SFS 1990:650

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1990:650 lag utkom från tr>'cke{ oim änd­rmg i kom­mu­nal­skat­te­la­gein (1928:370); j . . 'nr * r i »n/na den 25 juni 1990 utfär­dad den 14 juni 1990. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370)^ delsan 28-30 §§. 32 § 3 fmom., 35-40, 41 d och 41 e §§ , 46 § 1 mom., 46 a, 49, 64 och 76 §§, anvis­ning­arna till 3 och 18 §§, punkt 2 av anvis­ning arna till 19 §, anvis­ning­arna till 25 och 27 - 29 §§, punk­terna 5, 7 o ch 11 av anvis­ning­arna till 32 §, anvis­nin garna till 35, 36, 38 och 39 §§, pun kterna 1 —3 a och 4 a — 6 av anvis­ning­arna till 41 §, punkt 1 av anvis­ning­arna t ill 41 a § , punk­terna 1 och 2 av anvis­ning­arna till 49 §, punk­terna 1-3 av anvis­ning­arna till 50 § samt punkt 2 av anvis­ning­arna till 54 § skall upphö ra att gälla, dels att rubri­kerna när­mast före 24, 27, 35, 38, 46 a och 75 §§ skall utgå, dels att nuva­rande anvis­ningar till 48 § skall beteck­nas punkt 2 av anvis­ning­arna till 48 §, dels att 3, 4, 17 — 27 och 31 §§, 32 § 1, 3, 3 a, 3 e och 4 mom., 33 och 34 §§, 41 och 42 §§, 46 § 2 mom., 47 §, 48 § 2 och 3 mom., 50 §, 52 § 1 mom., 53 § 1 —3 mom., 54 §, punkt 1 av anvis­ning­arna till 19 §, punkt 1 av anvis­ning­arna till 20 §, anvis­ning­arna till 21, 22 och 24 §§, punkt 1 a v anvis­ning­arna till 31 § , punk­terna 3, 4, 8, 12, 12 a och 13 av anvis­ning­arna till 32 §, punkt 3 av anvis­ning­arna till 33 §, punkt 4 av anvis­ning­arna till 41 §, punk­terna 2 och 4 av anvis­ning­arna till 41 a §, punk­terna 1-3 av anvis­ning­arna till 42 §, punkt 6 av anvis­ning­arna till 46 §, anvisn ing­arna till 52 §, punk t 3 av anvis­ning­arna till 53 §, punkt 3 av anvis­ning­arna till 54 §, punkt 1 av anvisn ing­arna till 65 §, rubri­ken när­mast före 21 § samt ikraftträdande-​​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1985:362) om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928: 370) skall ha föl­jande lydelse, ^ prop. 1989/90: 110, sku30. rskr. .356. " senaste lydelse av 28 § 1990:335 29 if i m om. 1984: 1060 29 4 mom. 1967:546 30 i} 1986:1113 32 if 3 fmom. 1987: 1303 35 !} 1 mom. 1985:1017 35 if 1 a mom. 1976: 85 35 ij 2 mom. 1978:971 35 § 3 mom. 1989: 1017 35 i} 3 a mom. 1984: 1060 35 4 mom. 1987: 1205 36 § 1976:343 38 1} 1 mom. 1986:971 39 if 1 mom. 1986:971 39 if 2 mom. 1986:465 39 if 3 mom, 1988: 1518 41 d 1; 1982:5 41 c s 1982:1204 46 if 1 mom. 1987; 572 46 a tj 1960:64 49 if 1990:335 64 if 1985: 1017 |j4^ 76 if 1974:769 "x ¬ f anvis­ning­arna till 3 § 1978; 942 sfs 1990:650 punkt 1 av anvis­ning­arna till 18 § 1986 ; 1113 punkt 2 av anvis­ning­arna till 18 § 198 6; 1113 punkt 6 av anvis­ning­arna till 18 § 196 9; 749 punkt 2 av anvis­ning­arna till 19 § 198 4; 1060 punkt i av anvis­ning­arna till 25 § 1 953;404 punkt 2 a av anvis­ning­arna till 25 § 19 84; 1060 ' punkt 2 b av anvis­ning­arna till 25 § i981;295 punkt 3 av anvis­ning­arna till 25 § 1981; 295 lj«m, punkt4av anvis­ning­arna till 25 § 1981;295 punkt 5 av an vis­ning­arna till 25 § 1981; 295 punkt 6 av anvis­ning­arna till 25 § 1981; 295 ll?;: • punkt 7 av anvis­ning­arna till 25 § 1981; 295 ~ punkt 8 av anvis­ning­arna till 25 § 1981; 295 ^ punkt 9 av anvis­ning­arna till 25 § 19 84; 1060 punkt 10 av anvis­ning­arna till 25 § 19 81; 256 punkt 1 av an vis­ning­arna till 27 § 1972; 741 punkt 2 av an vis­ning­arna till 27 § 1 987; 148 punkt 3 av anvis­ning­arna till 27 § 1981; 295 punkt 4 av anvis­ning­arna till 27 § 1981; 295 . ... punkt 5 av anvis­ning­arna till 27 § 1 981; 295 ':h punkt i av anvis­ning­arna till 28 § 1 984; 1060 "l-:::- 2 av an vis­ning­arna till 28 § 1 984; 190 ' punkt 5 av anvis­ning­arna till 28 § 1 979; 500 punkt 6 av anvis­ning­arna till 28 § 1 943; 45 >71:,• punkt 9 av a nvis­ning­arna till 28 § 1 989; 232 ;r-: punkt loav anvis­ning­arna till 28 t; 1 981; i 150 t, ' punkt 11 av anv isning­arna till 28 i) 1 987; 121 ''7 punkt 1 a v anvis­ning­arna till 29 § 1 981; 295 • ];;; punkt 2 a av a nvis­ning­arna till 29 § 1976; 85 , punkt 2 b av anvis­ning­arna till 29 § 1976; 1099 " punkt 2 c av an vis­ning­arna till 29 § 1976; 1099 punkt 2 d av anvis­ning­arna till 29 § 1 990; 335 .punkt 2 e av an vis­ning­arna till 29 § 1985; 1017 i'; "' punkt 3 av a nvis­ning­arna till 29 § 1983; 1043 •' i 7 7 punkt 4 av anvis­ning­arna till 29 § 1990; 335 punkt 5 av anvis­ning­arna till 29 § 1984; 1060 punkt 6 av anvis­ning­arna till 29 § 1981; 295 punkt 7 av anvis­ning­arna till 29 § 1989; 1017 punkt 8 av anvis­ning­arna till 29 § 1981; 256 i,.;, punkt 9 av anvis­ning­arna till 29 § 1987; 1303 " punkt 9 a av anvis­ning­arna till 29 § 1981; 1150 punkt 10 av anvis­ning­arna till 29 § 1984; 1060 punkt 11 av anv isning­arna till 29 ij 1985; 225 punkt 12 av anvis­ning­arna till 29 ^ 1985; 225 punkt 15 av anv isning­arna till 29 § 1983;311 punkt 16 av anvis­ning­arna till 29 § 1984; 1060 punkt 17 av anv isning­arna till 29 § 1969; 363 punkt 18 av anv isning­arna till 29 § 1 984;7i5 punkt 18 a av anv isning­arna till 29 § 1983; 311 punkt 18 b av anvis­ning­arna till 29 § 1985; 225 punkt 19 av an vis­ning­arna till 29 § 1 974; 294 punkt 20 av anvis­ning­arna till 29 § 1 985; 225 punkt 21 av anvis­ning­arna till 29 ^ 1986:465 punkt 5 av an vis­ning­arna till 32 § 1 974; 769 punkt 7 av an vis­ning­arna till 32 § 1980:268 punkt 11 av anvis­ning­arna till 32 § 1981; 1202 punkt 1 av anv isning­arna till 35 § 1981; 295 punkt 2 av an vis­ning­arna till 35 § 1981; 256 punkt 3 av anvis­ning­arna till 35 § 1990; 335 punkt 4 av anvis­ning­arna till 35 § 1986: 1113 punkt 5 av an vis­ning­arna till 35 § 1988: 1518 punkt 6 av a nvis­ning­arna till 35 § 1959; 127 punkt 7 av an vis­ning­arna till 35 § 1977; 1090 punkt 8 av anvis­ning­arna till 35 § 1983: 1043 punkt 9 av anvis­ning­arna till 35 § 1985:307 punkt 1 av anv isning­arna till 36 § 1988: 1518 punkt 2 a av a nvis­ning­arna till 36 ^ 1987: 1205 ^ ¬ sfs 1990:650 punkt 2 b av anvis­ning­arna till 36 § 1985:307 punkt 2 c av anvis­ning­arna till 36 § 1983:1043 punkt 2 d a v anvis­ning­arna till 36 § 1988:1518 punkt 2 e av anvis­ning­arna till 36 § 1988:1518 punkt 3 av anvis­ning­arna till 36 () 1989: 1017 punkt 4 av anvis­ning­arna till 3 6 § 1988: 1518 punkt 5 av anvis­ning­arna till 36 § 1967:748 punkt 6 a av anvis­ning­arna till 36 § 1980:998 punkt 6 b av anvis­ning­arna till 36 § 1980: 998 punkt 7 av an vis­ning­arna till 36 § i 987: 572 punkt 1 av a nvis­ning­arna till 38 § 1984:190 punkt 2 av a nvis­ning­arna till 38 § 1986:473 punkt 3 av anvis­ning­arna till 38 § 1984:190 punkt 4 av anvis­ning­arna till 38 § 1966:729 punkt 5 av anvis­ning­arna till 38 § 1989:1039 punkt 6 av anvis­ning­arna till 38 § 1973: 70 punkt 8 av anvis­ning­arna till 38 § 1984: 1060 punkt 9 av anvis­ning­arna till 38 § 1984:498 punkt 10 av anvis­ning­arna till 38 § 1986:971 punkt 1 av a nvis­ning­arna till 39 §1979:612 punkt 2 av anvis­ning­arna till 39 § 1988: 1518 punkt 3 av anvis­ning­arna till 39 § 1966:696 punkt 4 av anvis­ning­arna till 39 § 1986:971 punkt 5 av anvis­ning­arna till 39 § 1983: 446 punkt 7 av a nvis­ning­arna till 39 § 1984:498 punkt 1 av a nvis­ning­arna till 41 § 1984:1060 punkt 1 a av anvis­ning­arna till 41 § 1973:1057 punkt 1 b av a nvis­ning­arna till 41 § 1981: 670 punkt 2 av anvis­ning­arna till 41 § 1987:337 punkt 3 av anvis­ning­arna till 41 § 1981:295 punkt 3 a av anvis­ning­arna till 41 § 1982:337 punkt 4 a av anvis­ning­arna till 41 § 1985:307 punkt 5 av anvis­ning­arna till 41 § 1979:612 punkt 6 av anvis­ning­arna till 41 § 1 986:507 punkt 1 av anv isning­arna till 41 a § 1984; 1060 anvis­ning­arna till 48 § 1970: 162 punkt 1 av an vis­ning­arna till 49 § 1974: 769 punkt 2 av a nvis­ning­arna till 49 § 1970: 162 punkt 1 av an vis­ning­arna till 50 § 1990:335 punkt 2 av anvis­ning­arna till 50 § 1990:117 punkt 3 av anvis­ning­arna till 50 § 1964: 70 punkt 2 av an vis­ning­arna till 54 § 1984: 1060 rubri­ken när­mast fbre 46 a § 1 960:64. 1144 ¬ dels att det i lagen s kall infö­ras nya bestäm­mel­ser, 5 §, 33 § 3 mom., 48 § sfs 1990:650 4 mom., punkt 3 av anvis­nin garna till 19 §, punk­terna 1 —33 av anvis­ning arna till 23 §, pu nkterna 1 och 2 av anvis­ning­arna till 26 §, p unk­terna 10, 14 och 15 av a nvis­ning­arna till 32 §, punk terna 3 a —3 c av anvis­ning­arna till 33 § samt punk­terna 1, 3 och 4 av anvis­ning­arna till 48 §, av föl­jande lydelse. 3 §' med lax­e­ringsår för­stås i denna lag d et kalen­derår, under vil­ket tax­e­rings­be­slut rörande årlig tax­e­ring enligt 4 kap, 2 § tax­e­rings­la­gen (1990:324) skall med­de­las, och med beskatt­ningsår det kalen­derår, som när­mast före­gått tax­e­rings­å­ret, eller, där räken­skapsår inte sam­man­fal­ler med kalen­derår ( bru­tet räken­skapsår), det räken­skapsår, som gått ut när mast före tax­e­rings­å­ret. för and ra skatt­skyl­diga än sådana som skall föra räken­ska­per enligt jord­bruks­bok­fö­rings­la­gen (1979; 141) räk­nas bru­tet räken­skapsår som be skatt­ningsår för viss för­värvs­källa under för­ut­sätt­ning att inkoms­ten av för­värvs­käl­lan beräk­nas enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der i enlig­het med bestäm­mel­serna i 24 §. som ytter­li­gare för­ut­sätt­ning gäl­ler a) i fr åga om skatt­skyl­dig, som enligt 1 § bok­fö­rings­la­gen (1976:125) är bok­fö­rings­skyl­dig, att före­skrif­terna i 12 § nämnd a lag iakt­ta­gits; och b) i fråga om skatt­skyl­dig, som inte avses i a), att räken­skaps­å­ret omfat tar tid som enligt 12 § andra styc­ket bok­fö­rings­la­gen med­getts för annan av den skatt­skyl­dige bedri­ven verk­sam­het. har skatt­skyl­dig, som avses i a ndra styc­ket b), påbör­jat eller upp­hört med verk­sam­he­ten eller lagt om räken­skaps­å­ret, skall räken­skaps­å­ret utgö ra beskatt­ningsår utan hin­der av att det omfat­tar annan tid än tolv måna der. räken­skapsår som utsträcks att omfatta längre tid än ader­ton måna der skall dock inte i något fall räkna s som beskatt­ningsår. inte hel­ler skall räken­skapsår som lagts om till annan tid än kalen­derår räk­nas som be skatt­ningsår i a nnat fall ä n då omlägg­ningen har skett för att få sa mma räken­skapsår för för­värvs­käl­lan i fråga som för annan av den skatt­skyl­dige bedri­ven verk­sam­het för vil­ken bru­tet räken­skapsår god­tas som beskatt ningsår. 4 såvitt gäl­ler fas­tig­het beräk­nas inkomst i de fall som anges i denna lag på grund­val av vad som bestämts vid fast ighets­tax­e­ring. med ägare lik­ställs den som enligt 1 kap. 5 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) skall anses som ägare. bestäm­mel­serna i denna lagom fas­tig­het skall också tilläm­pas i fråga o m bygg­nad, som är lös egen­dom, om inte annat före­skrivs. samma skall gälla beträf­fande sådana till­be­hör till bygg­na­den som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jor­da­bal­ken, i den mån de till­hör bygg­na­dens ägare. före­skrif­terom fas­tig­hets­tax­e­ring finns i fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen . 5 § fas­tig­het är antingen pri­vat­bo­stads­fas­tig­het eller närings­fas­tig­het. som pri­vat­hostads­fas­tig­het räk­nas små­hus med mark som utgör små­hu­sen het, små­hus på annans mark samt små­hus med till­hö­rande tomt­mark på 'senaste lydelse 1990: .t .15, ' senaste lydelse 1986:47.1. 1 145 ¬ sfs 1990:650 146 lant­bruks­en­het, om små­hu­set är en pri­vat­bo­stad. som pri­vat­bo­stads­fast het räk­nas även tomt­mark som avses bli bebyggd med sådan bostad annan fas­tig­het är närings­fas­tig­het. som pri­vat­bo­stad räk­nas små­hus som helt eller till över­vä­gande del används för per­ma­nent boende eller som fri­tids­bo­stad för äga­ren ell er sådan honom när­stå­ende som avses i punkt 14 sista styc­ket av anvis­ningar na till 32 § eller är avsedd a tt använ­das som sådan bostad. små­hus, små­hu­sen­het och lant­bruks­en­het har samma inne­börd som i fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152). som pri­vat­bo­stad räk­nas vidare bostad som a nvänds eller är avsedd att använ­das på det sätt som anges i andra styc­ket och som inne­has av med­lem i bostads­rätts­för­e­ning eller bostads­för­e­ning eller av delä­gare i bostads­ak­tie­bo­lag, om för­e­ning­ens eller bola­gets verk­sam­het är sådan som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947; 576) om stat­lig inkomst­skatt. 1 fråga om pri­vatbo stad som ingår i dödsbo gäl­ler bestäm­mel­serna i 5 3 § 3 mom. frå­gan om bostad skall räk­nas som priva tbo­stad eller ingå i närings­verk sam­het skall för varje kalen­derår bestäm­mas på grund­val av för­hål­lan­dena vid ka len­derå­rets utgång eller, om bosta­den över­lå­tits under året, för­hål lan­dena på över­lå­tel­se­da­gen. .mp iif b '•""i 17 kom­mu­nal inkomst­skatt utgår för inkomst av närings­verk­sam­het och inkomst av tjänst. :'il j.".; 18 §'^ för inkomst av närings­verk­sam­het skall inkoms­ten av vaije för­värvs­källa beräk­nas för sig. vid bedöm­ningen av om verk­sam­he­ter som den skatt­skyl­dige b edri­ver utgör en eller flera för­värvs­käl­lor görs skill­nad mel­lan aktiv och pas­siv närings­verk­sam­het. verk­sam­he­ter som utgör aktiv närings­verk­sam­het bil­dar till­sam­mans en för­värvs­källa. haren verk­sam­het tidi­gare utgjort pas­siv närings­verk­sam het och upp­kom under­skott det sista beskatt­ningsår då verk­sam­he­ten' utgjorde sådan närings­verk­sam­het utgör dock verk­sam­he­ten en sär­skild för­värvs­källa så länge den alltjämt visar under­skott. aktiv lit­te­rär, konst när­lig eller därme d jäm­för­lig verk­sam­het bil­dar en sär­skild för­värvs­källa om den skatt­skyl­dige begär det. varje verk­sam­het som utgör pas­siv närings­verk­sam­het bil­dar en sär­skild för­värvs­källa. verk­sam­he­ter som har natur­lig anknyt­ning till varandra betrak­tas som en enda verk­sam­het. en verk­sam­het utgör aktiv närings­verk­sam­het om den skatt­skyl­dige i inte ovä­sent­lig omfatt­ning arbe­tat i verk­sam­he­ten. annan verk­sam­het utgör pas­siv närings­verk­sam­het. själv­stän­dig närings-​​ . verk­sam­het i utlan­det hän­förs all­tid till pas­siv när ings­verk­sam­het. för delä­gare i ett han­dels­bo­lag hän­förs inkomst från bola­get och annan inkomst till skilda för­värvs­käl­lor. inkoms­ten från bola­get hän­förs - även om det är fråga om aktiv närings­verk­sam­het — till flera för­värvs­käl­lor om verk­sam­he­terna i bolag et sak­nar natur­lig anknyt­ning till varandra. :;;r .17, i ^ i ••i v i j "•icn ' senaste lydelse 1986: 1113. '' scnasle lydelse 1988: 1518. ¬ ? 19 § till skat­te­plik­tig inkomst enligt denna lag räk­nas icke: sfs 1990:650 vad som vid bodel­ning till­fal­lit make eller sambo eller vad som forvär-​​ vats genom arv, tes­ta­mente, för­del av oskift bo eller gåva; vinst i svenskt lot­teri eller vinst vid vinst­drag­ning på här i riket utfärda-​​ ^ de pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner och ej hel­ler såda n vinst i utländ skt lot­teri eller vid " vinst­drag­ning på ut ländska pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner, som upp­går till högst 100 . kro­nor; ersätt­ning, som på grund av för­säk­ring jäm­likt lagen (1962:381) om . all­män för­säk­ring, lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring till­fal­lit den för­säk­rade, om icke . ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst eller utgör för­äld­ra­pen­ning, så ;' ' ock sådan ersätt­ning enligt annan lag eller sär­skild för­fatt­ning, som utgått annor­le­des än på gru nd av sjuk­för­säk­ring, som nyss sagts, till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbe te eller under mili­tär­tjänst­gö­ring eller i fall ' som avses i lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd eller lagen (1977:267) om krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män om icke ersätt­ningen grun- ; -" -'das på för­värv­sin­komst, ävensom ersätt­ning, vil­ken vid sjuk­dom eller olycks­fall till­fal­lit någon på grund av annan för­säk­ring, som icke tagits i '• •••' samb and med t jänst, dock att till skat­te­plik­tig inkomst räk­nas ersätt­ning i form av pen­sion eller i form av liv­ränta i den mån liv­rän­tan är skat­te­plik tig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersätt­ning som utgår på grund av tra­fik­för­säk­ring eller an nan ansva­rig­hets­för­säk­ring eller på grund av ska destånds­för­säk­ring och avser för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur; belopp, som till följd av för­säk­rings­fall eller åter­köp av för­säk­ringen utgått på grund av kapi­tal­för­säk­ring; för­säk­rings­er­sätt­ning eller annan ersätt­ning för skada på egen­dom, dock f.v : att skat­te­plikt före­lig­ger dels i den mån ersätt­ningen avser annan bygg­nad än pri­vat­bo­stad eller mar­kan­lägg­ning, dels i den mån köpeskil­ling, som skulle ha influ­tit om den för­säk­rade eller ska­dade egen­do­men i stäl­let hade sålts, hade varit att hän­föra till intäkt av närings­verk­sam­het och dels i den y ; : r .mån ersätt­ningen eljest mot­sva­rar skat­te­plik­tig intäkt av eller avdrags­gill i;;-;:;:: om kost­nad för närings­verk­sam­het; i;:,;.'- vins­tan­del, åter­bä­ring eller pre­mi­eå­ter­be­tal­ning, som utgått på grund av rya ; -​annan per­son för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring som tagits i sam­band med tjänst, samt vins­tan­del, i; som utgått på grund av ska­de­för­säk­ring, och pre­mi­eå­ter­be­tal­ning på grund av ska­de­för­säk­ring, för vil­ken rä tt till avdrag för pre­mie icke före­le­gat; ersätt­ning jäm­likt lagen (1956:293) om ersätt­ning åt smitt­bä­rare om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst; peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt, som icke { utgör veder­lag vid avytt­ring av egen­dom, i den mån giva­ren enligt 20 § ' eller punkt 5 av anvis­ning­arna till 46 f) icke är berät­ti­gad till avdrag för utgi­vet belopp; " sti­pen­dium som är avsett för mot­ta­ga­rens utbild­ning och inte utgör ''j-,:,.ersätt­ning för arbete som har utförts eller skall utfö­ras för utgi­va­rens räk­ning; stu­di­e­stöd enligt 3 eller 4 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349), internatbi-​​ drag, stu­di­elån och rese­kost­nadscr­sätt­ning enligt 6 och 7 kap. samma lag ' senaste lydelse 1990:335. 1 147 ¬ sfs 1990:650 148 samt sådant sär­skilt bidrag vil­ket enligt av rege­ringen eller stat­lig myndi het med­de­lade bestäm­mel­ser utgår till del­ta­gar e i arbets­markna dsut­bil ning samt med dem i fråga om sådant bidrag lik­ställda, och äger i följ ^ härav den bidrags­be­räui­gade icke göra avdrag för kost­na­der som avsetts: skola bestri­das med bidrag av fore­va­rande slag; all­mänt barn­bi­drag och för­längt barn­bi­drag; lön el ler annan gott­gö­relse, för vil­ken skall erläg­gas skatt enligt lagen (1958:295) om sjö­mans­skatt; kon­tan­tun­der­stöd, som utgi­ves av arbets­lös­hets­nämnd med bidrag av stats­me­del; han­di­kap­per­sätt­ning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om all­män för­säk­ring, sådan del av vård­bi­drag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som ut gör ersätt­ning för mer­kost­na­der, ersätt­ning för merut­gif­ter för resor som enligt 3 kap. 7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbe tsska­de­för­säk ring eller 10 § lagen om stat­ligt per­sonska­deskydd samt hem­sjuk­vårdsbi drag och hem­vårds­bi­drag, som utgår av kom­mu­nala eller lands­tings­kom munala medel till den vård­be­hö­vande; kom­mu­nalt bostads­tillägg enligt lagen (1962:392) om hust­ru­tillägg och kom­mu­nalt bostads­tillägg till folk­pen­sion; kom­mu­nalt bostads­tillägg till han­di­kap­pade; bostads­bi­drag som avses i lagen (1988:7 86) om bostads­bi­drag; bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adop­tion av utländska barn; ersätt­ning som fast­ställts av all­män dom­stol eller utgått av all­männa medel till den som — utan att det skett yrkes­mäs­sigt - inställt sig in för dom­stol eller annan myn­dig­het, om ersätt­ningen avser rese­er­sätt­ning, trak­ta­mente eller ersätt­ning för tids­spil­lan; hit­te­lön samt ersätt­ning till den som i sär­skilt fall räd­dat per­son eller egen­dom i fara eller bidra­git till avslö­jande eller gri­pande av per­son som begått brott; sed­van­lig ersätt­ning till den som läm­nat organ, blod eller moders­mjölk; täv­lings­vinst som inte hän­för sig till anställ ning eller upp­drag och som utgår i annan form än kon­tant eller där­med lik­ställd ersätt­ning, om vins­ten avser min­nes­före­mål eller vär­det inte över­sti­ger 0,01 bas­belopp avrun­dat till när­maste hund­ra­tal kro­nor; sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad som arbets­gi­var e upp­bu­rit från per­so­nal­stif­telse ur medel, för vilka avdrag icke med­gi­vits vid tax­e­ring, vid första till­fälle dylika medel fin­nas i stif­tel­sen; gott­gö­relse som arbets­gi­vare up pbu­rit från pen­sions­stif­telse, till de n del stif­tel­sen ej ägt andra medel för att lämna gott­gö­rel­sen än sådana för vilka avdrag icke åtnju­tits vid avsätt­ning till stif­tel­sen; intäk­ter av för­sälj­ning av vilt väx­ande bär och svam par samt kot­tar som den skatt­skyl­dige själv ploc­kat till den del intäk­terna under ett beskatt ningsår inte över­sti­ger 5000 kro­nor och inte kan hän­fö­ras till när ings­verk sam­het som utgör rörelse eller til! lön eller lik­nande för­mån; ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt, 69 § 1 och 2 mom,, 69 a § tredje styc­ket eller 75 a § fjärde styc­ket upp­börds­la­gen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjö­mans­skatt, 22 § tul­la­gen (1973:670), 20 § lage n (1982:1006) om avdrags-​​ och upp­gifts­skyl­dig­het beträf­fande vissa upp­drag­sen­sätt­ningar, 5 kap. 13 § lagen (1984: 151) om h ¬ ir/ ttija'^^^^nkt­skattcr och pris­re­gle­rings­av­gif­ter, 40 § lagen (1984:404) om stämpel-​​ sfs 1990:650 vid in skriv­nings­myn­dig­he­ter, 24 § lagen (1984:668) om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare eller 32 och 34 §§ tul­la­gen (1987:1065); ränta som enligt be stäm­mel­serna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen (1990:325) om själv­de­kla­ra­tion och ko ntroll­upp­gif­ter inte redo­vi­sas i kon­troll­upp­gift om sådan ränta för den skatt­skyl­dige under ett beskatt­ningsår sam­man­lagt ''unte upp­går till 500 kro­nor; sådant stat­ligt bostads­stöd som avses i punkt 3 av anvis­ning­arna. beträf­fande ersätt­ning som utfal­ler på grund av avtalsgruppsjukförsäk-​​ ring gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av ' " anvis­ning­arna till 22 §. " • (se vidare anvis­ning­arna.) •''•v * • §* vid beräk­ningen av ink omsten från sär­skild för­värvs­källa skall alla ^; s omkost­na­der under beskatt­nings­å­ret för intäk­ter­nas för­vär­vande och bibe- '-​ihål­lande avräk­nas från samt­liga intäk­ter i pengar eller peng­ars värde (brut­to­in­täkt) som har influ­tit i för­värvs­käl­lan under beskatt­nings­å­ret. •'"•i- avdrag får inte göras för: den skatt­skyl­di­ges lev­nads­kost­na­der och där­till hän­för­liga utgif­ter, så som vad skatt­skyl­dig utgett som gåva eller som peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk utbe­tal­ning till per­son i sitt hus­håll; sådana kost­na­der för häl­so­vård, sjuk­vård samt före­tags­häl­so­vård som anges i anvis­ning­arna; '•ty. kost­na­der i sam­band med plock­ning av vilt väx­ande bär och sv ampar eller kot­tar till den del kost­na­derna inte över­sti­ger de intäk­ter som är i k'-​srskat­te­fria enligt 19 §; vär­det av arbete, som i den skatt­skyl­di­ges för­värvs­verk­sam­het utförts av •; rii­den skatt­skyl­dige själv eller andre maken eller av den skatt­skyl­di­ges barn ri.-i; :;som ej fyllt 16 år; ränta på den skatt­skyl­di­ges eget kapi­tal som har ned­lagts i hans förvärvs-​​ •,;.;:jverk­sam­het; svenska all­männa skat­ter; kapi­talav­be­tal­ning på skuld; ijl,;vr ränta enligt 8 kap. 1 § stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349); avgift enligt lagen (1972 :435) om över­las­t­av­gift; - avgift enligt 10 kap. plan- och bygg­la­gen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7 § utlän­nings­lage n (1989:529); avgift enligt 26 § arbets­tids­la­gen (1982: 673); ska­de­stånd, som grun­das på lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i ., ,j. arbets­li­vet eller annan lag som gäl­ler för­hål­lan­det mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare, när ska­de­stån­det avser annat än eko­no­misk skada; .före­tags­bot enligt 36 kap. brotts­bal­ken; '•'t \i. straffav­gift enligt 8 kap. 7 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken; ' , i- belopp för vil­ket arbets givare är betal­nings­skyl­dig enligt 75 § upp­börd s- lagen (1953:2 72) eller for vil­ket betal­nings­skyl­dig­het före­lig­ger på grund y , . av under­lå­ten­het att göra avdrag enligt lagen (1982:1006 ) om avdrags-​​ och upp­gifts­skyl­dig­het beträf­fande vissa upp­drags­er­sätt­ningar; avgift enligt lagen (1976: 206) om fel­par­ke­rings­av­gifi; lp?;' lilv senaste lydelse 1989: .s45. ] 149 fil"' ¬ sfs 1990:650 kon­troll­av­gift enligt lagen (1984: 318) om kon­troll­av­gift vid olov­lig p kering; över­för­bruk­nings­av­gift enligt ran­so­ne­rings­la­gen (1978; 268); i vat­tenfbrore­nings­av­gift enligt lagen (1980:424) om åtgär­der mot vat­ten för­ore­ning från far­tyg; avgift enligt 3 § lag en (1975:85) med bemyn­di­gande att med­dela f()r^ skrif­ter om in- eller utför­sel av varor; j lag­rings­av­gift enligt lagen (1984: 1049) om bered­skaps­lag­ring av olja och kol eller lagen (1985:63 5) om för­sörj­nings­be­red­skap på naturg asom­rå­det; avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. i), inne­fat­tande vissa bes täm­mel­ser om elekt­riska anlägg­ningar; ' ''' ränta på lånat kapi­tal till den del rän­tan mot­sva­ras av sådan efter­gift av ränta eller amor­te­ring eller täcks av sådant stat­ligt bidrag som avses i punkt 3 av anvis­ning­arna till 19 §; kapi­tal­för­lust m. m. i vidare mån än som sär­skilt före­skrivs. (se vidare anvis­ning­arna.) '-<21 inkomst av närings­verk­sam­het 21 §•' med närings­verk­sam­het avses yrkes­mäs­sig själv­stän­digt bedri­ven för­värvs­verk­sam­het. till närings­verk­sam­het räk­nas också i annat fall inne- hav av närings­fas­tig­het samt inne­hav och avytt­ring av rätt till avverk­ning av skog. en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het eller en pri­vat­bo­stad kan inte ing å i närings­verk­sam­het. (se vidare anvis­ning­arna.) rr': 22 §'® till intäkt av närings­verk­sam­het hän­förs vad som av näringsverk-​​ 7:v sam­he­ten kom­mit näringsid­ka­ren till godo på sätt fram­går av anvisningar-​​ jv ii, na. (se vidare anvis­ning­arna.) 23 §" från intäkt av närings­verk­sam­het får avdrag göras för kost­na­der) verk­sam­he­ten på sätt fram­går av anvis­ning­arna. (se vidare anvis­ning­arna.) 24 §'- inkomst av närings­verk­sam­het beräk­nas enligt bok­fö­rings­mäs­siga ..... grun­der i den mån dessa inte stri­der mot bestäm­mel­serna i denna la g. .7.^ (se vidare anvis­ning­arna.),. 25 §'^ vad som åter­står av intäk­terna av en för­värvs­källa inom in- " komst­slagct närings­verk­sam­het sedan avdrag gjorts enligt 23 §, hän­syn ' tagits till in- och utgå­ende balans enligt 24 § och avdrag gjorts enligt 26§ , j ''senaste lydelse 1972:741. senaste lydelse 1984: 1060. i 1 senaste lydelse 1986: senaste lydelse av i-v 1150 24 1 mom . 1984: 1060 24 § 2 mom. 1989: 1017. " senaste lydelse av 25 § 1 mom. 1984: 1054 25 t) 2 mom. 1986: 1244 25 § } mom. 1986:473. ¬ ' .. - , iit­gor inkoms­ten av för­värvs­käl­lan. beträf­fande makar finns sär­skilda sfs 1990:650 bestäm­mel­ser i anvis­nin garna till 52 §. ' ^'"^ 26 §'" upp­kom­mer under­skott vid beräk­ningen av inkomst av en iaiir tör­värvs­källa med­ges - med de begräns­ningar som anges i anvis­ning­arna avdrag for under­skot­tet i för­värvs­käl­lan när­mast föl­jande beskattnings-​​ ,; •• avdrag enligt första styc­ket med­ges inte i den mån avdrag har med­getts 'ren­ligt 33 § 3 mom. " beträf­fande unde rskott vid för­värvs­käl­lans upp­hö­rande gäl­ler vad som sägs i 3 § 13 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt. (se vidare anvis­ning­arna.) . 27 § sum­man av inkoms­terna av olika för­värvs­käl­lor inom inkomstsla-​​ ' ge t närings­verk­samh et utgör inkomst av närings­verk­sam­het. vid summe-​​ • ringen beak­tas in te för­värvs­källa som visar under­skott. 31 §'^ till tjänst räk­nas anställ­ning, upp­drag och annan inkomst­gi­vande verk­sam­het av v arak­tig eller till­fäl­lig natur, om den inte är att hän­föra till •'närings­verk­sam­het eller till inkomst av kapi­tal enligt lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt. med tjänst li kställs rätt till a) pen­sion, b) liv­ränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls-​​ eller skadeförsäk-​​ ;ring eller annor­le­des än på grund av för­säk­ring och inte utgör veder­lag vid avytt­ring av egen­dom, " c) ersätt­ning, som i annan form än liv­ränta utgår på grund av sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, tagen i sam band med tjänst, d) undan­tags­för­må­ner, samt e) peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt, i den mån belop­pet inte är undan­ta­get från skat­te­plikt enligt 19 § och inte hel­ler aö'-​utgör veder­lag vid avy ttring av egen­dom. (se vidare anvis­ning­arna.) 32 § 7 till intäkt av tjänst hän­förs a) avlö­ning, arvode och kost­nads­er­sätt­ning samt annan för­mån i peng- i" ar, bostad eller annat som utgått for tjäns­ten, v;; - b) pen­sion. c) sådan liv­ränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls-​​ eller skade-​​ för­säk­ring eller annor­le­des än på grund av för­säk­ring med undan­tag av liv­ränta som utgör veder­lag vid avytt­ring av egen­dom, i den mån det inte - ä r fråga om liv ränta som avses i d) och inte hel­ler annat föl­jer av 2 mom., d) i frå ga om sådan i c) angi­ven liv ränta, som utgår till följd av per­son skada och på vil­ken 2 mo m. inte är tillämp­ligt, den del av liv­rän­tan som avser ersätt­ning för för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur eller för förlo rat under­håll, '^senaste lydelse 1986: 1 i i,t. senaslc lydelse 1984:498. "• senaste lydelse 1987; 1303. 