SFS 1994:201 Lag om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370); utfär­dad den 30 mars 1994. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 19 och 20 §§ samt punkt 23 av anvis­ning­arna till 23 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928: 370) skall ha föl­jande lydelse. 19 §2 till skat­te­plik­tig inkomst enligt denna lag räk­nas icke: vad som vid bodel­ning till­fal­lit make eller sambo eller vad som för­vär­vats genom arv, tes­ta­mente, för­del av oskift bo eller gåva; vinst i svenskt lot­teri eller vinst vid vinst­drag­ning på här i riket utfär­dade pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner och ej hel­ler sådan vinst i utländskt lot­teri eller vid vinst­drag­ning på utländska pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner, som upp­går till högst 100 kro­nor; ersätt­ning, som på grund av för­säk­ring jäm­likt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring till­fal­lit den för­säk­rade, om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst eller utgör för­äld­ra­pen­ning, så ock sådan ersätt­ning enligt annan lag eller sär­skild för­fatt­ning, som utgått annor­le­des än på grund av sjuk­för­säk­ring, som nyss sagts, till någon vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbete eller under mili­tär­tjänst­gö­ring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd eller lagen (1977:267) om krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst, ävensom ersätt­ning, vil­ken vid sjuk­dom eller olycks­fall till­fal­lit någon på grund av annan för­säk­ring, som icke tagits i sam­band med tjänst, dock att till skat­te­plik­tig inkomst räk­nas ersätt­ning i form av pen­sion eller i form av liv­ränta i den mån liv­rän­tan är skat­te­plik­tig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersätt­ning som utgår på grund av tra­fik­för­säk­ring eller annan ansva­rig­hets­för­säk­ring eller på grund av ska­de­stånds­för­säk­ring och avser för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur; belopp, som till följd av för­säk­rings­fall eller åter­köp av för­säk­ringen utgått på grund av kapi­tal­för­säk­ring, samt belopp som arbets­gi­vare utan att för­säk­ring har teck­nats för anställ­das räk­ning beta­lar ut och som mot­sva­rar ersätt­ning på grund av gruppliv­för­säk­ring, i den mån belop­pet inte väsent­ligt över­sti­ger vad som utgår för befatt­nings­ha­vare i sta­tens tjänst; för­säk­rings­er­sätt­ning eller annan ersätt­ning för skada på egen­dom, dock att skat­te­plikt före­lig­ger dels i den mån ersätt­ningen avser annan bygg­nad än pri­vat­bo­stad eller mar­kan­lägg­ning, dels i den mån köpeskil­ling, som skulle ha influ­tit om den för­säk­rade eller ska­dade egen­do­men i stäl­let hade sålts, hade varit att hän­föra till intäkt av närings­verk­sam­het och dels i den mån ersätt­ningen eljest mot­sva­rar skat­te­plik­tig intäkt av eller avdrags­gill omkost­nad för närings­verk­sam­het; vins­tan­del, åter­bä­ring eller pre­mi­eå­ter­be­tal­ning, som utgått på grund av annan per­son­för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller 1 2 sfs 1994:201 utkom från tryc­ket den 26 april 1994 prop. 1993/94:99, bet. 1993/94: sku29, rskr. 1993/94:170. senaste lydelse 1993:1523. 395 sfs 1994:201 olycks­falls­för­säk­ring som tagits i sam­band med tjänst, samt vins­tan­del, som utgått på grund av ska­de­för­säk­ring, för vil­ken rätt till avdrag för pre­mie icke före­le­gat; ersätt­ning jäm­likt lagen (1956:293) om ersätt­ning åt smitt­bä­rare om icke ersätt­ningen grun­das på för­värv­sin­komst; peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt, som icke utgör veder­lag vid avytt­ring av egen­dom, i den mån giva­ren enligt 20 § eller punkt 5 av anvis­ning­arna till 46 § icke är berät­ti­gad till avdrag för utgi­vet belopp; sti­pen­dier för mot­ta­ga­rens utbild­ning; sti­pen­dium som är avsett för andra ända­mål och som inte utgår peri­o­diskt och inte utgör ersätt­ning för arbete som har utförts eller skall utfö­ras för utgi­va­rens räk­ning; stu­di­e­stöd enligt 3 eller 4 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349), inter­nat­bi­drag, stu­di­elån och