SFS 1988:881

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1988:881 lag utkom från tryc­ket om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring; den i2ju)i 1 988 utfär­dad den 30 juni 1988 . enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring^ dels att 9 kap. 1 § och 10 kap. 5 § skall upp­höra att gälla, dels att i 16 kap. 10 § ordet "famil­je­pen­sion" skall bytas ut mot "ef ter levan­de­pen­sion", dels att 3 kap. 3, 5 och 8 §§, 5 kap. 2, 4 och 5 §§, 8 kap. 1 -6 §§, 10 kap. 2-4 §§, 14 kap. 1-5 och 7 §§, 16 kap. 1, 2, 5, 6, 8, 9 och 11 § §, 17 kap. 1- ' prop. 1987/88: 171, sfu 29. rskr. 401. 1898 ^ lagen omtryckt 1982:120. ¬ 3 §§, 18 kap, 21 §, 20 kap. 2 och 3 §§ samt rubri­kerna till 8 och 14 kap. skall sfs 1988:881 ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen skall infö­ras tio nya para­gra­fer, 8 kap. 7-12 §§, 14 kap. 6 och 8 §§ samt 16 kap. 3 och 7 a §§, av föl­jande lydelse. 3 kap. 3 en för­säk­rad, som upp­bär hel för­tidspen­sion eller hel sär­skild efter levan­de­pen­sion enligt denna lag eller upp­bu­rit sådan pen­sion under måna den när­mast före den då han bör­jat upp­bära hel ålderspen­sion, har inte rätt till sjuk­pen­ning. för tid efter ingången av den månad då den för­säk­rade fyllt 70 år eller dess­förin­nan bör­jat upp­bära hel ålderspen­sion enligt denna lag far sjuk­pen­ning utgå för högst 180 dagar. 5 §'' den all­männa för­säk­rings­kas­san skall i sam­band med inskriv­ning av en för­säk­rad besluta om den för­säk­ra­des till­hö­rig­het till sjuk­pen­ning­för säk­ringen. i fråga om en för­säk­rad som avses i 1 § första styc­ket skall kas­san sam­ti­digt fast­ställa den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst och, om inkoms­ten helt eller del­vis är att hän­föra till anställ­ning, den­nes års­ar­bets­tid. sådan fast­stäl­lelse skall också ske för för­säk­rad som avses i 1 § andra styc­ket så snart anmä­lan om hans inkomst­för­hål­lan­den gjorts hos kas­san. av beslu­tet skall framgå i vad mån den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten är att hän­föra till anställ­ning eller till annat för­värvs­ar­bete. sjuk­pen­ning­för­säk­ringen skall omprö­vas a) när kas­san fått kän­ne­dom om att den för­säk­ra­des inkomst­för­hål­lan den, arbets­tid eller andra omstän­dig­he­ter har under­gått änd­ring av bety­del se för rät­ten till sjuk­pen­nin g eller för sjuk­pen­ning­ens stor­lek, b) när för­tidspen­sion eller sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt denna lag bevil­jas den för­säk­rade eller redan utgå­ende sådan pen­sion änd­ras med hän­syn till änd­ring i den förs äkra­des för­måga eller möj­lig­het att bereda sig inkomst genom arbete, c) när del­pen­sion enligt sär­skild lag bevil­jas den för­säk­rade eller redan utgå­ende sådan pen­sion änd­ras med hän­syn till änd­ring i den för­säk­ra­des arbets-​​ eller inkomst­för­hål­lan­den, samt d) när tjäns­te­pen­sion bevil­jas den för­säk­rade. änd­ring skall i fall som avs es i fö rsta styc­ket a) inte ske för­rän 14 dagar efter det för­säk­rings­kas­san fått kän­ne­dom om de änd­rade omstän­dig­he­ter na. änd­ring skall i annat fall sk e så snart anled­ning till änd­ringen upp­kom mit. den fast­stä llda sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten får ej i annat fall än som avses i första styc­ket b), c) eller d) sän­kas under tid då den för­säk­rade 1. bedri­ver stu­dier, för vilka han upp­bär stu­di­e­hjälp, stu­di­e­me­del eller sär­skilt vux­enstu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349), stu­di­e­stöd en ligt lagen (1983: 1030) om sär­skilt vux­enstu­di­e­stöd för arbets­lösa eller bidrag enligt f örord­ningen (1976:536) om utbild­nings­bi­drag för dok­to­ran der, 2. genom­går grund­ut­bild­ning för vuxna (grund­vux), vux­en­ut­bild­ning för psy­kiskt utveck­lings­störda (sär­vux) eller grund­läg­gande svensk­un­der­vis ning för invand­rare och upp­bär timer­sätt­ning för stu­di­erna, ^ senaste lydelse 1985:87. " senaste lydelse 1988:671. 1899 ¬ sfs 1988:881 3. är inskri­ven vid arbets­mark­nads­in­sti­tut eller efter för­med­ling av en arbets­mark­nads­myn­dig­het genom­går yrkes­ut­bild­ning, 4. är gra­vid och avbry­ter eller inskrän­ker sitt för­värv­ar­bete tidi­gast sex måna­der före bar­nets födelse eller den beräk­nade tid­punk­ten här­för, 5. är helt eller del­vis ledig från för­värvs­ar­bete för vård av barn, om den för­säk­rade är för­äl­der till bar­net eller lik­ställs med för­äl­der enligt 1 § la gen (1978:410) om rätt till ledig­het för vård av barn, m. m. och bar­net inte har fyllt ett år. mot­sva­rande gäl­ler vid adop­tion av barn som ej fyllt tio år eller vid mot­ta­gande av sådant barn i avsikt att adop­tera det, om mindre än ett år har för­flu­tit sedan den för­säk­rade fick bar­net i sin vård. för en för­säk­rad som avses i tr edje styc­ket i skall för­säk­rings­kas­san, vid sjuk­dom under utbild­nings­ti­den, beräkna sjuk­pen­ningen på en sjuk­pen ning­grun­dande inkomst som har fast­ställts på grund­val av enbart den inkomst av eget arbete som den för­säk­rade kan antas få under denna tid. om där­vid den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten helt eller del­vis är att hän­föra till an ställ­ning, skall års­ar­bets­ti­den beräk­nas på grund­val av en bart det antal arbetstim­mar som den för­säk­rade kan antas ha i ifrå­ga­va­ran de för­värvs­ar­bete under utbild­nings­ti­den. under stu­di­e­uppe­håll mel­lan vår- och höst­ter­min, då den för­säk­rade inte upp­bär stu­di­e­so­cial för­mån som anges i tred je styc­ket 1, skall dock sjuk pen­ningen för tid efter utgången av en sådan period om 14 dagar som anges i 10 § be räk­nas på den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som föl­jer av förs- ta-​tredje styc­kena, om sjuk­pen­ningen blir högre än sjuk­pen­ning beräk­nad på