SFS 1983:311

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1983:311 lag utkom från tryc­ket om änd­ring i kom­mu­nais­kat­te­la­gen (1928:370); den 31 m aj 1983 utfar­dad den 5 maj 1983. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) dels att 32§ 1 mom., anvis­ning­arna till 19§, punk­terna 3 och 4 av anvis­ning­arna till 22 §, punkt 2 a av anvis­ning­arna till 25 §, punk­terna 7, 15 och 16 av anvis­ning­arna till 29 § och punkt i av anvis­ning­arna till 36 § skall ha nedan ang ivna lydelse, dels att i anvi sning­arna till 29 § skall infö­ras en ny punkt, 18 a, av nedan angivna lydelse. 32 § / mom} till intäkt av tjänst hän­fö­ras: avlö­ning, arvode, trak­ta­mente, sport­ler och annan för­mån i pen­ningar, bostad eller annat, som utgått för tjäns­ten; ' prop, 1982/83; 94 och 157, sku 44, rskr 281. 730 ^ senaste lydelse 1977:41. ¬ pen­sion och i den mån icke annat föl­jer av vad nedan i 2 mom. stad­gas sfs 1983:311 liv­ränta, som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls-​​ eller ska­de­för­säk­ring eller annor­le­des än på grund av för­säk­ring — dock. såvitt fråga är om sådan liv­ränta till följd av per­son­skada som icke avses i 2 mom., endast liv­ränta eller del därav som avser ersätt­ning för för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur eller för för­lo­rat under­håll - ävensom ersätt­ning, som i annan form än liv­ränta utgått på grund av sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, tagen i sam­band med tjänst — dock icke ersätt­ning, som avser sjukvårds-​​ eller läka­re­kost­na­der - samt undan­tags­för­må­ner, peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt som i 31 § avses samt engångs­be­lopp som utgår till följd av per­son­skada och utgör skat­te­plik­tig intäkt enligt punkt 1 av anvis­ningarn a till 19 §. som intäkt av tjänst räk­nas jäm­väl annat belopp än ovan sagts - såsom vins­tan­del, åter­bä­ring eller vid å ter­köp av för­säk­ring upp­bu­ret belopp - vil­ket utgått på grund av pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks falls­för­säk­ring, som tagits i sam­band med tjänst. sådan ersätt­ning på grund av kol­lek­tiv avgångs­bi­drags­för­säk­ring som teck­nas av arbets­gi­vare till förmå n för arbets­ta­gare och som bestäm­mes med hän­syn även till a ndra omstän­dig­he­ter än den för­säk­ra­des lev­nads ålder och anställ­nings­tid räk­nas endast del­vis som intäkt av tjänst på sätt när­mare angi­ves i punkt 11 av anvis­ning­arna. mot­sva­rande gäl­ler i fråga om sådan avgångs­er­sätt­ning som annor­le­des än på grund av kol­lek­tiv avgångs­bi­drags­för­säk­ring utbe­ta­las av sta­ten till arbets­ta­gare. även av gångs­er­sätt­ning som utbe­ta­las till arbets­ta­gare som omfat­tas av s. k. trygg hets­av­tal räk­nas endast del­vis som intäkt av tjänst på det sätt som angi­ves i punkt 11 av anvis­ning­arna. har tjäns­te­in­ne­ha­vare såsom löne­för­mån inne­haft fas­tig­het på sådant sätt, att garan­ti­be­lopp för fas­tig­he­ten skall enligt 47 § upp­ta­gas som skatte plik­tig inkomst för honom, skall dock intäkt, vil­ken tjäns­te­in­ne­ha­va­ren åtnju­tit från fas­tig­he­ten, räk­nas såsom intäkt av jord­bruks­fas­tig­het eller av annan fas­tig­het. anvis­ningar till 19 1. soci­al­bi­drag, begrav­nings­hjälp samt under­håll, som har läm­nats inta gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller pati­ent på sjuk­hus e.d. utgör inte skatte plik­tig inkomst. det­samma gäl­ler i fråga om till för­e­ningar influtna med lems­av­gif­ter. som begrav­nings­hjälp behand­las inte tjäns­te­pen­sion avseen de tid efter den pen­sions­be­rät­ti­ga­des från­fälle. med ska­de­stånds­för­säk­ring för­stås för­säk­ring, enligt vil­ken den för­säk rade äger utfå ersätt­ning för ska­de­stånd vartill han är berät­ti­gad på grund av per­son­skada (över­falls­skydd o. d.). ersätt­ning till följd av per­son­skada som utgår i annan form än peri­o­disk utbe­tal­ning (engångs­be­lopp) och avser för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur utgör skat­te­plik­tig intäkt såvida icke annat föl­jer av övriga bestäm mel­ser i denna lag. senaste lydelse 1981:1203. 731 ¬ sfs 1983:311 111 om engångs­be­lopp, som utgår till följd av per­son­skada, utgör ersätt­ning för fram­tida för­lust av skat­te­plik­tig inkomst, skall dock 40 pro­cent av belop­pet avräk­nas såsom icke skat­te­plik­tig del. upp­bär skatt­skyl­dig två eller flera sadana engångs­be­lopp till följd av samma per­son­skada, skall vad som nu har sagts gälla vaije sådant belopp. vad som avräk­nas från ett eller flera engångs­be­lopp under beskatt­nings­å­ret får emel­ler­tid — i före­kom mande fall till­sam­mans med vad som avräk­nats tidi­gare år — för samma per­son­skada sam­man­lagt icke över­stiga fem­ton bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. här­vid skall avräk­nad del av ett engångs belopp uttryc­kas i det bas­belopp, som har fast­ställts för det år under vil­ket engångs­be­lop­pet bli­vit till­gäng­ligt för lyft­ning. _ utby­tes sådan liv­ränta eller del därav, som utgår till följd av per­son skada och utgör skat­te­plik­tig intäkt enligt 32§ 1 mom., mot engångsbe lopp, gälla bestäm­mel­serna i före­gå­ende stycke beträf­fande sådant en gångs­be­lopp. utby­tes annan liv­ränta eller del därav, som utgör skat­te­plik tig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångs­be­lopp, skall hela engångs­be­lop pet upp­ta­gas såsom skat­te­plik­tig intäkt. sker utbyte, helt eller del­vis, av annan liv­ränta