SFS 2018:651 Lag om änd­ring i lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall utfär­dad den 31 maj 2018 enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall dels att 25, 32, 32 a, 33, 33 a, 34, 36, 36 b och 44 §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras fyra nya para­gra­fer, 32 b, 32 c, 34 a och 34 b §§, av föl­jande lydelse. 25 § 2 om beslut har fat­tats om tvångs­vård eller ome­del­bart omhändertag-​​ ande enligt denna lag ska sta­tens insti­tu­tions­sty­relse efter anmä­lan av soci­al­nämn­den anvisa plats i ett lvm-​hem. i akuta situ­a­tio­ner ska sta­tens insti­tu­tions­sty­relse ome­del­bart anvisa en sådan plats. sta­tens insti­tu­tions­sty­relse beslu­tar om intag­ning i och om utskriv­ning från ett lvm-​hem. sta­tens insti­tu­tions­sty­relse får besluta att en inta­gen ska flyt­tas till ett annat lvm-​hem, om det anses lämp­ligt från vård­syn­punkt. 32 § 3 om det behövs, får den som vår­das enligt denna lag kropps­vi­si­te­ras eller ytligt kropps­be­sik­ti­gas, vid ankoms­ten till lvm-​hem­met, för kon­troll av att denne inte bär på sig något som han eller hon enligt 31 § inte får inne- ha. det­samma gäl­ler om det under vis­tel­sen i hem­met upp­kom­mer miss- tanke att sådan egen­dom ska påträf­fas hos honom eller henne. en kropps­vi­si­ta­tion eller ytlig kropps­be­sikt­ning ska genom­fö­ras i när­varo av ett vittne om inte den intagne avstår från den rät­ten. all den hän­syn som omstän­dig­he­terna med­ger ska iakt­tas vid kropps-​​ visi­ta­tion och ytlig kropps­be­sikt­ning. 32 a § 4 den intagne är, om inte annat moti­ve­ras av medi­cinska eller lik- nande skäl, skyl­dig att vid ankoms­ten till lvm-​hem­met lämna blod-, urin-, utandnings-​​, saliv-​​ eller svett­prov för kon­troll av om han eller hon är på- ver­kad av nar­ko­tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker, andra berus­nings­me­del, sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dopnings-​​ medel eller sådan vara som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor. den intagne får upp­ma­nas att lämna prov endast om det finns anled­ning till det. 1 prop. 2017/18:169, bet. 2017/18:sou30, rskr. 2017/18:307. 2 senaste lydelse 2005:467. 3 senaste lydelse 2005:467. 4 senaste lydelse 2011:737. sfs 2018:651 pub­li­ce­rad den 7 juni 2018 2 sfs första styc­ket första meningen gäl­ler också om det under vis­tel­sen i hem- met kan miss­tän­kas att den intagne är påver­kad av någon sådan dryck eller vara eller något sådant medel som anges i första styc­ket. 32 b § om det behövs för att genom­föra vår­den eller upp­rätt­hålla ordning-​​ en vid hem­met, får den intag­nes bostads­rum och andra slutna förvarings-​​ stäl­len som den intagne dis­po­ne­rar under­sö­kas (rumsvi­si­ta­tion). en rums- visi­ta­tion får endast utfö­ras för att söka efter före­mål som den intagne enligt 31 § inte får inneha. en rumsvi­si­ta­tion ska genom­fö­ras i när­varo av ett vittne. all den hän­syn som omstän­dig­he­terna med­ger ska iakt­tas. 32 c § om det behövs för att genom­föra vår­den eller upp­rätt­hålla ordning-​​ en vid hem­met, får säker­hets­kon­troll genom­fö­ras med metall­de­tek­tor eller annan lik­nande anord­ning på de lvm-​hem som sta­tens insti­tu­tions­sty­relse bestäm­mer. det ska för varje lvm-​hem anges i vilka situ­a­tio­ner kon­trol­ler får genom­fö­ras på intagna som vår­das enligt denna lag. sådan kon­troll får bara genom­fö­ras för att söka efter före­mål som den intagne enligt 31 § inte får inneha. 33 § 5 bestäm­mel­serna i 31, 32, 32 b och 32 c §§ ska gälla för alla som vår­das i ett lvm-​hem, om det är nöd­vän­digt för att genom­föra vår­den och upp­rätt­hålla ord­ningen vid hem­met och rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, sta­tens insti­tu­tions­sty­relse med­ger det. 33 a § 6 den som vår­das enligt denna lag i ett lvm-​hem har rätt att an- vända elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter samt ta emot besök i den ut- sträck­ning det är lämp­ligt. den intag­nes rätt att använda elektro­niska kom- muni­ka­tions­tjäns­ter och ta emot besök får dock väg­ras eller begrän­sas, om det kan även­tyra vår­den eller ord­ningen vid hem­met. ett beslut om inskränk­ning i rät­ten att använda elektro­niska kommunika-​​ tions­tjäns­ter eller ta emot besök får gälla i högst 14 dagar. när det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för beslu­tet ska det upp­hä­vas. i lagen (1996:981) om besöksin­skränk­ningar vid viss tvångs­vård finns bestäm­mel­ser om besök på vår­din­sti­tu­tio­ner enligt denna lag. 34 § 7 den som vår­das enligt denna lag i ett lvm-​hem för sär­skilt nog- grann till­syn får hind­ras att lämna