SFS 1991:1832

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1991:1832 oin änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370); uikom frän tryc­ker den 30 decem­ber 1991 utfär­dad den 19 decem­ber 1991. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga'om kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) dels att punkt 3 av anvis­ning­arna till 19 § skall upp­höra att gälla, dels att 19 och 20 §§, punk­terna 4, 2 3 och 33 av anvis­ning­arna till 23 §, punkt 6 av anvis­ning­arna till 46 § samt punk­terna 12 och 13 av över­gångs bestäm­mel­serna till la gen (1990:650) om änd­ring i kom munal­skat­te­la­gen (1928:370) skall ha föl­jande lydelse, dels att det i la gen skall infö­ras en ny best ämmelse, punkt 17 av anv is ning­arna till 22 §, av föl­jande lydelse. 19 till skat­te­plik­tig inkomst enligt denna lag räk­nas icke: vad som vi d bodel­ning till­fal­lit make eller sambo eller vad som för­vär vats genom arv, tes­ta­mente, för­del av oskift bo eller gåva; vinst i svenskt lot­teri eller vinst vid vinst­drag­ning på här i r iket utfärda de pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner och ej hel­ler sådan vinst i utländs kt lot­teri eller vid vinst­drag­ning på utländska pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner, som upp­går till högst 100 kro­nor; ersätt­ning, som på grund av för­säk­ring jäm­likt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, lagen (1954:243 ) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring till­fal­lit den för­säk­rade, om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst eller utgör för­äld­ra­pen­ning, så ock sådan ersätt­ning enligt annan lag eller sär­skild för­fatt­ning, som utgått annor­le­des än på grund av sjuk­för­säk­ring, som nyss sa gts, till någo n vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbete eller under mili­tär­tjäns tgö­ring eller i fall som avs es i lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd eller lagen (1977:267) om krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män om icke ersätt­ningen grun das på för­värv­sin­komst, ävensom ersätt­ning, vil­ken vid sjuk­dom eller olycks­fall till­fal­lit någo n på grund av annan för­säk­ring, som icke tagits i sam­band med tjänst, dock att till skat­te­plik­tig inkomst räk­nas ersätt­ning i form av pen­sion eller i form av liv­ränta i den mån liv­ränta n är skat­te­plik tig enligt 32 § 1 elle r 2 mom., så ock ersätt­ning som utgår på grund av tra­fik­för­säk­ring eller annan ansva­rig­hets­för­säk­ring eller på grund av ska destånds­för­säk­ring och avser för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur; belopp, som till följd av för­säk­rings­fall eller åter­köp av för­säk­ringen utgått på grun d av kapi­tal­för­säk­ring, samt belopp som arbets­gi­vare utan att för­säk­ring har teck­nats för anställ­das räk­ning beta­lar ut och som mot­sva­rar ersätt­ning på grund av gruppliv­för­säk­ring, i den mån belop pet inte väsent­ligt över­sti­ger vad som utgår för befatt­nings­ha­vare i sta­tens tjänst; för­säk­rings­er­sätt­ning eller annan ersätt­ning för skada på egen­dom, dock att skat­te­plikt före­lig­ger dels i den mån ers ätt­ningen avser annan bygg­nad än pri­vat­bo­stad eller mar­kan­lägg­ning, dels i den mån köpeskil­ling, som ' prop. 1991/92:48 och 60, skus och 10, rskr. 97. ' senaste lydelse 1990:1457. änd­ringen inne­bär att första styc­ket 29 ledet upp­hävs. 3349 ¬ sfs 1991i 1832 skulle ha