Lag (1997:1320) om kärn­kraf­tens avveck­ling. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:949

Tillämp­nings­om­råde och syfte

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om upp­hö­rande av rät­ten att driva kärn­krafts­re­ak­to­rer för att utvinna kär­ne­nergi till följd av omställ­ningen av ener­gi­sy­ste­met i Sve­rige.

Syf­tet med omställ­ningen är att åstad­komma en eko­lo­giskt och eko­no­miskt håll­bar ener­gi­för­sörj­ning byggd på för­ny­bara ener­gislag. Omställ­ningen skall genom­fö­ras på ett sätt som gör det möj­ligt att till­för­säkra svensk indu­stri och sam­häl­let i övrigt el på inter­na­tio­nellt kon­kur­rens­kraf­tiga vill­kor.

Beslut om att rät­ten att driva en kärn­krafts­re­ak­tor skall upp­höra

2 §   Rege­ringen får beträf­fande varje kärn­krafts­re­ak­tor besluta att rät­ten att driva reak­torn för att utvinna kär­ne­nergi skall upp­höra att gälla vid den tid­punkt som rege­ringen anger.

3 §   Beslut av rege­ringen enligt 2 § skall fat­tas med utgångs­punkt i att varje kärn­krafts­re­ak­tor skall tas ur drift vid den tid­punkt som bäst gag­nar syf­tet med omställ­ningen av ener­gi­sy­ste­met och dess genom­fö­rande enligt 1 § andra styc­ket.

Vid avgö­rande av när en reak­tor skall tas ur drift skall hän­syn tas till reak­torns geo­gra­fiska läge. För varje reak­tor skall i övrigt beak­tas andra sär­skilda för­hål­lan­den såsom ålder, kon­struk­tion och bety­delse för ener­gi­sy­ste­met.

4 §   Om det beträf­fande en kärn­krafts­re­ak­tor upp­kom­mer en fråga om att åter­kalla ett till­stånd enligt 15 § lagen (1984:3) om kärn­tek­nisk verk­sam­het innan rät­ten att driva reak­torn har upp­hört att gälla till följd av ett beslut av rege­ringen enligt 2 § i före­va­rande lag, skall åter­kal­lel­se­frå­gan prö­vas innan rege­rings­be­slu­tet verk­ställs.

Ersätt­ning

5 §   Om rät­ten att driva en kärn­krafts­re­ak­tor för att utvinna kär­ne­nergi upp­hör att gälla enligt denna lag, har till­stånds­ha­vare och ägare till fas­tig­het som har använts vid reak­tor­drift rätt till ersätt­ning av sta­ten för för­lus­ten enligt vad som anges i 6 och 7 §§.

Vad som i denna lag sägs om ägare till fas­tig­het som har använts vid reak­tor­drift skall även gälla inne­ha­vare av nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt till fas­tig­he­ten.

6 §   När ersätt­ningen skall bestäm­mas, tilläm­pas 4 kap.
expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719), i den mån avvi­kande bestäm­mel­ser inte med­de­las i denna lag. Ersätt­ning för vär­de­minsk­ning av fas­tig­het som har använts vid reak­tor­drift läm­nas där­vid som intrångs­er­sätt­ning. Upp­kom­mer i övrigt skada genom att rät­ten till reak­tor­drift upp­hör, skall även sådan skada ersät­tas.

7 §   När ersätt­ningen skall bestäm­mas skall som sär­skilda för­ut­sätt­ningar gälla föl­jande:
   1. Har upp­hö­ran­det av drif­ten vid en kärn­krafts­re­ak­tor med­fört inver­kan av någon bety­delse på pri­set på hög­spänd el i Sve­rige, skall ersätt­ningen beträf­fande den reak­torn bestäm­mas på grund­val av det pris som skulle ha gällt om en sådan inver­kan inte hade före­kom­mit.
   2. Ersätt­ningen skall bestäm­mas uti­från anta­gan­det att en kärn­krafts­re­ak­tor inte kan nytt­jas mer än 40 år efter den tid­punkt då den först togs i kom­mer­si­ell drift.

När ersätt­ningen skall bestäm­mas skall hän­syn inte tas till sådan vär­deänd­ring som upp­kom­mer efter det att rät­ten att driva kärn­krafts­re­ak­torn har upp­hört. Om det all­männa prislä­get där­ef­ter har höjts, skall dock ersätt­ningen jäm­kas med hän­syn till detta.

