SFS 1950:308

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

i i sye­hsk för­fätt­hi­nassmmhe, ' 1950 wr ^08 utkom mtt­tryc­ket nr 308. lag om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen den 28 sep­tem­ker 1928 (nr 370); given dro­it­ningt­volms slott den 26 maj 1950. vi gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt: att vi, med riks­da­gens fun­nit gott för ordna, att anvis­ning­arna till 28 § punkt 5 kom­mu­nal­skat­te­la­gen den 28 sep­tem ber 1928^ skola upp­höra att gälla, att 19 §, 24 §, 28 § 2 mom., 30 § 2 och 3 mom., 31 §, 32 § 1 och 2 mom., 33 §, 45 §, 46 § 2 mom., 53 § 1 mom., 54 § samt 59 § 1 och 2 mom. samma lag ävensom anvis­ning­arna till 19 §, 21 § punk­terna 4 och 7, 24 § punk­terna 1 och 4, 29 § punkt 2, 30 § punk­terna 1—4, 31 § punkt 1, 32 § punkt 10, 33 § punkt 1, 46 § punkt 1 samt 53 § punk­terna 2 och 6 nämnda lag skola erhålla änd­rad lydelse på sätt i det föl­jande angi­ves samt att till var­dera av anvis­ning­arna till 28 och 29 §§ samma lag skall fogas en ny anvis­nings­punkt, beteck­nad punkt 7 respek­tive punkt 14, av den lydelse nedan angi­ves. 19 §. till skat­te­plik­tig 100 kro­nor; ersätt­ning, som enligt vad i lag eller sär­skild för­fatt­ning är stad­gat utgått till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbete eller under mili­tär­tjänstgö ring, så ock annan ersätt­ning, vil­ken vid sjuk­dom, olycks­fall eller arbets lös­het till­fal­lit någon på grund av för­sält­ring, som icke tagits i sam­band med tjänst, dock att till skat­te­plik­tig inkomst räk­nas ersätt­ning i form av pen­sion eller annan liv­ränta; belopp, som till följd av för­sälcrings­fall eller åter köp av för­säk­ringen utgått på grund av kapi­tal­för­säk­ring; ^ ersätt­ning på grund av" :sca­he­tor­sälcring, dock ej i den mån köpeskil­ling, (hsom skulle hava influ­tit där­est tör­säk­rad egen­dom i stäl­let för­sålts, varit att hän­föra till intäkt av jord­bruks­fas­tig­het, av annan fas­tig­het eller av rörelse eller i den mån ersätt­ningen eljest mot­sva­rar sådan skat­te­plik­tig intäkt eller mot­sva­rar sådan avdrags­gill omkost­nad, vil­ken är att hän­föra till någon av nämnda för­värvs­käl­lor; vins­tan­del eller åter­bä­ring, spm_ utgått på grund av annan för­säk­ring l'"än pen­sio­ni­foi^lirihg"''^^ sådan sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, som tagits i sam­band med tjänst; peri­o­diskt under­stöd all­mänt barn­bi­drag. (se vidare anvis­ning­arna.) 1 e iks­da­gens skri­velse 1950: 249. ® senasto lydelse av 19 § so 1947: 575, av 24 § och anvis­ning­arna till 30 § pnnkt 2 se 1930: 190, av 28 § 2 mom. samt anvis­ning­arna till 28 § punkt 5 so 1938: 368, av 30 § 2 mom. samt an vis­ning­arna till 30 § pnnk­tema 3 och 4 so 1943: 263, av 30 § 3 mom. so 1946; 52, av 32 § 2 mom. se 1947: 468, av 46 § so 1950: 122, av 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. se 1948: 46, av an- visnid­garnti tul 19 § bc 1945: 408, av anvis­ning­arna till 29 § punkt 2 ocli till 53 § punkt 6 so 1937: 662 samt av anvis­ning­arna till 31 § pnnkt 1 och till 32 § punkt 10 so 1932: 291. j[53—500024. nin ssam­ling 1950, nr 308—315. ¬ — 1950. nr 3 24 §. till intäkt fas­tig­he­ten; fräl­se­ränta. har fas­tig­het helt eller del­vis använts i äga­rens egen rörelse, skall intäkt fas­tig­he­ten till den del, som sålunda använts, räk­nas ill intakt av rörel­sen. att intäkt av fas­tig­het, som ägts av för­säk­rings­an­stalt aven i annat fall än nyss sagts hän­fö­res till intäkt av rörelse fram­eår av 30 6 ' 2 mom. ^ v y u s för­mån av sär­skilt redo­vi­sas. där fas­tig­het såsom kapi­tal­till­skott. (se vidare anvis­ning­arna.) 28 §. 2 mom. ersätt­ning på grund av ska­de­för­säk­ring skall anses såsom in takt av rörelse, i den mån köpeskil­ling, som skulle hava influ­tit där­est för säk­rad egen­dom i stäl­let för­sålts, varit att hän­föra till intäkt av rörelse eller 1 den mån ersätt­ningen eljest mot­sva­rar sådan skat­te­plik­tig intäkt eller mot­sva­rar sådan avdrags­gill omkost­nad, vil­ken är att hän­föra till nämnda för­värvs­källa. avser ersätt­ningen sålunda använts. (se vidare anvis­ning­arna.) 30 §. 