influ­tit om den för­säk­rade eller ska­dade egen­do­men i stäl­let hade ? sålts, hade varit att hän­föra till intäkt av närings­verk­sam­het och dels i den mån ersätt­ningen eljest mot­sva­rar skat­te­plik­tig intäkt av eller avdrags­gill - omkost­nad för närings­verk­sam­het; vins­tan­del, åter­bä­ring eller pre­mi­eå­ter­be­tal­ning, som utgått på grund av annan per­son­för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring som tagits i sam­band med tjänst, samt vins­tan­del, som utgått på grund av ska­de­för­säk­ring, och pre­mi­eå­ter­be­tal­ning på grund av ska­de­för­säk­ring, för vil­ken rätt till avdrag för pre­mie icke före­le­gät; ersätt­ning jäm­likt lagen (1956:293) om ersätt­ning åt smitt­bä­rare om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst; peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt, som icke utgör veder­lag vid avytt­ring av egen­dom, i den mån giva­ren enligt 20 § eller punkt 5 av anvis­ning­arna till 46 § icke är berät­ti­gad till avdrag för utgi­vet belopp; sti­pen­dium som är avsett för mot­ta­ga­rens utbild­ning och inte utgör ersätt­ning för arbete som har utförts eller skall utfö­ras för utgi­va­rens räk­ning; sti­pen­dium som är avsett för andra ända­mål och som inte utgår perio diskt och inte utgör ersätt­ning för arbete som har utförts eller skall utfö­ras för utgi­va­rens räk­ning; stu­di­e­stöd enligt 3 eller 4kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349), intematbi-​​ drag, stu­di­elån och rese­kost­nads­er­sätt­ning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant sär­skilt bidrag vil­ket enligt av rege­ringen eller stat­lig myn­dig het med­de­lade bestäm­mel­ser utgår till del­ta­gare i arbets­mark­nads­ut­bild ning samt med dem i fråga om sådant bidrag lik­ställda, och äger i följd härav den bidrags­be­rät­ti­gade icke göra avdrag för kost­na­der som avsetts skola bestri­das med bidrag av före­va­rande slag; all­mänt barn­bi­drag och för­längt bara­bi­drag, samt barn­pen­sion enligt lagen om all­män för­säk­ring till den del pen­sio­nen efter vaije avli­den för­äl­der inte över­sti­ger 0,4 bas­belopp; lön eller annan gott­gö­relse, för vil­ken skall erläg­gas skatt enligt lagen (1958:295) om sjö­mans­skatt; kon­tan­tun­der­stöd, som utgi­ves av arbets­lös­hets­nämnd med bidrag av stats­me­del; han­di­kap­per­sätt­ning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om all­män för­säk­ring, sådan del av vård­bi­drag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör ersätt­ning för mer­kost­na­der, ersätt­ning för merut­gif­ter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbets­ska­de­för­säk ring eller 10 § lagen om stat­ligt per­sonska­deskydd, sär­skilt pen­sions­tillägg enligt lagen (1990:773) om sär­skilt pen­sions­tillägg till folk­pen­sion för lång­va­rig vård av sjukt eller han­di­kap­pat bara samt hem­sjuk­vårds­bi­drag och hem­vårds­bi­drag, som utgår av kom­mu­nala eller lands­tings­kom­muna la medel till den vård­be­hö­vande; kom­mu­nalt bostads­tillägg enligt lagen (1962:392) om hust­ru­tillägg och kom­mu­nalt bostads­tillägg till folk­pen­sion; kom­mu­nalt bostads­tillägg till han­di­kap­pade; bostads­bi­drag som avses i lagen (1988:786) om bostads­bi­drag; bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adop­tion av utländska 3350 barn; - 4. . . ¬ ersätt­ning som fast­ställts av all­män dom­stol eller utgått av all­männa sfs 1991:1832 medel till den som — utan att det