SFS 1975:1347

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1975:1347 om ändri ng i kom­mi­mals­kat­te­la­gen (1928: 370); utfär­dad den 15 decem­ber 1975. den 29 dec. 1975 enligt riks­da­gens beslut^ före­skri­ves i fråga om kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928: 370)2 dels att punkt 10 av anvis­ning­arna till 32 § skall upp­höra att gälla, dels att 19 §, 28 § 1 mom,, 33 § 1 mom., 46 § 2 mom., 53 § 1 och 4 mom., punkt 1 av anvis­ning­arna till 22 §, punkt 6 av anvis­ning­arna till 25 §, punkt 2 av anvis­ning­arna till 29 §, punkt 1 av anvis­ning­arna till 31 §, punkt 3 av anvis­ning­arna till 32 §, punkt 1 av anvis­ning­arna till 33 § samt punkt 2 av anvis­ning­arna till 53 § skall ha nedan angivna lydelse. 19 §3 till skat­te­plik­tig inkomst enligt denna lag räk­nas icke: vad som vid bodel­ning eller eljest på grund av gif­to­rätt till­fal­lit make eller vad som för­vär­vats genom arv, tes­ta­mente, för­del av oskift bo eller gåva; vinst å icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av lös egen­dom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.; vinst i svenskt lot­teri eller vinst vid vinst­drag­ning på här i riket utfär dade pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner och ej hel­ler sådan vinst i utländskt lot­teri eller vid vinst­drag­ning på utländska pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner, som upp­går till högst 100 kro­nor; 1 prop. 1975/76: 31, sku 2 0, rskr 132. 2 senaste lydelse av punkt 10 av anvis­ning­arna till 32 § 1973: 374. 3 senaste lydelse 1975: 327. 2419 ¬ sfs 1975.1347 ersätt­ning, som på grund av för­säk­ring jäm­likt lagen (1962: 381) om all­män för­säk­ring eller lagen (1954: 243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring till fal­lit den för­säk­rade, om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 4 500 kro­nor eller högre belopp för år eller utgör för­äld­ra­pen­ning, så ock sådan ersätt­ning enligt annan lag eller sär­skild för­fatt­ning, som utgått annor­le­des än på grund av sjuk­för­säk­ring, som nyss sagts, till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbete eller under mili­tär­tjänstgö ring om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 4 500 kro­nor eller högre belopp för år, ävensom ersätt­ning, vil­ken vid sjuk­dom eller olycks­fall till­fal­lit någon på grund av annan för­säk­ring, som icke tagits i sam­band med tjänst, dock att till skat­te­plik­tig inkomst räk­nas ersätt ning i form av pen­sion eller annan liv­ränta, så ock ersätt­ning som utgår på grund av tra­fik­för­säk­ring eller, med nedan angi­vet undan­tag, annan ansva­rig­hets­för­säk­ring och avser för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur; ersätt­ning på grund av ansva­rig­hets­för­säk­ring enligt grun­der som fast­ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner till den del ersätt­ningen utgår under de första tret­tio dagarna av den tid den ska­dade är arbetso­för­mögen och beräl­cnas så att ersätt­ningen upp går för insjuk­nan­de­da­gen till högst 30 kro­nor och för övriga dagar till högst 6 kro­nor för dag; belopp, som till följd av för­säk­rings­fall eller åter­köp av för­säk­ringen utgått på grund av kapi­tal­för­säk­ring; ersätt­ning på grund av ska­de­för­säk­ring, dock ej i den mån köpeskil ling, som skulle hava influ­tit där­est för­säk­rad egen­dom i stäl­let för­sålts, varit att hän­föra till intäkt av jord­bruks­fas­tig­het, av annan fas­tig­het eller av rörelse eller i den mån ersätt­ningen eljest mot­sva­rar sådan skat­te­plik­tig intäkt eller mot­sva­rar sådan avdrags­gill omkost­nad, vil­ken är att hän­föra till någon av nämnda för­värvs­käl­lor; vins­tan­del, åter­bä­ring eller pre­mi­eå­ter­be­tal­ning, som utgått på grund av annan per­son­för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring som tagits i sam­band med tjänst, samt vins­tan­del, som utgått på grund av ska­de­för­säk­ring, och pre­mi­eå­ter­be­tal­ning på grund av ska­de­för­säk­ring, för vil­ken rätt till avdrag för pre­mie icke före­le­gat; ersätt­ning jäm­likt lagen (1956; 293) om ersätt­ning åt smitt­bä­rare om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst av 4 500 kro­nor eller högre belopp för år; peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt, i den mån giva­ren enligt 20 § eller punkt 5 av anvis­ning­arna till 46 § icke ar berät­ti­gad till avdrag för utgi­vet belopp; sti­pen­dier till stu­de­rande vid under­vis­nings­an­stal­ter eller eljest av sedda för mot­ta­ga­rens utbild­ning; stu­di­e­stöd enligt 2, 3 eller 4 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1973: 349), inter-​​ nat­bi­drag, åter­be­tal­nings­plik­tiga stu­di­e­me­del och rese­kost­nads­er­sätt­ning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant sär­skilt bidrag vil­ket enligt av rege­ringen eller stat­lig myn­dig­het med­de­lade bestäm­mel­ser utgår till del­ta­gare i arbets­mark­nads­ut­bild­ning samt med dem i fråga om sådant bidrag lik­ställda, och äger i följd härav den bidrags­be­rät­ti­gade icke göra 2420 avdrag för kost­na­der som avsetts skola bestri­das med bidrag av före varande slag; ¬ all­mänt barn­bi­drag; sfs 1975:1347 lön eller annan gott­gö­relse, för vil­ken skall erläg­gas skatt enligt lagen (1958; 295) om sjö­mans­skatt; kon­tan­tun­der­stöd, som utgi­ves av arbets­lös­hets­nämnd med bidrag av stats­me­del; han­di­kap­per­sätt­ning enligt 9 kap. lagen om all­män för­säk­ring, så ock hem­sjuk­vårds­bi­drag, som utgår av kom­mu­nala eller lands­tings­kommu nala medel till den vård­be­hö­vande; kom­mu­nalt bostads­tillägg enligt lagen (1962: 392) om hust­ru­tillägg och kom­mu­nalt bostads­tillägg till folk­pen­sion; kom­mu­nalt bostads­tillägg till han­di­kap­pade; bostads­tillägg som avses i kun­gö­rel­serna (1968: 425) om stat­liga bo stads­tillägg till barn­fa­mil­jer och (1973: 379) om stats­kom­mu­nala bo stads­tillägg; sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad som arbets­gi­vare upp­bu­rit från per­so­nal­stif­telse ur medel, för vilka avdrag icke med­gi­vits vid taxe ring, vid första till­fälle dylika medel fin­nas i stif­tel­sen; gott­gö­relse som arbets­gi­vare upp­bu­rit från pen­sions­stif­telse, till den del stif­tel­sen ej ägt andra medel för att lämna gott­gö­rel­sen än sådana för vilka avdrag icke åtnju­tits vid avsätt­ning till stif­tel­sen; kom­pen­sa­tion av