1 151 ¬ sfs 1990:650 e) ersätt­ning som utgått i annan form än liv­ränta på grund av sjuk- eller olycks­falls­rörsäk­ring, tagen i sam­band med tjänst, dock inte ersätt­ning, som avser sjukvårds-​​ eller läkar­kost­na­der, 0 undan­tags­för­må­ner, peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig pe rio­disk intäkt som avses i 31 § , g) engångs­be­lopp som utgår till följd av per­son­skada och utgör skatte plik­tig intäkt enligt punkt i av anvisn ing­arna till 19 § , h) sådan utdel­ning på och vinst vid avytt­ring av aktier i fåmans­fö­re­tag som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt skall tas upp som intäkt av tjänst, i) sådana för­må­ner och ersätt­ningar m. m. som anges i punk­terna 14 och 15 av anvis­ning­arna. som intäkt av tjänst räk­nas jäm­väl annat belopp än ovan sagts - såsom vins­tan­del, åter­bä­ring eller vid å ter­köp av för­säk­ring upp­bu­ret belopp - vil­ket utgått på grund av pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks falls­för­säk­ring, som tagits i sam­band med tjänst. har tjäns­te­in­ne­ha­vare som löne­för­mån inne­haft fas­tig­het på sådant sätt, att han enligt 1 kap. 5 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen ( i979:1152) skall anses som ägare, skall dock intäkt, vil­ken tjäns­te­in­ne­ha­va­ren åtnju­tit från fastig heten, räk­nas som intäkt av närings­verk­sam­het eller behand­las enligt reg­lerna för pri­vat­bo­stad. 3 mom?'' som intäkt tas inte upp kost­nads­er­sätt­ning i form av utlands tillägg och där­med lik­ställda för­må­ner såsom fri bo stad, bostads­kost­nads ersätt­ning, eller där­e­mot sva­rande för­mån för utom riket sta­tio­ne­rad per sonal vid utri­kes­för­valt­ningen eller i svensk bistånds­verk­sam­het. som intäkt tas inte hel­ler upp kost­nads­er­sätt­ning avse­ende ökade lev­nads­kost nader och skol­av­gif­ter för barn samt för­mån av fri bostad som anvi­sats av sty­rel­sen för stock­holms inter­na­tio­nella freds­forsk­nings­in­sti­tut (sipri) till sådan på bestämd tid kon­trakt­san­ställd fors­kare vid sipri som är utländsk med­bor­gare och som vid tid­pun kten för anställ­ningen hos sipri inte är bosatt i sve­rige. till följd härav med­ges inte den skatt­skyl­dige avdrag för under­skott som kan upp­komma genom att den a nvi­sade ersätt ningen inte räc­ker till för att täcka där­med avsedda utgif­ter. 1 a mom?^ för­mån av fri gruppliv­för­säk­ring tas inte upp som intäkt, oav­sett om för­må­nen åtnju­tits på grund av stat lig eller på grund av kom munal eller enskild tjänst. har sådan för­mån åtnju­tits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsent­ligt för­mån­li­gare grun­der än som gäl­ler för befatt­nings­ha­vare i sta­tens tjänst, skall dock för­må­nen tas upp som intäkt till den del den utgått efter för­mån­li­gare grun­der än de som gäl­ler för nämnda befatt­nings­ha­vare. för­mån av fri grupp­sjuk­för­säk­ring som åt njuts enligt grun­der som fast­ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­markna dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner tas inte hel­ler upp som intäkt. där­e­mot tas som inläkt upp ersätt­ning som utgår på grund av sist­näm nda för­säk­ring. 3 e mom.'' som intäkt tas inte upp per­so­nal­vårds­för­må­ner. här­med avses för­må­ner som inte är ett direkt veder­lag för utfört arbete utan avser enklare åtgär­der av mindre värde vilka syf­tar till att skapa triv­sel i arbe­tet 152 senaste lydelse 1989: 1017. senaste lydelse 1987; 1303. senaste lydelse 1987: 1303. ¬ eller likn ande eller utgår på grund av sed­vänja inom det yrke eller den sfs 1990:650 verk­sam­het som det är fråga om. som perso nal­vårds­f­dr­mån räk­nas dock inte 1. för­må­ner som den anställde får byta ut mot kon­tant ersätt­ning, 2. för­må­ner som inte rik­tar sig till hela per­so­na­len samt 3. andra för­må­ner som den anställde får åtnjuta utan­för arbets­gi­va­rens arbets­plat­ser mot betal­ning med kupong eller annat mot­sva­rande betal nings­sy­stem. 4 mom}^ har skatt­skyl­dig på grund av byte av verk­samhe tsort flyt­tat till ny bostads­ort och fått sär­skild ersätt­ning av sin arbets­gi­vare eller av all­männa medel för flytt­nings­kost­na­den, skall ersätt­ningen tas upp som intäkt endast till den del ersätt­ningen utgått med väsent­ligt högre belopp än som gäl­ler för befa ttnings­ha­vare i stat­lig tjän st. 33 § 7 mom }^ från intäkt av tjänst må avdrag göras för samt­liga utgif ter, vilka äro att anse som kost­na­der för full­gö­rande av tjäns­ten, såvitt icke för­samma kost­na­der anvi­sats sär­skilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall upp­ta­gas såsom intäkt. avdrag får i enlig­het här­med ske för, bland annat; avgif­ter som den skatt­skyl­dige i samb and med tjäns­ten erlagt för egen eller efter­le­van­des pen­sio­ne­ring annor­ledcs än genom för­säk­ring; hyra eller annan kost­nad för tjänste-​​ eller arbets­lo­kal, för vil­ken den skatt­skyl­dige haft att själv vid­kän­nas utgift; kost­nad för arbets­bi­träde, som den skatt­skyl­dige använt för tjänsts utfö­rande och som han själv avlö­nat; för­lust å medel, för vilka den skatt­skyl­dige varit på grund av sin tjänst redo­vis­nings­skyl­dig; ökad lev­nads­kost­nad vid resa i tjäns­ten utom den van­liga verksamhets-​​ orten som varit för­e­nad med över­natt­ning; färd­kost­nad vid resa i tjänst en; kost­nad för fack­lit­te­ra­tur, instru­ment och dylikt, som varit nödigt för tjäns­tens full­gö­rande. 1 fråga om en inkomst­gi­vande själv­stän­digt bedri­ven verk­sam­het som ej skall hän­fö­ras till närings­verk­sam­het gäl­ler föl­jande. avdrag får göras för utgif­ter som är att anse som kost­na­der för intäk­tens för­vär­vande om de beta­lats under beskatt­nings­å­ret. avdrag får också ske för sådana kost­na­der om de beta­lats under året före beskatt­nings­å­ret i den mån de över­sti­ger de t årets intäk­ter. avdrag får inte ske med större belopp än som mot­sva­rar beskatt­nings­å­rets intäkt av verk­sam­he­ten. under­skott av en verk­sam­het får inte dras av mot över­skott i en annan verk­sam­het. ränta på skuld som de n skatt­skyl­dige ådra­git sig för sin utbild­ning eller annars i och för tjäns­ten hän­förs till inkomst av kapi­tal enligt lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt. 2 mom." skatt­skyl­dig, som haft intäkt av tjänst i form av kon­tant lön eller sådan annan ersätt­ning, som enligt 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring skall ans es som inkomst av anställ­ning, dock inte intäkt senaste lydelse 1963:265. senaste lydelse 1989: 1017. " senaste lydelse 1985:1018. -​t7-​sfs 1990 ¬ sfs 1990:650 av verk­sam­het som avses i i mom. tredje styc­ket, skall vitö­ver kos titad som avses i i mom. tredje styc­ket och punk­terna 3-3 c och 7 av anv' ning­arna anses ha haft utgif­ter till ett belopp av minst 4000 kro­nor. avdra­get får dock inte över­stiga tio pro­cent av intäk­ten avrun­dat till när­mast högre hund­ra­tal kro­nor, och ej hel­ler ensamt eller till­sam­mans med ko stna­der som avses i 1 mom. tredje styc­ket och nyss­nämnda anvis nings­punk­ter över­stiga intäk­ten. i mom. avdrag får göras för under­skott av för­värvs­källa som är hänför-​​ 1ig till aktiv närings­verk­sam­het avse­ende lit­te­rär, konst­när­lig eller där­med jäm­för­lig verk­sam­het i den mån under­skot­tet över­sti­ger avdrag för under skott från när­mast före­gå­ende beskatt­ningsår. ett vill­kor för avdrag är dock att den skatt­skyl­dige under den period som omfat­tas av beskatt­nings­å­ret och de tre när­mast före­gå­ende beskatt­nings åren redo­vi­sat intäk­ter från verk­sam­he­ten av någon bety­den­het. här­vid beak­tas även intäk­ter som hän­förts till inkomst­sla­get tjänst. tivi i; cl) ml ."ij 34 § vad som åter­står av intäkt av tjänst, sedan avdrag enligt 33 § och p' andra styc­ket gjorts, utgör inkomst av tjänst. • upp­kom­mer under­skott vid beräk­ningen av inkomst av tjänst med­ges avdrag för under­skot­tet från intäkt av tjänst när­mast föl­jande beskatt-​​ ningsår. 41 §-' av 24 § fram­går att inkomst av närings­verk­sam­het skall beräk­nas enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der . 1 andra fall än som nu sagts skall intäkt anses ha å tnju­tits det beskatt ningsår, under vil­ket intäk­ten bli­vit för den skatt­skyl­dige till­gäng­lig för lyft­ning, och skall utgift eller omkostna d anses belöpa på det beskatt­nings år, varun­der utgif­ten beta­lats eller omkost­na­den ägt rum. sådan spe­ci­ell skatt, avgift eller r änta, som ingår i slut­lig eller till­kom­mande skatt enligt upp­börds­la­gen (1953:272), anses dock belöpa på det beskatt­ningsår då den slut­liga eller till­kom­mande skat­ten påförts. stat­lig fas­tig­hets­skatt skall emel­ler­tid anses belöpa på det beskatt­ningsår till vil­ket skat­ten hän­för sig. 42 §^'* vär­det av bostads­för­mån skall beräk­nas med led­ning av i ort en gäl­lande hyres­pris eller, om till­fälle till sådan jäm­fö­relse sak­nas, efter annan lämp­lig grund. vär­det av pro­duk­ter, varor eller andra för­må­ner, som ingår i lön eller annan inkomst, beräk­nas till ma rknads­vär­det. bil­för­mån och kost­för­mån vär­de­ras enligt sär­skilda grun­der som anges i anvis­ning­arna. (se vidare anvis­ning­arna.) 46 § 2 /nom." skatt­skyl­dig, som har varit bosatt här i riket under hela beskatt­nings­å­ret, får dess­utom göra avdrag: i) för peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk utbe­tal ning, som inte får dras av från inkoms­ten av sär­skild för­värvs­källa, i d en utsträck­ning som fram­går av punkt 5 av anvis­ninga rna; 1154 senaste lydelse 1987; 1203. senaste lydelse 1987; 1303. -• senas te lydelse 1989: 1018. ¬ :oc^\ 2) för påförda egen­av­gif­ter enligt lagen (1981:691) om soci­al­av­gif­ter sfs 1990:650 iji ^,,1 som inte får dras av från inkoms­ten av sär­skild för­värvs­källa; iie­ri­ob­li­ga­to­riska avgif­ter som den skatt­skyl­dige, på grund av arbete i f|;>. ett ann at nor­diskt land, enligt slut­ligt fast­ställd debi­te­ring ska ll betala i v,,„:,"föver­ens­stäm­melse med den kon­ven­tion som avses i för­ord­ningen " (1981:1284) om tillämp­ning av en kon­ven­tion den 5 mars 1981 mel­lan j , . sve­rige, danm ark, fin­land, island och norge o m social try gghet, om den avgifts­grun­dande intäk­ten tas ti ll beskatt­ning för beskatt­nings­å­ret i sv eri- r., ge; 6) för avgift som den skatt­skyl­dige har beta­lat under beskatt­nings­å­ret för annan pen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, som ägs av arbets­gi­vare, i den om fatt­ning som fram­går av punkt 6 av anvis­ning­arna. /.v • har skatt­skyl­dig under beskatt­nings­å­ret varit skyl­dig att betala sjömans-​​ , ' skatt, med­ges avdrag för peri­o­diskt under­stöd och avgift för pen­sions­för säk­ring som anges i första styc­ket 6, endast i den mån hän­syn inte tagits till under­stö­det eller avgif­ten vid beräk­ningen av sjö­mans­skatt. avdrag för avgift som avses i första styc­ket 6 med­ges endast i den mån avdrag inte får ske från intäkt av sär­skild för­värvs­källa. • - om skatt­skyl­dig va rit bosatt här i riket endast under en del av beskatt-​​ ' - nings­å­ret, med­ges avdrag som nu sagts bara i den mån det belö­per på nämnda tid. 47 § " sam­man­lagda belop­pet av den skatt­skyl­di­ges inkoms­ter av nä rings­verk­sam­het och tjänst, mins­kat i före­kom­mande fall med sådant avdrag som avses i 46 §, utgör tax­e­rad för­värv­sin­komst. den tax­e­rade för­värv­sin­koms­ten avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro nor. 48 § 2 mom}'' skatt­skyl­dig fysisk per­son, som varit bosatt här i riket under hela beskatt­nings­å­ret, har rätt till kom­mu­nalt grundav­drag enligt föl­jande. grundav­dra­get upp­går till 0,32 bas­belopp för tax­e­rad inkomst som inte över­sti­ger 1,86 ba sbe­lopp. för tax­e­rad inkomst som över­sti­ger 1,86 men inte 3,04 bas­belopp upp­går grundav­dra­get till 0,32 bas­belopp ökat med 25 pro­cent av det belopp var­med den tax­e­rade inkoms­ten över­sti­ger 1,86 men inte 2,89 basb elopp. för tax­e­rad inkomst som över­sti­ger 3,04 bas­belopp upp­går grundav­dra­get till det belopp som enligt före­gå­ende mening utgår vid en tax­e­rad inkomst på 3,04 bas­belopp mins­kat med 10 pro­cent av det belopp var­med den tax­e­rade inkoms­ten över­sti­ger 3,04 bas­belopp, dock lägst till 0,32 b asbelopp. har skatt­skyl­dig under beskatt­nings­å­ret upp­bu­rit lön eller annan gottgö-​​ relse som utgör skat­te­plik­tig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjö­mans skatt skall gru ndav­dra­get mins­kas med en tolf­te­del för varje period om tret­tio dagar för vil­ken den skatt­skyl­dige upp­bu­rit beskatt­nings­bar in komst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen skat­te­plik­tig dag pen­ning. ''senaste lydelse 1986:473. " senast­clyd­cise 1986:1113. 1 155 ¬ sfs 1990:650 med bas­belopp avses bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om allm för­säk­ring för året före tax­e­rings­å­ret. grundav­dra­get får inte över­stiga den skatt­skyl­di­ges inkomst av akti närings­verk­sam­het och tjänst mins­kad med avdrag som avses i 46 §. i inkomst av tjänst inräk­nas där­vid inte intäkt som avses i 32 § 1 m om, första styc­ket h och i. som avdrag enligt 46 § räk­nas där­vid inte avdrag som på grund av di spens enligt punkt 6 tredje styc­ket av anvis­ning­arna til! 46 § grun­das på inkomst av pas­siv närings­verk­sam­het eller intäkt som avses i 32 § i mom. första styc­ket h. grundav­dra­get avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro­nor. i motn?^ skatt­sky­i­dig fysisk per­son, som varit bosatt här i riket en dast under en del av beskatt­nings­å­ret, har rätt till komm unalt grundav­drag med en tolf­te­del av 0,32 bas­belopp för varje kalen­der­må­nad eller del därav, under vil­ken han v arit bosatt här i riket, var­vid bestäm­mel­serna i 2 m om. tredje — sjätte styc­kena tilläm­pas. 4 mom. skatt­skyl­dig fysisk per­son, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskatt­nings­å­ret och vars inkomst till inte obe­tyd­lig del har utgjorts av folk­pen­sion, har rätt att i stäl­let för kom­mu­nalt grund avdrag enligt 2 eller 3 mom. få sär­skilt kom­mu­nalt grundav­drag enligt bestäm­mel­serna i punkt 1 av anvis­ning­arna. det sär­skilda grundav­dra­get avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro­nor. -lerl' •j ..-ro •i'ln 50 den tax­e­rade för­värv­sin­koms­ten mins­kad med kom­mu­nalt grundav­drag utgör beskatt­nings­bar för­värv­sin­komst. 52 § / äkta makar, som under beskatt­nings­å­ret levt till­sam mans, taxe­ras en var för sin inkomst. 53 § y wom." skyl­dig­het att erlägga skatt för inkomst ålig­ger så framtej annat före­skri­ves i denna lag eller i sär­skilda bestäm­mel­ser, med­de­lade på grund av över­ens­kom­melse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs: a) fysisk per­son: 0r tid, under vilk en han varit här i riket bosall: för all inkomst, som för­vär­vats inom eller utom riket; samt för tid, under vilk en han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av närings­verk­sam­het som hän­för sig till fas­tig­het eller fast drift­ställe här i riket; för inkomst av närings­verk­sam­het som utgör intäkt när egen­dom som avses i 26 § lage n (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt och som inne­fat­tar nytt­jan­de­rätt till ett hus eller del av ett hus här i riket över­går till pri vatbo stad eller avytt­ras; för inkomst vid avytt­ring dels av aktier och ande­lar i andra svenska aktie­bo­lag, han­dels­bo­lag och eko­no­miska för­e­ningar än sädana som avses 1156 " senaste lydelse 1986; ii 1.8. •" senaste lydelse av 50 i) 1 mom . 1986: 111.8 50 ij 2 mom. 1990: .8.85 50 § .8 mom. 1986: iii .8. '"senaste lydelse 1986:507, änd­ringen inne­bär alt andra ceh tredje styc­kena upp hävs. " senaste lydelse 1989; 10.89. ¬ p2 § 7 mom. lagen om stat­lig inkomst­skatt, dels av kon­ver­tibla skul­debrev sfs 1990:650 'och kon­ver­tibla vins­tan­dels­be­vis som utgetts av svenska aktie­bo­lag, dels av sådana av svenska aktie­bo­lag utfästa options­rät­ter som avser rätt til! nyteck­ning eller köp av aktie och bli­vit utfästa i för­e­ning med skul­debrev och dels optio­ner och ter­mi­ner som avser något av nu nämnda finan­si­ella instru­ment, om överlå taren vid något till­fäll e under de tio kalen­derår som när­mast före­gått det år då avytt­ringen skedde haft sitt egent­liga bo och hem­vist här i riket eller sta dig­va­rande vis­tats här; för avlö­ning eller annan där­med jäm­för­lig för­mån, som utgått av anställ ning eller upp­drag hos svenska sta­ten eller svensk kom­mun; för avlö­ning eller annan där­med jäm­för­lig för­mån, som utgått av an nan anställ­ning eller annat upp­drag än hos svenska sta­ten eller svensk kom mun, i den mån inkoms­ten för­vär­vats genom verk­sam­het här i riket; för arvode och a nnan lik­nande ersätt­ning som upp­bu­rits i egen­skap av leda­mot eller sup­ple­ant i sty­relse eller annat lik­nande organ i svenskt aktie­bo­lag eller annan svensk juri­disk per­son, oav­sett var verk­sam­he­ten utö­vats; för pen­sion enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring till den del belop­pet över­sti­ger 0,32 bas­belopp och för annan ersätt­ning enligt nämnda lag; för pen­sion på grund av anställ­ning eller upp­drag hos svenska sta­ten eller svensk kom­mun; för belopp, som utgår på grund av annan pen­sions­för­säk­ring än tjänste pen­sions­för­säk­ring, om för­säk­ringen med­de­lats i här i riket bedri­ven för säk­rings­rö­relse; för ersätt­ning enligt lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller lagen (1976 :380) om arbets­ska­de­för­säk­ring och lagen (1989:2 25) om er sätt­ning­till smitt­bä­rare samt enligt annan lag eller för­fatt­ning, som utgått till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i ar bete eller på grund av mili­tär tjänst­gö­ring eller i fall som avses i lagen (1977:265 ) om stat­ligt per­sonska deskydd eller lagen (1977 :267) om krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män; för dag­pen­ning från erkänd arbets­lös­hets­kassa enligt lagen (1973:370) om arbets­lös­hets­för säk­ring och kon­tant arbets­mark­nads­stöd enligt lagen (1973:371) om k ontant arbets­mark­nads­stöd; för timstu­di­e­stöd och inkomst­bi­drag enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349); för annan här­i­från upp­bu­ren, genom verk­sam­het här i riket för­vär­vad inkomst av tjänst; för åter­fört avdrag för egen­av­gif­ter enligt lagen (1981:691) om soci­alav gif­ter, för resti­tu­e­rade, avkor­tade eller avskrivna egen­av­gif­ter i den mån avdrag har med­getts för avgif­terna samt för avgif­ter som avses i 46 § 2 mom. första styc­ket 3 och som satts ned genom änd­rad debi­te­ring i den mån avdrag har med­getts för avgif­terna; b) dödsbo: för all inkomst som för­vär­vats inom eller utom riket. (se vidare anvis­ning­arna.) 2 mom." inkomst hos van­liga han­dels­bo­lag, kom­man­dit­bo­lag, enkla bolag, rede­rier och juri­diska per­so­ner, som enligt för­fatt­ning eller på där­med jäm­för­ligt sätt bil­dats för att för­valla annan sam­fäl­lig­het än sådan "senaste ivdclsc 1039, 1157 ¬ sfs 1990:650 som har tax­e­rats såsom sär­skild tax­e­rings­en­het och avser mark­sam­fåll" het eller regle­rings­sam­fäl­lig­het, hän­förs till de sär­skilda delä­gar­nas i komst med belopp, som för en var mot­sva­rar hans andel av bola­gets, rede­ri­ets eller sam­fal­lig­he­tens inkomst. mot­sva­rande gäl­ler inkomst hos' utländsk juri­disk per­son i fall som avses i punkt 10 andra styc­ket av " anvis­ning­arna. i fråga om vad som avses med utländsk juri­disk per­son i • denna lag gäl­ler vad som sägs i 16 § 2 mom. första styc­ket lagen (1947:576) ' om stat­lig inkomst­skatt. ^ 3 mow." avli­der skatt­skyl­dig, skall för det beskatt­ningsår, då döds­fal­let '' inträf­fade, döds­boet efter honom taxe­ras såväl för inkomst, vil­ken den avlidne haft, som för inkomst, vil­ken ingått till döds­boet efter döds­fal­let, ' och skall där­vid för döds­boet tilläm­pas vad som enligt bestäm­mel­serna i denna lag sko­lat gälla för den a vlidne. för senare beskatt­ningsår än det, då döds­fal­let inträf­fade, tilläm­pas vad ' som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt från­fälle var bosatt här • i riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hem­ma­hö­rande •' juri­disk per­son som inte skall taxe­ras till kom­mu­nal inkomst­skatt. "• från och med det tax­e­ringsår som föl­jer när­mast efter det fjärde kålen-​​ v derå­ret efter det kalen­derår, då döds­fal­let inträf­fade, tilläm­pas dock be - stäm­mel­serna om han­dels­bo­lag på dödsbo efter den som vid sitt från­fälle ' • var bosatt här i riket, om för döds­boet skulle ha beräk nats högre till stat­lig inkomst­skatt tax­e­rad inkomst än 10000 kro­nor eller större skat­te­plik­tig för­mö­gen­het än 100000 kro­nor. bestäm­mel­serna om han­dels­bo­lag i p unk- e,' terna 1 och 2 av anvis­ning­arna till 22 § och punkt 1 av anvis­ning­arna ti ll 23 § tilläm­pas dock inte. ingår i dödsbo sådan egen­dom som vid döds­fal­let var pri­vat­bo­stad, som avses i 5 § , skall reg­lerna om pri­vatbo stad tilläm­pas intill utgången av nyss angi­ven tid om egen­do­men fort­fa­rande upp­fyl­ler r för­ut­sätt­ning­arna för att kunna räk­nas som pri­vat­bo­stad. dödsbo på vil­ket : bestäm­mel­serna om han­dels­bo­lag varit tillämp­liga något beskatt­ningsår anses där­ef­ter som sådant bolag i beskatt­nings­hän­se­ende, oav­sett stor­le­ken : ' av boets inkomst eller för­mö­gen­het. bestäm­mel­serna i det ta stycke tilläm-​​ pas icke på fide­i­kom­missbo. om sär­skilda skäl före­lig­ger, får riks­skat­te­ver­ket på ansö­kan för­klara att dödsbo, som enligt före­gå­ende stycke skall behand­las såsom han­dels­bo­lagi ; beskatt­nings­hän­se­ende, får taxe­ras enligt bestäm­melse rna i andra styc ket. ansö­kan skall för att kunna upp­ta­gas till pröv­ning göras hos rikssk atte­ver ket senast under året efter det tax­e­ringsår, då döds­boet första gången skall behand­las som han­dels­bo­lag i beskatt­nings­hän­se­ende. mot beslut, som riks­skat­te­ver­ket med­de­lat i sådant äre nde, får talan inte föras. 54 §" från skatt­skyl­dig­het a) med­lem av konung­a­hu­set: för av sta­ten anvi­sat anslag; b) i utlan­det bosatt per­son: för sådan inkomst, för vil­ken avgift enligt lagen om bevill­nings­av­gif­ter för sär­skilda för­må­ner och rät­tig­he­ter skall erläg­gas eller beträf­fande vil- ii58 " scnaslc lydelse 1986; 111."?. -​senaste lydelse 1985: 362. ¬ befri­else från sådan avgift skall åtnju­tas jäm­likt sär­skilt stad­gande i sfs 1990:650 samma lag; c) ägare av sådan fas­tig­het som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxerings-​​ lagen (1979:1152): for inkomst av fas­tig­he­ten i den mån äga­rens inkomst här­rör från sådan använd­ning som gör att bygg­nad enligt 2 kap. 2 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen skall inde­las som spe­ci­al­bygg­nad, dock ej kom­mu­ni­ka­tions­bygg­nad, distri butions­bygg­nad eller renings­an­lägg­ning; d) ägare av sådan fas­tig­het som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxerings-​​ lagen: för inkomst av fas­tig­he­ten i den mån äga­rens inkomst här­rör från sådan egen­dom och sådan använd­ning som avses i nämnda lag­rum; o här i riket bosatt fysisk per­son, som under vis­telse utom­lands åtnju­tit avlö­ning eller annan där­med jäm­för­lig för­mån på grund av annan anställ ning där än anställ­ning ombord på svenskt far­tyg eller svenskt, danskt eller norskt luft­far­tyg: för inkomst av anställ­ningen i den omfatt­ning som anges i punkt 3 av anvis­ning­arna. av 70 § fram­går att per­so­ner som där avses är fri­kal­lade från skatt­skyl dig­het för vissa inkoms­ter. (se vidare anvis­ning­arna.) .. . anvis­ningar -^:r; till 19 § f • 1.'^ soci­al­bi­drag, begrav­nings­hjälp samt under­håll, som har läm­nats :±:. inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller pati­ent på sjuk­hus e. d. utgör inte skat­te­plik­tig inkomst. det­samma gäl­ler i fråga om till för­e­ning ar influtna i:::l med­lems­av­gif­ter. som begrav­nings­hjälp behand­las inte tjäns­te­pen­sion av- seende tid efter den pen­sions­be­rät­ti­ga­des från­fälle. j,:. med ska­de­stå nds­för­säk­ring for­stås för­säk­ring, enligt vil­ken den för­säk rade äger utfå ersätt­ning för ska­de­stånd vartill han är berät­ti­gad på grund ' av per­son­skada (över­falls­skydd o. d.). : ersätt­ning till följd av per­son­skada som utgår i annan form än peri­o­disk utbe­tal­ning (engångs­belo pp) och avser för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur utgör skat­te­plik­tig intäkt såvida icke annat föl­jer av övriga bestäm-​​ mel­ser i denna lag. om engångs­be­lopp, som utgår till följd av p erson­skada, utgör ersätt­ning for fram­tida for­lust av skat­te­plik­tig inkomst, skall dock 40 pro­cent av belop­pet avräk­nas såsom icke skat­te­plik­tig del. upp­bär skatt­skyl­dig två eller flera sådana engångs­be­lopp till följd av sam ma per­son­skada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. vad som avräk­nas frän ett eller flera engångs­be­lopp under beskatt­nings­å­ret får emel­ler­tid — i före­kom mande fall tills ammans med vad som avräk­nats tidi­gare år — för samma ,. per­son­skada sam­man­lagt icke över­stiga fem­ton bas­belopp enligt lagen j (1962:381) om all­män för­säk­ring. här­vid skall avräk­nad del av ett engångs­be­lopp uttryc­kas i det bas­belopp, som har fast­ställts för det år under vil­ket engångs­be­lop­pet bli­vit till­gäng­ligt för lyft­ning. "senaste lydelse 19kh:.w.). 1 159 ¬ sfs 1990:650 utby­tes sådan liv­ränta eller del därav, som utgår till följd av per­sons :• • f da och utgör skat­te­plik­tig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångs­belo i<|, gälla bestäm­mel­serna i före­gå­ende stycke beträf­fande sådant engångs •;# lopp. utby­tes annan liv­ränta eller del därav, som utgör skat­te­plik­tig inta ; p" enligt 32 § 1 mom., mot engångs­be­lopp, skall hela engångs­be­lop­pet u ppta- gas såsom skat­te­plik­tig intäkt. sker utbyte, helt eller del­vis, av annan, yf liv­ränta än nu sagts mot engångs­be­lopp, skall belop­pet anses utgöra icke • •xj" skat­te­plik­tig intäkt. lön, som utgår från arbets­gi­vare i sådana fall, då denne på grund a v 3 kap. 16 § andra eller tredje styc­ket lagen (1962; 381) om all­män för­säk­ring - äger upp­bära arbets­ta­ga­ren till­kom­mande ersätt­ning från all­män försäk-​​ rings­kassa, ä r skat­te­plik­tig intäkt. för arbets­gi­va­ren är den av honom i nämnda fall upp­burna ersätt­ningen från för­säk­rings­kas­san ävensom annan där­i­från upp­bu­ren ersätt­ning i anled­ning av kost­nad för den anställ­des y'" räk­ning att betrakta som skat­te­plik­tig inkomst, dock att ersätt­ningen icke är skat­te­plik­tig för arbets­gi­va­ren, där­est den till den anställde utbe­talda lönen eller den för honom havda kost­na­den utgör för arbets­gi­va­ren icke avdrags­gill utgift i för­värvs­källa. ersätt­ning, som annor­le­des än i form av -,,1;. pen­sion eller annan liv­ränta utbe­ta­las av arbets­gi­vare vid yrkes­skada eller .;p; arbets­skada i de fall, då arbets­gi­va­ren står s.k. själv­risk enligt lagen . (1954:243) om yrkes­ska­de­föräk­ring eller lagen (1976:380) om arbetsska-​​ deför­säk­ring, räk­nas till skat­te­plik­tig inkomst enligt de grun­der som skulle hava gällt vid för­säk­ring enligt sistnä mnda lag. skat­te­plikt före­lig­ger inte för bidrag från stat eller kom­mun, som utgår enligt av rege­ringen eller av stat­lig myn­dig­het med­de­lade bestäm­mel­ser, i sam­band med utbild­ning eller omskol­ning, till arbets­lösa och par­ti­ellt arbets­föra samt med dem i fråga om sådana bidrag lik­ställda i den må n . bidra­gen avser trak­ta­mente och sär­skilt b idrag. flytt­nings­bi­drag som länt- nas av en arbets­mark­nads­myn­dig­het utgör inte skat­te­plik­tig intäkt i följd ' varav avdrag inte med­ges för den kost­nad som sådant bidrag eller stöd är , ,, avsett att täcka. skat­te­plikt före­lig­ger inte hel­ler för bidrag från en all män ^ för­säk­rings­kassa till han­di­kap­pade eller för­äld­rar till han­di­kap­pade barn för anskaff­ning eller anpass­ning av motor­for­don. utgår bidra­get till en näringsid­kare för närings­verk­sam­he­ten tilläm­pas bestäm­mel­serna om n ä- rings­bi­drag i punkt 9 av anvisni ngarna till 22 §. kon­tant arbets­mark­nads­stöd utgör skat­te­plik­tig intäkt. skat­te­plikt före­lig­ger icke för engångs­bi­drag som utgår i sam­band m ed ,,, arbets­pla­ce­ring som utgör led i arbets­mark­nadss tyrel­sens omhändertagan-​​ ' de av flyk­tingar. skat­te­plikt före­lig­ger ej hel­ler för bidrag, som stif­tel­sen dag hammar-​​ . ' skjölds min­nes­fond till full­föl­jande av sitt ända­mål utgi­ver för mottaga-​​ rens utbild­ning. 3. efter­gi­vet belopp av ränta eller amor­te­ring på stat­liga lån til l bostads-​​ hus skall inte tas upp som skat­te­plik­tig i ntäkt. det­samma gäl­ler i fråga offl "' sådant rän­te­bi­drag som avses i a) 36 —38 §§ bostads­fi­nan­sie­rings­för­ord­ningen (1974:946) och punkt 8 '• av över­gångs­be­stäm­mel­serna till nämnda för­ord­ning, b) 33 § bostads­lå­ne­kun­gö­rei­sen (1967: 552), c) 39 och 4 i § § nybygg­nads­lå­ne­för­ord­ningen för bostä­der (1986:692), 1160 ¬ 'upii-.. d) 38, 40 och 41 §§ ombygg­nads­lå­ne­för­ord­ningen för bostä­der sfs 1990:650 .^1986:693), '*w.cd; e) 3 § för­ord­ningen {i 986: 82) om ränta och amor­te­ring m. m. i fråg a om f't^c yissa stat­liga tilläggsl ån till kul­tur­hi­sto­riskt vär­de­fulla bygg­na­der, •d:,,;: f) 9 § för­ord­ningen (1984:614) om lån för för­värv av vissa fa stig­he­ter by jom har för­köpts enligt för­köp­sla­gen (1967:868), g) 6 § för­ord­ningen (1985: 352) om lån m. m. för gatu­kost­nads­er­sätt­ning vissa fall, h) 15 § för­ord­ningen (1987:258) om stöd för fler­barns­fa­mil­jer för köp b-:-iv egna­hem, i) för­ord­ningen (1983:974) om stat­ligt rän­te­stöd vid för­bätt­ring av bo- :.;-;ytads­hus, y-v j) 15 § för­ord­ningen (1977:332) om stat­ligt stöd till ener­gi­be­pa­rande ; -​åtgär­der i bostads hus m. m. -•":y till 20 § 1,"" till skatts kyl­digs lev­nads­kost­na­der, för vilka av drag enligt denna ,1. para­graf ej med­ges, räk­nas bland annat pre­mier för egna per­son­liga försäk-​​ .ringar och avgif­ter till kas­sor, för­e­ningar och andra sam­man­slut­ningar, i vilka den skatt­skyl­dige är med­lem. avdrag får dock göras för sådana ^ pre­mier och avgif­ter i den omfatt­ning som anges i 33 §, 46 § 2 mom., punk­terna 21 och 23 av anvis­ning­arna till 23 § och punkt 6 av anvisningar-​​ ...... na till 33 §. utgif­ter för repre­sen­ta­tion och lik­nande ända­mål är att hän­föra till r. " omkost­na­der i för­värvs­källa endast om de har ome­del­bart sam­band med verk­sam­he­ten, såsom då fråga ute­slu­tande är om att inleda eller bibe­hålla ' t affärs­för­bin­del­ser och l iknande eller då utgif­terna avser jubi­leum för före- i 'taget, invig­ning av mera bety­dande anlägg­ning för verk­sam­he­ten, stapel-​​ • • "avlöp­ning eller jäm­för­liga hän­del­ser eller då utgif­terna är att hän­föra till y''per­so­nal­vård. avdrag med­ges i det enskilda fal­let inte med större belopp • än som kan ans es skä­ligt och inte i något fall för utgif­ter för sprit­dryc­ker •'"och vin. avdrag för mål­tids­ut­gif­ter med­ges nor­malt inte med större belopp t "än som mot­sva­rar skä­liga utgif­ter för lunch. • till kost­na­der för häl­so­vård, sjuk­vård samt före­tags­häl­so­vård, för vilka avdrag inte med­ges enligt denn a para­graf, räk­nas b' kost­na­der för hälso-​​ och sjuk­vård för vil­ken ersätt­ning inte utges enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i den mån kost­na­derna inte avser antingen sjuk- och tand­vårds­kost­na­der som upp­kom­mer vid insjuk­nande i sam­band med tj äns­te­för­rätt­ning utom­lands eller sjuk- och tandvårdskost-​​ ):'t7 nåder för anställd som inte är för­säk­rad enligt lagen om allm än för­säk­ring, i'b kost­na­der för före­tags­häl­so­vård som inte upp­fyl­ler vill­ko­ren för bidrag enligt för­ord­ningen (1985:326) om bidrag till före­tags­häl­so­vård samt kost­na­der för sådan verk­sam­het som avser reha­bi­li­te­ring eller lik­nande y och som inte bedrivs efter grun­der som fast­ställs i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner. senaste lydelse 1987; 1 303. i 16 i ¬ sfs 1990:650 1162 till 21 §" 1. närings­verk­sam­het anses före­ligga om en skatt­skyl­dig erhål­ler ersä ning i form av royalty eller peri­o­diskt utgå­ende avgift för utnytt­jande a mate­ri­ella eller imma­te­ri­ella till­gångar, såvida inte royal­tyn eller avgif­teri; är av beskaf­fen­het att böra h änfö­ras till intäkt av tjänst. 