hem­met och i övrigt under­kas­tas den be- gräns­ning i rörel­se­fri­he­ten som är nöd­vän­dig för att vår­den ska kunna genom­fö­ras. den intagne får bere­das vård vid en enhet inom hem­met som är lås­bar eller på något annat sätt inrät­tad för sär­skilt nog­grann till­syn (vård vid lås­bar enhet), 1. om det är nöd­vän­digt med hän­syn till den intag­nes, övriga intag­nas eller per­so­na­lens säker­het, eller 2. om det är nöd­vän­digt för att för­hindra att den intagne avvi­ker eller för att i övrigt genom­föra vår­den. den som vår­das vid en lås­bar enhet ska ges möj­lig­het att dag­li­gen vis­tas utom­hus och ges möj­lig­het att ägna sig åt fysisk akti­vi­tet eller någon annan fri­tids­sys­sel­sätt­ning. 5 senaste lydelse 1993:3. 6 senaste lydelse 2005:467. 7 senaste lydelse 2003:416. 2018:651 3 sfs den intagne får vår­das inom en sådan enhet under högst två måna­der i följd. om sär­skilda behand­lings­skäl för­an­le­der det, får dock vår­den vid en- heten pågå längre tid, för­ut­satt att någon av de omstän­dig­he­ter som anges i andra styc­ket fort­fa­rande gäl­ler och att den intagne sam­ti­digt ges möj­lig­het till vis­telse i öpp­nare for­mer eller utan­för hem­met. 34 a § om det krävs med hän­syn till den intag­nes spe­ci­ella behov av vård, hans eller hen­nes säker­het eller övriga intag­nas säker­het får en inta­gen hind- ras från att träffa andra intagna (vård i enskild­het). vård i enskild­het ska vara anpas­sad efter den intag­nes indi­vi­du­ella vård- behov. en fråga om vård i enskild­het ska prö­vas fort­lö­pande och all­tid omprö­vas inom sju dagar från senaste pröv­ning. 34 b § om det är sär­skilt påkal­lat på grund av att den intagne upp­trä­der våld­samt eller är så påver­kad av berus­nings­me­del att han eller hon inte kan hål­las till ord­ningen, får den intagne hål­las i avskild­het. han eller hon ska då stå under fort­lö­pande upp­sikt av per­so­na­len. den intagne får dock inte hål­las i sådan avskild­het längre tid än vad som är ound­gäng­li­gen nöd­vän­digt och inte i något fall under längre tid än 24 tim­mar i följd. 36 § 8 har alko­hol­hal­tiga dryc­ker, nar­ko­tika, flyk­tiga lös­nings­me­del, så- dana medel som avses i lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dopnings-​​ medel eller sådana varor som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor omhän­der­ta­gits enligt 31 eller 35 § eller påträf­fats inom ett lvm-​hem utan att det finns någon känd ägare till dem, ska sta­tens insti­tu­tions­sty­relse låta för­störa eller sälja egen­do­men enligt bestämmel-​​ serna om beslag­ta­gen egen­dom i 2 § 1 första styc­ket lagen (1958:205) om för­ver­kande av alko­hol­hal­tiga dryc­ker m.m. belopp som erhålls vid försälj-​​ ning till­fal­ler sta­ten. det­samma ska gälla i fråga om injek­tions­spru­tor, kany­ler och andra före- mål som är sär­skilt ägnade att använ­das för miss­bruk av eller annan befatt-​​ ning med nar­ko­tika. 36 b § 9 i 25, 27, 32 c, 33 och 36 §§ finns bestäm­mel­ser om att beslut fat­tas av sta­tens insti­tu­tions­sty­relse. härut­ö­ver fat­tas beslut enligt 31–32 b och 33 a–35 §§ av sta­tens insti­tu­tions­sty­relse. beslut om över­flytt­ning enligt 25 § tredje styc­ket får för­ord­nas att gälla ome­del­bart, om det behövs från vård­syn­punkt. andra beslut av sta­tens in- sti­tu­tions­sty­relse gäl­ler ome­del­bart om inte något annat för­ord­nas. 44 § 10 beslut av sta­tens insti­tu­tions­sty­relse enligt denna lag får över­kla­gas av den enskilde till all­män för­valt­nings­dom­stol, om beslu­tet 1. gäl­ler över­flytt­ning eller avslag på begä­ran om utskriv­ning enligt 25 §, 2. inne­bär inskränk­ningar i sär­skilt fall av rät­ten för den som vis­tas i hem- met att enligt 33 a § använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter eller ta emot besök, 3. gäl­ler vård i enskild­het enligt 34 a § eller avskild­het enligt 34 b §, eller 4. gäl­ler för­stö­rande eller för­sälj­ning av egen­dom enligt 36 §. pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. 8 senaste lydelse 2005:467. 9 senaste lydelse 2005:467. 10 senaste lydelse 2009:800. 2018:651 4 sfs andra beslut enligt denna lag av sta­tens insti­tu­tions­sty­relse får inte över- kla­gas. beslut om läkar­un­der­sök­ning enligt 9 § eller 11 § tredje styc­ket får inte över­kla­gas. beslut om omhän­der­ta­gande enligt 13 § första eller andra styc­ket får inte över­kla­gas. över­kla­gande av rät­tens beslut om omhän­der­ta­gande enligt 13 § tredje styc­ket är inte inskränkt till viss tid. denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2018. på rege­ring­ens väg­nar lena hal­lengren lars hedengran (soci­al­de­par­te­men­tet) 2018:651