skett yrkes mäs­sigt — inställt sig inför dom­stol eller annan myn­dig­het, om ersätt­ningen avser rese­er­sätt­ning, trak­ta­mente eller ersätt­ning för tids­spil­lan; hit­te­lön samt ersätt­ning till den som i sär­skil t fall räd­dat per­son eller egen­dom i fara ell er bidra­git till avslö­jande eller gri­pande av pers on som begått brott; sed­van­lig ersätt­ning till den som läm­nat organ, blod eller moders­mjölk; täv­lings­vinst som inte hän­för si g till anställ­ning eller upp­drag och som utgår i annan form än kon­tant eller där­med lik­ställd ersätt­ning, om vins­ten avser min­nes­före­mål eller vär­det inte över­sti­ger 0,01 bas­belopp avrun­dat till när­maste hund­ra­tal kro­nor; sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad som arbets­gi­vare upp­bu­rit från per­so­nal­stif­telse ur medel, för vilka avdrag icke med­gi­vits vid tax­e­ring, vid första till­fälle dylika medel fin­nas i stif­tel­sen; gott­gö­relse som arbets­gi­vare upp­bu­rit från pen­sions­stif­telse, till den del stif­tel­sen ej ägt andra medel för att lämna gott­gö­rel­sen än sådana för vilka avdrag icke åtnju­tits vid avsätt­ning till stif­tel­sen; intäk­ter av för­sälj­ning av vilt väx­ande bär och svam­par samt kot­tar som den skatts kyl­dige själv plocka t till den del intäk­terna under ett beskatt ningsår inte över­sti­ger 5 000 kro­nor och inte kan hän­fö­ras till närings­verk sam­het som utgör rörelse eller till lön eller lik­nande för­mån; ränta enligt 61 § lagen (1941; 416) om arvs­skatt och gåvoskatt, 69 § i och 2 mom., 69 a § tredje stycke t eller 75 a § fjärde styc­ket upp­börds­la­gen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjö­mans­skatt, 22 § tul­la­gen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags-​​ och upp­gifts­skyl­dig­het beträl­fande vissa upp­drag ser­sätt­ningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter, 40 § lagen (1984:404) om stäm­pel skatt vid ins kriv­nings­myn­dig­he­ter, 24 § lagen (1984:668) om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare eller 32 och 34 §§ tul­la­gen (1987:1065); ränta som enligt bestäm­mel­serna i 3 kap . 23 § 4 och 5 lagen (1990: 325) om själv­de­kla­ra­tion och kon­troll­upp­gif­ter inte redo­vi­sas i ko ntroll­upp­gift om sådan ränta för den skatt­skyl­dige under ett beskatt­ningsår sam­man­lagt inte upp­går till 500 kro­nor. beträf­fande ersätt­ning som utfall er på grund av avtalsgr uppsjukförsäk-​​ ring gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvis­ning­arna till 22 §. (se vidare anvis­ning­arna.) 20 § ' vid beräk­ningen av inkoms­ten från sär­skild för­värvs­källa skall alla omkost­na­der under beskatt­nings­å­ret för intäk­te­mas för­vär­vande och bibe hål­lande avräk­nas från samt­liga intäk­ter i pengar eller peng­ars värde (brut­to­in­täkt) som har influ­tit i för­värvs­käl­lan under beskatt­nings­å­ret. avdrag får inte göras för: den skatt­skyl­di­ges lev­nads­kost­na­der och där­till hän­för­liga utgif­ter, så som vad skatt­skyl­dig utgett som gåva eller som peri­o­diskt under­stöd ell er där­med jäm­för­lig peri­o­disk utbe­tal­ning till per­son i sitt hush åll; 'senaste lydelse 1990:1421. änd­ringen inn ebär bl.a. att an dra styc­ket 24 o ch 2 6 ii';! leden upp­hävs. jjji \ ¬ sfs 1991:1832 sådana kost­na­der för häl­so­vård, sjuk­vård samt före­tags­häl­so­vård som p- anges i anvis­ning­arna; kost­na­der i s amband med plock­ning av vilt väx­ande bär och svam­par ^ eller kot­tar till