Lag (1970:375) om utläm­ning till Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge för verk­stäl­lig­het av beslut om vård eller behand­ling

1 §   Den som enligt beslut av myn­dig­het i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge ska vara omhän­der­ta­gen för vård eller behand­ling får efter fram­ställ­ning utläm­nas enligt vad som sägs i denna lag för verk­stäl­lig­het av beslu­tet.

Om över­läm­nande för brott finns sär­skilda bestäm­mel­ser.

Sär­skilda bestäm­mel­ser finns också i rådets för­ord­ning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behö­rig­het, erkän­nande och verk­stäl­lig­het av avgö­ran­den i äkten­skaps­mål och mål om för­äld­ra­an­svar, och om inter­na­tio­nella bort­fö­ran­den av barn (Brys­sel II-​förordningen). Lag (2022:951).

2 §   Utläm­ning får bevil­jas endast under vill­kor

att fram­ställ­ningen grun­das på beslut enligt veder­bö­rande stats lag­stift­ning om nyk­ter­hets­vård eller vård av nar­ko­ti­ka­miss­bru­kare, barna-​ och ung­doms­vård, vård av psy­kiskt sjuka, omsor­ger om psy­kiskt utveck­lings­störda eller åtgär­der mot för­sum­liga för­sör­jare eller sam­hälls­far­ligt aso­ci­ala,
att den som begä­res utläm­nad enligt beslu­tet skall inta­gas eller hål­las kvar på anstalt eller uppe­hålla sig på plats som sär­skilt anvi­sats honom och

att beslu­tet får verk­stäl­las i den stat där det med­de­lats.

3 §   Svensk med­bor­gare får utläm­nas endast om han har hem­vist i den stat där beslu­tet med­de­lats samt beslu­tet avser vård och det är mest ända­måls­en­ligt att vår­den bere­des honom i den sta­ten.

4 §   Fram­ställ­ning om utläm­ning görs hos Polis­myn­dig­he­ten.
Lag (2014:637).

5 §   Fin­ner Polis­myn­dig­he­ten att vill­ko­ren för utläm­ning är upp­fyllda och att utläm­ning inte hel­ler bör väg­ras på annan grund, får Polis­myn­dig­he­ten med­dela beslut om utläm­ning.

Beslu­tar Polis­myn­dig­he­ten inte om utläm­ning, ska hand­ling­arna skynd­samt sän­das till för­valt­nings­rät­ten för beslut.
Lag (2014:637).

6 §   När ären­det hand­läggs av Polis­myn­dig­he­ten ska för­hör hål­las med den som begärs utläm­nad, om hans eller hen­nes hörande inte sak­nar bety­delse för utred­ningen. Hand­läggs ären­det av en för­valt­nings­rätt, ska munt­lig för­hand­ling hål­las under samma för­ut­sätt­ning. Instäl­ler sig inte den som begärs utläm­nad efter kal­lelse till för­hör eller munt­lig för­hand­ling, får han eller hon häm­tas till för­hö­ret eller för­hand­lingen.

Beslut om utläm­ning får inte med­de­las utan att den som begärs utläm­nad under­rät­tats om det som till­förts ären­det genom någon annan än honom eller henne själv och fått till­fälle att yttra sig över det. Lag (2014:637).

7 §   Har upp­hävts genom lag (1973:132).

8 §   Kan det skä­li­gen befa­ras att den som begärs utläm­nad avvi­ker eller på annat sätt undand­rar sig utläm­ning, får den myn­dig­het som ären­det är anhäng­igt hos med­dela honom eller henne för­bud att utan till­stånd lämna den uppe­hållsort som är anvi­sad (rese­för­bud) eller besluta att han eller hon ska omhän­der­tas.

Med­de­lar Polis­myn­dig­he­ten beslut enligt första styc­ket innan frå­gan om utläm­ning har prö­vats, får beslu­tet avse rese­för­bud under högst tio dagar eller omhän­der­ta­gande under högst tre dagar. I fall som avses i 5 § andra styc­ket får Polis­myn­dig­he­ten eller för­valt­nings­rät­ten besluta om rese­för­bud eller omhän­der­ta­gande för tiden till dess för­valt­nings­rät­ten prö­vat ären­det. När utläm­ning bevil­jas kan det för­ord­nas att beslut om rese­för­bud eller omhän­der­ta­gande ska gälla för tiden till dess att utläm­nings­be­slu­tet verk­ställs.

Finns det inte längre skäl för rese­för­bud eller omhän­der­ta­gande, ska beslu­tet ome­del­bart hävas.
Lag (2014:637).

9 §   Är någon efter­lyst i Sve­rige med anled­ning av beslut som kan för­an­leda utläm­ning enligt denna lag, får Polis­myn­dig­he­ten med­dela honom eller henne rese­för­bud eller besluta om att han eller hon ska omhän­der­tas i avvak­tan på fram­ställ­ning om utläm­ning. Sådant beslut får med­de­las endast om det finns san­no­lika skäl att en fram­ställ­ning om utläm­ning kom­mer att bifal­las och det skä­li­gen kan befa­ras, att den som efter­lysts avvi­ker eller på annat sätt undand­rar sig utläm­ning. Den myn­dig­het som begärt efter­lys­ningen ska ome­del­bart under­rät­tas om den åtgärd som vid­ta­gits.

