SFS 1984:1060

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1984:1060 änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370); utkom från tryc­ket ' '' den 28 decem­ber 1984 ad den 18 decem­ber 1984. •i ' enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370)^ ^dels att 24§ 3 mom., 28§ 3 och 4 mom., 29§ 2 och 3 mom., 30§ 2-6 möm,, 41c§, 43§ 2 och 3 mom,, 46§ 5 mom., 48§ 1 m om., 53 § 5 mom., 64§ 2 mom., 67§, punkt 4 av anvis­ning­arna till 18 §, punkt 6 av anvis­ning arna till 20§, punkt 3 av anvis­ning­arna till 24§, punk­terna 7 och 8 av anvis­ning­arna till 28 §, punk­terna 12-14 av anvis­ning­arna till 29§, anvis-​​ ' prop. 1984/85:70, sku 23, rskr 110. ^ senaste lydelse av 24 § 3 mom. 1959:36 28 §3 mom. 1962:86 28 §4 mom. 1957:72 29 §2 mom. 1984:190 29 §3 mom. 1970:651 30 §2 mom. 1984: 101 30§3mom. 1982:1087 30§4mom. 1969:749 30§5mom. 1982: 1087 30§6mom. 1969:749 41 c § 1977:243 43§2mom. 1979:612 43§3mom. 1979:612 46 §5 mom. 1983:1088 48 § 1 mom. 1977:572 53 §5 mom. 1974:994 64 §2 mom. 1933:394 punkt 4 av anvis­ning­arna till 18 § 1969:749 punkt 6 av anvis­ning­arna till 20 § 1979: 1146 punkt 3 av anvis­ning­arna till 24 § 1975:259 punkt 7 av anvis­ning­arna till 28 § 1969:749 punkt 8 av anvis­ning­arna till 28 § 1957:72 punkt 13 av anvis­ning­arna till 29 § 1984: 190 punkt 14 av anvis­ning­arna till 29 § 1969:749 punkt 1 av anvis­ning­arna till 30 § 1984: 101 punkt 2 av anvis­ning­arna till 30 § 1984: 101 punkt 3 av anvis­ning­arna till 30 § 1969:749 punkt 4 av anvis­ning­arna till 30 § 1969:749 punkt 5 av anvis­ning­arna till 30 § 1969:749 punkt 5 av anvis­ning­arna till 3 5 § 1974:810 punkt 7 av anvis­ning­arna till 38 § 1974:994 punkt 4 av anvis­ning­arna till 39 § 1974:994 anvis­ning­arna till 41 c § 1983: 123 punkt 2 av anvis­ning­arna till 43 § 1979:612 punkt 3 av anvis­ning­arna till 43 § 1981:264 punkt 7 av anvis­ning­arna till 53 § 1977:572 punkt 8 av anvis­ning­arna till 53 § 1977:572 punkt 9 av anvis­ning­arna till 53 § 1977:572 punkt 1 av anvis­ning­arna till 5 4 § 1984: 190 punkt 4 av anvis­ning­arna till 54 § 1980:957 punkt 5 av anvis­ning­arna till 54 § 1979:612 punkt 2 av anvis­ning­arna till 5 8 § 1963:303 punkt 2 a av anvis­ning­arna till 58 § 1963:303. 2339 ¬ sfs 1984:1060 ning­arna till 30 §, punkt 5 av anvis­ning­arna till 35 §, punkt 7 av anvis­ningar na till 38§, punkt 4 av anvis­ning­arna till 39§, anvis­ning­arna till 41 c§, punk­terna 2 och 3 av anvis­ning­arna till 43 §, punk­terna 5 och 7-9 av anvis­ning­arna till 53 §, punk­terna 1, 4 och 5 av anvis­ning­arna till 54 § samt anvis­ning­arna till 58 § skall upp­höra att gälla, dels att nuva­rande 28 § 1 mom. skall b eteck­nas 28 §, dels att 1 och 22§§, 24 § 1 mom., 25 § 3 mom., den nya 28 §, 29§ 1 m om., 35§ 1, 3 och 3a mom., 38§ i mom., 4ia§, 45§, 46§ 1 mom., 47 §, 47a§, 50§ 2 och 3 mom., 53 § 1-3 mom., 54§, 57§ 1 och 3 mom., 58 §, 59§ i och 3 mom., 66§, punkt 2 av anvis­ning­arna till 19§, punk­terna 3, 4 och 9 av anvis­ning­arna till 22 §, punk­terna 1 och 10 av anvis­ning­arna till 24§, punk­terna 2a och 9 av anvis­ning­arna till 25 §, punkt 1 av anvis­ning­arna till 28§, punk­terna 4, 5, 7 och 16 av anvis­ning­arna till 29§, punkt 2 av anvis­ning­arna till 31 §, punk­terna 2a och 3 av anvis­ning­arna till 36§, punk­terna 2, 5 och 8 av anvis­ning­arna till 38 §, punk­terna 1 och 4 a av anvis­ning­arna till 41 §, punk­terna 1, 2 och 4 av anvis­ning­arna till 41a§, punk­terna 2 och 3 av anvis­ning­arna till 54 §, anvis­ning­arna till 60§ samt punkt 2 av anvis­ningar na till 66 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i anvis­ning­arna till 29 § skall infö­ras en ny pun kt, 10, av neda n angivna lydelse. 1 med all­män kom­mu­nal­skatt avses i denna lag kom­mu­nal­skatt, lands­tings­skatt och för­sam­lings­skatt. all­män kom­mu­nal­skatt skall utgö­ras av fysisk per­son och dödsbo i för­hål­lande till det antal skat­tek­ro­nor och skat­teö­ren, som påförs en var skatt­skyl­dig enligt de i denna lag fast­ställda grun­der, dock att skat­ten skall utgå i helt antal kro nor enligt vad i upp­börds lagen (1953:272) stad­gas. angå­ende tax­e­rings­myn­dig­he­ter och för­fa­ran­det vid tax­e­ring till a llmän kom­mu­nal­skatt stad­gas i tax­e­rings­la­gen (1956:623). 22 från brut­to­in­täk­ten av jord­bruks­fas­tig­het får avdrag göras för omkost­na­der, som äro att hän­föra till drift­kost­na­der. (se vidare anvis­ning­arna,) 24 § / mom.^ till intäkt av annan fas­tig­het skall, där ej annat för­an­le­des av vad nedan i andra s tyc­ket eller 2mom. stad­gas, hän­fö­ras vad av fas tig het här i riket, som tax­e­rats såsom annan fas­tig­het, kom­mit äga­ren till godo, såsom: hyres­vär­det av lägen­het, som äga­ren använt för sin, sin familjs och sina per­son­liga tjä­na­res räk­ning; hyra eller annan ersätt­ning för fas­tig­het eller del därav, som upp­lå­tits till annan; 2340 ' senaste lydelse 197 7: 190. * senaste lydelse 1972: 741. änd­ringen inne­bär att andra styc­ket upp­hävs. senaste lydelse 1968:729. ¬ ' intäkt genom för­sälj­ning eller annat till­go­do­gö­rande av fas­tig­he­tens als- sfs 1984:1060 téf eller natur­tillg ångar; avgäld med mera dylikt, som influ­tit från fas­tig­he­ten. har fas­tig­het helt eller del­vis använts i äga­rens egen rörelse, skall intäkt genom nytt­jande av fas­tig­he­ten till den del, som sålunda använts, räk­nas till intäkt av rörel­sen. för­mån av pla nte­ring eller träd­gårds­land, som är att anse endast såsom till­be­hör till egen bostads­lä­gen­het och som använ­des före­trä­des­vis för äga­rens per­son­liga trev­nad, skall tagas i beräk­ning vid bostads­vär­dets bestäm­mande; och skall föl­jakt­li­gen, i den mån för­mån av plan­te­ring eller träd­gårds­land sålunda beak­tats, avkast­ning av plan­te­ringen eller träd gårds­lan­det ej sär­skilt redo­vi­sas. 25 § i mom.^ i fråga om fas­tig­het, för vil­ken intäk­ten skall beräk­nas enligt 24 § 2 mom., far avdrag inte göras för andra omkost­na­der än för ränta på lånat kapi­tal, som har ned­lagts i fas­tig­he­ten, samt tomträtts­av­gäld eller lik­nande avgäld. utö­ver avdrag som i före­gå­ende stycke sägs får dock fysisk per­son, som bli­vit för året före tax­e­rings­å­ret eller för tax­e­rings­å­ret man­tals­skri­ven på honom till­hö­rig fa stig­het, som avses i 24§ 2 mom., i fråg a om nämnda fas­tig­het göra ett extra avdrag med, för helt år räk­nat, 1 500 kro­nor, dock högst med de t belopp, som jäm­likt sist­nämnda lag­rum skall tas upp som intäkt av fas­tig­he­ten. äger skatt­skyl­dig endast del av fas­tig­he­ten, skall avdra­get i mot­sva­rande mån ned­sät­tas. vad i d etta stycke stad­gas skall gälla jäm­väl beträf­fande dödsbo under för­ut­sätt­ning att någon delä­gare i boet bli­vit man­tals­skri­ven på fas­tig­he­ten. har fas­tig­het, för vil­ken intäk­ten skall beräk­nas enligt 24§ 2mom., del­vis använts i äg arens rörelse, skall rän­tan och avgäl­den mins­kas med den del därav, som kan anses belöpa på den i rörel­sen använda fas­tig­hets delen. (se vidare anvis­ning­arna.) 28 § ' till intäkt av rörelse hän­fö­res allt vad som av här i riket bedri­ven rörelse kom­mit rörel­seid­ka­ren till­godo, såsom: vad som i rörel­sen influ­tit i pe nningar eller varor; vär­det av i rörel­sen till­ver­kade eller salu­hållna varor eller pro­duk­ter, som för­bru­kats för rörel­seid­ka­rens, hans familjs eller övriga hus­hålls­med lem­mars räk­ning eller för avlö­ning åt arbets­per­so­nal, som icke till­hört rörel­seid­ka­rens hus­håll, så ock av annan för­mån, som i rö rel­sen kom­mit honom till­godo. ersätt­ning i form av royalty eller peri­o­diskt utgå­ende avgift för utnytt jande av mate­ri­ella eller imma­te­ri­ella till­gångar är att anse såsom intäkt av rörelse, såvitt inte royal­tyn eller avgif­ten är av beskaf­fen­het att böra hän­fö­ras till intäkt av fas­tig­het eller av tjänst. ersätt­ning, som idkare av rörelse upp­bu­rit för upp­lå­telse av drif­ten till annan, räk­nas lika­le­des som intäkt av rörelse. ® senaste lydelse 1980: 1054. ' senaste lydelse av för­ut­va­rande 28 § 1 mom. se 1984: 190. 2341 ¬ sfs 1984:1060 sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad, som arbets­gi­vare upp­bu­rit från pensions-​​ eller per­so­nal­stif­telse, räk­nas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsätt­ning till stif­tel­sen med­gi­vits vid beräk­ning av net­to­in­täkt av rörelse. veder­lag, som arbets­gi­vare erhål­lit för att han över­ta­git ansva­ret för pen­sions­ut­fäs­telse i sam­band med över­ta­gande av rörelse, räk­nas som intäkt av rörel­sen. redo­vi­sar arbets­gi­vare enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen sions­ut­fäs­telse m.m. pen­sions­skuld under rubri­ken avsatt till pen­sio­ner i sin balans­räk­ning, skall han enligt 30 § 2 mom. tax­e­rings­la­gen (1956:623), under den sär­skilda under­ru­bri­ken avdrags­gilla pen­sions­å­ta­gan­den, redo visa vad som avser sådana pen­sions­å­ta­gan­den för vil­kas tryg­gande av drags­rätt före­lig­ger enligt punkt 2d jäm­fört med punkt 2 e av anvis­ning­arna till 29 § denna lag. är vad som sålunda skall redo­vi­sas mindre än mot­sva rande belopp vid utgången av före­gå­ende beskatt­ningsår, räk­nas skillna den som intäkt av rörelse. finns dis­po­nibla pen­sions­me­del vid utgången av beskatt­nings­å­ret, får nyss­nämnda intäkt dock beräk­nas lägst till sum­man av avdrags­gill avsätt­ning under året till pen­sions­stif­telse och avdrags­gill avgift under året för pen­sions­för­säk­ring - var­vid dock beak­tas endast avsätt­ning eller avgift avse­ende pen­sions­å­ta­gan­den som redo­vi­sas under sär­skild under­ru­brik - samt en tion­del av dis­po­nibla pen­sions­me­del vid utgången av när­mast före­gå­ende beskatt­ningsår. räk­nas dis­po­nibla pen sions­me­del som intäkt enligt när­mast före­gå­ende punkt, skall senare minsk­ningar av vad som redo­vi­sas under sär­skild under­ru­brik mot­sva­ran de vad som sålunda tagits till beskatt­ning icke räk­nas som intäkt. upp­hör arbets­gi­vare med sin rörelse, räk­nas dis­po­nibla pen­sions­me­del som intäkt av rörelse det beskatt­ningsår då rörel­sen upp­hörde. går arbets-​​ , givare i lik­vi­da­tion eller skif­tas dödsbo efter arbets­gi­vare, räk­nas dis­po­nib la pen­sions­me­del som intäkt för det beskatt­ningsår då beslu­tet om lik­vida tion fat­ta­des eller skif­tet ägde rum. med dis­po­nibla pen­sions­me­del avses vad som redo­vi­sas för beskatt nings­å­rets ingång under sär­skild under­ru­brik jämte för­mö­gen­he­ten i pen sions­stif­telse, som tryg­gar de pen­sions­å­ta­gan­den som redo­vi­sas under sär­skild under­ru­brik, vid b eskatt­nings­å­rets utgång mins­kat med arbetsgi varens pen­sions­re­serv vid beskatt­nings­å­rets utgång för sådant pen­sions åta­gande i den mån det ej är tryg­gat genom pen­sions­för­säk­ring jämte vid sist­nämnda tid­punkt kvar­stå­ende medel i stif­tel­sen för vilka avdrag vid avsätt­ningen icke åtnju­tits. stif­tel­sens för­mö­gen­het skall här­vid beräk­nas enligt de grun­der som gäl­ler vid be räk­ning av stif­tel­ses för­mö­gen­het enligt lagen (1947:577) om stat­lig f örmö­gen­hets­skatt. dis­po­nibla pen­sions­me­del skall dock icke upp­ta­gas till högre belopp än som mot­sva­rar vad som redo­vi­sas för beskatt­nings­å­rets ingång under sär­skild under­ru­brik. 29 § / mom.^ från brut­to­in­täk­ten av rörelse får avdrag göras för allt, som är att anse som drift­kost­nad. hit räk­nas, bland annat: hyra för annan till­hö­rig fas­tig­het eller del därav, som använts i rörel­sen; 2342 senaste lydelse 1981:295. ¬ kost­nad för anskaff­ning av råäm­nen och varor till för­äd­ling, för­bruk­ning sfs 1984:1060 eller för­sälj­ning i rörel­sen; och skall — där vad sålunda har för­äd­lats eller eljest kom­mit till använd ning har utgjorts av pro­duk­ter eller råäm­nen från fas­tig­het, som av den skatt­skyl­dige har ägts eller bru­kats, eller från annan av honom idkad rörelse, som är att anse som sär­skild för­värvs­källa - vär­det av sam ma pro­duk­ter eller råäm­nen tas upp till det belopp, var­med de redo­vi­sas som intäkt av fas­tig­he­ten eller av den sär­skilda för­värvs­käl lan; avlö­ningar, pen­sio­ner, peri­o­diska under­stöd eller där­med jäm­för­liga pe rio­diska utbe­tal­ningar och andra kost­na­der för per­so­nal, som är eller varit anställd i röre lsen; kost­nad för repa­ra­tion och under­håll av till drif­ten hörande bygg­na­der, mar­kan­lägg­ningar, maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier o.d.; vär­de­minsk­ning på rörel­seä­ga­ren till­hö­riga maski­ner och andra för sta dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier eller, i fall som anges i punkt 3 av anvis­ning­arna, utgif­ter för anskaf­fande av till­gången; vär­de­minsk­ning på paten­trätt och annan lik­nande rät­tig­het; vär­de­minsk­ning på en bygg­nad, som är avsedd för använd­ning i äga­rens rörelse, eller, i fall som anges i punkt 7 av anvis­ning­arna, utgif­ter för anskaf­fande av bygg­na­den; vär­de­minsk­ning på en mar­kan­lägg­ning, som är avsedd för använd­ning i äga­rens rörelse, eller, i fall som anges i punkt 16 av anvis­ning­arna, utgif­ter för anskaf­fande av anlägg­ningen; vär­de­minsk­ning på na tur­till­gångar, såsom gru­vor, sten­brott o.d. genom deras till­go­do­gö­rande; ränta på lånat kapi­tal, som har ned­lagts i rörel­sen, och på gäld, som den skatt­skyl­dige har ådra­git sig för sin utbild­ning för rörel­sen; kost­nad för fack­lit­te­ra­tur, instru­ment och dylikt, som varit nödigt för utö­vande av veten­skap­lig, lit­te­rär, konst­när­lig eller där­med jäm­för­lig verk sam­het; spe­ci­ella för rörel­sen utgå­ende skat­ter eller avgif­ter till det all­männa; för­lust, som har upp­stått i rörel­sen, såvida inte för­lus­ten är att hän­föra till kapi­tal­för­lust eller är av sådan natur som avses i punkt 3 sjätte styc­ket av anvis­ning­arna till 41 §. 35 § j mom.^ till intäkt av till­fäl­lig för­värvs­verk­sam­het hän­förs 1) intäkt som skatt­skyl­dig haft av annan för­värvs­källa än förut har nämnts och som inte hel­ler utgör intäkt av kapi­tal, 2) sådan lot­te­ri­vinst som inte är fri­kal­lad från beskatt­ning enligt 19 §, 3) resti­tu­e­rade, avkor­tade eller avskrivna egen­av­gif­ter enligt lagen (1981:691) om soci­al­av­gif­ter, som inte utgör intäkt av jord­bruks­fas­tig­het eller rörelse, i den mån avdrag har med­getts för avgif­terna och 4) vinst - i den omfatt­ning som anges i 2 — 4 mom. — genom icke yrkes­mäs­sig avytt­ring (rea­li­sa­tions­vinst). 3 mom.'