SFS 1990:52

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1990:52 med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga; utkom från tryc­ket den 20 mars 199 0 utfär­dad den 8 mars 1990. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. inle­dande bestäm­melse i § insat­ser inom soci­al­tjäns­ten för barn oc h ung­dom skall göras i sam för­stånd med den unge och hans vård­nads­ha­vare enligt bestäm­mel­serna i soci­al­tjänst­la­gen (1980:620). den som är under 18 år sk all dock bered as vård enl igt denna lag , om någon av de situ­a­tio­ner som anges i 2 eller 3 § före­lig­ger och det kan antas att behöv­lig vård inte kan ges d en unge med sam­tycke av den ell er dem som har vård­na­den om honom och, när den unge har fyllt 15 år, av honom själv. ' prop. 1989/90:28. sou 15, rskr. 112. 69 ¬ sfs 1990:52 vård med stöd av 3 § får även bere­das den som har fyllt 18 men inte år, om sådan vård med hän­syn till den unges behov och per­son­liga for lan­den i övrigt är lämp­li­gare än någon annan vård och det kan antas a ^ behöv­lig vård inte kan ges med den unges sam­tycke. vissa andra åtgär­der får vid­tas utan sam­tycke enligt 22 och 24 §§. , v bere­dande av vård 2 § vård skall beslu­tas om det på grund av miss­han­del, otill­bör­ligt utnytt­jande, bris­ter i omsor­gen eller något annat for­hål­lande i hem­met finns en påtag­lig risk for att den unges hälsa eller utveck­ling ska­das. 3 § vård skall också beslu­tas om den unge utsät­ter sin hälsa eller utveck ling for en påtag­lig risk att ska­das genom miss­bruk av bero­en­de­fram­kal­lam' de medel, brotts­lig verk­sam­het eller något annat soci­alt ned­bry­tande bete ende. 4 § beslut om vård med stöd av denna lag med­de­las av läns­rät­ten efter . ansö­kan av soci­al­nämn­den. • ansö­kan skall inne­hålla en redo­gö­relse for den unges for­hål­lan­den, de omstän­dig­he­ter som utgör grund for att den unge behö­ver bere­das vård, tidi­gare vid­tagna åtgär­der och den vård som soci­al­nämn­den avser att anordna. 5 § rät­tens beslut om vård upp­hör att gälla, om vår­den inte har på bör­jats inom fyra vec­kor från den dag då beslu­tet vann laga kraft. ome­del­bart omhän­der­ta­gande 6 § soci­al­nämn­den får besluta att den som är under 20 år ome­del­bart - skall omhän­der­tas, om 1. det är san­no­likt att den unge behö­ver bere­das vård med stöd av denna lag, och 2. rät­tens beslut om vård inte kan avvak­tas med hän­syn till ris­ken for • den unges hälsa eller utveck­ling eller till att den fort­satta utred­ningen all­var­ligt kan for­svå­ras eller vidare åtgär­der hind­ras. om soci­al­nämn­dens beslut om omhän­der­ta­gande inte kan avvak­tas, får nämn­dens ord­fö­rande eller någon annan leda­mot som nämn­den har for ord­nat besluta om omhän­der­ta­gande. beslu­tet skall anmä­las vid nämn dens nästa sam­man­träde. när soci­al­nämn­den har ansökt om vård med stöd av lagen, får även rät­ten besluta att den unge ome­del­bart skall omhän­der­tas. 7 § har soci­al­nämn­den beslu­tat om ome­del­bart omhän­der­ta­gande, skall beslu­tet under­stäl­las läns­rät­ten inom en vecka från den dag då beslu­tet fat­ta­des. där­vid skall beslu­tet jämte hand­ling­arna i ären­det till­stäl­las rät­ten. läns­rät­ten skall pröva beslu­tet så snart det kan ske. om det inte finns " syn­ner­liga hin­der, skall pröv­ningen ske inom en vecka från den dag då 70 beslu­tet och handli ngarna kom in till rät­ten. ¬ om beslu­tet inte har under­ställts läns­rät­ten inom före­skri­ven tid, upp- sfs 1990:52 hör omhän­der­ta­gan­det. har