2 mom. såsom net­to­in­täkt av sjuk-, olycksfalls-​​ eller skadeförsäkrings-​​ rörelse, som dri­vits av inländsk för­säk­rings­an­stalt, skall anses över­skot tet å för­säk­rings­rö­rel­sen. vid över­skot­tets beräk­ning må från brut­toin täk­ten avdrag göras för avsätt­ning till för­säk­rings­fond för egen räk­ning samt i den utsträck­ning, som när­mare angi­ves i anvis­ning­arna, till andra fon­der. omfat­tar rörel­sen sjuk­för­sälcring, vil­ken tagits i sam­band med , tjänst eller i för­e­ning med pen­sions­för­säk­ring i liv­för­säk­rings­an­stalt, må jäm­väl på sådan för­säk­ring belö­pande del av över­skot­tet avdra­gas, där­est på grund av sjuk­för­säk­ringen utgå­ende för­säk­rings­be­lopp är att anse så som inva­lid­pen­sion av det slag som enligt anvis­ning­arna till 31 § må utgå [ på grund av pen­sions­för­säk­ring. i såsom net­to­in­täkt av liv­för­säk­rings­rö­relse, som dri­vits av inländsk för säk­rings­an­stalt, skall, på sätt i anvis­ning­arna när­mare angi­ves, anses dels , den del av net­to­in­täk­ten av kapital-​​ och fas­tig­hets­för­valt­ning, som belö­per / på direkt med­de­lade eller i åter­för­säk­ring åt annan inländsk försälo-​​ings-> anstalt med­de­lade kapi­tal­för­säk­ringar, dels ock net­to­in­täkt av utländsk?^ åter­för­säk­rings­rö­relse. v där­est i fråga om liv­för­säk­rings­rö­relse vär­det av till­gång­arna vid beskatt-​​ \ nings­å­rets utgång under­sti­ger sum­man av dels för­säk­rings­fon­den ökad med en tju­gon­de­del av fon­den, dels ock belop­pet av de skul­der, som icke grunda sig på med­de­lade för­säk­ringar, må ett belopp mot­sva­rande fem gånger skill-​​r nåden avdra­gas från net­to­in­täk­ten. , 3 mom. i fråga om utländsk för­säk­rings­an­stalt skola bestäm­mel­serna i 2 mom. andra och tredje styc­kena äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande liv­för­säk­rings­rö­relse, som anstal­ten dri­vit här i riket. beträf­fande annan för­säk­rings­rö­relse, som här dri­vits av utländsk för­säk­rings­an­stalt, skall , såsom här i riket skat­te­plik­tig net­to­in­täkt upp­ta­gas ett belopp mot­sva­ran de viss pro­cent av anstal­tens pre­mi­e­in­komst av den här bedrivna rörel­sen, näm­li­gen beträf­fande tra­fik­för­säk­rings­rö­relse 3 pro­cent, beträf­fande sjö- för­säk­rings­rö­relse 5 pro­cent, beträf­fande sjuk-, olycksfalls-​​ och brand­för­säk rings­rö­relse 6 pro­cent samt beträf­fande övrig för­säk­rings­rö­relse 10 pro­cent.. ¬ — 1 0. nr 308. — 525 31 §. till tjänst till­fäl­lig arbetsan­ställ­ning. med tjänst lik­stäl­les rätt till: pen­sion, liv­ränta, som utgår på grund av ^juk-, olycksfalls-​​ eller skade-​​ förs^cring eller annor­le­des än på grun­d_av för­säk­rmg, ersätt­ning. töm i 5; anrian form än li%tänta utgär på grund av sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, tagen i sam­band med tjänst, samt undan­tags­för­må­ner; peri­o­diskt under­stöd avdrag~3artoi\, (se vidare anvis­ning­arna.) 32 §. s;, 1 mom. till intäkt för tjäns­ten; pen­sion och i den mån icke annat föl­jer av vad nedan i 2 mom. stad­gas 1livränta, som utgått på grund av sjuk-, o^cksfalls-​​ eller ska­de­för­säk­ring -g? elléf^nor­le­des än på grund av för­säk­ring, ävensom ersätt­ning, som i an- nan form än liv­ränta utgått på grund av sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, i;,p. tagen i sam­band med tjänst — dock icke ersätt­ning, som avser sjukvårds-​​ un eller läka­re­kost­na­der — samt undan­tags­för­må­ner, peri­o­diskt under­stöd uel­ler där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt, som i 31 § avses. p som intäkt av tjänst rälaias jäm­väl annat belopp än ovan sagts — såsom vins­tan­del, åter­bä­ring eller vid åter­köp av för­säk­ring upp­bu­ret belopp — vil­ket utgått på grund av pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks falls­för­säk­ring, som tagits i sam­band med tjänst. jvi. har tjänst­in­ne­ha­vare annan fas­tig­het. 2 mom. har liv­ränta enligt vad i lag eller sär­skild för­fatt­ning är stad­gat 1,^ utgått vid sjuk­dom eller olycks­fain­tär­bete eller under mili­tär­tjänst­gö­ring fjp; eller bar liv­ränta eljest vid sjuk­dom eller olycks­fall utgått på grund av för- säk­ring, som icke tagits i sam­band med tjänst, skall såsom skat­te­plik­tig intäkt räk­nas nedan angivna del av liv­rän­tans belopp, näm­li­gen om liv- rän­te­ta­ga­ren under beskatt­nings­å­ret fyllt: tia högst 35 år 80 pro­cent is il 36 till och med 47 år 70 > 111;: 48 » » 3> 56 3> 60 s 57 » > » 63 » 50 » jd 64 » » 69 40 » 70 » » » 76 » 30 t> 77 » » » 86 j 20 » minst 87 år 10 » . 33 §. från intäkt såsom intäkt. •0 ^,^^^sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, som tagits i sam­band med tjänst, så ock 'rcp­av­gif­ter som den skatt­skyl­dige i sam­band med tjäns­ten erlagt för egen ^ eller efter­le­van­des pen­sio­ne­ring annor­te­des än genom för­säk­ring; hyra eller tjäns­tens full­gö­rande. har den gäld avdra­gas. fcj den, som arvode utgått. (se vidare anvis­ning­arna.) t' 45 §. genom fas­tig­hets­skat­ten skall inkoms­ten från fas­tig­het anses vara be- p skat­tad till ett belopp mot­svaj*ande 5 pro­cent av tax­e­rings­vär­det. vid be- räk­ning av inkomst av jord­bruks­fas­tig­het, av annan fastig­liet och av rö- ^ , avdrag får i enlig­het här­med ske för, bland annat: avgif­ter som den skatt­skyl­dige erlagt för sådan pen­sions­för­säk­ring eller ¬ a' (»r iisri ' ' v ^ r / , 526 — 1950. nr ! — relse skall för­denskull, i den mån fas­tig­het, som är under­kas­tad fastig-​​ hetsslcatt, ingått i för­värvs­käl­lan, avdrag ske för vad sålunda genom fas tig­hets­skatt bes­kat­tats. rätt till nämnda kost­nad. har fas­tig­het ägt fas­tig­he­ten. avdra­get skall gäl­lande tax­e­rings­vär­det. (se vidare anvis­ning­arna.) 46 §. 