den del kost­na­derna inte över­sti­ger de intäk­ter som är skat­te­fria enligt 19 §; vär­det av arbete, som i den skatt­skyl­di­ges för­värvs­verk­sam­het utförts av den skatt­skyl­dige själv eller andre maken eller av den skatt­skyl­di­ges barn som ej fyllt 16 år; ränta på den skatt­skyl­di­ges eget kapi­tal som har ned­lagts i hans för­värvs verk­sam­het; svenska all­männa skat­ter; kapi­talav­be­tal­ning på skuld; ränta enligt 8 kap. 1 § stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349); avgift enligt lagen (1972:435) om över­las­t­av­gift; avgift enligt 10 kap. plan- och bygg­la­gen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7 § utlän­nings­la­gen (1989:529); avgift enligt 26 § arbets­tids­la­gen (1982:673); ska­de­stånd, som grun­das på lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet eller annan lag som gäl­ler för­hål­lan­det mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare, när ska­de­stån­det avser annat än eko­no­misk skada; före­tags­bot enligt 36 kap. brotts­bal­ken; straffav­gift enligt 8 kap. 7 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken; belopp för vil­ket arbets­gi­vare är betal­nings­skyl­dig enligt 75 § upp­börds lagen (1953:272) eller för vil­ket betal­nings­skyl­dig­het före­lig­ger på grund av under­lå­ten­het att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags-​​ och upp­gifts­skyl­dig­het beträf­fande vissa upp­drags­er­sätt­ningar; avgift enligt lagen (1976:206) om fel­par­ke­rings­av­gift; kon­troll­av­gift enligt lagen (1984:318) om kon­troll­av­gift vid olov­lig par kering; över­för­bruk­nings­av­gift enligt ran­so­ne­rings­la­gen (1978:268); vat­ten­för­ore­nings­av­gift enligt lagen (1980:424) om åtgär­der mot vat­ten för­ore­ning från far­tyg; avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyn­di­gande att med­dela före skrif­ter om in- eller utför­sel av varor; lag­rings­av­gift enligt lagen (1984:1049) om bered­skaps­lag­ring av olja och kol eller lagen (1985:635) om för­sörj­nings­be­red­skap på natur­gas­om­rå­det; avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), inne­fat­tande vissa bestäm­mel­ser om elekt­riska anlägg­ningar; kapi­tal­för­lust m. m. i vidare mån än som sär­skilt före­skrivs. (se vidare anvis­ning­arna.) 3352 anvis­ningar till 22 § i 17. till intäkt räk­nas stat­ligt rän­te­bi­drag för bostads­än­da­mål. till 23 § 4^ avdrag som för ränta får göras vid åter­be­tal­ning av stat­ligt rän­tebi drag för bostads­än­da­mål. senaste lydelse 1990: 650. • . ' > t • ^ • * -il ' • i'' • ¬ avdrag får inte göras för kost­nad för repa­ra­tion och under­håll som sfs 1991:1832 utförts i sam­band med sådan omby ggnad för vil­ken stat­lig t rän­te­bi­drag bevil­jats, till d en del kostn aden för repa­ra­tion och under­håll till­sam­mans med ombygg­nads­kost­na­den inte över­sti­ger den i bidr ags­ä­ren­det god­kända eller beräk­nade kost­na­den (bidrags­un­der­la­get). om ett beslut fat­tas som inne­bär att bidrags­un­der­la­get mins­kas och skall på grund härav avdrag med ges för kost­nad för repa­ra­tion och underhå ll gäl­ler föl­jande. har vär­de­minsk­nings­av­drag enligt bestäm­mel­serna i punkt 6 av anvis­ning­arna tidi­gare medge tts skall mot­sva­rande belo pp avräk­nas från de kost­na­der, för vilka avdrag får ske enligt vad nyss sagts. under­la­get för beräk­ning av vär­de­minsk­nings­av­drag skall där­vid mins­kas med belopp mot­sva­rande det på vil ket avdra­get beräk­nats. inne­bär ett besl ut om änd­rat bidrags­un­der­lag att avdrag för repa­rati on eller under­håll för tidi­gare beskatt­ningsår med­gi­vits med för högt belopp, skall därav för­an­ledda tillägg till den för tidi­gare år fast­ställda inkoms­ten och övriga änd­ringar i st ället vid­tag as för det beskattn ingsår under vilke t det nya beslu­tet med­de­lats. 23.