SFS 1981:256

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1981:256 om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370); utkom från tryc­ket den 14 april 198! utfär­dad den 2 april 1981. enligt riks­da­gens besluu före­skrivs i fråga om kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928; 370) dels att punkt 9 av anvis­ning­arna till 22 §, punkt 8 av anvis­ning­arna till 29 §, punk­terna 2 och 4 av anvis­ning­arna till 35 § och punkt 2 a av anvis ning­arna till 36 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att till anvis­ning­arna till 25 § skall fogas en ny p unkt, 10, av nedan angivna lydelse. anvis­ningar till 22 § 9.^ avdrag för sub­stans­minsk­ning på grund av utvin­ning a v natur­till gångar samt avdrag för avsätt­ning som avser fram­tida sub­stans­minsk­ning på grund av sådan utvin­ning med­ges enligt bestä mmel­serna i denna anvis nings­punkt. för inträdd sub­stans­minsk­ning med­ges avdrag vid tax­e­ringen för ett visst beskatt­ningsår med högst ett belopp so m, till­sam­mans med de avdrag som har med­getts för tidi­gare beskatt­ningsår, mot­sva­rar den del av an skaff­nings­vär­det för hela till­gången som belö­per på utvin­ningen före be skatt­nings­å­rets utgång. har den skatt­skyl­dige genom skrift­ligt avtal upp­lå­tit rätt till utvin­ning och har han upp­buri t för­skotts­be­tal­ning för utvin­ningen, får han göra av drag för belopp som i räken­ska­perna har avsatts för fram­tida sub­stans minsk­ning. vid tax­e­ringen för ett visst beskatt­ningsår med­ges avdrag med högst ett belopp mot­sva­rande den del av anskaff­nings­vär­det för hela natur till­gången som kan anses belöpa på den fram­tida utvin­ning för vil­ken för skotts­be­tal­ning har erhål­lits. avdra­get skall åter­fö­ras till beskatt­ning näst- föl­jande beskatt­ningsår. avdrag enligt före­gå­ende stycke med­ges dock inte om upp­lå­tel­se­av­ta­let har ingåtts mel­lan varandra när­stå­ende per­so­ner eller mel­lan näringsid­kare som har intres­se­ge­men­skap (moder-​​ och dot­ter­fö­re­tag eller före­tag under i huvud­sak gemen­sam led­ning). som när­stå­ende till fysisk per­son räk­nas dels per­so­ner som anges i 35 § 1 a mo m., dels sådana fåmans­fö­re­tag som avses i nämnda lag­rum och i vilka den fysiska per­so­nen eller någ:n honom när­stå­ende per­son är före­tags­le­dare eller - direkt eller genom för­med­ling av juri­disk per­son' - äger aktier eller ande­lar. anskaff­nings­vär­det för en natur­till­gång beräk­nas med utgångs­punkt i den skatt­skyl­di­ges fak­tiska utgift för för­vär­vet eller, om fas­tig­he­ten har för­vär­vats på annat sätt än genom köp, byte eller något där­med jäm­för­ligt fång, den fak­tiska utgif­ten vid det när­mast före­gå­ende köpet, bytet eller där­med jäm­för­liga få nget. begär den skatt­skyl­dige det, skall dock till ut gångs­punkt tas det belopp var­med den skatt­skyl­dige skulle få avdrag enligt ' prop. 1980/81:68 och 1980/81:104, sku 40, rskr 228. ^ senaste lydelse 1972: 741. 401 26-​sfs 1981 ¬ sfs 1981:256 punkt 2 a av anvis­ning­arna till 36 § om an vi ti punk­ten för utvin­ning­ens böl­jan hade avytt­rat täkt­mar­ken för ett veder­lag som mot­sva­rar dess all männa saluvärde vid nämnda tid­punkt. beräk­ning enligt nämnda anvis nings­punkt får dock inte leda till att den till för­vär­vet hän­för­liga delen av anskaff­nings­vär­det tas upp till högre belopp än vad som motsv arar 75 pro cent av täkt­mar­kens all­männa saluvärde vid tid­punk­ten i fråga. har till stånd enligt lag givits för utvin­ning av