SFS 1974:784

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1974:784 om änd­ring i lagen (1962: 381) om all­män för­säk­ring; utkom fr ån tr ycket utfär­dad den 6 decem­ber 1974. kungl. maj:t för­ord­nar med riks­da­gen^ i fråga om lagen (1962: 381) om all­män försäkring-​​ dels att rubri­ken till 9 kap. skall ha nedan angivna lydelse, dels att 3 kap. 3 §, 4 kap. 3 §, 6 kap. 1 och 2 §§, 7 kap. 1 och 4 §§, 8 kap. 1 och 4 §§, 9 kap. 1—5 §§, 11 kap. 1 och 6 §§, 12 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 1—3 §§, 16 kap. 1, 2 och 5 §§ samt 19 kap. 2 och 4 a §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall infö­ras en ny pa ragraf, 15 kap. 2 §, av nedan an givna lydelse. 3 kap. 3 § för­säk­rad, som åtnju­ter hel för­tidspen­sion enligt denna lag eller under måna­den när­mast före den, varun­der han upp­nått sex­tio­fem års ålder, åtnju­tit sådan pen­sion, har ej rätt till sjuk­pen­ning. för tid efter 1 prop. 1974: 129, sfu 32 , rskr 33 2. • lagen omtryckt 1973:908. 1639 ¬ sfs 1974:784 ingången av den månad, varun­der för­säk­rad fyllt sex­tio­fem år eller dessi-​​ förin­nan bör­jat åtnjuta ålderspen­sion enligt denna lag, må sjuk­pen­ning utgå för högst ett­hund­ra­åt­tio dagar. ej må fö rsäk­rad på grund av vad i 1 § andra styc­ket stad­gas upp­bära sjuk­pen­ning för tid efter den månad, varun­der han fyl­ler sex­tio­fem år. 4 kap. 3 § för tid efter ingången av den månad, varun­der för­säk­rad fyllt sex­tio­fem år eller dess­förin­nan bör­jat åtnjuta ålderspen­sion enligt denna lag. må ersätt­ning för sjuk­hus­vård utgå för högst tre­hund­ra­sex­tio­fem dagar, yad nu sagts äger mot­sva­rande tillämp­ning för tid, varun­der den för­säk­rade åtnju­ter hel för­tidspen­sion och skall med sådan tid jäm­stäl­las efter­föl­jande tid, där­est för­tidspen­sio­nen upp­hört att utgå med måna­den näst före den. varun­der den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­fem år. 1640 6 kap. 1 § rätt till folk­pen­sion i form av ålderspen­sion till­kom­mer för­säk­rad från och med den månad, varun­der han fyl­ler sex­tio­fem år. på sär­skild fram­ställ­ning av för­säk­rad utgår ålderspen­sion för tid före den månad, varun­der han fyl­ler sex­tio­fem år, dock tidi­gast från och med den månad, då han uppnår sex­tiotre års ålder. pen­sion enligt vad nu sagts må ej utgå till för­säk­rad, som äger komma i åtnju­tande av till- läggspen­sion enligt 12 kap. 1 § andra styc­ket, med mindre han tillika gör fram­ställ­ning enligt nämn da lag­rum. fram­ställ­ning på grund varav ålderspen­sion utgår för tid före den månad varun­der den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­fem år må åter­kal­las med ver­kan från nästa månads­skifte. sådan åter­kal­lelse gäl­ler ej för för­säk rad, som åtnju­ter tilläggs­pen­sion enligt 12 kap. 1 § andra styc­ket, med mindre han tillika gör åter­kal­lelse enligt 12 kap. 1 § tredje styc­ket. har för­säk­rad sedan åter­kal­lelse skett gjort för­nyad fram­ställ­ning enligt andra styc­ket må de nna fram­ställ­ning icke åter­kal­las. 2 § ålderspen­sion utgör, där ej annat föl­jer av vad i a ndra och tredje styc­kena sägs, för år räk­nat nit­tio­fem pro­cent eller, för gift för­säk­rad vars make åtnju­ter folk­pen­sion i fo rm av ålderspen­sion eller för­tidspen sion eller äger rätt till pen­sion enligt 1 § första styc­ket, sjut­tio­sju och en halv pro­cent av bas­belop­pet. åtnju­ter maken enligt 7 kap. 2 § andra el ler tredje styc­ket två tred­je­de­lar av hel för­tidspen­sion eller halv för­tids pen­sion, utgår dock ålderspen­sion i förr a fal­let med å tti­otre och en tred jedels och i senare fal­let med åttio­sex och en fjär­de­dels pro­cent av bas belop­pet. bör­jar ålderspen­sion utgå tidi­gare än från och med den månad, var under den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­fem år, skall pen­sio­nen, där ej annat föl­jer av vad i tredje styc­ket sägs, mins­kas med sex tion­dels pro­cent för varje månad, som d å pen­sio­nen bör­jar utgå åter­står till ingången av den månad varun­der