Lag (1995:479) om nor­disk kon­ven­tion om soci­alt bistånd och soci­ala tjäns­ter

1 §   Den kon­ven­tion mel­lan Dan­mark, Fin­land, Island, Norge och Sve­rige om soci­alt bistånd och soci­ala tjäns­ter som har under­teck­nats den 14 juni 1994 skall gälla som lag här i lan­det. Kon­ven­tio­nens inne­håll fram­går av bilaga till denna lag.

2 §   Rege­ringen skall ge in den för­teck­ning över lag­stift­ning som omfat­tas av kon­ven­tio­nen enligt kon­ven­tio­nens arti­kel 2.3.

3 §   Ansva­rig myn­dig­het enligt arti­kel 9 i kon­ven­tio­nen är den kom­mun eller region som har ansva­ret för mot­sva­rande insat­ser till enskilda som är bosatta i Sve­rige.

Till upp­fyl­lande av artik­larna 9 och 10 i kon­ven­tio­nen får kom­mu­ner och regi­o­ner, utan hin­der av annars gäl­lande bestäm­mel­ser, själva fatta de beslut och ingå de över­ens­kom­mel­ser som enligt kon­ven­tio­nen är en upp­gift för de ansva­riga myn­dig­he­terna i respek­tive land.

De ansva­riga myn­dig­he­terna ska under­rätta Soci­al­sty­rel­sen om sådana beslut och över­ens­kom­mel­ser. Lag (2019:892).

4 §   Det eko­no­miska ansva­ret för de beslut och över­ens­kom­mel­ser som avses i 3 § ska vila på kom­mu­nerna och regi­o­nerna själva, om rege­ringen inte före­skri­ver annat. Lag (2019:892).

Bilaga

Nor­disk Kon­ven­tion om Soci­alt Bistånd och Soci­ala Tjäns­ter

Rege­ring­arna i Dan­mark, Fin­land, Island, Norge och Sve­rige, som kon­sta­te­rar att den nor­diska kon­ven­tio­nen den 15 juni 1992 om social trygg­het endast omfat­tar soci­al­för­säk­rings­för­må­ner, till skill­nad från den tidi­gare nor­diska kon­ven­tio­nen om social trygg­het som också omfat­tade social omvård­nad, som fin­ner att, utö­ver den rätt till soci­ala för­må­ner som föl­jer av avta­let den 2 maj 1992 om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, det fort­satt finns behov av sär­skilda nor­diska reg­ler om soci­alt bistånd och soci­ala tjäns­ter, som fin­ner att den rätt att använda sitt eget språk i ett annat nor­diskt land som gäl­ler enligt den nor­diska språk­kon­ven­tio­nen den 17 juni 1981 i vissa hän­se­en­den bör utvid­gas inom social-​ och häl­so­vårds­om­rå­det, har kom­mit över­ens om att sluta en nor­disk kon­ven­tion om soci­alt bistånd och soci­ala tjäns­ter av föl­jande lydelse:

AVDEL­NING 1

ALL­MÄNNA BESTÄM­MEL­SER

Arti­kel 1. Defi­ni­tio­ner

I denna kon­ven­tion avses med uttryc­ken
      a) "nor­diskt land"

vart och ett av de för­drags­slu­tande län­derna,
      b) "nor­disk med­bor­gare"

med­bor­gare i ett nor­diskt land,
      c) "behö­rig myn­dig­het"

i Dan­mark Soci­al­mi­nis­tern,
i Fin­land Social-​ och häl­so­vårds­mi­ni­s­te­riet,
i Island Soci­al­mi­ni­s­te­riet,
i Norge Soci­al­de­par­te­men­tet,
i Sve­rige rege­ringen (Soci­al­de­par­te­men­tet), eller

den myn­dig­het som dessa myn­dig­he­ter för­ord­nar,
      d) "inrätt­ning"

cen­tral, regi­o­nal eller lokal myn­dig­het eller insti­tu­tion som till­han­da­hål­ler en för­mån.

Arti­kel 2. Tillämp­nings­om­råde
   1. Denna kon­ven­tion är tillämp­lig på all i de nor­diska län­derna vid varje till­fälle gäl­lande lag­stift­ning rörande föl­jande soci­ala för­må­ner:
      a) soci­alt bistånd och soci­ala tjäns­ter,
      b) andra soci­ala för­må­ner som inte omfat­tas av reg­lerna i den nor­diska kon­ven­tio­nen den 15 juni 1992 om social trygg­het.
   2. Artik­larna 5 och 9 skall även tilläm­pas på lag­stift­ningen om hälso-​ och sjuk­vård.
   3. Vid god­kän­nan­det av denna kon­ven­tion skall varje nor­diskt land ge in en för­teck­ning över den lag­stift­ning som omfat­tas av kon­ven­tio­nen.
Där­ef­ter skall varje land årli­gen före feb­ru­ari månads utgång till det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet anmäla de änd­ringar i för­teck­ningen som för­an­leds av lag­stift­ning som anta­gits under före­gå­ende kalen­derår.