soci­al­nämn­den beslu­tat om ome­del­bart omhän­der­ta­gande efter det att nämn­den har ansökt om vård med stöd av lagen, skall beslu­tet under stäl­las den rätt som prö­var frå­gan om vård. där­vid gäl­ler bestäm­mel­serna i första—tredje styck ena. 8 § om läns­rät­ten fast­stäl­ler ett beslut om ome­del­bart omhän­der­ta­gan de, skall soci­al­nämn­den inom fyra vec­kor från den dag då omhän­der­ta­gan det verk­ställ­des ansöka hos läns­rät­ten om att den unge skall bere­das vård med stöd av denna lag. läns­rät­ten får medge för­läng­ning av denna tid, om ytter­li­gare utred­ning eller någon annan sär­skild omstän­dig­het gör det nöd­vän­digt. 9 § ett ome­del­bart omhän­der­ta­gande upp­hör 1. om ansö­kan om vård inte har gjorts inom den tid som anges i 8 § och inte hel­ler för­läng­ning av tiden har begärts, eller 2. när rät­ten avgör frå­gan om vård. ett beslut om ome­del­bart omhän­der­ta­gande för inte verk­stäl­las om den unge är häk­tad. om det inte längre finns skäl för ett omhän­der­ta­gande, skall social nämn­den besluta att detta genast skall upp­höra. ett sådant beslut får med­de­las också av den rätt som prö­var en fråga om vård med stöd av lagen. vår­den 10 § vår­den skall anses påbö­i­jad när den unge på grund av ett beslut om ome­del­bart omhän­der­ta­gande eller om vård har pla­ce­rats utan­för sitt eget hem. för vår­dens inne­håll och utform­ning gäl­ler bestäm­mel­serna i social tjänst­la­gen (1980:620) och före­skrif­terna i 11 — 20 §§. 11 § soci­al­nämn­den bestäm­mer hur vår­den av den unge skall ord­nas och var han skall vis­tas under vård­ti­den. nämn­den får medge att den unge vis­tas i si tt eget hem, om detta kan antas vara bäst ägnat att främja vår­den av honom. vård med stöd av denna lag skall dock all­tid inle­das utan­för den unges eget hem. om nämn­dens beslut enligt första eller andra styc­ket inte kan avvak­tas, får ord­fö­ran­den eller någon annan leda­mot som nämn­den har för­ord­nat besluta i frå­gan. beslu­tet skall anm älas vid nämn­dens nästa sam­man­träde. nämn­den eller den åt vil­ken nämn­den har upp­dra­git vår­den skall ha upp­sikt över den unge och, i den utsträck­ning det behövs för att genom­föra vår­den, bestämma om hans per­son­liga för­hål­lan­den. 12 § för vård av unga som på någon grund som anges i 3 § behö­ver stå under sär­skilt nog­grann till­syn skall det fin­nas sär­skilda ung­doms­hem. rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, soci­al­sty­rel­sen beslu­tar vilka hem som skall vara sådana hem. 71 ¬ sfs 1990:52 ^ 13 § soci­al­nämn­den skall noga följa vår­den av den som får vård m stöd av denna lag. ' har den unge beretts vård med stöd av 2 §, skall soci­al­nämn­den minst; en gång var sjätte månad över­väga om vård enligt lagen f ort­fa­rande be hövs. . 'i har den unge beretts vård med stöd av 3 §, skall soci­al­nämn­den inom, sex måna­der från dagen för verk­stäl­lig­het av vård­be­slu­tet pröva om vård med stöd av lagen skall upp­höra. denna fråga skall där­ef­ter prö­vas fortlö pande inom sex måna­der från senaste pröv­ning. 14 § soci­al­nämn­den har ett ansvar för att den unges behov av umgänge med för­äld­rar eller andra som har vård­na­den om honom så långt möj­ligt till­go­do­ses. ; om det är nöd­vän­digt med hän­syn till ända­må­let med vård enligt denna ' lag, får soci­al­nämn­den 1. besluta hur den unges umgänge med för­äld­rar eller andra som har vård­na­den om honom skall utövas, eller 2. besluta att den unges vis­tel­se­ort inte skall röjas för för­äld­rar eller