den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­fem år. om pen­sio­nen bör jar utgå senare än från och med sist­nämnda månad, ökas pen­sio­nen med sex tion­dels pro­cent för varje månad, som då pen­sio­nen bör­jar utgå för- ¬ flu­tit från ingången av den månad varun­der den för­säk­rade upp­nådde sfs 1974: 784 nämnda ålder; här­vid må hän­syn dock ej tagas till tid efter ingången av den månad, under vil­ken den för­säk­rade fyllt sjut­tio år. och ej hel­ler till tid, då den för­säk­rade åtnju­tit tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion eller icke varit berät­ti­gad till folk­pen­sion. om ålderspen­sion upp­hört efter åter­kal­lelse enligt i ^ tredje styc­ket, skall senare utgå­ende ålderspen­sion mins­kas med sex tion­dels pro­cent för varje månad som ålderspen­sion utgått samt sex tion­dels pro­cent för varje månad, som dä ålderspen­sio­nen åter bör­jar utgå åter­står till in gången av den månad varun­der den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­fem år. bör jar pen­sio­nen åter utgå senare än från och med sis tnämnda månad, skall pen­sio­nen mins­kas med sex tion­dels pro­cent för varje månad under vil ken pen­sio­nen tidi­gare utgått. 7 kap. 1 § rätt till folk­pen­sion i form av för­tidspen­sion till­kom­mer för­säk rad. som fyllt sex­ton år och som ej åtnju­ter ålderspen­sion enligt denna lag, för tid före den månad, då han fyl­ler sex­tio­fem år, där­est hans ar bets­för­måga på grund av sjuk­dom eller annan ned­sätt­ning av den fy siska eller psy­kiska pre­sta­tions­för­må­gan är ned­satt med minst hälf­ten och ned­sätt­ningen kan anses var­ak­tig. rätt till för­tidspen­sion till­kom­mer även för­säk­rad, som fyllt sex­tio år och som till följd av arbets­lös­het upp­bu­rit ersätt­ning från erkänd arbets lös­hets­kassa under cfen längsta tid sådan ersätt­ning kan utgå eller upp burit kon­tant arbets­mark­nads­stöd enligt lagen (1973:371) om kon­tant arbets­mark­nads­stöd under fyra­hund­ra­fem­tio dagar, där­est hans möj­lig­het att bereda sig fort­satt inkomst genom sådant arbete som han tidi­gare ut fört eller genom annat för honom till­gäng­ligt arbete är ned­satt med minst hälf­ten och ned­sätt­ningen kan anses var­ak­tig. rätt till för­tidspen sion enligt vad nu sagts till­kom­mer för­säk­rad som upp­bu­rit kon­tant ar bets­mark­nads­stöd utan hin­der av att stö­det ej utgått under fyrahundra-​​ fem­tio dagar, såvida han dess­förin­nan uttömt sin rätt till stöd. kan ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan icke anses var­ak­tig men kan den anta­gas bliva bestå­ende avse­värd tid, äger den för­säk­rade rätt till folk pen­sion i form av sjuk­bi­drag. sådant bidrag skall vara begrän­sat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stad­gat om för­tidspen­sion enligt första styc­ket gälla beträf­fande sjuk­bi­drag. 4 § hel för­tidspen­sion utgör, där ej annat föl­jer av vad i andra styc­ket sägs, för år räk­nat nit­tio­fem eller, för gift för­säk­rad vars make åtnju­ter folk­pen­sion i form av ålderspen­sion eller för­tidspen­sion eller äger rätt till pen­sion enligt 6 kap. 1 § första styc­ket, sjut­tio­sju och en halv pro cent av bas­belop­pet. åtnjuta båda makarna för­tidspen­sion och är pen sio­nen för endera eller båda sådan som i 2 § andra eller tredje styc­ket sägs, skall dock vid beräk­ning av pen­sion hel för­tidspen­sion utgöra, om två tred­je­de­lar av hel för­tidspen­sion utgår till andra maken, åtti­otre och en tred­je­dels och, om halv för­tidspen­sion utgår till denne, åttio­sex och en fjär­de­dels pro­cent av bas­belop­pet. om för­tidspen­sion utgår för tid efter det att ålderspen­sion med stöd 1641 ¬ sfs 1974:784 av 6 kap. 1 § tredje styc­ket upp­hört att utgå, skall för­tidspen­sio­nen mins­kas med sex tion­dels pro­cent för varje månad under vil­ken ålders pen­sio­nen utgått. 