sta­ten för ben­sin­skatt på ben­sin som för­bru­kats vid yrkes­mäs­sig använd­ning av motor­såg. (se vidare anvis­ning­arna.) 28 § 7 moma till intäkt av rörelse hän­fö­res allt vad som av här i riket bedri­ven rörelse kom­mit rörel­seid­ka­ren till­godo, såsom: vad som i rörel­sen influ­tit i pen­ningar eller varor; vär­det av i rörel­sen till­ver­kade eller salu­hållna varor eller pro­duk­ter, som för­bru­kats för rörel­seid­ka­rens, hans familjs eller övriga hus­hålls med­lem­mars räk­ning eller för avlö­ning åt arbets­per­so­nal, som icke till hört rörel­seid­ka­rens hus­håll, så ock av annan för­mån, som i rörel­sen kom­mit honom till­godo. rän­tor samt utdel­ningar å aktier, bank­lot­ter och ande­lar i ekono miska för­e­ningar räk­nas såsom intäkt av rörelse, såvitt de influ­tit från kapi­tal, som till­hört rörel­sen. royalty och peri­o­diskt utgå­ende avgift för utnytt­jande av patent, möns­ter eller dylikt är att anse såsom intäkt av rörelse, såvitt icke royal­tyn eller avgif­ten är av beskaf­fen­het att böra hän­fö­ras till intäkt av jord­bruks­fas­tig­het eller av annan fas­tig­het. ersätt­ning, som idkare av rörelse upp­bu­rit för upp­lå­telse av drif­ten till annan, räk­nas lika­le­des som intäkt av rörelse. sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad, som arbets­gi­vare upp­bu­rit från pensions-​​ eller per­so­nal­stif­telse, räk­nas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsätt­ning till stif­tel­sen med­gi­vits vid beräk­ning av netto intäkt av rörelse. veder­lag, som arbets­gi­vare erhål­lit för att han över­ta­git ansva­ret för pen­sions­ut­fäs­telse i sam­band med över­ta­gande av rörelse, räk­nas som intäkt av rörel­sen. ^ senaste lydelse 1967: 546. 2421 ¬ sfs 1975:1347 2422 redo­vi­sar arbets­gi­vare enligt lagen (1967: 531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m. pen­sions­skuld under rubri­ken avsatt till pen sio­ner i sin balans­räk­ning, skall han enligt 30 § 2 mom. tax­e­rings­la­gen (1956: 623) sär­skilt redo­visa vad som avser pen­sions­å­ta­gande enligt all män pen­sions­plan. all­män pen­sions­plan har där­vid samma inne­börd som i 4 § lagen om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m. med all­män pen­sions­plan lik­stäl­les i denna lag, i fall där pen­sions­å­ta­gande enligt all­män pen­sions­plan icke före­lig­ger, pen­sions­å­ta­gande för pen­sions för­må­ner som rym­mes inom vad som är sed­van­ligt enligt all­män pen sions­plan i fråga om arbets­ta­gare med mot­sva­rande upp­gif­ter eller hans efter­le­vande under för­ut­sätt­ning att annat åta­gande än sådant som in nebär tryg­gande genom pen­sions­för­säk­ring eller avsätt­ning till pen sions­stif­telse tryg­gats genom kre­dit­för­säk­ring. är vad som sålunda skall redo­vi­sas mindre än mot­sva­rande belopp vid utgången av före­gå­ende beskatt­ningsår, räk­nas skill­na­den som intäkt av rörelse. finns dis­po­nibla pen­sions­me­del vid utgången av beskatt­nings­å­ret, får nyss­nämnda intäkt dock beräk­nas lägst till sum­man av avdrags­gill avsätt­ning under året till pen­sions­stif­telse, avdrags­gill avgift under året för pen­sions­för­säk­ring samt en tion­del av dis­po­nibla pen­sions­me­del vid utgången av när­mast före­gå­ende beskatt­ningsår. räk­nas dis­po­nibla pen­sions­me­del som intäkt enligt när­mast före­gå­ende punkt, skall senare minsk­ningar av vad som redo­vi­sats avse­ende pen­sions­å­ta­gande enligt all­män pen­sions­plan mot sva­rande vad s om sålunda tagits till beskatt­ning icke räk­nas som intäkt. upp­hör arbets­gi­vare med sin rörelse, räk­nas dis­po­nibla pen­sionsme del som intäkt av rörelse det beskatt­ningsår då rörel­sen upp­hörde. går arbets­gi­vare i lik­vi­da­tion eller skif­tas dödsbo efter arbets­gi­vare, räk­nas dis­po­nibla pen­sions­me­del som intäkt för det beskatt­ningsår då beslu­tet om lik­vi­da­tion fat­ta­des eller skif­tet ägde rum. för fusion som avses i 3 mom. gäl­ler vad som före­skri­ves där och i 4 mom. med dis­po­nibla pen­sions­me­del avses vad som redo­vi­sas för beskatt nings­å­rets ingång avse­ende pen­sions­å­ta­gande enligt all­män pen­sions plan jämte för­mö­gen­he­ten i pen­sions­stif­telse vid beskatt­nings­å­rets ut gång mins­kat med arbets­gi­va­rens pen­sions­re­serv vid beskatt­nings­å­rets utgång för sådant pen­sions­å­ta­gande i den mån det ej är tryg­gat genom pen­sions­för­säk­ring jämte vid sist­nämnda tid­punkt kvar­stå­ende medel i stif­tel­sen för vilka avdrag vid avsätt­ningen icke åtnju­tits. stif­tel­sens för mögen­het skall här­vid beräk­nas enligt de grun­der som gäl­ler vid beräk ning av stif­tel­ses för­mö­gen­het enligt lagen (1947: 577) om stat­lig för mögen­hets­skatt. dis­po­nibla pen­sions­me­del skall dock icke upp­ta­gas till högre belopp än som mot­sva­rar vad som redo­vi­sas för beskatt­nings­å­rets ingång avse­ende pen­sions­å­ta­gande enligt all­män pen­sions­plan. 33 § i momj> f rån intäkt av tjänst må avdrag göras för samt­liga ut gif­ter, vilka äro att anse som kost­na­der för full­gö­rande av tjäns­ten, så vitt icke för samma kost­na­der anvi­sats sär­skilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall upp­ta­gas såsom intäkt. avdrag får i enlig­het här­med ske för, bland annat: avgif­ter som den skatt­skyl­dige erlagt för sjuk- eller olycks­falls­för säk­ring, som tagits i sam­band med tjänst, så ock avgif­ter som den skatt-​​ senaste lydelse 1968; 544. ¬ skyl­dige i sam­band med tjäns­ten erlagt för egen eller efter­le­van­des pen- sfs 1975:1347 sio­ner­lng annor­le­des än genom för­säk­ring; hyra eller annan kost­nad för tjänste-​​ eller arbets­lo­kal, för vil­ken den skatt­skyl­dige haft att själv vid­kän­nas utgift; kost­nad för arbets­bi­träde, som den skatt­skyl­dige använt för tjänsts utfö­rande och som han själv avlö­nat; för­lust å medel, för vilka den skatt­skyl­dige varit på grund av sin tjänst redo­vis­nings­skyl­dig; kost­nad för resor i tjäns­ten, där ej, vad angår stats­tjänst, sär­skild er sätt­ning varit där­för anvi­sad; kost­nad för fack­lit­te­ra­tur, instru­ment och dylikt, som varit nödigt för tjäns­tens full­gö­rande. har den skatt­skyl­dige för sin utbild­ning eller eljest i och för tjäns­ten ådra­git sig gäld, må ock ränta å sådan gäld avdra­gas. 46 § 2 mom.