2 mom. i hem­orts­kom­mu­nen eller upp­fost­ran; 2) för dels sådan i slut­lig eller till­kom­mande skatt ingå­ende pen­sions avgift enligt lagen om folk­pen­sio­ne­ring, som under beskatt­nings­å­ret på- förts den skatt­skyl­dige för honom själv eller, i före­kom­mande fall, för hans «) make, dels ock avgift för_pen­sions­för­säk­nng. som ej avses i 33 §, där­est ^ avgif­ten under beskatt­nings­å­ret ertagts för"för­säk­ring, vil­ken äges av den . j)] skatt­skyl­dige själv eller, i före­kom­mande fall, hans make eller hans omyn- (i diga barn; samt j 3) för pre­mier och andra avgif­ter, som skatt­skyl­dig erlagt för för­säk ringar av föl­jande slag, vilka ägas av honom själv eller, i före­kom­mande fall, hans make eller hans omyn­diga barn, näm­li­gen kapi­tal­för­sälcring, ar- bets­lös­hets­för­sälcring samt sådan sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, därun der inbe­gri­pen avgift till sjuk­kassa för begrav­nings­hjälp, som ej avses i 33 §. ® där­est skatt­skyl­dig nämnda tid. , avdrag, som i första styc­ket 3) här ovan avses, må ej för skatt­skyl dig åtnju­tas till högre belopp än 200 kro­nor: dock att om skatt­skyl­dig un- , der beskatt­nings­å­ret vai-​it gift och levt till­sam­mans med andra raal­c­fen ' ifrå­ga­va­rande avdrag för dem båda gemen­samt må åtnju­tas med högst 4öö krp­ner^ " ~ 53 §. 1 mom. skyl­dig­het att av rörelse; d) alca­de­mier samt nobelstif­tel­sen, så ock all­männa under­vis­nings­verk, sådana sam­man­slut­ningar av stu­de­rande vid rikets uni­ver­si­tet och hög sko­lor i vilka de stu­de­rande enligt gäl­lande stad­gar äro skyl­diga att vara med­lem­mar, sjö­mans­hus, svenska skepps­hy­po­teks­kas­san, järn­kon­to­ret, så länge kon­to­rets vinst­me­del använ­das till all­mänt nyt­tiga ända­mål och kon toret icke läm­nar utdel­ning åt sina delä­gare, alt­tie­bo­la­get tipstjänst, svenska j pen­ning­lot­te­riet aktie­bo­lag, pen­sions­stif­tel­ser, under­stöds­för­e­ningar, som^ icke bedriva till liv­för­säk­ring hän­för­lig verk­sam­het, jäm­likt lagen om aktie-​​|^ bolags pensions-​​ och andra per­so­nal­stif­tel­ser bil­dade stif­tel­ser för arbets-​​ lös­hets­un­der­stöd, sjuk­hjälp eller hjälp vid olycks­fall, sådana ömse­si­diga för säk­rings­bo­lag för för­säk­ring av egen­dom, å vilka lagen om för­säk­rings rörelse icke äger tillämp­ning eller vil­kas verk­sam­hets­om­rå­den falla utan för stoclt­holm och omfatta alle­nast visst län eller del av län, ävensom så-^ dana ömse­si­diga olycks­falls­för­sälcrings­bo­lag, som avses i lagen om försälc-​​r_ ring för olycks­fall i arbete: för inkomst av fas­tig­het; e) kyr­kor, sjuk­vårds­in­rätt­ningar av rörelse: f) svenska aktie­bo­lag och sådana bolag, som enligt sär­skild för­fatt­ning äro skyl­diga att avstå sin vinst, eko­no­miska för­e­ningar, sam­fund, stif­tel ser, under­stöds­för­e­ningar, som bedriva till liv­för­säk­ring hän­för­lig verk­sam het, verk, inrätt­ningar och andra inländska juri­diska per­so­ner, där­un­der inbe­gripna ägare av för gemen­samt behov avsatta sä kal­lade besparings-​​ sko­gar, häradsall­män­ningar och andra likar­tade sam­fäl­lig­he­ter, som för- ^ \ i' ¬ • ! — 1950. nr 308. — 527 •j,;,. val­las själv­stän­digt för delä­gar­nas gemen­samma räk­ning, samt­liga i den ' m ån de ej inbe­gri­pas under punk­terna d) och e) : för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort för­vär­vats; g) utländska bolag eller rörelse. 54 §. från skatt­skyl­dig­het kom­mu­nal inkomst­skatt; f) under­stöds­för­e­ningar, som bedriva såväl till liv­för­säk­ring hän­för­lig verk­sam­het som annan verk­sam­het: ji,. för annan inkomst än inkomst av fas­tig­het, dock att skatt­skyl­dig­het före- trc . lig­ger jäm­väl för först­nämnda inkomst till den del inkoms­ten belö­per på imör­sä­ki­ings­verk­sam­he­ten; g) under­stöds­för­e­ningar, vilka enligt sina stad­gar ej äga med­dela an- nan kapi­tal­för­säk­ring än sådan som omfat­tar kapi­talun­ders­löd å högst 500 kro­nor för med­lem: för all inkomst, som belö­per på verk­sam­het, hän­för­lig till liv­för­säk­ring. att per­so­ner samma para­graf. i (se vidare anvis­ning­arna.) gl 59 § . 