den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten enligt fiärde styc­ket. 8 vid bedö­mande huruvida full­stän­dig ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan före­lig­ger skall, om sjuk­do­men kan antas vara kort­va­rig, sär­skilt beak­tas huruvida den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men är ur stånd att utföra sitt van­liga eller där­med jäm­för­ligt arbete. om den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete under minst hälf­ten av sin. nor­mala arbets­tid en viss dag, skall hans arbets­för­måga anses ned­satt i minst mot­sva­rande mån den dagen. är den för­säk­rade före­mål för åtgärd av beskaf­fen­het, som angi­ves i 2 kap. 11 § skall arbetsfö rmå­gan anses ned­satt i den mån den för­säk­rade på grund av åtgär­den är hind­rad att utföra för­värvs­ar­bete. om den för­säk­rade upp­bär för­tidspen­sion eller sär­skild efter­le­van­de­pen sion enligt denna lag, skall vid p röv­ning av den för­säk­ra­des rätt till sjuk pen­ning bedöm­ningen av hans arbets­för­måga ske med bort­se­ende från den ned­sätt­ning av för­må­gan eller möj­lig­he­ten att bereda sig inkomst genom arbete som lig­ger till grund för utgå­ende pen­sion. som sjuk­pe­riod anses tid, under vil­ken en för­säk­rad i oav­bru ten följd lider av sjuk­dom som avses i 7 §. 5 kap. 2 vid bosätt­ning utom riket är svensk med­bor­gare, som har rätt till tilläggs­pen­sion enligt denna lag, berät­ti­gad till folk­pen­sion i form av ålders-​​ 1900 ' senaste lydelse 1987:223. '' änd­ringen inne­bär bl. a. att tredje styc­ket upp­hävs. ¬ , / pen­sion, för­tidspen­sion eller efter­le­van­de­pen­sion ävensom tillägg till pen- sfs 1988:881 sion i form av han­di­kap­per­sätt­ning. i fall som nu sagt s utgår folk­pen­sions för­må­nen i för­hål­lande till det antal år, för vilka den pen­sions­be­rät­ti­gade eller, när fråga är om efter­le­van­de­pen­sion, den avlidne vid tilläggs­pen­sio nens beräk­ning till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng. har pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats för minst tret­tio år, utgår folk­pen sions­för­må­nen med o avkor­tat belopp. i annat fall ut går för­må­nen med så stor andel därav som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan det antal år, för vilka pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats, och talet tret­tio. är makar båda berät­ti­gade till folk­pen­sion enligt denna para­graf och skulle pen­sio­nen för en av makarna, om endast denne varit berät­ti­gad till pen­sion, ha utgått med högre belopp än det sam­man­lagda belop­pet av makar­nas enligt andra styc­ket beräk­nade pen­sio­ner, skall ett tillägg mot sva­rande skill­na­den utgå till pen­sio­nerna med för­del­ning efter för­hål­lan­det mel­lan dessa. 4 § den som ej är svensk med­bor­gare, men är bosatt i sve­rige, är på samma vill­kor och med samma tilläggs­för­må­ner som svensk med­bor­gare berät­ti­gad till folk­pen­sion i form av a) ålderspen­sion, om han är bosatt i sve­rige sedan minst fem år och efter fyllda sex­ton år har varit bosatt i sveri ge under sam­man­lagt minst tio år, b) för­tidspen­sion eller han­di­kap­per­sätt­ning, om han antingen är bosatt i sve­rige sedan minst fem år eller, om han är bosatt i sve­rige sedan kor­tare tid äh fem år, har varit nor­malt arbets­för oav­bru­tet minst ett år under bosätt­nings­ti­den, c) barn­pen­sion, antingen om den avlidne för­äl­dern ome­del­bart före sin död hade varit bosatt i sve­rige minst sex måna­der och bar­net vid döds­fal­let var bosatt i sve­rige eller om bar­net är bosatt i s verige sedan minst sex måna­der och ba rnet eller den avlidne för­äl­dern vid döds­fal­let var bosatt i sve­rige, d) omställ­ningspen­siop eller sär­skild efter­le­van­de­pen­sion, antingen om den avlidne ome­del­bart före sin död hade varit bosatt i sve­rige minst fem år och den efter­le­vande vid döds­fal­let var bosatt i sve­rige eller om den efter­le­vande är bosatt i sver ige sedan minst fem år och den efter­le­vande eller den avlidne vid dö dsfal­let var bosatt i sve­rige, e) vård­bi­drag för barn, om för­äl­dern är bosatt i sve­rige sedan minst ett år. med bosätt­nings­tid lik­stäl­les, såvitt gäl­ler sjö­man, tid för vil­ken sjö mans­skatt erlagts. 5 § för­tidspen­sion eller sär­skild efter­le­van­de­pen­sion, till vil­ken rätt fö relig­ger enligt 4 § , ersätts utan hin­der av 4 § förs ta styc­ket a) med ålders pen­sion från och med den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade fyl­ler 65 år. barn, för vil­ket för­äl­der har upp­bu­rit vård­bi­drag enligt 4 § första styc­ket e), är berät­ti­gat till för­tidspen­sion eller han­di­kap­per­sätt­ning utan hin­der av 4 § första styc­ket b). 1901 / ¬ sfs 1988:881 8 kap. om efter­le­van­de­pen­sion i 1 § folk­pen­sion i form av efter­le­van­de­pen­sion utgörs av barn­pen­sion till ett barn, vars fader eller moder eller båda för­äld­rar har avli­dit, samt omställ­ningspen­sion och sär­skild efter­le­van­de­pen­sion till en man eller kvinna, vars make har avli­dit. med efter­le­vande make lik­ställs i fråga om rätt till omställ­ningspen­sion och sär­skild efter­le­van­de­pen­sion den som, utan att vara gift, sta­dig­va­rande sam­man­bodde med en icke gift man eller kvinna vid den­nes död och som tidi­gare har varit gift med eller har eller har haft eller då vän­tade barn med denne. 