het varav intäk­terna beräk­nas enligt 24 § 1 mom. gäl­ler även punkt 8 av anvis ning­arna till 25 §. om beskatt­nings­myn­dig­het, med från­gå­ende av den skatt­skyl­di­ges på hans räken­ska­per grun­dade inkomst­be­räk­ning, som inkomst för ett år be skat­tat vinst, som i bok­fö­ringen fram­kom­mer som vinst först ett senare år, skall vid inkomst­be­räk­ningen för det föl­jande år, då vins­ten redo­vi­sas i bok­fö­ringen, det sist­nämnda årets bok­förda resul­tat juste­ras på sådant sätt att den redan bes­kat­tade vins­ten inte bes­kat­tas en gång till. mot­sva­rande gäl­ler för det fall, att beskatt­nings­myn­dig­het ansett att en för­lust, som är i och för sig avdrags­gill, inte får beak­tas vid ink omst­be­räk ningen för det år då den redo­vi­sats i räken­ska­perna eller beskatt­nings­myn dig­het i annat fall visst år från­gått den skatt­skyl­di­ges bok­fö­ring på såda nt sätt att det påver­kar föl­jande års inkomst­be­räk­ning. 2.35 den i räken­ska­perna gjorda vär­de­sätt­ningen på till­gångar avsedda för omsätt­ning eller för­bruk­ning (lager) skall god­tas vid inkomstberäkning-​​ 33 senaste lydelse 1979: 612. 501 ¬ sfs 1981:295 en, om vär­de­sätt­ningen inte står i strid med vad nedan i denna punkt eller i punkt 3 sägs. vid bestäm­mande av lag­rets anskaff­nings­värde skall de lager­till­gångar, som lig­ger kvar i den skatt­skyl­di­ges lager vid beskatt­nings­å­rets utgång, an ses som de av honom senast anskaf­fade eller till­ver­kade. lag­ret vid bes katt­nings­å­rets utgång får inte tas upp till lägre belopp än fyr­tio pro­cent av lag­rets anskaff­nings­värde eller, om återanskaffningsvär-​​ det på balans­da­gen är lägre, sist­nämnda värde, i före­kom­mande fall efter avdrag for inku­rans. för till­gångar, som den skatt­skyl­dige fram­ställt eller bear­be­tat, skall som anskaff­nings­värde anses direkta till­verk­nings­kostna der (mate­ri­al­kost­na­der och arbets­lö­ner) ökade med ett tillägg som sva­rar mot den del av de indi­rekta till­verk­nings­kost­na­derna som skä­li­gen belö­per på till­gång­arna, där­vid hän­syn dock inte b ehö­ver tas till ränta på eg et kapi tal. avdrag for inku­rans med­ges inte med stö rre belopp än vad den skatt skyl­dige enligt vid själv­de­kiar atio­nen fogad utred­ning v isar svara mot den kon­sta­te­rade vär­dened­gången på lag­ret på balans­da­gen. oak­tat vad nu sagts med­ges dock avdrag för inku­rans med fem pro­cent av det lägsta av lag­rets anskaffnings-​​ och åter­an­skaff­nings­vär­den om detta inte fram­står såsom uppen­bart opå­kal­lat, eller med det högre pro­cent­tal som riksskatte-​​ ver­ket kan ha angett för lag­ren inom vissa br anscher eller hos vissa gru p per av skatt­skyl­diga. lager av djur på jord­bruks­fas­tig­het eller i renskö tsel­rö­relse får inte tas upp till lägre belopp än fyr­tio pro­cent av den genom­snitt­liga pro­duk­tions kost­na­den för djur av det slag och den ålders­samm ansätt­ning varom fråga är. rege­ringen eller efter rege­ring­ens bemyn­di­gande riks­skat­te­ver­ket fast stäl­ler för vaije tax­e­ringsår före­skrif­ter för beräk­ning av pro­duk­tions­kost naden. har denna kost­nad inte fast­ställts, t. ex. i fråga om sär­skilt dyr­bar a avels­djur, får dju­ret tas upp lägst till fyr­tio pro­cent av det lägsta av anskaff nings­vär­det och all­männa saluvä rdet. upp­går vär­det på lag­ret, beräk­nat till