2. närings­verk­sam­het anses före­ligga om delä­gare i fåmans­fo­re­tag eller fåmansägt han­dels­bo­lag eller när­stå­ende till sådan delä­gare avytt­rar hyres rätt, paten­trätt eller lik­nande rät­tig­het, under för­ut­sätt­ning att ersätt­ning en for rät­tig­he­ten skulle ha utgjort intäkt av närings­verk­sam­het om ve rk sam­he­ten i före­ta­get hade d rivits av den som avytt­rat rät­tig­he­ten. 3. tomt­rö­relse utgör en sär­skild form av närings­verk­sam­het. tomt­rö­relse anses före­ligga, när någon bedri­ver verk­sam­het som huvud sak­li­gen avser för­sälj­ning av mark för bebyg­gelse (bygg­nads­tomt) från fas­tig­het, som uppen­bar­li­gen har för­vär­vats for att ingå i yrkes­mäs­sig mark­för­sälj­ning, såsom när fas­tig­het har köpts av ett tomt­bo­lag e. d. eller när för­vär­vet har avsett mark som enligt detalj­plan är avsedd för bebyg­gel se. i övr igt anses för­sälj­ning av bygg­nads­tomt ingå i tomt­rö­relse, om den skatt­skyl­dige under tio kalen­derår - från­sett över­lå­telse som avses i 2§ lagen (1990:663) om ersätt­nings­fon­der — har avytt­rat minst 15 bygg­nads tom­ter. det­samma gäl­ler om makar under äkten­ska­pet har sålt sam­man lagt minst 15 bygg­nads­tom­ter under angivna tid. har för­sälj­ning av bygg nads­tom­ter skett från olika fas­tig­he­ter eller från olika delar av en fas­tig­het, med­räk­nas vid beräk­ningen av anta­let tidi­gare sålda bygg­nads­tom­ter en dast sådana tom­ter som med hän­syn till deras inbör­des läge nor­malt k an anses ingå i en och s amma tomt­rö­relse. vid b eräk­ning av anta­let tidi­gare sålda bygg­nads­tom­ter lik­ställs med för­sälj­ning upp­lå­telse av mark i och för bebyg­gelse. har fas­tig­het genom köp, byte eller där­med jäm­för­lig överlå telse eller genom gåva över­förts till för­äld­rar, far- eller mor­för­äld­rar, make, avkom­ling eller avkom­lings make, till döds bo, vari den skatt­skyldi ge eller någon av nämnda per­so­ner är delä­gare, eller till aktie­bo­lag, ha n dels­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning, vari den skatt­skyl­dige ensam eller till­sam­mans med sådana per­so­ner på grund av det sam­lade inne­ha­vet av aktier eller ande­lar har ett bestäm­mande infly­tande, anses tomt­rö­relse före­ligga, om över­lå­ta­ren och den nye äga­ren sam­man­lagt har avytt­rat minst 15 bygg­nads­tom­ter. tomt­rö­rel­sen anses påbör­jad i och med avytt-​​ ringen av den fe mtonde bygg­nads­tom­ten. senaste lydelse av punkt i av a nvis­ning­arna till 21 § punkt 2 av anvis­ning­arna till 21 § punkt 3 av anvis­ning­arna till 21 § punkt 4 av anvis­ning­arna till 21 § punkt 5 av anvis­ning­arna till 21 § punkt 6 av anvis­ning­arna till 21 § punkt 7 av anvis­ning­arna till 21 § punkt 8 av anvis­ning­arna till 21 ^ punkt 9 av a nvis­ning­arna till 2 i ij punkt 10 av anvis­ning­arna till 21 punkt 12 av anvis­ning­arna till 21 punkt 13 av anvis­ning­arna till 21 punkt 14 av anvis­ning­arna till 21 punkt i 5 av anvis­ning­arna till 21 punkt 16 av anvis­ning­arna till 21 1972". 741 1972:741 1979:500 1984:190 1983:1007 1972:741 1972:741 1975:259 1984:190 {j 1981:295 1972:741 § 1972:741 § 1989:232 § 1981:i 150 § 1987: 121. ¬ r för­sälj­ning av bygg­nads­tomt för att av anställda huvud­sak­li­gen använ-​​ sfs 1990:650 för gemen­samt ända­mål eller till anställd för att bereda honom bostad 1'^'anses inte utgöra tomt­rö­relse, om inte för­sälj­ningen görs av skatt­skyl­dig som avses i andr a styc­ket eller av skatt­skyl­dig som dri­ver bygg­nads­rö­relse , eller han­del med fas­tig­he­ter. • säljs bygg­nads­tomt av någon som bedri­ver bygg­nads­rö­relse eller han­del ^'^^• •med fas­tig­he­ter, anses för­sälj­ningen ingå i den övriga verk­sam­he­ten, om " '^ mnte tomt­rö­relse utgör den huvud­sak­liga verk­sam­he­ten. har skatt­skyl­dig och hans make, om de med hän­syn till antale t tomtför-​​ sälj­ningar enligt tred je styc­ket anses ha dri­vit tomt­rö­relse, inte sålt någon bygg­nads­tomt un der de senaste tio kalen­derå­ren före tax­e­rings­å­ret, anses avytt­ring av bygg­nads­tomt som där­ef­ter sker inte som tomt­rö­relse, om inte '-'febygg­nads­tom­ten ingår i deta ljplan eller avytt­ringen har skett under sådana för­hål­lan­den att tomt­rö­relse på nytt anses före­ligga enligt bestäm­mel­serna •fe i andra eller tredje styc­ket. över­lå­telse som avses i 2 § lagen om ersätt-​​ '^^"nings­fon­der ver­kar inte avbry­tande på uppe­håll som nu nämnts. avytt­rar skatt­skyl­dig åter­sto­den av lag­ret i sådan t omt­rö­relse som avses •fe i tredje styc­ket, anses vins­ten av denna avytt­ring — utom den del av vins­ten som belö­per på mark inom detalj­plan — inte som inkomst av tomt­rö­relse, om i nte avytt­ringen kan antas ha skett väsent­li­gen i syfte at t bereda den skatt­skyl­dige eller egen­do­mens för­vär­vare eller annan, med i'fe vil­ken någon­dera är i intres­se­ge­men­skap, obe­hö­rig skat­te­för­mån. som ;i:!;.skat­te­plik­tig intäkt av tomt­rö­relse räk­nas lik­väl belopp var­med egendo-​​ iii­fe­mens värde har ned­skri­vits i rörel­sen, i den mån ned­skriv­ningen inte har -tei;"åter­förts till beskatt­ning tidi­gare. frå­gan om döds­bos avytt­ring av bygg­nads­tomt är att hän­föra till tomt- rörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verk­ställt "rife avytt­ringen. 4. bygg­nads­rö­relse och han­del med fas­tig­he­ter utgör sär­skilda for­mer ;r^^av närings­verk­sam­het. fas­tig­het, som för­vär­vas genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, utgör omsätt­nings­till­gång hos fas­tig­hets­ä­ga­ren, om denne eller den­nes ,,!v,-​vmake bed river bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter. det­samma gäl­ler om fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den­nes make är före­tags­le­dare i ett fåmans-​​ före­tag eller ett fåmansägt han­dels­bo­lag och fas­tig­he­ten skulle ha utgjort omsätt­nings­till­gång i bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter om den hade för­vär­vats av fåmans­fö­re­ta­get. vad i andra styc­ket sagts gäl­ler inte om a) fas­tig­he­ten uppen­bar­li­gen har för­vär­vats för sta­dig­va­rande använd ning i annan närings­verk­sam­het än fas­tig­hets­för­valt­ning som bedrivs av fas­tig­hets­ä­ga­ren, den­nes make eller av fåmans­fö­re­tag eller av fåmansägt han­dels­bo­lag i vil­ket f astig­hets­ä­ga­ren eller den­nes make är före­tags­le­dare eller b) för­vär­vet uppen­bar­li­gen helt sak­nar sam­band med den av fas­tig­hets äga­ren bedrivna bygg­nads­rö­rel­sen. har en fas­tig­het, som inte är omsätt­nings­till­gång, varit före­mål för bygg­nads­ar­bete i bygg­nads­rö­relse, som — direkt eller genom ett han­dels bolag - bedrivs av fas­tig­hets­ä­ga­ren, skall vär­det av arbe­tet tas upp som intäkt i bygg­nads­rö­rel­sen. bedrivs bygg­nads­rö­rel­sen — direkt eller genom ett han­dels­bo­lag - a v fysisk per­son skall dock vär­det av den nes eget arbete 1 163 ¬ sfs 1990:650 tas upp som intäkt endast om varor av mer än ringa värde tas ut bygg­nads­rö­rel­sen i samb and med arbe­tet. inne­har skatt­skyl­dig aktie eller andel i ett fas­tig­hets­för­val­tande fö och skulle någon av före­ta­gets fas­tig­he­ter ha utgjort omsätt­nings­tillg ån bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter om den hade inne­hafts av d skatt­skyl­dige, skall aktien eller ande­len anses utgör omsätt­nings­till­gång; vad nu sagts gäl­ler dock endast om a) före­ta­get är ett fåmans­fö­re­tag och den skatt­skyl­dige är före­tags­le­dare i före­ta­get eller make till före­tags­le­dare, b) intres­se­ge­men­skap eljest råder mel­lan den skatt­skyl­dige och före­ta­get eller c) före­ta­get är ett han­dels­bo­lag. i fall som avses i före­gå­ende stycke c) skall — för­u­tom ande­len — en mot ande­len sva­rande del av han­dels­bo­la­gets fas­tig­he­ter anses som omsätt nings­till­gång hos delä­ga­ren. vad nu sagts gäl­ler dock endast de av bola­gets fas­tig­he­ter som skulle ha utgjort omsätt­nings­till­gångar om de inne­hafts av delä­ga­ren. skatt­skyl­dig, som enligt bestäm­mel­serna i denna anvis­nings­punkt eller punkt 5 inn ehar omsätt­nings­till­gång, anses — bero­ende på omstän­dighe terna — bedriva bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter. 5. för­vär­var skatt­skyl­dig genom arv eller tes­ta­mente eller genom bodel ning i an led­ning av makes död vär­de­pap­per, fas­tig­het eller lik­nande till gång, som har utgjort omsätt­nings­till­gång i närings­verk­sam­het hos den avlidne, anses till­gången utgöra omsätt­nings­till­gång även hos den skatt skyl­dige. vad i första styc­ket sagts gäll er endast om a) den skatt­skyl­dige vid tid­punk­ten för för­vär­vet själv bedri­ver närings verk­sam­het i vil­ken till­gången hade utgjort omsätt­nings­till­gång om de n hade för­vär­vats genom köp, byte eller därm ed jäm­för­ligt fång eller b) den skatt­skyl­dige avser att fort­sätta den avlid­nes verk­sam­het. a' 3v '• i ;iiu' p •p - vv. : i! ..-i. te i-'. 'iilci. 's 3' i:-::!! ...v»- till 22 1. till intäkt av närings­verk­sam­het hän­förs samt­liga intäk­ter i pe ngar eller v aror, som har influ­tit i verk­sam­he­ten. detta inne­bär, att intäk­ten skall vara av sådan beskaf­fen­het, att den nor­malt är att räkna med och ingår som ett led i verk­sam­he­ten. hit räk­nas infly­tande betal­ning för varor, som den skatt­skyl­dige hand­lar med eller till­ver­kar. det sagda gäl­ler även då näringsid­ka­ren vid över­lå­telse av verk­sam­he­ten låter befint­liga varor ingå i öv erlå­tel­sen. denna över­lå­telse utgör då så att säga den si sta affärs­hän­del­sen i verk sam­he­ten. si;-; 1164 senaste lydelse av punkt 1 av anv isning­arna till punkt 2 av anvis­ning­arna till punkt 2 a av a nvis­ning­arna ti punkt 3 av anvis­ning­arna till punkt 4 av anvis­ning­arna till punkt 5 av anvis­ning­arna till punkt 6 av anvis­ning­arna till punkt 7 av an vis­ning­arna till punkt 8 av a nvis­ning­arna till punkt 9 av anvis­ning­arna till punkt 11 av an vis­ning­arna ti 22?) 1982:323 22 §1981; 1150 ii22§ 1981:1150 22 § 1989;1017 22 ij 1984:1 060 22 § 1981:295 22 § 1989:1017 22 § 1979:500 22 i) 1979:5 00 22 § 1984:1060 ii 22 § 197 5:259. 4: '"'il 'j'l; ¬ till intäkt av närings­verk­sam­het hän­förs också vad som infly­ter vid sfs 1990:650 .vylt­ring av maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inventa-​​ eller av till­gångar som är lik­ställda med dessa vid beräk­ning av ^^^'%'ärde­minsk­nings­av­drag. även e rsätt­ning som i fall som avses i 2 § andra tredje styc­kena lagen (19 90:663) om ersätt­nings­fon­der upp­bärs av en "°®-​afy­sisk pers on eller ett dödsbo utgör intäkt av närings­verk­sam­het om den katt­skyl­dige begär det. till intäkt av närings­verk­sam­het hän­förs vidare vinst vid icke yrkesmäs-​​ ,ig avytt­ring (rea­li­sa­tions­vinst) av andel i sådan eko­no­misk för­e­ning som ^•'%aivses i 2 § 8 mom. lagen (1947; 576) om stat­lig inkomst­skatt såvida inne- lavet av ande­len beting­ats av sådan verk­sam­het. 1 fråga om han­dels­bo­lag län­förs till intä kt av närings­verk­sam­het också rea­li­sa­tions­vinst vid avytt-​​ •-^•ingav andra till­gångar som avses i 27 § 1 mom., av till­gångar som avses i 29 § 1 mom. och 30 § samt av för­plik­tel­ser som avses i 3 § 1 mom. '"^?:::iämnda lag. har en till­gång ta gits ut ur en för­värvs­källa sker beskatt­ning som om ill­gången i stäl­let hade avytt­rats för ett veder­lag mot­sva­rande marknads-​​ i".'-.:5,;/ärdet (uttagsb eskatt­ning). vad nu sagts gäl­ler dock endast om veder­lag d;;i:::;ller vinst vid en a vytt­ring skulle ha tagits upp som intäkt av näringsverk-​​ lam­het och sär­skilda skäl mot uttags­be­skatt­ning inte före­lig­ger. uttag av -​jrfi-​vedbränsle från fas­tig­het för upp­värm­ning av den skatt­skyl­di­ges bostad -e:; r)eskat­tas ej. uttags­be­skatt­ning sker också vid uttag i mer än ringa omfatt­ning av ::.^-. jänst. vär­det av bil­för­mån beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i punkt 2 av mvis­ning­arna till 42 §. 2. ränta på bank­till­go­do­ha­van­den som hör till närings­verk­sam­het och ;;vv.-^å kund­ford­rin gar utgör intäkt av närings­verk­sam­het. det­samma gäl­ler .^.^.^beträf­tande ränta och utdel­ning på om sätt­nings­till­gångar samt utdel­ning v,;...som upp­bu­rits från aktie­bo­lag eller eko­no­miska för­e­ningar i för­hål­lande till gjorda inköp (rabatt) eller för­sälj­ningar (pris­tillägg). ränta och utdel ning på sådan andel i ekon omisk för­e­ning som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt utgör intäkt av närings­verk­sam­het om . inne­ha­vet av ande­len betingas av sådan verk­sam­het. som intäkt av närings­verk­sam­het räk­nas i fråga om han­dels­bo­lag all ^ och utdel­ning samt lot­teri vinst som inte är fri­kal­lad från beskatt­ning '';|'|;enligt 19 §. 3. i bank- och annan pen­ning­rö­relse och i för­säk­rings­rö­relse är utdel-​​ '' 3'ng på akt ier och ande­lar i akti­e­fon­der och eko­no­miska för­e­ningar att •' j,r som intäkt av närings­verk­sam­het. ' 4. har en fas­tig­het som utgör omsätt­nings­till­gång avytt­rats skall med givna vä rde­minsk­nings­av­drag som inte har gjorts i räken­ska­perna återfö ras till beskatt­ning i närin gsverk­sam­he­ten. 5. vid avytt­ring av en närings­fas­tig­het som inte utgör omsätt­nings­till gång tas som intäkt upp med­givna avdrag för vär­de­minsk­ning av bygg­nad eller av mar­kan­läggn ing, dock inte för beskatt­ningsår då avdra­get under sti­git 3 000 kro­nor, samt skogs­av­drag och avdrag för sub­stans­minsk­ning. som intäkt tas även upp belopp var­med bygg­nad eller mar­kan­lägg­ning på fas­tig­he­ten har skri­vits av i sam­band med ian­språk­ta­gande av ersätt­nings fond e.d. vidare tas som intäkt upp ett belopp mot­sva­rande avdrags­gilla utgif­ter för v ärdchö­jande repa­ra­tion och un der­håll av bygg­nad eller mark- 1165 ¬ sfs 1990:650 1166 anlägg­ning på fas­tig­he­ten unde r det aktu­ella beskatt­nings­å­ret och med­giv na avdrag avse­ende sådana utgif­ter under de fem när­mast före­gå­ende beskatt­nings­å­ren. vid avytt­ring av en sådan bostads­rätt eller aktie eller andel som avses i 26 § 1 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt tas — om bostads rättslä­gen­he­ten eller den till aktien eller ande­len knutna lägen­he­ten inte utgör pri­vat­bo­stad eller omsätt­nings­till­gång - som intäkt upp ett belopp mot­sva­rande avdrags­gilla utgif­ter för vär­de­hö­jande repa­ra­tion och under håll av lägen­he­ten under det aktu­ella beskatt­nings­å­ret och med­givna av drag avse­ende sådana utgif­ter under de fem när­mast före­gå­ende beskatt nings­å­ren. vid avytt­ring av del av fas­tig­het skall beräk­ning av belopp som skall tas upp som intäkt grun­das på för­hål­lan­dena på den avytt­rade fas­tig­hets­de­len. med avytt­ring jäm­ställs sådan över­fö­ring av mark m. m. som avses i 25 § 2 mom. första styc­ket lagen om stat­lig inkomst­skatt och sådan allframtids-​​ upp­lå­telse mot engångs­er­sätt­ning som avses i a ndra styc­ket det nämnda momen­tet om den inne­bär upp­lå­telse av mark, bygg­nad eller marka nlägg ning. belopp som avses i första styc­ket första och andra mening­arna tas inte upp som intäkt i den mån veder­la­get för egen­do­men — efter avräk­ning för den del därav som belö­per på till­gångar som behand­lats som inven­ta­rier vid beräk­ning av vär­de­minsk­nings­av­drag — under­sti­ger det vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst enligt lagen om stat­lig inkomst­skatt tillämp­liga om kost­nads­be­lop­pet. detta belopp beräk­nas vid tillämp­ning av bestäm­mel sen i första meningen med bort­se­ende från bestäm­mel­serna i 25 § 5 och 8 mom. nämnda lag. repa­ra­tion och under­håll anses som vär­de­hö­jande i den mån den avytt rade egen­do­men på grund av åtgär­derna befann sig i bättre skick vid avytt­ringen än vid ingången av det femte året före beskatt­nings­å­ret eller vid för­vär­vet om detta skedde senare. har i fall som avses i punkt 1 and ra styc­ket andra meningen avdrag erhål­lits för avsätt­ning till ersätt­nings­fond för bygg­na­der och mar­kan­lägg ningar gäl­ler föl­jande vid avytt­ring av fas­tig­het med byggn ad eller mar­kan lägg­ning som har skri­vits av vid ian­språk­ta­gande av ersätt­nings­fon­den. av det belopp som ian­språk­ta­gan­det avser tas endast den del upp som intäkt som mot­sva­rar det belopp som tagits upp som intäkt med stöd av bestäm mel­serna i första och tredj e —sjätte styc­kena vid avytt­ringen av ursprungs fas­tig­he­ten. bestäm­mel­serna i de nna punkt tilläm­pas också när egen­dom som här avses över­går till ny ägare genom arv, tes­ta­mente, bodel­ning eller gåva om egen­do­men i och med ägan­de­rätt­sö­ver­gången blir eller kan antas komma att bli pri­vat­bo­stads­fas­tig­het eller pri­vat­bo­stad. här­vid skall anses att egen­do­men avytt­ras för en köpeskil­ling mo tsva­rande dess värde. vad nu sagts gäl­ler också om egen­do­men är omsätt­nings­till­gång och ägan­de­rätts över­gången sker genom a rv, tes­ta­mente eller bodel­ning med anled­ning av makes död. 6. har en närings­fas­tig­het eller del därav under den skatt­skyl­di­ges inne hav över­gått till pri­vat­bo­stads­fas­tig­het tilläm­pas bestäm­mel­serna i punkt 5. här­vid anses egen­do­men ha a vytt­rats vid utgången av beskatt­nings­å­ret för en köpeskil­ling mot­sva­rande dess värde. vid tillämp­ning av punkt 5 ¬ fjärde styc­ket i fall som avses i 25 § 6 mom. första styc­ket lagen (1947; 576) sfs 1990:650 om stat­lig inkomst­skatt beräk­nas omkost­nads­be­lop­pet enligt första och andra mening­arna i det sist­nämnda styc­ket om inte den skatt­skyl­dige begär att beräk­ningen skall ske enligt tredje meningen. har en bostads­rättslä­gen­het som inte utgjort pri­vat­bo­stad änd­rat karak tär till pri­vat­bo­stad äger bestäm­mel­serna i första styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning. det­samma gäl­ler i fråga om lägen­het som ä r knu­ten till sådan aktie eller andel som avses i 26 § 1 mo m. andra styc­ket lagen om stat­lig inkomst­skatt. 7. har för­mån av fas­tig­het till­kom­mit näringsid­kare i den­nes egen­skap av med­lem av sådan bostads­för­e­ning eller delä­gare i sådant bostads­ak­tie bolag som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt skall vär­det av for­må­nen inte räk­nas som skat­te­plik­tig intäkt for näringsid karen. utan hin­der härav får avdrag ske för sådana inbe­tal­ningar till för­e­ningen eller bola­get som utgö r kost­na­der i n ärings­verk­sam­he­ten. 8. vär­det av sådan ny-, till- eller ombygg­nad eller annan där­med jäm för­lig för­bätt­ring som avses i punk t 15 första styc­ket av anvis­ning­arna till 23 § och som bekostats av arren­da­tor eller annan nytt­jan­de­rätts­ha­vare utgör intäkt för fas­tig­hets­ä­ga­ren för beskatt­ningsår då nyttjanderättshava-​​ rens rätt till fas­tig­he­ten upp­hört, om för­bätt­ringen utförts under tid varun der fas­tig­hets­ä­ga­ren inne­haft fas­tig­he­ten. intäk­ten beräk­nas på grund­val av till­gång­ens värde vid tid­punk­ten för nytt­jan­de­rät­tens upp­hö­rande till den del till­gången bekostats av nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren. har nyttjanderätts-​​ hava­ren erhål­lit ersätt­ning av fas­tig­hets­ä­ga­ren för för­bätt­ringen, utgör ersätt­ningen intäkt för nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren. 9. med närings­bi­drag avses stat­ligt stöd utan åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som till­fal­ler en näringsid­kare för närings­verk­sam­he­ten. med näringsbi drag avses också stat­ligt stöd som är för­e­nat med åter­be­tal­nings­skyl­dig­het om sådan skyl­dig­het upp­kom­mer endast om a) näringsid­ka­ren inte upp­fyl­ler de vill­kor som har upp­ställts för stö­det, b) näringsid­ka­ren inte föl­jer de före­skrif­ter som har med­de­lats vid bevil­jan­det av stö­det eller c) eljest något ovän­tat inträf­far som uppen­bar­li­gen rub­bar för­ut­sätt ning­arna för stö­det. som närings­bi­drag anses även stöd enligt första styc­ket som läm­nas av kom­mu­ner, skatt­skyl­diga som avses i 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt och all­män­nings­sko­gar enligt lagen (1952:167) om all­män­nings­sko­gar i norr­land och dalarna. ett närings­bi­drag är inte skat­te­plik­tig inkomst om det har använts för en utgift som inte är avdrags­gill vare sig direkt såsom omkost­nad eller i form av årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. har bidra­get använts för sådan utgift i verk­sam­he­ten som är på en gång avdrags­gill vid tax­e­ringen, utgör bidra­get skat­te­plik­tig intäkt. är utgif­ten för vil­ken bidra­get utgår avdrags­gill vid tax­e­ringen för tidi­gare beskatt ningsår än det då bidra­get skall t as upp som intäkt, får den skatt­skyl­dige i stäl­let göra avdrag för utgif­ten vid tax­e­ringen för det år då bidra­get tas upp som intäkt. yrkande om detta skall göras i dekl ara­tio­nen för det beskatt ningsår då yrkande om avdra­get annars enligt denna lag först skulle ha fram­ställts. åter­be­ta­las ett bidrag, som har tagits upp som intäkt, får den skatt­skyl­dige göra avdrag för det åter­be­ta­lade belop­pet. 1167 ¬ sfs 1990:650 168 har bidra­get använts för att anskaffa en till­gång, för vil­ken anskaff­nings vär­det får dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag, skall vid beräk ning av vär­de­minsk­nings­av­drag såsom anska­i­f­nings­värde anses endast så stor del av utgif­ten som inte har täckts av bidra­get. är bidra­get större än det skatte­mäs­siga rest­vär­det för till­gången utgör skill­na­den skat­te­plik­tig intäkt. åter­be­ta­las ett närings­bi­drag, som har påver­kat beräk­ningen av anskaff­nings­vär­det i nu avsett hän­se­ende, får till­gång­ens avskriv­ning­sun der­lag ökas med vad som har åter­be­ta­lats, dock med högst det belopp var­med beräk­ningen har påver­kats. i den mån ett närings­bi­drag enligt vad nyss har före­skri­vits utgjort skat­te­plik­tig intäkt, får den skatt­skyl­dige vid åter­be­tal­ningen göra avdrag för den del som sålunda har utgjort skat­te­plik tig intäkt. har bidra­get använts för att anskaffa till­gångar avsedda för omsätt­ning eller för­bruk­ning (lager) skall vid tillämp­ning av 24 § och anvis­ning­arna till nämnda para­graf den del av lag­ret för vil­ken anskaff­nings­vär­det har täckts av bidra­get inte med­räk­nas vid vär­de­sätt­ningen av till­gång­arna. åter­be­ta­las ett närings­bi­drag, som har använts för anskaf­fande av lager­till gångar. skall till­gång­ar­nas anskaff­nings­värde anses ha ökat med det återbe talade belop­pet. skall ett närings­bi­drag, som har upp­bu­rits ett visst beskatt­ningsår, an vän­das för avsett ända­mål först ett senare beskatt­ningsår skall på yrkande av den skatt­skyl­dige tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i fjärde—sjätte styc­kena upp­skju­tas till tax­e­ringen för det s enare beskatt­nings­å­ret. har stöd med vill­kor­lig åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som inte utgör näring s bidrag läm­nats till en näringsid­kare för närings­verk­sam­he­ten från en giva re som nämns i första eller and ra styc­ket gäl­ler, såvida åter­be­tal­nings­skyl dig­he­ten helt eller del­vis efter­ges, föl­jande. det efter­givna belop­pet skall inte utgöra skat­te­plik­tig inkomst om stö det har använts för en utgift som inte varit avdrags­gill vare sig direkt såsom omkost­nad eller i form av år liga vär­de­minsk­nings­av­drag. har stö­det där­e­mot använts för en utgift som varit avdrags­gill skall det efter­givna belop­pet utgöra skat­te­plik­tig intäkt. har stö­det använts för att anskaffa en till­gång, för vil­ken anskaff­nin gsvär det dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag, får den skatt­skyl­dige vid tax­e­ringen för det år då det efter­givna belop­pet skall tas upp som intäkt, utö­ver ordi­na­rie avskriv­ning, göra ett extra vär­de­minsk­nings­av­drag mot sva­rande det efter­givna belop­pet. detta avdrag får dock inte över­stiga till­gång­ens skatte­mäs­siga rest­värde. kan den skatt­skyl­dige inte visa vad ett visst skuld­be­lopp har använts till, skall det anses ha använts till direkt avdrags­gilla kost­na­der. 10. stat­ligt avgångs­ve­der­lag till jord­bru­kare som upp­hört med sitt jord bruk räk­nas som intäkt utom när det utgått till jord­bru­kare som fått sär­skilt över­gångs­bi­drag av stats­me­del till j ord­bru­ket eller varit berät­ti­gad att få sådant bidrag, om han inte upp­hört med jord­bru­ket. 11. sjuk­pen­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring, lagen (1976:380) om arbets­skade för­säk­ring, lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd och lagen (1977:267) om krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män utgör skat­te­plik­tig intäkt om sjuk­pen­ningen grun­das på inkomst, som hän­för sig till närings­verk sam­het. till intäkt hän­förs under nämnda för­ut­sätt­ning också ersätt­ning enligt lagen (1989:225) om ersätt­ning till smitt­bä­rare. ¬ 12. för­mån av sådan fri gruppliv­för­säk­ring, avtals­grupp­sjuk­för­säk­ring sfs 1990:650 och trygg­hets­för­säk­ring vid arbets­skada som fast­ställts enligt grun­derna i ett år 1978 träf­fat avtal mel­lan lant­bru­kar­nas riks­för­bund och vederbö rande för­säk­rings­an­stalt och i ett år 1983 träf­fat avtal mel­lan sve­ri­ges fis­ka­res riks­för­bund och veder­bö­rande för­säk­rings­an­stalt utgör inte skat teplik­tig intäkt. det­samma gäl­ler för mot­sva­rande för­må­ner som fast ställts enligt grun­derna i ett år 1986 träf­fat avtal mel­lan lant­bru­kar­nas riks­för­bund och sve­ri­ges skogs­ä­ga­re­för­e­ning­ars riks­för­bund på ena sidan och veder­bö­rande för­säk­rings­an­stalt på den andra sidan och i ett år 1986 träf­fat avtal mel­lan svenska samer­nas riks­för­bund och veder­bö­rande för säk­rings­an­stalt. ersätt­ning som utgår på grund av sådan avtals­grupp­sjuk för­säk­ring och trygg­hets­för­säk­ring utgör intäkt av närings­verk­sam­het. 13. till intäkt räk­nas avdrag för egen­av­gif­ter som har åter­förts enligt punkt 19 av anvis­ning­arna till 23 § samt — i den mån avdr ag har med­getts för avgif­terna vid b eräk­ning av inkoms­ten av för­värvs­käl­lan — restituera-​​ de, avkor­tade eller avskrivna egen­av­gif­ter. 14. har sådan spe­ci­ell skatt, avgift eller ränta, för vil­ken avdrag åt nju tits i för­värvs­källa vid tidi­gare års tax­e­ring, resti­tu­e­rats, avkor­tats eller avskri­vits, utgör det resti­tu­e­rade, avkor­tade eller avskrivna belop­pet in täkt i den för­värvs­källa där avdra­get åtnju­tits. 15. sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad, som arbets­gi­vare upp­bu­rit från pensions-​​ eller per­so­nal­stif­telse, räk­nas som intäkt, om avdrag för avsätt­ning till stif­tel­sen med­getts. veder­lag, som arbets­gi­vare erhål­lit för att han över­ta­git ansva­ret för pen­sions­ut­fäs­telse i samb and med över­ta­gande av närings­verk­sam­het räk nas som intäkt. redo­vi­sar arbets­gi­vare enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen sions­ut­fäs­telse m. m. pen­sions­skuld under rubri­ken avsatt till pen­sio­ner i sin balans­räk­ning, skall han enligt 2 kap. 23 § lagen (1990:325) om självde kla­ra­tion och kon­troll­upp­gif­ter, under den sär­skilda under­ru­bri­ken av drags­gilla pen­sions­å­ta­gan­den, redo­visa vad som avser sådana pen­sions­åta gan­den för vil­kas tryg­gande avdrags­rätt före­lig­ger enligt punkt 20 d jäm fört med punkt 20 e av anvis­ning­arna till 23 § denna lag. är vad som sålunda skall redo­vi­sas mindre än mot­sva­rande belopp vid utgången av före­gå­ende beskatt­ningsår, räk­nas skill­na­den som intäkt. finns dis­po­nibla pen­sions­me­del vid utgången av beskatt­nings­å­ret, får nyss­nämnda intäkt dock beräk­nas lägst till sum­man av avdrags­gill av sätt­ning under året till pen­sions­stif­telse och avdrags­gill avgift under året för pen­sions­för­säk­ring - var­vid dock beak­tas endast avsätt­ning eller avgift avse­ende pen­sions åta­gan­den som redo­vi­sas under sär­skild under­ru­brik — samt en tion­del av dis­po­nibla pen­sions­me­del vid utgången av när­mast före­gå­ende beskatt ningsår. räk­nas dis­po­nibla pen­sions­me­del som intäkt enligt när­mast före gående punkt, skall se nare minsk­ningar av vad som redo­vi­sas under sär skild under­ru­brik mot­sva­rande vad som sålunda tagits till beskatt­ning icke räk­nas som intäkt. upp­hör arbets­gi­vare med sin verk­sam­het, räk­nas dis­po­nibla pen­sions medel som intäkt det beskatt­ningsår då verk­sam­he­ten upp­hörde. går arbets­gi­vare i lik­vi­da­tion eller skif­tas dödsbo efter arbets­gi­vare, räk­nas dis­po­nibla pen­sions­me­del som intäkt för det beskatt­ningsår då beslu­tet om lik­vi­da­tion fat­ta­des eller skif­tet ägde rum. 1159 ¬ sfs 1990:650 170 med dis­po­nibla pen­sions­me­del avses vad som redo­vi­sas för beskatt nings­å­rets ingång under sär­skild under­ru­brik jämte för­mö­gen­he­ten i pen sions­stif­telse, som tryg­gar de pen­sions­å­ta­gan­den som redo­vi­sas under sär­skild under­ru­brik, vid beskatt­nings­å­rets utgång mins­kat med arbetsg i varens pen­sions­re­serv vid beskatt­nings­å­rets utgång för sådant pen­sions åta­gande i den mån det ej är tryg­gat genom pen­sions­för­säk­ring jämte vid sist­nämnda tid­punkt kvar­stå­ende medel i stif­tel­sen för vilka avdrag vid avsätt­ningen icke åtnju­tits. stif­tel­sens för­mö­gen­het skall här­vid beräk­nas enligt de grun­der som gäl­ler vid beräk­ning av stif­tel­ses för­mö­gen­het enligt lagen (1947:577) om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt. dis­po­nibla pen­sions­me­del skall dock icke upp­ta­gas till högre belopp än som mot­sva­rar vad som redo­vi­sas för beskatt­nings­å­rets ingång under sär­skild under­ru­brik. 16. är för fysisk per­son eller dödsbo för­värvs­käl­lans kapi­tal­un­der­lag, beräk­nat enligt 4 och 6 §§ lagen (1 990:654) om skat­te­ut­jäm­nings­re­serv, nega­tivt tas som intäkt upp ett belopp mot­sva­rande stats­lå­ne­rän­tan vid beskatt­nings­å­rets ingång mul­ti­pli­ce­rat med det nega­tiva kapi­tal­un­der­la­get (rän­te­för­del­ning). i frå ga om döds­bon som behand­las som han­dels­bo­lag beräk­nas först ett kapi­tal­un­der­lag för döds­boet med ti llämp­ning av bestäm­mel­serna i 4 o ch 6 §§ lagen om skat­te­ut­jäm­nings­re­serv. är under­la­get nega­tivt för­de­las intäk­ten enligt första styc­ket på delä­garna efter stor­le­ken av varje deläga res andel i boets inkomst. bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler också delä­gare i han­dels­bo­lag för vil­ken ande­len i bola­get inte utgör omsätt­nings­till­gång. till grund för beräk­ningen av under­la­get för rän­te­för­del­ning lig­ger dock inte kapi­talun