8 kap. 1 § rätt till folk­pen­sion i f orm av änke­pen­sion till­kom­mer änka, som ej åtnju­ter folk­pen­sion i form av å lderspen­sion, för tid före den månad då hon fyl­ler sex­tio­fem år, där­est hon a) har vård­na­den om och sta­dig­va­rande sam­man­bor med barn under sex­ton år, som vid makens död sta­dig­va­rande vis­ta­des i makar­nas hem eller hos änkan; eller b) vid makens död fyllt tret­tio­sex år och varit gift med honom minst ' fem år. upp­hör rätt till änke­pen­sion enligt första styc­ket a), skall vid bedö man­det av rätt till pen­sion enligt b) anses som om man­nen avli­dit, då rät­ten till pen­sion enligt a) upp­hörde, samt äkten­ska­pet varat till nämnda tid­punkt. 4 § änke­pen­sion utgör, där ej annat föl­jer av vad nedan sägs, för år räk­nat nit­tio­fem pro­cent av bas­belop­pet. utgår änke­pen­sion med tillämp­ning av 1 § första styc­ket b) o ch hade den pen­sions­be­rät­ti­gade ej fyllt fem­tio år vid m annens död eller vid den tid­punkt, som avses i 1 § andra styc­ket, mins­kas pen­sio­nen med en fem ton­del för varje år, var­med anta­let år som den pen­sions­be­rät­ti­gade fyllt vid man­nens död eller vid nä mnda tid­punkt under­sti­ger fem­tio. om änke­pen­sion utgår för tid efter det att ålderspen­sion med stöd av 6 kap. 1 § tredje styc­ket upp­hört att utgå, skall änke­pen­sio­nen mins­kas med sex tion­dels pro­cent för varje månad under vil­ken ålderspen­sio­nen utgått. 1642 9 kap. om sär­skilda folk­pen­sions­för­må­ner 1 § till ålderspen­sion eller för­tidspen­sion utgår barn­tillägg för varje barn under sex­ton år till för­säk­rad eller för­säk­rads hustru, där­est den för­säk­rade har vård­na­den om eller sta­dig­va­rande sam­man­bor med bar net. barn­tillägg enligt vad nu sagts utgi­ves ej till ålderspen­sion, som den för­säk­rade åtnju­ter för tid före den månad varun­der han fyl­ler sex­tio fem år, eller till pen­sion som tillko mmer gift kvinna. barn­tillägg till ålderspen­sion eller hel för­tidspen­sion utgör för år räk nat tju­gu­fem pro­cent eller, om bar­net är berät­ti­gat till barn­pen­sion en ligt 8 kap. 5 §, tio pro­cent av b asbelop­pet. utgår enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje styc­ket två tred­je­de­lar av hel för­tidspen­sion eller halv för tidspen­sion, utgör barn­tilläg­get mot­sva­rande andel av barn­tillägg till hel för­tidspen­sion. åtnju­ter den för­säk­rade tilläggs­pen­sion enligt denna lag, mins­kas ho nom till­kom­mande barn­tillägg med hälf­ten av tilläggs­pen­sio­nen i den mån denna för år räk­nat över­sti­ger halva bas­belop­pet. ¬ 2 § rätt till han­di­kap­per­sätt­ning till­kom­mer för­säk­rad, som fyllt sex- sfs 1974: 784 ton år och som innan han fyllt sex­tio­fem år för avse­värd tid fått sin funk­tions­för­måga ned­satt i sådan omfatt­ning att han a) i sin dag­liga livs­fö­ring behö­ver mera tidskrä­vande hjälp av annan, b) för att kunna för­värvs­ar­beta behö­ver fort­lö­pande hjälp av annan eller c) eljest får vid­kän­nas bety­dande merut­gif­ter. före­lig­ger behov av hjälp antingen i den dag­liga livs­fö­ringen och för att kunna för­värvs­ar­beta, eller i ett­dera av eller båda dessa avse­en­den och där­jämte merut­gif­ter i anled­ning av han­di­kap­pet, grun­das bedöm ning av rätt till han­di­kap­per­sätt­ning på det sam­man­lagda beho­vet av stöd. vid tillämp­ning av denna para­graf skall med för­säk­rad som utför för värvs­ar­bete lik­stäl­las stu­de­rande som åtnju­ter stu­di­e­stöd enligt stu­die stöds­la­gen (1973: 349) eller endast på grund av bestäm­melse om behovs pröv­ning är ute­slu­ten från sådan för­mån. han­di­kap­per­sätt­ning utgår all­tid till för­säk­rad som är blind, döv eller gravt hör­sel­ska­dad om blind­he­ten, döv­he­ten eller hör­sel­ska­dan inträtt innan den för­säk­rade upp­nått sex­tio­fem års ålder. 