^ avdrag får göras för fas­tig­hets­skatt och särsk ild löneskatt på pen sions­kost­na­der och spe­ci­ella för närings­verk­sam­he­ten utgå­ende skat­ter och avgif­ter till det all­männa. där­e­mot får sven ska all­männa skat­ter inte dras av (se 20 §). pre­mie för gruppliv­för­säk­ring, som teck­nats av fysisk per­son i hans egen­skap av utö­vare av viss närings­verk­sam­het, utgör avdrags­gill omkost nad i nä rings­verk­sam­he­ten. om den ersätt­ning, som kan komma att utfal la på grund av för­säk­ringen, utgår efter väsent­ligt för­mån­li­gare grun­der än vad som gäll er enlig t gruppliv­för­säk­ring för befatt­nings­ha­vare i sta­tens tjänst, skal l dock endast den del av pre­mien som lean anses mot­svara för­må­ner enligt gruppliv­för­säk­ring för nämnda befatt­nings­ha­vare räk­nas som omkost­nad i näringsv erk­sam­he­ten. avdrag med­ges för kost­na­der för egen häl­so­vård i den mån för­mån av fri sådan vård för anställd är skat­te­fri enligt 32 § 3 b mom. första styc­ket. bestäm­mel­serna i punkt 6 av anvis­ning­arna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbets­lös­hets­kassa gälle r också beträsande inkomst av närings­verk­sam­het. bestäm­mel­serna i punkt 4 av anvis­ning­arna till 33 § om avdrag för kost­na­der för resor till och från arbets­plat­sen gäl­ler också beträf­fande inkomst av närings­verk­sam­het. 33.'* avdr ag med­ges för för­lust vid icke yrk esmäs­sig avytt­ring (rea­lisa tions­för­lust) av till­gång eller för­plik­telse i fråga om vil­ken, om rea­lisa tions­vinst i stäl­let hade upp­kom­mit, vins­ten skulle ha utgjort intäkt av närings­verk­sam­het. vid inkomst­be­räk­ningen i ett han­delsb olag begrän­sas avdra­get för rea­li­sati ons­för­lust på sätt anges i 3 § 2 mom. tredje stycke t lagen (1947; 576) om stat­lig inkomst­skatt såvida inte inne­ha­vet av till­gång en eller för­plik­tel­sen betingas av närings­verk­sam­het som bedrivs av den skatt­skyl­dige eller annan som med hän­syn till ägan­de­rätts­för­hål­lan­den eller orga­ni­sa­to­riska för­hål­lan­den kan anses stå den skatt­skyl­dige nära. ' senaste lydelse 1991:692. '• senaste lydelse 1990:1421. 3353 ¬ sfs 1991:1832 till 46 § 6.' avdrag för avgift för pen­sions­för­säk­ring med­ges endast om för­säk ringen ägs av den skatt­skyl­dige. avdra­get får inte över­stiga sum­man av 1. den skatt­skyl­di­ges inkomst av aktiv närings­verk­sam­het före avdrag enligt punkt 21 av anvis­ning­arna till 23 §, före avdrag för sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der enligt punkt 23 av anvis­ning­arna till 23 § på sådan pen­sions­för­säk­ring som avses i denna anvis­nings­punkt och före avdrag för avsätt­ning för egen­av­gif­ter enligt lagen (1981:691) om soci­al­av­gif­ter, 2. inkomst av tjänst, med bort­se­ende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första styc­ket h och i och 3. inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjö­mans­skatt samt en ligt 1 § 2 mom. nämn da lag skat­te­plik­tig dag­pen­ning för antingen beskatt nings­å­ret eller året när­mast dess­förin­nan och beräk­nas med hän­syn till stor­le­ken av