i vård­nads­ha­vare. soci­al­nämn­den skall minst en gång var tredje månad över­väga om ett, sådant beslut som avses i and ra styc­ket fort­fa­rande behövs. sär­skilda befo­gen­he­ter 15 § om den unge vår­das på någon grund som anges i 3 § och vis­tas i ett hem för sär­skilt nog­grann till­syn, får han hind­ras att lämna hem­met och i övrigt under­kas­tas den begräns­ning av rörel­se­fri­he­ten som är nöd­vän­dig för att vår­den skall kunna genom­fö­ras. den unges rörel­se­fri­het får också inskrän­kas när det behövs av hän­syn till andra intag­nas eller per­so­na­lens säker­het. 16 § den som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § får inte inneha narko tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker eller andra berus­nings­me­del eller injek­tions spru­tor, kany­ler eller andra före­mål som är sär­skilt ägnade att använ­das för miss­bruk av eller annan befatt­ning med nar­ko­tika. den unge får inte hel­ler inneha något annat som kan vara till men för vår­den eller ord­ningen vid hem­met. påträf­fas sådan egen­dom hos den unge, får den omhän­der­tas. 17 § om det anses påkal­lat, får den som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § kropps­vi­si­te­ras eller ytligt kropps­be­sik­ti­gas, när han kom­mer till hem­met, för kon­troll av att han inte bär på sig något som han inte får inneha där. det­samma gäl­ler om det under vis­tel­sen i hem­met upp­kom mer miss­tanke att sådan egen­dom skall påträf­fas hos honom. kropps­vi­si­ta­tion och ytlig kropps­be­sikt­ning får inte göras mer ingå­ende än vad ända­må­let med åtgär­den krä­ver. all den hän­syn som omstän­digh e terna med­ger skall iakt­tas. om möj­ligt skall ett vittne när­vara. 18 § bestäm­mel­serna i 16 och 17 §§ skall gälla för alla som vår­das i ett hem för sär­skilt nog­grann till­syn, om det är nöd­vän­digt för att genom­föra 72 ¬ vår­den och upp­rätt­hålla ord­ningen vid hem­met och rege­ringen eller, ef ter sfs 1990; 52 rege­ring­ens bemyn­di­gande, soci­al­sty­rel­sen med­ger det. 19 § den som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 15 § får under­kas­tas över vak­ning av sina brev och andra för­sän­del­ser, om detta är påkal­lat med hän­syn till ord­ningen vid hem­met eller till den unges sär­skilda för­hål­lan den, för detta ända­mål får den som före­står vår­den vid hem­met öppna och ta del av för­sän­del­ser som kom­mer till eller sänds från den unge. om en ankom­mande för­sän­delse inne­hål­ler egen­dom som den unge inte får inneha enligt 16 §, skall egen­do­men omhän­der­tas. brev mel­lan d en unge och en svensk myn­dig­het eller advo­kat eller hans offent­liga biträde skall vida­re­be­fordras utan före­gå­ende gransk­ning. 20 § har nar­ko­tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker eller andra berus­nings­me­del omhän­der­ta­gits enligt 16 eller 19 § eller har sådan egen­dom påträf­fats inom ett hem för sär­skilt nog­grann till­syn utan att det finns någon känd ägare till egen­do­men, skall den som före­står vår­den vid hem­met låta för­störa eller för­sälja egen­do­men enligt bestäm­mel­serna om beslag­ta­gen egen­dom i 2 § 1 första styc­ket lagen (1958:205) om för­ver­kande av alko hol­hal­tiga dryc­ker m. m. belopp som har erhål­lits vid för­sälj­ning till­fal­ler sta­ten. det­samma skall gälla i fråga om injek­tions­spru­tor, kany­ler och andra före­mål som är sär­skilt ägnade att använ­das för miss­bruk av eller annan befatt­ning med nar­ko­tika. upp­hö­rande av vård 21 § när vård med stöd av denna lag in te längre