der­la­get i bola­get utan han­dels­bo­lags­an­de­lens juste­rade ingångs­värde vid beskatt­nings­å­rets ingång enligt 28 § lagen (1 947:576) om stat­lig inkomst skatt. inne­har han­dels­bo­la­get direkt eller genom för­med­ling av annat eller andra han­dels­bo­lag fas­tig­he­ter eller till­gångar som avses i 26 § 1 mom. nämnda lag mins­kas det juste­rade ingångs­vär­det i den mån en vär­de­ring av till­gång­arna enligt 6 § lagen om skat­te­ut­jäm­nings­re­serv ger ett lägre värde än en vär­de­ring enligt 5 § samma lag. av skill­nads­be­lop­pet skall så stor del dras från det juste­rade ingångs­vär­det som sva­rar mot delä­ga­rens andel av han­dels­bo­la­gets inkomst. redo­vi­sar delä­gare inkomst från bola get i fl era för­värvs­käl­lor skall intäk­ten i första hand tas upp i för­värvs­källa som utgör aktiv närings­verk­sam­het. vid rän­te­för­del­ningen bort­ses från nega­tivt under­lag upp till 50000 kro­nor (fri­be­lop­pet). skall för den skatt­skyl­dige beräk­nas mer än ett un der­lag för rän­te­för­del­ning får det sam­man­lagda fri­be­lop­pet inte över­stiga 50000 kro­nor. i fråga om skatt­skyl­diga som avses i första och tredje styc­kena bort­ses vidare från nega­tivt under­lag som mot­sva­ras av under skott i för­värvs­käl­lan före­gå­ende beskatt­ningsår i den mån avdrag för under­skot­tet inte har med­getts enligt 33 § 3 mom . att ett mot intäk­ten sva­rande avdrag får göras vid beräk­ning av inkomst av kapi­tal fram­går av 3 § 4 mom. lagen om stat lig inkomst­skatt. till 23 § i. kost­na­derna i en närings­verk­sam­het består bl. a. av kost­na­der för per­so­nal, anskaf­fande av varor samt repa­ra­tion, under­håll och värde minsk­ning av anlägg­nings­till­gångar. till kost­nad i närings­verk­sam­het hän- ¬ fors även rän­tor på lån for anska­fl­fande av inven­ta­rier m. m., näringsfastig-​​ sfs 1990:650 het och sådan andel i eko­nom isk för­e­ning som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947: 576) om stat­lig inkomst­skatt om inne­ha­vet av ande­len betingas av sådan verk­sam­het. i f råga om han­dels­bo­lag rä knas rän­tor på lån som kost­nad i närings­verk sam­he­ten även när detta inte föl­jer av första styc­ket. utgif­ter i ett han­dels bolag for inköp av lottsed­lar eller för andra lik­nande insat­ser i lot­teri anses inte som kost­nad i verks amhe­ten. 2. har den skatt­skyl­dige i en viss för­värvs­källa till­go­dogjort sig varor, till­gångar som avses i punkt i an dra och tredje styc­kena av anvis­ning­arna till 22 § eller tjänst er från en annan av honom bedri­ven för­värvs­källa, får det värde som enligt tredje och fjärde styc­kena nämnda anvis­nings­punkt skall tas upp som en intäkt i den för­värvs­käl­lan behand­las som en utgift i den först­nämnda för­värvs­käl­lan. 3. avdrag som for repa­ra­tion och under­håll får göras for kost­na­der for sådana änd­rings­ar­be­ten på bygg­nad som kan nor­malt påräk­nas i den bedrivna verk­sam­he­ten, som upp­ta­gande av nya fönster-​​ och dörr­öpp­ning ar samt flytt­ning av inner­väg­gar och inred­ning i sam­band med omdis­pone ring av loka­ler. åtgär­der som inne­bär en väsent­lig för­änd­ring av fas­tighe ten, som då ett djurstall eller en verk­stads­bygg­nad byggs om för att i stäl­let använ­das för ett helt annat ända­mål, hän­förs inte till repa­ra­tion och under­håll. 4. avdrag som för ränta får göras vid åter­be­tal­ning av sådant stat­ligt bidrag som avses i pun kt 3 av anvis­ning­arna till 19 §. avdrag får inte göras med större belopp än som tidi­gare har avräk­nats från erlagd ränta. avdrag får inte göras för kost­nad för repa­ra­tion och under­håll som utförts i sam­band med sådan ombygg­nad för vil­ken genom pre­li­mi­närt eller slut­ligt beslut lån eller bidrag bevil­jats enligt bostads­fi­nan­sie­rings­för ord­ningen (1974:946), för­ord­ningen (1977:332) om stat­ligt stöd till ener- gibe­spa­rande åtgär­der i bostads­hus m.m., kun­gö­rel­sen (1974:255) om tilläggs­lån till kul­tur­hi­sto­riskt vär­de­full bebyg­gelse, kun­gö­rel­sen (1962:538) om för­bätt­rings­lån, bostads­lå­ne­kun­gö­rel­sen (1967:552) eller ombygg­nads­lå­ne­för­ord­ningen för bostä­der (1986:693), till den del kostna den för repa­ra­tion och under­håll till­sam­mans med ombygg­nads­kost­na­den inte över­sti­ger den i låne- eller bidrags­ä­ren­det god­kända kost­na­den, samt kost­nad för repa­ra­tion och under­håll för vil­ken bidrag har bevil­jats enligt för­ord­ningen (1983:974) om stat­ligt rän­te­stöd vid för­bätt­ring av bostads hus, till den del kost­na­den inte över­sti­ger den i bid rags­ä­ren­det beräk­nade kost­na­den. bevil­jas vid ären­dets slut­liga avgö­rande hos låne­myn­dig­he­ten inte så dant lån eller bidrag som nyss nämnts eller begrän­sas lån­giv­ningen till att avse bara visst slag av ombygg­nads­ar­be­ten och skall på grund härav avdrag med­ges för kost­nad för repa­ra­tion och under­håll gäl­ler föl­jande. har vär­de­minsk­nings­av­drag enligt bestäm­mel­serna i punkt 6 av a nvis­ning­arna tidi­gare med­getts skall mot­sva­rande belopp avräk­nas från de kost­na­der, för vilka avd rag får ske enligt vad nyss sagts. under­la­get för beräk­ning av vär­de­minsk­nings­av­drag skall där­vid mins­kas med belopp mot­sva­rande det på vil­ket avdra­get beräk­nats. inne­bär det nya beslu­tet att lån eller bidrag bevil­jas med högre belopp än som föl­jer av det tidi­gare beslu­tet, eller änd­ras det tidi­gare beslu­tet på 1171 ¬ sfs 1990:650 1172 sådant sätt att avdrag för repa­ra­tion eller under­håll för tidi­gare beskatt ningsår av annat skäl med­gi­vits med för högt belopp, skall därav för­an­led da tillägg till den för tidi­gare år fast­ställda inkoms­ten och övriga änd­ringar i stäl­let vid­ta­gas för det beskatt­ningså r under vil­ket det nya beslu­tet om lån eller bidrag med­de­lats. 5. avdrag får inte göras för kost­nad för repa­ra­tion och under­håll av sådan fas­tig­het som ägs av tre eller flera, antingen direkt eller indi­rekt genom han­dels­bo­lag, och som inrym­mer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lä gen­he­ter åt minst tre delä­gare (andels­hus), i den mån den på delä­gare belö­pande delen av kost­na­den över­sti­ger hans andel av tio pro­cent av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde året näst före tax­e­rings­å­ret. 6. utgif­ter för anskaf­fande av en bygg­nad dras av genom årliga värde minsk­nings­av­drag. avdra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till viss pro cent för år räk­nat av bygg­na­dens anskaff­nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då bygg­na­den har fär­dig­ställts. 1 fråga om en bygg­nad, som är avsedd att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het d ras av det år då bygg­na­den anskaf­fa­des. 1 anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad som är avsedd för annat ända­mål än bostads­än­da­mål inräk­nas inte utgif­ter för sådana delar och till­be­hör, som är avsedda att direkt tjäna drif­ten (bygg­nads­in­ven­ta­rier). i enli ghet här­med räk­nas som bygg­nads­in­ven­ta­rier i jordbr uk sådana till­gångar som bås, box eller spilta, bås­av­skil­jare, foder­bord, foder­grind, vat­ten­kopp, spalt­golv, utrust­ning för skrap-​​ och svämut­göds­ling med till­hö­rande urin brunn eller göd­sel­be­hål­lare, göd­sel­stad, mjölk­nings­an­lägg­ning, kyl­bas­säng, pump, sådan led­ning för elekt­risk ström, vat­ten eller avlopp som är avsedd för drif­ten eller fläkt eller ven­ti­la­tions­an­ord­ning. som bygg­nads­in­ven­tari er räk­nas också sådana till­gångar som silo- eller tor­kan­lägg­ning, fast trans por­tör, hiss eller lik­nande. 1 en indu­stri­bygg­nad räk­nas som bygg­nadsin ven­ta­rier till­gångar avsedda för den indust­ri­ella drif­ten, såsom maski­ner, anord­ningar för gods­trans­port som t. ex. räls, tra­vers­ba­nor och his­sar, behål­lare, ställ­ningar för lag­ring e. d., samt anord­ningar för använd­ningen av dessa till­gångar som t. ex. sär­skilda fun­da­ment. som bygg­nads­in­venta rier räk­nas vidare led­ningar för vat­ten, avlopp m.m., avsedda att direkt tjäna den indust­ri­ella drif­ten, och spe­ci­ella vär­me­an­lägg­ningar, ven­tila tions­an­ord­ningar och sär­skilda skor­ste­nar för avle­dande av gaser och annat som alst­ras vid pro­duk­tio­nen. som bygg­nads­in­ven­ta­rier i en bygg nad som är avsedd för affär­sän­da­mål räk­nas exem­pel­vis hyl­lor, dis­kar eller annan butiks­in­red­ning, rull­trap­por m.m. tjänst­gör en kon­struk­tion, för vil­ken ett bygg­nads­värde har fast­ställts vid fas­tigh ets­tax­e­ringen, i sin he l het eller till viss del som maskin eller red­skap, såsom kan vara fal­let me d olje­ci­ster­ner och silo­an­lägg­ningar, anses en sådan kon­struk­tion som bygg nads­in­ven­ta­rier. där­e­mot inräk­nas i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad utgif­ter för sådana anord­ningar som är nöd­vän­diga för bygg­na­dens all - i, männa använd­ning, såsom led­ning för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström eller gas och annan lik­nande anord­ning. anskaff­nings­vär­det för en led­ning som är avsedd för såväl en bygg­nads använd­ning i drif­ten som bygg­na­dens all­männa använd­ning för­de­las mel­lan bygg­nads­in­ven­ta­rier och bygg­na­den -i ^ i för­hål­lande till hur stor del av led­ningen som tjä­nar drif­ten respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän föras till bygg­nads­in­ven­ta­ricr om utgif­terna för led­ningen till minst tre ¬ qär­de­de­lar kan a nses hän­fdr­liga till drif­ten. om utgif­terna för led­ningen sfs 1990:650 till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till bygg­na­dens all­männa använd­ning skall led­ningen i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om bygg­nads­in­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punk­terna 12—14 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. av punkt 7 tredje styc­ket fram­går att utgif­ter för vissa till mar­ken hörande anord­ningar inräk­nas i anskaff­nings­vär det för en bygg­nad. har en bygg­nad upp­förts av den skatt­skyl­dige, är bygg­na­dens anskaff nings­värde den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för upp­fö­rande av bygg­na­den. till anskaff­nings­vär­det hän­förs även utgif­ter för till- eller ombygg­nad samt värde av bygg­nad som enligt punkt 8 av anvis­ning­arna till 22 § utgör intäkt av närings­verk­sam­het för fas­tig­hets­ä­ga­ren. till anskaff­nings­vär­det hän förs vidare utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll för vilka avdrag inte med­ges på grund av före­skrif­terna i punkt 4 eller 5 och för vilka bidrag inte har utgått. har en bygg­nad för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall den verk­liga utgif­ten utgöra anskaff­nings­vär­det. har bygg­na­der för­vär­vats till­sam­mans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten — i före­kom­mande fall efter avdrag för egen­dom som avses i 2 kap. 3 § jor­da­bal­ken — belöpa på sär­skilda bygg­na­der eller bygg­nads­be­stånd som det vid fas­tig­hets­tax­e­ring en fast­ställda eller med tillämp­ning härav beräk­nade vär­det av skilda bygg­na­der eller bygg­nads­be­stånd utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­vär de. vad som enligt denna beräk­ning anses belöpa på bygg­na­der kan även inne­fatta bygg­nads­in­ven­ta­rier. veder­la­get för bygg­nads­in­ven­ta­rier skall avräk­nas, var­ef­ter anskaff­nings­vär­det för bygg­na­der erhålls. det sam­man lagda anskaff­nings­vär­det för bygg­na­derna får jäm­kas om den del av veder laget för fas­tig­he­ten som enligt denna beräk­ning inte anses belöpa på bygg­na­derna jämte bygg­nads­in­ven­ta­rier visas mera avse­värt över- eller under­stiga vär­det av mark, väx­ande skog, natur­till­gångar, sär­skilda förmå ner m. m. som har för­vär­vats. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom n ära, vid­ta­git åtgär­der för att den skatt­skyl­dige skall kunna tillgo doräkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obe­hö­rig för­mån i beskatt­nings­av­se­ende, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. över­går en bygg­nad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång. får den nye äga­ren göra de värdeminsknings-​​ avdrag på bygg­na­den som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt bygg­na­den. pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag i fråga om en bygg­nad be stäms med hän­syn till den tid bygg­na­den anses kunna utnytt­jas. där­vid skall beak­tas även sådana omstän­dig­he­ter som att bygg­na­dens använd nings­tid kan a ntas komma att röna infly­tande av fram­tida ratio­na­li­se­ring ar, tek­ni­kens utveck­ling, omlägg­ning av verk­sam­het och lik­nande för­hål lan­den. är på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter av annan art än nyss nämnts bygg­na­dens värde för verk­sam­he­ten begrän­sat till för­hål­lan­de­vis kort tid , skall hän­syn tas även till d etta. så kan vara fal­let exe mpel­vis då fråga är om en bygg­nad för utnytt­jande av en begrän­sad malm­fyn­dig­het eller då en bygg­nad, som är belä­gen på an nans mark och som används i 1173 ¬ sfs 1990:650 174 verk­sam­het, vid nyti­jan­de­rät­tens upp­hö­rande inte skall lösas av fas­tig­hets äga­ren. har en bygg­nad varit att hän­föra till pri­vat­bo­stad under tidi­gare beskatt ningsår skall avdrag för vär­de­minsk­ning anses ha med­getts med 1,5 pro cent av anskaff­nings­vär­det för varje sådant beskatt­ningsår. utran­ge­ras en bygg­nad, får avdrag göras för vad som åte rstår oav­skri­vei av anskaff­nings­vär­det i den mån belop­pet över­sti­ger vad som infly­ter genom avytt­ring av bygg­nads­ma­te­rial e. d. i sam­band med utran­ge­ringen, 7. utgif­ter för anskaf­fande av en mar­kan­lägg­ning på en fas­tig­het, av sedd för använd­ning i äga­rens närings­verk­sam­het, dras — om annat inte föl­jer av punkt 8 andra styc­ket — av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdrag med­ges, om inte annat föl­jer av andra eller femte styc­ket, endast för sådana utgif­ter som har bestritts av den skatt­skyl­dige själv och endast om utgif­terna avser arbe­ten som har utförts under tid då han har ägt fas­tig­he­ten. avdra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till 10 pro­cent fö r år räk­nat av anskaff­nings­vär­det av täck­di­ken och skogs­vä­gar och till 5 pro­cent för år räk­nat av anskaff­nings­vär­det av andra mar­kan­lägg­ningar. beräk­ningen görs från den tid­punkt då anlägg­ningen har fär­dig­ställts. i fråga om en anlägg­ning, som är avsedd att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då anlägg­ningen anskaf­fa­des. till mar­kan­lägg­ning hän­förs sådant mark­ar­bete som behövs för att mar­ken skall göras plan eller fast, såsom röj­ning, schakt­ning, riv­ning av bygg­nad eller annat som tidi­gare har fun­nits på fas­tig­he­ten, upp­fö­rande av stöd­mu­rar och torr­lägg­ning av mar­ken. till mar­kan­lägg­ning hän­förs också olika anord­ningar såsom vägar, kana­ler, ham­nin­lopp och andra till­far­ter, körp­la­ner, par­ke­rings­plat­ser, fot­bolls­pla­ner och ten­nisba­nor eller där­med jäm­för­liga anlägg­ningar för per­so­nal, plan­te­ringar e. d., täck­dike, öppet dike, invallnings-​​ och vat­ten­av­led­nings­fö­re­tag, mark- eller skogs­väg samt, i den mån de inte vid fasti ghets­tax­e­ring är att hän­föra till bygg­nad, även brun­nar, käl­lare och tunn­lar e. d. till anskaff­nings­vär­det för mar­kan­lägg ning hän­förs även vär­det av en mar­kan­lägg­ning som enligt punkt 8 av anvis­ning­arna till 22 § utgör intäkt av närings­verk­sam­het för fas­tig­hets­äga ren. i anskaff­nings­vär­det får inräk­nas utgif­ter för istånd­sät­tande och om lägg­ning av ett förut anlagt täck­dike. i täck­dike inbe­grips täckt avlopp i direkt anslut­ning till ett täck­dike. till mar­kan­lägg­ning hän­förs inte sådana anord­ningar som är avsedda att använ­das till­sam­mans med vissa maski­ner eller andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier i närings­verk­sam­het eller sådana inven­ta­rier som används för viss verk­sam­het såsom fun­da­ment e.d., indu­stri­spår, tra­vers­ba­nor, göd­sel­bas­säng som är belä­gen utan­för djurstall, urin­brunn eller lik­nande anord­ning samt led­ningar för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström, gas m.m. (mar­kin­ven­ta­rier). till mar­kin­ven­ta­rier hän­förs också stäng­sel och andra jäm­för­liga avspär­mings­an­ord­ningar. anskaff­nings­vär det för en led­ning som är avsedd för såväl den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten som en bygg­nads all­männa använd­ning för­de­las mel­lan mar­kin­ven­ta­rier och bygg­na­den i för­hål­lande till hur stor del av ledn ingen som tjä­nar den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten respek­tive byggna dens all­männa använd­ning. led­ningen skall dock i sin hel­het hän­fö­ras till mar­kin­ven­ta­rier om utgif­terna för led­ningen till minst tre fjär­de­de­lar kan ¬ anses hän­fö­diga till den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam­he­ten. om utgif-​​ sfs 1990:650 terna till minst tre fjär­de­de­lar kan anses hän­för­liga till bygg­na­dens all­män na använd­ning skall led­ningen i sin hel­het hän­fö­ras till bygg­na­den. i fråga om m arkin­ven­ta­rier tilläm­pas de före­skrif­ter som enligt punk­ter na 12—1 4 gäl­ler för maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier. över­går en fas­tig­het till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren göra de vär­de­minsk­nings avdrag för mar­kan­lägg­ning som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren om denne fort­fa­rande hade ägt f astig­he­ten. över­går en fas­tig­het till en ny ägare genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, får över­lå­ta­ren det år då över­lå­tel­sen sker göra avdrag för den del av anskaff­nings­vär­det för vil­ken han inte tidi­gare har med­getts avdrag. vad nu sagts gäl­ler även när den på fas­tig­he­ten bedrivna verk­sam heten läggs ned och fas­tig­he­tens mar­kan­lägg­ningar på grund därav sak­nar värde för fas­tig­he­tens ägare. har en mar­kan­lägg­ning till­hört pri­vat­bo­stads­fas­tig­het under tidi­gare beskatt­ningsår skall avdrag för vär­de­minsk­ning ansetts ha med­getts för varje sådant beskatt­ningsår. 8. utgif­ter för inköp och plan­te­ring av träd och bus­kar för frukt-​​ eller bär­od­ling får efter den skatt­skyl­di­ges eget val dras av antingen ome­del­bart eller genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. vär­de­minsk­nings­av­dra­get be räk­nas enligt avskriv­nings­plan till viss pro­cent för år räk­nat av odling­ens anskaff­nings­värde. beräk­ningen görs från den tid­punkt då odlingen har fär­dig­ställts. pro­cent­sat­sen för vär­de­minsk­nings­av­drag bestäms efter den tid odlingen ber äknas vara eko­no­miskt använd­bar. före­skrif­terna i punkt 7 femte och sjätte styc­kena skall tilläm­pas. avdrag får göras ome­del­bart för utgif­ter för anlägg­ning av ny skog och för dik­ning som främ­jar skogs­bruk. 9. avdrag på grund av avytt­ring av skog på jord­bruks­fas­tig­het (skogsav drag) med­ges enligt bestäm­mel­serna i denna anvis­nings­punkt. bedöm ningen av rät­ten till avdrag sker med utgångs­punkt i sko­gens anskaff­nings värde och gäl­lande ingångs­värde. med anskaff­nings­värde avses det värde som belö­per på skog och skogs­mark vid för­värv av jord­bruks­fas­tig­het. med gäl­lande ingångs­värde avses anskaff­nings­vär­det mins­kat med avdrag som har m edgetts enligt denna anvis­nings­punkt. i punkt 10 före­skrivs hur anskaff­nings­vär­det och det gäl­lande ingångs­vär­det beräk­nas. med av drags­grun­dande skogs­in­läki avses ett belopp som mot­sva­rar sum­man av beskatt­nings­å­rets hela intäkt på grund av upp­lå­telse av avverk­nings­rätt och 60 pro­cent av beskatt­nings­å­rets intäkt på grund av avytt­rade skogs­pro duk­ter eller på grund av att den skatt­skyl­dige har till­go­dogjort sig skogs pro­duk­ter för eget bruk ell er i an nan för­värvs­källa. fysisk per­son får under inne­havs­ti­den avdrag med högst 50 pro­cent av anskaff­nings­vär­det. vid tax­e­ringen för visst beskatt­ningsår med­ges avdrag med högst halva den avdrags­grun­dande skogs­in­täk­ten. har fysisk per­son för­vär­vat fas­tig­he­ten genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång eller genom fas­tig­hets­re­gle­ring eller klyv­ning och visar han genom intyg från lant bruks­nämnd eller på annat sätt att för­vär­vet utgör ett led i jord­bru­kets eller skogs­bru­kets yttre ratio­na­li­se­ring (ratio­na­li­se­rings för­värv), med­ges avdrag med högst hela den avdrags­grun­dande skogsin-​​ 1175 ¬ sfs 1990:650 1176 in täk­ten. sådant avdrag med­ges endast vid tax­e­ringen for det beskattningsårs-​​ under vil­ket fas­tig­he­ten har för­vär­vats och för de därpå föl­jande fem 'j. beskatt­nings­å­ren. vid fas­tig­hets­re­gle­ring och klyv­ning räk­nas som för- ' värvs­tid­punkt den tid­punkt för till­träde som gäl­ler enligt fas­tig­hets­bild nings­la­gen (1970: 988) eller, om den skatt­skyl­dige har yrkat det och fas tig hets­bild­ning sökts, den tid­punkt for till­träde som gäl­ler enligt skrift­ligt avtal. det sam­man­lagda avdrags­be­lop­pet enligt detta stycke får inte över stiga 50 pro­cent av det anskaff­nings­värde som belö­per på rationaliserings-​​ för­vär­vet. dödsbo får, såvitt gäl­ler fas­tig­het som vid döds­fal­let ägdes av den avlidne, avdrag enligt de bestäm­mel­ser som skulle ha gällt för den avlidne. har fas­tig­he­ten för­vär­vats av juri­disk per­son med­ges avdrag under inne­havs­ti­den med högst 25 pro­cent av anskaff­nings­vär­det. vid tax­e­ring en for visst be skatt­ningsår med­ges avdrag med högst halva den avdrags grun­dande skogs­in­täk­ten. vad som sägs i detta stycke gäl­ler dock inte dödsbo i sådant fall som avses i det före­gå­ende styc­ket. 1 fråga om han­dels­bo­lag och dödsbo, for vil­ket reg­lerna om ha ndels­bo­lag skall tillä mpas, beräk­nas avdra­get för bola­get respek­tive boet. rätt till avdrag före­lig­ger inte såvitt gäl­ler intäkt som den skatt­skyl­dige tar upp till beskatt­ning efter det att all skogs­mark, som ingår i förvä rvs käl­lan, har för­vär­vats av ny ägare. avdrag med­ges vid tax­e­ringen endast med helt hund­ra­tal kro­nor och inte med lägre belopp än 15 000 kro­nor. bedrivs skogs­bruk i form av enkelt bolag eller und er samä­gan­de­rätt får dock, såvida ett for hela den gemen samt bedrivna verk­sam­he­ten beräk­nat avdrag hade upp­gått till minst 15000 kro­nor, avdra­get för varje delä­gare uppgå till lägst 300 0 kro­nor. 10. har jord­bruks­fas­tig­het för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång anses — om annat ej föl­jer av detta stycke eller tredje styc­ket sista meningen — som anskaff­nings­värde enligt punkt 9 så stor del av veder­la­get för fas­tig­he­ten som fas­tig­he­tens skogs­bruks­värde utgör av hela tax­e­rings­vär­det vid för­värvstill­fäl­let. kan detta beräk­nings­sätt inte tilläm­pas eller är det uppen­bart att det skulle ge ett värde som avvi­ker från det verk­liga veder­la­get fö r skog och skogs­mark, tas som anskaff­nings­värde upp ett belopp som kan anses svara mot de t verk­liga veder­la­get. vad s ist sagts gäl­ler också fö r veder­lag som utgår vid fas­tig­hets­re­gle­ring eller k lyv ning på grund av att vär­det av den skog och skogs­mark som har tillag ts den skatt­skyl­dige över­sti­ger vär­det av den skog och skogs­mark som har från gått honom, 1 fråga om ratio­na­li­se­rings­för­värv får i anskaff­nings­vär­det, för­u­tom veder­la­get för skog och skogs­mark, också inräk­nas den del av övriga kost­na­der med anled­ning av för­vär­vet som belö­per på den för­vär­vade sko­gen och skogs­mar­ken. har fas­tig­het för­vär­vats genom annat fång än som sägs i första styc­ket gäl­ler föl­jande. omfat­tar för­vär­vet all skogs­mark i den före­gå­ende äga­rens för­värvs­källa, över­tar den nye äga­ren den före­gå­ende äga­rens anskaff nings­värde och gäl­lande ingångs­värde. omfat­tar för­vär­vet endast en del av skogs­mar­ken, anses som anskaff­nings­värde och gäl­lande ingångs­värde för den nye äga­ren så stor del av den före­gå­ende äga­rens anskaff­nings­värde och gäl­lande ingångs­värde som vär­det av den för­vär­vade sko­gen och skogs­mar­ken utgör av vär­det av all skog och skogs­mark i för­värvs­käl­lan ¬ vid för­värv­sti­lirål­let. omfat­tar för­vär­vet mindre än 20 pro­cent av vär­det sfs 1990:650 av all skog och skogs­mark i för­värvs­käl­lan, och är inte fråga om ide­ell andel av fas­tig­het, får den nye äga­ren dock inte något anskaff­nings­värde eller gäl­lande ingångs­värde. vad som sägs i detta stycke gäl­ler också om ett fore­tag har för­vär­vat fas­tig­he­ten från ett annat fore­tag inom samma kon cern. skatt­skyl­dig, som har för­vär­vat fas­tig­het på sätt som anges i det föregå ende styc­ket, skall vid tillämp­ning av punkt 9 anses ha med­getts avdrag med det belopp var­med hans anskaff­nings­värde vid för­värv­sti­liräl­let över sti­git hans gäl lande ingångs­värde. har del av den skatt­skyl­di­ges skogs­mark för­vär­vats av ny ägare, anses den skatt­skyl­di­ges ans kaff­nings­värde och gäl­lande ingångs­värde ha mins kat i samma pro­por­tion som minsk­ningen av vär­det av för­värvs­käl­lans skog och skogs­mar k. omfat­tar för­vär­vet mindre än 20 pro­cent av vär­det av för­värvs­käl­lans skog och skogs­mark, och är inte fråga om ide­ell andel av fas­tig­het, redu­ce­ras dock inte den skatt­skyl­di­ges anskaff­nings­värde och gäl­lande ingångs­värde. vad som sägs i de tta stycke gäl­ler också om vär­det av fas­tig­he­tens skog och skogs­mark mins­kas på grund av fas­tig­hets­regle ring eller klyv­ning. har sådan ersätt­ning som avses i 25 § 2 mom . andra eller tredje styc­ket lagen (1947: 576) om stat­lig inkomst­skatt erhål­lits för skog och skogs­mark, anses vid tillämp­ningen av det före­gå­ende styc­ket som om den ifrå­gava rande sko­gen och skogs­mar­ken har för­vär­vats av ny ägare. något anskaff­nings­värde eller gäl­lande ingångs­värde beräk­nas inte för fas­tig­het som utgör omsätt­nings­till­gång i nä rings­verk­sam­het. bestäm­mel serna i femte styc­ket gäl­ler också i fall då fas­tig­het enligt punkt 3 tredje styc­ket av anvis­ning­arna till 21 § har bli­vit omsätt­nings­till­gång i en av den skatt­skyl­dige bedri­ven tomt­rö­relse. sådan fas­tig­het skall d ärvid anses ha för­vär­vats av ny ägare. 11. avdrag för sub­stans­minsk­ning på grund av utvin­ning av natur­till gångar samt avdrag för avsätt­ning som avser fram­tida sub­stans­minsk­ning på grund av sådan utvin­ning med­ges enligt bestäm­mel­serna i denna anvis nings­punkt. för inträdd sub­stans­minsk­ning med­ges avdrag vid tax­e­ringen för ett visst beskatt­ningsår med högst ett be lopp som, till­sam­mans med de avdrag som har med­getts för tidi­gare beskatt­ningsår, mot­sva­rar den del av an skaff­nings­vär­det för hela till­gången som belö­per på utvin­ningen före be skatt­nings­å­rets utgång. har­den skatt­skyl­digc genom skrift­ligt avtal upp­lå­tit rätt till utvin­ning och har han upp­bu­rit för­skotts­be­tal­ning för utvin­ningen, får han göra avdrag för belopp som i räk enska­perna har avsatts för fram­tida sub­stans minsk­ning. vid tax­e­ringen för ett visst beskatt­ningsår med­ges avdrag med högst ett belopp mot­sva­rande den del av anskaff­nings­vär­det för hela natur­till­gången som kan anses belöpa på den fram­tida utvin­ning för vil­ken för­skotts­be­tal­ning har erhål­lits. avdra­get skall åter­fö­ras till beskatt­ning näst­föl­jandc beskatt­ningsår. avdrag enligt före­gå­ende stycke med­ges dock inte om upp­låtcl­se­av­talct har ingåtts mel­lan varandra när­stå­ende per­so­ner eller mel­lan näringsidka re som har intres­se­ge­men­skap (moder-​​ och dot­ter­fö­re­tag eller före­tag under i huvud­sak gemen­sam led­ning). ,som n ärstå­ende till fysisk per­son 1177 ¬ sfs 1990:650 178 räk­nas dels per­so­ner som anges i punkt 14 sista styc­ket av anvis­ningarn' till 32 §, dels sådana fåmans­fö­re­tag och fåmansägda han­dels­bo­lag so avses i åttonde och tionde styc­kena av nämnda anvis­nings­punkt ochi^ vilka den fysiska per­so­nen eller någon h onom när­stå­ende per­son är före tags­le­dare eller - direkt eller genom för­med­ling av juri­disk per­son - äger aktier eller ande­lar. anskaff­nings­vär­det för en natur­till­gång beräk­nas med utgångs­punkt i den skatt­skyl­di­ges fak­tiska utgift för för­vär­vet eller, om fas­tig­he­ten har för­vär­vats på annat sätt än genom köp, byte eller något där­med jäm­för­ligt fång, den fak­tiska utgif­ten vid det när­mast före­gå­ende köpet, bytet el ler där­med jäm­för­liga fånget. begär den skatt­skyl­dige det, skall dock till utgångs­punkt tas det belopp var­med den skatt­skyl­dige skulle få avdr ag enligt 25 § 3 — 6 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt om ha n vid tid­punk­ten för utvin­ning­ens bör­jan hade avytt­rat täkt­mar­ken för ett veder­lag som mot­sva­rar dess all­männa saluvärde vid nämnda tid­punkt. beräk­ning enligt nämnda moment får dock inte leda till att den till för­vär vet hän­för­liga delen av anska­fl­f­nin gsvär­det tas upp till högre belopp än vad som mot­sva­rar 75 pro­cent av täkt­mar­kens all­männa saluvärde vid tid punk­ten i fråga. har till­stånd enligt lag givits för utvin­ning av till­gången, beräk­nas anskaff­nings­vär­det endast för det område som omfat­tas av till stån­det och — vid tillämp­ning av andra och tredje mening­arna - på grund­val av för­hål­lan­dena vid tid­punk­ten för utvin­ning­ens bör­jan på detta område. 1 anskaff­nings­vär­det inräk­nas, för­u­tom belopp som har beräk­nats enligt före­gå­ende stycke, även utgif­ter för till­gång­ens explo­a­te­ring i den mån utgif­terna inte har fått dras av som kost­nad i den löpa nde drif­ten och inte hel­ler har beak­tats vid beräk­ning enligt 25 § 3-6 mom. lagen om stat­lig inkomst­skatt. om en fas­tig­het, på vil­ken en n atur­till­gång har bör­jat uttas, har över­gått till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något där­med jäm­för­ligt fång, får den nye äga­ren till­god oräkna sig endast de avdrag för sub­stans­minsk­ning på fas­tig­he­ten som skulle ha till­kom­mit den förre äga­ren, om den ne fort­fa­rande hade ägt fas­tig­he­ten . vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i denna anvis­nings­punkt skal­len fas­tig­hets­ä­gare, som har upp­lå­tit nytt­jan­de­rätt till tä ktmark mot engångs ersätt­ning, utan hin­der av vad som före­skrivs i 4 § jäm­förd med 1 ka p. 5 § första styc­ket f fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979; 1 152), betrak­tas som ägare till mar­ken även e fter det att upp­lå­tel­sen har skett. 