2 § rätt till barn­pen­sion har barn som inte har fyllt 18 år. om ett barn som har fyllt 18 år bedri­ver stu­dier som ger rätt till för­längt barn­bi­drag enligt lagen (1986: 378) om för­längt barn­bi­drag eller stu­di­e­hjälp enligt 3 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349), har det rätt till barn­pen­sion även för sådan tid, dock längst till och me d juni månad det år då bar­net fyl­ler 20 år. med ti d för sådan a stu­dier lik­ställs tid för f erier samt tid då b arnet på grund av sjuk­dom inte kan bedriva sina stu­dier. en för­ut­sätt­ning för rätt till barn­pen­sion enligt detta stycke är att bar­net bedri­ver stu­dier som här avses när det fyl­ler 18 år eller åter­upp­tar sådana stu­dier innan det fyl­ler 19 år. ett barn som del­tar i under­vis­ning som omfat­tar kor­tare tid än åtta vec­kor är inte på grund av bestäm­mel­serna i and ra styc­ket berät­ti­gat till barn­pen­sion. det­samma gäl­ler ett barn som upp­bär stu­di­elån obe­ro­ende av för­äld­rar­nas eko­nomi enligt 3 kap. 12 § tredje styc­ket stu­di­e­stöds­la­gen. 3 § barn­pen­sion utgör för år räk­nat 25 pro­cent av bas­belop­pet efter vaije avli­den för­äl­der. barn­pen­sion skall dock all­tid utgå med så dant belopp att pen­sio­nen, till­sam­mans med bar­nets tilläggs­pen­sion i form av barn­pen sion, utgör 40 pro­cent av bas­belop­pet efter vaije avli­den för­äl­der. 4 rätt till omställ­ningspen­sion har en efter­le­vande make, som inte har upp­nått 65 års ålder och som sta­dig­va­rande sam­man­bodde med sin make vid den­nes död, om den efter­le­vande a) vid döds­fal­let sta­dig­va­rande sam­man­bodde med barn under tolv år, som stod under vård­nad av makarna eller endera av dem, eller b) oav­bru­tet hade sam­man­bott med maken u nder en tid av minst fem år fram till tid­punk ten för döds­fal­let. rät­ten till omställ­ningspen­sion enligt denna para­graf avser en tid av tolv måna­der räk­nat från tid­punk­ten för döds­fal­let. 5 § rätt till omställ­ningspen­sion har vidare, för tid efter det att rät­ten till sådan pen­sion enligt 4 § har upp­hört, en efter­le­vande make som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 4 §, om den efter­le­vande har vård­na­den om och sta­dig­va­rande sam­man­bor med barn under tolv år, som vid döds­fal­let sta­dig­va­rande vis­ta­des i makar­nas hem. rät­ten till omställ­ningspen­sion enligt denna para­graf upp­hör om den efter­le­vande ingår äkten­skap. det­samma gäl­ler om den efter­le­vande sta- 1902 ^ senaste lydelse 1983:9 60. ¬ dig­va­rande sam­man­bor med någon som han har varit gift med eller har sfs 1988:881 eller har haft barn med. 6 rätt till sär­skild efter­le­van­de­pen­sion har en efter­le­vande make som upp­fyl­ler vill­ko­ren för rätt till omställ­ningspen­sion enligt 4 §, om den efter­le­van­des möj­lig­het att bereda sig inkomst genom ett för honom lämp ligt arbete är ned­satt med minst hälf­ten allt­se­dan makens död och nedsätt-​​ ningen beror på arbets­mark­nads­mäs­siga skäl, ned­satt hälsa eller annan där­med jäm­för­lig omstän­dig­het samt kan antas vara inte endast kort­va­rig. rät­ten till sär­skild efter­le­van­de­pen­sion inträ­der vid den tid­punkt då rät­ten till omställ­ningspen­sion upp­hör. 7 § en efter­le­vande make, vars möj­lig­het att bereda sig inkomst genom arbete är ned­satt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav åter­står, erhål­ler hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion. är den efter­le­van­des möj­lig­het att bereda sig inkomst genom arbete ned­satt i mindr e grad men ändå med avse­värt mer än hälf­ten, utges två tred­je­de­lar av hel pen­sion. i övriga fall utges halv pen­sion. 8 § i fråga om sär­skild efter­le­van­de­pen­sion skall, vid bedö­mande i vad mån för­värvs­möj­lig­he­ten är ned­satt, beak­tas den efter­le­van­des möj­lig­het att bereda sig inkomst genom sådant arbete som mot­sva­rar hans kraf­ter och fär­dig­he­ter och som rim­li­gen kan begä­ras med hän­syn till utbild­ning och tidi­gare verk­sam­het samt ålder, bosätt­nings­för­hål­lan­den och andra där­med jäm­för­liga omstän­dig­he­ter. 9 § sär­skild efter­le­van­de­pen­sion utges inte med anled­ning av sådan ned sätt­ning av för­värvs­möj­lig­he­ten för vil­ken den efter­le­vande är berät­ti­gad till a) för­tidspen­sion enligt denna lag, eller b) sjuk­pen­ning eller egen­liv­ränta enligt lagen (1976:380) om a rbetsska deför­säk­ring eller mot­sva­rande ersätt­ning som utges enligt annan för­fatt ning eller på grund av rege­ring­ens för­ord­nande. om den efter­le­vande upp­bär ålderspen­sion eller omställ­ningspen­sion enligt denna lag, utges inte sär­skild efter­le­van­de­pen­sion. bestäm­mel­serna i 5 § andra styc­ket gäl­ler även i fråga om sär­skild efter­le­van­de­pen­sion. 10 § sär­skild efter­le­van­de­pen­sion kan begrän­sas till viss tid. rät­ten till sådan pen­sion skall omprö­vas när det finns skäl till det, dock minst en gång vart tredje år. ompröv­ningen får inte med­föra höj­ning av en bevil­jad sär­skild efter levan­de­pen­sion. 11 § omställ­ningspen­sion lik­som hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion utgör för år räk­nat 96 pro­cent av bas­belop­pet. 12 § om någon för samma tid och för samma ned­sätt­ning av för­värvs möj­lig­he­ten h ar rätt till såv äl sär­skild efter­le­van­de­pen­sion som någon av " senaste lydelse 1984; 1097. 1903 r ¬ sfs 1988:881 nedan upp­räk­nade för­må­ner, mins­kas den sär­skilda efter­le­van­de­pen­sio­nen med den andra för­må­nens belopp. minsk­ning skall göras med a) del­pen­sion enligt lagen (1979: 84) om del­pen­sions­för­säk­ring, b) dag­pen­ning från erkänd arbets­lös­hets­kassa, c) kon­tant arbets­mark­nads­stöd enligt lagen (1973:371) om kon­tant ar bets­mark­nads­stöd, d) utbild­nings­bi­drag vid arbets­mark­nads­ut­bild­ning och yrkes­in­rik­tad re habi­li­te­ring i form av dag­pen­ning, e) vux­enstu­die­bi­drag enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om sär­skilt vux­enstu­di­e­stöd för arbets­lösa, samt f) timer­sätt­ning vid grund­ut­bild­ning för vuxna (grund­vux), vid vux­enut bild­ning f ör psy­kiskt utveck­lings­störda (sär­vux) och vid grund­läg­gande svensk­un­der­vis­ning för invand­rare. 10 kap. 2 §' där­est pen­si­öns­be­rät­ti­gad under hel månad är inta­gen i kri­mi­nal vårds­an­stalt eller är häk­tad eller eljest är på sta­tens bekost­nad inta­gen i anstalt eller ock