behövs, skall social nämn­den besluta att vår­den skall upp­höra. nämn­den skall noga för­be­reda den unges åter­för­e­ning med den eller dem som har vård­na­den om honom. vård som har beslu­tats med stöd av 2 § skall upp­höra senast när den unge fyl­ler 18 år. vård som har beslu­tats med stöd av 3 § skall upp­höra senast när den unge fyl­ler 21 år. andra åtgär­der före­byg­gande insat­ser 22 § om det kan antas att den som är under 20 år till följd av ett bete­ende som avses i 3 § kom­mer att behöva bere­das vård enligt denna lag om bete­en­det fort­sät­ter och det stöd eller den behand­ling som den unge behö­ver inte kan ges med sam­tycke av honom själv, om han har fyllt 15 år, och av hans vård­nads­ha­vare, får soci­al­nämn­den besluta 1. att den unge skall hålla regel­bun­den kon­takt med en sär­skilt utsedd kon­takt­per­son, eller 2. att den unge skall delta i beha ndling i öppna for­mer inom soci­al­tjäns ten. när ett sådant beslut med­de­las skall en sär­skild behand­lings­plan fin­nas. bestäm­mel­serna i 13 § första och tredje styc­kena samt 21 § första och tredje styc­kena gäl­ler i tillämp­liga delar också i fråga om beslut enligt första styc­ket. pröv­ning enligt 13 § tredje styc­ket av frå­gan om sådant 73 ¬ sfs 1990:52 beslut skall upp­höra att gälla skall ske första g ången inom sex mån från dagen för nämn­dens beslut. 23 § ett beslut enligt 22 § upp­hör att gälla, om 1. beslut fat­tas om ome­del­bart omhän­der­ta­gande, eller 2. ansö­kan om vård bifalls. ( j' fly­it­nings­för­bud m. m. , 24 § läns­rät­ten får efter ansö­kan av soci­al­nämn­den för viss tid eller ti vidare för­bjuda den som har vård­na­den om en underå­rig att ta denne från ett hem som avses i 25 § soci­al­tjänst­la­gen (1980:620), om det finns en^ påtag­lig risk för att den ung es hälsa eller utveck­ling ska­das om han s kiljs från hem­met (flytt­nings­för­bud). 25 § ansö­kan om flytt­nings­för­bud görs av den soci­al­nämnd som har läm­nat med­gi­vande enligt 25 § soci­al­tjänst­la­gen (1980:620) att ta emot den unge i ett enskilt hem. samma nämnd beslu­tar om till­fäl­ligt flyttnings-​​, för­bud enligt 27 §. 26 § soci­al­nämn­den skall minst en gång var tredje månad över­väga oni ett flytt­nings­för­bud fort­fa­rande behövs. när ett flytt­nings­för­bud inte längre behövs, skall soci­al­nämn­den besluta att för­bu­det skall upp­höra. 27 § soci­al­nämn­den får besluta om till­fäl­ligt flytt­nings­för­bud, om 1. det är san­no­likt att ett flytt­nings­för­bud behövs, och 2. rät­tens beslut om flytt­nings­för­bud inte kan avvak­tas med hän­syn till ris­ken för den unges hälsa eller utveck­ling. om soci­al­nämn­dens beslut om till­fäl­ligt flytt­nings­för­bud inte kan a v-, vak­tas, får nämn­den s ord­fö­rande eller någon annan ledam ot som nä mn den har för­ord­nat besluta om ett sådant för­bud. beslu­tet skall anmä­las vid nämn­dens nästa sam­man­träde. när soci­aln ämn­den har ansökt om flytt­nings­för­bud, får även rät­ten besluta om ett till­fäl­ligt flytt­nings­för­bud. ' 28 § har soci­al­nämn­den beslu­tat om till­fäl­ligt flytt­nings­för­bud, skall beslu­tet under­stäl­las läns­rät­ten. där­vid gäl­ler bestäm­mel­serna i 7 § första—tredje styc­kena. 29 § om länsr ätten fasts täl­ler ett beslut om tillf älligt flytt­nings­för­bud, skall social nämn­den inom två vec­kor från dage n för läns­rät­tens beslut ansöka om flytt­nings­för­bud. 30 § ett till­fäl­ligt flytt­nings­för­bud upp­hör 1. om ansö kan om f lytt­nings­för­bud inte har gjorts inom den tid so m anges i 29 §, eller 2. när rät­ten avgör frå­gan om flytt­nings­för­bud. om det inte läng re finns skäl för ett till­fäl­ligt flytt­nings­för­bud, skall ' soci­al­nämn­den besluta att detta genast skall upp­höra. ett sådant beslut får, 74 med­de­las också av den rätt som prö­var en fråga om flytt­nings­för­bud. ¬ 31 § om det är nöd­vän­digt med hän­syn till ända­må­let med ett flytt-​​ sfs 1990:52 nings­for­bud eller ett till­fäl­ligt flytt­nings­for­bud, får soci­al­nämn­den besluta hur den unges umgänge med för­äld­rar eller andra som har vård­na­den om honom skall utövas. läkar­un­der­sök­ning 32 § i ett ärende enligt denna lag får soci­al­nämn­den besluta om läkarun der­sök­ning av den unge samt utse läkare for under­sök­ningen. om under sök­ningen inte lämp­li­gen kan genom­fo­ras i den unges hem, får nämn­den bestämma någon annan plats for den. i ett mål enligt denna lag har rät­ten samma befo­gen­het. läkar­un­der­sök­ning skall, om den inte av sär­skilda skäl är obe­höv­lig, ske innan nämn­den gör ansö­kan enligt 4 §. bestäm­mel­ser om hand­lägg­ningen 33 § mål och ären­den enligt denna lag skall hand­läg­gas skynd­samt. 34 § är den unge omhän­der­ta­gen eller har ett till­fäl­ligt flytt­nings­for­bud med­de­lats, skall läns­rät­ten ta upp målet till avgö­rande inom två vec­kor från den dag då ansö­kan om vård eller flytt­nings­for­bud kom in. läns­rät­ten får for­länga denna tid, om ytter­li­gare utred­ning eller någon annan sär­skild omstän­dig­het gör det nöd­vän­digt. 35 § 1 mål om bere­dande eller upp­hö­rande av vård eller om flytt­nings for­bud enligt denna lag skall läns­rät­ten och kam­mar­rät­ten hålla munt­lig for­hand­ling, om detta inte är uppen­bart obe­höv­ligt. munt­lig för­hand­ling skall all­tid hål­las, om någon part begär det. par­terna skall upp­ly­sas om sin rätt att begära munt­lig for­hand­ling. om en enskild part som har kal­lats vid vite att inställa sig per­son­li­gen till en for­hand­ling ute­blir, får rät­ten for­ordna att han skall häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller till en senare dag. 36 § om den unge har fyllt 15 år, har han rätt att själv fora sin talan i mål och ären­den enligt denna lag. barn som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta for utred­ningen och det kan antas att bar­net inte tar skada av att höras. 37.§ vid hand­lägg­ning i kam­mar­rätt av andra mål enligt denna lag än mål om ome­del­bart omhän­der­ta­gande och till­fäl­ligt flytt­nings­for­bud skall nämn­de­män ingå i rä tten. 38 § 1 mål och ären­den enligt denna lag får del­giv­ning med den enskilde inte ske med tillämp­ning av 12 eller 15 § del­giv­nings­la­gen (1970:428). 39 § om offent­ligt biträde och annan rätts­hjälp i mål och ären­den enligt denna lag finns bestäm­mel­ser i rätts­hjälpsla­gen (1972:429). 40 § beslut om ome­del­bart omhän­der­ta­gande, om fore­byg­gande in sat­ser eller om till­fäl­ligt flytt­nings­for­bud gäl­ler ome­del­bart. 75 ¬ sfs 1990:52 andra beslut av soci­al­nämn­den enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, o nämn­den inte för­ord­nar något annat. rät­ten får för­ordna att andra beslut som rät­ten har med­de­lat skall gälla ome­del­bart. .1 bestäm­mel­ser om över­kla­gande 41 § soci­al­nämn­dens beslut får över­kla­gas hos läns­rät­ten, när nämn­den har ' 1. beslu­tat om var vår­den av den unge skall inle­das eller beslu­tat i fråga om att flytta den unge från det hem där han vis­tas, ' 2. beslu­tat i fråga om fort­sat t vård med stöd av lagen, 3. med stöd av 14 § beslu­tat