SFS 1984:498

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1984:498 utkom från tryc­ket om äiidrmg 1 kom­mu­ni­als­kat­te­la­gee (1928:370); den 21 juni 1984 utfär­dad den 7 juni 1984. ] 108 ' prop. 1983/84; 140. sku 52. rskr 360. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om kom­mu­nal­skat­tela gen ^ (1928:370) dels att 19 och 31 §§, 32 § 1 mom. samt punkt 5 av anvis­ning­arna till 't 46 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i anvis­ning­arna till 35 § skall infö­ras en ny punkt , 3, i anvis­ning arna till 38 § en ny pu nkt, 9, och i anvis­ning­arna till 3 9 § en ny punkt, 7, av nedan angivna lydelse. cj ¬ 19 till skat­te­plik­tig inkomst enligt denna lag räk­nas icke; sfs 1984; 498 vad som vid bodel­ning eller eljest på grund av gif­to­rätt till­fal­lit make eller vad som för­vär­vats genom arv, tes­ta­mente, för­del av oskift bo eller gåva; vinst vid icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av lös egen­dom i andra fall än som avses i 35 § 3-4 mom.; vinst i svenskt lot­teri eller vinst vid vinst­drag­ning på här i riket utfär­dade pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner och ej hel­ler sådan vinst i utländskt lot­teri eller vid vinst­drag­ning på utländska pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner, som upp­går till högst 100 kro­nor; ersätt­ning, som på grund av för­säk­ring jäm­likt lagen (1962:381) om all­män försä kring, lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller lagen (1976:380) om ar bets­ska­de­för­säk­ring till­fal­lit den för­säk­rade, om icke er sätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 6000 kro­nor eller högre belopp för år eller utgör för­äld­ra­pen­ning, så ock sådan ersätt­ning enligt annan lag eller sär­skild för­fatt­ning, som utgått annor­le­des än på grund av sjuk­för­säk ring, som nyss sagts, till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arb ete eller under mili­tär­tjänst­gö­ring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd eller lagen (1977:267) om krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö män om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 6 000 kro­nor eller högre belopp för år, ävensom ersätt­ning, vil­ken vid sjuk­dom eller olycks fall till­fal­lit någon på grund av annan för­säk­ring, som icke tagits i sam­band med tjänst, dock att till skat­te­plik­tig inkomst räk­nas ersätt­ning i form av pen­sion eller i form av liv­ränta i den mån liv­rän­tan är skat­te­plik­tig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersätt­ning som utgår på grund av tra­fik­för­säk ring eller, med nedan angi­vet undan­tag, annan ansva­rig­hets­för­säk­ring eller på grund av ska­de­stånds­för­säk­ring och avser för­lo­rad inkomst av skatte plik­tig natur; ersätt­ning på grund av ansva­rig­hets­för­säk­ring enligt grun­der som fast ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner till den del ersättni ngen utgår under de första tret­tio dagarna av den tid den ska­dade är arbetso­för­mögen och beräk­nas så att ersätt­ningen upp­går för insjuk­nan­de­da­gen till högst 30 kro­nor och för övriga dagar till högst 6 kro­nor för dag; belopp, som till följd av för­säk­rings­fall eller åter­köp av för­säk­ringen utgått på grund av kapi­tal­för­säk­ring; för­säk­rings­er­sätt­ning eller annan ersätt­ning för skada på egen­dom, dock att skat­te­plikt före­lig­ger dels i den mån ersätt­ningen avser drift­bygg­nad på jord­bruks­fas­tig­het, bygg­nad på fas­tig­het som avses i 24 § 1 mom., bygg­nad som är avsedd för använd­ning i äga­rens rörelse eller sådan del av vär­det av mar­kan­lägg­ning som får dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag, dels i den mån köpeskil­ling, som skulle ha influ­tit om den för­säk­rade eller ska­dade egen­do­men i stäl­let hade sålts, hade varit att hän­föra till intäkt av fas­tig­het eller av rörelse och dels i den mån ersätt­ningen eljest mot­sva­rar skat­te­plik­tig intäkt av eller avdrags­gill omkost­nad för fas­tig­het eller rörel se; vins­tan­del, åter­bä­ring eller pre­mi­eå­ter­be­tal­ning, som utgått på grund av annan per­son­för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller ^ senaste lydelse 1984:101. 