till­fäl­ligt vis­tas utom anstal­ten, må av hans å måna­den belö­pande folk­pen­sion ej utgå högre belopp än rege­ringen bestäm­mer. all­män för­säk­rings­kassa må med­giva nära anhö­rig, vil­ken för sitt uppe hälle är bero­ende av den pen­sions­be­rät­ti­gade, rätt att helt eller del­vis upp­bära sådan del av folk­pen­sion, som enligt vad i första styc­ket sägs icke skall utgi­vas. om ett barn under en hel månad på sta­tens bekost­nad erhål­ler vård på anstalt eller annars kost och bostad, får barn­pen­sion inte utges för den måna­den. sådan för­mån får dock utges för tid då bar­net är inac­kor­de­rat vid same­skola. i fråga om elev i sp eci­al­skola må pen­sions­för­mån utgå utan hin­der av bestäm­mel­serna i första och tredje styc­kena för tid då ele­ven vis­tas utom sko­lan. för sådan tid äga bestäm­mel­serna om vård­bi­drag i 9 kap. 5 § tredje styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning. 3 där­est pen­si­öns­be­rät­ti­gad i annat fall än som avses i 2 § under hel månad är inta­gen i annan anstalt än sjuk­hus eller ock till­fäl­ligt vis­tas utom anstal­ten, äger den som dri­ver anstal­ten att, i den mån rege­ringen så för­ord­nar, upp­bära så stor del av den pen­sions­be­rät­ti­ga­des å måna­den belö­pande folk­pen­sion, som sva­rar mot k ost­na­derna för vår­den eller för- söij­ningen på anstal­ten, var­vid den pen­sions­be­rät­ti­gade dock skall äga erhålla visst belopp för sina per­son­liga behov. vad nu sagts skall äga mot­sva­rande tillämp­ning för det fall att den pen­sions­be­rät­ti­gade åtnju­ter vård eller för­sörj­ning mot avgift, som erläg­ges av kom­mun eller lands­tings kom­mun. första styc­ket gäl­ler inte i fråga om pen­si­öns­be­rät­ti­gad som 1. åtnju­ter heli­nac­kor­de­ring i servi cehus för äldre män­ni­skor, 2. bor i grupp­bo­stad eller elev­hem som avses i lagen (1985:568) om sär­skilda omsor­ger om psy­kiskt utveck­lings­störda m. fl., eller 1904 senaste lydelse 1986 :242. senaste lydelse 1987: 376. änd­ringen inne­bär att andra styc­ket upp­hävs. ¬ 3. skall betala ersätt­ning enligt 34 § första styc­ket soci­al­tjänst­la­gen sfs 1988; 881 (1980:620). 4 § är någon för samma månad berät­ti­gad till omställ­ningspen­sion efter flera avlidna, utges endast pen­sio­nen efter den sist avlidne eller, om pen sio­nerna är olika stora, den största av dem. före­lig­ger för samma månad rätt till såväl barn­pen­sion som för­tidspen sion, utges endast en av för­må­nerna. 14 kap. om efter­le­van­de­pen­sion 1 § har en för­säk­rad avli­dit och var han vid s itt från­fälle berät­ti­gad till tilläggs­pen­sion i form av för­tidspen­sion eller ålderspen­sion eller skulle han, om fall som avses i 13 kap. 1 § v arit för han­den vid tid­punk­ten för döds­fal­let, ha varit berät­ti­gad till för­tidspen­sion, har hans efter­le­vande rätt till tilläggs­pen­sion i form av efter­le­van­de­pen­sion enligt vad som anges i detta kapi­tel. efter­le­van­de­pen­sion utges i form av barn­pen­sion till den för­säk­ra­des efter­le­vande barn och i form av omställ­ningspen­sion och sär­skild efter levan­de­pen­sion till den för­säk­ra­des efter­le­vande make. med efter­le­vande make lik­ställs i fråga om rätt till omställ­ningspen­sion och sär­skild efter­le­van­de­pen­sion den som, utan att vara gift, sta­dig­va­rande sam­man­bodde med en icke gift för­säk­rad vid den­nes död och som tidi­gare har varit gift med eller har eller har haft eller då vän­tade barn med den för­säk­rade. 2 § rätt till ba rnpen­sion har efter­le­vande barn under de när­mare förut sätt­ningar och för den tid som anges i 8 kap. 2 §. 3 § barn­pen­sion för ett barn utgör för år räk­nat, 30 pro­cent av hel för­tidspen­sion beräk­nad enligt 13 kap. 2 och 3 §§, som den för­säk­rade var berät­ti­gad till eller sku lle ha erhål­lit om rätt till sådan pen­sion hade inträtt vid tid­punk­ten för döds­fal­let, eller, om den för­säk­rade var berät­ti­gad till ålderspen­sion, av sådan pen­sion beräk­nad enligt 12 kap. 2 § första och andra styc­kena. är flera barn berät­ti­gade till barn­pen­sion efter den för­säk rade, ökas det nämnda pro­cent­ta­let med 20 för vaije barn utö­ver det första. det sam­man­lagda bam­pen­sions­be­lop­pet för­de­las där­vid lika mel­lan bar nen. 4 § rätt till omställ­ningspen­sion har en efter­le­vande make under de när­mare för­ut­sätt­ningar och för den tid som anges i 8 kap. 4 och 5 §§. bestäm­mel­serna i 10 kap. 4 § första styc­ket om sam­man­träf­fande av för­må­ner tilläm­pas även på omställ­ningspen­sion enligt detta kapi­tel. 5 § rätt till sär­skild efter­le­van­de­pen­sion har en efter­le­vande make under de när­mare för­ut­sätt­ningar och för den tid som anges i 8 ka p. 6—10 §§. 6 § omställ­ningspen­sion lik­som hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion utgör för år räk­nat, om det efter den för­säk­rade finns barn som enligt 2 § ha r rätt till pen­sion e fter honom, 20 och i annat fall 40 pr ocent av den förtidspen-​​ 1905 sion eller ålderspen­sion som anges i 3 § förs ta styc­ket. ¬ sfs 1988:881 7 § bestäm­mel­serna i 8 kap. 12 § om minsk­ning av sär­skild efter­le­vande pen­sion som sam­man­träf­far med annan för­mån tilläm­pas även i fråga om sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt detta kapi­tel. minsk­ningen skall i första hand göras på tilläggs­pen­sio­nen. 8 § om efter­le­van­de­pen­sio­nerna efter en för­säk­rad sam­man­tagna över sti­ger den för­tidspen­sion eller ålderspen­sion som avses i 3 §, sätts efter levan­de­pen­sio­nerna ned pro­por­tio­nellt så att de till­sam­mans mot­sva­rar denna för­tidspen­sion eller ålderspen­sion. 16 kap. 1 § " den som öns­kar pen­sion skall göra ansö­kan hos all­män för­säk­rings kassa i enlig­het med vad rege­ringen för­ord­nar. för­säk­rings­kas­san skall dock utan ansö­kan besluta om hel ålderspen­sion till en ho s kas­san inskri ven pen­sions­be­rät­ti­gad