Arti­kel 3. Per­son­krets

Om inte något annat föl­jer av de sär­skilda artik­larna är denna kon­ven­tion tillämp­lig på
      a) nor­diska med­bor­gare,
      b) andra per­so­ner som är lag­li­gen bosatta i ett nor­diskt land.

Arti­kel 4. Lik­ställd­het för nor­diska med­bor­gare

Vid tillämp­ningen av ett nor­diskt lands lag­stift­ning som omfat­tas av denna kon­ven­tion lik­ställs med­bor­gare i ett annat nor­diskt land som lag­li­gen vis­tas till­fäl­ligt eller är lag­li­gen bosatta i lan­det med lan­dets egna med­bor­gare.

AVDEL­NING II

SÄR­SKILDA BESTÄM­MEL­SER

Arti­kel 5. Använd­ning av nor­diska språk
   1. En med­bor­gare i ett nor­diskt land har vid skrift­lig kon­takt med en myn­dig­het i ett annat nor­diskt land i ären­den rörande soci­alt bistånd eller soci­ala tjäns­ter rätt att använda danska, finska, isländska, norska eller svenska. I sådana fall skall myn­dig­he­ten svara för att med­bor­ga­ren, om det behövs, får erfor­der­lig tolk- och över­sätt­nings­hjälp till dessa språk.
   2. I de fall där språ­ket har stor bety­delse för att syf­tet med soci­alt bistånd och soci­ala tjäns­ter skall upp­nås skall inrätt­ningen, såvitt möj­ligt, använda ett språk som per­so­nen i fråga för­står.
   3. Bestäm­mel­serna i första och andra styc­ket gäl­ler även i fråga om behand­ling och tjäns­ter inom hälso-​ och sjuk­vår­den.
   4. I övrigt gäl­ler bestäm­mel­serna i den nor­diska språk­kon­ven­tio­nen den 17 juni 1981.

Arti­kel 6. Soci­alt bistånd och soci­ala tjäns­ter vid till­fäl­lig vis­telse i ett annat nor­diskt land

En per­son som omfat­tas av denna kon­ven­tion och som under en lag­lig till­fäl­lig vis­telse i ett nor­diskt land behö­ver ome­del­bart soci­alt bistånd och soci­ala tjäns­ter skall från vis­tel­se­lan­det få sådant bistånd som enligt lan­dets lag­stift­ning sva­rar mot hjälp­be­ho­vet.

Arti­kel 7. Skydd mot hem­sänd­ning

En nor­disk med­bor­gare kan inte hem­sän­das på grund av sitt behov av soci­alt bistånd om hans famil­je­för­hål­lan­den, anknyt­ning till bosätt­nings­lan­det eller omstän­dig­he­terna i övrigt talar för att han bör stanna där och under alla omstän­dig­he­ter inte om med­bor­ga­ren under de sista tre åren varit lag­li­gen bosatt i lan­det.

Arti­kel 8. Sam­ar­bete om resa till ett annat nor­diskt land
   1. När det för en myn­dig­het i ett nor­diskt land blir fråga om att en per­son som omfat­tas av denna kon­ven­tion skall mot­tas i ett annat nor­diskt land skall denna myn­dig­het, när så behövs, i erfor­der­lig utsträck­ning till­rät­talägga resan i sam­ar­bete med den ansva­riga inrätt­ningen i det andra nor­diska lan­det.

Arti­kel 9. Flytt­ning till ett annat nor­diskt land för per­so­ner som behö­ver lång­va­rig behand­ling eller vård
   1. När en per­son som omfat­tas av denna kon­ven­tion och som behö­ver lång­va­rig behand­ling eller vård öns­kar flytta från ett nor­diskt land till ett annat nor­diskt land till vil­ket per­so­nen har en sär­skild anknyt­ning, skall de ansva­riga myn­dig­he­terna i de båda län­derna söka med­verka till en sådan flytt­ning om denna kom­mer att för­bättra per­so­nens livs­si­tu­a­tion.
   2. De ansva­riga myn­dig­he­terna i in- och utflytt­nings­län­derna kan som ett led i en över­ens­kom­melse om en flytt­ning fatta beslut om för­del­ning av kost­na­derna för behand­ling eller vård mel­lan myn­dig­he­terna i de båda län­derna.
   3. I den mån en över­ens­kom­melse enligt andra styc­ket omfat­tar för­del­ning av kost­na­der för för­må­ner vid sjuk­dom skall en sådan över­ens­kom­melse anses vara en sådan över­ens­kom­melse som avses i arti­kel 23 första styc­ket i den nor­diska kon­ven­tio­nen den 15 juni 1992 om social trygg­het.