1109 ¬ sfs 1984:498 110 olycks­falls­för­säk­ring som tagits i sam­band med tjänst, samt vins­tan­del, som utgått på grund av ska­de­för­säk­ring, och pre­mi­eå­ter­be­tal­ning på grund av ska­de­för­säk­ring, för vil­ken rätt till avdrag för pre­mie icke före­le­gat; ersätt­ning jäm­likt lagen (1956: 293) om ersätt­ning åt smitt­bä­rare om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 6000 kro­nor eller högre be lopp för år; peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt, som icke utgör veder­lag vid avytt­ring av egen­dom, i den mån giva­ren enligt 20 § eller punkt 5 av anvis­ning­arna till 46 § icke är berät­ti­gad till avdrag för utgi­vet belopp; sti­pen­dier till stu­de­rande vid under­vis­nings­an­stal­ter eller eljest avsedda för mot­ta­ga­rens utbild­ning; stu­di­e­stöd enligt 2, 3 eller 4 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349), internatbi-​​ drag, åter­be­tal­nings­plik­tiga stu­di­e­me­del och rese­kost­nads­er­sätt­ning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant sär­skilt bidrag vil­ket enligt av rege­ring en eller stat­lig myn­dig­het med­de­lade bestäm­mel­ser utgår till del­ta­gare i arbets­mark­nads­ut­bild­ning samt med dem i fråga om sådant bidrag lik ställda, och äger i följd härav den bidrags­be­rät­ti­gade icke göra avdrag för kost­na­der som avsetts skola bestri­das med bidrag av före­va­rande slag; all­mänt barn­bi­drag; lön eller annan gott­gö­relse, för vil­ken skall erläg­gas skatt enligt lagen (1958:295) om sjö­mans­skatt; kon­tan­tun­der­stöd, som utgi­ves av arbets­lös­hets­nämnd med bidrag av stats­me­del; han­di­kap­per­sätt­ning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om all­män för­säk­ring, sådan del av vård­bi­drag enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersätt­ning för mer­kost­na­der samt hem­sjuk­vårds­bi­drag, som utgår av kom­mu­nala eller lands­tings­kom­mu­nala medel till den vårdb ehö­vande; kom­mu­nalt bostads­tillägg enligt lagen (1962:392) om hust­ru­tillägg och kom­mu­nalt bostads­tillägg till folk­pen­sion; kom­mu­nalt bostads­tillägg till han­dika ppade; bostads­bi­drag som avses i för­ord­ningen (1976:263 ) om stat­liga bostads bidrag till barn­fa­mil­jer, för­ord­ningen (1976:262) om stats­kom­mu­nala bo stads­bi­drag eller för­ord­ningen (1977:392) om stats­kom­mu­nala bostadsbi drag till vissa folk­pen­sionä rer m. fl.; sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad som arbets­gi­vare upp­bu­rit från per­so­nal­stif­telse ur medel, för vilka avdrag icke med­gi­vits vid tax­e­ring, vid första till­fälle dylika medel fin­nas i stifte lsen; gott­gö­relse som arbets­gi­vare upp­bu­rit från pen­sions­stif­telse, till den del stif­tel­sen ej ägt andra medel för att lämna gott­gö­rel­sen än sådana för vilka avdrag icke åtnju­tits vid avsätt­ning till stif­tel­sen; kom­pen­sa­tion av sta­ten för ben­sin­skatt på ben­sin som för­bru­kats vid yrkes­mäs­sig använd­ning av motor­såg; intäk­ter av för­sälj­ning av vilt väx­ande bär och svam­par som den skatt skyl­dige själv ploc­kat till den del intäk­terna under ett beskatt­ningsår inte över­sti­ger 5000 kro­nor, såvida intäk­terna inte kan hän­fö­ras till rörelse som den skatt­skyl­dige dri­ver eller utgör lön eller lik­nande för­mån. beträf­fande vissa för­säk­rings­be­lopp som utgår till lant­bru­kare, yrkes­fis kare m.fl. gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser i punkt 16 av anvis­ning­arna till 21 § o ch i punkt 11 av anvis­ning­arna till 28 §. (se vidare anvis­ning­arna.) / ¬ / / 31 §' till tjänst hän­fö­res dels all­män eller enskild tjänst eller stadigva-​​ sfs 1984:498 rande upp­drag ävensom vaije annan fast eller till­fäl­lig a rbetsan­ställ­ning och dels till­fäl­ligt bed riven veten­skap­lig, lit­te­rär, konst­när­lig eller där­med jäm­för­lig verk­sam­het, till­fäl­ligt upp­drag, såsom upp­drag att för­rätta boupp­teck­ning, arv­skifte, auk­tion, besikt­ning, vär­de­ring, skogs­räk­ning, ävensom annan där­med jäm­för­lig