° rea­li­sa­tions­vinst på grund av avytt­ring av aktie, andel i akti­e­fond, del­be­vis eller teck­nings­rätt till aktie eller andel i eko­no­misk ' senaste lydelse 1983: 1088. änd­ringen inne­bär bl.a. att andra styc­ket upp­hävs. senaste lydelse 1983; 1043. änd­ringen inne­bär bl.a. att sjätte styc­ket upp­hävs. 2343 ¬ sfs 1984; 1060 2344 för­e­ning eller i han­dels­bo­lag eller annan rät­tig­het som är jäm­för­lig med här avsedd andels­rätt eller aktie är i sin hel­het skat­te­plik­tig, om den skatt­skyl dige inne­haft egen­do­men mindre än två år. för vissa aktier och ande­lar tilläm­pas bestäm­mel­serna i 3 a mom. avytt­rar skatt­skyl­dig egen­dom som avses i detta moment och som den skatt­skyl­dige inne­haft två år eller mera, är 40 pr ocent av vins­ten skatte plik­tig. från sam­man­lagda belop­pet av skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst enligt detta stycke under ett beskatt­ningsår, mins­kat med avdrags­gill del av för­lust vid avytt­ring samma år av egen­dom som avses i detta stycke, äger skatt­skyl­dig åtnjuta avdrag med 3000 kro­nor. har den skatt­skyl­dige under beskatt­nings­å­ret varit gift och levt till­sam­mans med sin make, får sådant avdrag åtnju­tas för dem båda gemen­samt med 3000 kro­nor. i intet fall far dock skatt­skyl­dig åtnjuta avdrag med högre belopp än som sva­rar mot sam­man­lagda belop­pet av skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst enligt detta stycke mins­kat med avdrags­gill del av för­lust som nyss nämnts. kan tillämp­ning av före­gå­ende stycke antas hindra struk­tur­ra­tio­na­lise ring som är önsk­värd från all­män syn­punkt, kan rege­ringen eller myn­dig het som rege­ringen bestäm­mer medge befri­else där­i­från helt eller del­vis, om före­tag som berörs av struk­tur­ra­tio­na­li­se­ringen gör fram­ställ­ning om detta senast den dag avytt­ringen sker. har egen­dom som avses i detta moment avytt­rats genom sådan tvångs för­sälj­ning som anges i 2§ första styc­ket 1) lagen (1978: 970) om upp­skov med beskatt­ning av rea­li­sa­tions­vinst, är - oav­sett tid­punk­ten för för­vär­vet - endast 40 pro­cent av vins­ten skat­te­plik­tig. bestäm­mel­sen i 2 mom. tredje styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning på egen­dom som avses i detta moment. har fas­tig­het över­lå­tits på aktie­bo­lag, han­dels­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning genom fång på vil­ket lag­fart sökts efter den 8 novem­ber 1967 av någon som har ett bestäm­mande infly­tande över bola­get eller för­e­ningen, beräk­nas skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst vid hans avytt­ring av aktie eller andel i bola­get eller för­e­ningen s om om avytt­ringen avsett mot aktien eller ande­len sva­rande andel av fas­tig­he­ten. vad nu sa gts får inte för­an­leda att skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst beräk­nas lägre eller att avdrags­gill rea­lisa tions­för­lust beräk­nas högre än enligt regl erna i detta moment. bestäm­mel serna i de tta stycke gäl­ler endast om sådan fas­tig­het utgör bola­gets eller för­e­ning­ens väsent­liga till­gång. de gäl­ler dock inte vid avytt­ring av aktie i sådant bostads­ak­tie­bo­lag eller andel i såda n bostads­för­e­ning som avses i punkt 2 femte styc­ket av anvis­ning­arna till 38 §, om avytt­ringen avser endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostads­lä­gen­he­ter i fas­tig­he­ten . lika med lag­fart­san­sö­kan anses annan ansö­kan hos myn­dig­het om viss åtgärd med å bero­pande av fång­es­hand­lingen. om vins­ten vid för­sälj ning av aktie eller andel på grund av bestäm­mel­serna i det ta stycke beräk­nas enligt de reg­ler, som gäl­ler för beräk­ning av vinst vid avytt­ring av fas­tig­het, skall avytt­ringen anses ha avsett den mot aktien eller ande­len sva­rande ande­len av fas­tig­he­ten. avytt­rar skatt­skyl­dig aktie i aktiebo lag och finns vid avytt­ringen obe skat­tade vinst­me­del i bola­get till fö ljd av att större delen av dess till­gångar före avytt­ringen av aktien över­lå­tits på den skatt­skyl­dige eller annan, skall som skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst räk­nas vad den skatt­skyl­dige erhål­ler för aktien. vid bedö­mande av frå­gan om över­lå­telse av större delen av / ¬ .r •i lia­gets till gångar ägt ru m skall även beak­tas till­gång i bola­get som inom sfs 1984:1060 å år efter avytt­ringen av aktien, direkt eller genom för­med­ling av annan, över­låts på den skatt­skyl­dige eller honom när­stå­ende per­son eller på aktie­bo­lag, han­dels­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning, vari den skatt­skyl­dige eller honom när­stå­ende per­son har ett bestäm­mande infly­tande. har över låtelse av till­gång i bola­get ägt rum efte r utgången av det beskatt­ningsår då skatt­skyl­dig­het för rea­li­sa­tions­vinst vid avytt­ringen av aktie i bola­get upp­kom, skall rea­li­sa­tions­vinst enligt detta stycke tas till beskatt­ning på samma sätt som vid efter­tax­e­ring för nämnda beskatt­ningsår. vad nu sagts äger mot­sva­rande tillämp­ning vid av ytt­ring av andel i han­dels­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning. riks­skat­te­ver­ket får medge undan­tag från detta styc ke, om det kan antas att avytt­ringen av aktien eller ande­len skett i annat syfte än att erhålla obe­hö­rig för­mån vid beskatt­ningen. mot beslut av ver­ket i sådan fråga får talan inte föras. avytt­rar skatt­skyl­dig aktie i ett aktie­bo­lag, vari akti­erna till huvud­sak­lig del ägs eller på där­med jäm­för­ligt sätt inne­has - direkt eller genom för­med­ling av juri­disk per­son - av en fysisk per­son eller ett fåtal fysiska per­so­ner (fåmans­bo­lag), till ett annat fåmans­bo­lag, vari aktie - direkt eller genom för­med­ling av annan - ägs eller inom två år efter avytt­ringen vid något till­fälle kom­mer att ägas av den skatt­skyl­dige eller honom när stå­ende per­son, skall som skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst räk­nas vad den skatt­skyl­dige erhål­ler för aktien. lika med akti­e­in­ne­hav i det bolag, som för­vär­vat aktien, anses den skatt­skyl­di­ges akti­e­in­ne­hav i ett annat fåmans bolag, som inom två år efter avytt­ringen för­vär­var större delen av till­gång arna i något av fåmans­bo­la­gen. har över­lå­telse av aktie i det fö rvär­vande bola­get eller i bolag, som för­vär­vat större delen av till­gång­arna i något av fåmans­bo­la­gen, ägt rum efte r utgången av det beskatt­ningsår då skatt­skyl dig­het för rea­li­sa­tions­vinst enligt detta stycke upp­kom, får rea­li­sa­tions vins­ten tas till beskatt­ning på samma sätt som vid efter­tax­e­ring för nämnda beskatt­ningsår. vad nu fö reskri­vits äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråg a om han­dels­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning eller andel i såda nt bolag eller för­e­ning lik­som teck nings­rätt till aktie eller annan rät­tig­het jäm­för­lig med aktie. sker avytt­ringen av orga­ni­sa­to­riska eller mark­nads­tek­niska skäl eller före­lig­ger andra syn­ner­liga skäl, kan rege­ringen eller myn­dig­het, som rege­ringen bestäm­mer, för sär­skilt fall medge undant ag från tillämp­ning av detta stycke. som när­stå­ende per­son räk­nas i detta moment för­äld­rar, far- eller mor för­äld­rar, make, avkom­ling eller avkom­lings make, sys­kon eller sys­kons make eller avkom­ling samt dödsbo vari den skatt­skyl­dige eller någon av nämnda per­so­ner är delä­gare. med avko mling avses jäm­väl styv­barn och fos­ter­barn. 3 a rea­li­sa­tions­vinst vid a vytt­ring av en bostads­rätt bes­kat­tas enligt bestäm­mekserna i detta moment om bostads­rätts­för­e­ningen är av det slag som anges i punkt 2 femte styc­ket av anvis­ning­arna till 38 §. senaste lydelse 1983: 1043. 2345 ¬ sfs 1984:1060 som skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst räk­nas: om bostads­rät­ten inne­hafts mindre än 2 år 100% av vins­ten 2 år men mindre än 3 år 75 % av vins­ten 3 år men mindre än 4 år 50% av vins­ten 4 år eller mera 25 % av vins­ten bestäm­mel­serna i 2 mom. tredje styc­ket och 4 mom. sista styc­ket tilläm­pas på mot­sva­rande sätt vid avytt­ring av en bostads­rätt. har en bostads­rätt avytt­rats genom sådan tvångs­för­sälj­ning som anges i 2§ lagen (1978:970) om upp­skov med beskatt­ning av rea­li­sa­tions­vinst, är - oav­sett tid­punk­ten för för­vär­vet - endast 25 pro­cen t av vins­ten skatte plik­tig om det skä­li­gen kan antas att avytt­ringen inte skulle ha ägt rum om tvång inte hade före­le­gat. vad som sägs om rea­li­sa­tions­vinst vid avytt­ring av en bostads­rätt tilläm pas även vid avytt­ring av ande­lar i andra svenska eko­no­miska för­e­ningar än bostads­rätts­för­e­ningar och aktier i sv enska aktie­bo­lag om för­e­ningen eller bola­get är av det slag som anges i punkt 2 femte styc­ket av anvis­ning arna till 38 §. bedöm­ningen av om en för­e­ning eller ett bolag är av det slag som anges i punkt 2 femte styc­ket av anvis­ning­arna till 38 § görs på grund­val av för­hål­lan­dena vid ingången av de t år då avytt­ringen ägde rum. 38 § / till intäkt av kapi­tal räk­nas: ränta å obli­ga­tio­ner och å utlå­nade eller i bank eller annor­stä­des insatta medel, utdel­ning å svenska aktier och ande­lar i svenska akti­e­fon­der och ekono miska för­e­ningar samt å ande­lar i utländska bolag och akti­e­fon­der, så ock intäkt genom över­lå­telse av rätt till utdel­ning å aktier eller ande­lar, som nyss sagts, där ej akti­erna eller ande­larna sam­ti­digt över­lå­tits, allt såvitt intäk­ten inte är att hän­föra till jo rdbruks­fas­tig­het, fas­tig­het som avses i 24 § 1 mom. eller rörel se. till intäkt av kapi­tal räk­nas även vad som i sam­band med ide­ell för enings upp­lös­ning, med­lems avgång ur för­e­ningen e.d. utskif­tas till med lem utö­ver inbe­tald insats. för den, som genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt avtal för­vär­vat rätt till utdel­ning å svensk aktie eller å andel i svensk akti­e­fond eller eko­no­misk för­e­ning eller i utländskt bolag eller utländsk akti­e­fond, skall såsom intäkt upp­ta­gas endast det belopp, var­med utdel­ningen eller, om för­vär­va­ren i sin tur över­lå­tit rät­ten till utdel­ning, den där­vid erhållna valu­tan över­sti­git det vid för­vär­vet utgivna veder­la­get för rät­ten till utdel ning. såsom utdel­ning från svensk eko­no­misk för­e­ning anses jäm­väl vad som vid för­e­nin gens upp­lös­ning utskif­tats till med­lem utö­ver inbe­tald insats, dock att vid upp­lös­ning genom fusion, som avses i 2§ 4mom. första styc­ket lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt, såsom utdel­ning i intet fall skall anses större belopp än som mot­sva­rar vad med­lem­men erhål­lit kon­tant eller eljest i annat än ande­lar i den öv erta­gande för­e­ningen. 2346 senaste lydelse 1984: 190. ¬ 41 ä §'^ äger fas­tig­het del i sam­fäl­lig­het som avses i 53 § 2mom., hän- sfs 1984:1060 föfs den fas­tig­he­ten till­kom­mande ande­len av intäk­ter och kost­na­der i verk­sam­he­ten i sam­fäl­lig­he­ten till den för­värvs­källa vari fas­tig­he­ten ingår enligt de bestäm­mel­ser som gäl­ler för nämnda för­värvs­källa. (se vidare anvis­ning­arna.) 45 § '*' vid beräk­nin g av skatt­skyl­digs inkomst av jord­bruks­fas­tig­het, av annan fas­tig­het och av rörelse må, i den mån fastig het ingått i för­värvs­käl lan och garan­ti­be­lopp för fas­tig­he­ten skall enligt bestäm­mel­serna i 47 § upp­ta­gas såsom skat­te­plik­tig inkomst för den skatt­skyl­dige, avdrag göras med belopp mot­sva­rande garan­ti­be­lop­pet. 46 § / mom}^ upp­kom­mer under­skott vid beräk­ningen av inkomst av för­värvs­källa får, med de undan­tag som anges i detta moment och med iakt­ta­gande av före­skrif­ten i 74 §, under­skot­tet avräk­nas från den skatt skyl­di­ges ink omst från andra för­värvs­käl­lor i den mån under­skot­tet och inkoms­ten enligt 56-59 §§ hän­för sig till samma kom­mun. avdrag med­ges inte för 1) unde rskott av icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av fast eller lös egen­dom eller av del­ta­gande i lot­teri, 2) under­skott av fas­tig­het eller rörelse i utlan­det, 3) under­skot t som har upp­kom­mit på grund av att avdrag enligt 45 § över­sti­git net­to­in­täk­ten av för­värvs­käl­lan, 4) under­skott i den mån hän­syn till det har tagits vid beräk­ning av sjö­mans­skatt. har avdrag gjorts enligt 1 § lagen (1966:172) om av drag för avskriv­ning på skepps­kon­trakt m.m. och upp­kom­mer under­skott i för­värv skäl­lan får den del av under­skot­tet som sva­rar mot avdra­get avräk­nas endast från inkomst av rederi-​​, luftfarts-​​ eller varvs­rö­relse. har avdrag gjorts för vär­de­minsk­ning av skepp eller luft­far­tyg och över­sti­ger avdra­get för år räk­nat lopro­cent av anskaff­nings­vär­det av skepp eller 15procent av an skaff­nings­vär­det av luft­far­tyg gäl­ler samma begräns­ning av rät­ten att av räkna under­skott i fråga om den över­skju­tande delen av avdra­get. för under­skott som inte har kun­nat utnytt­jas före­lig­ger rätt till avdrag senast vid den tax­e­ring som sker sjätte kalen­derå­ret efter det kalen­derår då tax­e­ring skett för det beskatt­ningsår då under­skot­tet upp­kom. sådant avdrag får d ock inte över­stiga det sam­man­lagda belop­pet av inkomst av rederi-​​, luftfarts-​​ och varvs­rö­relse sedan denna inkomst i före kom­mande fall mins­kats med annat under­skott som avses i detta stycke. tredje styc­ket tilläm­pas inte på fis­ke­skepp eller köpe­kon­trakt som avser fis­ke­skepp, om den skatt­skyl­dige har licens enligt för­ord­ningen (1978:517) om licens för yrkes­fis­kare eller är med­lem i fis­ke­lag som har sådan licens. före­lig­ger synn­ner­liga skäl, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestämm er medge undan­tag från tillämp­ning av tredje styc­ket. senaste lydelse 1975:259.., senaste lydelse 1954:52. änd­ringen inne­bär att andra styc­ket upp­hävs. senaste lydelse 1979: 1149. änd­ringen inne­bär bl.a. att fjärde och sjunde styc­kena upp­hävs. 2347 ¬ sfs 1984:1060 bry­ter skatt­skyl­dig mot vill­kor som har upp­ställts för med­gi­van­det, skall tax­e­ring ske enligt tredje styc­ket på samma sätt som vid efter­tax­e­ring för det beskatt­ningsår som med­gi­van­det avser. 47 §'^ för fas­tig­het, som året före tax­e­rings­å­ret varit skat­te­plik­tig, be räk­nas garan­ti­be­lopp till en och en halv pro­cent av fas­tig­he­tens tax­e­rings värde först­nämnda år. garan­ti­be­lop­pet tas upp som skat­te­plik­tig inkomst inom den kom­mun, där fas­tig­he­ten är belä­gen, för fas­tig­he­tens ägare eller för den som enligt 1 kap. 5§ fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) skall anses som ägare. den som inne­har fas­tig­het med åbo­rätt eller eljest med stän­dig eller ärft­lig besitt­nings­rätt och på grund av denna sin rätt inte äger utö­ver hus­be­ho­vet till­go­do­göra sig avkast­ning av skog på fas­tig­he­ten på förs dock inte något garan­ti­be­lopp på det i tax­e­rings­vär­det ingå­ende skogs bruks­vär­det. garan­ti­be­lopp beräk­nas för beskatt­ningsår. omfat­tar beskatt­nings­å­ret kor­tare eller längre tid än 12 måna­der eller har fas­tig­he­ten för­vär­vats eller avytt­rats under beskatt­nings­å­ret, skall garan­ti­be­lop­pet jäm­kas med hän­syn här­till. (se vidare anvis­ning­arna.) 47 a §'^ sam­man­lagda belop­pet av den inkomst från en eller flera för värvs­käl­lor, vil­ken är skat­te­plik­tig i en kom­mun, med avdrag i före­kom mande fall som avses i 46 och 46 a§ §, samt av i 4 7 § omför­mält garan­tibe lopp utgör skat tskyl­digs inom kom­mu­nen tax­e­rade inkomst. den tax­e­rade inkoms­ten avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro­nor. 50 § 2 mo/n.'® för fysisk per­son, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskatt­nings­å­ret, utgö­res såvitt angår hem­ortskom munen den beskatt­nings­bara inkoms­ten av den tax­e­rade inkoms­ten mins kad med kom­mu­nalt grundav­drag. den beskatt­nings­bara inkoms­ten skall angi­vas i helt hund­ra­tal kro­nor, så att över­skju­tande belopp, som icke upp­går till helt hund­rat al kro­nor, bort­fal­ler. fin­nes skatt­skyl­digs skat­te­för­måga under beskatt­nings­å­ret hava varit väsent­li­gen ned­satt till följd av lång­va­rig sjuk­dom, olycks­hän­delse, ålder dom, under­håll av andra när­stå­ende än barn, för vilka den skatt­skyl­dige ägt till­go­don­juta all­mänt barn­bi­drag, eller annan där­med jäm­för­lig omstän dig­het, må efter tax­e­rings­nämn­dens eller, om besvär anförts eller ock sär­skild fram­ställ­ning därom gjorts senast den 30 juni åre t näst efter taxe ringså­ret, läns­rät­tens beprö­vande den skatt­skyl­di­ges tax­e­rade inkomst mins­kas, för­u­tom med kom­mu­nalt grundav­drag, med ytter­li­gare ett efter omstän­dig­he­terna avpas­sat belopp, dock högst 10000 kro­nor. har skatt skyl­dig på grund av jämk­ning vid beräk­ning av sjö­mans­skatt åtnju­tit av drag för ned­satt skat­te­för­måga, skall avdrag, som avses i detta stycke, mins­kas med det belopp, var­med jämk­ning med­gi­vits. 2348 senaste lydelse 1980: 1054. änd­ringen inne­bär bl.a. att andra-​​femte styc­kena upp­hävs. senaste lydelse 1981: 999. senaste lydelse 1979: 169. änd­ringen inne­bär att sjunde styc­ket upp­hävs. ¬ skatt­skyl­digs inkomst, efter avdrag av därå belö­pande skatt, på sfs 1984:1060 gfi­ind av ned­satt arbets­för­måga, lång­va­rig oför­vål­lad arbets­lös­het, stor 'för­sörj­nings­börda eller annan där­med jäm­för­lig omstän­dig­het under­sti­git 'vad han kan anses hava behövt till under­håll för sig själv och för make och oför­sö­ijda barn (exi­sten­smi­ni­mum) är den skatt­skyl­dige berät­ti­gad till av drag för ned­satt skat­te­för­måga. -även skatt­skyl­dig, vars inkomst till icke obe­tyd­lig del utgjorts av folk pen­sion, är - om sär­skilda omstän­dig­he­ter icke för­an­leda annat - berätti gad till avdrag för ned­satt skat­te­för­måga. vad i andra styc­ket sägs angå­ende tid och ord­ning för sär­skild fram­ställ ning om avdrag samt angå­ende minsk­ning av avdra­get med belopp, var­med jämk­ning erhål­lits vid beräk­ning av sjö­mans­skatt, skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om avdrag enligt tredje och fjärde styc­kena. vad här­ef­ter åter­står avrun­das nedåt till helt hundr atal kro­nor och utgör för skatt­skyl­dig, som nu nämnts, beskatt­nings­bar inkomst. 