anskaffnings-​​ eller återanskaff-​​ nings­vär­det och i fore­kom­mande fall ef ter avdrag för inku­rans, till lägre belopp än som mot­svar ar medel­ta­let av vär­dena på lag­ren vi d utgånge n av de två när­mast före­gå­ende beskatt­nings­å­ren (jäm­fö­rel­seå­ren), får lag­ret vid beskatt­nings­å­rets utgång i stäl­let tas upp till lägst ett belopp mot­sva rande först­nämnda värde på detta lager efter avdrag med sex­tio pro­cent av sagda medel­tals­värde. där­vid skall lag­ren vid jäm­fö­rel­seå­rens utgång tas upp till anskaff­nings­vär­dena eller, om åter­an­skaff­nings­vär­dena på balans dagarna i fråga varit lägre, sist­nämnda vär­den, i före­kom­mande fal! efter avdrag för inku­rans. i fråga om dj ur på jord­bruks­fas­tig­het eller i rensköt sel­rö­relse gäl­ler dock att vär­det av dju­ren skall tas upp till den genom­snitt liga pro­duk­tions­kost­na­den eller till det all­männa saluvär­det eller - i fö re kom­mande fall - till anskaff­ning svär­det. före­lig­ger sådant fall att sex­tio pro­cent av nyss­nämnda medel­tals­värde över­sti­ger vär­det av lag­ret vid be skatt­nings­å­rets utgång med­ges avdrag även för det över­skju­tande belop­pet om den skatt­skyl­dige avsatt mot­sva­rande belopp i räken­ska­perna till lagcr-​​ regle­rings­konto. har avdrag med­gi­vits för sådan avsätt­ning skall avsätt ningen åter­fö­ras till beskatt­ning näst­föl­jande beskatt­ningsår, där­vid frå­gan om avdrag för för­nyad avsätt­ning till lagcr­re­gle­rings­konto får prö­vas enligt 502 bestäm­mel­serna ovan. ¬ skatt­skyl­dig, som ingår i en grupp näringsid­kare mel­lan vilka intresse-​​ sfs 1981; 295 gemen­skap råder (moder-​​ och dot­ter­fö­re­tag eller fore­tag under i huvud­sak gemen­sam led­ning), får tillämpa reg­lerna i före­gå­ende stycke endast under forut­sätt­ning att dessa tilläm­pas av samt­liga före­tag som till­hör grup­pen. vad nu har sagts gäl­ler dock endast i fråga om verk sam­het i för­värvskä lla som har sådant sam­band med verk­sam­he­ten i den skatt­skyl­di­ges för­värvs källa att verk­sam­he­terna skulle ha ansetts utgöra en för­värvs­källa om de hade bedri­vits av ett enda före­tag. ingår råva­ror eller sta­pel varor i lag­ret, får dessa varor eller en del av dem tas upp till lägst sjut­tio pro­cent av varo­mas värde beräk­nat efter lägs ta mark­nads­pris under beskatt­nings­å­ret eller under något av de när­mast före­gå­ende nio beskatt­nings­å­ren. tilläm­pas denna regel får lag­ret inte vär deras enligt bestäm­mel­serna i sjätte styc­ket. är det på gmnd av över­ens­kom­melse om åter­köp eller annan omstän­dig het uppen­bart att vissa varor anskaf­fats för annat ända­mål än att ingå i den skatt­skyl­di­ges nor­mala verk­sam­het, skall bestäm­mel­serna i tredje-​​ åttonde styc­kena inte tilläm­pas i fråga om dessa varor. varorna får i så dant fall inte tas upp till lägre belopp än det lägsta av varo­mas anskaff nings-​​ eller åter­an­skaff­nings­vär­den, i före­komma nde fall efter avdrag för inku­rans. har­den skatt­skyl­dige vid beräk­ning av inkomst av viss för­värvs­källa yr kat avdrag för avsätt­ning till resul­tat­ut­jäm­nings­fond, som avses i 41 d §, får lag­ret inte tas upp till lägre belopp än fem­tio­fem pro­cent av det värde som enligt tredje-​​femte styc­kena skall ligga till grund för lager­vär­de­ringen. be stäm­mel­serna i sjätte-​​åttonde styc­kena är inte