® i hem­orts­kom­mu­nen äger skatt­skyl­dig, som varit här i riket bosatt under hela beskatt­nings­å­ret, där­jämte njuta avdrag; 1) för peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk utbe­tal ning, som icke får avdra­gas från inkoms­ten av sär­skild för­värvs­källa, i den utsträck­ning som fram­går av punkt 5 av anvis­ning­arna; 2) för sådan soci­al­för­säk­rings­av­gift till folk­pen­sio­ne­ringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om all­män för­säk­ring och tilläggspensions-​​ avgift, som påförts den skatt­skyl­dige under året näst före det tax­e­ringsår varom fråga är; 3) för dels sådan sjuk­för­säk­rings­av­gift enligt 19 kap. 2 § lagen om all­män för­säk­ring, som påförts den skatt­skyl­dige under året näst före det tax­e­ringsår varom fråga är, dels ock pre­mier och andra avgif ter, som skatt­skyl­dig erlagt för för­säk­ringar av föl­jande slag, vilka ägas av honom själv eller, i före­kom­mande fall, hans make eller hans omyn diga barn, näm­li­gen kapi­tal­för­säk­ring, arbets­lös­hets­för­säk­ring samt sådan sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, där­un­der inbe­gri­pen avgift till sjuk kassa för begrav­nings­hjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjuk för­säk­ring enligt 2—4 kap. lagen om all­män för­säk­ring; 4) för belopp som den skatt­skyl­dige enligt vid själv­de­kla­ra­tio­nen fogat intyg eller annat skrift­ligt bevis utgi­vit under beskatt­nings­å­ret för under håll av icke hem­ma­va­rande barn om bar­net är under 18 år eller, såvitt gäl­ler under­håll på grund av dom, oav­sett bar­nets ålder, dock högst med 2 500 kro­nor för varje barn; 5) för sådan avgift enligt 4 § lagen (1968: 419) om all­män arbets­gi­var avgift, som påförts den skatt­skyl­dige under året näst före det tax­e­rings år varom fråga är; 6) för under beskatt­nings­å­ret av den skatt­skyl­dige erlagd avgift av seende annan pen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, som äges av arbets­gi­vare, om för­säk­ringen äges av den skatt­skyl­dige. har skatt­skyl­dig under beskatt­nings­å­ret varit skyl­dig erlägga sjö mans­skatt, skall avdrag för peri­o­diskt under­stöd, avgift för pen­sions­för säk­ring och under­hålls­bi­drag, som i första styc­ket 4) och 6) här ovan sägs, åtnju­tas alle­nast i den mån hän­syn vid beräk­ningen av sjö­mans skatt icke tagits till under­stö­det, avgif­ten eller under­hålls­bi­dra­get. ® senaste lydelse 1973: 1109 och 1113. 2423 ¬ sfs 1975:1347 2424 där­est skatt­skyl­dig endast under en del av beskatt­nings­å­ret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnju­tas alle­nast i den mån det belö­per å nämnda tid. avdrag för pre­mier och andra avgif­ter, som avses i första styc­ket 3) här ovan och som ej utgöra sjuk­för­säk­rings­av­gift enligt 19 kap. 2 § lagen om all­män för­säk­ring, må ej för skatt­skyl­dig åtnju­tas till högre belopp än 250 kro­nor; dock att, om skatt­skyl­dig under beskatt­nings­å­ret varit gift och levt till­sam­mans med andra maken, ifrå­ga­va­rande avdrag för dem båda gemen­samt må åtnju­tas med högst 500 kro­nor. avdrag, som nu sagts, med högst 500 kro­nor må vidaré åtnju­tas om skatt­skyl­dig under beskatt­nings­å­ret varit ogift (var­med jäm­stäl­les änka, änk­ling eller från­skild) och haft hem­ma­va­rande barn under 18 år. avdrag för avgift som avses i första styc­ket 6) får ej över­stiga den skatt­skyl­di­ges a-​inkomst för beskatt­nings­å­ret eller året när­mast dess­för innan och beräk­nas med hän­syn till stor­le­ken av sådan inkomst. avdra get får uppgå till högst 30 pro­cent av inkomst som hän­för sig till jord bruks­fas­tig­het eller rörelse och 10 pro­cent av övrig a-​inkomst, beräk­nat på en sam­man­lagd a-​inkomst av högst tjugo gånger det bas­belopp som enligt lagen (1962: 381) om all­män för­säk­ring bestämts för janu­ari må nad året när­mast före tax­e­rings­å­ret, men får i stäl­let beräk­nas till högst 7 000 kro­nor jämte 30 pro­cent av inkomst som hän­för sig till jord­bruks fas­tig­het eller rörelse intill en sam­man­lagd a-​inkomst av 23 000 kro­nor. avdra­get beräk­nas i sin hel­het antingen på inkomst som skall upp­ta­gas till beskatt­ning under beskatt­nings­å­ret eller på inkomst året när­mast dess­förin­nan. med a-​inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3 mom. and ra styc­ket lagen (1947: 576) om stat­lig inkomst­skatt är att anse som a-​inkomst. om sär­skilda skäl före­ligga, får riks­skat­te­ver­ket efter ansö­kan besluta att avdrag för avgift för pen­sions­för­säk­ring får åtnju­tas med högre be lopp än som föl­jer av bestäm­mel­serna i före­gå­ende stycke. där­vid skall dock föl­jande gälla. för skatt­skyld ig, som redo­vi­sar inkomst som ä r att anse som a-​inkomst endast av tjänst men som i huvud­sak sak­nar pen sions­rätt i anställ­ning, får med­ges avdrag högst med belopp, beräk­nat som för inkomst av jord­bruks­fas­tig­het eller rörelse på det sätt som före­skri­vits i före­gå­ende stycke. har skatt­skyl­dig, som dri­vit jord­bruk, skogs­bruk eller rörelse, upp­hört ined drif­ten i för­värvs­käl­lan och har han under verk­sam­hets­ti­den ej skaf­fat sig ett betryg­gande pen­sions skydd, får avdrag beräk­nas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra styc­ket lagen (1947: 576) om stat­lig inkomst­skatt är att anse som b-​inkomst. avdra­get får i detta fall beräk­nas med beak­tande av det antal år varun­der den skatt­skyl­dige dri­vit jord­bru­ket, skogs­bru­ket eller rörel­sen, dock högst för tio år. hän­syn skall vid bedöm­ningen av avdra­gets stor­lek tagas till den skatt­skyl­di­ges övriga pen­sions skydd och andra möj­lig­he­ter till avdrag för avgift som avses i första styc­ket 6). avdra­get får dock ej över­stiga ett belopp som för varje år som drif­ten pågått mot­sva­rar 6 gånger det bas­belopp som enligt lagen om all­män för­säk­ring bestämts för janu­ari månad det år varun­der drif ten i för­värvs­käl­lan upp­hört och ej hel­ler sum­man av de belopp som under beskatt­nings­å­ret redo­vi­sats som net­to­in­täkt av för­värvs­käl­lan och ¬ sådan inkomst av till­fäl­lig för­värvs­verk­sam­het som är att hän­föra till vinst med anled­ning av över­lå­telse av för­värvs­käl­lan. mot beslut av riks­skat­te­ver­ket i fråga som avses i d etta stycke får talan ej föras. har skatt­skyl­dig erlagt avgift som avses i första styc­ket 6) men har avdrag för avgif­ten helt eller del­vis icke kun­nat åtnju­tas enligt bestäm mel­serna i femte styc­ket, med­gi­ves avdrag för ej utnytt­jat belopp vid tax­e­ring för det påföl­jande