än nu sagts mot engångs­be­lopp, skall belop­pet anses utgöra icke skat­te­plik­tig intäkt. lön, som utgår från arbets­gi­vare i såd ana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje styc­ket lagen (1962: 381) om all­män för­säk­ring äger upp­bära arbets­ta­ga­ren till­kom­mande ersätt­ning från all­män för­säk rings­kassa, är skat­te­plik­tig intäkt. för arbets­gi­va­ren är den av honom i nämnda fall upp­burna ersätt­ningen från för­säk­rings­kas­san ävensom annan där­i­från upp­bu­ren ersätt­ning i anled­ning av kost­nad för den anställ­des räk­ning att betrakta som skat­te­plik­tig inkomst, dock att ersätt­ningen icke är skat­te­plik­tig för arbets­gi­va­ren, där­est den till den anställde utbe­talda lönen eller den för honom havda kost­na­den utgör för arbets­gi­va­ren icke avdrags­gill utgift i för­värvs­källa. ersätt­ning, som annor­le­des än i form av pen­sion eller annan liv­ränta utbe­ta­las av arbets­gi­vare vid yrkes­skada eller arbets­skada i de fall, då arbets­gi­va­ren står s.k. själv­risk enligt lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller lagen (1976:380) om arbetss ka deför­säk­ring, räk­nas till skat­te­plik­tig inkomst enligt de grun­der som skulle hava gällt vid för­säk­ring enligt sist­nämnda lag. skat­te­plikt före­lig­ger inte för bidrag från stat eller kom­mun, som utgår enligt av rege­ringen eller av stat­lig myn­dig­het med­de­lade bestäm­mel­ser, i sam­band med utbild­ning eller omskol­ning, till arbets­lösa och par­ti­ellt arbets­föra samt med dem i frå ga om sådana bidrag lik­ställda i den mån bidra­gen avser trak­ta­mente och sär­skilt bidrag. flytt­nings­bi­drag enligt arbets­mark­nads­kun­gö­rel­sen (1966:368) och flytt­nings­stöd enligt för­ord ningen (1979:632) om regi­o­nal­po­li­tiskt stöd utgör inte skat­te­plik­tig intäkt i följd varav avdrag inte med­ges för den kost­nad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. skat­te­plikt före­lig­ger inte hel­ler för bidrag som utgår enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa han­di­kap­pade ägare av motor­for­don. omställ­nings­bi­drag enligt arbets­mark­nads­kun­gö­rel­sen (1966:368) och kon­tant arbets­mark­nads­stöd utgör skat­te­plik­tig intäkt. skat­te­plikt före­lig­ger icke för engångs­bi­drag som utgår i sam­band med arbets­pla­ce­ring som utgör led i arbets­mark­nads­sty­rel­sens omhän­derta gande av flyk­tingar. ¬ skat­te­plikt före­lig­ger ej hel­ler för bidrag, som stif­tel­sen dag ha mmar- sfs 1983:311 skjölds min­nes­fond till full­föl­jande av sitt ända­mål utgi­ver för mot­ta­ga­rens utbild­ning. enligt 46 § 2 mom. första styc­ket 4) före­lig­ger viss rätt till a vdrag för bidrag till barns under­håll. sådant under­hålls­bi­drag skall icke hän­fö­ras till skat­te­plik­tig inkomst. 2. med närings­bi­drag avses stat­ligt stöd utan åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som till­fal­ler en näringsid­kare för närings­verk­sam­he­ten. med näringsbi drag avses också stat­ligt stöd som är för­e­nat med åter­be­tal­nings­skyl­dig­het om sådan skyl­dig­het upp­kom­mer endast om a) näringsid­ka­ren inte upp­fyl­ler de vill­kor som har upp­ställts för stö­det, b) näringsid­ka­ren inte föl­jer de före­skrif­ter som har med­de­lats vid bevil jan­det av stö­det eller c) eljest något ovän­tat inträf­far som uppen­bar­li­gen rub­bar för­ut­sätt­ning arna för stö­det. som närings­bi­drag anses även stöd enligt första styc­ket som läm­nas av kom­mu­ner, skatt­skyl­diga som avses i 53 § 1 mom . första styc­ket d) och all­män­nings­sko­gar enligt lagen (1952:167) om all­män­nings­sko­gar i norr land och dalarna. ett närings­bi­drag är inte skat­te­plik­tig inkomst om det har använts för en utgift som inte är avdrags­gill vare sig direkt såsom omkost­nad eller i form av årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. har bidra­get använts för sådan utgift i v erk­sam­he­ten som är på en gång avdrags­gill vid tax­e­ringen, utgör bidra­get skat­te­plik­tig intäkt. är utgif­ten för vil­ken bidra­get utgår avdrags­gill vid tax­e­ringen för tidi­gare beskatt ningsår än det då bidra­get skall tas upp som intäkt, får den skatt­skyl­dige i stäl­let göra avdrag för utgif­ten vid tax­e­ringen för det år då bidra­get tas upp som intäkt. yrkande om detta skall göras i deklar atio­nen för det beskatt ningsår då yrkande om avdra­get annars enligt denna lag först skulle ha fram­ställts. åter­be­ta­las ett bidrag, som har tagits upp som intäkt, får den skatt­skyl­dige göra avdrag för det åter­be­ta­lade belop­pet. har bidra­get använts för att anskaffa en till­gång, för vil­ken anskaff­nings vär­det far dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag, skall vid beräk ning av vä rde­minsk­nings­av­drag såsom anskaff­nings­värde anses endast så stor del av utgif­ten som inte har täckts av bidra­get. 1 f råga om andra mar­kan­lägg­ningar än täck­di­ken, skogs­vä­gar och sådana som anskaf­fats av nytt­jan­de­rätts­ha­vare skall dock såsom anskaff­nings­värde anses den verk liga utgif­ten för anlägg­ningen mins­kad med fyra tred­je­de­lar av bidra­get. är bidra­get större än det skatte­mäs­siga rest­vär­det för till­gången utgör skillna den skat­te­plik­tig intäkt. åter­be­ta­las ett närings­bi­drag, som har påver­kat beräk­ningen av anskaff­nings­vär­det i nu avsett hän­se­ende, far till­gång­ens avskriv­nings­un­der­lag ökas med vad som har åter­be­ta­lats, dock m.ed högst det belopp var­med beräk­ningen har påver­kats. i den mån