7 mom. skatt för inkomst av tjänst eller av annan iill­fät­lig förvärvs-​​ verk­sam­het än i 2 mom. sägs samt skatt för inkomst av kapi­tal utgö­res, om inkoms­ten för­vär­vats av fysisk per­son under tid, då han varit här i riket bosatt, eller av inländsk juri­disk per­son, i hem­orts­kom­mu­nen. [:.. 2 mom. inkomst genom är belä­gen. •v."tr d) anvis­ningar ^ ' till 19 §. fat­ti­gun­der­stöd, begrav­nings­hjälp — sista styc­ket). bestäm­mel­sen att till skat­teplil­ctig inkomst icke räk­nas ersätt­ning, som i;in enligt vad i lag eller sär­skild för­fatt­ning är stad­gat utgår till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbete, avser jäm­väl ersätt­ning, som utgår i de fall då arbets­gi­vare står s. k. själv­risk enligt lagen om för­säk­ring för olycks-​​ ipj fall i arbete, dock ej i den mån ersätt­ningen över­sti­ger vad som skulle ipi hava utgått vid för­säk­ring enligt nämnda lag. till 21 §. 4. har den skatt­skyl­dige i någon av honom bedri­ven rörelse använt pro- duk­ter från egen eller av honom bru­kad fas­tig­het, skall vär­det av pro- duk­terna räk­nas som intäkt av jord­bruk, jord­brul^ets binä­ringar eller skogs-​​ k bruk, men får samma värde avräk­nas som omkost­nad i rörel­sen (jfr punkt 1 ^ . av anvis­ning­arna till 29 §). 7. ersätt­ning på grund av ska­de­för­säk­ring skall anses såsom intäkt av j'jord­bruks­fas­tig­het, i den mån köpeskil­ling, som skulle hava influ­tit där­est ^ för­säk­rad egen­dom i stäl­let för­sålts, varit att hän­föra till intäkt av jord bruks­fas­tig­het eller i den mån ersätt­ningen eljest mot­sva­rar sådan skatte plik­tig intäkt eller mot­sva­rar sådan avdrags­gill omkost­nad, vil­ken är att , hän­föra till nämnda för­värvs­källa. jp ti till 24 §. 1. har annan fas­tig­het helt eller del­vis varit använd i äga­rens egen rö relse, kom­mer hyres­vär­det för vad som använts i rörel­sen, vil­ket värde ej får avdra­gas såsom omkost­nad (jfr punkt 1 av anvis­ning­arna till 29 §), att ingå u v- . \ ¬ t:- 528 — 1950. nr 3 ^ , i den all­männa inkomst­be­räk­ningen för rörel­sen och att sålunda bes­kat­tas^ i sam­man­hang med den totala inkoms­ten därav. (jfr dock beträf­fande liv för­säk­rings­rö­relse punkt 3 av anvis­ning­arna till 30 §.) har idkare i rörel­sen. 4. ersätt­ning på grund av ska­de­för­säk­ring skall anses såsom intäkt av an nan fas­tig­het, i den mån köpeskil­ling, som skulle hava influ­tit där­est för­säk rad egen­dom i stäl­let för­sålts, varit att hän­föra till intäkt av annan fas­tig­het eller i den mån ersätt­ningen eljest mot­sva­rar sådan skat­te­plik­tig intäkt eller mot­sva­rar sådan avdrags­gill omkost­nad, vil­ken är att hän­föra till nämnda för­värvs­källa. till 28 §. 7. i fråga om beräk­ning av intäkt av liv­för­säk­rings­rö­relse gäl­ler vad där om stad­gas i 30 § med där­till hörande anvis­ningar. till 29 §. 2. skatt­skyl­dig är berät­ti­gad till avdrag för medel, vilka över­förts tilljgra-​​ sions­stif­telse (jfr punkt 6 av anvis­ning­arna till 53 §) för pen­sio­ne­ring av pefsö­tiälpsöth är eller varit anställd i rörel­sen, eller efter­le­vande till sådan per­so­nal. avdrag må dock icke med­gi­vas med mindre dels pen­sio­ne­ringen anord­nats "pa~sätt i årivis­ning­arna till 31 § före­skri­ves som vill­kor för att jiy- for­säk­ring skall hän­fö­ras till pen­sions­för­säk­ring, dels ock dfe öve rförda med len erfordras för att säker­ställa de pen­sio­ner jämte dyr­tids­tillägg eller andra där­med jäm­för­liga tillägg, vilka enligt gjorda utfäs­tel­ser eller inom vederbö rande före­tag tilläm­pad sed­vän­ja­li­ögst skola utgå. """" ^ skatt­skyl­dig, som över­fört medel till annan per­so­nal­stif­telse än pen­sions^ stif­telse, är berät­ti­gad till avdrag för de "över­förda med­len, öm'shffmseniiän-​​ hainål är sådant, att den skatt­skyl­dige vid direkt omkost­nad för dylikt äiida-​​i mål är berät­ti­gad till avdrag, samt stif­tel­sen i övrigt upp­fyl­ler vill­kor möt sva­rande dem som i punkt 6 av anvis­ning­arna till 53 § stad­gats beträf­fande , pen­sions­stif­telse. ; 14. i fråga om beräk­ning av avdrag från intäkt av liv­för­säk­rings­rö­relse gäl­ler vad därom stad­gas i 30 § med där­till hörande anvis­ningar. [ till 30 §. j 1. vid upp­del­ning av för­säk­rings­rö­relse å sjuk-, olycksfalls-​​ och skadeföj-​​- j säk­rings­rö­relse, ä ena, samt liv­för­säk­rings­rö­relse, å andra sidan, skall föt- f säk­ring, som med­de­lats i sam­band med huvud­för­säk­ring, räk­nas som tillhö-​​^ rande huvud­för­säk­ring­ens art (t. ex. liv­ränta, som med­de­lats som ersätt­nmg|l> vid olycks­falls­för­säk­ring, räk­nas till olycks­falls­för­säk­ring, sjuk­för­säk­ring, ' som av liv­för­säk­rings­bo­lag med­de­lats i