till­gången, beräk­nas anskaff­nings vär­det endast för det område som omfat­tas av till­stån­det och - vid tillämp ning av and ra och tredje mening­arna - på grund­val av för­hål­lan­dena vid tid­punk­ten för utvin­ning­ens böl­jan på detta område. i anskaff­nings­vär­det inräk­nas, för­u­tom belopp som har beräk­nats enligt före­gå­ende stycke, även utgif­ter för till­gång­ens explo­a­te­ring i den mån ut gif­terna inte har fått dras av som kost­nad i den löpande drif­ten och inte hel ler har beak­tats vid beräk­ning enligt punkt 2 a av anv isning­arna till 36 §. om en fas­tig­het, på vil­ken en natur­till­gång har böl­jat uttas, har över­gått till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något där­med jäm för­ligt fång, får den nye äga­ren till­go­do­räkna sig endast de avdrag för sub stans­minsk­ning på fas­tig­he­ten som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren, om denne fort­fa­rande hade ägt fas­tig­he­ten. vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i denna anvis­nings­punkt skall en fas­tig­hets­ä­gare, som har upp­lå­tit nytt­jan­de­rätt till täkt­mark mot engångs ersätt­ning, utan hin­der av 47 § andra styc­ket e) betrak­tas som ägare till mar­ken även efter det att upp­lå­tel­sen har skett. till 25 § 10. i fråga om avdrag för sub­stans­minsk­ning på grund av utvin­ning av natur­till­gångar samt avdrag för avsätt­ning som avser fram­tida sub­stans minsk­ning på grund av sådan utvin­ning tilläm­pas bestäm­mel­serna i p unkt 9 av anvis­ning­arna till 22 §. till 29 § 8.^ i fråga om avdrag for sub­stans­minsk­ning på grund av utvin­ning av natur­till­gångar samt avdrag for avsätt­ning som avser fram­tida sub­stans minsk­ning på grund av sådan utvin­ning tilläm­pas bestäm­mel­serna i p unkt 9 av anvis­ning­arna till 22 §. till 35 § 2.^ vid avytt­ring av fas­tig­het skall rea­li­sa­tions­vinst och rea­li­sa­tions­för lust beräk­nas sär­skilt för varje avytt­rad tax­e­rings­en­het eller del av taxe ring­sen­het. har två eller flera vid avytt­rings­till­fäl­let befint­liga tax­e­rings­en­he­ter tidi gare under inne­ha­vet helt eller del­vis ingått i samma tax­e­rings­en­het, skall dock, om den skatt­skyl­dige begär d et, beräk­ningen gö ras som om taxe ring­sen­he­terna vid avytt­rings­till­fäl­let utgjorde en enda tax­e­rings­en­het. i fråga om en tax­e­rings­en­het som enda st del­vis har ingått i den för­utv arande tax­e­rings­en­he­ten gäl­ler vad nu har sagts endast under för­ut­sätt­ning att mer än hälf­ten av enhe­tens vid avytt­rings­till­fäl­let gäl­lande tax­e­rings­värde belö per på den del som har ingått i den för­ut­va­ran de enhe­ten. hän­syn tas inte 402 •' sen aste lydelse 1972: 741. senaste lydelse 1976:343. ¬ till den indel ning i tax­e­rin gsen­he­ter som har före­le­gat före den 1 janu­ari sfs 1981:256 1952. vid tillämp­ningen av best ämmel­serna om del av fas­tig­het i punkt 4 andra styc­ket nedan och i punkt 2 a t rettonde-​​artonde styc­kena av anvis­ningar na till 36 § skall som fas­tig­het anses vaije vid avytt­rings­till­fäl­let befint­lig tax­e­rings­en­het eller sådan större enhet som på grund av bestäm­mel­serna i före­gå­ende stycke behand­las som en enda tax­e­rings­en­het. 4.