ett närings­bi­drag enligt vad nyss har före­skri­vits utgjort skat­te­plik­tig intäkt, får den skatt skyl­dige vid åter­be­tal­ningen göra avdrag för den del som sålunda har utgjort skat­te­plik­tig intäkt. har bidra­get använts för att anskaffa till­gångar avsedda för omsätt­ning eller för­bruk­ning (lager) skall vid tillämp­ning av 41 § och anvis­ning­arna till nämnda para­graf den del av lag­ret för vil­ken anskaff­nings­vär­det har täckts av bidra­get inte med­räk­nas vid vär­de­sätt­ningen av till­gång­arna. återbeta-​​ 733 ¬ sfs 1983:311 las ett närings­bi­drag, som har använts för anskaf­fande av lager­till­gångar, skall till­gång­ar­nas anskaff­nings­värde anses ha ökat med de t åter­be­ta­lade belop­pet. skall ett närings­bi­drag, som har upp­bu­rits ett visst beskatt­ningsår, an vän­das för avsett ända­mål först ett senare beskatt­ningsår skall på yrkande av den skatt­skyl­dige tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i qärde-​​sjätte styc kena upp­skju­tas till tax­e­ringen för det senare beskatt­nings­å­ret. har stöd med vill­kor­lig åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som inte utgör närings bidrag läm­nats till en näringsid­kare för närings­verk­sam­he­ten från en givare som nämns i f örsta eller andra styc­ket gäl­ler, såvida åter­be­tal­nings­skyl dig­he­ten helt eller del­vis efter­ges föl­jande. det efter­givna belop­pet skall inte utgöra skat­te­plik­tig inkomst om stö­det har använts för en utgift som inte varit avdrags­gill vare sig direkt såsom omkost­nad eller i form av årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. har stö­det där­e­mot använts för en utgift som varit avdrags­gill skall det efter­givna belop­pet utgöra skat­te­plik­tig intäkt. har stö­det använts för att anskaffa en till­gång, för vil­ken anskaff­nings­vär det dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag, får den skatt­skyl­dige vid tax­e­ringen för det år då det efter­givna belop­pet skall tas upp som intäkt, utö­ver ordi­na­rie avskriv­ning, göra ett extra vär­de­minsk­nings­av­drag mot sva­rande det efter­givna belop­pet. detta avdrag får dock inte över­stiga till­gång­ens skatte­mäs­siga rest­värde. kan den skatt­skyl­dige inte visa vad ett visst skuld­be­lopp har använts till, skall d et anses ha använts till direkt avdrags­gilla kost­na­der. till 22 § 3.'' utgif­ter för anskaf­fande av drift­bygg­nad som är belä­gen på fas­tighe ten, däri inbe­gri­pet för drif­ten behöv­liga bostads­bygg­na­der, dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till viss pro­cent för år räk­nat av bygg­na­dens anskaff­nings­värde. beräk ningen görs från den tid­punkt då bygg­na­den har fär­dig­ställts. i fråga om en bygg­nad, som är avsedd att använ­das endast ett fatal år, får dock anskaff nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då bygg­na­den anskaf­fa­des. som för drif­ten behöv­lig bostads­bygg­nad anses dels bygg­nad, som är upp­lå­ten till per­so­nal (per­so­nal­bo­stad), dels ock äga­res eller bru­ka­res bostads­bygg­nad, i den mån bygg­na­den inte repre­sen­te­rar ett större värde än som behövs för jord­bruk eller skogs­bruk av mot­sva­rande stor­lek. avdrag får sålunda avse endast så stor del av vär­de­minsk­ningen som kan anses belöpa på behöv­lig bostads­bygg­nad. med eko­no­mi­bygg­nad avses annan drift­bygg­nad än bostads­bygg­nad. i en bygg­nads anskaff­nings­värde inräk­nas inte utgif­ter för sådana delar och till­be­hör, som är avsedda att direkt tjäna bygg­na­dens använd­ning i drif­ten (bygg­nads­in­ven­ta­rier). i enlig­het här­med räk­nas som bygg­nadsin ven­ta­rier sådana till­gångar som bås, box eller spilta, bås­av­skil­jare, foder bord, foder­grind, vat­ten­kopp, spalt­golv, utrust­ning för skrap-​​ och svämut-​​ göds­ling med till­hö­rande urin­brunn eller göd­sel­be­hål­lare, göd­sel­stad, mjölk­nings­an­lägg­ning, kyl­bas­säng, pump, sådan led­ning för elekt­risk ström, vat­ten eller avlopp som är avsedd för drif­ten eller fläkt eller ven­tila tions­an­ord­ning. som bygg­nads­in­ven­ta­rier räk­nas också sådana till­gångar 734 senaste lydelse 1981; 295. ¬ som silo- eller tor­ka­niägg­ning, fast trans­por­tör, hiss eller lik­nande. där- sfs 1983:311 emot inräk­nas i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad utgif­ter för sådana anord­ningar som är nöd­vän­diga för bygg­na­dens all­männa använd­ning, såsom led­ning för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström eller gas och annan lik­nande anord­ning. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som är avsedd för såväl en bygg­nads använd­ning i drif­ten som bygg­na­dens all­männa använd ning för­de­las mel­lan bygg­nads­in­ven­ta­rier och bygg­na­den i för­hål­lande till hur stor del av led­ningen som tjä­nar drif­ten respek­tive bygg­na­dens all männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till bygg nads­in­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till drif­ten. om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till bygg­na­dens all­männa använd­ning skall led­ningen i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om bygg­nads­in­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punkt 5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. av punkt 4 tredje styc­ket fram­går att utgif­ter för vissa till mar­ken hörande led­ningar inräk­nas i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad. har en bygg­nad u ppförts av den skatt­skyl­dige, är bygg­na­dens anskaff