kom­bi­na­tion med liv­för­säk­ring, rak- ; nas till liv­för­säk­ring). i med för­säk­rings­fond för egen räk­ning för­stås för­säk­rings­fond enligt lagen / om för­säk­rings­rö­relse (pre­mi­e­re­serv, ersätt­nings­re­serv och, där rörel­sen^ avser liv­för­säk­ring eller annan per­son­för­säk­ring för livs­tid eller för längre hdp än tio år, reserv för till­de­lad åter­bä­ring), mins­kad med vär­det av återförsäk-​​ rares ansva­rig­het. i ersätt­nings­re­ser­ven inbe­gri­pes i fråga om för­säk­rings anstalt, som dri­ver sjö­för­säk­ring, den för­stärk­ning av för­säk­rings­fon­den, som sådan anstalt gör enligt bolags­ord­ningen. med pre­mi­e­in­komst åter­för­säk­ra­res ande­lar. 2. vid beräk­ning av över­skot­tet å sjuk-, olycksfalls-​​ eller skadeförsäkrings-​​ rörelse må från brut­to­in­täk­ten avdrag göras för­u­tom för drift­kost­na­der, som avses i 29 §, för avsätt­ning till för­säk­rings­fond för egen räk­ning och i lag före­skri­ven säker­hets­fond, för utbe­tald åter­bä­ring, för avsätt­ning till sådan ¬ , ' _ . nr 308. — 529 reserv­fond, som av ömse­si­dig kre­a­turs­för­säk­rings­an­stalt bil­das enligt gäl- lande före­skrif­ter om all­männa grun­der angå­ende för­säk­ring med statsbi drag mot för­lus­ter på grund av smitt­samma hus­djurs­sjuk­do­mar, för avsätt ning till sådan regle­rings­fond, som av tra­fik­för­säk­rings­an­stalt bil­das enligt gäl­lande vill­kor och före­skrif­ter för utö­vande av tra­fik­för­säk­rings­rö­relse, 5; ävensom, med nedan angi­ven inskränk­ning, för ökning av utjämningsfon-​​ derna, i den mån denna ökning icke över­sti­ger vins­ten å själva försäkrings-​​ rörel­sen. denna vinst skall beräk­nas till ett belopp, som utgör skill­na­den mel­lan å ena sidan sum­man av föl­jande inkomst­pos­ter, näm­li­gen: a) ingå­ende för­säk­rings­fond för egen räk­ning, . b) pre­mi­e­in­komst för egen räk­ning, c) 4 pro­cent ränta å post a); å andra sidan sum­man av föl­jande utgifts­pos­ter, näm­li­gen: d) utbe­tal­ningar för egen räk­ning för för­säk­rings­fall, e) för­valt­nings­kost­na­der för egen räk­ning, f) utgå­ende för­säk­rings­fond för egen räk­ning. avdrag för av brand­skada. med utjäm­nings­fond — för­säk­rings­ak­tie­bo­lags reserv­fond. den på liv­rän­tor, undan­ta­get). ned­sätt­ning av för­säk­rings­fond för egen räk­ning, av säl­cer­hets­fond samt av i litjd första styc­ket omnämnd reserv­fond för ömse­si­dig kre­a­turs­för­säk­rings­an­stalt och regle­rings­fond för tra­fik­för­säk­rings­an­stalt ävensom minsk­ning av utjäm-​​ nings­fon­derna skall anses som intäkt. sker änd­ring av holags­ord­ningen, var- jjj, ige­nom anstal­ten får rätt att på annat sätt än ovan sagts dis­po­nera vid denna ^ lags ikraft­trä­dande befint­lig utjäm­nings­fond, för vil­ken bestäm­mel­ser om in skränkt dis­po­si­tions­rätt fun­nits, eller utjäm­nings­fond, som bil­dats efter la gens ikraft­trä­dande, skall fon­den anses häri­ge­nom undergå minsk­ning med hela det belopp, vartill den upp­gick före änd­ringen. utö­ver vad ovan stad­gats må avdrag icke ske för avsätt­ning till ome­del­bar eller fram­tida vinstut­del­ning till för­säk­rings­ta­gare. 3. vid beräk­ning av net­to­in­täkt av liv­för­säk­rings­rö­relse skall föl­jande iakt­ta­gas. " med inländsk för­säk­rings­an­stalt för­stås i denna lag, för­u­tom för­säk­rings bolag, jäm­väl sådan under­stöds­för­e­ning, vil­ken enligt sina stad­gar äger med­dela annan kapi­tal­för­säk­ring än sådan som omfat­tar kapi­talun­der­stöd å högst 500 kro­nor för med­lem. till utländsk åter­för­säk­rings­rö­relse hän­fö­res rörelse, avse­ende återför-​​ säk­ringar, som inländsk för­säk­rings­an­stalt med­de­lat åt eller tagit hos ut ländsk för­säk­rings­an­stalt. vid beräk­ning av net­to­in­täkt av rörelse, avse­ende direkt med­de­lade eller , i åter­för säk­ring åt annan inländsk för­säk­rings­an­stali med­de­lade kapital-​​ för­säk­ringar, skall såsom brut­to­in­täkt upp­ta­gas intäkt av kapi­tab^ögoä^ i ^''0 tige­ets­for­valt­ning. i bfut­to­in­täk­ten inräk­nas jäm­väl vinst vid för­sälj­ning av eller vid upp- skriv­ning av vär­det å andra till­gångar än inven­ta­rier eller för stadigvaran-​​ de bruk i rörel­sen avsedda fas­tig­he­ter ävensom hyres­värde av fas­tig­het, som använts i liv­för­säk­rings­rö­rel­sen. har för­säk­rings­an­stalt hos utländsk för­säk­rings­an­stalt åter­för­säk­rat direkt med­de­lad eller i åter­för­säk­ring åt annan inländsk för­säk­rings­an­stalt med­de­lad kapi­tal­för­säk­ring utan att hos p. sig behålla pre­mi­e­re­ser­ven, skall såsom rän­tein­täkt anses ränta å vär­det p av åter­för­säk­ra­rens ansva­rig­het enligt den rän­te­fot, som legat till grund p för pre­mie­be­räk­ningen. •k