inkomst­gi­vande verk­sam­het av till­fäl­lig natur. med tjänst lik­ställs rätt till a) pen­sion, b) liv ränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls-​​ eller ska­de­för­säk ring eller annor­le­des än på grund av för­säk­ring och inte utgör veder­lag vid avytt­ring av egen­dom, c) ersätt­ning, som i anna n form än liv­ränta utgår på grund av sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, tagen i sam­band med tjänst, . d) undan­tags­för­må­ner, samt e) peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt, i den mån belop­pet inte ä r undan­ta­get från skat­te­plikt enligt 19 § och inte hel­ler utgör veder­lag vid avytt­ring av egen­dom. (se vidare anvis­ning­arna.) 32 § / mom.'* till intäkt av tjänst hän­förs a) avlö­ning, arvode, trak­ta­mente, sport­ler och annan för­mån i p engar, bostad eller annat som utgått för tjäns­ten, b) pen­sion, c) sådan liv­ränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls-​​ eller skade för­säk­ring eller annor­le­des än på grund av för­säk­ring med undan­tag av liv­ränta som utgör veder­lag vid avytt­ring av egen­dom, i den mån det inte är fråga om liv­ränta som avses i d) och inte hel­ler annat föl­jer av 2 mom., d) i fråga om sådan i c) angi­ven liv­ränta, som utgår till följd av per­son skada och på vil­ken 2 mom. inte är tillämp­ligt, den del av liv­rän­tan som avser ersätt­ning för för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur eller för för­lo­rat under­håll, e) ersätt­ning som utgått i annan form än liv­ränta på grund av sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, tagen i sam­band med tjänst, dock inte ersätt­ning, som avser sjukvårds-​​ eller läkar­kost­na­der, f) undan­tags­för­må­ner, peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig pe rio­disk intäkt som avses i 31 §, s amt g) engån gsbe­lopp som utgår till följd av per­son­skada och utgör skatte-​​ i plik­tig intäkt enligt punkt 1 av anvis­ning­arna till 19 § . som intäkt av t jänst räk­nas jäm­väl annat belopp än ovan sagts - såsom vins­tan­del, åter­bä­ring eller vid åte rköp av för­säk­ring upp­bu­ret belopp - vil­ket utgått på grund av pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks falls­för­säk­ring, som tagits i sam­band med tjän st. sådan ersätt­ning på grund av kol­lek­tiv avgångs­bi­drags­för­säk­ring som teck­nas av arbets­gi­vare till för­mån för arbets­ta­gare och som bestäm­mes med hän­syn även till andra omstän­dig­he­ter än den för­säk­ra­des lev­nadsål der och anställ­nings­tid räk­nas endast del­vis som intäkt av tjänst på sätt ' senaste lydelse 1973: 1113. " senaste lydelse 1983: 311. ! t ' i* f:' ¬ sfs 1984:498 när­mare angi­vas i punkt 11 av anvis­nin garna. mot­sva­rande gäl­ler i fråga om sådan avgångs­er­sätt­ning som annor­le­des än på grund av kol­lek­tiv avgångs­bi­drags­för­säk­ring utbe­ta­las av sta­ten till a rbets­ta­gare. även av gångs­er­sätt­ning som utbe­ta­las till arbets­ta­gare som omfat­tas av s. k. trygg hets­av­tal räk­nas endast del­vis som intäkt av tjänst på det sätt som angi­ves i punkt 11 av anvis­ning­arna. har tjäns­te­in­ne­ha­vare såsom löne­för­mån inne­haft fas­tig­het på sådant sätt, att garan­ti­be­lopp för fas­tig­he­ten skall enligt 47 § upp­ta­gas som skatte-​​ plik­tig inkomst för honom, skall dock intäkt, vil­ken tjäns­te­in­ne­ha­va­ren åtnju­tit från fas­tig­he­ten, räk­nas såsom intäkt av jord­bruks­fas­tig­het eller av annan fas­tig­het. anvis­ningar till 35 § 3.^ har egen­dom avytt­rats mot veder­lag i form av en livsva­rig liv­ränta skall intäk­ten beräk­nas till det kapi­ta­li­se­rade vär­det av liv­rän­tan med tillämp­ning av tabell iii till lagen (1947:577) om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt. är liv­rän­tan bero­ende av flera per­so­ners liv på så sätt att den upp­hör vid den först avlid­nes död bestäms kapi­tal­vär­det efter den älds­tes lev­nadsål der. skall liv­rän­tan där­e­mot utgå till den sist avlid­nes död beräk­nas vär­det efter den yngs­tes ålder. har i över­lå­tel seav­ta­let över­ens­kom­mits att liv­rän­tan skall utgå livsva rigt, dock högst ett