nings­värde den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för upp­fö­rande av bygg­na­den. till anskaff­nings­vär­det hän­förs även utgif­ter för till- eller ombygg­nad samt värde av bygg­nad so m enligt punkt 4 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 21 § utgör intäkt av jord­bruks­fas­tig­het för jord­ä­ga­ren. har en bygg­nad för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall den verk­liga utgif­ten utgöra anskaff­nings­vär­det. har bygg­na­der för­vär­vats till­sam­mans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten belöpa på sär­skilda bygg­na­der eller bygg­nads­be­stånd som det vid fas­tig­hets­tax­e­ringen fast­ställda eller med tillämp­ning härav beräk­nade vär­det av skilda bygg­na­der eller bygg­nads­be­stånd utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­värde. vad som enligt denna beräk­ning anses belöpa på bygg­na­der kan även inne­fatta bygg­nads­in­ven­ta­rier. veder­la­get för bygg nads­in­ven­ta­rier skall avräk­nas, var­ef­ter anskaff­nings­vär­det för bygg­na­der erhålls. det sam­man­lagda anskaff­nings­vär­det för bygg­na­derna får jäm­kas om den del av veder­la­get för fas­tig­he­ten som enligt denna beräk­ning inte anses belöpa på bygg­na­derna jämte bygg­nads­in­ven­ta­rier visas mera avse värt över- eller under­stiga vär­det av mark, väx­ande skog, natur­till­gångar, sär­skilda för­må­ner m. m. som har för­vär­vats. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom nära, vid­ta­git åtgär­der för att den skatt­skyl­dige skall kunna till­go­do­räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obe­hö­rig för­mån i be skatt­nings­av­se­ende, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. har en inve­ste­rings­fond e.d. eller närings­bi­drag tagits i ansprål< för anskaff­ning av en bygg­nad skall som anskaff­nings­värde för bygg­na­den anses den verk­liga utgif­ten för bygg­na­den mins­kad med det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en bygg­nad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk­nings avdrag på bygg­nade n som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt bygg­na­den. vad nyss sagts gäl­ler också om ett moder-​​ 735 ¬ sfs 1983:311 bolag eller en över­ta­gande för­e­ning över­tar en bygg­nad från ett dot­ter­bo­lag eller en över­lå­tande för­e­ning vid sådan fusion, som avses i 28§ 3 mom. pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag i fråga om en bygg­nad be stäms med hän­syn till den tid varun­der bygg­na­der av olika slag anses kunna utnytt­jas. där­vid skall b eak­tas även sådana omstän­dig­he­ter som att bygg­na­dens använd­nings­tid kan antas komma att röna infly­tande av fram tida ratio­na­li­se­ringar, tek­ni­kens utveck­ling, omlägg­ning av verk­sam­het och lik­nande för­hål­lan­den. har en bygg­nad upp­förts av en nyttjanderätts-​​ havare och är jord­ä­ga­ren inte enligt nytt­jan­de­rätts­av­ta­let skyl­dig att vid nytt­jan­de­rä­tis­ti­dens utgång eller avta­lets upp­hö­rande lösa bygg­na­den, skall sär­skild hän­syn tas till detta för­hål­lande. skatt­skyl­dig får i fråga om eko­no­mi­bygg­nad och per­so­nal­bo­stad göra avdrag inom avskriv­nings­pla­nen - utom med årliga vär­de­minsk­ningsav drag - med 10 pro­cen t av de på pla­nen upp­tagna utgif­terna för ny-, till- eller ombygg­nad (pri­märav­drag). pri­märav­dra­get med­ges med 2 pro­cent för år räk­nat från den tid­punkt då bygg­na­den eller den till- eller ombyggda delen av bygg­na­den har fär­dig­ställts. för­vär­vas bygg­na­den av en ny ägare, far denne till­go­do­göra sig de pri­märav­drag som åter­står för den förre äga­ren. utran­ge­ras en drift­bygg­nad, far avdrag göras för vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det i den mån belop­pet över­sti­ger vad som infly­ter genom avytt­ring av bygg­nads­ma­te­rial e. d. i sam­band med utrange-​​ ringen. 4.^ utgif­ter för anskaf­fande av en mar­kan­lägg­ning på en jord­bruks­fas tig­het, vil­ken anlägg­ning är avsedd för drif­ten i för­värvs­käl­lan, dras - om annat inte föl­jer av punkt i - av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdrag med­ges, om inte annat föl­jer av andra eller sjätte styc­ket, endast för sådana utgif­ter som har bestritts av den skatt­skyl­dige själv och endast om utgif­terna avser arbe­ten som har utförts under tid då han har ägt fas­tig­he­ten. avdra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till 10 pro­cent för år räk­nat av anskaff­nings­vär­det av täck­di­ken och skogs­vä­gar och till 5 pro­cent för år räk­nat av tre fjär­de­de­lar av anskaff­nings­vär­det av andra mar­kan­lägg­ningar. beräk­ningen görs från den tid­punkt då anlägg­ningen har fär­dig­ställts. i fråga om en anlägg­ning, som är avsedd att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då anlägg­ningen anskaf­fa­des. till mar­kan­lägg­ning hän­förs s ådant mark­ar­bete som behövs för att mar ken skall göras plan eller fast, såsom röj­ning, schakt­ning eller riv­ning av bygg­nad eller annat som tidi­gare har fun­nits på fas­tig­he­ten. till mar­kan lägg­ning hän­förs också kör­p­lan, par­ke­rings­plats e.d., täck­dike, öppet dike, invallnings-​​ och vat­ten­av­led­nings­fö­re­tag, mark- eller skogs­väg eller brunn. till anskaff­nings­vär­det för mar­kan­lägg­ning hän­förs även vär­det av en mar­kan­lägg­ning som enligt punkt 4 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 21 § utgör intäkt av jord­bruks­fas­tig­het för jord­ä­ga­ren. i anskaff­nings­vär­det far inräk­nas utgif­ter för istånd­sät­tande och omlägg­ning av ett förut anlagt täck­dike. i täck­dike inbe­grips täckt avlopp i direkt anslut­ning till ett täck­dike. till mar­kan­lägg­ning hän­förs inte s ådana anord­ningar som är avsedda att 736 ' senaste lydelse 1982 : 323. ¬ använ­das till­sam­mans med vissa maski­ner eller andra för sta­dig­va­rande sfs 1983:311 bruk avsedda inven­ta­rier i drif­ten (mar­kin­ven­ta­rier). i enlig­het här­med hän­förs till m arkin­ven­ta­rier exem­pel­vis sådan anord­ning som göd­sel­bas säng som är belä­gen utan­för djurstall, urin­brunn eller lik­nande anord­ning eller led­ning för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström, gas eller annat. till mark inven­ta­rier hän­förs också stäng­sel och annan jäm­för­lig avspärr­ningsan ord­ning. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som är avsedd för såväl den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten som en bygg­nads all­männa använd­ning för­de­las mel­lan mar­kin­ven­ta­rier och bygg­na­den i för­hål­land e till hur stor del av led­ningen som tjä­nar den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till ma rkin­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre qär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till den på fas­tig­he­ten bedrivna verk sam­he­ten. om utgif­terna till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till bygg­na­dens all­männa använd­ning skall led­ningen i sin he lhet hän­fö­ras till bygg­na­den. 1 fråga om mar­kin­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punkt 5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. har en inve­ste­rings­fond e.d. eller närings­bi­drag tagits i anspråk för anskaff­ning av andra mar­kan­lägg­ningar än täck­di­ken, skogs­vä­gar eller sådana som anskaf­fats av nytt­jan­de­rätts­ha­vare skall som anskaff­nings­vär de för mar­kan­lägg­ningen anses den verk­liga utgif­ten för mar­kan­lägg­ningen mins­kad med fyra tred­je­de­lar av det ian­språk­tagna belop­pet. avser an skaff­ningen ett täck­dike eller en skogs­väg eller har anlägg­ningen anskaf­fats av en. nytt­jan­de­rätts­ha­vare, skall som anskaff­nings­värde anses den verk liga utgif­ten för anlägg­ningen mins­kad med det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en fas­tig­het till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk­nings avdrag för mar­kan­lägg­ning som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt fas­tig­he­ten. vad nyss sagts gäl­ler också om ett moder­bo­lag eller en över­ta­gande för­e­ning över­tar en fas­tig­het från ett dot­ter­bo­lag eller en över­lå­tande för­e­ning vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom. över­går en fas­tig­het till en ny ägare genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får över­lå­ta­ren det år då över­lå­tel­sen sker göra avdrag för den del av det avskriv­nings­bara anskaff­nings­vär­det för vil­ket han inte tidi­gare har med­getts avdrag. vad nu sag ts gäl­ler även när verk­sam­he­ten på jord­bruks­fas­tig­he­ten läggs ned utan sam­band med avytt­ring av fas­tighe ten. till 25 § 2 a.^ utgif­ter för anskaf­fande av en bygg­nad, som avses i 24§ 1 mom., dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till viss pro­cent för år räk­nat av bygg­na­dens anskaff nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då bygg­na­den har fär­dig ställts. av punkt 2 b fram­går att under­la­get för avskriv­ning enligt nu före­va­rande punkt skall mins­kas, när sär­skilt vär­de­minsk­nings­av­drag be- ^ senaste lydelse 1981:295. 737 47-​sfs 1983 ¬ sfs 1983:311 738 räk­nas för vär­me­pan­nor, hiss­ma­ski­ne­rier och jäm­för­lig maski­nell u trust ning. har en bygg­nad upp­förts av den skatt­skyl­dige, är bygg­na­dens anskaff nings­värde den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för upp­fö­rande av bygg­na­den. till anskaff­nings­vär­det hän­förs även utgif­ter för till- eller ombygg­nad samt utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll för vilka avdrag inte med­ges på grund av före­skrif­terna i 25 § 2 mom. första styc­ket b) eller c) och för vilka bidrag inte har utgått. i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad inräk­nas även utgif­ter för plan­te­ring, par­ke­rings­plats eller annan jäm­för­lig anlägg­ning på fas­tighe ten. vidare får i anskaff­nings­vär­det inräk­nas utgif­ter som äga­ren har haft för riv­ning av en bygg­nad eller annat som tidi­gare har fun­nits på fas­tighe ten, om riv­ningen kan anses ha varit betingad av och har skett i nära anslut­ning till den nya bygg­na­dens upp­fö­rande. har en bygg­nad för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall den verk­liga utgif­ten utgöra anskaff­nings­vär­det. för­vär­va­des bygg­na­den till­sam­mans med den mark på vil­ken den är belä­gen, anses så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten belöpa på bygg­na­den, som det vid fas­tig­hets­tax­e­ringen fast­ställda bygg­nads­vär­det utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­värde. om den del av veder­la­get för fas­tig­he­ten som enligt denna beräk­ning inte anses belöpa på bygg­na­den visas mera avse­värt över- eller under­stiga ett skä­ligt mark­värde, får dock det för bygg­na­den beräk­nade anskaff­nings­vär­det jäm­kas. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom näia, vid­ta­git åtgär­der för att den skatt­skyl­dige skall kunna tillgo doräkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obe­hö­rig för­mån i beskatt­nings­av­se­ende, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. har en inve­ste­rings­fond e.d. eller närings­bi­drag tagits i anspråk för anskaff­ning av en bygg­nad, skall som anskaff­nings­värde för bygg­na­den anses den verk­liga utgif­ten för bygg­na­den mins­kad med de t ian­språk­tagna belop­pet. över­går en bygg­nad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, far den nye äga­ren göra de vär­de­minsk­nings avdrag på bygg­na­den som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt bygg­na­den. vad nyss sagts gäl­ler också om ett moder bolag eller en över­ta­gande för­e­ning över­tar en bygg­nad från ett dot­ter­bo­lag eller en över­lå­tande för­e­ning vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom. pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag är 1,5 för bygg­nad av sten, tegel, betong eller annat jäm­för­ligt mate­rial och 1,75 för bygg­nad av trä. i fall som avses i 25 § 2 mom. första styc­ket c) är pro­cent­sat­sen 3. avdra­get får dock beräk­nas efter högre pro­cent­sats, om sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der där­till. utran­ge­ras bygg­nad, som avses i 24§ 1 mom., får avdrag göras för vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det i den mån belop­pet över sti­ger vad som infly­ter genom avytt­ring av bygg­nads­ma­te­rial e. d. i sam band med utran­ge­ringen. till 29 § 1? utgif­ter för anskaf­fande av en bygg­nad, som är avsedd för använd ning i äga rens rörelse, dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. av- ' senaste lydelse 1981: 295. ¬ dra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till viss pro­cent för år räk­nat av sfs 1983:311 bygg­na­dens anskaff­nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då bygg­na­den har fär­dig­ställts. i fråga om en bygg­nad, som är avsedd att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då bygg­na­den anskaf­fa­des. i en bygg­nads anskaff­nings­värde inräk­nas inte utgif­ter för sådana delar och till­be­hör, som är avsedda att direkt tjäna bygg­na­dens använd­ning för rörel­seän­da­mål (bygg­nads­in­ven­ta­rier). i enlig­het här­med räk­nas som bygg nads­in­ven­ta­rier i en indu­stri­bygg­nad till­gångar avsedda för den indust­ri­ella drif­ten, såsom maski­ner, anord­ningar för gods­trans­port som t. ex. räls, tra­vers­ba­nor och his­sar, behål­lare, ställ­ningar för lag­ring e. d., samt anord ningar för använd­ningen av dessa till­gångar som t. ex. sär­skilda funda ment. som bygg­nads­in­ven­ta­rier räk­nas vidare led­ningar för vat­ten, avlopp m.m., avsedda att direkt tjäna den indust­ri­ella drif­ten, och spe­ci­ella vär mean­lägg­ningar, ven­ti­la­tions­an­ord­ningar och sär­skilda skor­ste­nar för avle dande av gaser och annat som alst­ras vid pro­duk­tio­nen. som bygg­nadsin ven­ta­rier i en byggna d som är avsedd för affär­sän­da­mål räk­nas exem­pel­vis hyl­lor, dis­kar eller annan butiks­in­red­ning, rull­trap­por m.m. tjänst­gör en kon­struk­tion, för vil­ken ett bygg­nads­värde har fast­ställts vid fas­tig­hets tax­e­ringen, i sin hel­het eller till viss del som maskin eller red­skap, såsom kan vara fal­let med olje­ci­ster­ner och silo­an­lägg­ningar, anses en sådan kon­struk­tion som bygg­nads­in­ven­ta­rier. där­e­mot inräk­nas i anskaff­nings vär­det för en bygg­nad utgif­ter för sådana anord­ningar som är nöd­vän­diga för bygg­na­dens all­männa använd­ning, såsom led­ning för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström eller gas och annan lik­nande anord­ning. anskaff­nings­vär det för en led­ning som är avsedd för såväl en bygg­nads använd­ning för rörel­seän­da­mål som bygg­na­dens all­männa använd­ning för­de­las mel­lan bygg­nads­in­ven­ta­rier och bygg­na­den i för­hål­lande till hur stor del av led ningen som tjä­nar rörel­seän­da­må­let respek­tive bygg­na­dens all­männa an vänd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­nads­in­venta rier om utgif­terna för led­ningen till mins t tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för liga till rörel­seän damå­let. om utgif­terna för led­ningen till minst tre värde delar kan ans es hän­för­liga till bygg­na­dens all­männa använd­ning skall led ningen i sin hel­het hän­fö­ras till byg gna­den. i fråga om bygg­nads­in­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punk­terna 3-5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk av sedda inven­ta­rier. av punkt 16 tredje styc­ket fram­går att utgif­ter för vissa till mar­ken hörande anord­ningar inräk­nas i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad. har en bygg­nad upp­förts av den skatt­skyl­dige, är bygg­na­dens anskaff nings­värde den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för upp­fö­rande av bygg­na­den. till anskaff­nings­vär­det hän­förs även utgif­ter för till- eller ombygg­nad. har en bygg­nad för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall den verk­liga utgif­ten utgöra anskaff­nings­vär­det. för­vär­va­des bygg­na­den till­sam­mans med den mark på vil­ken den är belä­gen, anses så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten - i före­kom­mande fall efter avdrag för egen­dom som avses i 2 kap. 3§ jor­da­bal­ken - belöpa på bygg­na­den, som det vid fas­tig­hets­tax­e­ringen fast­ställda bygg­nads­vär­det utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­värde. vad som enligt denna beräk­ning anses belöpa på byggna den kan även inne­fatta bygg­nads­in­ven­ta­rier. veder­la­get för byggnadsin-​​ 739 ¬ sfs 1983:311 ven­ta­rier skall avräk­nas, var­ef­ter anskaff­nings­vär­det för bygg­na­den er hålls. om den del av veder­la­get för fas­tig­he­ten som enligt denna beräk­ning inte anses belöpa på bygg­na­den jämte bygg­nads­in­ven­ta­rier visas mera avse­värt över- eller under­stiga ett skä­ligt mark­värde, får dock det för bygg­na­den beräk­nade anskaff­nings­vär­det jäm­kas. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom nära, vid­ta­git åtgär­der för att den skattskyldi-​​ ge skall kunna till­go­do­räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obe­hö­rig för­mån i bes katt­nings­av­se­ende, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. har en inve­ste­rings­fond e.d. eller närings­bi­drag tagits i anspråk för anskaff­ning av en bygg­nad, skall som anskaff­nings­värde för bygg­na­den anses den verk­liga utgif­ten för bygg­na­den mins­kad med det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en bygg­nad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, far den nye äga­ren göra de vär­de­minsk­nings avdrag på bygg­na­den som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt bygg­na­den. vad nyss sagts gäl­ler också om ett moder bolag eller en över­ta­gande för­e­ning över­tar en bygg­nad från ett dot­ter­bo­lag eller en över­lå­tande för­e­ning vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom. pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag i fråga om en bygg­nad be stäms med hän­syn till den tid bygg­na­den anses kunna utnytt­jas. där­vid skall beak­tas även sådana omstän­dig­he­ter som att bygg­na­dens använd nings­tid kan antas komma att röna infly­tande av fram­tida ratio­na­li­se­ringar, tek­ni­kens utveck­ling, omlägg­ning av verk­sam­het och lik­nande för­hål­lan den. är på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter av annan art än nyss nämnts bygg­na­dens värde för rörel­sen begrän­sat till för­hål­lan­de­vis kort tid, skall hän­syn tas även till detta. så kan vara fal­let exem­pel­vis då fråga är om en bygg­nad för utnytt­jande av en begrän­sad malm­fyn­dig­het eller då en bygg nad, som är belä­gen på annans mark och som används i rörelse, vid nytt­jan­de­rät­tens upp­hö­rande inte skall lösas av jord­ä­ga­ren. skatt­skyl­dig får i fråga om en bygg­nad, som är avsedd att använ­das i hans rörelse, göra avdrag inom avskriv­nings­pla­nen - utom med årliga vär­de­minsk­nings­av­drag — med 10 pro­cent av de på pla­nen upp­tagna utgif terna för ny-, till- eller ombygg­nad (pri­märav­drag). pri­märav­dra­get med­ges med 2 pro­cent för år räk­nat från den tid­punkt då bygg­na­den eller den till- eller ombyggda delen av bygg­na­den har fär­dig­ställts. för­vär­vas bygg­na­den av en ny ägare, får denne till­go­do­göra sig de pri­märav­drag som åter­står för den förre äga­ren. utran­ge­ras en i röre lse använd bygg­nad, far avdrag göras för vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det i den mån belop­pet över­sti­ger vad som infly­ter genom avytt­ring av bygg­nads­ma­te­rial e. d. i sam­band med utran­ge­ringen. 15.har ett svenskt moder­fö­re­tag sålt lager­till­gångar till ett utländskt dot­ter­fö­re­tag för vidare för­sälj­ning i o bear­be­tat eller bear­be­tat skick på utländsk mark­nad och kvar­lig­ger sådana till­gångar osålda hos dot­ter­fö­reta get vid utgången av beskatt­nings­å­ret för moder­fö­re­ta­get, med­ges avdrag för avsätt­ning till intern­vinst­konto. mot­sva­rande gäl­ler för ett svenskt 740 " senaste lydelse 1964; 82. ¬ dot­ter­fö­re­tag, som ingår i en kon­cern med ett svenskt moder­fö­re­tag, om sfs 1983:311 dot­ter­fö­re­ta­get sålt lager­ti­il­gångar till e tt utländskt före­tag inom kon­cer nen. avdra­get får inte över­stiga skill­na­den mel­lan å ena sidan det vid för­sälj­ningen tilläm­pade pri­set för kvar­lig­gande lager­till­gångar, i före­kom mande fall mins­kat med belopp var­med vär­det av dessa ned­satts hos det utländska före­ta­get, samt å andra sidan säl­jar­fö­re­ta­gets utgif­ter för samma till­gångar. avdra­get får vidare inte över­stiga den avsätt­ning till internvinst-​​ konto som säl­jar­fö­re­ta­get gjort i sina räken­ska­per och inte hel­ler den del av intern­vins­ten enligt kon­cern­re­do­vis­ningen som belö­per på avsätt­ningen i fråga. som moder­fö­re­tag räk­nas moder­bo­lag, moder­för­e­ning eller sådant mo der­fö­re­tag som avses i lagen (1980:1103) om års­re­do­vis­ning m.m. i vis sa före­tag. avdrag för avsätt­ning till intern­vinst­konto skall åter­fö­ras till beskatt­ning näst­föl­jande beskatt­ningsår. 16.' utgif­ter för anskaf­fande av sådana mar­kan­lägg­ningar på fas­tig­het, avsedd för använd­ning i äga­rens rörelse, som avses i andra styc­ket, dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdrag med­ges, om inte annat föl­jer av sjätte styc­ket, endast för sådana utgif­ter som har bestritts av den skatt­skyl­dige själv och endast om utgif­terna avser arbe­ten som har utförts under tid då han har ägt fas­tig­he­ten. avdra­get beräk­nas enligt avskriv nings­plan till 5 pro­cent för år räk­nat av tre qär­de­de­lar av anlägg­ning­ens anskaff­nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då anlägg­ningen har fär­dig­ställts. i fråga om en anlägg­ning, som är avsedd att använ­das endast ett fatal år, far dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då anlägg­ningen anskaf­fa­des. till mar­kan­lägg­ning hän­förs sådant mark­ar­bete som behövs för att mar ken skall göras plan eller fast, såsom