12. utgif­ter för anskaf­fande av maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier dras i regel av genom årliga värdeminsknings-​​ avdrag enligt bestäm­mel­serna om räken­skap­s­en­lig avskriv­ning i punkt 1 3 eller om res tvär­de­av­skriv­ning i punkt 14. kan i nven­ta­ri­er­nas eko­no­miska livs­längd antas uppgå till högst tre å r, får emel­ler­tid hela utgif­ten för­de­ras anskaf­fande dras av under anskaff­nings­å­ret. ome­del­bart avdrag får även ske i fråg a om inven­ta­rier av mindre värde. reg­ler om avdrag avse­ende beställda men inte leve­re­rade inven­ta­rier (kon­trakts­av­skriv­ning) finns i punkt 2 femte styc­ket av anvis­ning­arna till 24 §. har den skatt­skyl­digc yrkat avdrag for vär­de­minsk­ning av inven­ta­rier, skall avdra­get anses med­gi­vet i den mån det har med­fört att den tax­e­rade i ¬ tv; inkoms­ten har beräk­nats till lägre b elopp än annars skulle ha skett eller sfs 1990:650 med­fört en ökning av under­skott. inven­ta­ri­er­nas anskaff­nings­värde mins kat med med­givna vär­de­minsk­nings­av­drag utgör det skatte­mäs­siga rest­vär­det. hör ett byggnads-​​ eller mar­kin­ven­ta­rium till fas­tig­het som utgjort pri­vat­bo­stads­fas­tig­het under det beskatt­ningsår som när­mast före­gått del aktu­ella beskatt­nings­å­ret utgörs inven­ta­ri­ets skatte­mäs­siga rest­värde av anskaff­nings­vär­det mins­kat med 20 pro­cent av samma värde för vaije beskatt­ningsår, dock högst fem, som den skatt­skyl­dige inne­haft inven­ta­riet och fas­tig­he­ten utgjort pri­vat­bo­stads­fas­tig­het. det­samma gäl­ler i fråga om del av fas­tig­het. 13. skatt­skyl­dig har rätt till avdrag för vär­de­minsk­ning av sina inventa rier enligt reg­lerna i den na anvis­nings­punkt om räken­skap­s­en­lig avskriv ning. som för­ut­sätt­ning för detta gäl­ler a) att den skatt­skyl­dige har haft ord­nad bok­fö­ring som avslu­tas med års­bok­slut; b) att avdra­get mot­sva­rar avskriv­ningen i räkensk aperna; c) att till­freds­stäl­lande utred­ning före­lig­ger om inven­ta­ri­e­mas skatte mäs­siga rest­värde; d) att inven­ta­ri­erna och avskrivna belopp redo­vi­sas på ett sådant sätt i den skatt­skyl­di­ges räken ska­per och i före­tedd utred­ning att trygg­het före lig­ger a tt vins­ter vid avytt­ring av till­gång­arna inte und­går beskatt­ning; samt e) att — om den skatt­skyl­dige inte upp­rät­tat års­bok­slut för det när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ret — det bok­förda vär­det av inven­ta­ri­erna före avskriv­ning bestämts med utgångs­punkt i inven­ta­ri­er­nas skatte­mäs­siga rest­värde vid beska ttnings­å­rets ingång. som anskaff­nings­värde för inven­ta­rier skall anses, då inven­ta­ri­erna har för­vär­vats genom köp, byte eller där­med jäm­för­ligt fång, den verk­liga utgif­ten för deras anskaf­fande och, då inven­ta­ri­erna har för­vär­vats på annat sätt, deras mark­nads­värde vid tiden för för­vär­vet. har inven­ta­rier na ingått i en närings­verk­sam­het, som den skatt­skyl­dige har för­vär­vat på annat sätt än genom köp eller byte eller där­med jäm­för­ligt fång, skall, om .. inte sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der annat, som anskaff­nings­värde för _ inven­ta­ri­erna anses det för den tidi­gare äga­ren gäl­lande skatte­mäs­siga rest­vär­det. har den skatt­skyl­dige eller någon, som står honom nära, vidta-​​ . , g it åtgärd för att den skatt­skyl­dige skall kunna till­go­do­räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som synes rim­ligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obe­hö­rig för­mån i beskatt­nings­av­se­ende åt någon av dem, skall anskaff­nings­vär­det i skä­lig mån jäm­kas. har skatt­skyl­dig med­gi­vits avdrag för kon­trakts­av­skriv­ning avse­ende \ inven­ta­rier, som har anskaf­fats under beskatt­nings­å­ret, skall som anskaff-​​ • nings­värde anses den verk­liga utgif­ten mins­kad med det tidi­gare med­givna avdra­get. ' avdrag för avskriv­ning får för visst beskatt­ningsår göras med högst 30 pro­cent för år räk­nat av sum­man av bok­fört värde på inven­ta­ri­erna enligt balans­räk­ningen för när­mast före­gå­ende räken­skapsår och anskaffnings-​​ ' värde t på sådana under beskatt­nings­å­ret anskaf­fade inven­ta­rier, vilka vid beskatt­nings­å­rets utgång fort­fa­rande till­hörde närings­verk­sam­he­ten. vad 1179 ¬ sfs 1990:650 1180 nu sagts gäl­ler oav­sett när under beskatt­nings­å­ret inven­ta­ri­erna har an- skaf­fats. har inven­ta­rier, som har anskaf­fats före beskatt­nings­å­rets ingång, avytt-​​ i ' rats under beskatt­nings­å­ret eller har den skatt­skyl­dige rätt till för­säk­rings ersätt­ning för inven­ta­rier, som har gått för­lo­rade under beskatt­nings­å­ret, med­ges ett sär­skilt avdrag med belopp mot­sva­rande den i anled­ning av avytt­ringen eller för­säk­rings­fal­let upp­komna intäk­ten. avdra­get får dock inte över­stiga under­la­get för beräk­ning av avdrag enligt fjärde styc­ket. har den skatt­skyl­dige fått avdrag som nu sagts skall nämn da under­lag fast­stäl las till m otsva­rande lägre belopp. har ett sär­skilt högt pris eller eljest en sär­skilt hög utgift för inven tarier berott på att de skall utnytt­jas för ett sär­skilt arbets­till­fälle eller för en kon­junk­tur, som vän­tas bli end ast till­fäl­lig, eller av annan lik­nande om stän­dig­het, med­ges för det beskatt­ningsår, varun­der inven­ta­ri­erna har anskaf­fats, avdrag för sådant över­pris eller sådan merut­gift. om avdrag som nu sagts har med­gi­vits, skall avdrag enligt bestäm­mel­serna i fjä rde styc­ket beräk­nas på där­ef­ter åter­stå­ende del av anskaff­nings­vär­det. oav­sett vad ovan före­skrivs får avdrag för avskriv­ning med­ges med belopp som erfordras för att det bok­förda vär­det inte skall över­stiga anskaff­nings­vär­det av samt­liga inven­ta­rier, vilka vid beskatt­nings­å­rets utgång till­hörde närings­verk­sam­he­ten, sedan från detta värde har avräk nats en beräk­nad årlig avskriv­ning av 20 pro­cent. visar den skatt­skyl­dige att inven­ta­ri­er­nas verk­liga värde under­sti­ger även ett sålunda beräk­nat värde, med­ges avdrag för den ytter­li­gare avskriv­ning som moti­ve­ras av detta. då inven­ta­rier, som har anskaf­fats under beskatt­nings­å­ret, avytt­ras, för­lo­ras eller utran­ge­ras under samma år, med­ges avdrag för anskaff­nings vär­det. med avytt­ring lik­ställs att inven­ta­rier tas ut ur närings­verk­sam heten för att till­fö­ras annan för­värvs­källa eller för att använ­das för annat ända­mål. av bestäm­mel serna i 22 § med anvis­ningar fram­går att belopp, som erhålls vid avytt­ring av inven­ta­rier, i sin hel­het skall tas upp som intäkt av närings­verk­sam­het. har skatt­skyl­dig gjort avskriv­ning med större belopp i räken­ska­perna än han får dra av vid tax­e­ringen, för­an­le­der inte detta att det värde, på vi lket räken­skap­s­en­lig avskriv­ning beräk­nas, påver­kas. det över­skju­tande belop pet får i ställ et, sedan tax­e­ringen i fråga har bli­vit slut­ligt avgjord, dras av genom årlig avs kriv­ning efter 20 pro­cent för helt år, räk­nat från och med beskatt­nings­å­ret efter det under vil­ket avskriv­ningen i frå ga verk­ställ­des. den omstän­dig­he­ten att vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna ovan av- drag vid beskatt­ningen skal! över­ens­stämma med avskriv­ning enligt råken-​​ ska­perna utgör inte hin­der för skatt­skyl­dig att efter över­gång till räken-​​ skap­s­en­lig avskriv­ning utö­ver avdrag enligt räken­ska­perna till­go­do­göra sig •., avdrag för sådana avskriv­ningar, som har gjorts i räken­ska­perna före över­gången men inte har för­an­lett avdrag vid beskatt­ningen. avdrag för _ sådant belopp görs genom årlig avskriv­ning efter 20 pro­cent för helt år. t •,: har skatt­skyl­dig före över­gäng till räken­skap­s­en­lig avskriv­ning till­godo räk­nats större vär­de­minsk­nings­av­drag vid tax­e­ringen än enligt räkenska perna, skall, för åstad­kom­mande av över­ens­stäm­melse mel­lan inven­ta­rier nas bok­förda värde och deras skattcmäs­siga rest­värde, det belopp, var­med inven­ta­ri­er­nas skattcmäs­siga rest­värde under­sti­ger det bok­förda vär­det, ¬ tas upp som skat­te­plik­tig intäkt under det första beskatt­ningsår, för vil­ket sfs 1990:650 räken­skap­s­e­niig avskriv­ning gäl­ler, eller, om den skatt­skyl­dige begär det, med en tred­je­del för nämnda beskatt­ningsår och vart och ett av de två när­mast föl­jande åren. 14. vid resivär­cleav­skriv­ning med­ges den skatt­skyl­dige avdrag för visst beskatt­ningsår med högst 25 pro­cent för år räk­nat av avskriv­nings­un­derla get för maski­ner och andra inven­ta­rier. avskriv­nings­un­der­la­get utgörs av inven­ta­ri­er­nas skatte­mäs­siga rest­värde vid utgången av det när­mast före gående beskatt­nings­å­ret med tillägg av anska ffnings­vär­det för inven­ta­rier, som har ans kaf­fats under beskatt­nings­å­ret och som vid utgången av detta fort­fa­rande till­hörde närings­verk­sam­he­ten, och med avdrag för belopp mot­sva­rande vad som utgör intäkt i form av veder­lag eller för­säk­ringser sätt­ning för inven­ta­rier som har anskaf­fats före beskatt­nings­å­rets ingång och som har avytt­rats eller för­lo­rats under beskatt­nings­å­ret. visar den skatt­skyl­dige att inven­ta­ri­er­nas verk­liga värde under­sti­ger det skatte­mäs­siga rest­vär­det efter avdrag enligt bestäm­mel­serna i första styc ket, med­ges det ytter­li­gare avdrag som moti­ve­ras av detta. vad som före­skrivs om räken­skap­s­e­niig avskriv­ning i punkt 13 andra och tredje samt femte, sjätte och åttonde styc­kena gäl­ler i tillämp­liga de lar också i fråga om rest­vär­de­av­skriv­ning. 15. har en arren­da­tor eller en a nnan nytt­jan­de­rätts­ha­vare haft utgif­ter för ny-, till- elle r ombygg­nad eller annan där­med jäm­för­lig för­bätt­ring av en fas­tig­het, som han inne­har med nytt­jan­de­rätt, och blir fas­tig­hets­ä­ga­ren ome­del­bart ägare till vad som har utförts, får nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren dra av dessa utgif­ter genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. avdra­get beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till 10 pro­cent för år räk­nat av anskaff­nings­vär­det av täck­di­ken ocfi till 5 pro­cent för år räk­nat av anskaff­nings­vär­det av andra mar­kan­lägg­ningar eller av bygg­na­der. i fråga om bygg­na­der eller mar­kan­lägg­ningar, som är avsedda att använ­das endast ett fåtal år, får dock anskaff­nings­ut­gif­terna i sin hel­het dras av det år då till­gången anskaf fades. har en arren­da­tor eller en annan nytt­jan­de­rätts­ha­vare haft utgif­ter för anskaf­fande av bygg­nads­in­ven­ta­rier, mar­kin­ven­ta­rier eller maski­ner och andra för sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier, som han inne­har med nytt­jan­de­rätt, och blir fas­tig­hets­ä­ga­ren ome­del­bart ägare till vad som har anskaf­fats, får nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren dra av dessa utgif­ter enligt bestäm mel­serna i pu nkterna 12-14. har nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren erhål­lit ersätt­ning av fas­tig­hets­ä­ga­ren för vad som har anskaf­fats, får nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren på en gång göra avdrag för vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det, dock inte med högre belopp än ersätt­ningen. det beskatt­ningsår då nytt­jan­de­rät­ten upp­hör får nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren göra avdrag med oav­skri­ven del av anskaff­nings vär­det. 16. avdrag enligt bestäm­mel­serna i punk terna 13 och 14 får även göras för utgif­ter för anskaff­ning av paten­trätt och lik­nande tids­be­grän­sad rät­tig het. det är här­vid utan bety­delse om näringsid­ka­ren har för­vär­vat rät­tig heten för att utnyttja den vid till­verk­ning som han bedri­ver eller om han till­go­do­gör sig rät­tig­he­ten genom att över­låta utnytt­jan­det av denna till annan. också utgif­ter för anskaff­ning av hyres­rätt och av varu­märke, 1181 ¬ sfs 1990:650 1182 firma eller annan rät­tig­het av good­wills n atur dras av enligt de nämnda bestäm­mel­serna. 17. har skatt­skyl­dig erlagt anslut­nings­av­gift eller anlägg­nings­bi­drag av- j seende nyt­tig­het för fas­tig­het, som han äger, och är nyt­tig­he­ten knu­ten till fas­tig­he­ten och ej till äga­ren per­son­li­gen, får avdrag här­för göras enligt reg­lerna i p unk­terna 13 och 14. 18. i fall som avses i punkt 1 andra styc­ket andra meningen av anvis ning­arna till 22 § med­ges avdrag för fas­tig­he­tens anskaff­nings­värde eller del därav. avdra­get bestäms enligt 24 och 25 §§ lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt. 19. avdrag med­ges för påförda egen­av­gif­ter enligt lagen (1981:691) om soci­al­av­gif­ter i den mån avgif­terna hän­för sig till närings­verk­sam­he­ten. fysisk per­son får dess­utom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på beskatt­nings­å­ret belö­pande egen­av­gif­ter avse­ende närings­verk sam­het här i rik et. den som enligt bok­fö­rings­la­gen (1976; 125) eller jord bruks­bok­fö­rings­la­gen (1979:141) är skyl­dig att upp­rätta års­bok­slut skall ha satt av ett mot avdra­get sva­rande belopp i räk enska­perna för beskatt nings­å­ret. med­gi­vet avdrag skall åter­fö­ras till beskatt­ning näst­föl­jande beskatt­ningsår. avdrag enligt andra styc­ket beräk­nas på ett under­lag som mot­sva­rar den skatt­skyl­di­ges inkomst av för­värvs­käl­lan, beräk­nad enligt lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt, före avdra­get, mins­kad med 1) sjuk­pen­ning eller annan ersätt­ning som avses i punkt 11 av anvis ning­arna till 22 §, 2) intäkt som är att hän­föra till inkomst av anställ­ning enligt 11 kap. 2 § första styc­ket lagen (1962:381 ) om all­män för­säk­ring, och 3) intäkt som omfat­tas av över­ens­kom­melse enligt 3 kap. 2 § andra styc­ket lagen om all­män för­säk­ring. avdrag enligt andra styc­ket får uppgå till högst 25 pro­cent av under­la­get, beräk­nat enligt tredje styc­ket. vad som har sagts i första —fjärde styc­kena gäl­ler också för en fysisk per­son, som är delä­gare i ett han­dels­bo­lag, under för­ut­sätt­ning att bola­get har haft inkomst av närings­verk­sam­het här i riket. avdrag enligt första och andra styc­kena skall där­vid göras av delä­ga­ren. vad som nu har sagts gäl­ler också i f råga om en delä­gare i ett dödsbo, för vil­ket reg­lerna om han delsbo lag skall tilläm­pas. bes­kat­tas enligt tredje styc­ket av anvis­ning­arna till 52 § en medhjälpan-​​' de make för del av inkomst av en verk­sam­het, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styc­kena göras sär­skilt för envar av makarna. skatt­skyl­dig som h ar gjort avdrag enligt andra styc­ket skall vid självde kla­ra­tio­nen foga upp­gif­ter om avdra­get s beräk­ning. upp­gif­terna skall läm nas på blan­kett enligt fast­ställt for­mu­lär. 20. a. arbets­gi­vare får avdrag för medel, som avsatts till per­so­nal­stif­tel se enligt lagen (i 967:531) om tryg­gande av pensi ons­ut­fäs­telse m. m. har ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmansägt han­dels­bo­lag avsatt medel till per­so­nal­stif­telse, med­ges avdrag endast om före­ta­get sta­dig­va­rande sys­sel sät­ter minst 30 års­ar­bets­krafter. riks­skat­te­ver­ket får, om sär­skilda sk äl före­lig­ger, medge undan­tag från detta stycke. riks­skat­te­ver­kets beslut får inte över­kla­gas. ¬ b. arbets­gi­vare får avdrag for medel, som avsatts till pen­sions­stif­telse sfs 1990:650 enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. for att upp­bringa stif­tel­sens till­gångar till vad som mot­sva­rar arbets­gi­va­rens pen sions­re­serv for sådana pen­sions­å­ta­gan­den, som tryg­gas av stif­tel­sen och for vil­kas tryg­gande avdrags­rätt före­lig­ger enligt bestäm­mel­serna i e, efter avdrag for den skuld stif­tel­sen själv kan ha ådra­git sig. c. arbets­gi­vare får avdrag enligt bestäm­mel­serna i e för kost­na­der för pen­sions­för­säk­ring för att trygga pen­sions­å­ta­gande. d. redo­vi­sar arbets­gi­vare enligt lagen (1967; 531) om tryg­gande av pen sions­ut­fäs­telse m.m. pen­sions­skuld under rubri­ken avsatt till pen sio­ner i sin balans­räk ning och är vad som enligt 2 kap. 23 § lagen (1990:325) om själv­de­kla­ra­tion och kon­troll­upp­gif­ter skall redo­vi­sas under den sär­skilda under­ru­bri­ken avdrags­gilla pen­sions­å­ta­gan­den och avser sådana pen sions­å­ta­gan­den för vil­kas tryg­gande avdrags­rätt före­lig­ger enligt bestäm mel­serna i e större än mot­sva­rande belopp vid utgången av före­gå­ende beskatt­ningsår, får han avdrag for skill­na­den mel­lan de båda belop­pen. e. arbets­gi­vare har — under de för­ut­sätt­ningar som anges i tredje styc­ket — rätt till avdrag for kost­na­der for att trygga pen­sions­å­ta­gande enligt all­män pen­sions­plan. om all­män pen­sions­plan trä­der i kraft steg­vis men arbets­gi­va­ren läm­nat utfäs­telse om en snab­bare tillämp­ning av pla nen, har arbets­gi­va­ren rätt till avdrag för kost­na­der för­an­ledda av denna utfäs­telse. all­män pen­sions­plan har samma inne­börd som i 4 § lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. med all­män pen sions­plan avses emel­ler­tid i denna lag, i fall d är pen­sions­å­ta­gande enligt all­män pen­sions­plan icke fore­lig­ger, även a) pen­sions­å­ta­gande for pen­sions­för­må­ner som rym­mes inom vad som är sed­van­ligt enligt all­män pen­sions­plan i fråga om arbets­ta­gare med mot­sva­rande upp­gif­ter eller hans efter­le­vande under för­ut­sätt­ning att an nat åta­gande än sådant som inne­bär tryg­gande genom pen­sions­för­säk­ring eller avsätt­ning till pen­sions­stif­telse tryg­gats genom kre­dit­för­säk­ring, b) pen­sions­be­stäm­mel­ser, som rekom­men­de­rats av svenska kommun-​​ för­bun­det, lands­tings­för­bun­det eller svenska kyr­kans församlings-​​ och - f pas­to­rat­för­bund och anta­gits såsom pen­sions­reg­le­mente av kom­mun, f"; kom­munal­för­bund. svenska kom­mun­för­bun­det, lands­tings­för­bun­det, kom­mu­ner­nas pen­sions­an­stalt, svenska kyr­kans församlings-​​ och pasto-​​ - rat­för­bund eller sjuk­vår­dens och soci­al­vår­dens planerings-​​ och ratio­nali serings­in­sti­tut eller av annan arbets­gi­vare, for vars pen­sions­ut­fäs­tel­ser enligt pen­sions­reg­le­men­tet kom­mun, kom­munal­för­bund, svenska kom- • :- mun­för­bun­det, lands­tings­för­bun­det eller svenska kyr­kans församlings-​​ p • och pas­tora tför­bund teck­nat bor­gen, och c) pen­sions­å­ta­gande som har läm­nats av stat­ligt före­tag och för vil­ket c sta­ten har teck­nat bor­gen. om sär­skilda skäl före­lig­ger, får riks­skat­te­ver­ket besluta a tt även annat pen­sions­å­ta­gande vid tillämp­ning av denna lag skall anses som all­män y -​pen­sions­plan. riks­skat­te­ver­kets beslut får inte över­kla­gas. ;c'' avdrags­rätt enligt första styc­ket före­lig­ger endast under för­ut­sätt­ning dels att högsta pe nsions­grun­dande lön enligt den all­männa pen­sions­pla­nen icke över­sti­ger tret­tio gånger det bas­belopp som enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring bestämts för året när­mast före tax­e­rings­å­ret eller det -1- högre pen­sions­grun­dande belopp som gällde enligt pla­nen vid utgånge n av ] ] §3 ¬ sfs 1990:650 184 år 1977, dels a tt livsva­rig ålderspen­sion vid full intjä­nan­de­tid enligt pla nen icke avses komma att över­stiga 15 pro­cent av den pen­sions­grun­dande lönen till den de! den icke över­sti­ger sju och en halv gånger nämnda bas­belopp, 70 pro­cent av den pen­sions­grun­dande lönen till den del den över­sti­ger sju och en halv men icke tjugo gånger nämnda bas­belopp och 40 pro­cent av den pen­sions­grun­dande lönen till den del den över­sti­ger tjugo men icke tre ttio gånger nämnda bas­belopp eller det högre pen­sions­be­lopp som gällde enligt pla­nen vid utgången av år 1977. det for­hål­lan­det att pla­nen ger rätt till ålderspen­sion utö­ver 15 pro­cent av den pen­sions­grun dande lön som icke över­sti­ger sju och en halv gånger nämnda bas­belopp utgör dock icke hin­der for avdrag, om den över­skju­tande pen­sio­nen är avsedd att utgöra ersätt­ning för tilläggs­pen­sion enligt lagen om all­män för­säk­ring. vid bestäm­mande av avdrags­rätt enligt första styc­ket får - även om detta ej har med­gi­vits i all­män pen­sions­plan - i pen­sions­å­tag ande inräk nas såväl arbets­ta­ga­res anställ­nings­tid hos samma arbets­gi­vare innan åta gan­det läm­nats som anställ­nings­tid hos för­ut­va­rande arbets­gi­vare. vid beräk­ning av avdrag for tryg­gande av åta­gan­det skall här­vid dock avräk­nas sådan pen­sion åt arbets­ta­ga­ren, som tidi­gare har utfästs och tryg­gats av arbets­gi­vare under anställ­nings­tid som inräk­nas i åta­gan­det. avdrag for kost­nad avsedd att trygga pen­sions­å­ta­gande som inne­bär rätt till pen­sion före 65 års ålder — härun­der inbe­gri­pet kost­nad avsedd att vid arbets­ta­ga­rens avgång före 65 års ålder trygga s amma pen­sions­för­må­ner som skulle ha till­kom­mit honom vid avgång vid nämnd a ålder — med­ges i den utsträck­ning sådana för­må­ner kan utgå enligt all­män pen­sions­plan och med beak­tande jäm­väl av bestäm­mel­serna i t ionde styc­ket. är fråga om arbets­ta­gare i aktie­bo­lag eller eko­no­misk för ening som har bestäm­mande infly­tande över före­ta­get, är dock kost­nad som här avses och som hän­för sig till avgång före 60 års ålder avdrags­gill endast efter beslut enligt elf te styc­ket. till grund för bedö­mande om en arbets­ta­gare har bestäm­mande infly­tande läg­ges det sam­lade inne­ha­vet av aktier eller ande­lar i före taget hos arbets­ta­ga­ren själv jämte sådana honom när­stå­ende per­so­ner som nämns i punkt 14 sista styc­ket av anvis­ning­arna till 32 §. för medel, som avsatts enligt b ell er d, med­ges sålunda avdrag intill va d som mot­sva­rar arbets­gi­va­rens pen­sions­re­serv, och för pen­sions­för­säk­ring med­ges avdrag för så st or del av kost­na­derna som behövs för att trygga pen­sions­å­ta­gande, allt med iakt­ta­gande av bestäm­mel­serna i första —fem te styc­kena och beslut enligt elfte sty cket av denna anvis­nings­punkt. dock med­ges avdrag även utö­ver vad som anges i före­gå­ende stycke, om pen­sions­ut­fäs­tel­serna avser för­må­ner som inne­bär smärre avvi­kel­ser från all­män pen­sions­plan. detta gäl­ler dock endast under för­ut­sätt­ning att utfäs­tel­serna till den del de avser sådana avvi­kel­ser har tryg­gats genom pen­sions­för­säk­ring. vidare fordras att utfäs­tel­serna har läm­nats fore ut gången av år 1977 eller att de läm­nats till arbets­ta­gare som där­ef­ter erhål­lit anställ­ning hos arbets­gi­vare och motsv arar utfäs­tel­ser som har läm­nats av arbets­gi­va­ren till andra arbets­ta­gare före utgången av år 1977. me d smärre avvi­kel­ser for­stås sådana för­måns­be­lopp som utgår utö­ver all­män pen sions­plan men inom ramen for högsta pen­sions­grun­dande lön enligt pla nen unde r för­ut­sätt­ning att den genom­snitt­liga kost­na­den för för­månsbe lop­pen icke över­sti­ger åtta pro­cent av kost­na­den för pen­sions­å­ta­gande ¬ enligt den all­männa pen­sions­pla­nen. med genom­snitt­lig kost­nad för för- sfs 1990:650 måns­be­lop­pen för­stås den mer­kost­nad som mot­sva­rande för­må­ner skulle med­föra, om de skulle läm­nas åt samt­liga som omfat­tas av den all­männa pen­sions­pla­nen. över­sti­ger kost­na­den för för­måns­be­lop­pen vad nu sagts, skall emel­ler­tid ingen del av den kost­nad som över­sti­ger kost­na­den för pen­sions­å­ta­gande enligt den all­männa pen­sions­pla­nen vara avdrags­gill. för att erhålla avdrags­rätt skall arbets­gi­va­ren med intyg av för­säk­rings giva­ren styrka att endast smärre avvi­kel­ser från all­män pen­sions­plan före lig­ger. om sär­skilda skäl före­lig­ger, får ri ksskatte ver­ket besluta att av drag som avses i detta stycke skall med­ges även i andra fall. riks­skat­te­ver­kets beslut får inte över­kla­gas. har arbets­gi­vare gjort pen­sions­å­ta­gande enligt all­män pen­sions­plan men före­lig­ger icke a vdrags­rätt enligt första styc­ket eller har arbets­gi­vare gjort pen­sions­å­ta­gande för arbets­ta­gare som icke omfat­tas av all­män pen sions­plan, får han - under för­ut­sätt­ning att åta­gan­det tryg­gats genom pen­sions­för­säk­ring - avdrag för kost­na­derna för sådant åta­gande med högst ett belopp mot­sva­rande sum­man av 35 pro­cent av vad arbets­gi­va­ren utgi­vit i lön till arbets­ta­ga­ren intill en lön som m otsva­rar tjugo gånger det bas­belopp som enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring bestämts för året när­mast före tax­e­rings­å­ret samt 25 pro­cent av lönen till den del den över­sti­ger tjugo men icke tret­tio gånger nämnda bas­belopp. avdra­get får beräk­nas på lön som arbets­gi­va­ren utgi­vit till arbets­ta­ga­ren antingen un der beskatt­nings­å­ret eller under det när­mast före­gå­ende beskatt­nings­å­ret. arbets­gi­vare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryg­gande av pen sions­ut­fäs­telse m.m. är skyl­dig att trygga upp­lu­pen del av pen­sions­ut­fäs telse genom att köpa pen­sions­för­säk­ring, får avdrag för hela kost­na­den för sådan för­säk­ring om utfäs­tel­sen icke avser arbets­ta­gare i aktie­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning som har bestäm­mande infly­tande över före­ta­get. vid beräkn ing av avdrag för kost­na­der avsedda att trygga arbets­gi­vares pen­sions­å­ta­gan­den får pen­sions­ut­fäs­telse beak­tas endast om för­säk­ring för utfäs­tel­sen skulle ha varit sådan pen­sions­för­säk­ring som avses i punkt 1 av anvis­ning­arna till 31 §. om sär­skilda skäl före­lig­ger, får riks­skat­te­ver­ket besluta om avdrag avse­ende kost­na­der för att trygga pen­sions­ut­fäs­telse utö­ver vad som gäl­ler enligt första och femte styc­kena ovan. riks­skat­te­ver­kets beslut får inte över­kla­gas. 21. avdrag får göras för avgift för pen­sions­för­säk­ring i den omfatt­ning som anges i punkt 6 av anvis­ning­arna till 46 §. 22. rege­ringen kan för­klara att, om för­lust på aktier eller ande­lar i svenskt aktie­bo­lag eller svensk eko­no­misk för­e­ning eller utländskt bolag med upp­gift att driva verk­sam­het av väsent­lig bety­delse från sam­hälls­eko nomisk sy npunkt fram­kom­mer vid av ytt­ring av akti­erna eller ande­lama eller vid före­ta­gets upp­lös­ning, för­lus­ten skall utgöra avdrags­gill omkost nad för äga­ren av akti­erna eller ande­larna. det­samma gal­ler i fråga om lån­gi­vare beträf­fande för­lust på lån eller dylikt som han läm­nat före­ta­get. bestäm­mel­serna i första styc­ket om för­lust tilläm­pas också på för­lust, som kan beräk­nas upp­komma. rege­ringen bestäm­mer där­vid hur avdra­get i det sär­skilda fal­let skall beräk­nas. har skatt­skyl­dig fått avdrag som avses i detta stycke, skall avdra­get från­räk­nas avdrags­gill för­lust, som seder­mera upp­kom­mer vid avytt­ring av akti­erna eller ande­larna eller vid upp­lös­ning 1135 38-sf.s 1990 ¬ sfs 1990:650 186 av fore­ta­get. upp­kom­mer vinst genom att akti­erna eller ande­larna a ras eller genom att till­skju­tet kapi­tal åter­fås, skall vins­ten tas \ipp intäkt hos den som haft vins­ten. 23. avdrag får göras for skogs­vårds­av­gift och fas­tig­hets­skatt och s ella for närings­verk­sam­he­ten utgå­ende skat­ter och avgif­ter till det allm na. där­e­mot får svenska all­männa skat­ter inte dras av (se 20 §). pre­mie för gruppliv­för­säk­ring, som teck­nats av fysisk per­son i h egen­skap av utö­vare av viss närings­verk­sam­het, utgör avdrags­gill omkost nad i nä rings­verk­sam­he­ten. om den ersätt­ning, som kan komma att utf la på grund av för­säk­ringen, utgår efter för­mån­li­gare grun­der än vad gäl­ler enligt gruppliv­för­säk­ring för befatt­nings­ha­vare i st atens tjänst, s dock endast den del av pre­mien som kan anses mot­svara för­må­ner enli gruppliv­för­säk­ring för nämnda befatt­nings­ha­vare räk­nas som omkost­nad" närings­verk­sam­he­ten. avdrag med­ges för kost­na­der för egen häl­so­vård i den mån för­mån av fri sådan vård för anställd är skat­te­fri enligt 32 § 3 b mom. första styc­ket. bestäm­mel­serna i punkt 6 av anvis­ning­arna till 33 § om avdrag f avgift till erkänd arbets­lös­hets­kassa gäl­ler också beträf­fande inkomst närings­verk­sam­het. bestäm­mel­serna i punkt 4 av anvis­ning­arna till 33 § om avdrag f kost­na­der för resor till och från arbets­plat­sen gäl­ler också beträf­fan inkomst av närings­verk­sam­het. 24. avdrag får ske för kost­nad för sådan forsk­ning och sådant utv lings­ar­bete som har eller kan antas få bety­delse för den skatt­skyldi närings­verk­sam­het. avdrag med­ges även för kost­nad för erhål­lande av infor­ma­tion om sådan forsk­ning och sådant utveck­lings­ar­bete. avser kost nåden anskaff­ning av sådana till­gångar, för vilka anskaff­nings­kost­na­den enligt bestäm­mel­ser i denna lag får dras av endast genom årlig avskrivni på grund av vär­de­minsk­ning, gäl­ler dock bestäm­mel­serna om sådan av skriv­ning även beträf­fande den kost­na­den. 25. avdrag får göras för bidrag som utan vill­kor läm­nas till regi­o­nal utveck­lings­fond som avses i för­ord­ningen (1978:504) om över­fö­rande av vissa upp­gif­ter från före­ta­ga­re­för­e­ning till regi­o­nal utveck­lings­fond. 26. en skatt­sky­i­dig som dri­ver närings­verk­sam­het har rätt till avdrag i efter­hand för utgif­ter i verk­sam­he­ten före verk­sam­he­tens påbör­jande. avdra­get får avse utgif­ter under det år då verk­sam­he­ten påbör­ja­des och det när­mast före­gå­ende året, såvida rätt till ome­del­bart avdrag skulle ha före­le­gat om verk­sam­he­ten redan under denna tid haft karak­tär av nä rings­verk­sam­het. vid beräk­ningen av avdra­get skall utgif­terna mins­kas i de n mån 1) avdrag för utgif­terna har­gjorts i a nnan för­värvs­källa, 2) utgif­terna inräk­nats i an skaff­nings­vär­det för till­gångar vilka till­förts närings­verk­sam­he­ten när denna påbör­ja­des eller 3) inkoms­ter som inte tagits upp till beskatt­ning har upp­kom­mit r verk­sam­he­ten under den tid som avses i första styc­ket. avdrag med­ges endast i den mån den skatt­skyl­dige visar att för­ut­sätt ningar för avdrag före­lig­ger. 27. har en för ända­må­let sär­skilt inrät­tad del av en pri­vat­bo­stad elto annan bostad använts i inne­ha­va­rens närings­verk­sam­het med­ges avd för skä­lig del av kost­na­derna för bosta­den för hyra o. d., värme, vat­ten oc sam j/ofueä .som" tit me [ill lim sti­jio" rjaii" w/13 wiim :ixiä3 .iii­i­riön /äsli ;i;ll»itäil li/rwii k::®: 31 'iiä­ilk inhyr i'ktii . c/a,, niaiji .'tie® .'/urluj tj. ¬ w4t\aiiii i , dopp samt elekt­risk ström. avdrag med­ges även för kost­na­der i övrigt sfs 1990:650 aeii tat sm är ome­del­bart beting­ade av närings­verk­sam­he­ten. någon del av bosta­den inte sär­skilt inrät­tats för näringsverk-​​ j^.^ij^^^^^smhe­ten medg es avdrag för bostads­kost­nad om arbete utförts i bosta­den linst 800 tim­mar under beskatt­nings­å­ret. vid b eräk­ning av anta­let tim- ' lar beak­tas endast arbete som det med hän­syn till verk­sam­he­tens art varit j^^soti­ve­rat att utföra i bosta den. i tim anta­let får jämte arbete för närings-​​ ^erk­sam­he­ten även inräk­nas till­fäl­ligt arbete som har nära sam­band med ^^^^,'l^erk­sam­he­ten men är att hän­föra till tjänst. arbete som utförts av den • : '•^satt­skyl­di­ges barn till­go­do­räk­nas endast om bar­net fyllt 16 år och a rbete "'|,~om utförts av den skatt­skyl­di­ges make endast om makarna dri­vit verk- ' • ^-​ämbe­ten gemen­samt. avdrag med­ges med 2000 kro­nor om arbe­tet ut- irts i bostad på den skatt­skyl­di­ges egen eller hans makes fas­tig­het och led 4000 kro­nor i annat fall. omfat­tar beskatt­nings­å­ret annan tid än tolv ^" •^"f iån ader jäm­kas timan­ta­let och avdrags­be­lop­pet med hän­syn här­till. 28. vid utö­vande av lit­te­rär, konst­när­lig eller där­med jäm­för­lig verk- '-​amhet kan resor ingå som ett natur­ligt led i verksa mhe­ten. kost­na­derna sådana resor är avdrags­gilla i den mån de inte utgör per­son­liga levnads-​​ ost­na­der. 29. yrkes­fis­kare som under längre tids­pe­ri­o­der per­son­li­gen bedri­vit "ii.?m:ske har rätt till avdrag för den ökning i lev­nads­kost­na­den, som han haft å grund av att han vis­tats utom sin van­liga hem­ort. rätt till avdrag i'lia':före­lig­ger dock endast om resan varit för­e­nad med över­natt­ning utom jci­re­m­or­ten. isriftr. 