Mål om fast­stäl­lande av ersätt­ning

8 §   Ersätt­ning enligt denna lag skall fast­stäl­las av dom­stol.
Talan om fast­stäl­lande av ersätt­ning får väc­kas av sta­ten eller av till­stånds­ha­vare eller av ägare till fas­tig­het som har använts vid reak­tor­drift. Sta­ten skall väcka talan inom tre år efter det att rät­ten att driva kärn­krafts­re­ak­torn har upp­hört, om inte talan dess­förin­nan har väckts av någon annan.

Talan skall väc­kas vid den fas­tig­hets­dom­stol inom vars dom­krets reak­torn är belä­gen.

9 §   I mål om fast­stäl­lande av ersätt­ning tilläm­pas bestäm­mel­serna om expro­pri­a­tions­mål i 5 kap. 5-9, 11-14, 23 och 24 §§, 25 § första-​tredje styc­kena, 26 § första styc­ket och andra styc­ket första meningen samt 27-29 §§ expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719).

Ersätt­ningen får bestäm­mas i annat än pengar trots bestäm­mel­sen i 5 kap. 27 § expro­pri­a­tions­la­gen, om par­terna är över­ens och samt­liga bor­ge­nä­rer som har panträtt i fas­tig­he­ten har läm­nat sitt med­gi­vande. Besvä­ras fas­tig­he­ten av gemen­sam inteck­ning, fordras dess­utom de med­gi­van­den från fas­tig­hets­ä­gare och ford­rings­ha­vare som i 22 kap. 11 § jor­da­bal­ken före­skrivs för relax­a­tion. Med­gi­vande fordras dock inte av den för vars rätt dom­sto­lens avgö­rande är väsent­li­gen utan bety­delse.

10 §   I mål om fast­stäl­lande av ersätt­ning får dom­sto­len på yrkande av den som är berät­ti­gad till ersätt­ning före­skriva att för­skott skall beta­las på den ersätt­ning som slut­ligt fast­ställs. Dom­sto­len får dock inte för­ordna om för­skott innan rät­ten att driva en kärn­krafts­re­ak­tor för att utvinna kär­ne­nergi har upp­hört.

Om dom­sto­len på yrkande av en viss sakä­gare har beslu­tat om för­skott, får ett nytt yrkande om för­skott från denne sakä­gare inte tas upp till pröv­ning för­rän det har gått sex måna­der sedan det före­gå­ende beslu­tet.

Beträf­fande för­fa­ran­det tilläm­pas vad som sägs i 5 kap. 21 § expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) om kva­li­fi­ce­rat för­hands­till­träde.

Ett beslut om för­skott får över­kla­gas sär­skilt. Hov­rät­tens avgö­rande i fråga om för­skott får inte över­kla­gas.

Betal­ning m.m.

11 §   I fråga om betal­ning eller ned­sätt­ning av ersätt­ning gäl­ler 6 kap. 1 § första styc­ket, 2-6, 8 och 17-20 §§ expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719).

Betal­ning eller ned­sätt­ning skall ske inom tre måna­der från det att en dom om fast­stäl­lande av ersätt­ning har vun­nit laga kraft. Mot­sva­rande gäl­ler i fråga om för­skott.

12 §   På ersätt­ningen skall det tas ut ränta enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) från den tid­punkt då rät­ten att driva en kärn­krafts­re­ak­tor upp­hör till dess betal­ning eller ned­sätt­ning sker. I den mån betal­ning eller ned­sätt­ning sker efter utgången av den i 11 § angivna fris­ten skall ränta tas ut enligt 6 § rän­te­la­gen.

Rät­te­gångs­kost­na­der m.m.

13 §   I fråga om ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­na­der i mål om fast­stäl­lande av ersätt­ning tilläm­pas 7 kap. 1 och 3-5 §§ expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719).

14 §   Vid tillämp­ning av de bestäm­mel­ser i expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) som det hän­vi­sas till i 6, 9, 11 och 13 §§ denna lag skall vad som sägs om den expro­pri­e­rande avse sta­ten, vad som sägs om expro­pri­a­tions­till­stånd avse beslut enligt 3 §, vad som sägs om expro­pri­a­tions­mål avse mål om ersätt­ning enligt denna lag och vad som sägs om till­träde avse den tid­punkt då rät­ten att driva kärn­krafts­re­ak­tor skall upp­höra att gälla.