tillämp­liga i nu angivna fall. vad som före­skri­vits i före gående stycke gäl­ler även i de t fall då den skatt­skyl­dige ingår i en grupp näringsid­kare mel­lan vilka intres­se­ge­men skap råder (moder-​​ och dot­ter­fö­re­tag eller före­tag under i huvud­sak ge men­sam led­ning) och något av dessa före­tag yrkat avdrag för avsätt­ning till resul­tat­ut­jäm­nings­fond. en sådan avsätt­ning skall dock beak­tas endast om den hän­för sig till verk­sam­het i för­värvs­källa som har sådant sam­band med verk­sam­he­ten i den skatt­skyl diges för­värvs­källa att verk­sam­he­tema skulle ha ansetts utgöra en för­värvs­källa om de hade bedri­vits av ett enda före tag. utan hin­der av vad som före­skri­vits ovan i denna anvis­nings­punkt om den lägsta vär­de­sätt­ning på lag­ret, som kan god­tas vid inkoms tbe­räk­ning en, får det lägre värde på lag­ret god­tas som den skatt­skyl­dige med hän­syn till före­lig­gande risk för pris­fall visar vara påkal­lat. ned­skriv­ning av vär­det på rät­tig­he­ter till leve­rans av lager­till­gångar en ligt ej full­gjorda köpe­kon­trakt (kon­traktsned­skriv­ning) får god­kän­nas en dast i den mån det visas, att inköps­pri­set för till­gångar av samma slag på balans­da­gen under­sti­ger det kon­tra­he­rade pri­set, eller det görs san­no­likt att sådant pris­fall kom­mer att inträffa innan till­gång­arna leve­re­ras eller säljs vidare av den skatt­skyl­dige i oför­änd­rat eller för­äd­lat skick. beträf­fan de vär­det på rät­tig­he­ter till leve­rans av maski­ner och andra för sta­digva rande bruk avsedda inven­ta­rier enligt ej full­gjorda köpe­kon­trakt kan av skriv­ning (kon­trakts­av­skriv­ning) god­kän­nas endast i den mån den skatt skyl­dige visar, att inköps­pri­set för till­gångar av samma slag på b alansda gen under­sti­ger det kon­tra­he­rade pri­set, eller det görs san­no­likt att sådant 5q3 pris­fall kom­mer att inträffa innan till­gång­arna leve­re­ras. ¬ sfs 1981:295 3.3® vad i punkt 2 tredje styck et första meningen samt sjätte och åttonde styc­kena sägs angå­ende det lägsta värde på skatt­skyl­digs varu­la­ger som får god­tas vid inkomst­be­räk­ningen gäl­ler inte i fråga om skatt­skyl­digs lager av aktier, obli­ga­tio­ner, låne­ford­ringar och lik­nande till­gångar (vär­de­pap­per) och inte hel­ler i fråga om lager av fa stig­he­ter och lik­nande till­gångar. lager av vär­de­pap­per får inte tas upp till lägre belopp än vad som med hän­syn till risk for pris­fall m. m. fram står som skä­ligt. dock gäl­ler att så dan aktie eller andel i fas­tig­hets­for­val­tande fore­tag, som enligt punkt 3 qär- de styc­ket av anvis­ning­arna till 27 § skall anses utgöra omsätt­nings­till­gång i rörelse, får vär­de­ras med iakt­ta­gande av de for lager av fas­tig­he­ter och lik nande till­gångar nedan angivna grun­derna. ned­skriv­ning av andel i han dels­bo­lag, som nu sagts, får ske endast om någon ned­skriv­ning av fas­tighe terna inte har skett i han­dels­bo­la­gets räken­ska­per. lager av fas­tig­he­ter och lik­nande till­gångar får inte tas upp till lägre be lopp än 85 pro­cent av sum­man av till­gång­a­mas anskaff­nings­vär­den. har den skatt­skyl­dige vid beräk­ning av inkomst av viss för­värvs­källa yrkat av drag för avsätt­ning till resul­tat­ut­jäm­nings­fond får lag­ret dock inte tas upp till lägre belopp än 90 pro­cent av sum­man av till­gång­a­mas