3 mom}^ för skatt­skyl­dig, som i 2 mom. avses, såvitt angår annan kom­mun än hem­orts­kom­mu­nen, utgör den tax­e­rade inkoms­ten tillika be skatt­nings­bar inkomst, utom i fall varom nedan i andra s tyc­ket för­mä­les. kan kom­mu­nalt grundav­drag helt eller del­vis icke utnytt­jas i hem­orts kom­mu­nen och har tax­e­rad inkomst påförts den skatt­skyl­dige i annan kom­mun, skall bris­ten avräk­nas från sist­nämnda inkomst. där­vid skola i före­kom­mande fall bestäm­mel­serna i punkt 4 av anv isning­arna till 46 § äga mot­sva­rande tillämp­ning. vad efte r dylik avräk­ning åter­står utgör för den skatt­skyl­dige beskatt­nings­bar inkomst i komm unen. för annan skatt­skyl­dig än som i 2 mom. avses utgör den tax­e­rade inkoms­ten tillika besk att­nings­bar inkomst. den beskatt­nings­bara inkoms­ten avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro nor. (se vidare anvis­ning­arna.) 53 § / mom}° skyl­dig­het att erlägga skatt för inkomst ålig­ger så framt ej annat före­skri­ves i den na lag eller i sär­skilda bestäm­mel­ser, med­de­lade på grund av över­ens­kom­melse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs: a) fysisk per­son: för tid, under vil­ken han varit här i riket bosatt: i för all inkomst, som för­vär­vats inom eller utom riket; samt för tid, under vil­ken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av h är belä­gen fas­tig­het; för inkomst av rörelse, som här bedri­vits; för avlö­ning eller annan där­med jäm­för­lig för­mån, som utgått av anställ ning eller upp­drag hos svenska sta­ten eller svensk kom­mun; för avlö­ning eller annan där­med jäm­för­lig för­mån, som utgått av annan anställ­ning e ller annat upp­drag, i d en mån inkoms­ten upp­bu­rits här­i­från och för­vär­vats genom verk­sam­het här i riket; för pen­sion enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring till den del belop­pet övers tiger 7 500 k ronor och för annan ersätt­ning enligt nämnda lag; "senaste lydelse 1970: 162. senaste lydelse 1984; 353. änd­ringen inne­bär bl.a. att andra styc­ket upp­hävs. 2349 ¬ sfs 1984:1060 2350 för pen­sion på grund av anställ­ning eller upp­drag hos svenska sta­ten eller svensk kom­mun; för belopp, som utgår på grund av annan pen­sions­för­säk­ring än tjänste pen­sions­för­säk­ring, om för­säk­ringen med­de­lats i här i riket bedri­ven för säk­rings­rö­relse; för ersätt­ning enligt lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller lagen (1976; 380) om arbets­ska­de­för­säk­ring och lagen (1956:293) om ersätt ning åt smitt­bä­rare samt enligt annan lag eller för­fatt­ning, som utgått till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbete eller på grund av mili­tär­tjänst göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om stat­ligt per­sons­kade skydd eller lagen (1977:267) om k rigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män; för dag­pen­ning från erkänd arbets­lös­hets­kassa enligt lagen (1973:370) om arbets­lös­hets­för­säk­ring och kon­tant arbets­mark­nads­stöd enligt lagen (1973:371) om kon­tant arbets­mark­nads­stöd; för timstu­di­e­stöd och inkomst­bi­drag enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349); för annan här­i­från upp­bu­ren, genom verk­sam­het här i riket för­vär­vad inkomst av tjänst; för åter­fört avdrag för egen­av­gif­ter enligt lagen (1981:691) om soci­alav gif­ter samt - i den mån avd rag har med­getts för avgif­terna - resti­tu­e­rade, avkor­tade eller avskrivna egen­av­gif­ter; för vinst vid icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av fas­tig­het eller rörelse här i riket eller till­be­hör till så dan fas­tig­het eller rörelse och av egen­dom som avses i 35 § 3 a mom. och som inne­fat­tar nytt­jan­de­rätt till ett hus eller del av ett hus här i riket; samt för vinst vid icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av aktier och ande­lar i sådana svenska före­tag som avses i punkt 4a av anvis­ning­arna till 41 §, om över­lå­ta­ren vid något till­fäll e under de tio kalen­derår som när­mast före­gått det år då avytt­ringen skedde haft sitt egent­liga bo och hem­vist här i riket eller sta­dig­va­rande vis­tats här; b)dödsbo: för all inkomst som för­vär­vats inom eller utom riket. 2 mom}^ inkomst hos van­liga han­dels­bo­lag, kom­man­dit­bo­lag, enkla bolag, rede­rier och juri­diska per­so­ner, som enligt för­fatt­ning eller på där­med jäm­för­ligt sätt bil­dats för att för­valta annan sam­fäl­lig­het än sådan som har tax­e­rats såsom sär­skild tax­e­rings­en­het och avser marksamfäl-​​ lig­het eller regle­rings­sam­fäl­lig­het, hän­förs till de sär­skilda delä­gar­nas in komst med belopp, som för en var mot­sva­rar hans andel av bola­gets, rede­ri­ets eller sam­fäl­lig­he­tens inkomst. delä­gare i s.k. gruv­bo­lag taxe­ras för den inkomst han åtnju­tit av bola­gets verk­sam­het. vad i före­gå­ende stycke sägs skall i före­kom­mande fall äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande garan­ti­be­lopp för fas­tig­het. 3 momp avli­der skatt­skyl­dig, skall för det beskatt­ningsår, då döds­fal­let inträf­fade, döds­boet efter honom taxe­ras såväl för inkomst, vil­ken den avlidne haft, som för inkomst, vil­ken ingått till döds­boet efter döds­fal­let, och skall där­vid för döds­boet tilläm­pas vad som enligt bestäm­mel­serna i denna lag sko­lat gälla för den avlidne. vad i före­gå­ende stycke sägs skall i före­kom­mande fall äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande garan­ti­be­lopp för fas­tig­het. senaste lydelse 1975:259. senaste lydelse 1971:407. ¬ r senare beskatt­ningsår än det, då döds­fal­let inträf­fade, tilläm­pas vad sfs 1984:1060 sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt från­fälle var bosatt här '' ii'riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hem­ma­hö­rande 1 juri­disk per­son s om inte skall taxe­ras till kom­mu­nal inkomst­skatt. från och med det tax­e­ringsår som föl­jer när­mast efter det qärde kalen derå­ret efter det kalen­derår, då döds­fal­let inträf­fade, tilläm­pas dock be stäm­mel­serna om han­dels­bo­lag på dödsbo efter den som vid sitt från­fälle var bosatt här i riket, om för döds­boet skulle ha beräk­nats högre till stat­lig inkomst­skatt tax­e­rad inkomst än 10000 kro­nor eller större skat­te­plik­tig för­mö­gen­het än 100000 kro­nor. dödsbo på vil­ket bestäm­mel­serna om han­dels­bo­lag varit tillämp­liga något beskatt­ningsår anses där­ef­ter som sådant bolag i bes katt­nings­hän­se­ende, oav­sett stor­le­ken av boets inkomst eller för­mö­gen­het. bestäm­mel­serna i de tta stycke tilläm­pas icke på fidei-​​ kom­missbo. om sär­skilda skäl före­ligga, må riks­skat­te­ver­ket på ansö­kan för­klara att oskif­tat dödsbo, som enligt före­gå­ende stycke skall behand­las såsom han dels­bo­lag i beskatt­nings­hän­se­ende, må taxe­ras enligt bestäm­mel­serna i tredje styc­ket. ansö­kan skall för att kunna upp­ta­gas till pröv­ning göras hos riks­skat­te­ver­ket senast under året efter det tax­e­ringsår, då oskif­tat dödsbo första gången skall behand­las som han­dels­bo­lag i beskatt­nings­hän­se­ende. mot beslut, som riks­skat­te­ver­ket med­de­lat i sådan t ärende, må talan icke föras. 54 § " från skatt­skyl­dig­het/f/å:ö//a5: a) med­lem av konung­a­hu­set: för av sta­ten anvi­sat anslag; b) i utlan­det bo satt per­son: för sådan inkomst, för vil­ken avgift enligt lagen om bevill­nings­av­gif­ter för sär­skilda förmå ner och rät­tig­he­ter skall erläg­gas eller beträf­fande vil ken befri­else från sådan avgift skall åtnju­tas jäm­likt sär­skilt stad­gande i samma lag; c) ägare av sådan fas­tig­het som avses i 3 kap. 2 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152): för inkomst av fasti ghe­ten i den mån äga­rens inkomst här­rör från sådan använd­ning som gör att bygg­nad enligt 2 kap. 2§ fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen skall inde­las som spe­ci­al­bygg­nad, dock ej kom­mu­ni­ka­tions­bygg­nad, distri butions­bygg­nad eller renings­an­lägg­ning; d) ägare av sådan fas­tig­het som avses i 3 kap. 3 § fas­tig­hets­tax­e­ringsla gen: för inkomst av fas­tig­he­ten i den mån äga­rens inkomst här­rör från sådan egen­dom och sådan använd­ning som avses i nämnda lag­rum; e) i riket bosatt delä­gare i dödsbo efter per­son, som vid sitt från­fälle icke varit här i riket bos att: för av d öds­boet åtnju­ten, till hono m utde­lad inkomst, för vil­ken döds boet är skyl­digt att betala inkomst­skatt; f) här i riket bosatt fysisk per­son, som under vis­telse utom­lands åtnju­tit avlö­ning eller annan där­med jäm­för­lig för­mån på grund av anställ­ning där 23 senaste lydelse 1980:957. änd­ringen inne­bär bl.a. att andra styc­ket upp­hävs. 2351 ¬ sfs 1984:1060 annat än hos svenska sta­ten, svensk kom­mun eller ombord på svenskt far­tyg eller svenskt, danskt eller norskt luft­far­tyg: för inkomst av anställ­ningen under för­ut­sätt­ning att anställ­ningen och vis­tel­sen i utland et varat minst ett år eller enligt anställ­nings­av­tal eller på annan grund kan anta­gas komma att vara minst ett år. av 70 § fram­går att per­so­ner som där avses är fri­kal­lade från skatt­skyl dig­het för vissa inkoms­ter. (se vidare anvis­ning­arna.) 57 § y mom}^ skatt för inkomst av rörelse skall utgö­ras till kom­mun, där rörel­sen utö­vats från fast drift­ställe. har fast drift­ställe icke begag­nats, skall skatt för inkoms­ten utgö­ras, om inkoms­ten för­vär­vats a) av fysisk per­son under tid, då han varit här i riket bosatt: i hem­orts­kom­mu­nen; under tid, då han icke varit här i riket bo satt: i stock­holm för gemen­samt kom­mu­nalt ända­mål; b) av dödsbo i hem­orts­kom­mu­nen. 3 momp hava i anna t fall än i 43 § 1 mom. sägs näringsid­kare, mel­lan vilka intres­se­ge­men­skap råder (moder-​​ och dot­ter­fö­re­tag eller före­tag un der i huvud­sak gemen­sam led­ning), vid af färer sinse­mel­lan genom åsät- tande av högre eller lägre pris än de i all­män­het gäl­lande eller andra lik­nande åtgär­der åstad­kom­mit, att inkomst av deras verk­sam­het i icke ovä­sent­lig mån redo­vi­sats inom annan kom­mun än den, där inkoms­ten skulle redo­vi­sats, om intres­se­ge­men­skap icke före­fun­nits, skall såsom beskatt­nings­ort för den näringsid­kare, hos vil­ken för hög inkomst sålunda redo­vi­sats, beträf­fande skä­lig del av hans inkomst gälla den kom­mun, där den andre näringsid­ka­ren skulle utgjort skatt för inkoms­ten, om dylika åtgär­der icke vid­ta­gits. 58 när inkomst av rörelse enligt 57 § skall bes­kat­tas i mer än en kom­mun skall i fråga om inkoms­tens upp­del­ning gälla, att inkoms­ten bes­kat­tas till fem pro­cent eller, där omstän­dig­he­terna där­till för­an­le­der, högre pro­cent i kom­mun, där huvud­kon­tor fun­nits, samt i övrigt i de kom­mu­ner, där fast drift­ställe begag­nats, efter vad som kan fin­nas skä­ligt med hän­syn till inom varje kom­mun till­ver­kade varors värde, han­delsom sätt­nings stor­lek, anta­let där sys­sel­satta arbe­tare eller annat för­hål­lande, som kan tjäna till grund för bedö­mande av den inkomst, som kan anses ha åtnju­tits inom kom­mu­nen. 59 § i mom}^ skatt för inkomst av tjänst eller av annan till­fäl­lig för värvs­verk­sam­het än i 2 mom. sägs samt skatt för inkomst av kapi­tal utgörs, om inkoms­ten för­vär­vats av fysisk per­son under tid, då han varit här i ri ket bosatt, eller av dödsbo, i hem­ortsk ommu­nen. 2352 senaste lydelse 1930; 190. senaste lydelse 1978: 52. änd­ringen inne­bär att andra styc­ket upp­hävs. senaste lydelse 1967; 748. " senaste lydelse 1950:308. ¬ / '•3inom}^ har fysisk per­son under tid, då han inte varit här i riket b osatt, sfs 1984:1060 åtnju­tit sådan inkomst av tjänst eller, i annat fall än i 2 mom. sägs, av sådan till­fäl­lig för­värvs­verk­sam­het, för vil­ken skatt­skyl­dig­het här i riket före­lig ger, bes­kat­tas inkoms­ten i stock­holm för gemen­samt kom­mu­nalt ända­mål. 66 med hem­orts­kom­mun för­stås i de nna lag den kom­mun, där den skatt­skyl­dige för­fatt­nings­en­ligt skall vara man­tals­skri­ven för året näst före tax­e­rings­å­ret. för den, som varit under ett beskatt­ningsår eller del därav bosatt här i riket utan att man­tals­skriv­nings­skyl­dig­het i någon kom­mun beträf­fande honom före­le­gat för året näst före tax­e­rings­å­ret, skall såsom hem­ortskom mun anses den kom­mun, där han först varit bosatt under det år, som när­mast före­gått tax­e­rings­å­ret. för dödsbo efter den som vid döds­fal­let varit bosatt här i riket, skall såsom hem­orts­kom­mun anses den avlid­nes hem­orts­kom­mun. {se vidare anvis­ning­arna.) anvis­ningar till 19 § 2.^"^ med närings­bi­drag avses stat­ligt stöd utan åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som till­fal­ler en näringsid­kare för närings­verk­sam­he­ten. med näringsbi drag avses också stat­ligt stöd som är för­e­nat med åter­be­tal­nings­skyl­dig­het om sådan skyl­dig­het upp­kom­mer endast om a) näringsid­ka­ren inte upp­fyl­ler de vill­kor som har upp­ställts för stö­det, b) näringsid­ka­ren inte föl­jer de före­skrif­ter som har med­de­lats vid bevil jan­det av stö­det eller c) eljest något ov äntat inträf­far som uppen­bar­li­gen rub­bar för­ut­sätt­ning arna för stö­det. som närings­bi­drag anses även stöd enligt första styc­ket som läm­nas av kom­mu­ner, skatt­skyl­diga som avses i 7§ 4 mom. iri­gen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt och all­män­nings­sko­gar enligt lagen (1952: 167) om all­män­nings­sko­gar i norr­land och dalarna. ett närings­bi­drag är inte skat­te­plik­tig inkomst om det har använts för en utgift som inte är avdrags­gill vare sig direkt såsom omkost­nad eller i form av årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. har bidra­get använts för sådan utgift i v erk­sam­he­ten som är på en gång avdrags­gill vid tax­e­ringen, utgör bidra­get skat­te­plik­tig intäkt. är utgif­ten för vil­ken bidra­get utgår avdrags­gill vid tax­e­ringen för tidi­gare beskatt ningsår än det då bidra­get skall tas upp som intäkt, får den skatt­skyl­dige i stäl­let göra avdrag för utgif­ten vid tax eringen för det år då bidra­get tas upp som intäkt. yrkande om detta skall göras i dekl ara­tio­nen för det beskatt ningsår då yrkande om avdra­get annars enligt denna lag först skulle ha fram­ställts. åter­be­ta­las ett bidrag, som har tagits upp som intäkt, far den skatt­skyl­dige göra avdrag för det åter­be­ta­lade belop­pet. senaste lydelse 1930: 190. senaste lydelse 1945: 897. änd­ringen inne­bär bl.a. att fjärde och femte styc­kena unp­hävs. senaste lydelse 1983: 311. 