från och med den månad han fyl­ler 65 år, om han inte skrift­li­gen begärt annat. åtnju­ter för­säk­rad sjuk­pen­ning eller ersätt­ning för sjuk­hus­vård enligt denna lag, må all­män för­säk­rings­kassa tiller­känna honom för­tidspen­sion utan hin­der av att han icke gjort ansö­kan därom. det­samma skall gälla då för­säk­rad åtnju­ter sjuk­pen­ning, ersätt­ning för sjuk­hus­vård eller liv­ränta enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller mot­sva­rande ersätt ning som utgår enligt annan för­fatt­ning eller på grund av rege­ring­ens för­ord­nande. upp­bär en för­säk­rad sjuk­bi­drag eller har han­di­kap­per­sätt­ning eller vård bidrag tiller­känts honom för begrän­sad tid, får den tid för vil­ken för­mån en skall utgå för­längas utan att ansö­kan har gjorts. mot­sva­rande gäl­ler i fråga om sär­skild efter­le­van­de­pen­sion som tiller­känts en efter­le­vande för be grän­sad tid. i den mån rege­ringen så för­ord­nar må all­män för­säk­rings­kassa tiller­kän na den pen­sions­be­rät­ti­gade pen­sion enligt denna lag utan hin­der av att han icke gjort ansö­kan därom. för kost­na­der för läkar­un­der­sök­ning och läkarut­lå­tande vid ansö­kan om för­tidspen­sion, han­di­kap­per­sätt­ning, vård­bi­drag eller sär­skild efter­le­van depen­sion skall ersätt­ning läm­nas i enlig­het med vad rege­ringen för­ord­nar. 2 § som vill­kor för rätt till för­tidspen­sion eller han­di­kap­per­sätt­ning får före­skri­vas att den för­säk­rade skall u nder högst 30 dagar vara inta­gen på visst sjuk­hus eller under­kasta sig under­sök­ning av viss läkare. mot­sva­ran de gäl­ler i fråga om rätt till vård­bi­drag och, såvitt gäl­ler efter­le­vande, sär­skild efter­le­van­de­pen­sion. för kost­na­der som upp­står med anled­ning av en sådan före­skrift skall ersätt­ning läm­nas i enlig­het med vad rege­ringen för­ord­nar. 3 § innan beslut med­de­las i fråga om rätt till sär­skild efter­le­van­de­pen sion skall för­säk­rings­kas­san under­söka om det finns skäl att vidta åtgär­der för att för­bättra den efter­le­van­des möj­lig­het att bereda sig inkomst genom arbete. fin­ner för­säk­rings­kas­san att sådan åtgärd behövs, skall kas­san se 1906 senaste lydelse 1988:172. ¬ till att den vid­tas. detta skall gälla även vid ompröv­ning av rät­ten till sfs 1988:881 sär­skild efter­le­van­de­pen­sion. som vill­kor för rätt till sär­skild efter­le­van­de­pen­sion får upp­stäl­las att den efter­le­vande skall genomgå yrkes­in­rik­tad reha­bi­li­te­ring, arbets­mark nads­ut­bild­ning eller annan utbild­ning eller med­verka vid annan arbets-​​ mark­nads­po­li­tisk åtgärd. ett sådant vill­kor får även avse skyl­dig­het för den efter­le­vande att vara anmäld som arbets­sö­kande hos den offent­liga arbets­för­med­lingen och att anta erbju­det lämp­ligt arbete. 5 § ålderspen­sion utgår från och med den månad varun­der den för­säkra de fyl­ler sex­tio­fem år eller, om han öns­kar att pen­sio­nen skall böija utgå tidi­gare eller senare, från och med den månad som angi­ves i p ensionsan sök­ningen. för­tidspen­sion, han­di­kap­per­sätt­ning och vård­bi­drag utgår från och med den månad då rätt till för­må­nen inträtt. i fall som avses i 1 § andra styc­ket utgår dock för­tidspen­sion från och med måna­den näst efter den då beslu­tet om pen­sion med­de­lats. efter­le­van­de­pen­sion utgår från och med den månad då den för­säk­rade avli­dit eller, om han vid sin död upp­bar ålderspen­sion eller för­tidspen­sion, från och med måna­den näst efter den då döds­fal­let inträf­fat. inträ­der rätt till åld erspen­sion eller efter­le­van­de­pen­sion vid annan tid punkt än som åsyf­tas i första och tredje styc­kena, utgår pen­sio­nen från och med den månad då rät­ten inträtt. pen­sion må ej utgå för längre tid till­baka än tre måna­der eller, såvitt gäl­ler barn­pen­sion, två år före ansök­nings­må­na­den. vid utbe­tal­ning av folk­pen­sion för för­flu­ten tid till för­säk­rad, vars make upp­bär folk­pen­sion, skall pen­sio­nen så mins­kas, att det sam­man­lagda belop­pet för båda makarna mot­sva­rar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 § eller 7 kap. 4 §. det belopp som f örst för­fal­ler till betal­ning efter beslut om barn­pen­sion enligt 14 kap. 2 § skall mins­kas med vad som utbe­ta­lats i omställ­ningspen sion enligt 14 kap. 4 § eller sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt 14 kap. 5 § för den tid som barn­pen­sions­be­lop­pet avser utö­ver vad som skulle ha utgetts om beslu­tet om barn­pen­sion före­le­gat vid utbe­tal­ningen av omställ ningspen­sio­nen eller den sär­skilda efter­le­van­de­pen­sio­nen. 6 § änd­ring av pen­sion skall gälla från och med m åna­den näst efter den varun­der anled­ning till änd­ringen upp­kom­mit. vad som före­skrivs i 1 § första, andra och fjärde styc­kena samt 2 § gäl­ler även i fråga om ökning av pen­sion. 1 fall då ökningen krä­ver ansö­kan av den pen­sions­be­rät­ti­gade tilläm­pas 5 § femte styc­ket. vad som sägs i denn a para­graf skall inte tilläm­pas i fråga om änd­ring av pen­sion i anled­ning av för­änd­ring av bas­belop­pet. 7 a § om möj­lig­he­ten att bereda sig inkomst genom arbete väsent­ligt för­bätt­ras för en efter­le­vande som upp­bär sär­skild efter­le­van­de­pen­sion, skall pen­sio­nen dras in eller mins­kas med hän­syn till för­bätt­ringen. kan det antas att för­bätt­ringen inte kom­mer att bestå avse­värd tid, får för­ord­nas att den sär­skilda efter­le­van­de­pen­sio­nen skall dras in eller mins kas endast för viss tid. finns det anled­ning att anta detta redan vid 1907 / ¬ sfs 1988:881 pröv­ning av ansö­kan om sär­skild efter­le­van­de­pen­sion, får för­ord­nas att pen­sio­nen helt elle r del­vis skall hål­las inne för viss tid. ett för­ord­nande' enligt detta stycke får avse en tid av högst ett år. 8 § den som upp­bär för­tidspen­sion enligt 7 kap. 1 § första styc­ket eller 13 kap. 1 § första styc­ket första meningen är skyl­dig att, om hans arbets för­måga väsent­ligt för­bätt­ras, utan oskä­ligt dröjs­mål göra anmä­lan om det hos all­män för­säk­rings­kassa. mot­sva­rande skall gälla den vars rätt till för­tidspen­sion grun­dats på var­ak­tig arbets­lös­het och den som upp­bär efter­le­van­de­pen­sion eller för­mån enligt 9 kap., om för­hål­lan­dena änd­ras så att rät­ten till pen­sio­nen eller för­må­nen påver­kas. är den för­säk­rade omyn dig, åvi­lar anmäl­nings­skyl­dig­he­ten för­myn­da­ren. under­lå­tes anmä­lan som avses i första styc­ket utan gil­tigt skäl, må pen­sio­nen eller för­må­nen indra­gas för viss tid eller tills vidare. 