anskaff­nings vär­den. denna begräns­ning i ned­skriv­nings­rät­ten gäl­ler även - under de för­ut­sätt­ningar som anges i punkt 2 elfte styc­ket - om ett fore­tag, som är i intres­se­ge­men­skap med den skatt­skyl­dige, har yrkat avdrag for avsätt­ning till resul­tat­ut­jäm­nings­fond. vid tillämp­ning av fore­gå­ende stycke beräk­nas anskaff­nings­vär­det en ligt de grun­der som anges i punkt 3 av anvis­ning ama till 22 §. har till­gång en över­gått till ny äg are genom arv eller tes­ta­mente eller genom bodel­ning i anled­ning av makes död, gäl­ler för den nye äga­ren samma rätt till ned­skriv ning av till­gång en som skulle ha till­kom­mit förre äga­ren om denne fortfa rande hade ägt till­gången. utan hin­der av vad som före­skri­vits i tredje styc­ket om den lägsta värde sätt­ning på lager av fas­tig­he­ter och lik­nande till­gångar, som kan god­tas v id inkomst­be­räk­ningen, får det lägre värde på lag­ret god­tas som den skatt skyl­dige med beak­tande av med­givna vär­de­minsk­nings­av­drag och före­lig gande risk för pris­fall visar vara påkal­lat. för­vär­vas aktie i svenskt aktie­bo­lag av skatt­skyl­dig, som dri­ver bank- eller annan pen­ning­rö­relse eller för­säk­rings­rö­relse, eller av annan skatt skyl­dig, för vil­ken aktien utgör omsätt­nings­till­gång, och är det inte uppen bart att den skatt­skyl­dige där­i­ge­nom erhål­ler till­gång av verk­ligt och sär skilt värde for honom med hän­syn till hans rörelse, får sådan ned­gång i ak tiens värde som beror på utdel­ning till den skatt­skyl­dige av medel, vilka fanns hos det utde­lande bola­get vid för­vär­vet och inte mot­sva­rar till­skju­tet belopp, inte för­an­leda att aktien vid inkomst­be­räk­ningen för den skatt­skyl dige tas upp till lägre b elopp än som mot­sva­rar hans anskaff­nings­kost­nad för aktien. har denna, innan sådan utdel­ning skett, tagits upp till lägre be lopp än den skatt­skyl­di­ges anskaff­nings­kost­nad, får aktien vid utgången av det beskatt­ningsår, under vil­ket utdel­ningen äger rum, inte tas upp till läg re belopp än akti­ens värde i beskatt­nings­hän­se­ende vid ingången av sam ma år med tillägg av ett belopp, som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan den skatt­skyl­di­ges anskaff­nings­kost­nad för aktien och nämnda värde, dock 504 sena.ste lydelse 1979:612. ¬ högst av det utde­lade belop­pet. sker utdel­ning utan att det värde för ak- sfs 1981:295 tien, som lig­ger till grund för beräk­ningen av den skatt­skyl­di­ges inkomst, påver­kas och med­för detta att den skatt­skyl­dige efter över­lå­telse av aktien eller upp­lös­ning av bola­get redo­vi­sar för­lust, skall där­i­från avräk­nas det belopp som mot­sva­rar utdel­ningen. utdel­ning som avses i detta stycke an ses i första hand gälla andra medel än sådana som mot­sva­rar till­skju­tet be lopp. vad som sägs om aktie i detta stycke gäl­ler även beträf­fande andel i eko­no­misk för­e­ning. med till­skju­tet belopp avses där­vid inbe­tald insats. 