beskatt­nings­å­ret. sådant avdrag får dock icke åtnju­tas med belopp som till­sam­mans med erlagd avgift sist­nämnda år över­sti­ger vad som angi­ves i fe mte styc­ket. oav­sett före­skrif­terna i de före­gå­ende styc­kena får avdrag för avgift som avses i första styc­ket 6) ej åtnju­tas till högre belopp än skill­na­den mel­lan sam­man­lagda belop­pet av inkoms­ter från för­värvs­käl­lor, som äro skat­te­plik­tiga i hem­orts­kom­mu­nen, och övriga avdrag enligt denna para­graf. kan avdrag för avgift som avses i första styc­ket 6) icke ut nytt­jas i hem­orts­kom­mu­nen, må avdrag för åter­sto­den av vad sålunda beräk­nats åtnju­tas i annan kom­mun med belopp intill den där redo visade inkom sten, i före­kom­mande fall efter andra avdrag enligt denna para­graf som åtnju­tes vid tax­e­ringen i kom­mu­nen. vad som sålunda ej kun­nat avdra­gas får den skatt­skyl­dige till­go­do­föra sig genom avdrag senast vid tax­e­ring för sjätte beskatt­nings­å­ret efter det år då avgif­ten erla­des. ej hel­ler i sist­nämnda fall får avdra­get över­stiga vad som åter står sedan övriga avdrag enligt denna para­graf åtnju­tits. sfs 1975:1347 53 § i mom." skyl­dig­het att erlägga skatt för inkomst ålig­ger så framt ej annat före­skri­ves i denna lag eller i sär­skilda bestäm­mel­ser, med delade på grund av över­ens­kom­melse eller beslut, varom i 7 2 och 73 §§ sägs: a) fysisk per­son: för tid, under vil­ken han varit här i riket bosatt: för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort för vär­vats; samt för tid, under vil­ken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av här belä­gen fas­tig­het; för inkomst av rörelse, som här bedri­vits; för avlö­ning eller annan där­med jäm­för­lig för­mån, som utgått av an ställ­ning eller upp­drag hos svenska sta­ten eller svensk kom­mun; för avlö­ning eller annan där­med jäm­för­lig för­mån, som utgått av an nan anställ­ning eller annat upp­drag, i den mån inkoms­ten upp­bu­rits här ifrån och för­vär­vats genom verk­sam­het här i riket; för pen­sion och annan ersätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring eller pen­sion på grund av anställ­ning eller upp­drag hos svenska sta­ten eller svensk kom­mun; för belopp, som utgår på grund av pen­sions­för­säk­ring, som medde lats i här i riket bedri­ven för­säk­rings­rö­relse; för ersätt­ning enligt lagen (1954: 243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring och lagen (1956: 293) om ersätt­ning åt smitt­bä­rare samt enligt annan lag eller för­fatt­ning, som utgått till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbete eller på grund av mili­tär­tjänst­gö­ring; för dag­pen­ning från erkänd arbets­lös­hets­kassa enligt lagen (1973: 370) " senaste lydelse 1975: 1174. 2425 ¬ \ ^ sfs 1975: 1347 om arbets­lös­hets­för­säk­ring och kon­tant arbets­mark­nads­stöd enligt lagen (1973: 371) om kon­tant arbets­mark­nads­stöd; för timstu­di­e­stöd och inkomst­bi­drag enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1973; 349); för annan här­i­från upp­bu­ren, genom verk­sam­het här i riket f örvär­vad inkomst av tjänst; tör vinst å icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av fas­tig­het eller rörelse här i riket eller till­be­hör till sådan fas­tig­het eller rörelse; samt för belopp vil­ket mot­sva­rar resti­tu­e­rad, avkor­tad eller avskri­ven so cial­för­säk­rings­av­gift till folk­pen­sio­ne­ringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om all­män för­säk­ring, tilläggs­pen­sions­av­gift, sjuk­för­säk rings­av­gift eller all­män arbets­gi­var­av­gift och med vil­ket avdrag enligt 46 § 2 mom . åtnju­tits vid tidi­gar e års tax­e­ringar; b) sta­ten: för inkomst av jord­bruks­do­mä­ner, sko­gar samt uthyrda eller med tomträtt eller vat­ten­falls­rätt upp­låtna fas­tig­he­ter; samt för inkomst av rörelse, som ej här­flu­tit av bank- eller för­säk­rings rörelse eller av kom­mu­ni­ka­tions­verk med till­hö­rande bygg­na­der och anlägg­ningar eller av indust­ri­ell verk­sam­het, som huvud­sak­li­gen avser att till­go­dose sta­tens egna behov; c) lands­ting, kom­mu­ner och andra menig­he­ter ävensom hus­håll­nings säll­skap med stad­gar som fast­ställts av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer: för inkomst av fas­tig­het och av rörelse; d) aka­de­mier, nobelstif­tel­sen samt stif­tel­sen dag ham­marskjölds min­nes­fond, så ock all­männa under­vis­nings­verk, sådana sam­man­slut ningar av stu­de­rande vid rikets uni­ver­si­tet och hög­sko­lor i vilka de stu derande enligt gäl­lande stad­gar äro skyl­diga att vara med­lem­mar samt sam­ar­bets­or­gan för sådana sam­man­slut­ningar med ända­mål att full­göra upp­gif­ter som enligt nämnda stad­gar ankomma på sam­man­slut­ningar na, sjö­mans­hus, svenska skepps­hy­po­teks­kas­san, skepps­far­tens sekundär-​​ låne­kassa, före­ta­ga­re­för­e­ning som erhål­ler stats­bi­drag, norr­lands­fon­den, sta­tens utveck­lings­fond, apo­te­kar­so­ci­e­te­tens stif­telse för främ­jande av far­ma­cins utveck­ling m. m.. stif­tel­sen indu­stri­centra, sve­ri­ges ex portråd, järn­kon­to­ret, så länge kon­to­rets vinst­me­del använ­das till all mänt nyt­tiga ända­mål och kon­to­ret icke läm­nar utdel­ning åt sina delä­gare, aktie­bo­la­get tipstjänst, svenska pen­ning­lot­te­riet aktie­bo­lag, all männa sjuk­för­säk­rings­fon­den, pen­sions­stif­tel­ser som avses i lagen om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m., all­männa för­säk­rings­kas­sor, un der­stöds­för­e­ningar, som icke bedriva till liv­för­säk­ring hän­för­lig verk sam­het, per­so­nal­stif­tel­ser som avses i lagen om tryg­gande av pen sions­ut­fäs­telse m. m. med ända­mål ute­slu­tande att lämna under­stöd vid arbets­lös­het, sjuk­dom eller olycks­fall, stif­tel­ser som bil­dats en ligt avtal mel­lan orga­ni­sa­tio­ner av arbets­gi­vare och arbets­ta­gare med ända­mål att utgiva avgångs­er­sätt­ning till fri­ställd arbets­ta­gare eller främja åtgär­der till för­mån för arbets­ta­gare som bli­vit upp­sagd eller löper risk att bliva upp­sagd till följd av drifts­in­skränk­ning, företags-​​ ned­läg­gelse eller ratio­na­li­se­ring av f öre­tags verk­sam­het ävensom s ådana ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag, som avses i lagen om yrkes­ska­de­för säk­ring; 2426 ¬ för inkomst av fasti ghet; sfs 1975: 1347 e) kyr­kor, andra tros­sam­fund än svenska kyr­kan där­est de utöva kyrk­lig