2353 ¬ sfs 1984:1060 har bidra­get använts för att anskaffa en till­gång, för vil­ken anskaff­nings vär­det får dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag, skall vid beräk ning av vär deminsk­nings­av­drag såsom anskaff­nings­värde anses endast så stor del av utgif­ten som inte har täckts av bidra­get. i fråga om andra mar­kan­lägg­ningar än täck­di­ken, skogs­vä­gar och sådana som anskaf­fats av nytt­jan­de­rätts­ha­vare skall dock såsom anskaff­nings­värde anses den verk liga utgif­ten för anlägg­ningen mins­kad med fyra tred­je­de­lar av bidra­get. är bidra­get större än det skatte­mäs­siga rest­vär­det för till­gången utgör skillna den skat­te­plik­tig intäkt. åter­be­ta­las ett närings­bi­drag, som har påver­kat beräk­ningen av anskaff­nings­vär­det i nu avsett hän­se­ende, får till­gång­ens avskriv­nings­un­der­lag ökas med vad som har åter­be­ta­lats, dock med högst det belopp var­med beräk­ningen har påver­kats. i den mån ett närings­bidr ag enligt vad nyss har före­skri­vits utgjort skat­te­plik­tig intäkt, får den skatt skyl­dige vid åter­be­tal­ningen göra avdrag för den del som sålunda har utgjort skat­te­plik­tig intäkt. har bidra­get använts för att anskaffa till­gångar avsedda för omsätt­ning eller för­bruk­ning (lager) skall vid tillämp­ning av 41 § och anvis­ning­arna till nämnda para­graf den del av lag­ret för vil­ken anskaff­nings­vär­det har täckts av bidra­get inte med­räk­nas vid vär desätt­ningen av till­gång­arna. åter­beta las ett närings­bi­drag, som har använts för anskaf­fande av lager­till­gångar, skall till­gång­ar­nas anskaff­nings­värde anses ha ökat med de t åter­be­ta­lade belop­pet. skall ett närings­bi­drag, som har upp­bu­rits ett visst beskatt­ningsår, an vän­das för avsett ända­mål först ett senare beskatt­ningsår skall på yrkande av den skatt­skyl­dige tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i qärde - sjätte styc­kena upp­skju­tas till tax­e­ringen för det senare beskatt­nings­å­ret. har stöd med vill­kor­lig åter­be­tal­nings­sky ldig­het som inte utgör närings bidrag läm­nats till en näringsid­kare för närings­verk­sam­he­ten från en givare som nämns i fö rsta eller andra styc­ket gäl­ler, såvida åter­be­tal­nings­skyl dig­he­ten helt eller del­vis efter­ges, föl­jande. det efter­givna belop­pet skall inte utgöra skat­te­plik­tig inkomst om stö­det har använts för en utgift som inte varit avdrags­gill vare sig direkt såsom omkost­nad eller i form av årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. har stö­det där­e­mot använts för en utgift som varit avdrags­gill skall det efter­givna belop­pet utgöra skat­te­plik­tig intäkt. har stö­det använts för att anskaffa en till­gång, för vil­ken anskaff­nings­vär det dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag, får den skatt­skyl­dige vid tax­e­ringen för det år då det efter­givna belop­pet skall tas upp som intäkt, utö­ver ordi­na­rie avskriv­ning, göra ett extra vär­de­minsk­nings­av­drag mot sva­rande det efter­givna belop­pet. detta avdrag får dock inte över­stiga till­gång­ens skatte­mäs­siga rest­värde. kan den skatt­skyl­dige inte visa vad ett visst skuld­be­lopp har använts till, skall d et anses ha använts till direkt avdrags­gilla kost­na­der. till 22 § 3." utgif­ter för anskaf­fande av drift­bygg­nad som är belä­gen på fasti ghe ten, däri inbe­gri­pet för drif­ten behöv­liga bostads­bygg­na­der, dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till viss pro­cent för år räk­nat av bygg­na­dens anskaff­nings­värde. beräk-​​ 2354 " .senaste lydelse 1983; 311. ¬ ningen görs från den tid­punkt då bygg­na­den har fär­dig­ställts. i fråga om en sfs 1984:1060 bygg­nad, som är avsedd att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då bygg­na­den anskaf­fa­des. som fö r drif­ten behöv­lig bostads­bygg­nad anses dels bygg­nad, som är upp­lå­ten till per­so­nal (per­so­nal­bo­stad), dels ock äga­res eller bru­ka­res bostads­bygg­nad, i den mån bygg­na­den inte repre­sen­te­rar ett större värde än som behövs för jord­bruk eller skogs­bruk av mot­sva­rande stor­lek. avdrag får sålunda avse endast så stor del av vär­de­minsk­ningen som kan anses belöpa på behöv­lig bostads­bygg­nad. med eko­no­mi­bygg­nad avses annan drift­bygg­nad än bostads­bygg­nad. i en bygg­nads anskaff­nings­värde inräk­nas inte utgif­ter för sådana delar och till­be­hör, som är avsedda att direkt tjäna bygg­na­dens använd­ning i drif­ten (bygg­nads­in­ven­ta­rier). i enlig­het här­med räk­nas som bygg­nadsin ven­ta­rier sådana till­gångar som bås, box eller spilta, bås­av­skil­jare, foder bord, foder­grind, vat­ten­kopp, spalt­golv, utrust­ning för skrap-​​ och svämut-​​ göds­ling med till­hö­rande urin­brunn eller göd­sel­be­hål­lare, göd­sel­stad, mjölk­nings­an­lägg­ning, kyl­bas­säng, pump, sådan led­ning för elekt­risk ström, vat­ten eller avlopp som är avsedd för drif­ten eller fläkt eller ven­tila tions­an­ord­ning. som bygg­nads­in­ven­ta­rier räk­nas också sådana till­gångar som silo- eller tor­kan­lägg­ning, fast trans­por­tör, hiss eller lik­nande. där emot inräk­nas i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad utgif­ter för sådana anord­ningar som är nöd­vän­diga för bygg­na­dens all­männa använd­ning, såsom led­ning för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström eller gas och annan lik­nande anord­ning. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som är avsedd för såväl en bygg­nads använd­ning i drif­ten som bygg­na­dens all­männa använd ning för­de­las mel­lan bygg­nads­in­ven­ta­rier och bygg­na­den i för­hål­lande till hur stor del av led­ningen som tjä­nar drif­ten respek­tive bygg­na­dens all männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till bygg nads­in­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre flär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till drif­ten. om utgif­terna för led­ningen till minst tre qär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till bygg­na­dens all­männa använd­ning skall led­ningen i sin helh et hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om bygg­nads­in­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punkt 5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. av punkt 4 tredje styc­ket fram­går att utgif­ter för vissa till mar­ken höran de led­ningar inräk­nas i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad. har en bygg­nad upp­förts av den skatt­skyl­dige, är bygg­na­dens anskaff nings­värde den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för upp­fö­rande av bygg­na­den. till anskaff­nings­vär­det hän­förs även utgif­ter för till- eller ombygg­nad samt värde av bygg­nad som enligt punkt 4 an dra styc­ket av anvis­ning­arna till 21 § utgör intäkt av jord­bruks­fas­tig­het för jord­ä­ga­ren. har en bygg­nad för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall den verk­liga utgif­ten utgöra anskaff­nings­vär­det. har bygg­na­der för­vär­vats till­sam­mans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten belöp a på sär­skilda bygg­na­der eller bygg­nads­be­stånd som det vid fas­tig­hets­tax­e­ringen fast­ställda eller med tillämp­ning härav beräk­nade vär­det av skilda bygg­na­der eller bygg­nads­be­stånd utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­värde. vad som enligt denna beräk­ning anses belöpa på bygg­na­der kan även inne­fatta bygg­nads­in­ven­ta­rier. veder­la­get för bygg- 2355 ¬ sfs 1984:1060 nads­in­ven­ta­rier skall avräk­nas, var­ef­ter anskaff­nings­vär­det för bygg­na­der erhålls. det sam­man­lagda anskaff­nings­vär­det för bygg­na­derna får jäm­kas om den del av veder­la­get för fas­tig­he­ten som enligt denna beräk­ning inte anses belöpa på bygg­na­derna jämte bygg­nads­in­ven­ta­rier visas mera avse värt över- eller under­stiga vär­det av mark, väx­ande skog, natur­till­gångar, sär­skilda för­må­ner m.m. som har för­vär­vats. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom nära, vid­ta­git åtgär­der för att den skatt­skyl­dige skall kunna till­go­do­räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obe­hö­rig för­mån i bes katt­nings­av­se­ende, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. har en inve­ste­rings­re­serv e.d. eller närings­bi­drag tagits i anspråk för anskaff­ning av en bygg­nad skall som anskaff­nings­värde för bygg­na­den anses den verk­liga utgif­ten för bygg­na­den mins­kad med det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en bygg­nad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk­nings avdrag på bygg­na­den som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt bygg­na­den. pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag i fråga om en bygg­nad be stäms med hän­syn till den tid varun­der bygg­na­der av olika slag anses kunna utnytt­jas. där­vid skall beak­tas även sådana omstän­dig­he­ter som att bygg­na­dens använd­nings­tid kan antas komma att röna infly­tande av fram tida ratio­na­li­se­ringar, tek­ni­kens utveck­ling, omlägg­ning av verk­sam­het och lik­nande för­hål­lan­den. har en bygg­nad upp­förts av en nyttjanderätts-​​ havare och är jord­ä­ga­ren inte enligt nytt­jan­de­rätts­av­ta­let skyl­dig att vid nytt­jan­de­rätts­ti­dens utgång eller avta­lets upp­hö­rande lösa bygg­na­den, skall sär­skild hän­syn tas till detta för­hål­lande. skatt­skyl­dig får i fråga om eko­no­mi­bygg­nad och per­so­nal­bo­stad göra avdrag inom avskriv­nings­pla­nen - utom med årliga vär­de­minsk­ningsav drag - med 10 pro­cent av de på pla­nen upp­tagna utgif­terna för ny-, till- eller ombygg­nad (pri­märav­drag). pri­märav­dra­get med­ges med 2 pro­cent för år räk­nat från den tid­punkt då bygg­na­den eller den till- eller ombyggda delen av bygg­na­den har fär­dig­ställts. för­vär­vas bygg­na­den av en ny ägare, får denne till­go­do­göra sig de pri­märav­drag som åter­står för den förre äga­ren. utran­ge­ras en drift­bygg­nad, får avdrag göras för vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det i den mån b elop­pet över­sti­ger vad som infly­ter genom avytt­ring av bygg­nads­ma­te­rial e.d. i sam­band med utran-​​ geringen. 4.^^ utgif­ter för anskaf­fande av en mar­kan­lägg­ning på en jord­bruks­fas tig­het, vil­ken anlägg­ning är avsedd för drif­ten i för­värvs­källa n, dras - om annat inte föl­jer av punkt i - av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdrag med­ges, om inte annat föl­jer av andra eller sjätte styc­ket, endast för sådana utgif­ter som har bestritts av den skatt­skyl­dige själv och endast om utgif­terna avser arbe­ten som har utförts under tid då han har ägt fas­tig­he­ten. avdra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till 10 pro­cent för år räk­nat av anskaff­nings­vär­det av täck­di­ken och skogs­vä­gar och till 5 2356 " senaste lydelse 198 3: 311. ¬ pro­cent för år räk­nat av tre vär­de­de­lar av anskaff­nings­vär­det av andra sfs 1984:1060 mar­kan­lägg­ningar. beräk­ningen görs från den tid­punkt då anlägg­ningen har fär­dig­ställts. i fråga om en anlägg­ning, som är avsedd att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då anlägg­ningen anskaf­fa­des. till mar­kan­lägg­ning hän­förs sådant mark­ar­bete som behövs för att mar ken skall göras plan e ller fast, såsom röj­ning, schakt­ning eller riv­ning av bygg­nad eller annat som tidi­gare har fun­nits på fas­tig­he­ten. till mar­kan lägg­ning hän­förs också kör­p­lan, par­ke­rings­plats e.d., täck­dike, öppet dike, invallnings-​​ och vat­ten­av­led­nings­fö­re­tag, mark- eller skogs­väg eller brunn. till anskaff­nings­vär­det för mar­kan­lägg­ning hän­förs även vär­det av en mar­kan­lägg­ning som enligt pun kt 4 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 21 § utgör intäkt av jord­bruks­fas­tig­het för jord­ä­ga­ren. i anskaff­nings­vär­det får inräk­nas utgif­ter för istånd­sät­tande och omlägg­ning av ett förut anlagt täck­dike. i täck­dike inbe­grips täckt avlopp i direkt anslut­ning till ett täck­dike. till mar­kan­lägg­ning hän­förs inte sådana anord­ningar som är avsedda att använ­das till­sam­man s med vissa maski­ner eller andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier i drif­ten (mar­kin­ven­ta­rier). i enlig­het här­med hän­förs till mar­kin­ven­ta­rier exem­pel­vis sådan anord­ning som göd­sel­bas säng som är belä­gen utan­för djurstall, urin­brunn eller lik­nande anord­ning eller led­ning för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström, gas eller annat. till mar­kin­ven­ta­rier hän­förs också stäng­sel och annan jäm­för­lig avspärr­nings anord­ning. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som är avsedd för såväl den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten som en bygg­nads all­männa använd ning för­de­las mel­lan mar­kin­ven­ta­rier och bygg­na­den i för­hål­lan de till hur stor del av led­ningen som tjä­nar den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hä nfö­ras till m arkin­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till den på fas­tig­he­ten bedrivna verk sam­he­ten. om utgif­terna till minst tre vär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till bygg­na­dens all­männa använd­ning skall led­ningen i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om mar­kin­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punkt 5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. har en inve­ste­rings­re­serv e.d. eller närings­bi­drag tagits i anspråk för anskaff­ning av andra mar­kan­lägg­ningar än täck­di­ken, skogs­vä­gar eller sådana som anskaf­fats av nytt­jan­de­rätts­ha­vare skall som anskaff­nings­vär de för mar­kan­lägg­ningen anses den verk­liga utgif­ten för mar­kan­lägg­ningen mins­kad med fy ra tred­je­de­lar av det ian­språk­tagna belop­pet. avser an skaff­ningen ett täck­dike eller en skogs­väg eller har anlägg­ningen anskaf­fats av en n ytt­jan­de­rätts­ha­vare, skall som anskaff­nings­värde anses den verk ligaut­gif­ten för anlägg­ningen mins­kad med det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en fas­tig­het till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk­nings avdrag för mar­kan­lägg­ning som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt fas­tig­he­ten. över­går en fas­tig­het till en ny ägare genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får över­lå­ta­ren det år då över­lå­tel­sen sker göra avdrag för den del av det avskriv­nings­bara anskaff­nings­vär­det för vil­ket han inte 2357 ¬ sfs 1984:1060 tidi­gare har med­getts avdrag. vad nu sagt s gäl­ler även när verk­sam­he­ten på jord­bruks­fas­tig­he­ten läggs ned utan sam­band med avytt­ring av fas­tighe ten. 9." avdrag för sub­stans­minsk­ning på grund av utvin­ning av natur­till gångar samt avdrag för avsätt­ning som avser fram­tida sub­stans­minsk­ning på grund av sådan utvin­ning med­ges enligt bestäm­mel­serna i denna anvis nings­punkt. för inträdd sub­stans­minsk­ning med­ges avdrag vid tax­e­ringen för ett visst beskatt­ningsår med högst ett belopp som, till­sam­mans med de avdrag som har med­getts för tidi­gare beskatt­ningsår, mot­sva­rar den del av an skaff­nings­vär­det för hela till­gången som belö­per på utvin­ningen före be skatt­nings­å­rets utgång. har den skatt­skyl­dige genom skrift­ligt avtal upp­lå­tit rätt till utvin­nin g och har han upp­bu­rit för­skotts­be­tal­ning för utvin­ningen, får han göra avdrag för belopp som i räk enska­perna har avsatts för fram­tida sub­stans minsk­ning, vid tax­e­ringen för ett visst beskatt­ningsår med­ges avdrag med högst ett belopp mot­sva­rande den del av anskaff­nings­vär­det för hela natur till­gången som kan anses belöpa på den fram­tida utvin­ning för vil­ken för­skotts­be­tal­ning har erhål­lits. avdra­get skall åter­fö­ras till beskatt­ning näst­föl­jande beskatt­ningsår. avdrag enligt före­gå­ende stycke med­ges dock inte om upp­lå­tel­se­av­ta­let har ingåtts mel­lan varandra när­stå­ende per­so­ner eller mel­lan näringsid­kare som har intres­se­ge­men­skap (moder-​​ och dot­ter­fö­re­tag eller före­tag under i huvud­sak gemen­sam led­ning). som när­stå­ende till fysisk per­son räk­nas dels per­so­ner som anges i 35§ 1 a mom., dels sådana fåmans­fö­re­tag som avses i nämnda lag­rum och i vilka den fysiska per­so­nen eller någon honom när­stå­ende per­son är före­tags­le­dare eller — direkt eller genom för­med­ling av juri­disk per­son — äger aktier eller ande­lar. anskaff­nings­vär­det för en natur­till­gång beräk­nas med utgångs­punkt i den skatt­skyl­di­gas fak­tiska utgift för för­vär­vet eller, om fas­tig­he­ten har för­vär­vats på annat sätt än genom köp, byte eller något där­med jäm­för­ligt fång, den fak­tiska utgif­ten vid det när­mast före­gå­ende köpet, bytet eller där­med jäm­för­liga fånget. begär den skatt­skyl­dige det, skall dock till utgångs­punkt tas det belopp var­med den skatt­skyl­dige skulle få avdrag enligt punkt 2 a av anvis­ning­arna till 36 § om han vid tid­punk­ten för utvin­ning­ens böl­jan hade avytt­rat täkt­mar­ken för ett veder­lag som mot­sva rar dess all­männa saluvärde vid nämnda tid­punkt. beräk­ning enligt nämnda anvis­nings­punkt får dock inte leda till att den till för­vär­vet hän­för liga delen av anskaff­nings­vär­det tas upp till högre belopp än vad som mot­sva­rar 75 pro­cent av täkt­mar­kens all­männa saluvärde vid tid­punk­ten i fråga. har till­stånd enligt lag givits för utvin­ning av till­gången, beräk­nas anskaff­nings­vär­det endast för det område som omfat­tas av till­stån­det och - vid tillämp­ning av andra och tredje mening­arna - på grund­val av för­hål­lan­dena vid tid­punk­ten för utvin­ning­ens bör­jan på detta område. i anskaff­nings­vär­det inräk­nas, för­u­tom belopp som har beräk­nats enligt före­gå­ende stycke, även utgif­ter för till­gång­ens explo­a­te­ring i den mån utgif­terna inte har fått dras av som kost­nad i den löp ande drif­ten och inte hel­ler har beak­tats vid beräk­ning enligt punkt 2 a av anvis­ning­arna til l 36 §. 2358 " senaste lydelse 1981:256. ¬ om en fas­tig­het, på vil­ken en natur­till­gång har böl­jat uttas, har över­gått sfs 1984; 1060 till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren till­go­do­räkna sig endast de avdrag för sub­stans­minsk­ning på fas­tig­he­ten som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren, om denne fort­fa­rande hade ägt fas­tig­he­ten. vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i denn a anvis­nings­punkt skall en fas­tig­hets­ä­gare, som har upp­lå­tit nytt­jan­de­rätt till täkt­mark mot engångser sätt­ning, utan hin­der av vad som före­skrivs i 47 § jäm­förd med 1 kap. 5 § första styc­ket f fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152), betrak­tas som ägare till mar­ken även efter det att upp­lå­tel­sen har skett. till 24 § 1.