3 a. i fråga om ska ttskyl­diga, som bedri­ver byggnads-​​ eller anlägg­nings rörelse eller hantverks-​​ eller kon­sult­rö­relse, god­tas den i räken­ska­perna gjorda redo­vis­ningen av pågående arbe­ten vid inkomst­tax­e­ringen om redo vis­ningen inte står i strfd med bestäm­mel­serna i den na anvis­nings­punkt. utförs de pågående arbe­tena på löpande räk­ning gäl­ler bestäm­mel­serna i tredje, åttonde och nionde styc­kena. beträf­fande arbe­ten, som utförs till fast pris, gäl­ler bestäm­mel­serna i qärde-​​nionde styc­kena. enskild nä ringsid­kare i v ars verk­sam­het den årliga brut­to­om­sätt­nings­sum­man nor malt u nder­sti­ger ett gräns­be­lopp som mot­sva­rar 20 gånger det enligt lagen (1962: 381) om all­män för­säk­ring bestämda bas­belop­pet för den sista måna den av räken­skaps­å­ret, får tillämpa bestäm­mel­serna för arbe­ten som utförs på löpande räk­ning även i fråga om arbe­ten som utförs till fast p ris. ett arbete anses utfört på löpande räk­ning om ersätt­ningen ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande fast­ställs på grund­val av ett på för­hand be stämt arvode per tids­en­het, den fak­tiska tidsåt­gången och - i före­kom mande fall - den skatt­skyl­di­ges fak­tiska utgif­ter för arbe­tet. 1 annat fall anses urbe­tet utfört till fast pris. vär­det av pågående arbe­ten, som utförs på löpande räk­ning, behö­ver in te tas upp som till­gång. i stäl let skall som intäkt redo­vi­sas sum­man av de belopp avse­ende arbe­tena som den skatt­skyl­dige har fak­tu­re­rat under be skatt­nings­å­ret. vär­det av pågående arbe­ten som utförs till fast pris får, såvitt gäl­ler byggnads-​​ eller anlägg­nings­rö­relse, tas upp till lägst ett belopp mot­sva­ran de 85 pro­cent av de vid beskatt­nings­å­rets utgång ned­lagda direkta kostna derna avse­ende de arbe­ten för vilka slut­lig res ultat­re­do­vis­ning då inte har skett. 1 fråga om hantverks-​​ eller kon­sult­rö­relse får vär­det av pågående ar beten, som utförs tol fast pris, tas upp till lägst ett belopp mot­sva­rande samt­liga vid besk att­nings­å­rets utgång ned­lagda direkta kost­na­der avseen de de arbe­ten för vilka slut­lig resul­tat­re­do­vis­ning då inte har skett. från sist­nämnda värde får avdrag åtnju­tas med högst ett belopp mot­sva­rande bas­belop­pet för den sista måna­den av räken­skaps­å­ret, dock inte med hög re belopp än som sva­rar mot de direkta kost­na­derna. har den skatt­skyldi ge erhål­lit ersätt­ning för arbete, som avses i detta stycke, skall belop­pet in te redo­vi­sas som intäkt utan som en skuld till den för vars räk­ning arbe­tet utförs. som direkt kost­nad anses inte vär­det av den arbetsin­sats som utförs av den skatt­skyl­dige, den­nes make eller barn under 16 år. är upp­drags­ta­ga­ren ett han­dels­bo­lag skall som direkt kost­nad inte anses vär­det av arbetsin­sats som utförs av delä­gare i bolag et. upp­går vär­det av pågående arbe­ten i byggnads-​​ eller anlägg­nings­rö­relse till lägre belopp än medel­ta­let av vär­dena av sådana arbe­ten vid utgången av de två när­mast före­gå­ende beskatt­nings­å­ren (jäm­fö­rel­seå­ren), får vär- ^05 \ ¬ \ sfs 1981:295 det av pågående arbe­ten vid beskatt­nings­å­rets utgång tas upp till lägst ett belopp mot­sva­rande skill­na­den mel­lan vär­det av pågående arbe­ten vid nämnda tid­punkt och 15 pro­cent av jäm­före lseå­rens medel­tals­vär­den. blir skill­na­den nega­tiv får bestäm­mel­serna i de två sista mening­arna av punkt 2 sjätte styc­ket tilläm­pas. har den skatt­skyl­dige åta­git sig att till fast pris utföra visst arbete för an nans räk­ning skall, såvida intres­se­ge­men­skap råder mel­lan den skatt­skyl dige och upp­drags­gi­va­ren och anled­ning finns att anta att bestäm­mel­serna ovan i denna anvis­nin gspunkt utnytt­jats