k: ^iiii feö siib h'ii illli \ \ ¬ 530 — 1950. nr ii at från. brut­to­in­täk­ten må avräk­nas dels ränta å gäld, dels, såvitt angår ^ fas­tig­hets­för­valt­ning, annan enligt 25 § avdrags­gill omkost­nad för fastig het än nyss sagts, dels för­lust vid för­sälj­ning av andra till­gångar än inven tarier eller för sta­dig­va­rande bruk i rörel­sen avsedda fas­tig­he­ter, dels be- t lopp var­med vär­det å nyss angivna till­gångar enligt bestäm­mel­serna i den- na lag ned­skri­vits, dels 5 pro­cent av vad som åter­står av brut­to­in­täk­ten efter avdrag som ovan sagts, dels ock 5 kro­nor för varje direkt teck­nad kapi­tal­för­säk­ring; såsom en enda för­säk­ring anses här­vid alla kapital-​​ för­säk­ringar, som sam­ti­digt teck­nats på samma per­sons eller samma per- soners liv. avdrag må dock icke ske för för­säk­rings­ta­gare till­ko­in­mande ränta å åter­bä­rings­me­del. där­est de sam­man­lagda risk­sum­morna för åter­för­sälcringar, som in- ländsk för­säk­rings­an­stalt med­de­lat åt utländsk för­säk­rings­an­stalt, uppgå till minst en pro­cent av de sam­man­lagda risk­sum­morna för den först­nämn da anstal­tens samt­liga liv­för­säk­ringar, skall såsom net­to­in­täkt av utländsk åter­för­säk­rings­rö­relse upp­ta­gas över­skott å sådan rörelse. utvi­sar den ut ländska åter­för­säk­rings­rö­rel­sen i fall som nyss sagts under­skott, må detta avräk­nas från den skat­te­plik­tiga net­to­in­täk­ten av kapital-​​ och fas­tig­hets för­valt­ningen. vid tillämp­ning av före­nämnda regel skall med en liv­för säk­rings risk­summa vid en viss tid­punkt för­stås den största ökning av net­to­ka­pital­vär­det av för­säk­rings­an­stalts för­plik­tel­ser på grund av för­säk ringen, som kan upp­komma genom för­säk­rings­fall vid ifrå­ga­va­rande tid punkt. med nämnda net­to­ka­pital­värde för­stås kapi­tal­vär­det av för­säk­rings anstalts för­plik­tel­ser på grund av för­säk­rings­av­ta­let, mins­kat med kapi­tal vär­det av försälo-​​ings­ta­ga­rens för­plik­tel­ser på grund av samma avtal. 4. erfordras på grund av bestäm­mel­serna i 30 § eller anvis­ning­arna till samma para­graf upp­del­ning av intäkt eller avdrag mel­lan olika delar av för­säk­rings­an­stalts verk­sam­het, skall för­del­ningen av intäk­ten eller av dra­get ske på skä­ligt sätt. till 31 §. 1, med pen­sion för­stås dels belopp, som annor­le­des än i följd av för­säk ring utgår"på grund av före­gå­ende tjäns­te­för­hål­lande, dels belopp, som utgår enligt lagen om folk­pen­sio­ne­ring, dels ock belopp som utgår på grund av pen­sions­för­säk­ring vare sig denna tagits i sam­band med tjänst eller an nor­le­des". . . ä med pen­sions­för­säk­ring för­stås för­säk­ring, enligt vil­ken icke skola utgå { andra för­säk­rings­be­lopp än , , f 1) ålderspen­sion, utgå­ende högst under den för­säk­ra­des livs­tid, 2) inva­lid­pen­sion, utgå­ende högst så länge den för­säk­rade är arbetsoför-​​ mögen eller har ned­satt arbets­för­måga, 3) efter­le­van­de­pen­sion eller 4) med ålders-​​, invalid-​​ eller efter­le­van­de­pen­sion för­e­nat kapi­tal­be­lopp»^^' som utgår i sam­band med att pen­sio­nen bör­jar utbe­ta­las eller upp­hör eller ^ för­säk­ringen upp­hör, •• rf; " ålderspen­sion, som här avses, må icke börja utgå vid lägre ålder an &o år, såvida icke med hän­syn till den för­säk­ra­des yrke eller andra omstän dig­he­ter (t. ex. var­ak­tig arbetso­för­måga) lägre pen­sions­ål­der kan anses med efter­le­van­de­pen­sion för­stås pen­sion, som efter den för­säk­ra­des dp^ utgår högst så länge viss eller vissa i för­säk­rings­av­ta­let angivna per­so­ner ig vä j såsom efter­le­van­de­pen­sion skall ock anses pen­sion, som utgår efter den ¬ r " — . r 308. — 531 u' för­säk­ra­des död obe­ro­ende av viss pen­sions­ta­ga­res liv, (för­sörj­nings­ränta) "^1^1 •• .«•«<« itnt under för­ut­sätt­ning a) att för­sörj­nings­rän­tan är för­e­nad med livsva­rig ålderspen­sion eller ;i3 med sådan livsva­rig efter­le­van­de­pen­sion till make eller barn, vil­ken skall 1'; börja utgå ome­del­bart efter den för­sälcra­des död, samt att för sörj nings-​​ rän­tans års­be­lopp icke över­sti­ger den livsva­riga pen­sio­nens års­be­lopp, b) att för­sörj­nings­rän­tan skall utgå under bögst tjugu år, dock med j ^ den inskränk­ningen att, då rän­tan är för­e­nad med livsva­rig ålderspen­sion, rän­tan lik­väl icke må utgå längre än till den tid­punkt, då den försälo-​​ade skulle hava fyllt 90 år, och ej hel­ler, vid pen­sions­ål­der över 70 år, under längre tid än som mot­sva­rar sld­ll­na­den mel­lan 90 år och pen­sions­ål­dern, pre­mier för för­sörj­nings­rän­tan och den med denna för­e­nade livs- ^"^pva­riga pen­sio­nen skola erläg­gas