^'' har annan fas­tig­het helt eller del­vis varit använd i äga­rens egen rörelse, kom­mer hyres­vär­det för vad som använts i rör elsen, vil­ket värde ej får avdra­gas såsom omkost­nad (jfr punkt 1 av anvis­ning­arna till 29 §), att ingå i den allmä nna inkomst­be­räk­ningen för rörel­sen och att sålunda be skat­tas i sam­man­hang med den totala inkoms­ten därav. har idkare av rörelse i honom till­hö­rig fastig het upp­lå­tit bostad för den i rörel­sen anställda arbets­per­so­na­len i denna dess egen­skap, skola dessa bostads­lä­gen­he­ter anses vara använda i rörel­sen, och det är här­vid utan bety­delse, huruvida upp­lå­tel­sen skett mot sär­skild hyres­er­sätt­ning eller per­so­na­len ti llför­säk­rats fri bostad. om där­e­mot äga­ren av ett hyres­hus till­fäl­ligt­vis uthyr en lägen­het i huset till en i hans rörelse anställd arbe­tare, skall icke i följd härav denna lägen­het anses använd i rörel sen. 10.^^ har skatt­skyl­dig för året före beskatt­nings­å­ret beräk­nat inkomst av annan fas­tig­het enligt de grun­der som anges i 41 § andra styc­ket men beräk­nar den skatt­skyl­dige inkoms­ten för beskatt­nings­å­ret enligt bokfö-​​ rings­mäs­siga grun­der, föl­jer av punkt 1 första styc­ket av anvis­ning­arna till 41 § att den skatt­skyl­dige vid beräk­ning av net­to­in­täk­ten för beskatt­nings året inte skall upp­taga värde av ingå­ende skul­der. som ingå­ende skuld skall dock upp­ta­gas a) inkomst som har upp­bu­rits i slu tet av det före­gå­ende året men, med stöd av bestäm­mel­serna i punkt 4 första styc­ket av anvis­ning­arna till 41 §, inte tagits till beskatt­ning för det året, och b) utgift som är obe­tald vid beskatt­nings­å­rets ingång men, med stöd av bestäm­mel­serna i andra styc­ket nämnda anvis­nings­punkt, dra­gits av vid beräk­ning av net­to­in­täk­ten för det före­gå­ende året. beräk­nar skatt­skyl­dig intäkt av annan fas­tig­het enligt 2 mom. men har den skatt­skyl­dige för året före beskatt­nings­å­ret beräk­nat intäk­ten enligt 1 mom. med tillämp­ning av bok­fö­rings­mäs­siga grun­der, skall som intäkt för beskatt­nings­å­ret - utö­ver vad i 2 mom. anges - tas upp ett belopp mot­sva rande skill­na­den mel­lan anskaff­nings­vär­det av fas­tig­he­tens lager vid in gången av beskatt­nings­å­ret och det bok­förda vär­det av lag­ret enligt senaste balans­räk­ning. till 25 § 2a.utgif­ter för anskaf­fande av en bygg­nad, som avses i 24§ 1 mom., dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdra­get beräk­nas enligt senaste lydelse 1969: 749. " senaste lydelse 1979:612. ''senaste lydelse 1983:311. 2359 ¬ sfs 1984:1060 avskriv­nings­plan till viss pro­cent för år räk­nat av bygg­na­dens anskaff nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då bygg­na­den har fär­dig ställts. av punkt 2 b fram­går att under­la­get för avskriv­ning enligt nu före­va­rande punkt skall mins­kas, när sär­skilt vär­de­minsk­nings­av­drag be räk­nas för vär­me­pan­nor, hiss­ma­ski­ne­rier och jäm­för­lig maski­nell utrust ning. har en bygg­nad upp­förts av den skatt­skyl­dige, är bygg­na­dens anskaff nings­värde den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för upp­fö­rande av bygg­na­den. till anskaff­nings­vär­det hän­förs även utgif­ter för till- eller ombygg­nad samt utgif­ter för reparation och under­håll för vilka avdrag inte med­ges på grund av före­skrif­terna i 25 § 2 mom. första styc­ket b) eller c) och för vilka bidrag inte har utgått. i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad inräk­nas även utgif­ter för plan­te­ring, par­ke­rings­plats eller annan jäm­för­lig anlägg­ning på fas­tighe ten. vidare får i anskaff nings­vär­det inräk­nas utgif­ter som äga­ren har haft för riv­ning av en bygg­nad eller annat som tidi­gare har fun­nits på fas­tighe ten, om riv­ningen kan anses ha varit betingad av och har skett i nära anslut­ning till den nya bygg­na­dens upp­fö­rande. har en bygg­nad för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall den verk­liga utgif­ten utgöra anskaff­nings­vär­det. för­vär­va­des bygg­na­den till­sam­mans med den mark på vil­ken den är belä­gen, anses så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten belöpa på bygg­na­den, som det vid fas­tig­hets­tax­e­ringen fast­ställda bygg­nads­vär­det utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­värde. om den del av veder­la­get för fas­tig­he­ten som enligt denna beräk­ning inte anses belöpa på bygg­na­den visas mera avse­värt över- eller under­stiga ett skä­ligt mark­värde, får dock det för bygg­na­den beräk­nade anskaff­nings­vär­det jäm­kas. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom nära, vid­ta­git åtgär­der för att den skatt­skyl­dige skall kunna tillgo doräkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obe­hö­rig för­mån i beskatt­nings­av­se­ende, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. har en inve­ste­rings­re­serv e.d. eller närings­bi­drag tagits i anspråk för anskaff­ning av en bygg­nad, skall som anskaff­nings­värde för bygg­na­den anses den verk­liga utgif­ten för bygg­na­den mins­kad med det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en bygg­nad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fang, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk­nings avdrag på bygg­na­den som skulle ha till­kom­mit den förr e äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt bygg­na­den. pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag är 1,5 för bygg­nad av sten, tegel, betong eller annat jäm­för­ligt mate­rial och 1,75 för bygg­nad av trä. i fall som avses i 25 § 2 mom. första styc­ket c) är pro­cent­sat­sen 3. avdra­get får dock beräk­nas efter högre pro­cent­sats, om sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der där­till. utran­ge­ras bygg­nad, som avses i 24§ 1 mom., får avdrag göras för vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det i den mån belop­pet över sti­ger vad som infly­ter genom avytt­ring av bygg­nads­ma­te­rial e.d. i sam band med utran­ge­ringen. 9." har skatt­skyl­dig för året före beskatt­nings­å­ret beräk­nat inkomst av senaste lydelse 198 1: 295. 2360 ¬ fas­tig­het enligt de grun­der som anges i 41 § andra styc­ket men sfs 1984:1060 ^ibé­fäk­nar den skatt­skyl­dige inkoms­ten för beskatt­nings­å­ret enligt bokfö-​​ jfings­nläs­siga grun­der, föl­jer av punkt 1 första styc­ket av anvis­ning­arna till 41 § att den skatt­skyl­dige vid beräk­ning av net­to­in­täk­ten för beskattnings-​​ åfét inte skall upp­taga värde av ingå­ende lager och ford­ringar. som ingåen de ford­ran skall dock upp­ta­gas a) inkomst som blir till­gäng­lig för lyft­ning i börj an av beskatt­nings­å­ret men, med stöd av bestäm­mel­serna i punkt 4 första styc­ket av anvis­ningar na till 41 §, tagits till beskatt­ning för det före­gå­ende året, och ;b) utgift som har beta­lats i slu­tet av det före­gå­ende året men, med stöd äv bestäm­mel­serna i andr a styc­ket nämnda anvis­nings­punkt, inte dra­gits av vid beräk­ning av net­to­in­täk­ten för det året. beräk­nar skatt­skyl­dig intäkt av annan fas­tig­het enligt 24 § 2 mom. men har den skatt­skyl­dige för året före beskatt­nings­å­ret beräk­nat intäk­ten enligt 24 § 1 mom. eller 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt med tilläm pning av bok­fö­rings­mäs­siga grun­der, skall avdrag för beskatt nings­å­ret med­ges för gäl­dränta, som har beta­lats det före­gå­ende året men upp­ta­gits som utgå­ende ford­ran för det året, medan å andra sidan avdrag inte skall med­ges för gäl­dränta som beta­las under beskatt­nings­å­ret men har redo­vi­sats som utgå­ende skuld för det före­gå­ende året. till 28 § 1.^® till intäkt av rörelse hän­förs samt­liga intäk­ter i pengar eller varor, som har influ­tit i r örel­sen. detta inne­bär, att intäk­ten skall vara av sådan beskaf­fen­het, att den nor­malt är att räkna med och ingår som ett led i den ifrå­ga­va­rande för­värvs­verk­sam­he­ten. hit räk­nas alltså infly­tande betal ning för va ror eller pro­duk­ter, som den skatt­skyl­dige hand­lar med eller till­ver­kar. det sagda gäl­ler även då rörel­seid­ka­ren vid över­lå­telse av rörel sen låter befint­liga varor eller pro­duk­ter ingå i överl åtel­sen. denna överlå telse utgör då så att säga den sista affärs­hän­del­sen i hans rö relse. där­e­mot räk­nas inte hit sådan intäkt, som kan inflyta till den skatt­skyl­dige vid sidan av rörel­sen eller utan­för vad som nor­malt är att anse som driftin­komst, t.ex. vid avytt­ring av per­son­lig löse­gen­dom eller för sta­dig­va­rande bruk i rörel­sen avsedda fas­tig­he­ter. intäkt, som erhålls genom en sådan obe­roen de av rörel­sen gjord avytt­ring, skall tas upp som intäkt vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst enligt 35 och 36§§. som skat­te­plik­tig intäkt räk­nas inte stat­ligt avgångs­ve­der­lag i form av engångs­be­lopp till rensköt­selut­ö­vare i sam­band med att han upp­hör med sin r ensköt­sel. till intäkt av r örelse hän­förs vad som infly­ter vid avytt­ring av maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier eller av till­gångar som är lik­ställda med dessa vid beräk­ning av vär­de­minsk­nings­av­drag. om beräk­ning i vissa fall av intäkt vid över­lå­telse av skepp och luft­far­tyg m.m. finns bestäm­mel­ser i 2§ lagen (1966; 172) om avdrag för avskriv­ning på skepps­kon­trakt m.m. skatt­skyl­dig, som dri­ver tomt­rö­relse, bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter, skall som intäkt av rörel­sen ta upp vad som har influ­tit vid för­sälj­ning av sådan fas­tig­het eller del därav som utgör omsätt­nings­till­gång i rörel­sen, var­ef­ter frå­gan om och i vad mån net­toi ntäkt har upp­stått genom 38 senaste lydelse 1981:295. änd­ringen inne­bär att femte styc­ket upp­hävs. 2361 ¬ sfs 1984:1060 för­sälj­ningen kom­mer att bero på resul­ta­tet av rörel­sen i dess hel­het under beskatt­nings­å­ret. utö­ver vad som gäl­ler enligt anvis­ning­arna till 27 § skall där­vid iakt­tas föl­jande. om fas­tig­het, som utgör omsätt­nings­till­gång i rörelse, har för­vär­vats innan rörel­sen påbör­ja­des, beräk­nas fas­tig­he­tens värde vid tiden för rörel­sens påbör­jande på samma sätt som vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst enligt punk­terna 1 och 2 a av anvis­ning­arna till 36 §. detta värde utgör fas­tig­he­tens upp­räk­nade ingångs­värde i rörel­sen även vid senare års tax­e­ringar. avytt­ras fas­tig­het som utgör omsätt­nings­till­gång i rörelse skall värde minsk­nings­av­drag som belö­per på tid före avytt­ringen åter­fö­ras till be skatt­ning i rö rel­sen. till 29 § 4.^^ skatt­skyl­dig kan efter yrkande hos tax­e­rings­nämnd eller, om besvär har anförts, hos läns­rätt med­ges rätt att tills vidare få avdrag för värde minsk­ning av sina inven­ta­rier enligt reg­lerna i denna anvis­nings­punkt om räken­skap­s­en­lig avskriv­ning. som för­ut­sätt­ning för detta gäl­ler a) att den skatt­skyl­dige har haft ord­nad bok­fö­ring som avslu­tas med års­bok­slut; b) att avdra­get mot­sva­rar avskriv­ningen i räkens kaperna; c) att till­freds­stäl­lande utred­ning före­lig­ger om inven­ta­ri­er­nas skatte-​​ mäs­siga rest­värde; d) att inven­ta­ri­erna och avskrivna belopp redo­vi­sas på ett sådant sätt i den skatt­skyl­di­ges räken­ska­per och i före­tedd utred­ning att trygg­het före lig­ger att vins­ter vid avytt­ring av till­gång­arna inte und­går beskatt­ning; samt e) att - om den skatt­skyl­dige inte upp­rät­tat års­bok­slut för det när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ret - det bok­förda vär­det av inven­ta­ri­erna före avskriv­ning bestämts med utgångs­punkt i inven­ta­ri­er­nas skatte­mäs­siga rest­värde vid beska ttnings­å­rets ingång. som anskaff­nings­värde för inven­ta­rier skall anses, då inven­ta­ri­erna har för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, den verk­liga utgif­ten för deras anskaf­fande och, då inven­ta­ri­erna har för­vär­vats på annat sätt, deras mark­nads­värde vid tiden för för­vär­vet. dock skall föl jande iakt­tas. har inven­ta­ri­erna ingått i en r örelse, som den skatt­skyl­dige har för­vär­vat på annat sätt än genom köp eller byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall, om inte sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der annat, som an skaff­nings­värde för inven­ta­ri­erna anses det för den tidi­gare äga­ren gäl­lan de skatte­mäs­siga rest­vär­det. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom nära, vid­ta­git åtgärd för att den skatt­skyl­dige skall kunna till­godo räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obe­hö­rig för­mån i beskatt­ningsav seende åt någon av dem, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. har skatt­skyl­dig med­gi­vits avdrag för kon­trakts­av­skriv­ning avse­ende inven­ta­rier, som har anskaf­fats under beskatt­nings­å­ret, skall som anskaff nings­värde anses den verk­liga utgif­ten mins­kad med det tidi­gare medg ivna avdra­get. detta skall gälla även när inve­ste­rings­re­serv e.d. tagits i ansp råk för anskaff­ning av inven­ta­rier under beskatt­nings­å­ret. 2362 senaste lydelse 1981:295. änd­ringen inne­bär bl.a. att tredje och tret­tonde styc k ena upp­hävs. ¬ lav­drag för avs kriv­ning får för visst beskatt­ningsår göras med högst 30 sfs 1984; 1060 pro­ce­jit för år räk­nat av sum­man av bok­fört värde på inven­ta­ri­erna enligt balans­räk­ningen för när­mast före­gå­ende räken­skapsår och anskaff­nings vär­det på såda na under beskatt­nings­å­ret anskaf­fade inven­ta­rier, vilka vid beskatt­nings­å­rets utgång fort­fa­rande till­hörde rörel­sen. vad nu sagts gäl­ler oav­sett när und er beskatt­nings­å­ret inven­ta­ri­erna har anskaf­fats. har inven­ta­rier, som har anskaf­fats före beskatt­nings­å­rets ingång, avytt rats under beskatt­nings­å­ret eller har den skatt­skyl­dige rätt till för­säk­rings ersätt­ning för inven­ta­rier, som har gått för­lo­rade under beskatt­nings­å­ret, med­ges et t sär­skilt avdrag med belopp mot­sva­rande den i a nled­ning av avytt­ringen eller för­säk­rings­fal­let upp­komna intäk­ten. avdra­get far dock inte över­stiga under­la­get för beräk­ning av avdrag enligt femte styc­ket. har den skatt­skyl­dige fått avdrag som nu sagts skall nämnda under­lag fast­stäl las till mot­sva­rande lägre belopp. har ett sär­skilt högt pris eller eljest en sär­skilt hög utgift för inven­ta­rier berott på att de skall utnytt­jas för ett sär­skilt arbets­till­fälle eller för en kon­junk­tur, som vän­tas bli e ndast till­fäl­lig, ell er av annan lik­nande om stän­dig­het, med­ges för det beskatt­ningsår, varun­der inven­ta­ri­erna har anskaf­fats, avd rag för sådant över­pris eller sådan merut­gift. om avdrag som nu sagts har med­gi­vits, skall avdrag enligt bestäm­mel­serna i fem te styc­ket beräk­nas på där­ef­ter åter­stå­ende del av anskaff­nings­vär­det. oav­sett vad ovan före­skrivs får avdrag för avskriv­ning med­ges med belopp som erfordras för att det bok­förda vär­det inte skall över­stiga anskaff­nings­vär­det av samt­liga inven­ta­rier, vilka vid beskatt­nings­å­rets utgång till­hörde rö rel­sen, sedan från detta värde har avräk­nats en beräk nad årlig avskriv­ning av 20 p rocent. visar den skatt­skyl­dige att inventa rier­nas verk­liga värde under­sti­ger även ett sålunda beräk­nat värde, med­ges avdrag för den ytter­li­gare avskriv­ning som moti­ve­ras av detta. då inv enta­rier, som har anskaf­fats under beskatt­nings­å­ret, avytt­ras, för­lo­ras eller utran­ge­ras under samma år, med­ges avdrag för anskaff­nings vär­det. med avytt­ring lik­ställs att inven­ta­rier tas ut ur rörel­sen för att till­fö­ras annan förvä rvs­källa eller för att använ­das för annat ända­mål. av bestäm­mel­serna i punkt 1 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 28 § fram­går att belopp, som erhålls vid avytt­ring av inven­ta­rier, i sin hel­het skall tas upp som intäkt av rörelse. har skatt­skyl­dig gjort avskriv­ning med större belopp i räken­ska­perna än han får dra av vid tax­e­ringen, för­an­le­der inte detta att det värde, på vil­ket räken­skap­s­en­lig a vskriv­ning beräk­nas, påver­kas. det över­skju­tande be lop­pet får i stäl­let, sedan tax­e­ringen i fråga h ar bli­vit slut­ligt avgjord, dras av genom årlig avskriv­ning efter 20 pro­cent för helt år, räk­nat från och med beskatt­nings­å­ret efter det under vil­ket avskriv­ningen i fråga verk­ställ­des. den omstän­dig­he­ten att vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna ovan avdrag vid beskattn ingen skall över­ens­stämma med avskriv­ning enligt räkenska perna utgör inte hin­der för skatt­skyl­dig att efter över­gång till räk enskaps enlig avskriv­ning utö­ver avdrag enligt räken­ska­perna till­go­do­göra sig av drag för sådana avskriv­ningar, som har gjorts i räk enska­perna före över gången men inte har för­an­lett avdrag vid beskatt­ningen. avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskriv­ning efter 20 pro­cent för helt år. har skatt­skyl­dig före över­gång till räken­skap­s­en­lig avskriv­ning tillgo doräk­nats större vär­de­minsk­nings­av­drag vid tax­e­ringen än enligt räken-​​ 2363 ¬ sfs 1984:1060 ska­perna, skall, för åstad­kom­mande av över­ens­stäm­melse mel­lan inventa rier­nas bok­förda värde och deras skatte­mäs­siga rest­värde, det belopp, var­med inven­ta­ri­er­nas skatte­mäs­siga rest­värde under­sti­ger det bok­förda vär­det, tas upp som skat­te­plik­tig intäkt under det första beskatt­ningsår, för vil­ket räken­skap­s­en­lig avskriv­ning gäl­ler, eller, om den skatt­skyl­dige be gär det, med en tred­je­del för nämnda beskatt­ningsår och vart och ett av de två när­mast föl­jande åren. 5."