för att bereda obe­hö­rig skat­te­för mån åt den ska ttskyl­dige eller upp­drags­gi­va­ren, nämnda bestäm­mel­ser in te gälla. i nu avsedda fall skall den skatt­skyl­di­ges inkomst på gruhd av ar betena beräk­nas efter vad som med hän­syn till omständ ighe­terna fram­står som skä­ligt. har den skatt skyl­dige i bety­dande omfatt­ning under­lå­tit att slut­re­do­visa eller fak­tu­rera belopp som enligt god redo­vis­nings­sed hade kun­nat slutre-​​ dovi­sas eller fak­tu­re­ras skall som intäkt tas upp de belopp som skä­li­gen ha de kun­nat slut­re­do­vi­sas eller fak­tu­re­ras. kan den skatt­skyl­dige göra san­no­likt att det belopp, som enligt bestäm mel­serna ovan skall redo­vi­sas som intäkt av pågående arbe­ten, över­sti­ger vad som kan anses för­en­ligt me d god redo­vis­ningss ed, får inkoms­ten i skä lig utsträck­ning jäm­kas nedåt. 506 denna lag t räder i kraft den 1 juli 1981 och tilläm­pas första gången vid 1984 års tax­e­ring om inte annat föl­jer av punk­terna 1 -6 nedan. 1. den nya bestäm­mel­sen i punkt 2 sjätte styc­ket av anvis­ning­arna till 27 § tilläm­pas inte i fråga om ned­skriv­ning som har åter­förts till beskatt­ning senast vid 1984 års tax­e­ring. 2. fysisk per­son som den i janu­ari 1983 inne­har en- eller tvåfamiljsfas-​​ tig­het som utgör omsätt­nings­till­gång i rörelse får, såvida han varit bosatt på fas­tig­he­ten under åren 1981 och 1982 , vid 198 4 års tax­e­ring som intäkt av rörelse ta upp belopp var­med fas­tig­he­ten varit ned­skri­ven vid utgången av år 1982 (avskatt­ning). sedan avskatt­ning skett anses fas­tig­he­ten inte ut göra omsätt­nings­till­gång. har fas­tig­he­ten inte varit ned­skri­ven vid utg ång en av år 1982, skall fas­tig­he­ten inte i något fall ans es utgöra omsätt­nings till­gång efter utgången av år 1982. vad i första styc­ket sagts gäl­ler inte om fas­tig­he­ten under åren 1981 eller 1982 varit före­mål for annat bygg­nads­ar­bete än nor­malt under­håll i byg g nads­rö­relse som bedrivs av den skatt­skyl­dige, den­nes make eller av fä- mans­fö­re­tag i v ilket den skatt­skyl­dige eller den­nes make är före­tags­le­dare. 3. de nya bes täm­mel­serna i punkt 3 fjärde sty cket av anvis­ning­arna till 27 § gäl­ler endast i fråga om aktier och andela r som har för­vär­vats efter ut gången av år 1982. 4. sista meningen i punkt 4 nionde styc­ket och sista meningen i punkt 4 tionde styc­ket av anvis­ning­arna till 29 § i den äldre lydel­sen skall tilläm pas i de fall då över­gång från pla­nen­lig till räken­skap­s­en­lig avskriv­ning skett för beskatt­ningsår, för vil­ket tax ering sker år 1984 eller - om den skatt skyl­dige på grund av för­läng­ning av räken­skaps­å­ret inte skall taxe­ras nämnda år - år 1985. 5. de nya bestäm­mel­serna i punkt 2 tredje styc­ket av anvis­ning­arna till 22 § och punkt 9 qärde styc­ket av anvis­ning­arna till 29 § tilläm­pas första gången vid 19 82 års tax­e­ring. ¬ 6. genom den nya lagen upp­hävs med ver­kan fr. o. m. 1984 års tax­e­ring sfs 1981:295 dels punkt 6 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1969: 363) om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928; 370), dels 9 § tredje styc­ket lagen (1972; 742) om ikraft­trä­dande av lagen (1972; 741) om änd­ring i kom munal­skat­te­la­gen (1928; 370). på rege­ring­ens väg­nar rolf wir­tén stig von bahr (bud­get­de­par­te­men­tet) ¬