verk­sam­het, sjuk­vårds­in­rätt­ningar vil­kas verk­sam­het ej bedri­ves i vinst­syfte, barm­här­tig­hets­in­rätt­ningar, stif­tel­ser som hava till huvud sak­ligt ända­mål att under sam­ver­kan med mili­tär eller annan myn­dig het stärka rikets för­svar eller att, utan begräns­ning till viss familj, vissa famil­jer eller bestämda per­so­ner, främja vård och upp­fost­ran av barn eller lämna under­stöd för bere­dande av under­vis­ning eller utbild­ning eller utöva hjälp­verk­sam­het bland behö­vande eller främja veten­skap­lig forsk­ning, ävensom sådana för­e­ningar vilka, utan att i sin verk­sam­het till­go­dose med­lem­mar­nas eko­no­miska intres­sen, huvud­sak­li­gen verka för ända­mål av den i fråga om stif­tel­ser här angivna art: för inkomst av fas­tig­het och av rörelse; f) svenska aktie­bo­lag och sådana bolag, som enligt sär­skild för­fatt ning äro skyl­diga att avstå sin vinst, eko­no­miska för­e­ningar, sam­fund, stif­tel­ser, under­stöds­för­e­ningar, som bedriva till liv­för­säk­ring hän­för­lig verk­sam­het, verk, inrätt­ningar och andra inländska juri­diska per­so­ner, dock såvitt gäl­ler sådana juri­diska per­so­ner som enligt för­fatt­ning eller på där­med jäm­för­ligt sätt bil­dats för att för­valta sam­fäl­lig­het endast om sam fäl­lig­he­ten har tax­e­rats såsom sär­skild tax­e­rings­en­het och avser mark­sam­fäl­lig­het eller regle­rings­sam­fäl­lig­het, samt­liga här under f) av sedda bolag, verk och andra juri­diska per­so­ner i den mån de ej inbe gri­pas under punk­terna d) och e): för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort för­vär­vats; g) utländska bolag: för inkomst av här belä­gen fas­tig­het; för inkomst av rörelse, som här bedri­vits; samt för vinst å icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av fas­tig­het eller rörelse här i riket eller till­beh ör till sådan fas­tig­het eller rörelse; h) all­männa pen­sions­fon­den: för all inkomst som här­fly­ter av medel, som för­val­tas av fjärde fond sty­rel­sen, samt i övrigt för inkomst av fas­tig­het. riks­skat­te­ver­ket må, om sär­skilda skäl där­till äro, efter ansö­kan för klara, att stif­telse eller för­e­ning, som har till huvud­sak­ligt ända­mål att främja nor­diskt sam­ar­bete, i fråga om skatt­skyl­dig­het eller eljest vid tillämp­ning av denna lag skall anses jäm­ställd med stif­telse eller för ening, som ovan i första styc­ket vid e) angi­ves. sådant beslut må, när omstän­dig­he­terna det för­an­leda, av riks­skat­te­ver­ket åter­kal­las. över beslut, som riks­skat­te­ver­ket med­de­lat enligt detta stycke, må kla­gan icke föras. 4 mom.^ över­lå­tes pen­sions­för­säk­ring genom bodel­ning, skall över låta­ren oav­sett över­lå­tel­sen under sin livs­tid i för­vär­va­rens ställe vara skatt­skyl­dig för utfal­lande belopp, såvida han icke skulle ha varit be rät­ti­gad till avdrag vid utgi­vande av peri­o­diskt under­stöd till för­värva ren. före­ligga sär­skilda skäl, får riks­skat­te­ver­ket besluta att över­låta ren icke skall vara skatt­skyl­dig i för­vär­va­rens ställe, även om över­låta ren icke skulle ha varit berät­ti­gad till avdrag som här avses. mot beslut som riks­skat­te­ver­ket med­de­lat i sådant ärende får talan icke föras. « senaste lydelse 1973: 1113. 2427 \ ¬ sfs 1975: 1347 över­lå­ter skatt­skyl­dig, som enligt bin­dande för­plik­telse äger rätt att upp­bära peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt, sin rätt, skall han alltjämt vara skatt­skyl­dig för utfal­lande belopp, i den mån han icke vid utbe­tal­ning till mot­ta­ga­ren skulle vara berät­ti­gad till avdrag för belop­pet såsom för omkost­nad eller peri­o­diskt under­stöd. anvis­ningar till 22 § 1.® till drift­kost­na­der hän­fö­res lön eller lik­nande veder­lag lik­som un der­håll åt per­so­nal, som använts för jord­bru­ket eller dess binä­ringar; undan­tags­för­må­ner, pen­sio­ner, peri­o­diska utbe­tal­ningar på grund av för­ut­va­rande anställ­ning på fas­tig­he­ten; arren­de­av­gift; avgäld, som sko­lat utgå av fas­tig­he­ten; ränta på lånat kapi­tal som ned­lagts i fastig heten eller använts för dess drift; kost­na­der för inköp av djur, utsäde, foder, göd­sel­me­del och dylikt; kost­na­der för repa­ra­tion och under­håll av drift­bygg­na­der, mar­kan­lägg­ningar och inven­ta­rier; kost­na­der för vård och under­håll av skog, såsom för­valt­ning, bevak­ning, väg- och bygg­nads under­håll, skogs­kul­tur, skydds­dik­ning, skogs­in­del­ning m. m., samt vid skogs­av­verk­ning kost­na­der för vir­kets hugg­ning, till­red­ning, utdriv­ning, flott­ning m. m.; kost­na­der för för­säk­ring av per­so­nal, bygg­na­der, skog, gröda, djur, för­råd och inven­ta­rier som ej äro att hän­föra till per­son­lig löse­gen­dom, m. m. till repa­ra­tion och under­håll hän­fö­ras vid tillämp­ning av första styc ket kost­na­der för sådana änd­rings­ar­be­ten på eko­no­mi­bygg­nad som äro nor­malt påräk­ne­liga i jord­bruks­drift, såsom upp­ta­gande av nya fönster-​​ eller dörr­öpp­ningar samt flytt­ning av inner­väg­gar eller inred­ning i sam band med omdis­po­ne­ring av eko­no­mi­bygg­nad, exem­pel­vis i sam­band med omlägg­ning av drif­ten från en ani­ma­lie­pro­duk­tion till en annan. åtgärd som inne­bär en väsent­lig änd­ring av bygg­na­den, såsom nar ett djurstall ombyg­ges för att i stäl­let använ­das för helt annat ända­mål, hän­fö­res dock ej till repa­ra­tion och under­håll. som drift­kost­nad skall anses även anskaff­ning och insätt­ning av så dana utrust­nings­de­tal­jer i skydds­rum som ha värde endast från civil för­svars­syn­punkt, såsom spe­ci­ella dör­rar, luc­kor och kar­mar för dessa, inre begräns­nings­väg­gar för gas­fång vid ingångar och reservut­gångar, luft­re­nare och till­hö­rande för­del­nings­led­ningar. kost­nad för inköp och plan­te­ring av träd och bus­kar för yrkes­mäs­sig frukt-​​ eller bär­od­ling får efter den skatt­skyl­di­ges eget val dra­gas av antingen i sin hel­het för det år kost­na­den upp­kom­mit eller enligt av skriv­nings­plan. vid pla­nen­lig avskriv­ning för­de­las kost­na­derna på ett an tal år i följd så att de kunna i sin hel­het dra­gas av under den tidrymd odlingen beräk­nas vara eko­no­miskt använd­bar. före­skrif­terna i p unkt 4 sjätte styc­ket äga mot­sva­rande tillämp­ning. vär­det av fas­tig­he­tens egna pro­duk­ter, som använ­das för fas­tig­he­tens fort­satta drift, får avfö­ras som drift­kost­nad men skall då sam­ti­digt upp tagas som intäkt. 