SFS 2022:1252 Lag om änd­ring i lagen (2022:1227) om änd­ring i lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag sfs 2022:1252 om änd­ring i lagen (2022:1227) om änd­ring i lagen den 6 juli 2022 pub­li­ce­rad (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade utfär­dad den 30 juni 2022 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 9 a och 9 f §§ lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade i stäl­let för lydel­sen enligt lagen (2022:1227) om änd­ring i den lagen ska ha föl­jande lydelse. 9 a § med per­son­lig assi­stans enligt 9 § 2 avses per­son­ligt utfor­mat stöd som ges av ett begrän­sat antal per­so­ner åt den som på grund av stora och var­ak­tiga funk­tions­hin­der behö­ver hjälp med ett eller flera grund­läg­gande behov. med grund­läg­gande behov avses 1. and­ning, 2. per­son­lig hygien, 3. mål­ti­der, 4. av- och påkläd­ning, 5. kom­mu­ni­ka­tion med andra, 6. stöd som den enskilde behö­ver på grund av en psy­kisk funktionsned-​​ sätt­ning för att före­bygga att han eller hon fysiskt ska­dar sig själv, någon annan eller egen­dom, och 7. stöd som den enskilde behö­ver löpande under större delen av dyg­net på grund av ett medi­cinskt till­stånd som inne­bär att det finns fara för den enskil­des liv eller att det annars finns en över­häng­ande och all­var­lig risk för hans eller hen­nes fysiska hälsa. om den enskilde på grund av en psy­kisk funk­tions­ned­sätt­ning behö­ver kva­li­fi­ce­rade aktiverings-​​ och moti­ve­rings­in­sat­ser för att han eller hon själv ska klara att till­go­dose ett grund­läg­gande behov som avses i första styc­ket 2–5, ska sådana insat­ser beak­tas som en del av hjäl­pen med det grund-​​ läg­gande beho­vet. hjälp med behov enligt första styc­ket 1, 6 och 7 ska anses som hjälp med grund­läg­gande behov, oav­sett hjäl­pens karak­tär. detta gäl­ler även hjälp med mål­ti­der i form av sond­mat­ning och hjälp i form av kva­li­fi­ce­rade akti- verings-​​ och moti­ve­rings­in­sat­ser. den som har behov av per­son­lig assi­stans för sina grund­läg­gande behov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för andra per­son­liga behov om beho­ven inte till­go­do­ses på annat sätt. om beho­vet avser hjälp med ett grund­läg­gande behov som avses i första styc­ket 1 eller 7, omfat­tar rät­ten till insats alla åtgär­der som är direkt nöd­vän­diga för att hjäl­pen ska kunna ges. om beho­vet 1 prop. 2021/22:244, bet. 2021/22:sou35, rskr. 2021/22:428. 1 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 avser hjälp med mål­ti­der i form av sond­mat­ning, omfat­tar rät­ten till insats sfs 2022:1252 alla åtgär­der som är direkt nöd­vän­diga för för­be­re­delse och efter­ar­bete i sam­band med sådana mål­ti­der. per­son­lig assi­stans för andra per­son­liga behov avser även 1. tid under den enskil­des dygns­vila när en assi­stent behö­ver vara till- gäng­lig i vän­tan på att den enskilde behö­ver hjälp utan att det är fråga om till­syn (vän­te­tid), 2. tid under den enskil­des dygns­vila när en assi­stent i stäl­let behö­ver fin­nas till för­fo­gande på annan plats i vän­tan på att den enskilde behö­ver hjälp (bered­skap), och 3. tid när en assi­stent behö­ver vara när­va­rande i sam­band med en akti­vi­tet utan­för den enskil­des hem på grund av att ett hjälp­be­hov kan för­vän­tas upp­stå. den som har behov av mer än en per­son­lig assi­stent sam­ti­digt, har rätt till två eller flera assi­sten­ter endast om möj­lig­he­terna att få bidrag enligt lagen (2018:222) om bostads­an­pass­nings­bi­drag eller hjälp­me­del enligt hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30), har utretts. 9 f § när beho­vet av per­son­lig assi­stans bedöms för ett barn ska det bort­ses från det hjälp­be­hov som en vård­nads­ha­vare nor­malt ska till­go­dose enligt för­äld­ra­bal­ken med hän­syn till bar­nets ålder, utveck­ling och övriga omstän­dig­he­ter. detta ska göras genom scha­blo­nav­drag (för­äld­raav­drag) från bar­nets behov av hjälp med grund­läg­gande behov och andra per­son­liga behov enligt 9 a §. för­äld­raav­drag ska fast­stäl­las med hän­syn till bar­nets ålder och göras dels från grund­läg­gande behov, dels från andra per­son­liga behov. avdrag ska dock inte göras till den del hjälp­be­ho­vet avser 1. sådant stöd som avses i 9 a § första styc­ket 1 eller 7, 2. åtgär­der som är direkt nöd­vän­diga för att hjälp enligt 9 a § första styc­ket 1 eller 7 ska kunna ges, 3. mål­ti­der i form av sond­mat­ning, 4. åtgär­der som är direkt nöd­vän­diga för för­be­re­delse och efter­ar­bete i sam­band med sådana mål­ti­der, 5. grund­läg­gande behov från och med den månad då bar­net fyl­ler 12 år, 6. andra per­son­liga behov före den månad då bar­net fyl­ler ett år, eller 7. andra per­son­liga behov från och med den månad då bar­net fyl­ler 18 år. rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om för­äld­raav­dra­gens stor­lek. om omvård­nads­bi­drag läm­nas får det inte påverka bedöm­ningen av beho­vet av per­son­lig assi­stans. på rege­ring­ens väg­nar lena hal­lengren zandra mil­ton (soci­al­de­par­te­men­tet) 2