30. skatt­skyl­digs barn, som har fyllt 16 å r, taxe­ras självt för den in- -ate omst av a rbete i närings­verk­sam­he­ten som bar­net kan ha haft i form av •uirm^engar, natu­ra­för­må­ner eller annat, dock högst för vad som mot­sva­rar .<;mf:.iark­nads­mäs­sigt veder­lag för bar­nets arbetsin­sats. den skatt­skyl­di­ges zkte­cost­nad får med mot­sva­rande begräns­ning dras av som d rift­kost­nad. för in och under­håll till skatt­skyl­digs barn, som inte har fyllt 16 år, får avdrag iior fe lte göras. lönen och under­hål­let skall då in te hel­ler tas upp som inkomst bar­net. 31. om brand­för­säk­ring tagits för all fram­tid, får avdrag för under året för­säk­rings­pre­mie ske med 5 pro­cent av den­nas belopp, om den .^,j.fi^j:inligt för­säk­rings­av­ta­let erläg­ges på en gång. om pre­mien för för­säk­ring för all fram­tid enligt för­säk­rings­av­ta­let erläg-​​ i,^,,.,;'.es under ett bestämt antal år med lika belopp för år räk­nat, får för vart ,; ;;-,j,eh ett av dessa år avdrag ske med så många pro­cent av under året erlagd •remie, som angi­ves i nedans tående tabell: •:c'ifc')et hela antal år, varun­der premi-​​ avdrag i pro­cent av den för året n enligt för­säk­rings­av­ta­let skall er- erlagda pre­mien • i-ii''%gas från avta­lets avslu­tande ,^,iögst 4 år 5 % ' 5 till och med 7 år 10% l!l ' 8" " " 10" 15 % 13 " 20% 4 tt 11 ,(k, ~ 16 " 25% 19" 30% 23 " 35 % ninst 24 år 40% 187 ¬ sfs 1990:650 32. den som använt egen bil i närings­verk­sam­het har rätt till avdra g med 12 kro­nor for varje körd mil. det sagda gäl­ler i nte om bilen utgjort till­gång i närings­verk sam­he­ten. 33. avdrag med­ges för för­lust vid icke yrkes­mäs­sig av ytt­ring (rea­lisa tions­för­lust) av till­gång i fråga om vil­ken, om rea­li­sa­tions­vinst i stäl let hade upp­kom­mit, vins­ten skulle ha utgjort intäkt av närings­verk­sam­het. vid inkomst­be­räk­ningen i ett han­dels­bo­lag begrän­sas avdra­get för rea­lisa tions­för­lust på sätt anges i 3 § 2 mom. fj ärde styc­ket lagen (1947:576) o m stat­lig inkomst­skatt såvida annat inte föl­jer av punkt 5 andra styc­ket c av anvis­ning­arna tilh20 $. x'tliup b, , -​iiitpfi' till 24 1. för skatt­skyl­dig som har haft ord­nad bok­fö­ring skall beräk­ningen av inkomst ske på grund­val av hans bok­fö­ring med iakt­ta­gande av bestäm mel­serna i d enna anvis­nings­punkt. vid inkomst­be­räk­ningen tas hän­syn till in- och utgå­ende lager av varor, däri inbe­gri­pet djur, råma­te­rial, hel- och halv­fab­ri­kat m.m., till pågående arbe­ten samt till fordrings-​​ och skuld­pos­ter. vär­det av utgå­ende lager, pågående arbe­ten samt fordrings-​​ och skuld­pos­ter bestäms med hän­syn till för­hål­lan­dena vid besk att­nings årets utgång. som värde av ingå­ende lager, pågående arbe­ten samt ford rings-​​ och skuld­pos­ter tas upp vär­det av när­mast före­gå­ende beskatt­nings års utgå­ende lager, pågående arbe­ten samt fordrings-​​ och skuld­pos­ter. har det bok­förda resul­ta­tet påver­kats av att bland intäk­terna har tagits upp belopp, som inte skal! bes­kat­tas som inkomst, eller ute­slu­tits belopp, som bo rde ha me dräk­nats, eller bland kost­na­derna har tagits upp belopp, som inte är avdrags­gilla vid ink omst­be­räk­ningen, skall resul­ta­tet juste­ras så att det kan läg­gas til l grund för inkomst­be­räk­ningen enligt denna la g. i de fall resul­ta­tet har påver­kats av att lager, pågående arbe­ten eller ford rings­post har tagits upp med för lågt belopp eller skuld post med för högt belopp skall dock på yrkande av den skatt­skyl­dige juste­ring av det bok­för da resul­ta­tet under­lå­tas i den mån det är uppen­bart att denne — i öv er ens­stäm­melse med reg­lerna för inkomst­be­räk­ning i de nna lag - genom större avskriv­ningar på anlägg­nings­till­gångar än som skett eller större avsätt­ning enligt lagen (1990:654) om skat­te­ut­jäm­nings­re­serv än som gjorts skulle ha k unnat redo­visa ett lägre resul­tat än det som skulle fram komma efter juste­ringen. om sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der det skall dock resul­ta­tet juste­ras även i sådant fall. vid beräk­ning av inkomst enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der skall ia kt tas, att en inkomst skall anses ha åtnju­tits under det år, då den enligt god redo­vis­nings­sed eller enligt vad som beträf­fande jordbr uk är all­mänt bruk- 1188 senaslt; lydelse av punkt 1 av anv isning­arna till 24 § punkt 2 av anvis­ning­arna till 24 § punkt 2 a av a nvis­ning­arna till 24 punkt 4 av an vis­ning­arna till 24 § punkt 5 av an vis­ning­arna till 24 § punkt 6 av anvis­ning­arna till 24 § punkt 7 av a nvis­ning­arna till 24 § punkt 8 av an vis­ning­arna till 24 § punkt 9 av anvis­ning­arna till 24 § punkt 10 av anvis­ning­arna till 24 1984:1060 1954:51 § 1984;190 1981:295 1972:741 1985: 131 1980:1054 1984: 190 1989:232 ij 1984: 1060. ¬ k.y ligt bör tas upp som intäkt i räken­skap erna, även om inkoms­ten ännu inte sfs 1990:650 har upp­bu­rits kon­tant eller eljest kom­mit den skatt­skyl­dige tillh anda t. ex. i form av leve­re­rade varor, full­gjorda pre­sta­tio­ner eller på annat här­med jäm­för­ligt sätt. vad som gäl­ler i f råga om inkomst­pos­terna tilläm­pas också i fråga om utgifts­post erna. i fråg a om tiden för inkomst-​​ och utgifts­pos­ters • ." upp­ta­gande enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der tilläm­pas i all­män­het det för­fa­rings­sät­tet, att ford­ringar tas upp som inkomst under det år, då de , upp­kom­mer, och a tt rän­tor hän­förs till inkoms­ten for det år, på vil­ket d e belö­per, i bägge fal­len obe­ro­ende av om de verk­li­gen har influ­tit under nämnda år eller inte. ä andra sidan bör för­skotts­vis influtna rän­tor, som till större eller mindre del belö­per på ett kom­mande år, till denna del bok­fö­rings­mäs­sigt hän­fö­ras till det sist­nämnda årets inkomst. avdrag för ränta på lån ur sta­tens låne­fond för lån med upp­skju­ten ränta åtnjuts för • • det år då rän­tan har beta­lats. vid tillämp­ning av före­gå­ende stycke skall iakt­tas bl. a. att vär­det av 7"- avytt­rade varor skall - även om fak­tu­re­ring inte skett - redo­vi­sas som - ford­ran, såvida varorna leve­re­rats till den nye äga­ren före årets utgång. "•" har avverk­nings­rätt till skog upp­lå­tits mot betal­ning, som skall erläg­gas under lop­pet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av köpeskil­lingen som influ­tit under samma år. i fråga om avdrag for kost­na­der for repa­ra­tion och under­håll av fas­tig­het gäl­ler även punk t 4 tredje och fjärde styc­kena av anvis­ning­arna till 23 §. om beskatt­nings­myn­dig­het, med från­gå­ende av den skatt­skyl­di­ges på hans räken­ska­per grun­dade inkomst­be­räk­ning, som inkomst för ett år 4'-* besk attat vinst, som i bok­fö­ringen fram­kom­mer som vinst först ett senare år, skall vid inkomstbe räk­ningen för det föl­jande år, då vins­ten redo­vi­sas i bok­fö­ringen, det sist­nämnda årets bok­förda resul­tat juste­ras på sådant sätt -ai att den redan bes­kat­tade vins­ten inte bes­kat­tas en gång till. y-':r. mot­sva­rande gäl­ler för det fall, att beskatt­nings­myn­dig­het ansett att en ; för­lust, so m är i och för sig avdrags­gill, int e får beak­tas vid inkomstberäk-​​ ningen för det år då den redo­vi­sats i räkensk aperna eller beskattningsmyn-​​ dig­het i anna t fall visst år från­gått den skatt­skyl­di­ges bok­fö­ring på såda nt ,f: sätt att det påver­kar föl­jande års inkomst­be­räk­ning. har intäk­ter eller utgif­ter avse­ende viss egen­dom vid den när­mast före­gå­ende tax­e­ringen till s tat­lig inkomst­skatt hän­förts till inkomst­sla­get ,kapi­tal och sker beskatt­ning vid den aktu­ella tax­e­ringen i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het skall den skatt­skyl­dige ta upp sådana ingå­ende till- ,.v, gångs-​​ och skuld­pos­ter som erfordras för att någon intäkt eller utgift inte skall bes­kat­tas två gånger eller läm­nas obe­skat­tad på grund av skif­tet av tillämp­ligt inkomst­slag. 3 § 7—11 mom. lagen {1947; 576) om stat­lig inkomst­skatt har mot­sva rande tillämp­ning vid beräk­ning av inkomst av närings­verk­sam­het. vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst eller rea­li­sa­tions­för­lust som är hän­för­lig till närings­verk­sam­het tilläm­pas 24 § 1—5 mo m., 27 § i — 4 mom., 28 §, 29 § 1 mom. och 30 § nämnda lag. 2. till­gångar avsedda för omsätt­ning eller för­bruk­ning (lager) får inte tas upp till lägre värde än det högsta värde som är til låtet enligt bestäm­mel serna i 14 § första och a ndra styc­kena bok­fö­rings­la­gen (1976: 125). vid bestäm­mande av lag­rets anskaff­nings­värde skall de lager­till­gångar, 1 189 /• ¬ sfs 1990:650 1190 som lig­ger kvar i den skatt­skyl­di­ges lager vid beskatt­nings­å­rets utgån anses som de av honom senast anskaf­fade eller till­ver­kade. utan hin­der av vad som sägs i första styc­ket får annat varu­la­ger än lager av fas­tig­he­ter och lik­nande till­gångar och lager av aktier, obli­ga­tio­ner, låne­ford­ringar och lik­nande till­gångar tas upp till lägst 97 pro­cent av d et sam­lade anskaff­nings­vär­det. djur i jord­bruk och rensköt­sel skall all­tid anses som lager. sådant lag er får inte tas upp till lägre belopp än 85 pro­cent av den genom­snitt­liga pro­duk­tions­kost­na­den for djur av det slag och den ålders­sam­man­sätt­ning som det är fråga om. dju­ren behö­ver dock inte i något fall tas upp till ett högre belopp än som mot­sva­rar dju­rens sam­man­lagda all­männa saluvär de. rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer fast­stäl­ler for varje tax­e­ringsår före­skrif­ter för beräk­ning av pro­duk­tions­kost­na­den. har denna kost­nad inte fast­ställts, t. ex. i fråga om sär­skilt dyr­bara avels­djur, får dju­ret tas upp lägst till 85 pro­cent av det lägsta av anskaff­nings­vär­det och all­männa saluvär­det. ned­skriv­ning av vär­det på rät­tig­he­ter till leve­rans av lager­till­gångar enligt ej full­gjorda köpe­kon­trakt (kon­traktsned­skriv­ning) fär god­kän­nas endast i den mån det visas, att inköps­pri­set for till­gångar av samma slag på balans­da­gen under­sti­ger det kon­tra­he­rade pri­set. beträf­fande vär­det på rät­tig­he­ter till leve­rans av maski­ner och andra for sta­dig­va­rande bruk avsedda inven­ta­rier enligt ej full­gjorda köpe­kon­trakt kan avskriv­ning (kon­trakts­av­skriv­ning) god­kän­nas endast i den mån den skatt­skyl­dige visar, att inköps­pri­set for till­gångar av samma slag på balans­da­gen under sti­ger det kon­tra­he­rade pri­set. för­vär­vas aktie i svenskt aktie­bo­lag av skatt­skyl­dig, som dri­ver bank- eller annan pen­ning­rö­relse eller för­säk­rings­rö­relse, eller av annan skatt-​​ skyl­dig, for vil­ken aktien utgör omsätt­nings­till­gång, och är det inte uppen bart att den skatt­skyl­dige där­i­ge­nom erhål­ler till­gång av verk­ligt och sär skilt värde for honom med hän­syn till hans närings­verk­sam­het, får sådan ned­gång i ak tiens värde som beror på utdel­ning till den skatt­skyl­dige av medel, vilka fanns hos det utde­lande bola­get vid f örvär­vet och inte mo t sva­rar till­skju­tet belopp, inte för­an­leda att aktien vid inkomst­be­räk­ningen för den skatt­skyl­dige tas upp till lägre belopp än som mot­sva­rar hans anskaff­nings­kost­nad för aktien. har denna, innan sådan utdel­ning skett, tagits upp till lägre belopp än den skatt­skyl­di­ges anskaff­nings­kost­nad, får aktien vid utgången av det beskatt­ningsår, under vil­ket utdel­ningen äger rum, inte tas upp till lägre belopp än akti­ens värde i beskatt­nings­hän­seen de vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan den skatt­skyl­di­ges anskaff­nings­kost­nad för aktien oc h nämnda värde, dock högst av det utde­lade belop­pet. sker utdel­ning utan att det värde för aktien, som lig­ger till grund för beräk­ningen av den skatt­skyl­di­ges inkomst, påver­kas och med­för detta att den skatt­skyl­dige efter över­lå­telse av aktien eller upp­lös­ning av bola­get redo­vi­sar för­lust, skafi där­i­från avräk­nas det belopp som mot­sva­rar utdel­ningen. utdel­ning som avses i detta stycke anses i första hand gälla a ndra medel än såd ana som mot­sva­rar till­skju­tet belopp. vad som sägs om aktie i detta stycke gäl­le­rä­ven beträf­fande andel i eko­no­misk för­e­ning. med till­skju­tet bel opp avses där­vid inbe­tald insats. 3. i fråga om skatt­skyl­diga, som bedri­ver byggnads-​​, hantverks-​​ eller i ' '"iw it 1 ;:, ¬ anlägg­nings­rö­relse eller kon­sult­rö­relse , god­tas den i räken­skap erna gjorda sfs 1990:650 , redo­vis­ningen av pågående arbe­ten vid inkomst­tax­e­ringen om redovis-​​ i;' ningen inte står i strid med bestäm­mel­serna i denna anvis­nings­punkt. utförs de pågående arbe­tena på löpande räk­ning gäl­ler bestäm­mel­serna i ' tredje, sjunde och åttonde styc­kena. beträf­fande arbe­ten, som utförs till fast pris, gäl­ler bestäm­mel­serna i fjärde-​​åttonde styc­kena. enskild nä- ^ ringsid­kare, i vars verk­sam­het den årliga brut­to­om­sätt­nings­sum­man nor- malt under­sti­ger ett gräns­be­lopp som mot­sva­rar 20 gånger det bas­belopp •^-​enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring som gäl­ler u nder den sista måna­den av räken­skaps­å­ret, får tillämpa bestäm­mel­serna för­ar­be­ten som utförs på löpande räk­ning även i fråga om arbe­ten som utförs till fast pris. ett arbete anses utfört på löpande räk­ning om ersätt­ningen ute­slu­tande -ja; eller så gott som ute­slu­tande fast­ställs på grund­val av ett på för­hand bestämt arvode per tids­en­het, den fak­tiska tidsåt­gången och - i förekom-​​ •-c: mande fall — den skatt­skyl­di­ges fak­tiska utgif­ter för arbe­tet. i ann at fall anses arbe­tet utfört till fast pris, ;vär­det av pågående arbe­ten, som utförs på löpande räk­ning, behö­ver ;l inte tas upp som till­gång. i stäl­let skal l som intäkt redo­vi­sas sum­man av de re: belopp avse­ende arbe­tena som den skatt­skyl­dige har fak­tu­re­rat under er:; beskatt­nings­å­ret. vid vär­de­ring av pågående arbe­ten som utförs till fast pris och för vilka r;,slut­re­do­vis­ning inte har skett gäl­ler föl­jande. bestäm­mel­serna i punkt 2 irr första och tredje styc­kena av anvis­ning­arna till 24 § äger mot­sva­rande •r:,^tillämp­ning såvitt gäl­ler byggnads-​​, hantverks-​​ eller anlägg­nings­rö­relse. 1 fråga om kon­sult­rö­relse äger bestäm­mel­serna i första styc­ket av nämnda anvis­nings­punkt mot­sva­rande tillämp­ning. har den skatt­skyl­dige erhål­lit ersätt­ning för arbete, som avses i detta stycke, skall belop­pet inte redo­vi­sas som intäkt utan som en skuld till den för vars räk­ning arbe­tet utförs. som kost­nad anses inte vär­det av den arbetsin­sats som utförs av den v.., skalt­skyl­dige, den­nes make eller barn under 16 år. är upp­drags­ta­ga­ren ett ^^. han­dels­bola g skall som kost­nad inte anses vär­det av arbetsin­sats som utförs av delä­gare i bola­get. har den skatt­skyl­dige åta­git sig att till fast pris utföra visst arbete för .annans räk­ning skall, såvida intres­se­ge­men­skap råder mel­lan den skatt-​​ ..skyl­dige och upp­drag sgi­va­ren och anled­ning finns att anta att bestämmel-​​ serna ovan i denna anvis­nings­punkt utnytt­jats för att bereda obe­hö­rig ^. skat­te­för­mån åt den skatt­skyl­dige eller upp­drags­gi­va­ren, nämnda bestäm-​​ ;'".mel­ser inte gälla. 1 nu avsedda fall skall den skatt­skyl­di­ges inkomst på ^ .grund av arbe­tena beräk­nas efter vad som med hän­syn till omständigheter-​​ • •, na fram­står som skä­ligt. ' har­den skatt­skyl­dige i bety dande omfatt­ning under­lå­tit att slut­re­do­visa • ".eller fak­tu­rera belopp som enligt god redo­vis­nings­sed hade kun­nat slutre-​​ 'dovi­sas eller fak­tu­re­ras skall som intäkt tas upp de belopp som skä­li­gen ""hade kun­nat sl utre­do­vi­sas eller fak­tu­re­ras. " kan den skat tskyl­digc göra san­no­likt att det belopp, som enligt bcstäm-​​ f mel­serna ovan skall r edo­vi­sas som intäkt av pågående arbe­ten, över­sti­ger '•' vad som kan anses för­en­ligt med god redo­vis­nings­sed, får inkoms­ten i • '" skä­lig utsträck­ning jäm kas nedåt. ' '' 4. avdrag för fram­tida garan­ti­ut­gift får åtnju­tas med belopp, som sva rar mot vad som i räken­ska­perna för beskatt­nings­å­ret avsatts för täc­kande 119) ¬ sfs 1990:650 av ris­ker med anled­ning av garanti för­plik­telse, som ute­står vid bes­kat nings­å­rets utgång. avdra­get får dock icke över­stiga det sam­man­lag­dät belop­pet för år räk­nat av de utgif­ter till följd av garan­ti­för­plik­tel­ser, som redo­vi­sats i räken­ska­perna under beskatt­nings­å­ret. avser garan­ti­för­plik tel­sen tid, som är kor­tare än två år, beräk­nas avdra­get högst till belopp som sva­rar mot så många tju­gofjärdc­de­lar av nyss­nämnda sam­man­lagda be lopp av utgif­ter som den tid garan­ti­för­plik­tel­sen avser utgör i måna­der. bru­tet månads­tal bort­fal­ler. avdrag får dock åtnju­tas med skä­ligt bel opp om den skatt­skyl­dige visar att betyd­ligt större avdrag för avsätt­ningen än som skulle med­ges enligt nyss­näm nda före­skrif­ter är påkal­lat till föl jd av att närings­verk­sam­he­ten är nys­tar­tad, att garan­ti­för­plik­tel­serna avser ett eller ett fåtal myc­ket stora till­verk nings­ob­jekt eller myc­ket stora arbe­ten, att en bety­dande ökning av de ute­stå­ende garan­ti­för­plik­tel­ser­nas omfatt ning skett under beskatt­nings­å­ret, att pro­dukt­sam­man­sätt­ningen avse­värt änd­rats under beskatt­nings­å­ret, att den tid en väsent­lig del av ute­stå­ende garan­ti­för­plik­tel­ser avser betyd­ligt över­sti­ger två år eller att annan med de nämnda jäm­för­lig omstän­dig­het före­lig­ger. med­gi­vet avdrag för fram­tida garan­ti­ut­gif­ter skall åter­fö­ras till beskatt ning näst­föl­jande beskatt­ningsår. 5. före­tag, som dri­ver kärn­krafts­an­lägg­ning, får avdrag för belopp som i räken­ska­perna för beskatt­nings­å­ret avs ätts för att täcka före­ta­gets utgif­ter för fram­tida han­te­ring av utbränt kärn­bränsle, radi­o­ak­tivt avfall o.d. avdrag med­ges dock inte för han­te­rings­ut­gif­ter som belö­per på verk­sam het som bedrivs efter beskatt­nings­å­rets utgång och inte hel­ler för han te rings­ut­gif­ter för vilka före­ta­get kan påräkna ersätt­ning enligt 9 § lagen (1981:669) om finan­sie­ring av fram­tida utgif­ter för använt kärn­bränsle m. m. med­gi­vet avdrag skall åter­fö­ras till beskatt­ning näst­föl­jande beskatt ningsår. vad i före­gå­ende stycke sagts gäl­ler även i fråga om före­tag, som ic ke dri­ver kärn­krafts­an­lägg­ning, såvida före­ta­get mot för­skotts­be­tal­ning åta­git sig att svara för fram­tida utgif­ter för han­te­ring av utbränt kärn­bränsle, radi­o­ak­tivt avfall o.d. till 26 § 1. skatt­skyl­dig som ar för­satt i kon­kurs har inte rätt till avdrag för under­skott. läggs kon­kur­sen ned på grund av att bor­ge­nä­rerna har erhål­lit full betal­ning får den skatt­skyl­dige avdrag för under­skott som inte med- getts på grund av bestäm­mel­sen i första meningen. 2. har skatt­skyl­dig eller han­dels­bo­lag som han är delä­gare i under beskatt­nings­å­ret erhål­lit ackord utan kon­kurs med­ges inte avdrag för un der­skott i för­värvs­källa till vil­ken skuld som omfat­tas av ackor­det hän­för sig. t:,. till 31 § i.'"' med pen­sion för­stås dels belopp, som annor­le­des än i följd av för­säk­ring utgår på grund av före­gå­ende tjäns­te­för­hål­lande, dels bel opp. 192 ' senaste lydelse 1989: 1080. ¬ som på grund av lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring utgår i form av sfs 1990:650 folk­pen­sion eller tilläggs­pen­sion, dels belopp som utgår på grund av pen sions­för­säk­ring. med pen­sions­för­säk­ring för­stås för­säk­ring, som inte med­för rätt till andra för­säk­rings­be­lopp än ålderspen­sion, inva­lid­pen­sion eller efter­le­van depen­sion. för att en för­säk­ring skall anses som pen­sions­för­säk­ring ford ras vidare, om inte annat föl­jer av för­kla­ring enligt s jut­tonde styc­ket, att för­säk­ringen med­de­lats i en hä r i lan­det bedri­ven för­säk­rings­rö­relse. med för­säk­rad avses den på vars liv för­säk­ringen tagits eller, i fråga om inva­lid pen­sion, den vars arbetso­för­måga för­säk­ringen avser. med tjäns­te­pen sions­för­säk­ring för­stås pen­sions­för­säk­ring, som har sam­band med tjänst och för vil­ken den för­säk­ra­des arbets­gi­vare åta­git sig att ansvara för betal­ning av hela avgif­ten. med tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring för­stås också pen­sions­för­säk­ring, som - om en anställd avli­dit — tagits av den anställ des arbets­gi­vare till för­mån för den anställ­des efter­le­vande och för vil­ken för­säk­ring arbets­gi­va­ren åta­git sig att ansvara för betal­ning av hela avgif ten. i fråg a om annan pen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring skall för­säk­rings­ta­ga­ren vara den för­säk­rade. har för­säk­rings­ta­ga­ren eller hans make eller per­son med vil­ken han sam­man­bor under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den barn under 16 år, får han ta för­säk­ring avse­ende efter­le­van depen­sion på sin makes eller den sam­man­bo­en­des liv, om bar­net insätts som för­månsta­gare. om sär­skilda skäl före­lig­ger kan riks­skat­te­ver­ket efter ansö­kan medge att döds­boet efter skatt­skyl­dig som här i riket bedri­vit närings­verk­sam­het får ta för­säk­ring avse­ende efter­le­van­de­pen­sion. som för­ut­sätt­ning för att med­gi­vande skall läm­nas gäl­ler att den efter­le­vande sak­nar betryg­gande pen­sions­skydd och att för­säk­ringen tas i sam­band med att boet upp­hör med dri ften i för­värvs­käl­lan. mot­sva­rande gäl­ler om den avlidne dri­vit verk­sam­he­ten genom för­med­ling av juri­disk per­son. ålderspen­sion får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. om sär­skilda skäl före­lig­ger, får dock rege­ringen eller, efter rege­ring­ens för­ord­nande, riks­skat­te­ver­ket efter ansö­kan besluta att pen­sion får börja utgå vid lägre ålder. ålderspen­sion få r utgå högst så länge den för­säk­rade lever, men under den för­säk­ra­des livs­tid lägst fem å r eller, om för­säk­ringen skall upp­höra när den för­säk­rade fyl­ler 65 år, lägst tre år. pen­sio­nen får under den första femårs­pe­riod under vil­ken den utbe­ta­las inte utgå med an nat än samma belopp vid varje utbe­tal­nings­till­fä­lie eller med sti­gande pen­sions­be­lopp. för ålderspen­sion som utgår enligt all­män pen­sions­plan gäl­ler, om den skall upp­höra innan den för­säk­rade avli­der, vad därom utfästs enligt pla­nen. vad som enligt de nna lag avses med all­män pen­sions­plan fram­går av punkt 20 av a nvis­ning­arna till 23 §. för­månsta­gare får inte insät­tas till an nan ålderspen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring. till tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring avse­ende ålders pen­sion skall anställd , som då för­säk­rings­av­ta­let ingicks var den för­säkra de, vara för­månsta­gare. med inva­lid­pen­sion för­stås pen­sion som utgår till den för­säk­rade högst så läng e denne är arbctso­för­mögen eller har ned­satt arbets­för­måga. inva lid­pen­sion får upp­höra tidi­gast fem å r efter det för­säk­rings­av­ta­let träffa des. i fråga om för­månsta­gare gäl­ler före­skrif­terna i före­gå­ende stycke. 1193 ¬ sfs 1990:650 med efter­le­van­de­pen­sion för­stås pen­sion 1. som efter den för­säk­ra­des död utgår til! den för­säk­ra­des make, vaf . med i detta sam­man­hang för­stås per­son med vil­ken den för­säk­rade varit f gift eller sam­man­bott under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den, 2. som efter den för­säk­ra­des död utgår till barn till den för­säk­rade eller barn till per­son som angi­vits under 1, 3. som utgår till efter­le­vande på grund av för­säk­ring som tagits av dödsbo efter med­gi­vande av riks­skat­te­ver­ket enligt tr edje styc­ket, var­vid pen­sion får utgå som om den avlidne varit för­säk­rad, eller 4. som utgår på grund av för­säk­ring som tagits av arbets­gi­vare till för­mån för anställds efter­le­vande med stöd av a ndra styc­ket sista mening en, var­vid pen­sion får utgå som om den avlidne varit för­säk­rad. efter­le­van­de­pen­sion får utgå högst så länge den efter­le­vande lever och får under den första femårs­pe­riod under vil­ken den utbe­ta­las inte ut gå med annat än samma belopp vid varje utbe­tal­nings­till­fälle eller med sti­gande pen­sions­be­lopp. efter­le­van­de­pen­sion till per­son som avses i före gående stycke 1. får upp­höra när denne ingår nytt ä kten­skap men i a nnat fall under den­nes livs­tid inte för­rän fem å r för­flu­tit efter den för­säk­ra­des död. har den för­säk­rade avli­dit mindre än fem år före den tid­punkt då för­säk­ringen annars skulle ha upp­hört, får dock sådan efter­le­van­de­pen­sion som nyss sagts upp­höra vid sist­nämnda tid­punkt. efter­le­van­de­pen­sion till barn, som avses i före­gå­ende stycke 2., skall upp­höra senast när bamet fyl­ler 20 år. är bar­net var­ak­tigt oför­mö­get till arbete, får pen­sion utgå så länge bar­net lever. har för­säk­ring avse­ende efter­le­van­de­pen­sion till bam tagits på sådan per­sons liv som avses i före­gå­ende stycke 1., skall pe n sio­nen upp­höra senast när bar­net fyl­ler 16 år. som efter­le­van­de­pen­sion anses även pen­sion som — om för­säk­rad eller efter­le­vande make avli­der innan ålders-​​ eller efter­le­van­de­pen­sion har ut gått under viss i för­säk­rings­av­ta­let angi­ven minsta tid — skall utgå un der åter­sto­den av denna tid (för­sörj­nings­ränta). en för­ut­sätt­ning för detta är dock att för­sörj­nings­rän­tan skall kunna utgå endast till per­son som avses i nionde styc­ket. vidare för­ut­sätts a) att för­sörj­nings­rän­tan är för­e­nad med livsva­rig ålderspen­sion eller med sådan livsva­rig efter­le­van­de­pen­sion till make, som skall börja ut gå ome­del­bart efter den för­säk­ra­des död, samt att för­sörj­nings­rän­tans årsbe-​​ lopp inte över­sti­ger den livsva­riga pen­sio­nens års­be­lopp, b) att för­sörj­nings­rän­tan skall utgå under högst tjugo år, dock med den inskränk­ningen att, då rän­tan är för­e­nad med livsva­rig ålderspen­sion, rän­tan inte får utgå längre än till den tid­pun kt, då den för­säk­rade skulle ha fyllt 90 år, och inte hel­ler, vid pen­sions­ål­der över 70 år, under längre tid än som mot­svar ar skill­na­den mel­lan 90 år och pen­sions­ål­dern, c) att pre­mier för för­sörj­nings­rän­tan och den med denna för­e­nade livsva­riga pen­sio­nen skall erläg­gas under tid, som inte med mera än fe m år under­sti­ger den tid under vil­ken för­sörj­nings­rän­tan enligt avta­let längst skall utgå, samt att inte vid utgången av något kalen­derår under först nämnda tid det sam­man­lagda belop­pet av erlagda pre­mier över­sti­ger det belopp, som vid samma tid­punkt skulle ha erlagts, om pre­mie­be­tal­ningen jämnt för­de­lats på tid, som med fem år under­sti­ger den tid under vil­ken för­sörj­nings­rän­tan längst skall utgå. vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna under a) i näst­fö­re­gå­ende st ycke ¬ skall efter­le­van­de­pen­sion anses såsom livsva­rig, även om pen­sion skall sfs 1990:650 ^^r^upp­höra vid omgifte. som for­månsta­gare till för­säk­ring avse­ende efter­le­van­de­pen­sion får en- dast insät­tas per­son till vil­ken efter­le­van­de­pen­sion kan utgå enligt nionde ''^ch tionde styc­kena eller, vid för­sörj­nings­ränta, per­son som anges i nionde styc­ket. för­säk­rings­vill­kor, som med hän­syn till bestäm­mel­serna i denna lag är •••;j;avgö­rande för frå­gan h uruvida för­säk­ringen är att anse som pensionsför-​​ •' säk­ring, skall tas in i för­säk­rings­av­ta­let. detta skall dess­utom inne­hålla '-^.yill­kor att för­säk­ringen inte får pant­sät­tas efter belå­nas och inte hel­ler •^ änd­ras på sådant sätt att den inte längre upp­fyl­ler de före­skrif­ter, som v;: inges för pen­sions­för­säk­ring i denna lag, eller i andra fall än nedan före­skrivs över­lå­tas eller åter­kö­pas. avta­let får inte inne­hålla vill­kor som ar ofören­ligt med bestäm­mel­serna om pen­sions­för­säk­ring i denna lag. i l;i under den för­säk­ra­des livs­tid får pen­sions­för­säk­ring endast över­lå­tas 1. till följd av anställ­nings­för­hål­lande, där­vid för­säk­ringen före eller rc:efter över­lå­tel­sen skall ha karak­tär av tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, f ::'- 2. på grund av utmät­ning lik­som vid ackord eller kon­kurs eller • 3. genom bodel­ning. ny ägare till pen­sions­för­säk­ring skall ome­del­bart under­rätta försäk-​​ r:.t"rings­gi­va­ren om för­vär­vet av för­säk­ringen. åter­köp av pen­sions­för­säk­ring ';i:_-rår utan hin­der av bestäm­mel­serna i denna lag ske, om det tek­niska åter­köps­vär­det upp­går till högst 10000 kro­nor eller om sär­skilda skäl ,-v,;-​före­lig­ger och riks­skat­te­ver­ket på sär­skild ansö­kan med­ger det. bestäm-​​ - v-​mel­serna i lagen h ind­rar inte hel­ler åter­be­tal­ning enligt 13 kap. 4 § äkten-​​ >kaps­bal­ken av för­säk­rings­ta­ga­rens till­go­do­ha­vande. ...v om sär­skilda skäl före­lig­ger, kan rikssk atte­ver­ket efter ansö­kan för­klara itt för­säk­ring som har med­de­lats i uto mlands bedri­ven för­säk­rings­rö­relse , • skall anses som pen­sions­för­säk­ring. sådan för­kla­ring får med­de­las endast jnder för­ut­sätt­ning att vill­ko­ren för för­säk­ringen i huvud­sak står i över- ...ins­stäm­melse med bestäm­mel­serna i denn a anvis­nings­punkt om pen­sions för­säk­ring. har riks­skat­te­ver­ket med­de­lat för­kla­ring som här avses kan för­säk­ringen inte övergå till kapi­tal­för­säk­ring, j",. med kapi­tal­för­säk­ring för­stås annan liv­för­säk­ring än pensionsförsäk-​​ ' ;ing. till kapi­tal­för­säk­ring hän­förs mot sta­tens gruppliv­för­säk­ring svaran-​​ ' le för­mån från kom­mun, även om för­må­nen inte utgår på grund av , .