^ med a vytt­ring av fas­tig­het lik­ställs över­fö­ring av mark eller andel i sam­fäl­lig­het genom fas­tig­hets­re­gle­ring enligt 5 kap. och upp­del­ning i lot­ter genom klyv­ning enligt 11 kap. fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988), om över­fö­ringen eller upp­del­ningen sker mot ersätt­ning helt eller del­vis i peng ar. samt avstå­ende av mark genom inlö­sen enligt 8 kap. samma lag. har den ersätt­ning i pengar som en s katt­skyl­dig erhål­lit på grund av en överfö ring enligt 5 kap. eller en upp­del­ning enligt 11 kap. nämnda lag inte över­sti git 5 000 kro­nor, är dock inte någon del av vins­ten ska tte­plik­tig. om ersätt ningen i p engar över­sti­ger 5 000 kro­nor, skall som skat­te­plik­tig inkomst tas upp så stor del av hela rea­li­sa­tions­vins­ten som ersätt­ningen i pengar, mins kad med 5 000 kro­nor, utgör av det totala veder­la­get för över­fö­ringen eller upp­del­ningen, mins­kat med 5 000 kr onor, dock att den skat­te­plik­tiga in koms­ten inte skall t as upp till högre b elopp än som mot­sva­rar den del av ersätt­ningen i pengar som över­sti­ger 5000 kro­nor. avytt­ring av fas­tig­het anses vidare före­ligga när ägare av fas­tig­het fått engångs­er­sätt­ning på grund av all­fram tidsupp­lå­telse. här­med avses ersätt ning på grund av sådan inskränk­ning i för­fo­gand erätt till fas­tig­he­ten som skett enligt natur­vårds­la­gen (1964: 822) eller på grund av mot­sva­rande in skränk­ningar enligt andra för­fatt­ningar eller på grund av upp­lå­telse av nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tuts­rätt till fas­tig­he­ten för obe­grän­sad tid (jfr punkt 8 av anvis­ning­arna till 2 1 §). eng ångs­er­sätt­ningen är i dessa fall att betrak ta som köpeskil­ling, var­vid så stor del av fas­tig­he­ter, anses avytt­rad som ersätt­nings­be­lop­pet utgör av fas­tig­he­tens hela värde vid tiden f ör beslu­tet om inskränk­ningen i för­fo­gan­de­rät­ten elle r för upp­lå­tel­sen av nyttjanderät-​​ ten eller ser­vi­tuts­rät­ten. har den skatt­skyl­dige i sam­band med a llfram­tidsupp­lå­telse fått ersätt ning på grund av upp­lå­telse av avverk­nings­rätt skall ersätt­ningen, om den skatt­skyl­dige yrkar det. anses som engångs­er­sätt­ning på grund av allfram-​​ tidsupp­lå­tel­sen (jfr punkt 5 tredje styc­ket av anvis­ning­arna till 21 §). har den skatt­skyl­dige i nu avsett fall fått ersätt ning för avytt­rade skogs­pro­duk ter, får 60 pro­cent av ersätt­ningen behand­las som engångs­er­sätt­ning på grund av all­fram­tidsupp­lå­telse. vad som sägs i detta stycke gäl­ler dock en dast om s kat­te­plikt för ersätt­ningen för avverk­nings­rät­ten eller skogs­pro duk­terna inträtt under samma beskatt­ningsår som ersätt­ningen på grund av all­fram­tidsupp­lå­tel­sen. från det sam­man­lagda belop­pet av den eller de engångs­er­sätt­ningar som den skatt­skyl­dige under ett beskatt­ningsår har fått på grund av upp­lå­tel­ser inom en och samma kom­mun är han berät­ti­gad till avdrag med 2 000 kro­nor om han inte visar a tt han haft avdrags­gilla omkost­na­der enligt anvis­ningar na till 36 § ti ll samma eller högre belopp. avdra­get får dock inte över­stiga det sam­man­lagda ersätt­nings­be­lop­pet för upp­lå­tel­ser inom kom­mu­nen. ® senaste lydelse 1979: 500. 403 \ \ ¬ v • y.vc sfs 1981:256 till 36 § 2 a.® skall vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst på grund av avytt­ring av fas­tig­het veder­la­get för viss del av fas­tig­he­ten tas upp som intäkt av fastig het eller av rörelse (jfr punkt 1 av anvis­ning­arna til! 35 §) får i omk ost­nads belop­pet inte inräk­nas utgift som hän­för sig till sådan del av fas­tig­he­ten som vid inkomst­tax­e­ringen har behand­lats enligt reg­lerna för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. som för­bätt­rings­kost­nad enligt punkt 1 räkn as även kost­nad, som under tid, då intäkt av avytt­rad