2428 ö senaste lydelse 1972; 741, ¬ avdrag för avsätt­ning till pensions-​​ eller per­so­nal­stif­telse och kost­nad sfs 1975: 1347 för pen­sions­för­säk­ring får ske enligt bestäm­mel­serna om rörelse i punkt 2 av anvis­ning­arna till 29 §. redo­vi­sar arbets­gi­vare enligt lagen (1967: 531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m. i sin balans­räk­ning en post avsatt till pen­sio­ner, äger punkt 2 av anvis­ning­arna till 29 § mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om j ord­bruks­fas­tig­het. hem­ma­va­rande barn, som upp­nått 16 års ålder och del­ta­git i arbe­tet på fas­tig­hete n, anses till­höra per­so­nal som använts för verk­sam­he­ten på fas­tig­he­ten. om bar­net ej fyllt 18 år, gäl­ler detta dock endast under för­ut­sätt­ning att bar­nets sam­man­lagda inkomst är så stor, att den föran leder skat­te­plikt för bar­net enligt 51 §. hem­ma­va­rande barn under 16 år anses i intet fall till­höra per­so­na­len. (jfr 20 § och dit­hö­rande anvis ningar punkt 2.) barn, som anses till­höra per­so­na­len, taxe­ras självt för den inkomst av arbete på fas­tig­he­ten som bar­net kan ha haft i form av pengar, natura för­må­ner eller annat. mot­sva­rande belopp får dra­gas av som drift­kost nad. för barn som del­ta­git i arbe­tet men icke anses till­höra per­so­na­len får avdrag icke göras. lön och under­håll åt sådant barn skall ej hel­ler upp­ta­gas som inkomst för bar­net. punkt 18 av anvis­ning­arna till 29 § äger mot­sva­rande tillämp­ning be träf­fande inkomst av jord­bruks­fas­tig­het. till 25 § 6.'® avdrag för avsätt­ning till pensions-​​ eller per­so­nal­stif­telse och kost­nad för pen­sions­för­säk­ring får ske enligt bestäm­mel­serna om rö relse i punkt 2 av anvis­ning­arna till 29 §. redo­vi­sar arbets­gi­vare enligt lagen om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­tel se m. m. i sin balans­räk­ning en post avsatt till pen­sio­ner, äger punkt 2 av anvis­ning­arna till 29 § mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om annan fas­tig­het. till 29 § 2.a.ii arbets­gi­vare får avdrag för medel, som avsatts till per­so­nal stif­telse enligt lagen om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m. b.i2 arbet sgi­vare får avdrag för medel, som avsatts till pen­sions­stif telse enligt lagen (1967: 531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m. för att upp­bringa stif­tel­sens till­gångar till vad som mot­sva­rar arbets­giva rens pen­sions­re­serv enligt all­män pen­sions­plan, som tryg­gas av stif­tel­sen, efter avdrag för den skuld stif­tel­sen själv kan ha ådra­git sig. c.13 arbets­gi­vare får avdrag för så stor del av kost­na­derna för pen sions­för­säk­ring som behövs för att helt eller del­vis trygga pen­sions­åta gande enligt all­män pen­sions­plan. arbets­gi­vare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m. är skyl­dig att trygga upp­lu­pen del av pen­sions­ut­fäs­telse genom att köpa pen­sions­för säk­ring, får avdrag för hela kost­na­den för sådan för­säk­ring, om ut- 10 senaste lydelse 1967: 546. 11 senaste lydelse 1967: 546. 12 senaste lydelse 1967: 546. i-i senaste lydelse 1967: 546. 2429 ¬ \ sfs 1975:1347 ^ • i 2430 fäs­te­i­sen icke avser arbets­ta­gare i aktie­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning som har bestäm­mande infly­tande över före­ta­get. till grund för bedö mande om en arbets­ta­gare har bestäm­mande infly­tande läg­ges det sam lade inne­ha­vet av aktier eller ande­lar i före­ta­get hos arbets­ta­ga­ren själv jämte sådana honom när­stå­ende per­so­ner som nämns i 35 § 3 mom. tionde styc­ket denna lag. d.' » redo­vi­sar arbets­gi­vare enligt lagen (1967: 531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m. pen­sions­skuld under rubri­ken avsatt till pen sio­ner i sin balans­räk­ning och är vad som enligt 30 § 2 m om. tax­e­rings lagen (1956: 623) skall sär­skilt redo­vi­sas i fråga om pen­sions­å­ta­gande enligt all­män pen­sions­plan större än mot­sva­rande belopp vid utgången, av före­gå­ende beskatt­ningsår, får han avdrag för skill­na­den mel­lan de båda belop­pen. e. vid beräk­ning av avdra­get enligt b eller d ovan får pen­sionsut fäs­telse beak­tas endast om för­säk­ring för utfäs­tel­sen skulle ha varit sådan pen­sions­för­säk­ring som avses i punkt 1 av anvis­ning­arna till 31 §. om sär­skilda skäl före­ligga, får riks­skat­te­ver­ket besluta om avdrag avse­ende kost­na­der för att trygga pen­sions­ut­fäs­telse utö­ver vad som gäl­ler enligt b—d ovan. mot sådant beslut får talan ej föras. till 31 § l.^'"' med pen­sion för­stås dels belopp, som annor­le­des än i följd av för­säk­ring utgår på gru nd av före­gå­ende tjäns­te­för­hål­lande, dels belopp, som på grund av lagen om all­män för­säk­ring utgår i f orm av folk­pen sion eller tilläggs­pen­sion, dels ock belopp som utgår på grund av pen sions­för­säk­ring. med pen­sions­för­säk­ring för­stås för­säk­ring, som med­de­las i här i lan det bedri­ven för­säk­rings­rö­relse, om andra för­säk­rings­be­lopp icke skola utgå än ålderspen­sion, inva­lid­pen­sion eller efter­le­van­de­pen­sion. med för­säk­rad avses den på vars liv för­säk­ringen tagits eller, i fråga om in valid­pen­sion, den vars arbetso­för­måga för­säk­ringen avser. med tjänste pen­sions­för­säk­ring för­stås pen­sions­för­säk­ring, som har sam­band med tjänst och för vil­ken den för­säk­ra­des arbets­gi­vare åta­git sig att ansvara för betal­ning av hela avgif­ten. i fråga om annan pen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring skall för­säk­rings­ta­ga­ren vara den för­säk­rade. har för­säk­rings­ta­ga­ren el ler hans make eller per­son med vil­ken han sam­man­bor under äkten-​​ skaps­lik­nande för­hål­lan­den barn under 16 år, får han taga för­säk­ring avse­ende efter­le­van­de­pen­sion på sin makes eller nyss avsedd per­sons liv, om sådant barn insät­tes som för­månsta­gare. ålderspen­sion får icke börja utgå vid lägre ålder än 55 år. om sär skilda skäl före­ligga, får dock rege­ringen eller, efter rege­ring­ens för ord­nande, riks­skat­te­ver­ket efter ansö­kan besluta att pen­sion får börja ut gå vid lägre ålder. ålderspen­sion får utgå högst så länge den för­säk­rade lever, men under den för­säk­ra­des livs­tid lägst fem år eller, om för­säk­ringen skall upp­höra när den för­säk­rade fyl­ler 65 år, lägst tre år. pen­sio­nen får under den första femårs­pe­riod under vil­ken den utbe­ta­las icke utgå med annat än senaste lydelse 1967: 546. 