° vid rest­vär­de­av­skriv­ning med­ges den skatt­skyl­dige avdrag för visst beskatt­ningsår med högst 25 pro­cent för år räk­nat av avskriv­nings­un­derla get för maski­ner och andra inven­ta­rier. avskriv­nings­un­der­la­get utgörs av inven­ta­ri­e­mas skatte­mäs­siga rest­värde vid utgången av det när­mast före gående beskatt­nings­å­ret med tillägg av anskaff­nings­vär­det för inven­ta­rier, som har anskaf­fats under beskatt­nings­å­ret och som vid utgången av detta fort­fa­rande till­hörde rörel­sen, och med avdrag för belopp mot­sva­rande vad som utgör intäkt i form av veder­lag eller för­säk­rings­er­sätt­ning för inventa rier som har anskaf­fats före beskatt­nings­å­rets ingång och som har avytt­rats eller för­lo­rats under beskatt­nings­å­ret. visar den skatt­skyl­dige att inven­ta­ri­e­mas verk­liga värde under­sti­ger det skatte­mäs­siga rest­vär­det efter avdrag enligt bestäm­mel­serna i första styc­ket, med­ges det ytter­li­gare avdrag som moti­ve­ras av detta. vad som före­skrivs om räken­skap­s­en­lig avskriv­ning i punkt 4 andra och tredje samt femte, sjätte och åttonde styc­kena gäl­ler i tillämp­liga delar också i fråga om restv ärde­av­skriv­ning. 7."' utgif­ter för anskaf­fande av en bygg­nad, som är avsedd för använd ning i ägare ns rörelse, dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. av dra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till viss pro­cent för år räk­nat av bygg­na­dens anskaff­nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då bygg­na­den har fär­dig­ställts. i fråga om en bygg­nad, som är avsedd att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då bygg­na­den anskaf­fa­des. i en bygg­nads anskaff­nings­värde inräk­nas inte utgif­ter för sådana delar och till­be­hör, som är avsedda att direkt tjäna bygg­na­dens använd­ning för rörel­seän­da­mål (bygg­nads­in­ven­ta­rier). i enlig­het här­med räk­nas som bygg nads­in­ven­ta­rier i en indu­stri­bygg­nad till­gångar avsedda för den indust­ri­ella drif­ten, såsom maski­ner, anord­ningar för gods­trans­port som t.ex. räls, tra­vers­ba­nor och his­sar, behål­lare, ställ­ningar för lag­ring e.d., samt anord ningar för använd­ningen av dessa till­gångar som t.ex. sär­skilda fun­da­ment. som bygg­nads­in­ven­ta­rier räk­nas vidare led­ningar för vat­ten, avlopp m.m., avsedda att direkt tjäna den indust­ri­ella drif­ten, och spe­ci­ella vär­me­an­lägg ningar, ven­ti­la­tions­an­ord­ningar och sär­skilda skor­ste­nar för avle­dande av gaser och annat som alst­ras vid pro duk­tio­nen. som bygg­nads­in­ven­ta­rier i en bygg­nad som är avsedd för affär­sän­da­mål räk­nas exem­pel­vis hyl­lor, dis­kar eller annan butiks­in­red­ning, rull­trap­por m.m. tjänst­gör en kon struk­tion, för vil­ken ett bygg­nads­värde har fast­ställts vid fas­tig­hets­taxe ringen, i sin he lhet eller till viss del som maskin eller red­skap, såsom kan vara fal­let med olje­ci­ster­ner och silo­an­lägg­ningar, anses en sådan kon struk­tion som bygg­nads­in­ven­ta­rier. där­e­mot inräk­nas i anskaff­ningsvä r- senaste lydelse 1981:295. 2364 senaste lydelse 1983:311. / ¬ det för en bygg­nad u tgif­ter för sådana anord­ningar som är nöd­vän­diga för sfs 1984:1060 bygg­na­dens all­männa använd­ning, såsom led­ning för vat­ten, avlopp, elek trisk ström eller gas och annan lik­nande anord­ning. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som är avsedd för såväl en bygg­nads använd­ning för rörel­seän damål som b ygg­na­dens all­männa använd­ning för­de­las mel­lan bygg­nadsin ven­ta­rier och bygg­na­den i fö rhål­lande till hur stor del av led­ningen som tjä­nar rörel­seän­da­må­let respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­nads­in­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre qär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till rörel­seän­da­må­let. om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till byggna dens all­männa använd­ning skall led­ningen i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om bygg­nads­in­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punk­terna 3-5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk av sedda inven­ta­rier. av punkt 16 tredje styc­ket fram­går att utgif­ter för vissa till mar­ken hörande anord­ningar inräk­nas i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad. har en bygg­nad u ppförts av den skatt­skyl­dige, är bygg­na­dens anskaff nings­värde den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för upp­fö­rande av bygg­na­den. till anskaff­nings­vär­det hän­förs även utgif­ter för till- eller ombygg­nad. har en bygg­nad för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall den verk­liga utg iften utgöra anskaff­nings­vär­det. för­vär­va­des bygg­na­den till­sam­mans med d en mark på vil­ken den är belä­gen, anses så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten — i före­kom­mande fall efter avdrag för egen­dom som avses i 2 kap. 3 § jor­da­bal­ken - belöpa på bygg­na­den, som det vid fas­tig­hets­tax­e­ringen fast­ställda bygg­nads­vär­det utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­värde. vad som enligt denna beräk­ning anses belöpa på byggna den kan även inne­fatta bygg­nads­in­ven­ta­rier. veder­la­get för bygg­nadsin ven­ta­rier skall avräk­nas, var­ef­ter anskaff­nings­vär­det för bygg­na­den er hålls. om den del av veder­la­get för fas­tig­he­ten som enligt denna beräk­ning inte anses belöpa på bygg­na­den jämte bygg­nads­in­ven­ta­rier visas mera avse­värt över- eller under­stiga ett skä­ligt mark­värde, får dock det för bygg­na­den beräk­nade anskaff­nings­vär­det jäm­kas. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom nära, vid­ta­git åtgär­der för att den skatt­skyldi ge skall kunna till­go­do­räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obe­hö­rig för­mån i be skatt­nings­av­se­ende, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. har en inve­ste­rings­re­serv e.d. eller närings­bi­drag tagits i anspråk för anskaff­ning av en bygg­nad, skall som anskaff­nings­värde för bygg­na­den anses den verk­liga utgif­ten för bygg­na­den mins­kad med det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en bygg­nad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk­nings avdrag på bygg­na­den som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt bygg­na­den. pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag i fråga om en bygg­nad be stäms med hän­syn till d en tid bygg­na­den anses kunna utnytt­jas. där­vid skall beak­tas även sådana omstän­dig­he­ter som att bygg­na­dens använd nings­tid kan antas komma att röna infly­tande av fram­tida ratio­na­li­se­ringar, 2365 ¬ sfs 1984:1060 tek­ni­kens utveck­ling, omlägg­ning av verk­sam­het och lik­nande för­hål­lan den. ar på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter av annan art än nyss nämnts bygg­na­dens värde för rörel­sen begrän­sat till för­hål­lan­de­vis kort tid, skall hän­syn tas även till detta. så kan vara fal­let exem­pel­vis då fråga är om en bygg­nad för utnytt­jande av en begrän­sad malm­fyn­dig­het eller då en bygg nad, som är belä­gen på annans mark och som används i rörelse, vid nytt­jan­de­rät­tens upp­hö­rande inte skall lösas av jord­ä­ga­ren. skatt­skyl­dig får i frå ga om en bygg­nad, som är avsedd att använ­das i hans rörelse, göra avdrag inom avskriv­nings­pla­nen - utom med årliga vär­de­minsk­nings­av­drag - med 10 pro­cent av de på pla­nen upp­tagna utgif terna för ny-, till- eller ombygg­nad (pri­märav­drag). pri­märav­dra­get med­ges med 2 p rocent för år räk­nat från den tid­punkt då bygg­na­den eller den till- eller ombyggda delen av bygg­na­den har fär­dig­ställts. för­vär­vas bygg­na­den av en ny ägare, får denne till­go­do­göra sig de pri­märav­drag som åter­står för den förre äga­ren. utran­ge­ras en i rö relse använd bygg­nad, får avdrag göras för vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det i den mån belop­pet över­sti­ger vad som infly­ter genom avytt­ring av bygg­nads­ma­te­rial e.d. i sam­band med utran­ge­ringen. 10."^ rege­ringen kan för­klara att, om för­lust på aktier eller ande­lar i svenskt aktie­bo­lag eller svensk eko­no­misk för­e­ning eller utländskt bolag med upp­gift att driva verk­sam­het av väsent­lig bety­delse från sam­hälls eko­no­misk syn­punkt fram­kom­mer vid avytt­ring av akti­erna eller ande­larna eller vid före­ta­gets upp­lös­ning, för­lus­ten skall utgöra avdrags­gill omkost nad för äga­ren av akti­erna eller ande­larna. det­samma gäl­ler i fråga om lån­gi­vare beträf­fande för­lust på lån eller dylikt som han läm­nat före­ta­get. bestäm­mel­serna i första styc­ket om för­lust tilläm­pas också på för­lust, som kan beräk­nas upp­komma. rege­ringen bestäm­mer där­vid hur avdra­get i det sär­skilda fal­let skall b eräk­nas. har skatt­skyl­dig fått avdrag som avses i detta stycke, skall avdra­get från­räk­nas avdrags­gill för­lust, som seder­mera upp­kom­mer vid avytt­ring av akti­erna eller ande­larna eller vid upp­lösni ng av före­ta­get. upp­kom­mer vinst genom att akti­erna eller ande­larna avytt­ras eller genom att till­skju­tet kapi­tal åter­fås, skall vins­ten tas upp som skatte plik­tig intäkt av rörelse hos den som haft vins­ten. 16."^ utgif­ter för anskaf­fande av sådana mar­kan­lägg­ningar på fas­tig­het, avsedd för använd­ning i äga­rens rörelse, som avses i andra styc­ket, dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdrag med­ges, om inte annat föl­jer av sjätte styc­ket, endast för sådana utgif­ter som har bestritts av den skatt­skyl­dige själv och endast om utgif­terna avser arbe­ten som har utförts under tid då han har ägt fas­tig­he­ten. avdra­get beräk­nas enligt avskriv nings­plan till 5 pro­cent för år räk­nat av tre fjär­de­de­lar av anlägg­ning­ens anskaff­nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då anlägg­ningen har fär­dig­ställts. i fråga om en anlägg­ning, som är avsedd att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då anlägg­ningen anskaf­fa­des. till mar­kan­lägg­ning hän­förs sådant mark­ar­bete som behövs för att mar ken skall göras plan eller fast, såsom röj­ning, schakt­ning, riv­ning av för­ut­va­rande punkt 10 av anvis­ning­arna till 29 § upp­hävd genom 19 81: 295, 2366 senaste lydelse 1983: 311. ¬ ad eller annat som tidi­gare har fun­nits på fas­tig­he­ten, upp­fö­rande av sfs 1984:1060 'ötöd­mu­rar och torr­lägg­ning av mar­ken. till mar­kan­lägg­ning hän­förs också vv oli kä anord­ningar såsom vägar, kana­ler, ham­nin­lopp och andra till­far­ter, , ^ körp­la­ner, par­ke­rings­plat­ser, fot­bolls­pla­ner och ten­nisba­nor eller där­med > jäm­för­liga anlägg­ningar för per­so­nal, plan­te­ringar e.d. samt, i den mån de inte vid fas­tig­hets­tax­e­ring är att hän­föra till bygg­nad, även brun­nar, käl­lare öch tunn­lar e.d. till mar­kan­lägg­ning hän­förs inte sådana anord­ningar som är avsedda att använ­das till­sam­mans med vissa maski­ner eller andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier i rörelse eller sådana inven­ta­rier som används för viss verk sam­het såsom fun­da­ment e.d., indu­stri­spår, tra­vers­ba­nor samt led­ningar för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström, gas m.m. (mar­kin­ven­ta­rier). till mar­kin­ven­ta­rier hän­förs också stäng­sel och andra jäm­för­liga avspärr nings­an­ord­ningar. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som är avsedd för såväl den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten som en bygg­nads all männa använd­ning för­de­las mel­lan mar­kin­ven­ta­rier och bygg­na­den i för hål­lande till h ur stor del av led­ningen som tjä­nar den på fas­tig­he­ten be drivna ve rksam­he­ten respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning. led ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till m arkin­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten. om utgif­terna till minst tre vär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till bygg­na­dens all­männa använd­ning skall led­ningen i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om mar­kin­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punk terna 3-5 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. har en inve­ste­rings­re­serv e.d. eller närings­bi­drag tagits i a nspråk för anskaff­ning av en mar­kan­lägg­ning, skall som anskaff­nings­värde för mark anlägg­ningen anses den verk­liga utgif­ten för mar­kan­lägg­ningen mins­kad med fyra tred­je­de­lar av det ian­språk­tagna belop­pet. över­går en rörel­se­fas­tig­het till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk nings­av­drag för mar­kan­lägg­ning som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren, om denne fort­fa­rande hade ägt fas­tig­he­ten. över­går en fas­tig­het till en ny ägare genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får över­lå­ta­ren det år då över­lå­tel­sen sker göra avdrag för den del av det avskriv­nings­bara anskaff­nings­vär­det för vil­ket han inte tidi­gare har med­getts avdrag. vad nu sagts gäl­ler även när den på fas­tighe ten bedrivna rörel­sen läggs ned och fas­tig­he­tens mar­kan­lägg­ningar på grund därav sak­nar värde för fas­tig­he­tens ägare. till 31 § 2.'''' såsom peri­o­diskt under­stöd räk­nas inte vad mot­ta­ga­ren upp­bär från en stif­telse som är befriad från skatt­skyl­dig­het enligt 7§ 6 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt eller från en ide­ell för­e­ning som har till upp­gift att främja i 7 § 6 mom. första styc­ket nämnda lag angivna ända­mål och som upp­fyl­ler övriga i 7§ 5 mom. samma lag angivna vill­kor för befri­else helt eller del­vis från skatt­skyl­dig­het. detta gäl­ler dock endast om senaste lydelse 1977:572. 2367 ¬ sfs 1984:1060 utbe­tal­ningen sker till full­föl­jande av ända­mål som nu nämnts. som perio diskt under­stöd betrak­tas där­e­mot vad som upp­bä­res från varje slags stif­telse, om och i den mån det i de för stif­tel­sen gäl­lande stad­gar är före­skri­vet, att stif­tel­sens intäk­ter skola för all fram­tid eller viss tid till­falla viss familj, vissa famil­jer eller bestämda per­so­ner. till 36 § 2a.''