rese­kost­nads­er­sätt­ning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant sär­skilt bidrag vil­ket enligt av rege­ringen eller stat­lig myn­dig­het med­de­lade bestäm­mel­ser utgår till del­ta­gare i arbets­mark­nads­ut­bild­ning samt med dem i fråga om sådant bidrag lik­ställda, och äger i följd härav de bidrags­be­rät­ti­gade icke göra avdrag för kost­na­der som avsetts skola bestri­das med bidrag av före­va­rande slag; intro­duk­tions­er­sätt­ning enligt lagen (1992:1068) om intro­duk­tions­er­sätt­ning för flyk­tingar och vissa andra utlän­ningar; all­mänt barn­bi­drag och för­längt barn­bi­drag, samt barn­pen­sion enligt lagen om all­män för­säk­ring till den del pen­sio­nen för varje månad den avser inte över­sti­ger en tolf­te­del av fyr­tio pro­cent eller, vid pen­sion efter båda för­äld­rarna, åttio pro­cent, av bas­belop­pet den månad pen­sio­nen avser samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring angi­ven liv­ränta i form av efter­le­van­de­liv­ränta till barn enligt lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller enligt annan i nämnda lag­rum angi­ven för­fatt­ning till den del liv­rän­tan för­an­lett minsk­ning av sådan del av barn­pen­sion som inte är skat­te­plik­tig; lön eller annan gott­gö­relse, för vil­ken skall erläg­gas skatt enligt lagen (1958:295) om sjö­mans­skatt; kon­tan­tun­der­stöd, som utgi­ves av arbets­lös­hets­nämnd med bidrag av stats­me­del; han­di­kap­per­sätt­ning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om all­män för­säk­ring, sådan del av vård­bi­drag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör ersätt­ning för mer­kost­na­der, ersätt­ning för merut­gif­ter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag, sär­skilt pen­sions­tillägg enligt lagen (1990: 773) om sär­skilt pen­sions­tillägg till folk­pen­sion för lång­va­rig vård av ett sjukt eller han­di­kap­pat barn samt hem­sjuk­vårds­bi­drag och hem­vårds­bi­drag, som utges av kom­mu­nala eller lands­tings­kom­mu­nala medel till den vård­be­hö­vande; assi­stan­s­er­sätt­ning enligt lagen (1993:389) om assi­stan­s­er­sätt­ning och eko­no­miskt stöd till kost­na­der för per­son­lig assi­stans enligt lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade; kom­mu­nalt bostads­tillägg enligt lagen (1962:392) om hust­ru­tillägg och kom­mu­nalt bostads­tillägg till folk­pen­sion; kom­mu­nalt bostads­tillägg till han­di­kap­pade; 396 bostads­bi­drag som avses i lagen (1988:786) om bostads­bi­drag och lagen (1993:737) om bostads­bi­drag; bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adop­tion av utländska barn; bidrag enligt lagen (1992:148) om sär­skilt bidrag till ensam­stå­ende med barn; ersätt­ning som fast­ställts av all­män dom­stol eller utgått av all­männa medel till den som - utan att det skett yrkes­mäs­sigt — inställt sig inför dom­stol eller annan myn­dig­het, om ersätt­ningen avser rese­er­sätt­ning, trak­ta­mente eller ersätt­ning för tids­spil­lan; för­mån av fri resa till eller från anställ­nings­in­ter­vju eller kost­nads­er­sätt­ning för sådan resa till den del för­må­nen eller ersätt­ningen avser resa inom riket och, såvitt gäl­ler ersätt­ningen, till den del den inte över­sti­ger fak­tiska rese­kost­na­der och vid kör­ning med egen bil inte över­sti­ger det avdrag som med­ges för kost­na­der för resor med egen bil enligt den scha­blon som anges i punkt 4 av anvis­ning­arna till 33 §; hit­te­lön samt ersätt­ning till den som i sär­skilt fall räd­dat per­son eller egen­dom i fara eller bidra­git till avslö­jande eller gri­pande av per­son som begått brott; sed­van­lig ersätt­ning till den som läm­nat organ, blod eller moders­mjölk; täv­lings­vinst som inte hän­för sig till anställ­ning eller upp­drag och som utgår i annan form än kon­tant eller där­med lik­ställd ersätt­ning, om vins­ten avser min­nes­före­mål eller vär­det inte över­sti­ger 0,03 bas­belopp avrun­dat till när­maste hund­ra­tal kro­nor; sådan gott­gö­relse för utgift eller kost­nad som arbets­gi­vare upp­bu­rit från per­so­nal­stif­telse ur medel, för vilka avdrag icke med­gi­vits vid tax­e­ring, vid första till­fälle dylika medel