under tid, som icke med mera än fem år under­sti­ger den tid under vil­ken för­sörj­nings­rän­tan enligt avta­let längst skall utgå, samt att icke vid utgången av något kalen­derår under förstnämn-​​ da tid det sam­man­lagda belop­pet av erlagda pre­mier över­sti­ger det belopp, som samma tid­punkt skulle hava erlagts, om pre­mie­be­tal­ningen jämnt för­de­lats å tid, som med fem år under­sti­ger den tid under vil­ken försörj-​​ nings­rän­tan längst skall utgå, samt d) att i avta­let stad­gats, att rätt till åter köp eller belå­ning av försäk-​​ hii ringen icke skall före­ligga och ej hel­ler rätt till sådan för­änd­ring av för- i® säk­ringen, att den upp­hör att vara pen­sions­för­säk­ring. ^''3 vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna under a) i näst­fö­re­gå­ende stycke skall efter­le­van­de­pen­sion till den för­säk­ra­des efter­le­vande make anses såsom livsva­rig, även om pen­sion skall upp­höra vid omgifte. kapi­tal­be­lopp, som utgå på grund av pen­sions­för­säk­ring, må till­sam­mans icke över­stiga det högsta årliga belop­pet av ålders-​​ eller inva­lid­pen­sio­nen, iliii ökat, om efter­le­van­de­pen­sion skall utgå till make, med det högsta årliga be lop­pet av efter­le­van­de­pen­sio­nen. skall enligt avtal om pen­sions­för­säk­ring ålderspen­sion eller inva­lid­pen sion upp­höra eller ned­sät­tas viss tid efter det pen­sions­ål­dern eller arbets-​​ itl­jif oför­mågan inträtt eller skall annan efter­le­van­de­pen­sion än försörjnings-​​ isjfj ränta upp­höra eller ned­sät­tas viss tid efter den för­säk­ra­des död må denna j.a tid icke under­stiga fem år eller, i fråga om ålderspen­sion vars års­be­lopp ij^. icke över­sti­ger 3 000 kro­nor, två år. med jca­pi­fal­för­säk­rinff för­stås annan liv­för­säk­ring än pensionsförsäk-​​ ringt" ~ ^ |a inne­hål­ler avtal om liv­för­säk­ring, för­u­tom utfäs­telse som avtal om pen- sions­för­säk­ring enligt vad ovan sagts må inne­hålla, jäm­väl annan utfäs-​​ telse, må för­säk­ringen anses upp­de­lad på en pen­sions­för­säk­ring och en kapi­tal­för­säk­ring. kan liv­för­säk­ring, vil­ken inne­hål­ler i näst­fö­re­gå­ende stycke omför­mälda utfäs­tel­ser, icke upp­de­las på sätt där sägs, enär pen­sio­nens stor­lek icke be- stämts eller annan omstän­dig­het av bety­delse för upp­del­ningen icke är känd, må upp­del­ningen ske enligt grun­der, som fast­stäl­las av kungl. maj :t. , för­säk­ring, vil­ken enligt ovan givna bestäm­mel­ser är att hän­föra till pen- sions­för­säk­ring och för vil­ken pre­mie­be­tal­ningen skall vara full­gjord inom fem år från för­säk­rings­av­ta­lets ingå­ende, må utan hin­der av dessa bestäm-​​ mel­ser anses såsom kapi­tal­för­säk­ring, där­est för­be­håll härom inta­gits i av talet vid dess ingå­ende. ^ pre­mie­be­fri­el­se­för­säk­ring skall anses till­höra samma slag av för­säk­ring som huvud­för­säk­ringen. ^ för att för­säk­ring skall anses hava tagits i sam­band med tjänst erford-​​ * 154—50002/f. svensk för­faft­nings­sam­ling 1950, nr 308—315. ¬ r- - '' 532 — 1950. nr ' • . 1• ras, att enligt anställ­nings­av­ta­let skyl­dig­het före­lig­ger för arbets­ta­gare att. i hava sådan för­säk­ring eller att, om sådan skyl­dig­het icke före­lig­ger, pre- 0 mier för för­säk­ringen skola gäl­das av arbets­gi­va­ren eller av denne jämte éii! arbets­ta­ga­ren. för att sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring skall anses hava ta- gits i sam­band med tjänst erfordras utö­ver vad förut sagts, att anmä­lan 1 angå­ende nyss­nämnda för­hål­lan­den skett hos för­säk­rings­an­stal­ten. för- ik säk­ring enligt lagen om för­säk­ring för olycks­fall i arbete anses icke såsom : e försäla-​​ing, tagen i sam­band med tjänst. ^ till 32 §. 10. änd­ras för­säk­rings­av­tal så, att pen­sions­för­säk­ring helt eller del­vis över­går till kapi­tal­för­säk­ring, skola mot kapi­tal­för­säk­ringen sva­rande pre mie­re­serv och övriga till­go­do­ha­van­den vid tid­punk­ten för änd­ringen anses såsom på grund av pen­sions­för­säk­ringen utbe­talt belopp. till 33 §. 1. för avgif­ter, som skatt­skyl­dig i sam­band med sin tjänst erlagt för egen eller efter­le­van­des pen­sio­ne­ring ånnor­le­des än gehöm för­säk­ring, må avdrag ske endast om pen­sio­ne­ringen anord­nats på sätt i anvis­ning­arna till 31 § före­skri­ves som vill­kor för att liv­för­säk­ring skall hän­fö­ras till pen sions­för­säk­ring. angå­ende skatt­skyl­digs rätt till avdrag för avgif­ter, som han ånnor­le­des än i sam­band med tjänst erlagt för egen eller efter­le­van­des pen­sio­ne­ring, se 46 § 2 mom. till 46 §. 