fas­tig­het eller i fö rekom­mande fall del därav har beräk­nats enligt 24 § 2 eller 3 mom., har ned­lagts på repa­ra­tion och under håll av fas­tig­he­ten eller fas­tig­hets­de­len, i de n mån den avytt­rade egendo men på grund därav vid avytt­ringen har befun­nit sig i bättre skick än vid för­vär­vet, samt kost­nad för repa­ra­tion och under­håll for vil­ken avdrag inte med­ges på grund av före­skrif­terna i 25 § 2 mom. första styc­ket b) eller c) och för vil­ken bidrag ej har utgått. för­bätt­rings­kost­nad, som inte har upp förts på avskriv­nings­plan, och med för­bätt­rings­kost­nad jäm­för­lig repara tions-​​ eller under­hålls­kost­nad får dock inräk­nas i om kost­nads­be­lop­pet en dast för år då de ned­lagda kost­na­derna har upp­gått till minst 3 000 kro­nor. kost­nad, som har upp­förts på avskriv­nings­plan, skall nor­malt anses ned lagd det år då kost­na­den har upp­förts på pla­nen. 1 andra fall skall sådan kost­nad nor­malt anses ned­lagd när fak­tura eller räk­ning har erhål­lits, var av fram­går vil­ket arbete som har utförts. har fas­tig­het varit före­mål för för­bätt­rings­ar­bete eller där­med jäm­för­ligt reparations-​​ eller under­hålls­ar­bete i äg arens bygg­nads­rö­relse skall - med iakt­ta­gande av de begräns­ningar som har angetts i före­gå­ende stycke - som för­bätt­rings­kost­nad räk­nas det belopp som enligt punkt 3 tredje styc ket av anvis­ning­arna till 27 § har tagits upp som intäkt i rö rel­sen på grund av bygg­nads­ar­be­tet. omkost­nads­be­lop­pet skall mins­kas med vär­de­minsk­nings­av­drag m. m., som belö­per på tid före avytt­ringen av fas­tig­he­ten, såsom avdrag på grund av avytt­ring av skog, avdrag för vär­de­minsk­ning av annan natur­till­gång el ler för vär­de­minsk­ning av täck­di­ken eller andra mar­kan­lägg­ningar ofr punk­terna 1, 4, 7 och 9 av anvis­ning­arna till 22 § samt punk­terna 1, 8 och 16 a v anvis­ning­arna till 29 §). på samma sätt skall omkost­nads­be­lop­pet mins­kas med avdrag för vär­de­minsk­ning av bygg­nad m. m. (jfr punk­terna 3 och 4 av anvis­ning­arna till 22 §, punk­terna 2 a , 2 b och 4 av anvis­ning­arna till 25 § samt punk­terna 7 och 16 av anvis­ning­arna till 29 §), dock inte för år då avdra­get har under­sti­git 3 000 kro­nor. omkost­nads­be­lop­pet skall mins kas även med belopp var­med fas­tig­he­ten har avskri­vits i sam­band med ian- språk­ta­gande av inve­ste­rings­fond e.d. vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet skall fas­tig­het, som för­vär­vats före år 1952, anses för­vär­vad den i j anu­ari 1952. ingångs­vär­det skall där vid anses utgöra 150 pro­cent av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde för år 1952. hän­syn skall vid vinst­be­räk­ningen icke tagas till kost­na­der och avdrag som belö­per på tid före år 1952. dock får det vid för­vär­vet erlagda vederla get för fas­tig­he­ten upp­ta­gas som ingångs­värde, om den skatt­skyl­dige kan visa att köpeskil­lingen över­sti­ger 150 pro­cent av tax­e­rings­vär­det för år 1952. fanns tax­e­rings­värde ej åsätt för år 1952. får mot­sva­rande värde 404 " senaste lydelse 1980: 998. ¬ upp­skat­tas med led­ning av tax­e­rings­vär­det för fas­tig­het, i vil ken den avytt-​​ sfs 1981:256 rade egen­do­men ingått, eller när­mast där­ef­ter åsatta tax­e­rings­värde. har fas­tig­het vid avytt­ringen inne­hafts mer än tjugo år får den skatt­skyl dige vid vinst­be­räk­ningen som ingångs­värde upp­taga ett belopp mot­sva rande 150 pro­cent av det tax­e­rings­värde, som gällde tjugo år före av- ytt­ringen. har