3 § allt­ef­ter hjälp­be­ho­vets omfatt­ning eller merut­gif­ter­nas stor­lek ut gör han­di­kap­per­sätt­ning för år räk­nat sex­tio, fyr­tio­fem eller tret­tio pro cent av bas­belop­pet. han­di­kap­per­sätt­ning kan begrän­sas till viss tid. beho­vet av han­di­kapp ersätt­ning skall omprö­vas i sam­band med beslut om för­tidspen­sion och då den för­säk­rade tiller­kän­nes ålderspen­sion enligt denna lag. han­di­kap­per­sätt­ning till för­säk­rad som är blind utgör för tid före den månad, då ålderspen­sion eller hel för­tidspen­sion enligt denna lag bör­jar utgå, för år räk­nat sex­tio pro­cent av bas­belop­pet. för tid där­ef­ter utgör ersätt­ningen tret­tio pro­cent av bas­belop­pet om ej stöd­be­ho­vet ger anled ning till högre ersätt­ning. han­di­kap­per­sätt­ning till för­säk­rad som är döv eller gravt hör­selska dad utgör tret­tio pro­cent av bas­belop­pet om ej stöd­be­ho­vet ger anled ning till högre ersätt­ning. 4 § för­säk­rad för­äl­der äger för vård av barn som ej fyllt sex­ton år rätt till vård­bi­drag om bar­net på grund av sjuk­dom, psy­kisk utveck­lings stör­ning eller annat han­di­kapp för avse­värd tid är i behov av sär­skild till­syn och vård. vid bedöm­ningen av rätt till vård­bi­drag skall jäm­väl beak­tas sådana merut­gif­ter som upp­kom­mer på grund av bar­nets sjuk dom eller han­di­kapp. vård­bi­drag utgår allt efter tillsyns-​​ o ch vård­be­ho­vets omfatt­ning och merut­gif­ter­nas stor­lek med belopp mot­sva­rande hel eller halv för­tids pen­sion till ensam­stå­ende jämte pen­sions­till­skott som sva­rar mot pen­sio nen. vård­bi­drag bevil­jas att utgå tills vidare. beho­vet av bidrag skall om prö­vas vart tredje år, såvida ej skäl före­ligga för ompröv­ning med kor tare mel­lan­rum. 5 §3 vid tillämp­ning av 2 och 3 §§ skall såsom blind anses den vars " senaste lydelse 1974: 510, 1643 ¬ sfs 1974:784 syn­för­måga, sedan ljus­bryt­nings­fel rät­tats, är så ned­satt att han sak­nar led­syn. såsom gravt hör­sel­ska­dad anses den som med h örap­pa­rat sak­nar möj­lig­het eller har stora svå­rig­he­ter att upp­fatta tal. vår­das för­säk­rad i anstalt som till­hör eller till va rs drift utgår bidrag från sta­ten, kom­mun eller lands­tings­kom­mun, utgi­ves icke han­di­kap­per sätt­ning. det­samma gäl­ler om den för­sälc­rade vår­das utan­för anstal­ten genom dess försorg. vad i andra styc­ket före­skri­ves äger mot­sva­rande tillämp­ning beträf fande vård­bi­drag. vis­tas barn utom anstal­ten utan att vår­das genom dess försorg utgi­ves vård­bi­drag för sådan tid om denna upp­går till minst tio dagar per kvar­tal. skall i sådant fall vård­bi­drag utgi­vas för del av kalen­der­må­nad, utgår bidra­get för varje dag med en tret­tion­del av må nads­be­lop­pet och avrun­das till när­maste hela kron­tal. 11 kap, 1 § rätt till tilläggs­pen­sion grun­das på inkomst av för­värvs­ar­bete. för varje år, varun­der någon varit för­säk­rad enligt 1 kap. 3 § första eller andra styc­ket skall för honom enligt vad nedan sägs beräk­nas pen sions­grun­dande inkomst på grund­val av hans inkomst av anställ­ning och inkomst av annat för­värvs­ar­bete imder året. sådan beräk­ning skall icke göras för år före det då den för­säk­rade uppnår sex­ton års ålder, ej hel­ler för år då den för­säk­rade avli­dit eller för år efter det då han fyllt sex­tio fyra år eller för tidi­gare år, varun­der han åtnju­tit ålderspen­sion eller för­tidspen­sion enligt denna lag. 6 § för varje år, för vil­ket pen­sions­grun­dande inkomst fast­ställts för för­säk­rad, skall pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nas honom. i den mån pen sions­grun­dande inkomst här­rör från inkomst av annat för­värvs­ar­bete må dock pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nas den för­säk­rade endast såvida till- läggspen­sions­av­gift enligt 19 kap. 3 § för året till fullo erlagts inom före skri­ven tid. utan hin­der av att sådan avgifts­be­tal­ning icke skett skall pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nas den för­säk­rade för de båda år som när mast före­gått det då pen­sion vid bifall till ansök­ningen skulle börja utgå. pen­sions­po­äng skall vidare all­tid till­go­do­räk­nas för pen­sions­grun­dande inkomst här­rö­rande från inkomst som avses i 3 § första styc­ket d). pen­sions­po­äng som i första styc­ket sägs är den pen­sions­grun­dande in koms­ten delad med det vid årets ingång gäl­lande bas­belop­pet. pen­sions poäng beräk­nas med två deci­ma­ler. för