sådan inkomst. avdra­get får uppgå till högst ett belopp mot­sva­rande det bas­belopp som enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring bestämts för året när­mast före tax­e­rings året och dess­utom i fråga om a. inkomst av aktiv närings­verk­sam­het till sam­man­lagt högst 25 pro cent av inkoms­ten före avdrag enligt punkt 21 av anvis­ning­arna till 23 §, före avdrag för sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der enligt punkt 23 av anvis­ning­arna till 23 § på sådan pen­sions­för­säk­ring som avses i denna anvis­nings­punkt och före avdrag för avsätt­ning för egen­av­gif­ter enligt lagen om soci­al­av­gif­ter till den del den inte över­sti­ger tjugo gånger nämn da bas­belopp samt högst 20 pro­cent av den del av nyss nämnda inkomst som över­sti­ger tjugo men inte fyr­tio gånger nämnda bas­belopp, b. inkomst av anställ­ning om den skatt­skyl­dige helt sak­nar pen­sions­rätt i anställ­ning och inte är anställd i ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning vari han har sådant bestäm­mande infly­tande som avses i punkt 20 e femte styc­ket av anvis­ning­arna till 23 § till sam­man­lagt högst 35 pro­cent av inkoms­ten till den del den inte över­sti­ger tjugo gånger nämnda bas­belopp samt högst 25 pro­cent av den del av inkoms­ten som över­sti­ger tjugo men inte tret­tio gånger näninda bas­belopp eller c. annan inkomst av tjänst, med bort­se­ende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första styc­ket h och i , och inkomst ombord enligt lagen om sjö­mans­skatt samt enligt i § 2 mom. nämnda lag skat­te­plik­tig dag­pen­ning till högst 10 pro cent av den del av inkoms­ten som över­sti­ger tio men inte tjugo gånger samma bas­belopp. — avdrag enligt detta stycke beräk­nas i sin hel­het antingen på inkomst som skall tas upp till beskatt­ning under be skatt­nings­å­ret eller på inkomst året när­mast dess­förin­nan. om den skatt skyl­dige har inkomst av aktiv närings­verk­sam­het från mer än en för­värvs källa får avdrag beräk­nat enligt detta stycke inte över­stiga det avdrag som kun­nat göras om inkoms­ten varit hän­för­lig till en och samma för­värvs­käl la. har den skatt­skyl­dige inkoms­ter som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het och som all­mänt avdrag skall den del av avdra­get som beräk­nas på ett bas­belopp för­de­las efter respek­tive avdrags­grun­dande inkomsts andel av de sam­man­lagda avdrags­grun­dande inkoms­terna. 3354 ' senaste lydelse 1991:692. ¬ om sär­skilda skäl före­lig­ger får skatte­myn­dig­he­ten efter ansö­kan besluta sfs 1991:1832 att avdrag för avgift för pen­sions­för­säk­ring får med­ges med hög re belopp än som föl­jer av bestäm­mel­serna i före­gå­ende stycke. där­vid skall dock föl­jande gälla. för skatt­skyl­dig, som redo­vi­sar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bort­se­ende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 m om. första styc­ket h och i m en som i huvud sak sak­nar pen­sions rätt i anstäl lning, får avdrag med­ges högst med belopp, beräkn at som för skatt­skyl­dig som avses i andra styc­ket b. har sådan skatt­skyl­dig erhål­lit sär­skild ersätt­ning i samb and med att anställ­ning upp­hört och har han ej skaf­fat sig ett betryg­gande pen­sions­skydd, får dock avdrag med ges med högre belopp. avdrag som avses i de två när­mast före­gå­ende mening­arna får dock inte beräk­nas för inkomst som här­rör från aktie­bo­lag eller ekono misk för­e­ning vari den skatts