^ skall vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst på grund av avytt­ring av fas­tig­het veder­la­get för viss del av fas­tig­he­ten tas upp som intäkt av fas­tig­het eller av rörelse (jfr punkt 1 av anvis­ning­arna till 35 §) får i omkost nads­be­lop­pet inte inräk­nas utgift som h änför sig till sådan del av fas­tighe ten som vid inkom sttax­e­ringen har behand­lats enligt reg­lerna för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. som för­bätt­rings­kost­nad enligt punkt 1 räk­nas även kost­nad, som under tid, då intäkt av avytt­rad fas­tig­het eller i förek ommande fall del därav har beräk­nats enligt 24 § 2 mom., har ned­lagts på repa­ra­tion och under­håll av fas­tig­he­ten eller fas­tig­hets­de­len, i den mån den avytt­rade egen­do­men på grund därav vid avytt­ringen har befun­nit sig i bättre skick än vid för­vär­vet, samt kost­nad för repa­ra­tion och under­håll för vil­ken avdrag inte med­ges på grund av före­skrif­terna i 25 § 2 mom. första styc­ket b eller c och för vil­ken bidrag ej har utgått. för­bätt­rings­kost­nad, som inte har upp­förts på avskriv nings­plan, och med för­bätt­rings­kost­nad jäm­för­lig reparations-​​ eller under hålls­kost­nad far dock inräk­nas i omkos tnads­be­lop­pet endast för år då de ned­lagda kost­na­derna har upp­gått till minst 3000 kro­nor. kost­nad, som har upp­förts på avskriv­nings­plan, skall nor­malt anses ned­lagd det år då kost­na­den har upp­förts på pla­nen. i andra fall skall sådan kost­nad nor­malt anses ned­lagd när fak­tura eller räk­ning har erhål­lits, varav fram­går vil­ket arbete som har utförts. har f.istig­het varit före­mål för för­bätt­rings­ar­bete eller där­med jäm­för­ligt reparations-​​ eller under­hålls­ar­bete i äga­rens bygg­nads­rö­relse skall - med iakt­ta­gande av de begräns­ningar som har angetts i föreg ående stycke - som för­bätt­rings­kost­nad räk­nas det belopp som enligt punkt 3 tredje styc­ket av anvis­ning­arna till 27 § har tagits upp som intäkt i rörel­sen på grund av bygg­nads­ar­be­tet. omkost­nads­be­lop­pet skall mins­kas med vär­de­minsk­nings­av­drag m.m., som belö­per på tid före avytt­ringen av fas­tig­he­ten, såsom avdrag på grund av avytt­ring av skog, avdrag för vär­de­minsk­ning av annan natur­till­gång eller för vär­de­minsk­ning av täck­di­ken eller andra mar­kan­lägg­ningar (jfr punk­terna 1, 4, 7 och 9 av anvis­ning­arna till 22 § samt punk­terna 1,8 och 16 av anvis­ning­arna till 29§). på samma sätt skall omkost­nads­be­lop­pet mins kas med avdrag för vär­de­minsk­ning av bygg­nad m.m. ofr punk­terna 3 och 4 av anv isning­arna till 22 §, punk­terna 2 a, 2 b och 4 av anvis­ning­arna till 25 § samt punk­terna 7 och 16 av anvis­ning­arna till 29 §), dock inte för år då avdra­get har under­sti­git 3000 kro­nor. omkost­nads­be­lop­pet skall mins­kas även med belopp var­med fas­tig­he­ten har avskri­vits i sam­band med ian- språk­ta­gande av inve­ste­rings­fond e.d. vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet skall fas­tig­het, som för­vär­vats 2368 senaste lydelse 1981 :256. ¬ före år 1952, anses för­vär­vad den i janu­ari 1952. ingångs­vär­det skall sfs 1984:1060 där­vid anses utgöra 150 pro­cent av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde för år 1952. hän­syn skall vid vinst­be­räk­ningen icke tagas till kost­na­der och avdrag som belö­per på tid före år 1952. dock får det vid för­vär­vet erlagda vederla get för fas­tig­he­ten upp­ta­gas som ingångs­värde, om den skatt­skyl­dige kan visa att köpeskil­lingen över­sti­ger 150 p rocent av tax­e­rings­vär­det för år 1952. fanns tax­e­rings­värde ej åsätt för år 1952, få r mot­sva­rande värde upp­skat­tas med led­ning av tax­e­rings­vär­det för fas­tig­het, i vil­ken den avytt­rade egen­do­men ingått, eller när­mast där­ef­ter åsatta tax­e­rings­värde. har fas­tig­het vid avytt­ringen inne­hafts mer än tjugo år får den skatt­skyl dige vid vinstb eräk­ningen som ingångs­värde upp­taga ett belopp mot­sva rande 150 pro­cent av det tax­e­rings­värde, som gällde tjugo år före avytt ringen. har tax­e­rings­vär­det åsatts vid fas­tig­hets­tax­e­ring som verk­ställts år 1970 eller senare får dock som ingångs­värde upp­ta­gas endast 133 pro­cent av tax­e­rings­vär­det. om ingångs­vär­det beräk­nas med led­ning av det taxe rings­värde som gällde tjugo år före avytt­ringen, skall hän­syn vid v instbe räk­ningen icke tagas till ko stna­der och avdrag, som belö­per på tidi­gare år än tjug o å r före avytt­ringen. fanns tax­e­rings­värde ej åsätt tjugo år före avytt­ringen, får mot­sva­rande värde upp­skat­tas på sätt angi­ves i femte styc­ket sista meningen. har avytt­rad fas­tig­het för­vär­vats genom arv eller tes­ta­mente eller ge nom bodel­ning i anled­ning av makes död, får den skatt­skyl­dige, i stäl­let för köpeskil­ling eller mot­sva­rande veder­lag för fas­tig­he­ten vid när­mast föregå ende köp, byte eller där­med jäm­för­liga fång eller i stäl­let för ett med stöd av före­gå­ende stycke fram­räk­nat värde, som ingångs­värde upp­taga 150 pro­cent av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde året före det år då döds­fal­let inträf fade eller mot­sva­rande i arvs­skat­te­hän­se­ende gäl­lande värde, för­ut­satt att döds­fal­let ägt rum efter år 1952. ägde döds­fal­let rum efter år 1970 får dock som ingångs­värde upp­ta­gas endast 133 p rocent av tax­e­rings­vär­det eller mot­sva­rande i arvs­skat­te­hän­se­ende gäl­lande värde. fanns tax­e­rings­värde ej åsätt å ret före det år då döds­fal­let inträf­fade, får mot­sva­rande värde upp­skat­tas på sätt som angi­ves i femte styc­ket sista meningen. har in gångs­vär­det upp­ta­gits med stöd av bestäm­mel­serna i detta stycke, skall hän­syn vid vinst­be­räk­ningen icke tagas till kost­na­der och avdrag, som belö­per på tidi­gare år än året före döds­å­ret. beräk­nas ingångs­vär­det med led­ning av tax­e­rings­värde skall, såvida viss del av taxe rings­vär­det avser egen­dom som i kost­nads­hän­se­ende hän­förts till maski­ner och andra inven­ta­rier i jord bruk eller rörelse (jfr punkt 1 av anvis­ning­arna till 35 §), tax­e­rings­vär­det redu­ce­ras med den del därav som kan anses belöpa på egen­dom av nyss angi­vet slag. sådan redu­ce­ring skall dock icke göras om mindre än 25 pro­cent av hela veder­la­get för den avytt­rade fas­tig­he­ten belö­per på egen­dom, som vid beräk­ning av värde minsk­nings­av­drag hän­fö­res till maski­ner och andra inven­ta­rier. skall taxer ings­vär­det redu­ce­ras enligt före­gå­ende stycke iakt­ta­ges föl jande. har tax­e­rings­vär­det åsatts tidi­gare än vid 1975 års fas­tig­hets­taxe ring, skall tax­e­rings­vär­det redu­ce­ras med så stor del därav som veder­la­get för egen­dom, som vid beräk­ning av vär­de­minsk­nings­av­drag hän­fö­res till maski­ner och andra inven­ta­rier, utgör av hela veder­la­get för den avytt­rade fas­tig­he­ten. vad nu sagts gäl­ler även om tax­e­rings­vär­det åsatts år 1975 eller senare, dock att vid beräk­ningen skall bort­ses från den del av vederla-​​ 2369 75-​sfs 1984 ¬ sfs 1984:1060 get vid avytt­ringen som belö­per på egen­dom som avses i 2 kap. 3 § jorda bal­ken. kan den skatt­skyl­dige visa att den andel av tax­e­rings­vär­det som kan anses belöpa på egen­dom, som vid beräk­ning av vär­de­minsk­ningsav drag hän­fö­res till maski­ner och andra inven­ta­rier, är mindre än den andel av hela veder­la­get för den avytt­rade fas­tig­he­ten som kan anses belöpa på egen­dom av nu angi­vet slag, får dock tax­e­rings­vär­det redu­ce­ras på grund val av för­hål­lan­dena vid fas­tig­hets­tax­e­ringen. det för fas­tig­he­ten gäl­lande ingångs­vär­det — om det inte har beräk­nats enligt tret­tonde styc­ket sista meningen - lik­som de för­bätt­rings­kost­na­der och där­med lik­ställda belopp för vilka avdrag får ske samt de vär­de­minsk nings­av­drag och andra belopp som skall minska omkost­nads­be­lop­pet skall i den omfatt­ning som anges i p unk­terna 6 a och 6 b nedan räk­nas om med hän­syn till för­änd­ring­arna i det all­männa prislä­get (pris­ut­veck­lingen) under den tid då fas­tig­he­ten har inne­hafts. omräk­ningen sker med led­ning av en index­se­rie, grun­dad på konsu ment­pris­in­dex. riks­skat­te­ver­ket fast­stäl­ler årli­gen omräk­nings­ta­len. har avytt­ring av fas­tig­het omfat­tat bygg­nad, som i huvud­sak ä r avsedd att använ­das för bostads­än­da­mål och som vid avytt­rings­till­fäl­let varit eller bort vara åsätt ett tax­e­rat bygg­nads­värde av lägst 10000 kro­nor , avdra­ges ytter­li­gare ett belopp av 3000 kro­nor för vaije påbö­i­jat kalen­derår före tax­e­rings­å­ret som bostads­bygg­na­den under inne­havs­ti­den fun­nits på fas tig­he­ten. om det tax­e­rade bygg­nads­vär­det inte upp­gått eller bort uppgå till 10000 kro­nor, avdra­ges 3000 kro­nor för vaije påbö­i­jat kalen­derår under inne­havs­ti­den som bygg­na­den utnytt­jats till sta­dig­va­rande bostad. avdrag med­ges inte för tidi­gare år än år 1952 och inte hel­ler för senare år än år 1980. f inns på fas­tig­he­ten mer än en bostads­bygg­nad beräk­nas nu avsett avdrag endast för fas­tig­he­tens huvud­bygg­nad. sker vinst­be­räk­ningen med utgångs­punkt från tax­e­rings­vär­det tjugo år före avytt­ringen enligt sjätte styc­ket ovan eller från tax­e­rings­vär­det året före döds­fal­let enligt sjunde styc­ket ovan eller mot­sva­rande vär­den, får avdrag enligt d etta stycke ej ske för tidi­gare år än tjugo år före avytt­ringen eller året före döds­fal­let. om bostads­bygg­nad rivits eller för­störts genom brand eller lik­nande, skall avdrag enligt detta stycke med­ges även för tid då denna bygg­nad fun­nits på fas­tig­he­ten, om den skatt­skyl­dige inom ett år igång­satt arbete med att upp­föra ersätt­nings­bygg­nad. om en bostads­bygg­nad under mer än ett år tagits i anspråk huvud­sak­li­gen för annat ända­mål än bostads­än­da­mål med­ges avdrag enligt detta stycke endast för tid då bygg­na­den där­ef­ter åter utnytt­jats huvud­sak­li­gen för bostads­än­da­mål. vinst­be­räk­ning på grund av avytt­ring av en del av en fas­tig­het skall grun­das på för­hål­lan­dena på den avytt­rade fas­tig­hets­de­len. vid tillämp­ning av de belopps­grän­ser som anges i andra och fjärde styc­kena skall dock hän­syn tas till för­hål­lan­dena på hela fas­tig­he­ten. avdrag enligt tolfte styc­ket för göras endast om avytt­ringen har omfat­tat bostads­bygg­nad som vid tiden för avytt­ringen var huvud­bygg­nad för hela fas­tig­he­ten. på den skatt­skyl­di­ges begä­ran skall omkost­nads­be­lop­pet för fas­tig­hets­de­len - i stäl­let för att beräk­nas enligt första meningen - tas upp till ett belopp som mot­sva­rar så stor del av det för hela fas­tig­he­ten beräk­nade omkost­nadsbe lop­pet - i före­komm ande fall mins­kat med vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. - som veder­la­get för fas­tig­hets­de­len utgör av fas­tig­he­tens hela värde vid 2370 avytt­rings­till­fäl­let. i sist av sedda fall skall, om den skatt­skyl­dige begär det ¬ och vär­det av sko­gen och skogs­mar­ken på den avytt­rade fas­tig­hets­de­len är sfs 1984:1060 mindre än 20 pro­cent av vär­det av hela fas­tig­he­tens skog och skogs­mark, omkost­nads­be­lop­pet inte mins­kas med avdrag på grund av avytt­ring av skog. om d en avytt­rade delen avser en eller ett fåtal tom­ter avsedda att bebyg­gas med bostads­hus och veder­la­get är mindre än 10 pro­cent av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde, får vidare ingångs­vär­det på den avytt­rade fas­tig­hets­de­len utan sär­skild utred­ning beräk­nas till 1 krona per kvadrat meter, dock ej till högre belopp än köpeskil­lingen. vad i de fem första mening­arna av före­gå­ende stycke före­skri­vits gäl­ler i tillämp­liga de lar även vid markö­ver­fö­ring enligt fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988). har den skatt­skyl­dige erhål­lit sådan engångs­er­sätt­ning som avses i punkt 4 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 35 §, skall så stor del av det för hela fas­tig­he­ten beräk­nade omkost­nads­be­lop­pet - i före­kom­mande fall mins­kat med vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. - anses belöpa på den del av fas­tig­he­ten som ersätt­ningen avser, som engångs­er­sätt­ningen utgör av fas­tig­he­tens hela värde vid tiden för upp­lå­tel­sen eller inskränk­ningen i för­fo­gan­de­rät­ten. vid bedöm­ningen av om omkost­nads­be­lop­pet skall mins­kas med avdrag på grund av avytt­ring av skog gäl­ler vad som är före­skri­vet i fråga om del av fas­tig­het. den som enligt punkt 4 fjärde styc­ket av anvis­ning­arna till 35 § erhål­ler avdrag från den eller de engångs ersätt­ningar han fatt på grund av upp­lå­tel­ser inom en och samma kom­mun får inte till­go­do­räkna sig något omkost­nads­be­lopp hän­för­ligt till dessa ersätt­ningar. har den skatt­skyl­dige under inne­havs­ti­den avytt­rat en del av en fastig het, skall hä nsyn tas till d etta vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet för åter­sto­den av fas­tig­he­ten. kan utred­ning inte före­bringas om den andel av omkost­nads­be­lop­pet - i före­kom­mande fall mins­kat med vär­de­minsk nings­av­drag m.m. - för fas­tig­he­ten, som belöpt på den avytt­rade fastig hets­de­len, skall denna andel anses ha mot­sva­rat hälf­ten av erhål­len ersätt ning för f astig­hets­de­len. ande­len skall dock i intet fall anses över­stiga omkost­nads­be­lop­pet — i f öre­kom­mande fall mins­kat med vär­de­minsk nings­av­drag m.m. - för hela fas­tig­he­ten ome­del­bart före avytt­ringen av fas­tig­hets­de­len. före­skrif­terna i före­gå­ende stycke tilläm­pas också om den skatt­skyl­dige under inne­havs­ti­den erhål­lit sådan engångs­er­sätt­ning som avses i punkt 4 andra styc­ket av anvis­ning­arna till 35 §. har den skatt­skyl­dige under inne­havs­ti­den avstått från mark genom markö­ver­fö­ring enligt fas­tig­hets bild­nings­la­gen (1970:988), skall omkost­nads­be­lop­pet på åter­sto­den av fas tig­he­ten anses ha mins­kat med så stor del av omkost­nads­be­lop­pet för den tidi­gare avstådda mar­ken som ersätt­ningen i pengar utgjort av det totala veder­la­get för mar­ken. beräk­nas omkost­nads­be­lop­pet vid avytt­ring av åter­sto­den av fas­tighe ten eller del därav med led­ning av ett tax­e­rings­värde som åsatts efter det att dela­vytt­ringen, markupp­lå­tel­sen eller markö­ver­fö­ringen m.m, ägt rum, är bestäm­mel­serna i de två före­gå­ende styc­kena icke tillämp­liga. kost­nad för för­bätt­rings­ar­bete eller där­med jäm­för­ligt reparations-​​ och under­hålls­ar­bete för vil­ket för­säk­rings­er­sätt­ning eller annan ska­de­er­sätt ning har utgått beak­tas, såvida ersätt­ningen inte räk­nas till skat­te­plik­tig inkomst enligt denna lag, vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst endast i den 2371 ¬ sfs 1984:1060 mån kost­na­den har över­sti­git ersätt­ningen. har sådan skat­te­fri ersätt­ning upp­bu­rits med större belopp än det som har gått åt för ska­dans avhjäl­pande gäl­ler föl­jande. fas­tig­he­tens ingångs­värde, omräk­nat enligt tionde styc­ket till tiden för ska­de­till­föl­let, mins­kas med skill­na­den mel­lan ersätt­ningen och kost­na­den för ska­dans avhjäl­pande. för tid efter ska­de­till­fäl­let lig­ger åter­sto­den av det omräk­nade ingångs­vär­det till grund för omräk­ning enligt tionde styc­ket. avytt­rar delä­gare i fåmans­fö­re­tag eller honom när­stå­ende per­son fastig het till före taget far vid vinst­be­räk­ningen fas­tig­he­tens ingångs­värde icke beräk­nas på grund­val av tax­e­rings­värde enligt sjätte och sjunde styc­kena. ej hel­ler far omräk­ning göras enligt tionde styc­ket eller tillägg göras enligt tolfte styc­ket. riks­skat­te­ver­ket får medge undan­tag från bestäm­mel­serna i detta stycke om det kan anta­gas att avytt­ringen skett av orga­ni­sa­to­riska eller andra syn­ner­liga skäl. mot beslut av riks­skat­te­ver­ket i sådan fråga far talan icke föras. 3."