år, varun­der för­säk­rad åtnju­tit för­tidspen­sion enligt 13 kap. 2 §, skall den för­säk­rade till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng mot­sva­rande vad en ligt nämnda para­graf skall anta­gas hava till­go­do­räk­nats honom för sam ma år. 1644 12 kap. 1 § rätt till tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion till­kom­mer för­säk rad från och med den månad, varun­der han fyl­ler sex­tio­fem år, under för­ut­sätt­ning att pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats honom för minst tre år. a' ¬ på sär­skild fram­ställ­ning av för­säk­rad utgår, under för­ut­sätt­ning som sfs 1974: 784 1 första styc­ket sägs, ålderspen­sion för tid före den månad, varun­der han fyl­ler sex­tio­fem år, dock tidi­gast från och med den månad, då han upp når sex­tiotre års ålder. pen­sion enligt vad nu sagts må ej utgå till för­säk rad, som äger komma i åtnju­tande av folk­pen­sion enligt 6 kap. 1 § andra styc­ket, med mindre han tillika gör fram­ställ­ning enligt nämnda lag­rum. fram­ställ­ning om ålderspen­sion för tid före den månad varun­der den för­säk­rade fyl­ler sex­tip­fem år må åter­kal­las med ver­kan från nästa må nads­skifte. sådan åter­kal­lelse gäl­ler ej för för­säk­rad, som åtnju­ter folk pen­sion enligt 6 kap. 1 § andra styc­ket, med mindre han tillika gör åter kal­lelse enligt 6 kap. 1 § tredje styc­ket. har för­säk­rad sedan åter­kal­lelse skett gjort för­nyad fram­ställ­ning enligt andra styc­ket må denna fram ställ­ning icke åter­kal­las. 2 § ålderspen­sion utgör, där ej annat föl­jer av andra, tredje och fjärde styc­kena, för år räk­nat sex­tio pro­cent av pro­duk­ten av bas­belop pet för den månad, för vil­ken pen­sion skall utgi­vas, och medel­ta­let av de pen­sions­po­äng som till­go­do­räk­nats den för­säk­rade eller, om pen sions­po­äng till­go­do­räk­nats honom för mer än fem­ton år, medel­ta­let av de fem­ton högsta poäng­ta­len. har pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats den för­säk­rade för mindre än tret­tio år, skau hän­syn tagas endast till så stor del av nämnda pro­dukt som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan det antal år, för vilka pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats honom, och talet tret­tio. har undan­ta­gande enligt 11 kap. 7 § ägt gil­tig­het för den för­säk­rade, skall honom till­kom­mande ålderspen­sion utgöra sex­tio pro­cent av så stor del av den i första styc­ket angivna pro­duk­ten, som sva­rar mot för hål­lan­det mel­lan det antal år, dock högst tret­tio, för vilka pen­sions poäng till­go­do­räk­nats den för­säk­rade, och talet tret­tio ökat med ett för varje år, för vil­ket den för­säk­rade till följd av undan­ta­gan­det icke tillgo doräk­nats pen­sions­po­äng eller gått för­lus­tig mer än en poäng. en må med tillämp­ning av vad nu sagts talet tret­tio ökas till mer än fem­tio. vad i detta stycke stad­gas skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fall då pen sions­po­äng jäm­likt 11 kap. 6 § första styc­ket på grund av under­lå­ten av gifts­be­tal­ning icke till­go­do­räk­nats den för­säk­rade. bör­jar ålderspen­sion utgå tidi­gare än från och med den månad, var under den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­fem år, skall pen­sio­nen, där ej annat föl­jer av fjärde styc­ket, mins­kas med sex tion­dels pro­cent för varje må nad, som då pen­sio­nen bör­jar utgå åter­står till ingången av den månad varun­der den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­fem år. om pen­sio­nen bör­jar utgå senare än från och med sist­nämnda månad, ökas pen­sio­nen med sex tion­dels pro­cent för varje månad, som då pen­sio­nen bör­jar utgå för­flu­tit från ingången av den månad varun­der den för­säk­rade upp­nådde nämnda ålder; här­vid må hän­syn dock ej tagas till tid efter ingången av den månad, under vil­ken den för­säk­rade fyllt sjut­tio år, och ej hel­ler till tid, då den för­säk­rade åtnju­tit folk­pen­sion eller icke varit berät­ti­gad till tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion. om