tax­e­rings­vär­det åsatts vid fas­tig­hets­tax­e­ring som verk­ställts år 1970 eller senar e får dock som ingångs­värde upp­ta­gas endast 133 pro cent av tax­e­rings­vär­det. om ingångs­vär­det beräk­nas med led­ning av det tax­e­rings­värde som gällde tjugo år före avytt­ringen, skall hän­syn vid vinst beräk­ningen icke tagas till k ost­na­der och avdrag, som belö­per på tidi­gare år än tjugo år före avytt­ringen. fanns tax­e­rings­värde ej åsätt tjugo år före avytt­ringen, får mot­sva­rande värde upp­skat­tas på sätt angi­ves i femte styc­ket sista meningen. har avytt­rad fas­tig­het för­vär­vats genom arv eller tes­ta­mente eller ge nom bodel­ning i anled­ning av makes död. fär­den skatt­skyl­dige, i stäl­let för köpeskil­ling eller mot­sva­rande veder­lag för fas­tig­he­ten vid när­mast föregå ende köp, byte eller där­med jäm­för­liga fång eller i stäl­let för ett med stöd av före­gå­ende stycke fram­räk­nat värde, som ingångs­värde upp­taga 150 pro­cent av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde året före det år då döds­fal­let inträf fade eller mot­sva­rande i arvs­skatte hän­se­ende gäl­lande värde, för­ut­satt att döds­fal­let ägt rum efter år 1952. ägde döds­fal­let rum efter år 1970 får dock som ingångs­värde upp­ta­gas endast 133 pro­cent av tax­e­rings­vär­det eller mot­sva­rande i arvs­skat­te­hän­se­ende gäl­lande värde. fanns tax­e­rings­värde ej åsätt året före det år då döds­fal­let inträf­fade, får mot­sva­rande värde upp­skat­tas på sätt som angi­ves i fe mte styc­ket sista meningen. har in gångs­vär­det upp­ta­gits med stöd av bestäm­mel­serna i d etta stycke, skall hän­syn vid vinst­be­räk­ningen icke tagas till kost­na­der och avdrag, som be löper på tidi­gare år än året före döds­å­ret. beräk­nas ingångs­vär­det med led­ning av tax­e­rings­värde skall, såvida viss del av ta xerings­vär­det avser egen­dom som i kostn ads­hän­se­ende hän­förts till maski­ner och andra inven­ta­rier i jord­bruk eller rörelse (jfr punkt i av anvis­ning­arna till 35 §), taxer ings­vär­det redu­ce­ras med den del d ärav som kan anses belöpa på egen­dom av nyss angi­vet slag. sådan redu­ce­ring skall dock icke göras om mindre än 25 pro­cent av hela veder­la­get för den av ytt­rade fas­tig­he­ten belö­per på egen­dom, som vid beräk­ning av värde minsk­nings­av­drag hän­fö­res till maski­ner och andra inven­ta­rier. skall tax­e­rings­vär­det redu­ce­ras enligt före­gå­ende stycke iakt­ta­ges föl jande. har tax­e­rings­vär­det åsatts tidi­gare än vid 1975 års fas­tig­hets­taxe ring, skall tax­e­rings­vär­det redu­ce­ras med så stor del d ärav som veder­la­get för egen­dom, som vid beräk­ning av vär­de­minsk­nings­av­drag hän­fö­res till maski­ner och andra inven­ta­rier, utgör av hela veder­la­get för den avytt­rade fas­tig­he­ten. vad nu sagts gäl­ler även om tax­e­rings­vär­det åsatts år 1975 el ler senare, dock att vid beräk­ningen skall bort­ses från den del av vederla get vid avytt­ringen som belö­per på egen­dom som avses i 2 kap. 3 § jorda bal­ken. kan den skatt­skyl­dige visa att den andel av tax­e­rings­vär­det som kan anses belöpa på egen­dom, som vid beräk­ning av vär­de­minsk­ningsav drag hän­fö­res till maski­ner oc h andra inven­ta­rier, är mindre än den andel av hela veder­la­get för den avytt­rade fas­tig­he­ten som kan anses belöpa på egen­dom av nu angi­vet slag, får dock tax­e­rings­vär­det redu­ce­ras på grund val av för­hål­lan­dena vid f astig­hets­tax­e­ringen. 