örsäk­ring. för­säk­ring som enligt denna lag är att hän­föra till pen­sions­för­säk­ring får •-''inses såsom kapi­tal­för­säk­ring, om för­be­håll härom inta­gits i avta­let vid j''',iess ingå­ende. "" pre­mie­be­fri­el­se­för­säk­ring skall anses till­höra samma slag av för­säk­ring • ;om huvud­för­säk­ringen. • •' för att sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring skall anses ha tagits i sam­ban d ••' "ned tjänst fordras, att pre­mier för för­säk­ringen skall beta­las av arbetsgiva-​​ ; f' en. vidare fo rdras att anmä­lan görs till för­säk­rings­an­stal­ten om att för- ' äkringen har tagits i sam­band med tj änst. till liv­ränta räk­nas även höj­ning av liv­rän­tan och sådant tillägg till •'"'lenna som skall utgå under liv­rän­tans fort­satta bestånd. såvitt gäl­ler kra­ven enligt denna anvis­nings­punkt, att en ålders-​​ eller tter­le­vandcpcn­sion under den första femårs­pe­ri­o­den inte utgår med an- 1195 ¬ sfs 1990:650 nat än samma belopp vid varje utbctal­nings­till­fallc eller med sti­gan belopp samt att års­be­lop­pet av en för­sörj­nings­ränta inte över­sti­ger d livsva­riga pen­sio­nens års­be­lopp, bort­ses i fråga om för­säk­ring enligt la geit (1989: 1079) om liv­för­säk­ringar med akti­e­fonds­an­knyt­ning från sådana för­änd­ringar av belop­pen som för­an­leds av kurs­ut­veck­lingen på fon dande larna. mot beslut, som riks­skat­te­ver­ket med­de­lat i ärende enligt denna anvis nings­punkt, får talan inte föras. 1196 till 32 § 3."' såsom intäkt av tjänst skall upp­ta­gas, bland annat, hyres­vär­det av bostad, som kan vara åt den anställde upp­lå­ten. för den, som är anställd och såsom löne­för­mån åtnju­ter bostad, skall alltså vär­det av denna bo stads­för­mån med­räk­nas vid löne­för­må­ner­nas upp­skatt­ning. vidare skall såsom intäkt upp­ta­gas vär­det av andra utav den skatt­skyl­dige åtnj utna för­må­ner, där­est han icke skulle varit berät­ti­gad att åtnjuta avdrag för utgif­terna för för­må­ner­nas för­vär­vande för den hän­delse, att han sjä lv för­skaf­fat sig dem. såsom intäkt skall såle­des, under nyss angivna förut sätt­ning, upp­ta­gas exem­pel­vis vär­det av fri kost och fria resor ävensom skat­ter, för­säk­ringar o. d., som arbets­gi­va­ren beta­lat för den anställ­des räk­ning eller eljest till­han­da­hål­lit. arbets­gi­vares kost­na­der för tryg­gande av arbets­ta­ga­res pen­sion genom avsätt­ning eller pen­sions­för­säk­ring utgör dock icke skat­te­plik­tig intäkt för den anställde. angå­ende vär­de­sätt­ningen å bostads­för­mån och andra natu­ra­för­må­ner, som kunna ingå i av löningen, med­de­las bestäm­mel­ser i 42 § och där­till hörande anvis­ningar. är tjäns­te­bo­stad med hän­syn till veder­bö­rande tjänst­in­ne­ha­vare i tjäns­ten ålig­gande repre­sen­ta­tions­skyl­dig­het större än som skä­li­gen kan anses erfor­der­ligt för en per­son i mot­sva­rande ställ­ning men utan sär­skild, med tjäns­ten för­e­nad repre­sen­ta­tions­skyl­dig­het, skall såsom värde å bostads­för­må­nen upp­ta­gas alle­nast vad som kan anses mot­svara en bostad av sist­nämnda beskaf­fen­het. mots varande gäl­ler, dä rest tjäns­te­bo­stad av annan anled­ning är större än som kan anses erfor­der ligt för tjänst­in­ne­ha­va­rens och hans familjs behov. har tjänst­in­ne­ha­vare fått utgiva ersätt­ning för bostads­för­mån, skall givet­vis bosta­dens upp­s­kat tade värde där­med mins­kas. 4.''- i vis sa tjäns­ter är sär­skild ersätt­ning anvi­sad för vissa med tjäns­ten för­e­nade omkost­na­der, som måste beta­las av den skatt­sky­i­dige. denna ersätt­ning skall tas upp som intäkt, och de omkost­na­der, som skall beta­las med ersätt­ningen, dras av som kost­na­der för tjäns­ten el ler upp­dra­get. om där­vid ersätt­ningen inte räc­ker till för att betala omkostna derna, får bris­ten dras av mot intäk­ten av tjäns­ten i övrigt. här­vid gäl­ler dock, om det kan anta s att ersätt­ningen har beräk­nats med hän­syn till vad som skä­li­gen kan anses nor­malt gå åt för att täcka de omkost­na­der som skall beta­las med ersätt­ningen, att större avdrag än som sva­rar mot den anvi­sade ersätt­ningen bör med­ges endast om det visas, att ersätt­ningen på grund av sär­skilda för­hål­lan­den inte räckt till för sådana skä­lig a omkostna der. å andra sidan bör det i sådana fall ofta kunna anta s, att ersätt­ningen i sin hel­het gå tt åt till de omkost­na­der för vilka den avsctts, utan att sär­skild senaste lydelse 1987: 1.803. senaste lydelse 1989; 1017, ¬ utred­ning behö­ver läm­nas i det ta avse­ende. i f råga om trakt amentsersätt-​​ sfs 1990:650 • 's ning och resek ost­nads­er­sätt­ning vid resa med egen bil gä ller dock sär­skilda ''•- bestäm­mel­ser i pun kterna 3, 3 a och 3 c av anvis­ning­arna till 33 §. -'"• s.'" under­stöd, som vid arbets­konf likt utgått till i kon­flik­ten indra­gen • i - arbe­tare från orga­ni­sa­tion, som han till­hört, är icke att hän­föra till skatte plik­tig intäkt. fr 10. har arbets­gi­vare eller upp­drags­gi­vare läm­nat arbets­ta­gare eller upp drags­ta­gare rän­te­fritt lån eller lån där rän tan under­sti­ger en jämförelserän-​​ ta, som upp­går till stats­lå­ne­rän­tan i slu­tet av novem­ber året före beskatt nings­å­ret med tillägg av en pro­cen­ten­het, skall arbets­ta­ga­ren eller upp- • drags­ta­ga­ren ta upp for­må­nen av lånet som intäkt av tjänst. denna för­mån ' utgörs av skill­na­den mel­lan jäm­fo­rel­se­rän­tan och avta­lad ränta, förmåns-​​ ••• v belo ppet skall anses som en betald rän­teut­gift. "f, med lån från arbetsg ivare eller upp­drags­gi­vare lik­ställs annat lån om det • finns anled­ning anta att arbets­gi­va­ren eller upp­drags­gi­va­ren för­med­lat det. det som sagts i den na punkt gäl­ler ej i fall som avses i punkt 14 sjätte styc­ket av anvis­ning­arna. sjuk­pen­ning enligt lagen (1962:381) om all­män for­säk­ring, lagen v: (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring, lagen (1976:380) om arbetsskade-​​ för­säk­ring, lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd och lagen (1977:267) om krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjöm än utgör skat­te­plik­tig intäkt i^ av tjänst om sjuk­pen­ningen grun­das på för­värv­sin­komst, som hän­för sig till tjänst. till intäkt av tjänst hän­fö­res under nämnda för­ut­sätt­ning också -.• - ersätt­ning enligt lagen (1989:225) om ersätt­ning till smitt­bä­rare samt .annan lag eller för­fatt­ning, som utgått annor­le­des än på grund av försäk-​​ . ring, som nyss sagts, till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbete eller på grund av m ili­tär­tjänst­gö­ring. , 1 för­äld­ra­pen­ning­för­må­ner och vård­bi­drag enligt lagen om all­män för- ,, säk­ring samt ersätt­ning enligt lagen (1988:1465) om ersätt­ning och ledig het for när­stå­en­de­vård utgör skat­te­plik­tig intäkt av tjänst, dock ej sådan . del av vå rdbi­drag som utgör ersätt­ning for mer­kost­na­der. kort­tids­stu­di­e­stöd, vux­enstu­die­bi­drag och utbild­nings­ar­vode enligt stu- , d iestöds­la­gen (1973:349), utbild­nings­bi­drag för dok­to­ran­der, timersätt-​​ ; • ning vid gru ndut­bild­ning for vuxna (grund­vux), vid vux­en­ut­bild­ning för psy­kiskt utveck­lings­störda (sar­vux) och vid grund­läg­gande svenskun­der vis­ning för invand­rare räk­nas som skat­te­plik­tig intäkt av tjänst. dag­pen­ning från erkänd arbets­lös­hets­kassa, kon­tant arbetsmarknads-​​ ' stöd, stats­bi­drag mot­sva­rande dag­pen­ning från erkänd arbets­lös­hets­kassa ' • eller kon­tant arbets­mark­nads­stöd som läm­nas till arbets­lös som star­tar " e gen rörelse samt ersätt­ning enligt 16 § lagen (1989:425) om sär­skilda •" inskol­nings­plat­ser hos offent­liga arbets­gi­vare räk­nas som skat­te­plik­tig in- 7" takt av tjänst. dag­pen­ning vid utbild­ning och tjänst­gö­ring inom total­för­sva­ret räk­nas '' som skat­te­plik­tig intäkt av tjänst. det­samma gäl­ler dag­pen­ning och st imu­lans­bi­drag, vilka enligt av rege- 7 - ringen eller av stat­lig myn­dig­het med­de­lade bestäm­mel­ser utgå till deltaga-​​ re i arbets­mark­nads­ut­bild­ning samt med dem i fråga om sådana bidrag 7 - lik­ställda. •" senaste lydelse 1987: 1.103. '••senaste lydelse 1990:636. ' '97 ¬ sfs 1990:650 12 a.'''* till intäkt av tjänst räk­nas avdrag for egen­av­gif­ter som h åter­förts enligt punkt 7 av anvis­ning­arna till 33 § samt resti­tu­e­rade, avkor tade eller avskrivna egen­av­gif­ter enligt lagen {1981:691) om soci­al­av­gif­ter, -= som inte utgör intäkt av närings­verk­sam­het, och avgif­ter, som avses i 4 6 § < - 2 mom. första styc­ket 3 och som satts ned genom änd­rad debi­te­ring, allt i den mån avdrag har med­getts för avgif­terna. 13."'' är skatt­skyl­dig före­tags­le­dare i ett fåmans­fö­re­tag eller i ett få- man­sägt han­dels­bo­lag och har hans make inte sådan ledande ställ­ning i före­ta­get gäl­ler, i fråga om lön eller annan ersätt­ning från före­ta­get till maken för utfört arbete, bestäm­mel­serna i andra styck et. maken bes­kat­tas själv för den ersätt­ning som han upp­bu­rit från företa get under för­ut­sätt­ning att ersätt­ningen är att anse som mark­nads­mäs­sig. för över­skju­tande del skall i stäl­let före­tags­le­da­ren bes­kat­tas. ersätt­ning för utfört arbete från ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmansägt han­dels­bo­lag till före­tags­le­da­res eller den­nes makes barn, som ej uppn ått 16 års ålder, bes­kat­tas hos den av makarna som har den högsta inkoms­ten från före­ta­get, eller, om makarna har lika stor inkomst från före­ta­get, hos den äldste maken. detta gäl­ler också ersätt­ning till barn, som har fyllt 16 år, till den del ersätt­ningen över­sti­ger mark­nads­mäs­sigt veder­lag för bar nets arbetsin­sats. är före­tags­le­da­res make och barn, som avses i tredje styc­ket, delä­gare i fåmansägt han­dels­bo­lag tilläm­pas andra och tredje styc­kena i den mån inkoms­ten utgör ersätt­ning för utfört arbete. till den del inkoms­ten utg ör skä­lig ersätt­ning för i bolag et gjord kapi­tal­in­sats bes­kat­tas delä­ga­ren själv för inkoms­ten. är inkoms­ten större bes­kat­tas före­tags­le­da­ren för över­skju tande del. har båda makarna inkomst från bola­get gäl­ler beträf­fande d en över­skju­tande delen bestäm­mel­serna i tredje styc­ket. 14, anskaf­far ett fåmans­fö­re­tag från annan än delä­gare eller delä­gare när­stå­ende per­son lös egen­dom, som ute­slu­tande eller så gott som ute­slu tande är avsedd för pri­vat bruk för före­tags­le­dare i före­ta­get eller f öre­tags ledare när­stå­ende per­son, skall ett belopp mot­sva­rande anskaff­nings­kost naden för egen­do­men tas upp som intäkt av tjänst hos före­tag sle­da­ren. vad nu sagts gäl­ler inte anskaff­ning av bil som fö ran­le­der beskatt­ning av bil­för­mån. avytt­rar delä­gare i fåmans­fö­re­tag eller delä­gare när­stå­ende per­son egen dom till före­ta­get skall, om pri­set är högre än egen­do­mens mark­nads­värde, det över­skju­tande belop­pet beskatta s hos över­lå­ta­ren som intäkt av tjänst, av 24 § 6 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt fram­gå­ratt åter­stå­ende del av veder­la­get skall beak­tas vid beräk­ning av rea­lisa tions­vinst samt att vid denna beräk­ning sär­skilda undan­tags­reg­ler gäl­ler för fas­tig­het och bostads­rätt. avser avytt­ringen sådan egen­dom som av ses i 30 § nämnda lag gäl­ler dock, oav­sett hur pri­set för­hål­ler sig till mark­nads vär­det, att hela veder­la­get, utan avdrag för något omkost­nads­be­lopp, skall bes­kat­tas hos över­lå­ta­ren som intäk t av tjänst, såvida inte egen­do­men är eller kan vän­tas bli till nytta för före­ta­get. vad som i andra styc­ket sägs om bostads­rätt gäl­ler endast sådan bos tads rätt som avses i 26 § 1 mom. första styc­ket lagen om stat­lig inkomst­skatt jtimi 198 senaste lydelse 1985; 10)7. senaste lydelse 1976:1094. ¬ men tilläm­pas även i fråga om a ndel eller aktie som avses i and ra styc­ket sfs 1990:650 av samma moment. för­vär­var delä­gare i fåmans­fo­re­tag eller delä­gare när­stå­ende per­son egen­dom irån före­ta­get till lägre pris än egen­do­mens ma rknads­värde, skall ett belopp mot­sva­rande skill­na­den bes­kat­tas hos för­vär­va­ren som intäkt , av tjänst. vad nu sagts gäl­ler också när delä­gare i fåmansägt han­dels­bola g eller delä­gare när­stå­ende per­son för­vär­var egen­dom från han­dels­bo­la­get, ~ om egen­do­men omfat­tar sådant hus eller avser sådan lägen­het som i och " • me d för­vär­vet blir eller kan antas komma att bli pri­vat­bo­stad enligt 5 § , andra eller fjärde styc­ket eller tomtm ark som avses bli beb yggd med sådan j , • bostad. första meningen tilläm­pas inte när det är företags­le­da­ren som för­vär­var egen­do­men och denne har bes­kat­tats enligt första styc­ket vid före­ta­gets för­värv av egen­do­men. har före­tags­le­dare i ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmansägt han­dels­bo­lag "v ell er före­tags­le­dare när­stå­ende per­son upp­bu­rit hyra eller annan ersätt­ning från före­ta­get för lokal, som ägs eller dis­po­ne­ras av före­tags­le­da­ren eller ' • • den honom när­stå­ende, skall ersätt­ningen, såvida den inte skall bes­kat­tas " såsom intäkt av närings­verk­sam­het, hos mot­ta­ga­ren bes­kat­tas som intäkt ^ av tjänst. motta garen får dock åtnjuta skä­ligt avdrag för den kost­nad som han fått vid­kän­nas på grund av att före­ta­get utnytt­jat loka­len i fråga. - har fåmans­fö­re­tag läm­nat före­tags­le­dare eller före­tags­le­dare när­stå­ende per­son rän­te­fritt lån eller lån där rän­tan under­sti­ger en jäm­fö­rel­se­ränta, som upp­går till stats­lå­ne­rän­tan i slu­tet av novem­ber året före beskattnings-​​ året med tillägg av en pro­cen­ten­het, skall lån­ta­ga­ren ta upp för­må­nen av i:-' lånet som intäkt av tjänst. denna för­mån utgörs av skill­na­den mel­lan r;:i' jäm­fö­rel­se­rän­tan och avta­lad ränta. har fåmans­fö­re­tag läm­nat lån till före­tags­le­dare eller före­tags­le­dare x::r: n ärstå­ende per­son och har lånet skri­vits ned i före­ta­gets räken­ska­per, skall det ned­skrivna belop­pet bes­kat­tas hos lån­ta­ga­ren som intäkt av tjänst. vad ; vnu sagts gäl­ler dock inte lån som avses i punkt 15. som fåmans­fö­re­tag räk­nas a) aktie­bo­lag och eko­no­misk för­e­ning, vari en fysisk per­son eller ett v -i; fåtal fysiska per­so­ner äger så många aktier eller ande­lar att dessa per­so­ner har mer än hälf­ten av rös­terna för akti­erna eller ande­larna i före­ta­get; samt b) aktie­bo­lag och eko­no­misk för­e­ning vars verk­sam­het är upp­de­lad på .verk­sam­hets­gre­nar, som är obe­ro­ende av varandra, såvida en per­son ge- nom aktie-​​ ell er andels­in­ne­hav, avtal eller på där­med jäm­för­ligt sätt har , . > den reella be stäm­man­de­rät­ten över sådan verk­sam­hets­gren och självstän-​​ .... digt kan för­foga öve r dess resul­tat. som fåmans­fö­re­tag räk­nas dock inte akti­e­mark­nads­bo­lag enligt lagen (1985:571) om vär­de­pap­pers­mark­na­den. som fåmans­fö­re­tag räk­nas inte j. hel­ler bostads­för­e­ningar och bostads­ak­tie­bo­lag som avses i 2 § 7 mom. första styc­ket lagen om stat­lig inkomst­skatt. ^. som fåmansägt han­dels­bo­lag räk­nas a) han­dels­bo­lag, vari en fysisk per­son eller ett fåtal fysiska per­so­ner genom sitt andels­in­ne­hav eller på annat sätt har ett bestäm­mande inflytan-​​ ""'l, de; samt - ' b) han­dels­bo­lag, vars verk­sam­het är upp­de­lad på verk­sam­hets­gre­nar som ä r obe­ro­ende av varandra, såvida en per­son genom andels­in­ne­hav, avtal eller på där­med jäm­för­ligt sätt har den reella bestäm­man­de­rät­ten 1199 över sådan verk­sam­hets­gren. ¬ sfs 1990:650 med ägare enligt åttonde och tionde styc­kena avses den som — direkt eller genom för­med­ling av juri­disk per­son — äger eller på där­med jamfor-​​' ligt sätt inne­har aktie eller andel i före­ta­get. som före­tags­le­dare i fåmans­fö­re­tag eller fåmansägt han­dels­bo­lag skall anses den eller de per­so­ner som till följd av eget eller när­stå­ende per­sons aktie-​​ eller andels­in­ne­hav i före­ta­get eller annan lik­nande grund har ett väsent­ligt infly­tande i före­ta­get eller — där fråga är om före­tag som avses i åttonde styc­ket b eller tionde styc­ket b — den som har den reella bestäm man­de­rät­ten över viss verk­sam­hets­gren och själv­stän­digt kan för­foga över dess resul­tat. vid tillä mpning av denna anvis­nings­punkt skall såsom när­stå­ende per son räk­nas för­äld­rar, far-​och mor­för­äld­rar, make, avkom­ling eller avkom-​​ lings make, sys­kon eller sys­kons make eller avkom­ling samt dödsbo vari den skatt­skyl­dige eller någon av nämnda per­so­ner är delä­gare. med av kom­ling avses jäm­väl styv­barn och fos­ter­barn. 15. har pen­ning­lån läm­nats i st rid mot bestäm­mel­serna i 12 kap. 7§ aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m., skall låne­be­lop­pet bes­kat­tas hos lån­ta­ga­ren som intäkt av tjänst, såvida inte syn­ner­liga skäl före­lig­ger mot detta. till 33 § 3.''' har skatt­skyl­dig i sitt arbet e före­ta­git resor som varit för­e­nade med över­natt­ning utom den van­liga verk­sam­hets­or­ten, äger han rätt till a vdrag för den ökning i l evnads­kost­na­den, som han har haft på grund av att ha n vis­tats utom sin van­liga verk­sam­hets­ort. den van­liga verk­sam­hetso rlen utgörs av ett område inom ett avstånd av 50 kilo­me­ter från den skatt­skyl­di­ges tjäns­te­ställe. med van­lig ver ksam hets­ort lik­ställs ett område inom ett avstånd av 50 kilo­me­ter från den skatt­skyl­di­ges bostad. tjäns­te­ställe är den plats där en arbets­ta­gare full­gör huvud­de­len av sitt arbete. om detta sker under för­flytt­ning eller på arbets plat­ser som hela tiden väx­lar, anses som t jäns­te­ställe i rege l den plats där arbets­ta­ga­ren full­gör en del av sitt arbete, såsom att hämta och lämna arbets­ma­te­rial eller utföra för­be­re­dande och avslu­tande arbets­upp­gif­ter. om ar bete på varje arbets­plats pågår begrän­sad tid enligt de vill­kor som gäl­ler för vissa arbets­ta­gare inom byggnads-​​ och anlägg­nings­bran­schen eller där­med jäm­för­liga bran­scher skall den skatt­skyl­di­gas bostad anses som tjäns­te­ställe. kost­nads­ök­ning enligt första styc­ket kan avse utlägg för logi, mer­kost nad för mål­ti­der samt diverse småut­gif­ter. har arbets­gi­vare för för­rätt­ning inom riket utgi­vit ersätt­ning för att täcka kost­nads­ök­ningen för rhål­ti­der och småut­gif­ter — d agtrak­ta­men te —, och visar den skatt­skyl­dige inte större ökning, med­ges avdrag med belopp mot­sva­rande den upp­burna ersätt­ningen, dock högst 150 kro­nor per dag (helt max­i­mi­be­lopp för dag). detta max­i­mi­be­lopp avser kost­nads ökning för mål­ti­der och småut­gif ter under varje hel dag som har tagits i anspråk för resan. som hel dag anses även avre­se­dag om resan har på bör­jats före kl. 12.00 och hem­komst­dag om resan har avslu­tats efter kl. 1200 senaste lydelse 1990: 335. \ ¬ ' 19.00. om resan har påbör jats senare eller avslu­tats tidi­gare skall avdra­get sfs 1990:650 • bestäm­mas till högst ett halvt max­i­mi­be­lopp, fe skatt­skyl­dige inte fått ersätt­ning från arbets­gi­va­ren for att täcka 1"^ 'kost­nads­ök­ning för mål­ti­der och småut­gif­ter men gör san­no­likt att han haft sådana mer­kost­na­der med­ges avdrag enligt scha­blon med 75 kro­nor ' per dag. vill skatt­skyl­dig visa at t kost­nads­ök­ningen i en och samma anställ­ning varit större än avdrag som beräk­nats i enlig­het med vad nu sagts, skall ~ utred­ningen avse hans samt­liga för­rätt­ningar inom riket i nämnda anställ ning under beskatt­nings­å­ret. 7"- avdrag for kost­nad för logi vid för­rätt­ning inom riket med­ges med • - belopp mot­sva­rande den fak­tiska utgif­ten. kan den skatt­skyl­dige inte visa logi­kost­na­den med­ges avdrag med belopp mot­sva­rande ersätt­ning som •fe upp­bu­rits från arbets­gi­va­ren - nal­trak­ta­mente. detta avdrag får dock inte över­stiga 75 kro­nor per natt {m axi­mi­be­lopp för natt). '• när arbete utom den van­liga verk­sam­hets­or­ten varit for­lagt till en och ''7 samma ort inom riket under längre tid än tre måna­der i en följd bedöms -7 rät­ten till avdrag och beräk­nas detta enligt bestäm­mel­serna i punkt 3 a. en -• löpande för­rätt­ning anses bru­ten endast av uppe­håll som beror på att arbe­tet for­läggs till annan ort under minst fyra vec­kor. har skatt­skyl­dig som har rätt till avdrag for ökade lev­nads­kost­na­der enligt denna punkt erhål­lit kost­for­mån skall avdra­get redu­ce­ras med hän- syn här­till. •f.; : kost­nads­ök­ning under för­rätt­ning som varit för­e­nad med över­natt­ning på utri­kes ort, får beräk­nas för varje för­rätt­ning för sig. avdra­get skall även här, om den skatt­skyl­dige inte visar större ökning, anses ha upp­gått till belopp som mot­sva­rar den kost­nads­er­sätt­ning som arbets­gi­va­ren givit • ut, dock högst med belopp som kan anses mots vara största nor­mala ökning i lev­nads­kost­na­den under ett dygn för respek­tive för­rätt­nings­land. : • 3 a. en avdrags­gill för­dy­ring avse­ende ökade lev­nads­kost­na­der kan inte . anses fö religga enbart av den anled­ningen att den skatt­skyl­dige arbe­tar på .. annan ort än den där han har sin bostad. avdrag med­ges dock i föl­jande fall, näm­li­gen om .. arbe­tet avser endast en kor­tare tid, ;7,.. arbe­tet vis­ser­li­gen inte kan beteck­nas som kort­va­rigt men ä ndå typiskt sett är tids­be­grän­sat till sin natur eller sådant att en fast anknyt­ning till den tidi­gare bostads­or­ten krävs, arbe­tet skall bedri­vas på flera olika plat­ser eller det av annan anled­ning inte skä­li­gen kan ifrå­ga­sät­tas att flytt­ning bör ;ske till arbet­sor­ten. oav­sett vad som ovan sagts har en skatt­skyl­dig, som på grund av sitt arbete flyt­tat till ny bostads­ort, rätt till avdrag för ökade lev­nads­kost­na­der •••' om bostad för den skatt­skyl­dige, den nes make, sambo eller familj behål­lits på den tidi­gare bostads­or­ten och sådan dub­bel bosätt­ning är skä­lig på grund av makes eller sam­bos för­värvs­verk­sam­het, svå­rig­het att anskaffa fast bostad på v erk­sam­hets­or­ten eller annan sär­skild omstän­dig­het. avdrag enligt denna punkt med­ges endast om över­natt­ning på arbet­sor ten äger rum. 1201 ¬ sfs 1990:650 avdrag med­ges endast om avstån­det mel­lan bostads­ort en och arbet ten är längre än 50 kilo­me­ter. avdrag enligt första styc­ket med­ges under längst två år och i övri under längst tre år för gifta eller sam­bo­ende par och under längst ett år för ensam­stå­ende skatt­skyl­diga. i den angivna tiden skall inräk­nas tid under» vil­ken avdrag för samma för­rätt­ning med­getts enligt punkt 3. avdrag med­ges dock för längre tid än som sagts nu, om anställ­ning­ens natur eller andra sär­skilda skäl talar för det. avdrag för kost­nad för logi beräk­nas till belopp mot­sva­rande den fak­tis ka utgif­ten. för skatt­skyl­diga som avses i punkt 3 ovan med­ges dock avdrag enligt bestäm­mel­serna i punkt 3 sjunde styc­ket. ökningen i k ostna derna för mål­ti­der och småut­gif­ter på arbet­sor­ten beräk­nas antingen enligt utred­ning om den fak­tiska kost­nads­ök­ning­ens stor­lek eller scha­blon­mäs sigt. den scha­blon­mäs­siga ökningen beräk­nas 1. för skatt­skyl­diga som under de första tre måna­derna av bor­to­va­ron med­gi­vits avdrag enligt punkt 3 ovan och som alltjämt upp­bär kost­nadser sätt­ning från arbets­gi­va­ren till 100 kr onor per dag, 2. för skatt­skyl­diga som med­ges avdrag enligt första styc­ket till 75 kro­nor per dag (ett halvt max­i­mi­be­lopp) under de första tre måna­derna av bor­to­va­ron och där­ef­ter samt i fa ll av dub­bel bosätt­ning till 50 kro­nor per dag (ett tred­je­dels max­i­mi­be­lopp). har skatt­skyl­dig som har rätt till avdrag för ökade lev­nads­kost­na­der enligt denna punkt erhål­lit kost­för­mån skall avdra­get redu­ce­ras med h än syn härti ll. 3 b. den som på grund av sitt arbete vis­tas på annan ort än sin eller sin familjs hem­ort, äger rätt till skä­ligt avdrag för kost­nad för en hem­resa varje vecka om avstån­det mel­lan hem­or­ten och arbet­sor­ten är längre än 50 kilo­me­ter. avdra­get gäl­ler endast kost­nad för resa inom riket. avdra­get skall i regel beräk­nas efter kost­nad för bil­li­gaste färd­sätt. om avstån­det mel­lan hem­or­ten och arbet­sor­ten över­sti­ger sju­hundra kilome ter eller resan före­ta­gits till eller från got­land med­ges dock avdrag för kost­nad för flyg­resa. om god­tag­bara all­männa kom­mu­ni­ka­tio­ner sak­nas får avdrag med­ges för kost­na­der för resa med egen bil enligt den sc hablon som anges i punkt 4. 3 c. den som använt egen bil för resor i tjäns­ten har rätt till avdrag för kost­na­den med ett belopp om 1 krona och 20 öre för varje körd kilo­me­ter. <.«1i till 41 § 4."® i fråga om inkomst av tjänst gäl­ler såsom all­män regel, att inkomst skall anses hava åtnju­tits under det år, då den­samma från den skatt­skyldi ges syn­punkt är att anse såsom verk­li­gen för­vär­vad och till sitt belopp känd. detta är fram­för allt för­hål­lan­det, då inkoms­ten av den skatt­skyldi ge upp­bu­rits eller bli­vit för honom till­gäng­lig för lyft­ning eller, såsom i fråga om bostads­för­mån och a ndra för­må­ner in natura, då den på annat sätt kom­mit den skatt­skyl­dige till godo, detta obe­ro­ende av huruvida inkoms­ten intjä­nats under året eller tidi­gare. har den skatt­skyl­dige på grund av sin tjänst fått för­värva vär­de­pap­per på för­mån­liga vill­kor, tas för­må­nen upp till beskatt­ning det år för­vär­vet skedde. vissa intäk­ter skall 1202 " senaste lydelse 1989; 1017. x ¬ ^dock hän­fö­ras lill beskatt­nings­å­ret, ehuru de icke upp­bu­rits eller varit sfs 1990: 650 till­gäng­liga för lyft­ning för­rän efter nämnda års utgång. för­ut­sätt­ningen här­för är emel­ler­tid, att de intjä­nats senast under beskatt­nings­å­ret och upp­bu­rits eller bli­vit till­gäng­liga för lyft­ning före den 15 janu­ari påföl­jand e år. likaså skall i ntäk­ter som upp­bu­rits eller bli­vit till­gäng­liga för lyft­ning • efter den 15 decem­ber året före beskatt­nings­å­ret hän­fö­ras till beskattnings-​​ ^ "åre t om de i sin hel­het belö­per tidi­gast på beskatt­nings­å­ret. å andra sidan skall utgif­terna och omkost­na­derna för inkomst­för­vär­vet '• " avdrag as från intäk­ten under det år, då de verk­li­gen bli­vit av den skattskyl-​​ ' "dige best ridda, även om de avser inkomst, som tidi­gare för­vär­vats eller ' " först under ett senare år beräk­nas inflyta. på mot­sva­rande sätt som i fråg a ' •om intäk ter gäl­ler dock även här, att en utgift, som beta­lats efter den 15 ' •decem­ber året före beskatt­nings­å­ret eller före den 15 janu­ari året efter beskatt­nings­å­ret, kan vara att hän­föra till utgift under beskatt­nings­å­ret. •- till 41 a j 2.'*'' äger närings­fas­tig­het del i sådan sam­fäl­lig­het som avses i 4 1 a § och -" över­sti­ger fas­tig­he­tens andel av intäk­terna i sam­fäl­lig­he­ten dess andel i ••"-​sådana kost­na­der i verk­sam­he­ten som är på en gång avdrags­gilla vid tax­e­ringen med belopp under­sti­gande 300 kro­nor, före­lig­ger icke skyl­dig het att ta upp intäk­terna och kost­na­derna vid beräk­ning av inkomst av -'- fas­tig­he­ten. för­val­tas sådan sam­fäl­lig­het av juri­disk per­son, skal! kapital-​​ •;lv: inkoms­ter som den juri­diska per­so­nen har upp­bu­rit och som belö­per på fas­tig­he­ten tas upp till be skatt­ning i den för­värvs­källa i vil­ken fas­tig­he­ten :::: ingår. 4.^° upp­bär delä­gare utdel­ning från sam­fäl­lig­het, som avses i 2 § 11 -​rrr­mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt, skall utdel­ningen av -v delä­ga­ren tas upp till beskatt­ning som intäkt i den för­värvs­källa vari i:':. delä­gar­fas­tig­he­ten ingår. till 42 § 1.^' stundom inträf­far, att på en ort sak­nas möj­lig­het att uthyra bostä-​​ •• der och att för den skull något hyres­pris för orten inte kan fast­slås. sär­skilt gäl­ler detta i glest befol­kade orter, där befolk­ningen huvud­sak­li­gen består av jord­bru­kare, vilka bo på fas­tig­he­ter, som av dem bru­kas. den omstän-​​ dig­he­ten, att uthyr­nings­möj­lig­het inte före­lig­ger, med­för dock inte, att bostads­för­mån sak­nar värde. vid bestäm­mande av bostads­för­må­nens vär de i nu angi­vet fall kan hyres­pri­set i kring­lig­gande orter tjäna till led­ning. med m ark­nads­vär­det avses det pris som beta­las på orten, om det varit 'r fråga om att för kon­tanta medel inköpa pro­duk­ter, varor eller andra för­må­ner som ingår i lön eller annan inkomst. om ett sådant pris inte ,, direkt kan anges, skall vär­det tas upp till det belopp som med hän­syn till " , rådande för­hål­lan­den kan beräkn as vid en betal­ning med kon­tanta medel. v,.. är det fråga om pro­duk­ter eller varor från egen nä rings­verk­sam­het, skall '". som värde tas upp det belopp som det kan be räk­nas att den skatt­skyl­dige 'skulle ha fått vid en för­sälj­ning under jäm­för­bara för­hål­lan­den av motsva-​​ rande kvan­ti­te­ter. senaste lydelse 1985: 1017. ^"senaste lydelse 1984: 1060. " senaste lydelse 1987: 1.103. 1203 ¬ sfs 1990:650 1 fråga om prak­ti­kan­ter, lär­lingar, ele­ver vid sjuk­skö­ters­kesko­lor och lik­nande före­kom­mer, att veder­bö­rande under utbild­nings­ti­den åtnju­ter natu­ra­för­må­ner (fri kost, fri bostad) even­tu­ellt jämte en mindre kontanter-​​ sätt­ning, som när­mast har karak­tär av fick­pengar. i dylika fall må vär­det av natu­ra­för­må­nerna jäm­kas och upp­ta­gas till det lägre belopp, som med hän­syn till kon­tan­ter­sätt­ning­ens stor­lek och övriga för­hål­lan­den fram­står som skä­ligt. 2." vär­det av bil­för­mån skall för helt år bestäm­mas till 0,8 bas­belopp med tillägg av 20 pro­cent av nybils­pri­set i slu­tet av året före beskatt­nings året för senaste års­mo­dell av för­måns­bi­len eller — om bil­mo­del­len då inte salu­förs - till 0,8 bas­belopp med tillägg av 20 pro­cent av ett upp­skat­tat nybils­pris, base­rat på nybils­pri­set för mot­sva­rande model­ler. vär­det får dock inte över­stiga 42 pro­cent eller under­stiga 35 pro­cent av nybils­pri­set. är för­måns­bi­lens års­mo­dell äldre än tre år skall för­må­nens värde ned sät­tas till 85 pro­cent av det värde som fram­kom­mer vid en beräk­ning enligt första styc­ket. är för­måns­bi­lens års­mo­dell sex år eller äldre skall vär­det av för­må­nen ned­sät­tas till 85 pro­cent av det värde som fram­kom­mer vid en beräk­ning enligt första styc­ket men som grun­dar sig på ett upp­skat­tat nybils­pris, base­rat på 85 pro­cent av nybils­pri­set i slu­tet av året före beskatt­nings­å­ret för de van­li­gast före­kom­mande bilarna. på den skatt­skyl­di­ges begä­ran skall för­mån­svär­det bestäm­mas enligt andra styc­ket, om sådant nybils­pris som avses i första styc­ket kan beräk­nas för för­måns­bi­len. vid beräk­ningen av för­mån­svär­det enligt första-​​tredje styc­kena skall till det angivna nybils­pri­set i före­kom­mande fall lägga s anskaff­nings­kost naden för extra­ut­rust­ning i den mån den över­sti­ger 20000 kro­nor. om den skatt­skyl­dige bekos­tar allt drivm edel för det pri­vata nytt­jan­det av för­måns­bi­len skall för­mån­svär­det ned­sät­tas med en fem­te­del. om den skatt­skyl­dige åtnju­ter för­må­nen endast under en del av året skall för­mån­svär­det beräk­nat enligt första —femte styc­kena sät­tas ned med en tolf­te­del för varje hel kalen der­må­nad som han inte har åtnju­tit förmå nen. 3." för­mån­svär­det av fri mål­tid bestå­ende av ett mål om dagen (lu nch eller mid­dag) är lika med genom­snitts­pri­set i riket för en lunch­mål­tid av nor­mal beskaf­fen­het. för mån­svär­det av helt fri kost är lika med 250 pro­cent av nämnda genom­snitts­pris. bidrar arbets­gi­va­ren till kos tna­derna för anställds mål­tid och kom­mer häri­ge­nom den anställ­des kost­nad för mål­ti­den att under­stiga genom snitts­pri­set skall skill­na­den tas upp som för­mån av del­vis fri mål­tid. till 46 § 6.