röj­ning, schakt­ning, riv­ning av bygg­nad eller annat som tidi­gare har fun­nits på fas­tig­he­ten, upp­fö­ran­det av stöd­mu­rar och torr­lägg­ning av mar­ken. till mar­kan­lägg­ning hän­förs också olika anord­ningar såsom vägar, kana­ler, ham­nin­lopp och andra till­far­ter, körp­la­ner, par­ke­rings­plat­ser, fot­bolls­pla­ner och ten­nisba­nor eller där­med jäm­för­liga anlägg­ningar för per­so­nal, plan­te­ringar e. d. samt, i den mån de inte vid fas­tig­hets­tax­e­ring är att hän­föra till bygg­nad, även brun­nar, käl­lare och tunn­lar e.d. till mar­kan­lägg­ning hän­förs inte sådana anord­ningar som är avsedda att använ­das till­sam­mans med vissa maski­ner eller andra för sta­dig­va­rande bruk avse­döa inven­ta­rier i rörelse eller sådana inven­ta­rier som används för viss verk­sam­het såsom fun­da­ment e.d., indu­stri­spår, tra­vers­ba­nor samt led­ningar för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström, gas m. m. (mar­kin­ven­ta­rier). till mar­kin­ven­ta­rier hän­förs också stäng­sel och andra jäm­för­liga avspärr nings­an­ord­ningar. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som är avsedd för såväl den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten som en bygg­nads all männa använd­ning för­de­las mel­lan mar­kin­ven­ta­rier och bygg­na­den i för hål­lande till hur stor del av led­ningen som tjä­nar den på fas­tig­he­ten be drivna verk­sam­he­ten respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning. led ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till ma rkin­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till den på 'senaste lydelse 1981:295. 741 ¬ sfs 1983:311 fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten. om utgif­terna till minst tre qär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till bygg­na­dens all­männa använd­ning skall led­ningen i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om mar­kin­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punk terna 3-5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. har en inve­ste­rings­fond e.d. eller närings­bi­drag tagits i anspråk för anskaff­ning av en mar­kan­lägg­ning, skall som anskaff­nings­värde för mark anlägg­ningen anses den verk­liga utgif­ten för mar­kan­lägg­ningen mins­kad med fyra tred­je­de­lar av det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en rörel­se­fas­tig­het till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk nings­av­drag för mar­kan­lägg­ning som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren, om denne fort­fa­rande hade ägt fas­tig­he­ten. vad nyss sagts gäl­ler också om ett moder­bo­lag eller en över­ta­gande för­e­ning över­tar en fas­tig­het från ett dot­ter­bo­lag eller en över­lå­tande för­e­ning vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom. över­går en fas­tig­het till en ny ägare genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får över­lå­ta­ren det år då över­lå­tel­sen sker göra avdrag för den del av det avskriv­nings­bara anskaff­nings­vär­det för vil­ket han inte tidi­gare har med­getts avdrag. vad nu sagts gäl­ler även när den på fas­tighe ten bedrivna rörel­sen läggs ned och fas­tig­he­tens mar­kan­lägg­ningar på grund därav sak­nar värde för fas­tig­he­tens ägare. 18 a. avdrag får göras för bidrag som utan vill­kor läm­nas till regi­ona l utveck­lings­fond som avses i för­ord­ningen (1978:504) om över­fö­rande av vissa upp­gif­ter från före­ta­ga­re­för­e­ning till regi­o­nal utveck­lings­fon d. till 36 § 1.'° vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst skall såsom intäkt tas upp vad som erhål­lits för den avytt­rade egen­do­men med avdrag för för­sälj­nings pro­vi­sion och lik­nande kost­na­der. avdrag får - med iakt­tagände dock av de sär­skilda före­skrif­ter som gäl­ler enligt punk­terna 2 a-2 c nedan - ske för alla omkost­na­der för egen­do­men (omkost­nads­be­lop­pet), såle­des för erlagd köpeskil­ling jämte inköps­pro­vi­sion, stäm­pelskatt o.d. (ingångsvär det) och för vad som ned­lagts på för­bätt­ring av egen­do­men (för­bätt­rings kost­nad) m. m. i omkost­nads­be­lop­pet får inte inräk­nas kost­na­der som täckts genom bidrag från stat eller kom­mun eller genom närings­bi­drag. vid vinst­be­räk­ningen får den skatt­skyl­dige göra avdrag för för­valt­nings kost­na­der och rän­tor som har utbe­ta­lats under beskatt­nings­å­ret, om dessa inte bör hän­fö­ras till annan för­värvs­källa. denna lag trä­der i kraft den 1 juni 1983 och skall, om annat inte föl­jer av 1-3 nedan, tilläm­pas första gången vid 1985 års tax­e­ring. 1. i fråga om stöd till näringsi dkare för deras närings­verk­sam­het skall, såvida stö­det läm­nats före ikraft­trä­dan­det eller under beskatt­ningsår för vil­ket tax­e­ring sker år 1984 eller tidi­gare, alltjämt tilläm­pas äldre bestäm mel­ser. 742 senaste lydelse 1976: 343. ¬ 2. de nya bestäm­mel­serna i punk­terna 3 och 4 av anvis­ning­arna till 22 §, sfs 1983; 311 punkt 2 a av anvis­ning­arna till 25 §, punk­terna?, 15 och 16 av anvis­ningar na till 29 § samt den nya punk­ten 18 a av anvis­ning­arna till 29 § skall tilläm­pas första gången vid 1984 års tax­e­ring. 3. i fråga om engångs­be­lopp enligt punkt 1 fjärde styc­ket av anvis­ning arna till 19 § skall, s åvida belop­pet bli­vit till­gäng­ligt för lyft­ning före den 1 janu­ari 1982, alltjämt tilläm­pas de bestäm­mel­ser som gällde dess­förin­nan. på rege­ring­ens väg­nar kjell-​​olof feldt stig von bahr (finans­de­par­te­men­tet) ¬