i fråga om umgänge eller beslu­tat att den unges vis­tel­se­ort inte skall röjas, 4. fat­tat beslut enligt 22 § eller prö­vat om ett sådant beslut skall upphö ra att­gälla, 5. med stöd av 31 § beslu­tat i fråga om umgänge, eller 6. beslutat-​​i fråga om forts att flytt­nings­för­bud. andra beslut av nämn­den enligt denna lag får inte över­kla­gas. rät­tens beslut enligt 8 § i fråga o m för­längd ansök­nings­tid och enligt 32 § om läkar­un­der­sök­ning får inte över­kla­gas. 42 § ett beslut av den som före­står vår­den vid ett hem för sär­skilt nog­grann till­syn får över­kla­gas hos läns­rät­ten, om beslu­tet avser för­stö­ran de eller för­sälj­ning av egen­dom enligt 20 §. polishandräck­ning 43 § polis­myn­dig­he­ten skall lämna biträde för att på begä­ran av 1. soci­al­nämn­den eller nämn­dens ord­fö­rande eller rät­ten bereda en läkare, som avses i 32 §, till­träde till den unges hem eller för att föra den unge till läkar­un­der­sök­ningen, 2. soci­al­nämn­den eller någon l eda­mot eller tjäns­te­man som nämn­den har för­ord­nat genom­föra beslut om vård eller omhän­der­ta­gande med stöd , av denna lag, och 3. den som före­står vår­den vid ett hem för sär­skilt nog­grann till­syn efter­forska och åter­hämta den som vår­das där på någon grund som anges i 3 §, om den unge har avvi­kit från hem­met, eller för att ombe­sörja någon annan för­flytt­ning av honom. böter 44 § den som över­trä­der ett flytt­nings­för­bud eller ett till­fäl­ligt flytt nings­för­bud skall dömas till böter. all­mänt åtal får väc­kas endast efter med­gi­vande av soci­al­nämn­den, läns­sty­rel­sen eller soci­al­sty­rel­sen. 1. denna lag (nya lagen) trä­der i kraft den 1 juli 1990, då lagen (1980:621) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga (gamla lagen) 76 skall upp­höra att gälla. ¬ ' 2. ett beslut om omhän­der­ta­gande enligt 6 § i den gamla lagen skall sfs 1990:52 anses som ett beslut enligt 6 § i den nya lagen, 3. före­skrif­terna i 1 § och 2 § andra styc­ket i den gamla lagen gäl­ler fort­fa­rande när ansö­kan om vård med stöd av den lagen har kom­mit in till läns­rät­ten fore­den i juli 1990. 4. ett beslut om vård på någon grund som anges i 1 § andra styc­ket 1 i den gamla lagen skall anses som ett beslut om vård med stöd av 2 § i den nya lagen. ett beslut om vård på någon grund som anges i 1 § andra styc­ket 2 eller tredje styc­ket i den gamla lagen skall anses som ett beslut om vård med stöd av 3 § i den nya lagen. 5. ett beslut enligt 8 a eller 16 § i de n gamla lagen skall anses som ett beslut enligt 22 respek­tive 14 § i den nya lagen. 6. har ett flytt­nings­for­bud beslu­tats med stöd av soci­al­tjänst­la­gen (1980:620), gäl­ler soci­al­tjänst­la­gens bestäm­mel­ser om flytt­nings­for­bud även efter den 1 juli 1990. dess­utom tilläm­pas bestäm­mel­serna om över vägande i 26 § och om umgänge i 31 § i den nya lagen. 7. har ett till­fäl­ligt flytt­nings­for­bud beslu­tats med stöd av soci­al­tjänst lagen (1980:620), gäl­ler soci­al­tjänst­la­gens bestäm­mel­ser om sådant flytt nings­for­bud även efter den 1 juli 1990. dess­utom tilläm­pas bestäm­mel­ser na om umgänge i 31 § i den nya lagen. 8. om det i en lag eller i en för­fatt­ning som har beslu­tats av rege­ringen hän­vi­sas till den gamla lagen, skall hän­vis­ningen i stäl­let avse denna lag. hän­vi­sas det till en fore­skrift som har ersatts av en före­skrift i denn a lag, skall den nya fore­skrif­ten tilläm­pas. på rege­ring­ens väg­nar ödd eng­ström bengt lin­dqvist (soci­al­de­par­te­men­tet) ¬