15 senaste lydelse 1972: 254. ¬ samma belopp vid varje utbe­tal­nings­till­fälle eller med sti­gande pen sions­be­lopp. för ålderspen­sion, som utgår enligt all­män pen­sions­plan gäl­ler, om den skall upp­höra innan den för­säk­rade avli­der, vad därom utfästs enligt pla­nen. vad som enligt denna lag avses med all­män pen­sions­plan fram­går av 28 § 1 mom. sjunde styc­ket. för­månsta­gare får ej insät­tas till annan ålderspen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring. till tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring avse­ende ålders pen­sion skall anställd vara för­månsta­gare. med inva­lid­pen­sion för­stås pen­sion som utgår till den för­säk­rade högst så länge denne är arbetso­för­mögen eller har ned­satt arbets­för måga. inva­lid­pen­sion får upp­höra tidi­gast fem år efter det för­säk­rings avta­let träf­fa­des. i fråga om för­månsta­gare gäl­ler före­skrif­terna i före gående stycke. med efter­le­van­de­pen­sion för­stås pen­sion, som efter den för­säk­ra­des död u tgår till 1. den för­säk­ra­des make, var­med i detta sam­man­hang för­stås per­son med vil­ken den för­säk­rade varit gift eller sam­man­bott under äktenskaps-​​ lik­nande för­hål­lan­den, eller 2. barn till den för­säk­rade eller till per­son som angi­vits under 1. efter­le­van­de­pen­sion får utgå högst så länge den efter­le­vande lever och får under den första femårs­pe­riod under vil­ken den utbe­ta­las icke utgå med annat än samma belopp vid varje utbe­tal­nings­till­fälle eller med s tigande pen­sions­be­lopp. efter­le­van­de­pen­sion till per­son som avses i före­gå­ende stycke 1. får upp­höra när denne fyl­ler 65 år eller ingår nytt äkten­skap, men i annat fall under den­nes livs­tid ej för­rän fem år för­flu­tit efter den för­säk­ra­des död. efter­le­van­de­pen­sion till barn, som avses i föregå ende stycke 2., skall upp­höra senast när bar­net fyl­ler 20 år. är bar­net var­ak­tigt oför­mö­get till arbete, får pen­sion utgå så länge bar net lever. h ar för­säk­ring avse­ende efter­le­van­de­pen­sion till barn tagits på sådan per­sons liv som avses i före­gå­ende stycke 1., skall pen­sio­nen upp höra senast när bar­net fyl­ler 16 år. såsom efter­le­van­de­pen­sion skall även anses pen­sion, som utgår efter den för­säk­ra­des död obe­ro­ende av viss pen­sions­tag ares liv (förs örj­nings ränta), under för­ut­sätt­ning a) att för­sörj­nings­rän­tan är för­e­nad med livsva­rig ålderspen­sion eller med sådan livsva­rig efterle van­de­pen­sion till make, som skall börja utgå ome­del­bart efter den för­säk­ra­des död, samt att för­sörj­nings­rän­tans års- belopp icke över­sti­ger den livsva­riga pen­sio­nens år sbe­lopp, b) att för­sörj­nings­ränta skall kunna utgå endast till per­son som avses i nionde styc­ket, c) att för­sörj­nings­rän­tan skall utgå under lägst fem och högst tjugo år, dock med den inskränk­ningen att, då rän­tan är för­e­nad med livsva­rig ålderspen­sion, rän­tan dock ej får utgå längre än till den tid­punkt, då den f örsäk­rade skulle ha fyllt 90 år, och ej hel­ler, vid pen­sionsål der över 70 år, under längre tid än som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan 90 år och pen­sions­ål­dern, d) att pre­mier för för­sörj­nings­rän­tan och den med denna för­e­nade livsva­riga pen­sio­nen skola erläg­gas under tid, som icke med mera än sfs 1975: 1347 2431 ¬ \ sfs 1975:1347 2432 fem år under­sti­ger den tid under vil­ken för­sörj­nings­rän­tan enligt avta let längst skall utgå, samt att icke vid utgången av något kalen­derår un der först­nämnda tid det sam­man­lagda belop­pet av erlagda pre­mier över sti­ger det belopp, som vid samma tid­punkt skulle ha erlagts, om premie-​​ betal­ningen jämnt för­de­lats på tid, som med fem år under­sti­ger den tid under vil­ken för­sörj­nings­rän­tan längst skall utgå. vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna under a) i nästf öre­gå­ende stycke skall efter­le­van­de­pen­sion anses såsom livsva­rig, även om pen­sion skall upp­höra vid omgifte. ' som för­månsta­gare till för­säk­ring avse­ende efter­le­van­de­pen­sion får insät­tas endast per­son till vil­ken efter­le­van­de­pen­sion kan utgå enligt nionde och tionde styc­kena eller, vid för­sörj­nings­ränta, per­son som an givits i nionde styc­ket. för­säk­rings­vill­kor, som med hän­syn till bestäm­mel­serna i denna lag är avgö­rande för frå­gan huruvida för­säk­ringen är att anse som pen sions­för­säk­ring, skall inta­gas i för­säk­rings­av­ta­let. detta skall dess­utom inne­hålla vill­kor att för­säk­ringen icke får pant­sät­tas eller belå­nas och ej hel­ler änd­ras på sådant sätt att den ej längre upp­fyl­ler de före­skrif­ter, som angi­vas för pen­sions­för­säk­ring i denna lag, eller i andra fall än nedan före­skri­ves över­lå­tas eller åter­kö­pas. avta­let får icke inne­hålla annat vill­kor än sådant som är för­en­ligt med bestäm­mel­serna om pen sions­för­säk­ring i denna lag. under den för­säk­ra­des livs­tid f år pen­sions­för­säk­ring endast över­lå­tas 1. till följd av anställ­nings­för­hål­lande, där­vid för­säk­ringen före eller efter över­lå­tel­sen skall ha karak­tär av tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, 2. på grund av utmät­ning lik­som vid ack ord eller kon­kurs eller 3. genom bodel­ning. ny ägare till pen­sions­för­säk­ring skall ome­del­bart under­rätta för­säk rings­gi­va­ren om för­vär­vet av för­säk­ringen. ater­köp av pen­sions­för­säk ring får utan hin­der av bestäm­mel­serna i denna lag ske, om det tek­niska åter­köps­vär­det upp­går till högst 10 000 kro­nor eller om sär­skilda skäl före­ligga och riks­skat­te­ver­ket på sär­skild ansö­kan med­ger det. mot beslut, som riks­skat­te­ver­ket med­de­lat i ärende enligt denna an vis­nings­punkt, får talan icke föras. med kapi­tal­för­säk­ring för­stås annan liv­för­säk­ring än pen­sions­för­säk ring. till kapi­tal­för­säk­ring hän­fö­res mot sta­tens gruppliv­för­säk­ring sva rande för­mån från kom­mun, även om för­må­nen icke utgår på grund av för­säk­ring. för­säk­ring som enligt denna lag är att hän­föra till pen­sions­för­säk ring får anses såsom kapi­tal­för­säk­ring, om för­be­håll härom inta­gits i avta­let vid dess ingå­ende. pre­mie­be­fri­el­se­för­säk­ring skall anses till­höra samma slag av för­säk ring som huvud­för­säk­ringen. för att sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring skall anses ha tagits i sam­band med tjänst erfordras, att enligt anställ­nings­av­ta­let skyl­dig­het före­lig­ger för arbets­ta­gare att ha sådan för­säk­ring eller att, om sådan skyl­dig­het icke före­lig­ger, pre­mier för för­säk­ringen skola gäl­das av arbets­gi­va­ren eller av denne jämte arbets­ta­ga­ren. härut­ö­ver fordras att till för­säk rings­an­stal­ten anmä­les att för­säk­ringen har tagits i sam­band med tjänst. till liv­ränta räk­nas även höj­ning av liv­rän­tan och sådant tillägg till denna som skall utgå under liv­rän­tans fort­satta bestånd. ¬ till 32 § sfs 1975:1347 33c såsom intäkt av tjänst skall upp­ta­gas, bland annat, hyres­vär­det av bostad, som kan vara åt den anställde upp­lå­ten. för den, som är an ställd såsom arbe­tare i jord­bruk med binä­ringar eller i rörelse eller el jest hos annan per­son och såsom löne­för­mån åtnju­ter bostad, skall allt så vär­det av denna bostads­för­mån med­räk­nas vid löne­för­må­ner­nas upp skatt­ning (jfr punkt 1 av anvis­ning­arna till 21 §). vidare skall såsom intäkt upp­ta­gas vär­det av andra utav den skatt­skyl­dige åtnjutna för måner, där­est han icke skulle varit berät­ti­gad att åtnjuta avdrag för utgif­terna för för­må­ner­nas för­vär­vande för den hän­delse, att han själv för­skaf­fat sig dem. såsom intäkt skall såle­des, under nyss angivna för utsätt­ning, upp­ta­gas exem­pel­vis vär­det av fri kost och fria resor även som skat­ter, för­säk­rings­av­gif­ter o. dyk, som arbets­gi­va­ren beta­lat för den anställ­des räk­ning (jfr dock punkt 8 här nedan). arbets­gi­vares kost­na­der för tiyg­gande av arbets­ta­ga­res pen­sion genom avsätt­ning eller pen­sions­för­säk­ring utgör dock icke skat­te­plik­tig intäkt för den anställde. angå­ende vär­de­sätt­ningen å bostads­för­mån och andra natu­ra­förmå ner, som kunna ingå i avlö­ningen, med­de­las bestäm­mel­ser i 42 § och där­till hörande anvis­ningar. är tjäns­te­bo­stad med hän­syn till vederbö rande tjänst­in­ne­ha­vare i tjäns­ten ålig­gande repre­sen­ta­tions­skyl­dig­het större än som skä­li­gen kan anses erfor­der­ligt för en per­son i mot­sva rande ställ­ning men utan sär­skild, med tjäns­ten för­e­nad repre­senta tions­skyl­dig­het, skall såsom värde å bostads­för­må­nen upp­ta­gas alle­nast vad som kan anses mot­svara en bostad av sist­nämnda beskaf­fen­het. mot­sva­rande gäl­ler, där­est tjäns­te­bo­stad av annan anled­ning är större än som kan anses erfor­der­ligt för tjänst­in­ne­ha­va­rens och hans familjs behov. har tjänst­in­ne­ha­vare fått utgiva ersätt­ning för bostads­för­mån, skall givet­vis bosta­dens up pskat­tade värde där­med mins­kas. för­mån som avses i 32 § 3 mom. fjärde styc­ket kan bestå i t. ex. ra bat­ter vid inköp av varor i arbets­gi­va­rens rörelse, för­frisk­ningar som utan ersätt­ning till­han­da­hål­las i sam­band med arbe­tet, mål­ti­der som genom arbets­gi­va­rens försorg erhål­las till ett lägre pris än i öppna mark­na­den eller nytt­jan­de­rätt till fas­tig­het för vil­ken veder­la­get be stämts till obe­tyd­ligt lägre belopp än i orten gäl­lande hyres­pris. vid bedö­mande av om för­må­nen skall upp­ta­gas såsom intäkt skall hän­syn tagas till d et sam­man­lagda vär­det av de för­må­ner av ifrå­ga­va­rande slag som den skatt­skyl­dige åtnju­tit från samme arbets­gi­vare. hän­syn skall där­vid ock tagas tih den bespa­ring i nor­mala lev­nads­kost­na­der som för­må­nen kan ha inne­bu­rit för den skatt­skyl­dige. för att för­må­nen icke skall upp­ta­gas såsom intäkt gäl­ler vidare den för­ut­sätt­ningen att för månen icke fram­står som ett med lön eller pen­sion jäm­för­bart veder­lag utan som en åtgärd för att bereda triv­sel i arbe­tet el. likn. eller ock utgår på grund av sed­vänja inom det yrke eller den verk­sam­het varom fråga är. äger den skatt­skyl­dige mot avstå­ende av för­må­nen erhålla ersätt­ning i pen­ningar, bör för­må­nen i regel betrak­tas såsom avsedd att utgöra direkt veder­lag för utfört arbete. 10 senaste lydelse 1965: 571. -433 153-​sfs 1975 ¬ sfs 1975:1347 '•r'r ; i: till 33 § 13''^ för avgif­ter, som skatt­skyl­dig i sam­band med sin tjänst erlagt för egen eller efter­le­van­des pen­sio­ne­ring annor­le­des än genom för­säk ring, må avdrag ske endast om pen­sio­ne­ringen anord­nats på sätt i an vis­ning­arna till 31 § före­skri­ves som vill­kor för att liv­för­säk­ring skall hän­fö­ras till pen­sions­för­säk­ring. till 53 § 2.^® verks amhet på grund av anställ­ning i svenskt före­tag anses ut övad här i riket även om tjäns­te­in­ne­ha­va­ren i och för sin tjänst måste göra till­fäl­liga besök utom lands eller under längre tid uppe­hålla sig där stä­des under kring­re­sande (t. ex. han­dels­re­sande). per­son, som icke är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i sve­rige, be skat­tas här för pen­sion, som utgår enligt lagen om all­män för­säk­ring eller på grund av för­ut­va­rande anställ­ning eller upp­drag hos svenska sta­ten eller svensk kom­mun, eller på grund av pen­sions­för­säk­ring, som med­de­lats i här i lan­det bedri­ven för­säk­rings­rö­relse. annan pen sion eller för­mån, som utgår här­i­från till sådan per­son på grund av för­ut­va­rande tjänst, bes­kat­tas i sve­rige, om den tidi­gare verk­sam­he­ten huvud­sak­li­gen utö­vats här. för sådan per­son före­lig­ger där­e­mot ej skatt­skyl­dig­het för annan pen­sion än nu sagts eller för liv­ränta eller andra enligt 31 § med inkomst av tjänst lik­ställda för­må­ner, som icke åtnju­tas på grund av något tjäns­te­för­hål­lande. bestäm­mel­sen i 53 § 1 mom. första styc­ket a) om skatt­skyl­dig­het för den som ej varit bosatt här i riket för avlö­ning eller annan där­med jäm­för­lig för­mån eller pen­sion, som utgått på grund av anställ­ning eller upp­drag hos svenska sta­ten, gäl­ler beträf­fande den som anställts av svensk utlands­myn­dig­het eller utom­lands för fält­pro­jekt för bila­te­ral bistånds­verk­sam­het (loka­lan­ställd) blott om han icke är med­bor­gare i anställ­nings­lan­det. rege­ringen äger med­giva befri­else från skatt­skyl­dig het, som här nämnts, för sådan loka­lan­ställd i uto­meuro­pe­iskt land som icke är svensk med­bor­gare. denna lag trä­der i kraft den dag riks­da­gen beslu­tar. på rege­ring­ens väg­nar g. e. sträng g. wahl­gren (finans­de­par­te­men­tet) 2434 senaste lydelse 1950: 308. i*» senaste lydelse 1966: 729. jfr även 1974: 769. ¬