fin­nas i stif­tel­sen; gott­gö­relse som arbets­gi­vare upp­bu­rit från pen­sions­stif­telse, till den del stif­tel­sen ej ägt andra medel för att lämna gott­gö­rel­sen än sådana för vilka avdrag icke åtnju­tits vid avsätt­ning till stif­tel­sen; intäk­ter av för­sälj­ning av vilt väx­ande bär och svam­par samt kot­tar som den skatt­skyl­dige själv ploc­kat till den del intäk­terna under ett beskatt­ningsår inte över­sti­ger 5 000 kro­nor och inte kan hän­fö­ras till närings­verk­sam­het som utgör rörelse eller till lön eller lik­nande för­mån; ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a § tredje styc­ket eller 75 a § fjärde styc­ket upp­börds­la­gen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjö­mans­skatt, 22 § tul­la­gen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags-​​ och upp­gifts­skyl­dig­het beträf­fande vissa upp­drags­er­sätt­ningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter, 40 § lagen (1984:404) om stäm­pelskatt vid inskriv­nings­myn­dig­he­ter, 24 § lagen (1984:668) om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare, 32 och 34 §§ tul­la­gen (1987:1065) eller 16 kap. 15 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200); ränta som enligt bestäm­mel­serna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen (1990:325) om själv­de­kla­ra­tion och kon­troll­upp­gif­ter inte redo­vi­sas i kon­troll­upp­gift om sådan ränta för den skatt­skyl­dige under ett beskatt­ningsår sam­man­lagt inte upp­går till 500 kro­nor; vad som utgör utgå­ende skatt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200). om mer­vär­desskatt ändå har räk­nats med vid inkomstre­do­vis­ningen anses skat­ten, om den beta­lats till sta­ten, som en sådan spe­ci­ell skatt för sfs 1994:201 397 sfs 1994:201 vil­ken avdrag med­ges vid inkomst­tax­e­ringen enligt denna lag. till följd av detta utgör belopp som har åter­be­ta­lats eller fal­lit bort eller beträf­fande vil­ket indriv­ningen avbru­tits, och för vil­ket avdrag med­getts vid inkomst­tax­e­ringen, skat­te­plik­tig intäkt vid inkomst­tax­e­ringen. beträf­fande ersätt­ning som utfal­ler på grund av avtals­grupp­sjuk­för­säk­ring gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvis­ning­arna till 22 §. (se vidare anvis­ning­arna.) 20 §3 vid beräk­ningen av inkoms­ten från sär­skild för­värvs­källa skall alla omkost­na­der under beskatt­nings­å­ret för intäk­ter­nas för­vär­vande och bibe­hål­lande avräk­nas från samt­liga intäk­ter i pengar eller peng­ars värde (brut­to­in­täkt) som har influ­tit i för­värvs­käl­lan under beskatt­nings­å­ret. avdrag får inte göras för: den skatt­skyl­di­ges lev­nads­kost­na­der och där­till hän­för­liga utgif­ter, så som vad skatt­skyl­dig utgett som gåva eller som peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk utbe­tal­ning till per­son i sitt hus­håll; sådana kost­na­der för häl­so­vård, sjuk­vård samt före­tags­häl­so­vård som anges i anvis­ning­arna; kost­na­der i sam­band med plock­ning av vilt väx­ande bär och svam­par eller kot­tar till den del kost­na­derna inte över­sti­ger de intäk­ter som är skat­te­fria enligt 19 §; vär­det av arbete, som i den skatt­skyl­di­ges för­värvs­verk­sam­het utförts av den skatt­skyl­dige själv eller andre maken eller av den skatt­skyl­di­ges barn som ej fyllt 16 år; ränta på den skatt­skyl­di­ges eget kapi­tal som har ned­lagts i hans för­värvs­verk­sam­het; svenska all­männa skat­ter; kapi­talav­be­tal­ning på skuld; ränta enligt 8 kap. 1 § stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom. upp­börds­la­gen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare, 30 § tul­la­gen (1987:1065), 60 § for­dons­skat­te­la­gen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 §§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) samt kvar­skåt­te­av­gift och dröjsmåls­av­gift beräk­nad enligt upp­börds­la­gen; avgift enligt lagen (1972:435) om över­las­t­av­gift; avgift enligt 10 kap. plan- och bygg­la­gen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7 § utlän­nings­la­gen (1989:529); avgift enligt 26 § arbets­tids­la­gen (1982:673); ska­de­stånd, som grun­das på lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet eller annan lag som gäl­ler för­hål­lan­det mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare, när ska­de­stån­det avser annat än eko­no­misk skada; före­tags­bot enligt 36 kap. brotts­bal­ken; straffav­gift enligt 8 kap. 7 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken; belopp för vil­ket arbets­gi­vare är betal­nings­skyl­dig enligt 75 § upp­börds­la­gen (1953:272) eller för vil­ket betal­nings­skyl­dig­het före­lig­ger på grund 398 3 senaste lydelse 1993:848. av under­lå­ten­het att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags-​​ och upp­gifts­skyl­dig­het beträf­fande vissa upp­drags­er­sätt­ningar; avgift enligt lagen (1976:206) om fel­par­ke­rings­av­gift; kon­troll­av­gift enligt lagen (1984:318) om kon­troll­av­gift vid olov­lig par­ke­ring; över­för­bruk­nings­av­gift enligt ran­so­ne­rings­la­gen (1978:268); vat­ten­för­ore­nings­av­gift enligt lagen (1980:424) om åtgär­der mot vat­ten­för­ore­ning från far­tyg; avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyn­di­gande att med­dela före­skrif­ter om in- eller utför­sel av varor; lag­rings­av­gift enligt lagen (1984:1049) om bered­skaps­lag­ring av olja och kol eller lagen (1985:635) om för­sörj­nings­be­red­skap på natur­gas­om­rå­det; avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), inne­fat­tande vissa bestäm­mel­ser om elekt­riska anlägg­ningar; kapi­tal­för­lust m.m. i vidare mån än som sär­skilt före­skrivs; avgift enligt 13 och 14 §§ lagen (1992:1438) om die­sel­ol­jeskatt och använd­ning av vissa olje­pro­duk­ter; ingå­ende skatt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) för vil­ken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. nämnda lag. (se vidare anvis­ning­arna.) anvis­ningar till 23 § 23.4 avdrag får göras för fas­tig­hets­skatt och sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der och spe­ci­ella för närings­verk­sam­he­ten utgå­ende skat­ter och avgif­ter till det all­männa. där­e­mot får svenska all­männa skat­ter inte dras av (se 20 §). avdrag får dock göras för mer­vär­desskatt som har åter­förts enligt 9 kap. 5 eller 6§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) och inbe­ta­lats till sta­ten. pre­mie för gruppliv­för­säk­ring, som teck­nats av fysisk per­son i hans egen­skap av utö­vare av viss närings­verk­sam­het, utgör avdrags­gill omkost­nad i närings­verk­sam­he­ten. om den ersätt­ning, som kan komma att utfalla på grund av för­säk­ringen, utgår efter väsent­ligt för­mån­li­gare grun­der än vad som gäl­ler enligt gruppliv­för­säk­ring för befatt­nings­ha­vare i sta­tens tjänst, skall dock endast den del av pre­mien som kan anses mot­svara för­må­ner enligt gruppliv­för­säk­ring för nämnda befatt­nings­ha­vare räk­nas som omkost­nad i närings­verk­sam­he­ten. pre­mie för rese­skydds­för­säk­ring avse­ende resa i verk­sam­he­ten utgör avdrags­gill omkost­nad i närings­verk­sam­he­ten. avdrag med­ges för kost­na­der för egen häl­so­vård i den mån för­mån av fri sådan vård för anställd är skat­te­fri enligt 32 § 3 b mom. första styc­ket. bestäm­mel­serna i punkt 6 av anvis­ning­arna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbets­lös­hets­kassa gäl­ler också beträf­fande inkomst av närings­verk­sam­het. bestäm­mel­serna i punkt 4 av anvis­ning­arna till 33 § om avdrag för kost­na­der för resor till och från arbets­plat­sen och i 33 § 2 mom. om 4 sfs 1994:201 senaste lydelse 1992:1598. 399 sfs 1994:201 begräns­ning i rät­ten till avdrag för sådana kost­na­der gäl­ler också beträf­fande inkomst av närings­verk­sam­het. om den skatt­skyl­dige har kost­na­der för sådana resor både i inkomst­sla­get tjänst och i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het skall begräns­ningen avse de sam­man­lagda kost­na­derna och i första hand med­föra en minsk­ning av avdra­get i inkomst­sla­get tjänst. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994. äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om skatt och ränta enligt lagen (1968:430) om mer­vär­deskatt. på rege­ring­ens väg­nar bo lund­gren johan svan­berg (finans­de­par­te­men­tet) 400