4q5 ¬ sfs 1981:256 406 det för fas­tig­he­ten gäl­lande ingångs­vär­det - om det inte har beräk­nats enligt tret­tonde styc­ket sista meningen - lik­som de för­bätt­rings­kost­na­der och där­med lik­ställda belopp för vilka avdrag rir ske samt de vär­de­minsk nings­av­drag och andra belopp som skall minska omkost­nads­be­lop­pet skall i de n omfatt­ning som anges i p unk­terna 6 a och 6 b nedan räk­nas om med hän­syn till för­änd­ring­arna i det all­männa prislä­get (pris­ut­veck­lingen) under den tid då fas­tig­he­ten har inne­hafts. omräk­ningen sker med led­ning av en index­se­rie, grun­dad på konsu ment­pris­in­dex. riks­skat­te­ver­ket fast­stäl­ler årli­gen omräk­nings­ta­len. har avytt­ring av fas­tig­het omfat­tat bygg­nad, som i hu vud­sak är avsedd att använ­das för bostads­än­da­mål och som vid avytt­rings­till­fäl­let varit eller bort vara åsätt ett tax­e­rat bygg­nads­värde av lägst 10 000 kro­nor, avdra­ges ytter­li­gare ett belopp av 3 000 kro­nor för varje påbör­jat kalen­derår före tax­e­rings­å­ret som bostads­bygg­na­den under inne­havs­ti­den fun­nits på fas tig­he­ten. om det tax­e­rade bygg­nads­vär­det inte upp­gått eller bort uppgå till 10000 kro­nor, avdra­ges 3 000 kro­nor för varje påbö­i­jat kalen­derår under inne­havs­ti­den som bygg­na­den utnytt­jats till sta­dig­va­rande bostad. avdrag med­ges inte for tidi­gare år än år 1952 och inte hel­ler för senare år än år 1980. finns på fas­tig­he­ten mer än en bostads­bygg­nad beräk­nas nu avsett avdrag endast för fas­tig­he­tens huvud­bygg­nad. sker vinst­be­räk­ningen med utgångs­punkt från tax­e­rings­vär­det tjugo år före avytt­ringen enligt sjätte styc­ket ovan eller frän tax­e­rings­vär­det året före döds­fal­let enligt .sjunde styc­ket ovan eller mot­sva­rande \ ärden, får avdrag enligt detta stycke ej ske för tidi­gare år än tjugo år fore avytt­ringen eller året före döds­fal­let. om bostads­bygg­nad rivits eller för­störts genom brand eller lik­nande, skall av drag enligt detta stycke med­ges även för tid då denna bygg­nad fun­nits på fas­tig­he­ten, om den skatt­skyl­dige inom ett år igång­satt arbete med att upp föra ersätt­nings­bygg­nad. om en bostads­bygg­nad under mer än ett år tagits i anspråk huvud­sak­li­gen för annat ända­mål än bostads­än­da­mål med­ges av drag enligt detta stycke endast för tid då bygg­na­den där­ef­ter åter utnytt­jats huvud­sak­li­gen for bostads­än­da­mål. vinst­be­räk­ning på grund av avytt­ring av en del av en fas­tig­het skall grun­das på för­hål­lan­dena på den avytt­rade fas­tig­hets­de­len. vid tillämp ning av de belopp-​​sgrän­ser som anges i andra och qärde styc­kena skall dock hän­syn tas till för­hål­lan­dena på hela fas­tig­he­ten. avdrag enligt tolfte styc­ket får göras endast om avytt­ringen har omfat­tat bostads­bygg­nad som vid tiden för avytt­ringen var huvud­bygg­nad för hela fas­tig­he­ten. på den skatt­skyl­di­ges begä­ran skall omkost­nads­be­lop­pel för fas­tig­hets­de­len - i stäl­let för att beräk­nas enligt första meningen - tas upp till ett belopp som mot­sva­rar så stor del av det för hela fas­tig­he­ten beräk­nade omkost­nadsbe lop­pet - i fö rekom­mande fall mins­kat med vär­de­minsk­nings­av­drag m. m. - som veder­la­get för fas­tig­hets­de­len utgör av fas­tig­he­tens hela värde vid avytt­rings­till­fäl­let. i sist avsedda fall skall, om den skalt­skyl­dige begär det och vär­det av sko­gen och skogs­mar­ken på den avytt­rade fas­tig­hets­de­len är mindre än 20 p rocent av vär­det av hela fas­tig­he­tens skog och skogs­mark, omkost­nads­be­lop­pet inte mins­kas med avdrag på grund