^* avdrag för avgift för pen­sions­för­säk­ring med­ges endast om för­säk ringen ägs av den skatt­skyl­dige. avdra­get får inte över­stiga den skatt­skyl­di­ges a-​inkomst för antingen beskatt­nings­å­ret eller året när­mast dess­förin­nan och beräk­nas med hän­syn till stor­le­ken av sådan inkomst. 1 fråga om sådan a-​inkomst som hän­för sig 1204 " senaste lydelse 1989; 1017. " senaste lydelse 1987:1303. senaste lydefse 1986: 1113. ¬ till närings­verk­sam­het eller som hän­för sig till anställ­ning, om den skatt-​​ sfs 1990:650 skyl­dige helt sakna r pen­sions­rätt i anställ­nin g och inte är anställd i aktie bolag eller eko­no­misk för­e­ning vari han har sådant bestäm­mande infly­tan de som avses i punkt 20 e femte styc­ket av anvis­ning­arna till 23 §, får avdra­get uppgå till sam­man­lagt högst 35 pro­cent av inkoms­ten till den del den inte över­sti­ger tjugo gånger det bas­belopp som enligt lagen (1962; 381) om all­män för­säk­ring bestämts för året när­mast före tax­e­rings­å­ret samt högst 25 pro­cent av den del av inkoms­ten som över­sti­ger tjugo men inte tret­tio gånger nämnda bas­belopp. i fråga om övrig a-​inkomst får avdra­get uppgå till högst 10 pro­cent av inkoms­ten till den del den till­sam­mans med a-​inkomst enligt före­gå­ende mening inte över­sti­ger tjugo gånger näm nda bas­belopp. i stäl­let för vad som angi­vits i andra och tredje mening­arna av detta stycke får avdra­get beräk­nas till högst et t belopp mot­sva­rande angi vet bas­belopp jämte 30 pro­cent av inkomst som hän­för sig till närings­verk sam­het intill en sam­man­lagd a-​inkomst mot­sva­rande tre gånger samma bas­belopp. avdra­get b eräk­nas i sin hel­het antingen på inkomst som skall tas upp till beskatt­ning under beskatt­nings­å­ret eller på inkomstå­ret när mast dess­förin­nan. om sär­skilda skäl före­lig­ger får riks­skat­te­ver­ket efter ansö­kan besluta att avdrag för avgift för pen­sions­för­säk­ring får med­ges med högre belopp än som föl­jer av bestäm­mel­serna i före­gå­ende stycke. där­vid skall dock föl­jande gälla. för skatt­skyl­dig, som redo­vi­sar inkomst som är att anse som a-​inkomst endast av tjänst men som i huvud­sak sak nar pen­sions­rätt i anställ­ning, får avdrag med­ges högst med belopp, beräk­nat som för in komst av närings­verk­sam­het på det sätt som före­skri­vits i före­gå­ende stycke. har sådan skatt­skyl­dig erhål­lit sär­skild ersätt­ning i sam­band med att anställ­ning upp­hört och har han ej skaf­fat sig ett betryg­gande pen­sions skydd, får dock avdrag med­ges med högre belopp. avdrag som avses i de två när­mast före­gå­ende mening­arna får dock inte beräk­nas för inkomst som här­rör från aktie­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning vari den skatt­skyl­dige har sådant bestäm­mande infly­tande som avses i punkt 20 e femte styc­ket av anvis­ning­arna till 23 §. har skatt­skyl­dig, som — själv eller genom för­med­ling av juri­disk per­son — bedrivi t närings­verk­sam­het, upp­hört med drif­ten i för­värvs­käl­lan och har han under verk­sam­hets­ti­den ej skaf fat sig ett betryg­gande pen­sions­skydd, får avdrag beräk­nas även på b- inkomst. avdra­get får i detta fall beräk­nas med beak­tande av det antal år den skatt­skyl­dige dri­vit närings­verk­sam­he­ten, dock högst för tio år. hän syn skall vid bedöm­ningen av avdra­gets stor­lek tas till den skatt­skyl­di­ges övriga pen­sions­skydd och andra möj­lig­he­ter till avdrag för avgift som avses i 46 § 2 m om. första styc­ket 6. avdra­get får dock inte över­stiga ett belopp som för varje år som drif­ten pågått mot­sva­rar tio gånger det bas­belopp som enligt lagen om all­män för­säk­ring bestämts för det år drif­ten i för­värvs­käl­lan upp­hört och e j hel­ler sum­man av de belopp som under beskatt­nings­å­ret redo­vi­sats som net­to­in­täkt av för­värvs­käl­lan och sådan inkomst av kapi­tal som är att hän­föra till vinst med anled­ning av över­lå­telse av för­värvs­käl­lan. har riks­skat­te­ver­ket enligt punkt 1 tr edje styc­ket av anvis­ning­arna till 31 § med­gi­vit att dödsbo tar pen­sions­för­säk ring, anger riks­skat­te­ver­ket del högsta belopp var­med avdrag för avgift för för­säk­ringen får med­ges. här­vid iakt­tas i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i d etta stycke om avdrag för skatt­skyl­dig som upp­hört med drif­ten i en 1205 ¬ sfs 1990:650 för­värvs­källa. mot beslut av riks­skat­te­ver­ket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras. har skatt­skyl­dig erlagt avgift som avses i 46 § 2 mom. första styc­ket 6 men har avdrag för avgif­ten helt eller del­vis inte kun­nat utnytt­jas enligt bestäm­mel­serna i andra styc­ket, med­ges avdrag för ej utnytt­jat belopp vid tax­e­ring för det påföl­jande beskatt­nings­å­ret. sådant avdrag med­ges dock inte med belopp som till­sam­mans med erlagd avgift sist­nämnda år över­sti ger vad som anges i andra styc­ket. oav­sett före­skrif­terna i de före­gå­ende styc­kena med­ges avdrag för avgift som avses i 46 § 2 mom. första styc­ket 6 inte med högre belopp än skill­na­den mel­lan sam­man­lagda belop­pet av inkoms­ter från olika för värvs­käl­lor och övriga avdrag enligt 46 §. avdrag, som på grund av vad n u sagts inte kun­nat utnytt­jas vid tax­e­ringen för det beskatt­ningsår då avgif ten beta­la­des, får utnytt­jas senast vid tax­e­ring för sjätte beskatt­nings­å­ret efter betal­nings­å­ret. inte hel­ler i sist­nämnda fall får avdra­get över­stiga vad som åter­står sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts. med a-​inkomst avses inkomst av aktiv närings­verk­sam­het samt in komst av tjänst med bort­se­ende från sådan intäkt som avses i 32 § i mom. första styc­ket h och i. till a-​inkomst räk­nas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjö­mans­skatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skat­te­plik­tig dag­pen­ning. med b-​inkomst avses inkomst av pas­siv nä rings verk­sam­het samt sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § i mom. första styc­ket h och i. 1206 till 48 § 1. vid tilläm pningen av 48 § 4 mom. och denna anvis­nings­punkt iakt tas föl­jande. som folk­pen­sion räk­nas inte barn­pen­sion eller vård­bi­drag. folk­pen­sion skall anses utgöra en in te obe­tyd­lig del av den skatt­skyl­di­ges inkomst, om den upp­gått till minst 6 000 kro­nor eller minst en fem­te­del av den sam­man­räk­nade inkoms­ten. som folk­pen­sion behand­las även tilläggs pen­sion i den mån den enligt lagen (1969:205) om pen­sions­till­skott föran lett avräk­ning av pen­sions­till­skott. för gift skatt­skyl­dig, som upp­bu­rit folk­pen­sion med belopp som till kom­mer gift vars make upp­bär folk­pen­sion, upp­går det sär­skilda grundav dra­get till 1,325 bas­belopp. för övriga skatt­skyl­diga upp­går avdra­get till 1,5 bas­belopp. för gift skatt­skyl­dig, som under viss del av beskatt­nings­å­ret upp­bu­rit folk­pen­sion med belopp som till­kom­mer gift vars make upp­bär folk­pen­sion och under åter­sto­den av året upp­bu­rit folk­pen­sion med be lopp som till­kom­mer gift vars make sak­nar folk­pen­sion, upp­går avdra­get till 1,5 bas­belopp. det sär­skilda grundav­dra­get får dock inte över­stiga upp­bu­ren folk­pen sion och pen­sions­till­skott som upp­bu­rits enligt 2 § lagen om pen­sions­till skott. för den som upp­bu­rit folk­pen­sion i form av för­tidspen­sion gäl­le­ratt det sär­skilda grundav­dra­get inte får över­stiga upp­bu­ren folk­pen­sion och hälf­ten av pen­sions­till­skott som upp­bu­rits enligt 2 a § nämnda lag. det sär­skilda grundav­dra­get redu­ce­ras med 65 pro­cent av den del av upp­bu­ren pen­sion som över­sti­ger det för den skatt­skyl­dige enligt andra styc­ket gäl­lande avdrags­be­lop­pet. pen­sion som utgår på grund av annan pen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring redu­ce­rar dock inte det sär­skilda grundav­dra­get. ¬ för den som vid utgången av året före beskatt­nings­å­ret inte upp­bar sfs 1990:650 folk­pen­sion redu­ce­ras det sär­skilda grundav­dra­get i stal­let med 65 pro­cent av den del av tax­e­rad inkomst som över­sti­ger det för den skatt­skyl­dige enligt andra styc­ket gäl­lande avdrags­be­lop­pet. oav­sett vad som i det före­gå­ende sagts om redu­ce­ring före­lig­ger all­tid rätt till sär­skilt grundav­drag med så stort belopp som den skatt­skyl­dige skulle ha fått i grun dav­drag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestäm mel­ser i stäl­let hade tilläm­pats. 3. döds­boet efter den som vid sitt från­falle var bosatt här i riket har på grund av bestäm­mel­sen i 53 § 3 mom. första styc­ket rätt till kom­mu­nalt grundav­drag för det beskatt­ningsår, under vil­ket döds­fal­let inträf­fat, med belopp som skulle ha med­getts den avlidne om denne fort­fa­rande hade levat. var den avlidne inte bosatt här i riket under hela tiden mel­lan beskatt­nings­å­rets ingång och döds­fal­let, skall, när 48 § 3 mom. tilläm­pas, grundav­drag med­ges dels för den tid han var bosatt här, dels för tiden mel­lan döds­fal­let och beskatt­nings­å­rets utgång samt för den sam­man­lagda tiden beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i näm nda moment. avdrag enligt första styc­ket med­ges utan hän­syn till att döds­boet skif­tats före utgången av det beskatt­ningsår, under vil­ket döds­fal­let inträf­fat. 4. döds­boet efter den som vid sitt från­fälle inte var bosatt här i riket kan på grund av bestäm­mel­sen i 53 § 3 mom. första styc­ket ha rätt till kom­mu­nalt grundav­drag för det beskatt­ningsår, under vil­ket döds­fal­let inträf­fade, om den avlidne under någon del av det året var bosatt här. till 52 §" har makar till­sam­mans del­ta­git i närin gsverk­sam­het gäl­ler bestäm­mel serna i andra —sjätte styc­kena. verk­sam­he­ten anses bedri­ven av den ena av makarna om han med hän­syn till utbild­ning, arbets­upp­gif­ter och övriga omstän­dig­he­ter kan anses ha en ledande ställ­ning i verk­sam­he­ten och den andra maken inte har en sådan ledande ställ­ning. den make som sålunda dri­ver verk­samhe ten bes­kat­tas för hela inkoms­ten av verk­sam­he­ten om annat inte föl­jer av tredje och ijärde styc­kena. har ingen av makarna en sådan ledande ställ ning som nu har sagts anses verk­sam­he­ten bedri­ven av makarna gemen samt. i sådana fall sker beskatt­ning enligt femte styc­ket. när verk­sam­he­ten bedri­vits av den ena av makarna men den andra maken (med­hjäl­pande make) arbe­tat i verk­sam­he­ten, får makarna för­dela inkoms­ten sig emel­lan så att en del av hela inkoms­ten av för­värvs­käl­lan, beräk­nad enligt lagen (1947: 576) om stat­lig inkomst­skatt, före avdrag för avsätt­ning för egen­av­gif­ter enligt lagen (198 1:691) om soci­al­av­gif­ter, hän förs till m edhjäl­pande make. denna del får inte tas upp till högre belopp än som kan anses mot­svara mark­nads­mäs­sigt veder­lag för med­hjäl­pande makens arbete jämte egen sjukpe nning eller annan ersätt­ning som avses i punkt 11 av anvis­ning arna till 22 §. i de fall då verk­sam­het bedri­vits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i för­värvs­käl­lan eller det i denna ned­lagda kapi­ta­let, möter inte hin­der att — utö­ver vad som anges i tredje styc­ket — hän­föra ytterli-​​ " senaste lydelse 1981: ii50. 1207 ¬ sfs 1990:650 gare en del av inkoms­ten till sist­nämnda make, mot­sva­rande skä­lig ränta som han kan ha upp­bu­rit på grund av sin ägan­de­rätt eller kapi­tal­in­sats. har makarna gemen­samt bedri­vit verk­sam­he­ten, skall var­dera maken taxe­ras for den inkomst därav som med hän­syn till han s arbete och övriga insat­ser i verk­sam­he­ten skä­li­gen till­kom­mer honom. vad som på var­dera maken belö­per enligt bestäm­mel­serna i forsta-​​ femte styc­kena, sedan där­i­från avräk­nats på maken belö­pande del av avsätt­ning for egen­av­gif­ter, utgör den skatt­skyl­di­ges ink omst av forvärvs-​​ käl­lan. av 65 § fram­går, att bestäm­mel­ser som avser gift skatt­skyl­dig i vis sa fall skall tilläm­pas i fråga om dem s om, utan att vara gifta, lever till­sam­mans. till 53 § 3.^'' med fast drift­ställe for närings­verk­sam­het avses en sta­dig­va­rande plats for affärs­verk­sam­het, från vil­ken verk­sam­he­ten helt eller del­vis be drivs. uttryc­ket fast drift­ställe inne­fat­tar sär­skilt: a) plats for före­tags­led­ning, b) filial, c) kon­tor, d) fabrik, e) verk­stad, o gruva, olje- eller gaskälla, sten­brott eller annan plats for utvin­ning av natur­till­gångar, g) plats for byggnads-​​, anläggnings-​​ eller instal­la­tions­verk­sam­het, h) fas­tig­het som utgör omsätt­nings­till­gång i näri ngs­verk­sam­het. fast drift­ställe anses också före­ligga, om någon ä r verk­sam för närings verk­sam­he­ten här i riket och h ar fått och regel­mäs­sigt använ­der full­makt att sluta avtal för verk­sam­he­tens inne­ha­vare. fast drift­ställe anses där­e­mot inte före­ligga enbart av det skä­let att någon bedri­ver affärs­verk­sam­het här i riket genom för­med­ling av mäk lare, kom­mis­sio­när eller annan obe­ro­ende repre­sen­tant, om denne där­vid be dri­ver sin sed­van­liga affärs­verk­sam­het. ersätt­ning i form av royalty eller peri­od­vis utgå­ende avgift för utnytt­jan de av mate­ri­ella eller imma­te­ri­ella till­gångar skall anses som intäkt av närings­verk­sam­het som här bedri­vits från fast drift­ställe, om ersätt­ningen skall hän­fö­ras till intäkt av närings­verk­sam­het och om den här­rör från en här i riket från fast drift­ställe bedri­ven närings­verk­sam­het. till 54 § 3." skat­te­fri­het enligt 54 § första styc­ket f före­ligge r om anställ­ningen och vis­tel­sen utom­lands varat minst sex måna­der i den mån inkoms­ten bes­kat­tats i verk­sam­hets­lan det. om anställ­ningen och vis­tel­sen utom­lands varat minst ett år i samma land och avsett anställ­ning hos annan än svenska sta­ten, svensk kom­mun, svensk lands­tings­kom­mun eller svensk för­sam­ling med­ges dock sådan befri­else även om inkoms­ten inte bes­kat tats i verk­sam­hets­i­an­det på grund av lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiv praxis 1208 •senaste lydelse 1986: 1113. " senaste lydelse 1989: 1017. ¬ i detta land eller annat avtal än avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning sfs 1990:650 som detta land ingått. vad nu sagts gäl­ler dock inte vid anställ­ning ombord på utländskt far­tyg. i fråga om sådan anställ­ning gäl­ler vid 1986-​1991 års tax­e­ringar att skat­te­fri­het fore­lig­ger om anställ­ningen och vis­tel­sen utom­lands varat minst sex måna­der och avsett anställ­ning hos arbets­gi­vare, som är en inländsk juri­disk per­son eller en här i riket bosatt fysisk per­son, och anställ­ningen utö­vats ombord på utländskt far­tyg som huvud­sak­li­gen går i sådan oce­an­fart som avses i 1 kap. 7 § 8 far­tygs­sä­ker­hets­for­ord­ningen (1988:594). i tid for vis­telse som avses i första och andra styc­kena får inräk­nas kor­tare avbrott för semes­ter, tjäns­te­upp­drag eller lik­nande, som inte är för­lagda till bör­jan eller slu­tet av anställ­ningen utom­lands. uppe­håll i sve­rige for här avsedda ända­mål får inte sträcka sig längre än som mot­sva rar högst sex dagar för varje hel månad som a nställ­ningen utom­lands varar eller under ett och samma anställ­ningsår till mer än 72 dagar. har den skatt­skyl­dige påbör­jat anställ­ningen och kunde det där­vid på goda grun­der antas att inkoms­ten av anställ­ningen skulle komma att undan­tas från skatt i sve­rige enligt 54 § första styc­ket f men inträf­far under anställ­nings­ti­den änd­rade för­hål­lan­den som med­för att vill­ko­ren för att undanta inkoms­ten från skatt i sve­rige inte före­lig­ger, skall inkoms­ten lik­väl undan­tas från beskatt­ning i sve­rige om de änd­rade för­hål­lan­dena beror på omstän­dig­he­ter över vilka den skatt­skyl­dige inte kun­nat råda och en beskatt­ning skulle te sig uppen­bart oskä­lig. till 65 § 1.^® utan hin­der av vad som före­skrivs i 65 § andra styc­ket skall be stäm­mel­serna i 20 § andra styc­ket och anvis­ning­arna till 52 § tilläm­pas under tid, då makar lever till­sam­mans. upp­hör sam­man­lev­na­den, tilläm pas be stäm­mel­serna fort­fa­rande till dess för­ut­sätt­ningar för all­mänt av drag för peri­o­diskt under­stöd från den ena maken till den andra före­lig­ger enligt punkt 5 av anvis­ning­arna till 46 §. denna lag^'' trä­der i kraft den 1 juli 1985 och tilläm­pas såvi tt avser punkt 1 av anvis­ning­arna till 53 § första gången vid 1987 års tax­e­ring och i övrigt första gången vid 1986 års tax­e­ring . 1 fråga om den som avrest från sve­rige före den 1 juli 1982 och där­eft er inte här har eller har haft sitt egent­liga bo och hem­vist eller sta­dig­va­rande vis­tats här gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i punkt 1 av a nvis­ning­arna till 53 §. dock gäl­ler de nya bestäm­mel­serna i punkt 1 andra styc­ket av nämnda anvis­ningar, om sådana omstän­dig­he­ter som enligt bestäm­mel­serna kan med­föra att en per­son skall ans es bosatt här, före­lig­ger efter ikraft­trä­dan­det. vidare gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i 54 § och punkt 3 av anvis­ning­arna till 54 § i fråga om inkomst som upp­bu­rits före utgången av år 1992 på grund av anställ­ning utom­lands som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. om den skatt­skyl­dige begär det skall dock en ny anstäl lning anses ha påbör­jats vid lagens ikr aft­trä­dande. senaste lydelse 1976: 67. '"1985:362. 1309 ¬ sfs 1990:650 1. denna lag trä­der i kraft den i juli 1990 och till ämpas första gången vid 1992 års tax­e­ring i den mån inte annat föl­jer av punk­terna 2-30 nedan. 2. äldre före­skrif­ter i 3 § med anv isningar tilläm­pas vid 1992 års taxe ring. beträf­fande sådana skatt­skyl­diga som avses i första styc­ket c av anvis­ning­arna i den äldre lydel­sen gäl­ler detta dock i fråga om brutna räken­skapsår endast under för­ut­sätt­ning att avkort­ning eller för­läng­ning av räken­skaps­å­ret har skett på det sätt som anges i de två sista mening arna av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1990:665) om änd­ring i bokfö rings­la­gen (1976:125). 3. har en skatt­skyl­dig vid 1991 års tax­e­ring redo­vi­sat inkomst eller under­skott av annan fas­tig­het, till­fäl­lig fö rvärvs­verk­sam­het eller kapi­tal enligt de äldre bestäm­mel­serna i 41 § andra styc­ket skall den skatt skyl­dige vid beräk­ning av inkomst av närings­verk­sam­het vid 1992 års tax­e­ring eller, om den skatt­skyl­dige inte taxe­ras då, vid 1993 års tax­e­ring inte ta upp andra ingå­ende tillgångs-​​ och skuld­pos­ter i det aktu­ella hän­se­en­det än som fram­går av andra och tredje styc­kena. som ingå­ende ford­ran tas upp dels intäkt som bli­vit till­gäng­lig för lyft­ning i bör­jan av beskatt­nings­å­ret men som tagits till beskatt­ning det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret, dels utgift som betalts i slu­tet av det före­gåen de beskatt­nings­å­ret men som inte dra­gits av vid beräk­ningen av inkoms­ten för det beskatt­nings­å­ret. som ingå­ende skuld ta s upp dels intäkt som har upp­bu­rits i slu­tet av det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret men som inte tagits till beskatt­ning det året, dels utgift som är obe­tald vid ingången av beskatt­nings­å­ret men som dra­gits av vid beräk­ningen av inkoms­ten för det före­gå­ende beskatt­nings året. intäk­ter och utgif­ter som redo­vi­sats vid 1991 års tax­e­ring beak­tas inte vid 1992 års tax­e­ring eller, om den skatt­skyl­dige inte taxe­ras då, vid 1993 års tax­e­ring i vidare mån än vad som fram­går av andra och tredje stycke na. 4. de nya före­skrif­terna i 26 § första styc­ket och 34 § andra styc­ket om avdrag för under­skott som hän­för sig till före­gå­ende år tilläm­pas inte vid 1992 års tax­e­ring. 5. för sådant under­skott som avses i äl dre före­skrif­ter i 39 § 2 mom. och som inte utnytt­jats tidi­gare före­lig­ger rätt till avdrag vid beräk­ning av inkomst av närings­verk­sam­het senast vid den tax­e­ring som sker sjätte kalen­derå­ret efter det, då tax­e­ring för under­skotts­å­ret ägt rum. avdra­get får dock inte över­stiga det sam­man­lagda belop­pet av sådan inkomst av fas­tig­het eller rörelse i utla ndet som avses i de n ämnda före­skrif­terna. 6. för sådant under­skott som avses i äld re före­skrif­ter i 46 § 1 mom. tredje styc­ket och som int e utnytt­jats tidi­gare före­lig­ger rätt till avdrag vid beräk­ning av inkomst av närings­verk­sam­het senast vid den tax­e­ring som sker sjätte kalen­derå­ret efter det, då tax­e­ring för u nder­skotts­å­ret ägt rum. avdra­get får dock inte över­stiga det sam­man­lagda belop­pet av sådan inkomst av rederi-​​, luftfarts-​​ och varvs­rö­relse som avses i de nämnda före­skrif­terna. f frå ga om sådant äldre under­skott som avses i första styc­ket får medgi vande avse­ende 1992 och senare års tax­e­ringar läm­nas enligt de upp­hävda 1210 bestäm­mel­serna i 46 § 1 mom. femte styc­ket. ¬ 7. äldre före­skrif­ter i punkt 4 andra styc­ket c och tredje styc­ket av sfs 1990:650 anvis­ning­arna till 27 § tilläm­pas vid 1992 års tax­e­ring. vid avskatt­ning skall dock ned skriv­ning­ens belopp tas upp som intäkt av närings­verk­sam het. 8. beräk­nas omkost­nads­be­lop­pet vid avytt­ring av närings­fas­tig­het en ligt punkt 4 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1990; 651) om änd­ring i lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt skall belopp som anges i punkt 5 första styc­ket av anvis­ning­arna till 22 § och som hän­för sig till tid fore den 1 janua ri ! 991 inte tas upp som intäkt. 9. över­går fas­tig­het i inkomst­sla­get jord­bruks­fas­tig­het, annan fas­tig­het eller rörelse eller fas­tig­het utom riket till pri­vat­bo­stads­fas­tig­het den 1 janu­ari 1991 och avytt­ras fas­tig­he­ten under tiden den 1 jan uari 1991 - den 31 decem­ber 1999 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första styc­ket första och a ndra mening­arna av anvis­ning­arna till 22 §. vad som sagts gäl­ler dock inte om omkost­nads­be­lop­pet beräk­nas enligt punkt 4 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1990:651) om änd­ring i lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt. 10. avytt­ras fas­tig­het som avses i punkt 9 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första styc­ket tredje meningen av anvis­ning­arna till 22 §, dock inte i den mån de vär­de­hö­jande åtgär­derna hän­för sig till tid efter utgången av år 1990. 11. i fråga om fas­tig­het som skall räk­nas som pri­vat­bo­stads­fas­tig­het med hän­syn till fö rhål­lan­dena vid utgången av å r 1991 gäl­ler föl­jande. skulle fas­tig­he­ten vid tillämp­ning av äldre före­skrif­ter ha ingått i en för­värvs­källa för vil­ken beskatt­nings­å­ret bör­jat löpa före utgången av år 1990 skall fas­tig­he­ten hän­fö­ras till närings­verk­sam­het för den del av beskatt­nings­å­ret som avser år 1990. punkt 6 av anvis­ning­arna till 22 § skall inte tilläm­pas i detta fall. har vid 1991 års ta xering lager på fas­tig­he­ten tagits upp till lägre belopp än anskaff­nings­vär­det eller åter­an­skaff­nings­vär­det vid utgången av be skatt­nings­å­ret efter avdrag för inku­rans tas skill­na­den upp som intäkt av närings­verk­sam­het vid 1992 års tax­e­ring. bestäm­mel­serna i första —tredje styc­kena gäl­ler även del av fas­tig­het. 12. 1 fråga om intäkt enligt punkt 16 av anvis­ning­arna till 22 § gäl­ler vid 1993—1995 års tax­e­ringar att under­la­get för rän­te­för­del­ning mul­ti­pli­ce­ras med 55, 70 respek­tiv e 85 pro­cent av stats­lå­ne­rän­tan vid beskatt­nings­å­rets ingång. 13. vid tillä mpning av bestäm­mel­serna om rän­te­för­del­ning i pu nkt 16 tredje styc­ket av anvis­ning­arna till 22 § skall vid 1992—1999 års tax­e­ring ar i fråga om delä­gare i han­dels­bo­lag, utö­ver vad som föl­jer av fjärde styc­ket i nämnda punkt, bort­ses från en över­gångs­post. över­gångs­pos­ten är ett belopp mot­sva­rande ett nega­tivt under­lag för rän­te­för­del­ning vid 1992 års tax­e­ring, eller, om delä­ga­ren på gru nd av för­längt räken­skapsår inte skall taxe­ras för inkomst från han­dels­bo­la­get detta år, vid 1993 års tax­e­ring, till den del detta nega­tiva under­lag över­sti­ger fri­be­lop­pet. vid beräk­ning av skill­nads­be­lop­pet enligt tredje styc­ket tredje och fjärde me ning­arna i nämnda punkt skall till­gångar som avses där tas upp till det högsta av de vär­den som f öljer av 6 § andra styc­ket lagen om sk atte­ut­jäm nings­re­serv. över­gångs­pos­ten skall redu­ce­ras i den mån delä­ga­rens net­to­ut­tag från 12 n ¬ sfs 1990:650 bola­get (uttag utö­ver till­skott) under beskatt­ningsår som tax­e­rats år 1991 över­sti­git såväl hans skat­te­plik­tiga net­to­in­komst från bola­get (skat­te­plik ti ga inkoms­ter utö­ver avdrags­gilla under­skott) som hans andel av bola­gels resul­tat. 14. äldre före­skrif­ter i punkt 2 b av anvis­ning­arna till 25 § gäl­ler i f råga om avdrag för vär­de­minsk­ning på vär­me­pan­nor, hiss­ma­ski­ne­rier och jäm för­lig maski­nell utrust­ning som har anskaf­fats före ikraft­trä­dan­det och på utrust­ning av sådant slag som ansk affats efter ikraft­trä­dan­det men under ett beskatt­ningsår för vil­ket tax­e­ring sker år 1991. byts utrust­ningen ut och har den skatt­skyl­dige på grund härav rätt till avdrag för repa­ra­tion av bygg­nad med­ges dock inte avdrag for utran­ge­ring. 1 sådant fall skall ett belopp mot­sva­rande vad som åter­står oav­skri­vet av anskaff­nings­vär­det för utrust­ningen läg­gas till anskaff­nings­vär­det för bygg­na­den i d en mån belop pet över­sti­ger vad som infly­ter genom avytt­ring av mate­rial e. d. i sam­band med utby­tet. 15. äldre före­skrif­ter tilläm­pas på mar­kan­lägg­ning som har anskaf­fats före ikraft­trä­dan­det och på mar­kan­lägg­ning som har anskaf­fats efter ikraft­trä­dan­det men under ett beskatt­ningsår för vil­ket tax­e­ring sker år 1991. 16. 1 frå ga om utgif­ter som avses i punk t 15 av anvisn ing­arna till 23 § tilläm­pas äldre fore­skrif­ter på utgif­ter fore ikraft­trä­dan­det och på utgif­ter som upp­kom­mit efter ikraft­trä­dan­det men under ett beskatt­ningsår for vil­ket tax­e­ring sker år 1991. 17. i fråga om anslut­nings­av­gift och anlägg­nings­bi­drag som avses i punkt 17 av anvis­ninga rna till 23 § tilläm­pas äldre fore­skrif­ter på utgif­ter före ikraft­trä­dan­det och på utgif­ter som upp­kom­mit efter ikraft­trä­dan­det men unde r ett beskatt­ningsår för vil­ket tax­e­ring sker å r 1991. 18. vid tillämp­ning av de nya fore­skrif­terna i punkt 3 fjärde styc­ket av anvis­ning­arna till 24 § p å arbe­ten som utförts senast under det räken­skaps år som taxe­ras år 1992 skall anskaff­nings­vär­det anses utgö­ras av de direkta kost­na­derna for arbe­tet. 19. äldre före­skrif­ter i punkt 8 första styc­ket av anvis­ning­arna till 25 § gäl­ler i fråga om kost­na­der for repa­ra­tion och under­håll som har utförts under beskatt­ningsår for vil­ket tax­e­ring skett år 1991 eller tidi­gare. vid senare års tax­e­ringar görs avdra­get i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. 20. äldre bes täm­mel­ser i punkt 1 tredje styc­ket tredje och fjärde me ning­arna av anvis­ning­arna till 28 § tilläm­pas om rörel­sen påbör­jats före utgången av år 1990. uttryc­ket fas­tig­he­tens upp­räk­nade ingångs­värde i rörel­sen skall här­vid utgöra fas­tig­he­tens anskaff­nings­värde. 21. vid 1991 års tax­e­ring tilläm­pas inte de äldre före­skrif­terna i 35 § i a mom. tredje styc­ket på han­dels­bo­lags­de­lä­ga­res för­värv från bola­get av egen­dom som avses i 35 § 3 och 4 mom. i mom entens lydelse intill den 1 juli 1990. 22. bestäm­mel­sen om avytt­ring av till­gångar i han­dels­bo­lag i punkt 1 tredje styc­ket sista meningen av anvis­ning­arna till 22 § tilläm­pas inte om :> till­gång­arna anskaf­fats före ikra ftträ­dan­det och avytt­rats (ore utgången av är 1991 och inne­ha­vet av till­gång­arna beting­ats av närings­verk­sam­het som bedrivs av bola­get eller av annan som med hän­syn till ägan­de­rätts­för­hål lan­den eller orga­ni­sa­to­riska för­hål­lan­den kan anses stå bola­get nära . j 1212 23. har till­gångar som avses i punkt 1 tredje styc­ket av anvis­ning­arna x ¬ ''..ii till 22 § anskaf­fats före utgången av år 1990 skall beräk­ningen av realisa-​​ sfs 1990:650 tions­vinst eller rea­li­sa­tions­för­lust enligt punkt 1 sista styc­ket av anvis­ning arna till 24 § göras på grund­val av veder­la­get vid anskaff­ningen. 24. vid sådana avytt­ringar som avses i punk­terna 2 och 3 av över­gångs bestäm­mel­serna till lagen (1990:651) om änd­ring i lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt skal! de upp­hävda bestäm­mel­serna i punkt 4 a av anvis­ning­arna till 41 § alltjämt ti lläm­pas. 25. äldre bestäm­mel­ser i punkt 4 av anvis­ning­arna till 41 § tilläm­pas vid 1992 års tax­e­ring i fråga om intäk­ter som upp­bu­rits och utgif­ter som erlagts i anslut­ning till års­skif­tet 1990-​1991. 26. äldre före­skrif­ter i 32 § 1 mom. tredje styc­ket och punkt 11 av anvis­ning­arna till 32 § tilläm­pas fort­fa­rande om anställ­ningen har upp­hört före ikraft­trä­dan­det. 27. äldre fore­skrif­ter i 32 § 3 mom. tilläm­pas vid 1992 års tax­e­ring i fråga om kost nads­er­sätt­ning som avser tid före utgången av år 1990. 28. de nya före­skrif­terna i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvis­ningar na till 22 § om skatt eplikt för ersätt­ning på grund av grupp­sjuk­för­säk­ring tilläm­pas inte om for­säk­rings­fal­let har inträf­fat före ikraft­trä­dan­det. 29. vid 1992 och 1993 års tax­e­ringar skall vid reduk­tion av det sär­skil da grundav­dra­get enligt punkt 1 fjärde styc­ket av anvis­ning­arna till 48 § med pen­sion lik­stäl­las inkomst av pas­siv närings­verk­sam­het enligt 25 § och inkomst av kapi­tal enligt 3§ 14 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt. vidare skall vid reduk­tion enligt punkt 1 femte styc­ket av nämnda anvis­ningar med tax­e­rad för­värv­sin­komst lik­stäl­las inkomst av kapi­tal enligt nämnda moment. vid 1992 och 1993 års tax­e­ring ar skall det sär­skilda grundav­dra­get även redu­ce­ras på g rund av för­mö­gen­het enligt de äldre bestäm­mel­serna avse ende avdrag for ned­satt skat­te­för­måga i punkt 2 av anvis­ning­arna till 50 § och - i fråga om makar - 52 § 1 mom . andra styc­ket. vad som dä r sägs om fas­tig­het, som avses i den äldre lydel­sen av 24 § 2 m om. samt sådan bostads­bygg­nad med till­hö­rande tomt på jord­bruks­fas­tig­het som används som bostad av den skatt­skyl­dige, skall avse sådan pri­vat­bo­stads­fas­tig­het som anges i 5 § första stycke t. bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena får inte leda till lägre sär­skilt grundav­drag än vad den skatt­skyl­dige skulle ha med­getts i grund avdrag enligt 48 § 2 mom. första —femte styc­kena och 48 § 3 mom. om dessa reg­ler i stäl­let ha de tilläm­pats för denne. 30. i fråga om de nya bestäm­mel­serna i lagen skall, i den mån dessa mot­sva­rar före­skrif­ter som upp­hävs genom lagen och för vilka gällt öv er gångs­be­stäm­mel­ser som fort­fa­rande skulle kunna ha bety­delse, dessa över gångs­be­stäm­mel­ser tilläm­pas. på rege­ring­ens väg­nar eri­kås­brink peder andré (finans­de­par­te­men­tet) 1213 ¬