1. avdrag må icke åtnju­tas för pre­mier och andra avgif­ter i de fall, där avgif­terna äro att betrakta såsom utgif­ter för lev­nads­kost­na­der, vilka enligt,, 20 § icke äro avdrags­gilla, men där det utgivna belop­pet utgör skat­te­plik­tig inkomst för den vil­ken belop­pet kom­mit till godo, t. ex. då avgif­terna er- lagts för för­säk­ring å hem­bi­träde. pitai ' ' ini­i­iej till 53 §. 2. verk­sam­het på grund av anställ­ning i svenskt före­tag anses utö­vad här i riket, även om tjänst­in­ne­ha­va­ren i och för sin tjänst måste göra till fäl­liga besök utom­lands eller under längre tid uppe­hålla sig där­stä­des un der kring­re­sande (t. ex. han­dels­re­sande). för­må­ner, som här­röra av ett . för­ut­va­rande tjäns­te­för­hål­lande (pen­sion, vissa undan­tags­för­må­ner o. s. v.) / och åtnju­tas av per­son, som icke är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här i 1 riket, bes­kat­tas i sve­rige, om den tidi­gare verk­sam­he­ten huvud­sak­li­gen ut- r övats här­stä­des. för sådan per­son före­lig­ger där­e­mot ej skatt­skyl­dig­het för pen­sion, liv­ränta eller andra enligt 31 § med inkomst av tjänst lik­ställda för­må­ner, som icke åtnju­tas på grund av något tjäns­te­för­hål­lande. 6. med pen­sions­stif­telse avses, för­u­tom pen­sions­stif­telse bil­dad enligt la- gen om aktie­bo­lags pensions-​​ och andra per­so­nal­stif­tel­ser, jäm­väl inrätt-​​ £ ning, själv­stän­dig fond eller annan stif­telse, vil­kens kapi­tal och avkast­ning må använ­das endast till pen­sio­ner på grund av tjänst, där­est genom före- i skrif­ter i reg­le­men­tet eller eljest trygg­het ska­pats för att stif­tel­sen så länge den består skall hava sådant ända­mål samt att vid dess upp­lös­ning åter­stå ende medel antingen skola använ­das för dylik pen­sio­ne­ring eller ock skola anslås till väl­gö­rande eller eljest all­män­nyt­tigt ända­mål. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1951. i sam­band med lagens ikraft trä­dande skall föl­jande iakt­ta­gas: .t'- ¬ 'o. nr 308. — 533 1. äldre bestäm­mel­ser skola, såvitt angår för­säk­rings­ta­ga­res beskatt­ning, tilläm­pas vid "1951 års tax­e­ring, så ock vid efter­tax­e­ring för år 1951 eller tidi­gare år. i övrigt skola äldre bestäm­mel­ser gälla beträf­fande efter­tax­e­ring för år 1950 eller tidi­gare år. 3'^ 2. beträf­fande för­säk­ring, som med­de­lats före den 1 janu­ari 1%^_ :ii^i äldre bestäm­mel­ser angå­ende för­säk­rings­ta­ga­res beskatt­ning jänivär i övrigt gallä~efteir^^^^3^g, dockmie4^^yan^_^mi^ icke åtnjn­tas för av^ifte'fi vitka efter ingången av år 1951 ' erläg­gas för för­säk­ring, som avses i andra styc­ket av punkt 5 av anvis-​​ ;i{^^ ning­arna till 28 § i deras äldre lydelse. belopp, som utfal­ler på grund av för­säk­ring av nyss­nämnda slag, vil­ken med­de­lats före angivna tid­punkt, itiu skat­te­plik­tigt endast till så stor del, som enligt för­säk­rings­tek­nisk be- "'ip räk­ning mot­sva­rar de avgif­ter, vilka erlagts före sagda tid­punkt. b) utgår liv­ränta på grund av pupill­för­säk­rins; må avdrag, som avses i 32 § 2 mom. a) i dess äldre lydelse, icke åtnju­tas, där­est liv­rän­tan utgår i anled­ning av döds­fall, vil­ket inträf­fat efter ingången av år 1951. c) i fråga om avdrag för avgif­ter, som avses i 46 §.,2miqm^j). skola de p / _ .. bestäm­mel­serna gälla även beträf­fande för­säk­ringar, som med­de­lats fofe^'deiri janu­ari 1951. 3. vid beräk­ning av skat­te­plik­tig inkomst för för­säk­rings­an­stalt skall i il liv­för­säk­ring, som med­de­lats före den 1 janu­ari 1951, hän­föra^ tilhcapital-​​ ' fö:^lu-​ing, orat­din^enligt äldre bestäm­mel­ser sl^atj­tiän­lö­ras .till sådan för- s^rjng. " " """ ' 4. i fråga om under­stöds­för­e­ning, vil­ken enligt sina stad­gar äger med dela annan kapi­tal­för­sälcring än sådan som omfat­tar kapi­talun­der­stöd å högst 500 kro­nor för med­lem, skall såsom net­to­in­täkt upp­ta­gas dels den del av för­e­ning­ens enligt 24 § i dess äldre lydelse och 25 § beräk­nade netto-​​ •'h" intäkt av fas­tig­het, som efter för­hål­lan­det mel­lan pre­mi­e­re­ser­ven för ka- pital­för­säk­ringar, vilka med­de­lats före ingången av år 1951, och hela pre mie­re­ser­ven belö­per på nämnda för­sälcringar, dels ock den del av för­e­ning ens enligt 30 § beräk­nade net­to­in­täkt av liv­för­säk­rings­rö­relse, som efter för­hål­lan­det mel­lan pre­mi­e­re­ser­ven för kapi­tal­för­säk­ringar, vilka medde-​​ lats efter ingången av år 1951, och pre­mi­e­re­ser­ven för samt­liga kapitalför-​​ säk­ringar belö­per på de efter 1951 års ingång med­de­lade kapitalförsäk-​​ ring­arna. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill faelcräfta låtit. dål u a drott­ning­holms slott den 26 maj 1950. gustaf. (l. s.) 'cj.m (finans­de­par­te­men­tet.) per edvin s köld. 11^'- r-' '(i ¬