ålderspen­sion upp­hört efter åter­kal­lelse enligt 12 kap. 1 § tredje styc­ket, skall senare utgå­ende ålderspen­sion mins­kas med sex tion­dels pro­cent för varje månad som ålderspen­sion utgått samt sex tion­dels pro- 1645 ¬ sfs 1974:784 cent för varje månad, som då ålderspen­sio­nen åter bör­jar utgå åter­står til! ingången av den månad varun­der den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­fem år. : bör­jar pen­sio­nen åter utgå efter ingången av den månad varun­der den för­säk­rade fyllt sex­tio­fem år skall pen­sio­nen mins­kas med sex tion­dels ' pro­cent för varje månad under vil­ken pen­sio­nen tidi­gare utgått. 1646 13 kap. 1 § rätt till tilläggs­pen­sion i fo rm av för­tidspen­sion till­kom­mer enligt vad nedan sägs för­säk­rad, som ej åtnju­ter ålderspen­sion enligt denna lag, för tid före den månad, då han fyl­ler sex­tio­fem år, där­est hans ar bets­för­måga på grund av sjuk­dom eller annan ned­sätt­ning av den fysiska eller psy­kiska pre­sta­tions­för­må­gan är ned­satt med minst hälf­ten oeh ned­sätt­ningen kan anses var­ak­tig samt den för­säk­rade äger till­godo räkna sig pen­sions­po­äng f ör tid före det år, varun­der pen­sions­fal­let in träf­fat. även om ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan som nyss sagts icke före­lig­ger, skall äldre för­säk­rad under de när­mare för­ut­sätt­ningar som angi­vas i 7 kap. 1 § andra styc­ket äga rätt till för­tidspen­sion, där­est han är var­ak­tigt arbets­lös. kan ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan icke anses var­ak­tig men kan den anta­gas bliva bestå­ende avse­värd tid, äger den för­säk­rade rätt till till- läggspen­sion i form av sjuk­bi­drag. sådant bidrag skall vara begrän­sat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stad­gat om för­tidspen­sion enligt första styc­ket första punk­ten gälla beträf­fande sjuk­bi­drag. vad i 7 kap. 2 och 3 §§ stad­gas skall äga mot­sva­rande tillämp­ning be träf­fande för­tidspen­sion enligt detta kapi­tel. 2 § upp­går den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst vid tid punk­ten för pen­sions­fal­let lägst till ett belopp som mot­sva­rar det vid årets ingång gäl­lande bas­belop­pet, eller har pen­sions­po­äng till­go­do­räk nats den för­säk­rade för minst tre av de fyra år, som när­mast före­gått det år då pen­sions­fal­let inträf­far, skall för­tidspen­sion utgå med tillämp ning av bestäm­mel­serna i andra styc­ket. det­samma skall gälla då vid tid­punk­ten för pen­sions­fal­let sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst upp­gå­ende till belopp som nu sagts icke fast­ställts, men skulle ha fast­ställts, där­est den all­männa för­säk­rings­kas­san haft kän­ne­dom om samt­liga de för­hål lan­den som skola ligga till grund för fast­stäl­lan­det. hel för­tidspen­sion mot­sva­rar den tilläggs­pen­sion i form av ålderspen sion, som skulle till­komma den för­säk­rade, där­est sådan pen­sion skulle börja utgå från och med den månad varun­der han fyl­ler sex­tio­fem år. här­vid skall ålderspen­sio­nen beräk­nas under anta­gande att den för­säk rade för varje år från och med det då för­tidspen­sio­nen bör­jar utgå till och med det då han uppnår sex­tio­fyra års ålder till­go­do­räk­nats pen sions­po­äng mot­sva­rande medel­ta­let av de pen­sions­po­äng­tal, vilka tillgo doräk­nats honom under de fyra år som när­mast före­gått det år då pen sions­fal­let inträf­fade eller, om pen­sio­nen där­i­ge­nom blir större, under samt­liga år från och med det då han fyllt sex­ton år till och med det som när­mast före­gått pen­sions­fal­let. vid beräk­ningen av nämnda medel­tal bort­ses från de år intill ett antal av hälf­ten, för vilka pen­sions­po­äng ej till­go­do­räk­nats den för­säk­rade eller för vilka poäng talet är lägst. ¬ pen­sion enligt denna para­graf må ej utgå, om undan­ta­gande enligt 11 sfs 1974: 784 kap. 7 § ägde gil­tig­het för den för­säk­rade då pen­sions­fal­let inträf­fade samt undan­ta­gan­det tillika för­an­lett, att den för­säk­rade för något av de fyra