^^ förlu st genom icke yrkes­mäs­sig avytt­ring (rea­li­sa­tions­för­lust) får dras av i den om fatt­ning som anges i punkt 4 n edan. rea­li­sa­tions­för­lust skall beräk­nas på samma sätt som rea­li­sa­tions­vinst enligt punk­terna 1 — 2 d. vid för­lust beräk­ningen får en fas­tig­hets ingångs värde dock inte beräk­nas på grund­val av ett tax­e­rings­värde enligt punkt 2 a sjätte eller sjunde styc­ket. inte hel­ler får omräk­ning som avses i punkt 2 a tionde styc­ket ske eller tillägg enligt punkt 2 a tolfte styc­ket göras. har den med för­lust avytt­rade egen­do­men inne­hafts under sådan tid att, om vinst i stäl­let hade upp­stått vid av ytt­ringen, endast en del av vins­ten skulle ha räk­nats till skat­te­plik­tig rea­li­sa­tions­vinst, är endast mot­sva­rande del av för­lus­ten avdrags­gill. har för­lus­ten upp­kom­mit vid fas­tig­hets­re­gle­ring i fall som avses i punkt 4 av anvis­ning­arna till 35 §, är endast så stor del av för­lus­ten avdrags­gill som belö­per på vad den skatt­skyl­dige har erhål­lit i pengar. till 38 § 2.''' utdel­ning från aktie­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning, som utgår i för­hål­lande till gjorda inköp eller för­sälj­ningar eller efter där­med jäm­för­lig grund, är skat­te­fri, där utdel­ningen blott inne­bär en minsk­ning i lev­nad s kost­na­der, och skall i annat fall hän­fö­ras till den för­värvs­källa, vartill den på grund av sin beskaf­fen­het är att räkna. sålunda hän­fö­res exem­pel­vis till inkomst av jord­bruk respek­tive rörelse näringsid­ka­res utdel­ning från eko nomisk för­e­ning i form av pris­tillägg å varor, som han sålt till för­e­ningen, eller i form av rabatt för varor, som han för sin näring inköpt av för­e­ning en. till utdel­ning, som på grund av bestäm­mel­serna i detta stycke är skat­te­fri, hän­fö­res icke för­mån av bostad eller annan för­mån av fas­tig­het 0'fr emel­ler­tid bestäm­mel­serna i andra styc­ket.) skat­te­plik­tig utdel­ning från aktie­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning, som icke skall räk­nas såsom intäkt vid beräk­ning av annat slag av inkomst, hän­fö­res till intäkt av kapi­tal. har bostad eller annan för­mån av fas­tig­het till­kom­mit med­lem av bo stads­för­e­ning eller delä­gare i bostads­ak­tie­bo­lag i denna hans egen­skap och senaste lydelse 1983: 1043. änd­ringen inne­bär att tredje styc­ket upp­hävs. 2372 senaste lydelse 1980: 1054. ¬ är det inte fråga om upp­lå­telse som avses i tredje styc­ket, skall som sfs 1984:1060 skat­te­plik­tig intäkt av kapi­tal tas upp ett belopp mot­sva­rande för helt år räk­nat 3 pro­cent av den del av med­lem­mens eller delä­ga­rens andel i för­e­ning­ens eller bola­gets behållna för­mö­gen­het som över­sti­ger 50000 kro­nor. där­vid skall vär­det av ande­len beräk­nas med utgångs­punkt i tax­e­rings­vär­det året före tax­e­rings­å­ret på för­e­ning­ens eller bola­gets fastig het och med hän­syn till för­e­ning­ens eller bola­gets övriga till­gångar och skul­der enligt bok­slu­tet för det senaste räken­skapsår som avslu­tats före den 1 ju li året före tax­e­rings­å­ret. vid den na beräk­ning skall bort­ses från skuld som för­e­ningen eller bola­get har ådra­git sig på sådana vill­kor eller under sådana omstän­dig­he­ter att skul­den bör lik­stäl­las med inbe­tal­ning av insats eller där­med jäm­för­ligt eget kapi­tal. i fråga om bostad som inne­has av två eller flera med­lem­mar till­sam­mans skall belop­pet 50000 kro­nor för­de­las dem emel­lan efter ande­lar­nas stor­lek. vid inkomst­be­räk­ningen får avdrag inte ske, såvitt fråga inte är om till rörelse hän­för­lig utgift, för med­lem­mens eller delä­ga­rens inbe­tal­ningar till för­e­ningen eller bola­get eller för andra omkost­na­der som är hän­för­liga till inne­ha­vet av bosta­den eller för­må­nen. har bostad eller annan för­mån, som till­kom­mit med­lem av bostads­före ning eller delä­gare i bostads­ak­tie­bo­lag i denna hans egen­skap, helt eller till över­vä­gande del varit av med­lem­men eller delä­ga­ren mot veder­lag upplå ten till annan under hela eller större delen av beskatt­nings­å­ret, räk­nas veder­la­get jämte vär­det av bostad eller annan för­mån, som med­lem­men eller delä­ga­ren för eget bruk för­fo­gat över, såsom intäkt av kapi­tal för med­lem­men eller delä­ga­ren. annan utdel­ning från bostads­för­e­ning eller bostads­ak­tie­bo­lag än i andra och tredje styc­kena sägs, som icke utgått i för­hål­lande till inne­havda ande­lär eller aktier, räk­nas såsom intäkt av kapi­tal för med­lem­men eller delä­ga­ren, om och i den mån utdel­ningen över­sti­ger sådana på beskatt nings­å­ret belö­pande avgif­ter och andra inbe­tal­ningar till för­e­ningen eller bola­get, vilka icke äro att anse som kapi­tal­till­skott. med bostads­för­e­ning och bostads­ak­tie­bo­lag för­stås eko­no­misk för­e­ning och aktie­bo­lag, vars verk­sam­het ute­slu­tande eller huvud­sak­li­gen består i att åt för­e­ning­ens med­lem­mar eller bola­gets delä­gare bereda bostä­der i hus, som ägs av för­e­ningen eller bola­get. som bostads­för­e­ning eller bo stads­ak­tie­bo­lag anses även eko­no­misk för­e­ning eller aktie­bo­lag, vars verk sam­het ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande består i att till­han­da­hålla för­e­ning­ens med­lem­mar eller bola­gets delä­gare garage eller annan för der.as per­son­liga r äkning avsedd gemen­sam anord­ning i bygg­nad som ägs av för­e­ningen eller bola­get. 5.''® vad som gäl­ler om utdel­ning från utländskt bolag skall även tilläm pas på utdel­ning från annan här i riket icke hem­ma­hö­rande juri­disk per­son. dödsbo efter per­son, som vid sitt från­fälle inte varit bosatt eller sta­digva rande vis­tats här i riket, anses såsom en här i riket icke hem­ma­hö­rande juri­disk per­son. utdel­ning från sådant dödsbo till i sve­rige bo satt delä­gare av inkomst, som för­vär­vats under den tid delä­garna sut­tit i oskift bo - men givet­vis ej utskift­ning av den avlid­nes efter­läm­nade till­gångar - skall senaste lydelse 1966:724. 2373 ¬ sfs 1984:1060 såle­des här i riket bliva före­mål för beskatt­ning. från denna före­skrift med­de­las lik­väl ett undan­tag i 54 § första styc­ket e. 8.''' har skatt­skyl­dig på grund av sitt inne­hav av aktier i svenskt aktiebo lag eller ande­lar i svensk eko­no­misk för­e­ning erhål­lit före­trä­des­rätt till teck­ning av sådant av före­ta­get upp­ta­get vins­tan­delslån som avses i 2 § 9mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt skall, om han utnytt­jar före­trä­des­rät­ten, det värde som genom före­trä­des­rät­ten kan anses ha till förts honom inte anses utgöra intäkt av kapi­tal. avytt­rar han där­e­mot före­trä­des­rät­ten, skall det veder­lag han erhål­ler för denna rätt upp­tas som sådan intäkt. till 41 § 1.^" inkomst av jord­bruks­fas­tig­het eller rörelse skall beräk­nas enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der. för skatt­skyl­dig som har haft ord­nad bokfö ring skall beräk­ningen av inkomst ske på grund­val av hans bok­fö­ring med iakt­ta­gande av bestäm­mel­serna i denna anvis­nings­punkt. vid inkomstbe räk­ning enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der tas hän­syn till in- och utgå­ende lager av varor, däri inbe­gri­pet djur, råma­te­rial, hel- och halv­fab­ri­kat m.m., till pågående arbe­ten samt till fo rdrings-​​ och skuld­pos­ter. vär­det av ut gående lager, pågående arbe­ten samt fordrings-​​ och skuld­pos­ter bestäms med häns yn till för­hål­lan­dena vid beskatt­nings­å­rets utgång. som värde av ingå­ende lager, pågående arbe­ten samt fordrings-​​ och skuld­pos­ter tas upp vär­det av när­mast före­gå­ende beskatt­nings­års utgå­ende lager, pågående arbe­ten samt fordrings-​​ och skuld­pos­ter. bestäm­mel­serna i 41 § om lager far i varvs­rö­relse tilläm­pas även i fråga om skepp eller skepps­bygge, på vil­ket den skatt­skyl­dige har utfört eller avser att utföra arbete i icke ovä­sent­lig omfatt­ning, utan hin­der av att den skatt­skyl­dige har avytt­rat skep­pet eller byg­get. vad nu före­skri­vits gäl­ler dock endast intill dess skep­pet eller skepps­byg­get har leve­re­rats till för­vär­va­ren. vad som avses med skepp fram­går av sjö­la­gen (1891:35 s. 1). inkomst av annan fas­tig­het som avses i 24§ 1 mom. får beräk­nas enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der på sätt anges i föreg ående stycke. har skatt skyl­dig för visst beskatt­ningsår beräk­nat inkomst av annan fas­tig­het enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der, skall den skatt­skyl­dige även för näst­föl­jande beskatt­ningsår beräkna inkoms­ten enligt sådana grun­der om bestäm­mel serna i 24 § 1 mom, är tillämp­liga det året. har det bok­förda resul­ta­tet påver­kats av att bland intäk­terna har tagits upp belopp, som inte skall bes­kat­tas som inkomst, eller ute­slu­tits belopp, som borde ha med­räk­nats, eller bland k ost­na­derna har tagits upp belopp, som inte är avdrags­gilla vid inko mst­be­räk­ningen, skall resul­ta­tet juste­ras så att det kan läg­gas till grund fö r inkomst­be­räk­ningen enligt denna lag. i de fall resul­ta­tet har påver­kats av att lager, pågående arbe­ten eller ford rings­post har tagits upp med för lågt belopp eller skuld­post med för högt belopp skall dock på yrkande av den skatt­skyl­dige juste­ring av det bok förda resul­ta­tet under­lå­tas i den mån det är uppen­bart att denne - i över­ens­stäm­melse med reg­lerna för inkomst­be­räk­ning i denn a lag - ge nom dis­po­si­tio­ner i bok­slu­tet avse­ende nämnda tillgångs-​​ och skuld­pos­ter 2374 senaste lydelse 1977: 243. senaste lydelse 1981:295. ¬ éllér­ge­nom större avskriv­ningar på anlägg­nings­till­gångar än som skett sfs 1984; 1060 skulle ha kun­nat redo­visa ett lägre resul­tat än det som skulle fram­komma efter juste­ringen. om sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der det skall dock resul­ta­tet juste­ras även i sådant fall. vid beräk­ning av inkomst enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der skall iakt tas, att en inkomst skall anses ha åtnju­tits under det år, då den enligt god redo­vis­nings­sed eller enligt vad som beträf­fande jord­bruk är all­mänt bruk ligt bör tas upp som intäkt i räk enska­perna, även om inkoms­ten ännu inte har upp­bu­rits kon­tant eller eljest kom­mit den skatt­skyl­dige till­handa t.ex. i form av leve­re­rade varor, full­gjorda pre­sta­tio­ner eller på annat här­med jäm­för­ligt sätt. vad som gäl­ler i fråga om inkomstp osterna tilläm­pas också i fråga om utgifts­pos­terna. avdrag för tan­tiem eller lik­nande ersätt­ning från fåmans­fö­re­tag till föret ags­le­dare eller honom när­stå­ende per­son far dock åtnju­tas först under det år då ersätt­ningen har beta­lats ut eller bli­vit till­gäng­lig för lyft­ning. i fråga om tiden för inkomst-​​ och utgifts­pos­ters upp­tagände enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der tilläm­pas i all­män­het det för­fa­rings­sät­tet, att ford­ringar tas upp som inkomst under det år, då de upp­kom­mer, och att rän­tor hän­förs till inkoms­ten för det år, på vil­ket de belö­per, i bägge fal­len obe­ro­ende av om de verk­li­gen har influ­tit under nämnda år eller inte. å andra sidan bör för­skotts­vis influtna rän­tor, som till större eller mindre del belö­per på ett kom­mande år, till de nna del bokfö-​​ rings­mäs­sigt hänf öras till det sist­nämnda årets inkomst. avdrag för ränta på lån ur sta­tens låne­fond för lån med upp­skju­ten ränta åtnjuts för det år då rän­tan har beta­lats. vid tillämp­ning av före­gå­ende stycke skall iakt­tas bl.a. att vär­det av avytt­rade varor skall - även om fak­tu­re­ring inte skett - redo­vi­sas som ford­ran, såvida varorna leve­re­rats till den nye äga­ren före årets utgång. har avverk­nings­rätt till skog upp­lå­tits mot betal­ning, som skall erläg­gas under lop­pet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av köpeskil­lingen som influ­tit under samma år. i fråga om avdrag för kost­na­der för repa­ra­tion och under­håll av fas­tig­het varav intäk­terna beräk­nas enligt 24 § 1 mom. gäl­ler även punkt 8 av anvis ning­arna till 25 §. om besk att­nings­myn­dig­het, med f rån­gå­ende av den skatt­skyl­di­ges på hans räken­ska­per grun­dade inkomst­be­räk­ning, som inkomst för ett år bes­kat­tat vinst, som i bok­fö­ringen fram­kom­mer som vinst f örst ett senare år, skall vid inkomst­be­räk­ningen för det föl­jande år, då vins­ten redo­vi­sas i bok­fö­ringen, det sist­nämnda årets bok­förda resul­tat juste­ras på sådant sätt att den redan bes­kat­tade vins­ten inte bes­kat­tas en gång till. mot­sva­rande gäl­ler för det fall, att beskatt­nings­myn­dig­het ansett att en för­lust, som är i och för sig avdrags­gill, inte får beak­tas vid inkomst­be­räk ningen för det år då den redo­vi­sats i räken­ska­perna eller beskatt­nings­myn dig­het i annat fall visst år från­gått den skatt­skyl­di­ges bok­fö­ring på sådant sätt att det påver­kar föl­jande års inkomst­be­räk­ning. 4a.^' flyt­tar en skatt­skyl­dig utom­lands och har han tidi­gare avytt­rat aktier eller ande­lar i ett svenskt före­tag, skall intäkt på grund av avyttring-​​ en anses ha åtnju­tits när flytt­ningen sker, om intäk­ten inte bli­vit tilläng­lig för lyft­ning dess­förin­nan. avytt­rar en skatt­skyl­dig aktier eller ande­lar i ett " senaste lydelse 1983:452. 2375 ¬ sfs 1984:1060 svenskt före­tag efter det att han flyt­tat utom­lands skall intäk­ten anses ha åtnju­tits i och med avytt­ringen. är i fall som nu sagts intäk­tens stor­lek bero­ende av viss fram­tida hän­delse och kan till följd härav intäk­tens totala belopp inte fast­stäl­las vid den tax­e­ring som är i frå ga, skall till­kom­mande belopp bes­kat­tas vid tax­e­ringen för det år då belop­pet blir till­gäng­ligt för lyft­ning. där­vid skall beskatt­ningen ske på grund­val av för­hål­lan­dena vid avytt­ringen och med tillämp­ning av de beskatt­nings­reg­ler som gällde vid tax­e­ringen för avytt­ringså­ret. som ett svenskt före­tag räk­nas vid tillämp­ningen av denna anvis­nings punkt svenskt aktie­bo­lag och han­dels­bo­lag samt svensk eko­no­misk för ening, dock ej bostads­ak­tie­bo­lag och bostads­för­e­ning som avses i punkt 2 femte styc­ket av anvis­ning­arna till 38 §. till 41 a§ 1.^^ bestäm­mel­sen i 41 a§ inne­bär bl.a. att för fas­tig­het, som avses i 24 § 2mom., fas­tig­he­tens andel av sam­fäl­lig­he­tens tax­e­rings­värde skall inräk nas i under­la­get för intäkts­be­räk­ningen i de fall där sam­fäl­lig­he­ten utgör en sär­skild tax­e­rings­en­het. jfr i detta hän­se­ende 4kap. 10 § fas­tig­hets­taxe rings­la­gen (1979:1152). 2.^^ äger fas­tig­het av annat slag än som nämns i punkt 1 del i sådan sam­fäl­lig­het som avses i 41 a§ och över­sti­ger fas­tig­he­tens andel av intäk terna i sam­fäl­lig­he­ten dess andel i sådana kost­na­der i verk­sam­he­ten som är på en gång avdrags­gilla vid tax­e­ringen med belopp under­sti­gande 100 kro­nor, före­lig­ger icke skyl­dig­het att upp­taga intäk­terna och kost­na­derna vid beräk­ning av inkomst av fas­tig­he­ten. för­val­tas sådan sam­fäl­lig­het av juri­disk per­son, skall kapi­talin­koms­ter som den juri­diska per­so­nen har upp­bu­rit och som belö­per på fas­tig­he­ten tas upp till beskatt­ning i den för­värvs­källa i vil­ken fas­tig­he­ten ingår. om intäkt av fas­tig­het beräk­nas enligt 24§ 2mom., skall dock kapi­talin­koms­ter bes­kat­tas hos ägare av fas­tig­he­ten i inkomst­sla­get kapi­tal. under­sti­ger fas­tig­hets andel av rän­tein täk­ter 100 kro­nor, före­lig­ger emel­ler­tid icke skatt­skyl­dig­het för belop­pet. 4.^'* upp­bär delä­gare utdel­ning från sam­fäl­lig­het, som avses i 2§ 11 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt, skall utdel­ningen av delä­ga­ren tas upp till beskatt­ning som intäkt i den för­värvs­källa vari delä­gar­fas­tig­he­ten ingår eller, om intäk­ten av denna beräk­nas enligt 24 § 2 mom. eller enligt 2 § 7 mom. lagen om stat­lig inkomst­skatt, som intäkt av kapi­tal. till 54 § 2. till led­ning vid tillämp­ning av bestäm­mel­sen i 54 § första sty cket e anförs föl­jande exem­pel. döds­boet efter en per­son, som vid från­fäl­let icke varit bosatt i sv erige, består av fyra delä­gare. en av delä­garna är bosatt här i lan­det. under beskatt­nings­å­ret har stärb­hu­set åtnju­tit 1 000 kro­nors inkomst från en i sve­rige belä­gen fas­tig­het och 2000 kro­nor såsom ränta å en utländsk bank­räk­ning. av inkoms­terna hava 500 kro­nor åtgått till omkost­na­der, 2376 senaste lydelse 1980: 957. " senaste lydelse 1975: 259. senaste lydelse 1975:259 . ¬ vilka icke varit att hän­föra till någon viss för­värvs­källa, och 300 kro­nor sfs 1984:1060 reser­ve­rats. 2200 kro­nor hava utde­lats till delä­garna. som emel­ler­tid döds boet är skyl­digt i sve­rige utgöra skatt för först­nämnda 1000 kro­nor, skall den svenske delä­ga­ren i s verige utgöra kom­mu­nal inkomst­skatt alle­nast för 1/4 av i 200 kro­nor eller såle­des 300 kro­nor. 3.^^ befri­else fr ån skatt­skyl­dig­het för inkomst av anställ­ning enligt 54 § första styc­ket f med­ges icke i fall som avses i punkt 2 första styc­ket av anvis­ning­arna till 53 §. till 60 till led­ning vid tillämp­ning av 60 § anfö­res föl­jande exem­pel. en skatt­skyl­dig äger fas­tig­he­ter i annan kom­mun än hem­orts­kom­mu­nen. ifrå­ga­va­rande kom­mun består av tre för­sam­lingar. den skatt­skyl­dige äger en fas­tig­het i enva r av dessa för­sam­lingar; fas­tig­he­ter­nas tax­e­rings­vär­den är 40000 kro­nor, 120000 kro­nor och 160000 kro­nor. om den beskatt­nings­bara inkoms­ten upp­går till 4 800 kro­nor, dvs. till belopp mot­sva­rande sum­man av garan­ti­be­lop­pen för fas­tig­he­terna, skall den beskatt­nin gsbara inkoms­ten för­de­las på för­sam­ling­arna med 600 kro nor, 1800 kro­nor och 2400 kro­nor. över­sti­ger den beskatt­nings­bara in koms­ten sum­man av garan­ti­be­lop­pen, skall det över­skju­tande belop­pet för­de­las enligt bestäm­mel­serna i 56-59 §§. till 66 § 2.^' på grund av före­va­rande para­grafs stad­gan­den, jäm­förda med 53 § 3 mom., skall för dödsbo efter den, som under det år från­fäl­let ägt rum men inte vid döds­fal let varit bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tats här i riket, vid tax­e­ring näst­föl­jande år såsom hem­orts­kom­mun anses den kom­mun som utgjort den avlid­nes hem­orts­kom­mun. denna lag t räder i kraft den 1 janu­ari 1985 och tilläm­pas första gången vid 1986 års tax­e­ring. äldre bestäm­mel­ser skall dock fort­fa­rande tilläm­pas vid nämnda tax ering i fråga om skatt­skyl­diga som då taxe­ras för beskatt ningsår som har påbör­jats före den 1 janu­ari 1985. på rege­ring­ens väg­nar kjell-​​olof feldt stig von bahr (finans­de­par­te­men­tet) ' senaste lydelse 1966: 729. senaste lydelse 1970: 162, " senaste lydelse 1966:724. 2377 ¬