kyl­dige har sådant bestäm­mande infly­tande som avses i punkt 20 e femte styc­ket av anvis­ning­arna till 23 §. har skatt­skyl­dig, som — själv eller genom för­med­ling av juri­disk per­son — bedri­vit närings­verk­sam­het, upp­hört med drift en i för­värvs­käl­lan och har han under ver ksam­hets­ti­den ej skaf­fat sig ett betryg­gande pen­sions­skydd, får avdrag beräk­nas även på inkomst av kapi­tal som är hän­för­lig till för­sälj­ning av för­värvs­käl­lan före avdra­get, på inkomst av pas­siv närings verk­sam­het före avdra­get samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första styc­ket h. avdra­get får i detta fall beräk­nas med beak­tande av det antal år den skattsk yldige dri­vit näringsv erk­sam­he­ten, dock högst för tio år. hän­syn skall vid bedöm­ningen av avdra­gets stor­lek tas till den skatt­skyl­di­ges övriga pen­sions­skydd och andra möj­lig­he­ter till avdrag för avgift som avs es i 46 § 2 mom. första styc­ket 6. avdra­get får dock inte över­stiga ett belopp som för varje år som drif­ten pågått mot­sva­rar tio gånger det bas­belopp som enligt lagen om allm än för­säk­ring bestämts för det år drif­ten i förv ärvs­käl­lan upp­hört och ej hel­ler sum­man av de belopp som under beskatt­nings­å­ret redo­vi­sats som net­to­in­täkt av för­värvs­käl­lan i före­kom­mande fall före avdra­get, före avdrag för sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der enligt punkt 23 av anvis­ning­arna till 23 § på sådan pen­sions­för­säk­ring som avses i denna anvis­nings­punkt och före avdrag för avsätt­ning för egen­av­gif­ter enligt lagen om soci­al­av­gif­ter och sådan in komst av kapi­tal som är att hän­föra till vinst med anled­ning av över­lå­telse av för­värvs­käl­lan. har skatte­myn­dig­he­ten enligt punkt 1 tredje styc­ket av anvis­ning­arna till 31 § med­gi­vit att dödsbo tar pen­sion sför­säk­ring, anger skatte­myn­dig­he­ten det högsta belopp var­med avdrag för avgift för för­säk ringen får med­ges. här­vid iakt­tas i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i detta stycke om avdrag för skatt­skyl­dig som upp­hört med drif­ten i en för­värvs­källa. skatte­myn­dig­he­tens beslut i fråg a som avse s i detta stycke får över­kla­gas hos ri ksskatte ver­ket. riks­skat­te­ver­kets beslut får inte över kla­gas. har skatt­skyl­dig erlagt avgift som avses i 46 § 2 mom. första styc­ket 6 men har avdrag för avgif­ten helt eller del­vis inte kun­nat utnytt­jas enlig t bestäm­mel­serna i andra styc­ket, med­ges avdrag för ej utnytt­jat belopp vid tax­e­ring för det påföl­jand e beskatt­nings­å­ret. sådant avdrag med ges dock inte med belopp som till­sam­mans med erlagd avgift sist­nämnda år över­sti ger vad som anges i andra styc­ket. oav­sett före­skrif­terna i de före­gå­ende styc­kena med­ges avdrag för avgift som avses i 46 § 2 mom. första styc­ket 6 inte med högre belopp än 3355 ¬ sfs 1991:1832 skill­na­den mel­lan sam­man­lagda belop­pet av inkoms­ter från olika för-' värvs­käl­lor och övriga avdrag enligt 46 §. avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kun­nat utnytt­jas vid tax­e­ringen för det beskatt­ningsår då avgif ten beta­la­des, får utnytt­jas senast vid tax­e­ringen för sjätte beskatt­nings­å­ret efter betal­nings­å­ret. inte hel­ler i sist­nämnda fall får avdra­get över­stiga vad som åter­står sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts. om avdrag med­ges enligt tredje styc­ket sjätte meningen på grund av att aktier