avta­lat antal år, bestäms intäk­ten med tillämp­nin g av tabell ii till lagen om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt med utgångs­punkt i det antal år liv­rän­tan högst skall utgå om det belopp som fram­kom­mer vid en sådan beräk­ning är lägre än vad som föl­jer av första styc­ket. skall liv­rän tan i stäl­let utgå livsva­rigt, dock minst ett avta­lat antal år, bestäms intäk­ten med tillämp­ning av tabell ii till nämnda lag om det belopp som fram­kom mer vid en sådan be räk­ning är högre än vad som föl­jer av första styc­ket. upp­hör en livsva­rig liv­ränta till följd av döds­fall som inträf­far inom fem år från utgången av det år skatt­skyl­dig­het inträdde på grund av avytt­ringen får som intäkt i stäl­let för vad som anges i första och andra styc­kena tas upp det sam­man­lagda liv­rän­te­be­lopp som utgått om intäk­ten där­med blir lägre. i fall som nu sagts får talan föras genom besvär i sär­skild ord­ning inom fem år efter tax­e­rings­å­ret om sådan änd­ring av tax­e­ringen som för­an­leds av döds­fal­let. mot­sva­rande rätt till­kom­mer tax­e­rings­in­ten­dent som för talan till den skatt­skyl­di­ges för­mån. i fråga om besvär som här avses gäl­ler 103 och 104 §§ tax­e­rin gsla­gen (1956:623) i tillä mpliga delar. till 38 § 9. har egen­dom avytt­rats mot veder­lag i form av en livsva­rig liv­ränta som ingått i vinst beräk­ning enligt punkt 3 av anvis­ning arna till 35 §, skal l det årliga veder­la­get anses utgöra ränta till så stor del som fram­kom­mer vid tillämp­ning av tabel­len i 32 § 2 mom. med utgångs­punkt i mot­ta­ga­rens ålder. är liv­rän­tan bero­ende av flera per­so­ners liv på så sätt att den upp­hör vid den först avlid­nes död, tilläm­pas tabel­len med utgångs­punkt i den älds­tes ålder. skall liv­rän­tan där­e­mot utgå till den sist avlid­nes död. 112 ^ för­ut­va­rande punkt 3 up phävd genom 1951: 761. ¬ tilläm­pas tabel­len med utgångs­punkt i den yngs­tes ålder. om den per­son sfs 1984:498 vars ålder är bestäm­mande vid tillämp­ningen av tabel­len har avli­dit och liv­rän­tan skall fort­sätta att utgå under viss tid, tilläm­pas tabel­len med utgångs­punkt i den ålder den avlidne skulle ha upp­nått under beskatt­nings året. har egen­dom avytt­rats mot ett med liv­ränta jäm­för­ligt peri­o­diskt veder lag och skall utö­ver ett fast årligt belopp även utgå tillägg som till sin stor­lek är bero­ende av för­änd­ringar i det all­män na prislä­get eller lik­nande för­hål­lande skall tilläg­get anses som ränta. till 39 § 7. belopp som enligt p unkt 9 av anvis­ning­arna till 38 § anses som ränta skall för utgi­va­ren anses som gäl­dränta enligt 1 mom. till 46 § 5.^ för­ut­sätt­ning för all­mänt avdrag för peri­o­diskt under­stöd eller där med jäm­för­lig peri­o­disk utbe­tal­ning enligt denna punkt är att under­stö­det inte utgått till mot­ta­gare i giva­rens hus­håll eller, om under­stö­det inte utgjort ska­de­stånd, till mot­ta­gare under 18 år eller till mot­ta­gare vars utbild­ning inte är avslu­tad. avdrag med­ges med utgi­vet belopp för peri­o­diska utbe­tal­ningar till make eller för­ut­va­rande make sedan under­hålls­skyl­dig­he­ten dem emel­lan regle­rats; till tidi­gare anställd; som utgör ska­de­stånd, dock vid per­son­skada endast med belopp som för mot­ta­ga­ren utgör ersätt­ning för för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur eller för för­lo­rat under­håll; på grund av före­skrift i te stamente; från juri­disk per­son om utbe­tal­ningen inte utgör veder­lag vid för­värv av egen­dom genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång. denna lag trä­der i kraft den 1 ju li 1984. äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om peri­o­diskt veder­lag på grund av avytt­ring av egen­dom som skett före ikraft­trä­dan­det. beträf­fande peri­o­diska utbe­tal­ningar som utgår på grund av bin­dande för­plik­tel­ser, som upp­kom­mit före den 9 novem­ber 1973, skall de bestäm mel­ser som gällde före den 1 janu­ari 1974 alltjämt tilläm­pas. på rege­ring­ens väg­nar kjell-​​olof feldt johan sals­bäck (finans­de­par­te­men­tet) ' senast­cly­delse 1982:421. 1 1 13 ¬