när­mast före­gå­ende åren gått för­lus­tig mer än en pen­sions­po­äng. ej hel­ler må pen­sion som nu sagts utgå, om den för­säk­rade vid sex­tio­fem års ålder icke kan komma i åtnju­tande av ålderspen­sion enligt 12 kap. 3 § äger den för­säk­rade icke komma i åtnju­tande av för­tidspen­sion enligt vad i 2 § stad­gas men skulle han hava varit berät­ti­gad till tilläggs pen­sion i f orm av ålderspen­sion, där­est han upp­nått sex­tio­fem års ålder det år då pen­sions­fal­let inträf­far, skall hel för­tidspen­sion utgå med be lopp mot­sva­rande vad den för­säk­rade i sådant fall skulle hava erhål­lit i ålderspen­sion, beräk­nad enligt 12 kap. 2 § första och andra styc­kena. 15 kap. 2 § för för­säk­rad, som är född under något av åren 1911—1927, skall vid tillämp­ning av 11 kap. 1 § andra styc­ket pen­sions­grun­dande inkomst beräk­nas även för det å r varun­der han fyllt sex­tio­fem år, dock ej för det fall han under nämnda år åtnju­tit för­tidspen­sion enligt denna lag eller ålderspen­sion enligt 6 kap. 1 § andra styc­ket eller 12 kap. 1 § andra styc ket. beräk­ning av för­tidspen­sion skall under för­ut­sätt­ningar som angi­vas i 13 kap. 2 § för för­säk­rad som avses i denna para­graf ske under anta gande att den för­säk­rade till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng även för det år då han uppnår sex­tio­fem års ålder. vid beräk­ning av ålderspen­sion som avses i 12 kap. 1 § första styc­ket skall, om pen­sio­nen där­i­ge­nom blir större, för­säk­rad som avses i denna para­graf till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng som om han bli­vit berät­ti­gad till för­tidspen­sion enligt 13 kap. 1 § från och med janu­ari månad det år han uppnår sex­tio­fem års ålder. 16 kap. 1 den som öns­kar komma i åtnju­tande av pen­sion skall göra an sökan hos all­män för­säk­rings­kassa i enlig­het med vad rege­ringen för­ord nar. åtnju­ter för­säk­rad sjuk­pen­ning eller ersätt­ning för sjuk­hus­vård enligt denna lag, må all­män för­säk­rings­kassa tiller­känna honom för­tidspen­sion utan hin­der av att han icke gjort ansö­kan därom. åtnju­ter för­säk­rad sjuk­bi­drag eller till viss tid begrän­sad han­di­kapp ersätt­ning, må den tid varun­der sådan för­mån skall utgå för­längas utan att ansö­kan därom gjorts. i den mån rege­ringen så för­ord­nar må all­män för­säk­rings­kassa tiller känna den pen­sions­be­rät­ti­gade pen­sion enligt denna lag utan hin­der av att han icke gjort ansö­kan därom. för den för­säk­ra­des kost­na­der för läkar­un­der­sök­ning och läkarutlå-​​ senaste lydelse 1974: 510. 1647 ¬ sfs 1974:784 tände vid ansö­kan om för­tidspen­sion, han­di­kap­per­sätt­ning eller vårdbi drag skall ersätt­ning utgå i enlig­het med vad rege­ringen för­ord­nar. 2 §•"' såsom vill­kor för rätt till för­tidspen­sion eller han­di­kap­per­sätt ning må före­skri­vas att den för­säk­rade skall under högst tret­tio dagar vara inta­gen å visst sjuk­hus eller under­kasta sig under­sök ning av viss lä kare. vad som sagts nu skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om rätt till v ård­bi­drag. för den för­säk­ra­des kost­na­der i a nled­ning av sådan föreslcrift skall ersätt­ning utgå i enlig­het med vad rege­ringen för­ord­nar. 5 § ålderspen­sion utgår från och med den månad varun­der den för säk­rade fyl­ler sex­tio­fem år eller, om han öns­kar att pen­sio­nen skall bör ja utgå tidi­gare eller senare, från och med den månad som angi­ves i pen sions­an­sök­ningen. för­tidspen­sion, barn­tillägg, han­di­kap­per­sätt­ning och vård­bi­drag utgå från och med den månad, varun­der rätt till för­må­nen inträtt. i fall som avses i 1 § andra styc­ket utgår dock för­tidspen­sion från och med måna den näst efter den, då beslu­tet om pen­sion med­de­lats. famil­je­pen­sion utgår från och med den månad då den för­säk­rade av lidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspen­soin eller för­tidspen­sion, från och med måna­den näst efter den, varun­der döds­fal­let inträf­fat. pen­sion må ej utgå för längre tid till­baka än tre måna­der före ansök nings­må­na­den. vid utbe­tal­ning av folk­pen­sion för för­flu­ten tid till för­säk­rad, vars make upp­bär folk­pen­sion, skall pen­sio­nen så mins­kas, att det sam­man lagda belop­pet för båda makarna mot­sva­rar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 § eller 7 kap. 4 §. 