Arti­kel 10. Färd­tjänst

Kom­mu­nerna i gräns­om­rå­dena mel­lan de nor­diska län­derna skall sam­ar­beta för att genom sina system för färd­tjänst göra det möj­ligt för han­di­kap­pade och äldre per­so­ner att resa till en grann­kom­mun i det andra lan­det på samma sätt som till en grann­kom­mun innan­för det egna lan­dets grän­ser.

Arti­kel 11. Bidrags­för­skott
   1. En per­son som omfat­tas av denna kon­ven­tion och som flyt­tar från ett nor­diskt land till ett annat nor­diskt land har rätt till bidrags­för­skott från det sist­nämnda lan­det på samma vill­kor som detta lands egna med­bor­gare från den tid­punkt per­so­nen bosät­ter sig i lan­det.
   2. En hand­ling om rätt till under­hålls­bi­drag, som upp­rät­tats i ett nor­diskt land, skall anses utgöra gil­tigt under­lag för bidrags­för­skott även i ett annat nor­diskt land. Utgör hand­lingen inte ett beslut av en dom­stol eller en annan offent­lig myn­dig­het, skall hand­lingen vara för­sedd med bevis att den kan ligga till grund för indriv­ning hos den bidrags­skyl­dige i det land där den har upp­rät­tats.
   3. Bidrags­för­skott får inne­hål­las i den mån bidrags­för­skott har utgått från ett annat nor­diskt land för samma tid.

AVDEL­NING III

ÖVRIGA BESTÄM­MEL­SER

Arti­kel 12. Tillämp­nings­be­stäm­mel­ser

De behö­riga myn­dig­he­terna skall i sam­ar­bete utfärda de bestäm­mel­ser som behövs för att säker­ställa en enhet­lig nor­disk tillämp­ning av denna kon­ven­tion.

Arti­kel 13. Sam­ar­bete mel­lan myn­dig­he­ter och inrätt­ningar
   1. Myn­dig­he­ter och inrätt­ningar skall i erfor­der­lig utsträck­ning bistå varandra vid tillämp­ningen av denna kon­ven­tion, inbe­gri­pet då soci­ala tjäns­ter läm­nas i gräns­om­rå­dena mel­lan de nor­diska län­derna.
I varje nor­diskt land skall det fin­nas ett för­bin­del­se­or­gan som utses av den behö­riga myn­dig­he­ten.
   2. Vid sam­ar­bete i ären­den som rör barn skall sär­skild upp­märk­sam­het ägnas åt bar­nets behov, bar­nets möj­lig­he­ter till kon­takt med de per­so­ner som är av sär­skild bety­delse för bar­net och bar­nets egna öns­ke­mål.

Arti­kel 14. Ikraft­trä­dande
   1. Denna kon­ven­tion trä­der i kraft den första dagen i den månad som infal­ler två hela kalen­der­må­na­der efter den dag då samt­liga par­ter har med­de­lat det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet att de har god­känt kon­ven­tio­nen.
   2. För Färö­ar­nas, Grön­lands och Ålands del trä­der denna kon­ven­tion i kraft den första dagen i den månad som infal­ler två hela kalen­der­må­na­der efter den dag då Dan­marks respek­tive Fin­lands rege­ring har med­de­lat det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet att Färö­ar­nas lands­sty­relse och Grön­lands lands­sty­relse respek­tive Ålands lag­ting har med­de­lat att kon­ven­tio­nen skall gälla för Färö­arna och Grön­land respek­tive Åland.
   3. Det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet skall under­rätta de övriga par­terna och Nor­diska minister­rå­dets sek­re­ta­riat om mot­ta­gan­det av dessa med­de­lan­den och om tid­punk­ten för kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande.

Arti­kel 15. Upp­säg­ning
   1. En part kan säga upp denna kon­ven­tion genom skrift­ligt med­de­lande om detta till det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet som skall under­rätta de övriga par­terna härom och om med­de­lan­dets inne­håll.
   2. En upp­säg­ning gäl­ler endast den upp­sä­gande par­ten och får ver­kan sex måna­der från den dag det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet mot­tog med­de­lan­det om upp­säg­ningen.

Arti­kel 16. Upp­hä­vande av bestäm­melse i kon­ven­tio­nen om social trygg­het

När denna kon­ven­tion trä­der i kraft upp­hör sista meningen i arti­kel 30 i den nor­diska kon­ven­tio­nen den 15 juni 1992 om social trygg­het att gälla.

Arti­kel 17. Depo­ne­ring av ori­gi­nal­tex­ten

Ori­gi­nal­tex­ten till denna kon­ven­tion skall depo­ne­ras hos det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet som skall till­ställa de övriga par­terna bestyrkta kopior av tex­ten.

Till bekräf­telse härav har de befull­mäk­ti­gade ombu­den under­teck­nat denna kon­ven­tion.

Utfär­dad i Aren­dal den 14 juni 1994 i ett exem­plar på danska, finska, isländska, norska och svenska, vilka tex­ter alla har samma gil­tig­het.