9 § pen­sions­för­mån utgår, om inte något annat är sär­skilt före­skri­vet, till och med den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade avli­dit eller rät­ten till för­må­nen annars upp­hört. vård­bi­drag utgår till och med måna­den före den då bar­net fyl­ler 16 år . omställ­ningspen­sion och sär­skild efter­le­van­de­pen sion utgår längst till och med mån aden före den då den efter­le­vande fyl­ler 65 år. 11 § den som genom brotts­lig gär­ning upp­såt­li­gen har berö­vat annan livet eller med­ver­kat till brot­tet enligt 23 kap . 4 eller 5 § brotts­bal­ken har inte rätt till efter­le­van­de­pen­sion efter den avlidne. efter­le­van­de­pen­sion får dras in eller skä­li­gen sät­tas ned, om den efterle vande på annat sätt än som sägs i första styc­ket har vål­lat döds­fal­let genom hand­ling, för vil­ken ansvar ådömts honom genom dom som vun­nit laga kraft. 17 kap. 1 §'^ har en ersätt­ning enligt denna lag eller enligt en annan för­fatt­ning beta­lats ut av en all­män för­säk­rings­kassa eller en erkänd arbets­lös­hets­kas sa och bevil­jas senare en annan ersätt­ning ret­ro­ak­tivt enligt denna lag för samma tid som den tidi­gare utbe­ta­lade ersätt­ningen skall den ret­ro­ak­tiva ersätt­ningen mins­kas. minsk­ningen skall ske med det belopp som över­sti ger vad som skulle ha utgetts om beslut om båda ersätt­ning­arna hade före­le­gat sam­ti­digt. avräk­ningen mel­lan ersätt­ning­arna skall där­vid ske månads­vis. om någon i väsent­lig mån har fått sin för­sö­ij­ning genom soci­al­bi­drag enligt 6 § soci­al­tjänst­la­gen (1980; 620) får soci­al­nämn­den från för­säk­rings kas­san upp­bära ret­ro­ak­tivt bevil­jad peri­o­disk ersätt­ning enligt denna lag, till den del den mot­sva­rar vad soci­al­nämn­den har beta­lat ut till den­nes samt hans makes och min­derå­riga barns för­sörj­ning för den tid som den ret­ro­ak­tiva ersätt­ningen avser. i fråga om minsk­ning av pen­sion då liv­ränta utgår enligt äldre lag­stift­ning om yrkes­ska­dor gäl­ler 2 §. 1908 senaste lydelse 1983; 191. ¬ 2 § äger pen­sions­be­rät­ti­gad rätt till liv­ränta på grund av obli­ga­to­risk sfs 1988:881 för­säk­ring jäm­likt lagen om för­säk­ring för olycks­fall i arbete, lagen om för­säk­ring för vissa yrkes­sjuk­do­mar eller lagen om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller äger han jäm­likt annan lag eller sär­skild för­fatt­ning eller enligt rege ring­ens för­ord­nande rätt till liv­ränta, som bestäm­mes av eller utbe­ta­las från riks­för­säk­rings­ver­ket, mins­kas honom eljest till­kom­mande pen­sion enligt vad nedan stad­gas. mot­sva­rande skall äga tillämp­ning i fall då liv­ränta utgår enligt utländsk lag­stift­ning om yrkes­ska­de­för­säk­ring. med för skada, för vil­ken liv­ränta böl­jat utgi­vas, åter­i­gen sjuk­dom som berätti gar till sjukp enning, skall det anses som om liv­ränta utginge under sjuk doms­ti­den. har liv­ränta eller del därav eller liv­ränta för viss tid utbytts mot ett engångs­be­lopp, skall anses som om liv­ränta utginge eller den utgå­ende liv­rän­tan vore för­höjd med belopp som enligt de vid utby­tet tilläm­pade för­säk­rings­tek­niska grun­derna sva­rar mot engångs­be­lop­pet. folk­pen­sion och tilläggs­pen­sion i form av för­tidspen­sion eller ålderspen sion mins­kas med tre vär­de­de­lar av den pen­sions­be­rät­ti­gade för samma tid till­kom­mande liv­ränta såsom ska­dad; dock må avdrag å annan för­tidspen sion än hel sådan ske endast om ska­dan inträf­fat före den tid­punkt från vil­ken pen­sio nen utgår och avdrag å tilläggs­pen­sion göras endast om den pen­sions­be­rät­ti­gade ägt till­go­do­räkna sig pen­sions­po­äng för minst ett år vid den tid­punkt då ska­dan inträf­fat. folk­pen­sion i form av ålderspen­sion eller efter­le­van­de­pen­sion samt tilläggs­pen­sion i form av efter­le­van­de­pen­sion mins­kas med tre vär­de­de­lar av den liv­ränta som den pen­sions­be­rät­ti­gade för samma tid har rätt till såsom efter­le­vande. avdrag på tilläggs­pen­sion får dock göras endast om den avlidne kun­nat till­go­do­räkna sig pen­sions­po­äng för minst ett år vid den tid­punkt då ska­dan inträf­fat. minsk­ning enligt denna para­graf skall i första hand göras på tilläggs­pen sion. utan hin­der av vad som före­skrivs i para­gra­fen skall folk­pen­sion all­tid utgå, i form av för­tidspen­sion eller barn­pen­sion med minst en värde del och i form av ålderspen­sion med minst tre vär­de­de­lar av det belopp som annars skulle ha utgått. i fråga om sam­ord­ning av jjen­sion med liv­ränta som utgår enligt eller eljest bestäm­mes med tillämp­ning av lagen (1976: 380) om arbets­ska­de­för säk­ring före­skri­ves i 4 kap. 4 § och 6 k ap. 1 § sagda lag. 13 § vid tillämp­ning av i och 2 §§ tas tillägg till pen­sion inte i beak­tande. 18 kap. 21 §'^ en soci­al­försä kring­s­nämnd avgör frå­gor om rätt till 1. för­tidspen­sion med undan­tag av ären­den som avses i 7 kap. 1 § andr a styc­ket, 2. sär­skild efter­le­van­de­pen­sion, 3. han­di­kap­per­sätt­ning, 4. vård­bi­drag. soci­al­för­säk­rings­nämn­den avgör även frå­gor om rätt till för­må­ner enligt vad som före­skrivs i andra för­fatt­ningar. senaste lydelse 1986:140. 