av avytt­ring av skog. om den avytt­rade delen avser en eller ett fåtal tom­ter avsedda att be byg­gas med bostads­hus och veder­la­get är mindre än 10 pr ocent av fastig hetens tax­e­rings­värde, får vidare ingångs­vär­det på den avytt­rade fastig hets­de­len utan sär­skild utred­ning beräk­nas till 1 kro na per kvadrat­me­ter, dock ej till h ögre belopp än köpeskil­lingen. ¬ vad i de fem första mening­arna av före­gå­ende stycke före­skri­vits gäl­ler i sfs 1981:256 tillämp­liga d elar även vid markö­ver­fö­ring enligt fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970: 988). har den skatt­skyl­dige erhål­lit sådan engångs­er­sätt­ning som avses i punkt 4 andra styc ket av anvis­ning­arna till 35 §, skall så s tor del av det för hela fas­tig­he­ten beräk­nade omkost­nads­be­lop­pet - i fö rekom­mande fall mins­kat med vär­de­minsk­nings­av­drag m. m. - anses belöpa på den del av fas­tig­he­ten som ersätt­ningen avser, som engångs­er­sätt­ningen utgör av fas tig­he­tens hela värde vid tiden fö r upp­lå­tel­sen eller inskränk­ningen i förfo gan­de­rät­ten. vid bedöm­ningen av om omkost­nads­be­lop­pet skall mins­kas med avdrag på grund av avytt­ring av skog gäl­ler vad som är före­skri­vet i fråga om del av fas­tig­het. den som enligt punkt 4 qärde styc­ket av anvis ning­arna till 35 § erhål­ler avdrag från den eller de engångs­er­sätt­ningar han fått på grund av upp­lå­tel­ser inom en och samma kom­mun får inte till­godo räkna sig något omk ost­nds­be­lopp hän­för­ligt till dessa e rsätt­ningar. har den skatt­skyl­dige under inne­havs­ti­den avytt­rat en del av en fastig het, skall hän­syn tas till detta vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet för åter­sto­den av fas­tig­he­ten. kan utred­ning inte före­bringas om den andel av omkost­nads­be­lop­pet - i före­kom­mande fall mins­kat med vär­de­minsk nings­av­drag m .m. - för fas­tig­he­ten, som belöpt på den avytt­rade fastig hets­de­len, skall denna andel anses ha mot­sva­rat hälf­ten av erhål­len ersätt ning för fas­tig­hets­de­len. ande­len skall dock i intet fal l anses över­stiga om kost­nads­be­lop­pet - i före­kom mande fall mins­kat med vär­de­minsk­nings avdrag m. m. - för hela fas­tig­he­ten ome­del­bart före avytt­ringen av fastig hets­de­len. före­skrif­terna i före­gå­ende stycke tilläm­pas också om den skatt­skyl­dige under inne­havs­ti­den erhål­lit sådan engångs­er­sätt­ning som avses i punkt 4 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 35 s. har den s katt­skyl­dige under inne havs­ti­den avstått från mark genom markö­ver­fö­ring enligt fas­tig­hets­bild nings­la­gen (1970:988), skall omkost­nads­be­lop­pet på åter­sto­den av fastig heten anses ha mins­kat med så s tor del av omkost­nads­be­lop­pet för den ti digare avstådda mar­ken som e rsätt­ningen i pengar utgjort av de t totala ve der­la­get för mar­ken. beräk­nas omkost­nads­be­lop­pet vid avytt­ring av åter­sto­den av fas­tig­he­ten eller del därav med led­ning av ett tax­e­rings­värde som åsatts efter det att dela­vytt­ringen, markupp­lå­tel­sen eller markö­ver­fö­ringen m. m. ägt rum. är bestäm­mel­serna i de två föregå ende styc­kena icke tillämp­liga. kost­nad för för­bätt­rings­ar­bete eller där­med jäm­för­ligt re parations-​​ och under­hålls­ar­bete för vil­ket för­säk­rings­er­sätt­ning eller annan ska­de­er­sätt ning har utgått b eak­tas, såvida ersätt­ningen inte räk­nas till skat­te­plik­tig in komst enligt denna lag, vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst endast i den mån