19 kap. 2 §<5 för­säk­rad, som vid utgången av visst år är inskri­ven hos all­män för­säk­rings­kassa och ej fyllt sex­tio­fem år och ej hel­ler för decem­ber må nad samma år åtnju­tit ålderspen­sion eller för­tidspen­sion enligt denna lag, skall för nämnda år till kas­san erlägga sjuk­för­säk­rings­av­gift under för­ut­sätt­ning att han under året haft inkomst av annat för­värvs­ar­bete enligt 3 kap. 2 §. vid beräk­ning av avgift enligt första styc­ket äger 3 § andra och fjärde styc­kena samt 11 kap. 4 § mot­sva­rande tillämp­ning. 4 a § avgift till folk­pen­sio­ne­ringen enligt 1 eller 3 § skall utgå med fyra och sju tion­dels pro­cent av det belopp, på vil­ket avgif­ten skall be räk­nas. i fråga om sådan arbets­ta­gare hos redare som avses i 1 § första styc­ket för­ord­ningen (1958: 295) om sjö­mans­skatt beräk­nas dock avgif ten efter den lägre pro­cent­sats som rege­ringen fast­stäl­ler med mot­sva rande tillämp­ning av 4 § andra styc­ket. avgif­terna till­fö­ras sta­ten. 1648 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1975 såvitt avser 6 kap. 2 § '' senaste lydelse 1974: 510. ® senaste lydelse 1974: 775, ¬ första styc­ket, 7 kap. 4 §, 8 kap. 4 § och 19 kap. 4 a §, den 1 juli 1975 sfs 1974: 784 såvitt avser rubri­ken till 9 kap., 9 kap. 2—5 §§ och 16 kap. 1 och 2 §§ samt 5 § andra styc­ket samt i övrigt den 1 juli 1976. 2. för för­sälcrad, som fyllt 65 år under tiden den 1 juli 1974—den 30 juni 1976 och som icke åtnju­tit ålderspen­sion eller hel för­tidspen­sion, räk­nas de i 3 kap. 3 § första styc­ket och 4 kap. 3 § angivna högsta anta len dagar från och med den 1 juli 1976. 3. har för­säk­rad vid utgången av juni månad 1976 åtnju­tit pen­sion med mins­kat belopp på grund av att för honom utgått ålderspen­sion för tid före den månad varun­der han fyllt 67 år, skall pen­sion som avses i 6 kap. 2 § andra eller tredje styc­ket, 7 kap. 4 § andra styc­ket, 8 kap. 4 § tredje styc­ket, 12 kap. 2 § tredje eller fjärde styc­ket eller 13 kap. 4 § mins­kas i enlig­het med dessa lag­rums lydelse före den 1 juli 1976. för den som den 1 juli 1976 ej fyllt 67 år skall dock minsk­ning icke ske med högre belopp än som för­an­le­des av det antal måna­der varun­der pen­sion utgått före den 1 juli 1976 ökat med det antal måna­der som där­ef­ter kan åter­stå till ingången av den månad varun­der den för­säk rade fyl­ler 65 år eller dess­förin­nan åter­kal­lar sin fram­ställ­ning om ål derspen­sion. 4. vid beräk­ning av ökning av ålderspen­sion enligt 6 kap. 2 § andra styc­ket eller 12 kap. 2 § tredje styc­ket gäl­ler föl­jande. för för­säk­rad som den 1 juli 1976 e j fyllt 67 år tages vid ökning­ens beräk­ning ej hän syn till tid före den 1 juli 1976. för för­säk­rad som före den 1 juli ,1976 fyllt 67 år beräk­nas ökningen med tillämp­ning av lag­rum­men i deras äldre lydelse. 5. avgift till folk­pen­sio­ne­ringen enligt 19 kap. 1 eller 3 § skall för år 1975 utgå med fyra och två tion­dels pro­cent av det belopp, på vil­ket av gif­ten skall beräk­nas. i fråga om avgift som avser tid före den 1 janu­ari 1975 gäl­ler 19 kap. 4 a § i sin äldre lydelse. 6. är för­säk­rad enligt beslut som med­de­lats på grund­val av äldre be stäm­mel­ser berät­ti­gad till inva­li­di­tets­tillägg, inva­li­di­tet­s­er­sätt­ning eller vård­bi­drag för tid efter den 1 juli 1975 skall för­må­nen ej mins­kas eller upp­höra med mindre så skulle ha skett om de äldre bestäm­mel­serna allt jämt ägt tillämp­ning. 7. för­tidspen­sion för för­säk­rad som är född år 1928 eller senare skall beräk­nas med tillämp­ning av 13 kap. 2 § i dess äldre lydelse om rätt till för­må­nen före­lig­ger för tid före den 1 juli 1976. carl gustaf sven aspling (soci­al­de­par­te­men­tet) 1649 104—sfs 1974 ¬