1909 / / ¬ sfs 1988:881 soci­al­för­säk­rings­nämn­den är beslut­för då minst fyra leda­mö­ter är närva rande. i övrigt skall vad i 8 -10 §§ fö reskrivs med avse­ende på sty­relse ha mot­sva­rande tillämp­ning med avse­ende på soci­al­för­säk­rings­nämn­den. har före­dra­gan­den från beslu­tet avvi­kande mening skall denna anteck­nas till pro­to­kol­let. 20 kap. 2 §''' vid tillämp­ningen av b estäm­mel­serna i 11 kap. 6 a § om för­säk­rad, som vår­dar barn, skall med barn som där sägs lik­stäl­las fos­ter­barn. med för­äl­der skall vid tillämp­ningen av bestä mmel­serna i 9 kap. 4 § och 11 kap. 6 a § lik­stäl­las den, med vil­ken fö räl­der är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de sta­dig­va­rande sam­man­bor. med för­äl­der skall vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i 9 kap. 4 § lik­stäl­las den som med soci­al­nämn­dens till­stånd har tagit emot ett ut ländskt barn för vård och fost­ran i syfte att adop­tera det. har någon med soci­al­nämn­dens med­gi­vande tagit emot ett utländskt barn i s itt hem här i la ndet för vård och fost­ran i adop­tions­syfte, skall vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 8 och 14 k ap. om rätt till barn­pen­sion bar­net anses som barn till denne. i sådana fall anses bar­net bosatt i sve­rige, om den bli­vande adop­tiv­för­äl­dern var bosatt här i lan­det vid den tid­punkt då han avled. enligt 2 § andra styc­ket lagen (1983:850) om undan­tag från vissa be stäm­mel­ser i upp­börds­la­gen (1953:272) m. m. skall ers ätt­ning som avses i nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annat för­värvs­ar­bete vid tillämp­ning av denna lags bestäm­mel­ser om sjuk­pen­ning­grun­dande in komst och pen­sions­grun­dande inkomst. vid tillämp­ning av sist­nämnda bestäm­mel­ser gäl­ler vidare vad som i 22 c § lagen (1984:6 68) om uppbö rd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare sägs om iakt­ta­gande av för­hands­be­sked. att ersätt­ning enligt 14 och 15 §§ lagen (1983:1070) om arbete i ung dom­slag hos offent­liga arbets­gi­vare är att betrakta som inkomst av anställ ning vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om sjuk­pen­ning­grun­dande in komst och pen­sions­grun­dande inkomst fram­går av 17 § nämnda lag. 3 § ersätt­ning enligt denna lag må indra gas eller skä­li­gen ned­sät­tas, om den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen a) upp­såt­li­gen åsam­kat sig sjuk­dom eller skada, som orsa­kat den utgift eller ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan, för vil­ken ersätt­ning begä­res; b) ådra­git sig sjuk­do­men eller ska­dan vid förö van­det av hand­ling, för vil­ken ansvar genom laga­kraft­ä­gande dom ådömts honom; c) väg­rar att under­kasta sig under­sök­ning av läkare eller att följa läka­res före­skrif­ter eller eljest gör sig skyl­dig till grov ovar­sam­het ur häl­so­syn punkt; d) med­ve­tet eller av grov vårds­lös­het läm­nar orik­tig eller vil­se­le­dande upp­gift angå­ende för­hål­lande, som är av bety­delse för rät­ten till ersätt­ning. väg­rar en för­säk­rad utan gil­tig anled­ning att under­kasta sig åtgärd av beskaf­fen­het som avses i 2 kap. 11 § får sjuk­pen­ning eller för­tidspen­sion 1910 senaste lydelse 1986: 1138. ¬ helt eller del­vis tills vidare för­väg­ras honom, under för­ut­sätt­ning att han sfs 1988: 881 erin­rats om denna påföljd. mot­sva­rande skall gälla i fråga om sär­skild efter­le­van­de­pen­sion, om den efter­le­vande utan gil­tig anled­ning väg­rar att följa ett vill­kor som upp­ställts med stöd av 16 kap. 3 §. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1990. 2. i fall då rätt till famil­je­pen­sion grun­das på döds­fall som har inträf­fat före ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser om sådan pen sion, i den mån inte något annat sägs nedan. 3. de nya bestäm­mel­serna om barn­pen­sion i 5 kap. 4 § första styc­ket c), 8 kap. 2 och 3 §§, 14 kap. 2 §, 16 kap. 8 § samt 17 kap. 1 § gäl­ler även i fall då rät­ten till barn­pen­sion grun­das på döds­fall som har inträf­fat före ikraft trä­dan­det. om ett barn, som har fyllt 18 år vid ikraft­trä­dan­det, har rätt till barn­pen sion från tilläggs­pen­sio­ne­ringen vid utgången av år 1989 men inte upp­fyl­ler vill­ko­ren för rätt till sådan pen­sion enligt 14 kap. 2 § i dess nya lydelse, skall i stäl­let för den bestäm­mel­sen tilläm­pas 14 kap. 4 § i dess äldre lydelse. 4. finns det efter den avlidne någon som är berät­ti­gad till änke­pen­sion enligt äldre bestäm­mel­ser, skall med avse­ende på barn­pen­sion efter den avlidne gälla vad som sägs i andra och tredje styc­kena. utges folk­pen­sion i form av änke­pen­sion till en kvinna, som är mor till bar­net eller har varit gift med bar­nets far eller har eller har haft barn med denne, och sam­man­bor bar­net sta­dig­va­rande med kvin­nan, skall vid tillämp­ning av 8 kap. 3 § i dess nya lydelse änke­pen­sio­nen lik­stäl­las med den tilläggs­pen­sion bar­net får i form av barn­pen­sion. om i ett sådant fall flera barn är berät­ti­gade till barn­pen­sion efter den avlidne, för­de­las vid avräk­ningen änke­pen­sio­nen lika mel­lan bar­nen. vad som nu sagts gäl­ler dock inte i fråga om barn­pen­sion till barn som får sådan pen­sion efter båda för­äld­rarna. före­lig­ger med stöd av punkt 5 rätt till tilläggs­pen­sion i form av änke pen­sion efter en för­säk­rad, skall vid beräk­ningen av tilläggs­pen­sion i form av barn­pen­sion efter denne tilläm­pas 14 kap. 5 § i dess äldre lydelse i stäl­let för 14 kap. 3 § i d ess nya lydelse. i fall som avses i detta stycke gäl­ler fort­fa­rande 16 kap. 5 § sjunde styc­ket i dess äldre lydelse. 