kost­na­den har över­sti­git ersätt­ningen. har sådan skat­te­fri ersätt­ning upp- burits med st örre belopp än det som har gått åt för ska­dans avhjäl­pande gäl­ler föl­jande. fas­tig­he­tens ingångs­värde, omräk­nat enligt tionde styc­ket till tiden för ska­de­till­fäl­let, mins­kas med skill­na­den mel­lan ersätt­ningen och kost­na­den för ska­dans avhjäl­pande. för tid efter ska­de­till­fäl­let lig­ger åter­sto­den av det omräk­nade ingångs­vär­det till grund för omräk­ning enligt tionde styc­ket. avytt­rar delä­gare i fåmans­fö­re­tag eller honom när­stå­ende per­son fastig het till f öre­ta­get får vid vinst­be­räk­ningen fas­tig­he­tens ingångs­värde icke 407 ¬ sfs 1981:256 beräk­nas på grund­val av tax­e­rings­värde enligt sjätte och sjunde styc­kena. ej hel­ler får omräk­ning göras enligt tionde styc­ket eller tillägg göras enligt tolfte styc­ket. riks­skat­te­ver­ket får medge undan­tag från bestäm­mel­serna i detta stycke om det kan anta­gas att avytt­ringen skett av orga­ni­sa­to­riska el ler andra syn­ner­liga skäl. mot beslut av riks­skat­le­ver­ket i sådan fråga får talan icke föras. denna lag trä­der i kraft den 1 april 1981. 1. de nya bestäm­mel­serna i punkte rna 2 och 4 av anvis­ning­arna till 35 § samt punkt 2 a trettonde-​​ader­tonde styc­kena av anvis­ning­arna till 36 § tilläm­pas endast i fråga om avytt­ringar som sker efter utgången av mars 1981, om inte annat föl­jer av andra och tredje styc­kena. punkt 2 av anvis­ning­arna till 35 § i dess nya lydelse tilläm­pas även i frå ga om avytt­ringar som sker under tiden den 1 januari-​​den 31 mars 198 1, var­vid hän­vis­ningen i tredje styc­ket skall avse där angivna lag­rum i deras äldre lydelse. de nya bestäm­mel­serna i punkt 4 fjärde styc­ket av anvis­ning­arna till 35 § tilläm­pas första gången vid 1982 års tax­e­ring. de nya bestäm­mel­serna i punkt 2 a av anvis­ning­arna till 36 § til läm­pas i övrigt första gången vid 198 4 års tax­e­ring. 2. de nya bestäm­mel­serna i punkt 9 av anvis­ning­arna til l 22 §, punkt 1 0 av anvis­ning­arna till 25 § och punkt 8 av a nvis­ning­arna'till 29 § till ämpas i de fall då utvin­ningen av en natur­till­gång påbör­jas efter utgången av mars 1981. även i de fall då utvin­ningen har påbör­jats före utgången av mars 1981 får de nya bestäm­mel­serna om beräk­ning av fyn­dig­he­tens anskaff­nings­vär de tilläm­pas vid 19 82 och senare års tax­e­ringar. en för­ut­sätt­ning för detta är dock att ett yrkande om en sådan tillämp­ning fram­ställs vid 1982 års tax­e­ring eller, om den skatt­skyl­dige vid denna tax­e­ring inte yrkar avdrag för sub­stans­minsk­ning på grund av utvin­ning från fyn­dig­he­ten i fråga, vid den första där­ef­ter föl­jande tax­e­ring då sådant avdrag yrkas. beräk­ningen enligt de nya bestäm­mel­serna skall göras som om en ny utvin­ning h ade på- böi­jats vid ingången av det beskatt­ningsår för vil­ket avdrag första gången yrkas enligt de nya best ämmel­serna. om till­stånd enligt lag givits för utvin­ning vid skilda till­fäl­len och för skilda områ­den skall tid­punk­ten för utvin­ning­ens påbö­i­jande bestäm­mas sär­skilt för vaije område. har en skatt­skyl­dig beräk­nat anskaff­nings­vär­det for en natu­nill­gång en ligt äldre bestäm­mel­ser, skall den omstän­dig­he­ten att täkt­mar­ken vid 1981 års all­männa fas­tig­hets­tax­e­ring eller senare får änd­rad beskatt­nings­na­tur inte för­an­leda någon änd­ring av avskr ivnings­un­der­la­get. på rege­ring­ens väg­nar rolf wir­tén anders swart­ling (bud­get­de­par­te­men­tet) 408 ¬