eller ande­lar i fåm ans­fö­re­tag avytt­rats skall avdra­get i första hand göras som all­mänt avdrag. avdra­get begrän­sas till ett belopp mot­sva­rande det lägsta av den del av vins­ten vid avytt­ringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkoms­ten av tjänst före avdra­get. till den del avdra­get inte kan utnytt­jas som all­mänt avdrag får avdrag göras i inkomst­sla­get kapi­tal enligt 3 § 2 mom. sjätte styc­ket lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt. i det fall avdrag med­ges på grund av att ande­lar i fåmansägt han­dels­bo­lag avytt­rats skall avdrag göras i inkomst­sla­get kapi­tal enligt 3 § 2 mom. sjätte styc­ket lagen om stat­lig inkomst­skatt. 12.® in täkt enligt punkt 16 av anvis­ning­arna till 22 § (rän­te­för­del­ning) skall inte påfö­ras vid 1992 och 1993 års tax­e­ringar, eller, om den skatt­skyl dige på grund av för­längt räken­skapsår inte skall taxe­ras för inkomst från före­ta­get vid 1993 års tax­e­ring, vid 1994 å rs tax­e­ring. vid 1994 och 1995 års tax­e­ringar skall under­la­get för rän­te­för­del­ning mul­ti­pli­ce­ras med 70 respek­tive 85 pro­cent av stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber året före beskatt­nings­å­ret. 13.^ vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om rän­te­för­del­ning i punkt 16 tredje styc­ket av anvis­ning­arna till 22 § skall vid 1993-​1999 års tax­e­ring ar i fråga om delä­gare i han­dels­bo­lag, utö­ver vad som föl­jer av flärde styc­ket i n ämnda punkt, bort­ses från en över­gångs­post. över­gångs­pos­ten är ett belopp mot­sva­rande ett nega­tivt under­lag för rän­te­för­del­ning vid 1993 års tax­e­ring, eller, om delä­ga­ren på grund av för­längt räken­skapsår inte skall taxe­ras för inkomst från han­dels­bo­la­get detta år, vid 1994 års tax­e­ring, till den del detta nega­tiva under­lag över­sti­ger fri­be­lop­pet. vid beräk­ning av skill­nads­be­lop­pet enligt tredje styc­ket tredje och fjärde me ning­arna i nämnda punkt skall till­gångar som avses där tas upp till det högsta av de vär­den som föl­jer av 6 § andra styc­ket lagen om skat­te­ut­jäm nings­re­serv. över­gångs­pos­ten skall redu­ce­ras i d en mån delä­ga­rens net­to­ut­tag från bola­get (uttag utö­ver till­skott) under beskatt­ningsår som tax­e­rats år 1991 och 1992 över­sti­git såväl hans skat­te­plik­tiga net­to­in­komst från bola­get (skat­te­plik­tiga inkoms­ter utö­ver avdrags­gilla under­skott) som hans andel av bola­gets resul­tat. 3356 denna lag trä­der i kraft d en 1 janu­ari 1992 och tilläm­pas första gången vid 1993 års tax­e­ring i den mån inte annat föl­jer av punk­terna 1 — 3 nedan. 1. äldre före­skrif­ter i punkt 4 första styc­ket av anvis­ning­arna till 23 § skall alltjämt tilläm­pas om bidra­get upp­bu­rits före ikraft­trä­dan­det. äldre före­skrif­ter i punkt 4 andra —fjärde styc­kena tilläm­pas alltjämt om det ursprung­liga beslu­tet om lån och bidrag fat­tats före ikraft­trä­dan­det. " senaste lydelse 1990:1421. ' senaste lydelse 1990: 1421. ¬ 2. äldre före­skrif­ter i punkt 23 av anvis­ning­arna till 23 § tilläm­pas sfs 1991:1832 alltjämt i fråga om skogs­vårds­av­gift som belö­per på tid före den 1 juli 1992. 3. de nya bestäm­mel­serna i punkte rna 12 och 13 av över­gångs­be­stäm mel­serna till lagen (1990:650) om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) tilläm­pas första gången vid 1992 års tax­e­ring. på rege­ring­ens väg­nar bo lund­gren peder andré (finans­de­par­te­men­tet) ¬