Beslut som avses i första styc­ket ska ome­del­bart hävas, när det inte längre finns skäl för åtgär­den eller om fram­ställ­ning om utläm­ning inte tagits emot inom fem dagar från den dag då åtgär­den vid­togs. Sedan fram­ställ­ning kom­mit in, ska rese­för­bud eller omhän­der­ta­gande bestå endast om beslut om detta med­de­las enligt 8 §. Lag (2014:637).

10 §   Beslut i fråga om utläm­ning skall med­de­las utan dröjs­mål.
Är den som begä­res utläm­nad omhän­der­ta­gen enligt 8 §, skall för­valt­nings­rät­ten, om ej syn­ner­ligt hin­der möter, med­dela beslut inom fem dagar från den dag då hand­ling­arna inkom till för­valt­nings­rät­ten eller, om omhän­der­ta­gan­det skett där­ef­ter, inom samma tid från dagen för omhän­der­ta­gan­det.

Har beslut om utläm­ning eller om åtgärd enligt 8 eller 9 § med­de­lats, skall beslu­tet jämte besvärs­hän­vis­ning skynd­samt del­ges den som beslu­tet avser. Lag (2009:781).

11 §   Polis­myn­dig­he­tens beslut enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Ett beslut om utläm­ning enligt denna lag ska över­kla­gas inom en vecka från den dag då kla­gan­den del­gavs beslu­tet. Ett beslut om rese­för­bud eller omhän­der­ta­gande får dock över­kla­gas utan begräns­ning till viss tid. Lag (2014:637).

12 §   Ett beslut om rese­för­bud eller omhän­der­ta­gande gäl­ler ome­del­bart.

Polis­myn­dig­he­ten och för­valt­nings­rät­ten får, när det finns sär­skilda skäl, för­ordna att dess beslut om utläm­ning ska verk­stäl­las ome­del­bart. Kam­mar­rät­tens beslut om utläm­ning ska verk­stäl­las ome­del­bart, om inte dom­sto­len beslu­tar annat.
Lag (2014:637).

12 a §   Beslut om utläm­ning till Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge verk­ställs av Polis­myn­dig­he­ten. Beslu­tet ska verk­stäl­las utan dröjs­mål.

Om en utländsk myn­dig­het har beslu­tat om utläm­ning till Sve­rige för vård eller behand­ling, ska Polis­myn­dig­he­ten ansvara för trans­por­ten i Sve­rige. Lag (2017:139).

13 §   Om någon ska utläm­nas enligt denna lag ska som vill­kor upp­stäl­las att han eller hon dels inte får åta­las eller straf­fas för något annat brott som begåtts före utläm­ningen, dels inte får vida­reö­ver­läm­nas eller vida­reut­läm­nas till en stat utan­för Nor­den. Det gäl­ler dock inte om den som utläm­nas har sam­tyckt till åtgär­den eller haft möj­lig­het att lämna den mot­ta­gande nor­diska sta­ten men inte gjort detta inom 45 dagar efter sitt slut­liga fri­gi­vande eller har åter­vänt dit efter att ha läm­nat lan­det.

På fram­ställ­ning av den mot­ta­gande nor­diska sta­ten kan avsteg från vill­ko­ret bevil­jas. Om fram­ställ­ningen gäl­ler åtal eller straff för något annat brott som begåtts före över­fö­ran­det, ska 5 kap. 7 § lagen (2011:1165) om över­läm­nande från Sve­rige enligt en nor­disk arre­ste­rings­or­der tilläm­pas. Pröv­ningen ska även omfatta om ett över­läm­nande för gär­ningen hade kun­nat bevil­jas enligt 2 kap. 5 § 1-3 samma lag. Om fram­ställ­ningen gäl­ler vida­reö­ver­läm­nande eller vida­reut­läm­ning till en stat utan­för Nor­den, ska 6 kap. 8 § lagen (2003:1156) om över­läm­nande från Sve­rige enligt en euro­pe­isk arre­ste­rings­or­der eller 24 § lagen (1957:668) om utläm­ning för brott tilläm­pas.
Behö­rig tings­rätt vid pröv­ning enligt arre­ste­rings­or­der­la­gen är Stock­holms tings­rätt. Lag (2011:1168).

14 §   Den som utläm­nas från en stat som anges i 1 § till en annan sådan stat får föras genom Sve­rige utan sär­skilt till­stånd.

Om det är nöd­vän­digt för att en trans­port ska kunna genom­fö­ras, får Polis­myn­dig­he­ten hålla den som utläm­nas i för­var, dock längst under 48 tim­mar. Lag (2017:139).

15 §   I mål eller ärende angå­ende utläm­nande för verk­stäl­lig­het av beslut om vård eller behand­ling skall offent­ligt biträde för­ord­nas för den som åtgär­den avser, om det inte måste antas att behov av biträde sak­nas. Lag (1996:1633).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1970:375

Denna lag trä­der i kraft i för­hål­lande till Dan­mark, Fin­land och Norge den 1 janu­ari 1971 samt i för­hål­lande till Island den dag rege­ringen bestäm­mer. Lag (1974:911).

2011:1168
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för ären­den om utläm­ning som har inletts före ikraft­trä­dan­det.