5. i fråga om rätt till efter­le­van­de­pen­sion för efter­le­vande kvin­nor som är födda år 1944 eller tidi­gare gäl­ler fort­fa­rande, i den mån inte något annat före­skrivs i punkt 8, äldre bestäm­mel­ser om änke­pen­sion i st ället för de nya bestäm­mel­serna om efter­le­van­de­pen­sion, även om döds­fal­let inträf­far efter ikraft­trä­dan­det. en för­ut­sätt­ning för detta är att kvin­nan vid utgången av år 1989 var gift med den man efter vil­ken änke­pen­sio­nen skall utbe­ta­las eller, såvitt gäl­ler folk­pen­sion i form av änke­pen­sion, att hon då sam­man bodde med honom under sådana för­hål­lan­den som avses i 8 kap. 2 § i dess äldre lydelse. 6. i fråga om rätt till efter­le­van­de­pen­sion för efter­le­vande kvin­nor som är födda å r 1945 eller senare gäl­ler, för­u­tom de nya bestäm­mel­serna om efter­le­van­de­pen­sion, föl­jande, om döds­fal­let inträf­far efter ikraft­trä­dan det. om en sådan kvinna vid utgången av år 1989 upp­fyl­ler vill­ko­ren för rätt till folk­pen­sion resp. tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion enligt 8 kap. 1 § första styc­ket, 2 § och 3 § första styc­ket resp. 14 kap. 2 § förs ta 1911 ¬ sfs 1988:881 och andra styc­kena i dessa lag­rums äldre lydelse, har hon dess­utom rätt till änke­pen­sion efter man­nen enligt vad som sägs i andra—flärde styc­kena. en kvinna som avses i första styc­ket har rätt till tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion enligt 14 kap. i de ss äldre lydelse. pen­sio­nen utges i detta fall med belopp som mot­sva­rar vad som skulle ha utgetts till kvin­nan om man­nen hade avli­dit vid utgången av år 1989. här­vid skall dock, om man­nen vid denna tid­punkt inte var berät­ti­gad till ålderspen­sion, vid tillämp­ning av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse änke­pen­sio­nen all­tid beräk nas på grund­val av den för­tidspen­sion som skulle ha utgetts till man­nen om denne bli­vit berät­ti­gad till hel s ådan pen­sion vid utgången av år 1989 och pen­sio­nen då hade beräk­nats med tillämp­ning av 13 kap. 3 §. en kvinna som avses i första styc­ket har rätt till folk­pen­sion i form av änke­pen­sion enligt 8 kap. i dess äldre lydelse. sådan folk­pen­sion utges i för­hål­lande till d et antal år för vilka den avlidne man­nen vid beräk­ning enligt andra styc­ket av tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion efter honom till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng. till­go­do­räk­nas där­vid pen­sions­po­äng för minst 30 å r, utges folk­pen­sion i form av änke­pen­sion med belopp som avses i 8 kap. 4 § i dess äldre lydelse. i annat fall utges pen­sio­nen med så stor andel av en sålunda beräk­nad änke­pen­sion som sva­rar mot för­hål­lan det mel­lan det antal år för vilka pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nas man­nen och talet 30. var den avlidne man­nen född år 1923 eller tidi­gare skall vid tillämp­ningen av detta stycke i stäl­let för talet 30 använ­das det tal som föl­jer av 15 kap. 1 eller 1 a §. i fall som avses i första-​​tredje styc­kena gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm mel­ser om änke­pen­sion. 7. är någon för samma månad berät­ti­gad såväl till folk­pen­sion i form av änke­pen­sion enligt äldre bestäm­mel­ser som till folk­pen­sion i form av omställ­ningspen­sion eller sär­skild efter­le­van­de­pen­sion, utges endast den sist­nämnda för­må­nen samt, om änke­pen­sio­nen är större, sådan pen­sion i den mån den över­sti­ger omställ­ningspen­sio­nen eller den sär­skilda efter levan­de­pen­sio­nen. det­samma gäl­ler om någon för samma månad är berät tigad såväl till tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion enligt äldre bestäm mel­ser som till tilläggs­pen­sion i form av omställ­ningspens ion eller sär­skild efter­le­van­de­pen­sion. 8. om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av åren 1930-​1944 samt har rätt till tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion enligt äldre bestäm­mel­ser, för samma månad får tilläggs­pen­sion i form av ålders pen­sion, utges änke­pen­sio­nen endast i den mån den över­sti­ger ålderspen sio­nen. kvin­nan har dock all­tid rätt till änke­pen­sion med sådant belopp att denna, till­sam­mans med tilläggs­pen­sio­nen i form av ålderspen­sion, mot sva­rar viss andel av sum­man av kvin­nans tilläggs­pen­sion i form av ålders pen­sion och den tilläggs­pen­sion för man­nen som avses i 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse. denna andel utgör 60 pro­cent om kvin­nan är född år 1930,58 pro­cent om kvin­nan är född år 1931, 56 pro­cent om kvin­nan är född år 1932, 54 pro­cent om kvin­nan är född år 1933, 52 pro­cent om kvin­nan är född år 1934 och 50 pro­cent om kvin­nan är född under något av åren 1935- 1944. med stöd av denna regel får emel­ler­tid inte utbe­ta­las tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion med högre belopp än vad som föl­jer av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse, 1912 vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i första styc­ket skall, om kvin­nan \ ¬ upp­skju­ter utta­get av ålderspen­sion till en senare tid­punkt än från och med sfs 1988:881 den månad då hon fyl­ler 65 år, hän­syn tas till den tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion som skulle ha utgått om rätt där­till hade inträtt från och med nämnda månad. vidare skall, då kvin­nan gjort undan­ta­gande från för­säk ringen för tilläggs­pen­sion, hän­syn tas till den tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sipn som skulle ha utgått om undan­ta­gande inte skett. mot­sva rande skall gälla då pen­sions­po­äng enligt 11 kap. 6 § första styc­ket inte till­go­do­räk­nats kvin­nan på grund av under­lå­ten avgifts­be­tal­ning. 9. om en kvinna, som avses i punkt 6 och som har rätt till tilläggs­pen sion i form av änke­pen­sion enligt äldre bestäm­mel­ser, för samma månad får tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion, utges änke­pen­sio­nen endast i den mån den över­sti­ger ålderspen­sio­nen. här­vid tilläm­pas bestäm­mel­ser na i punkt 8 andra styc­ket. 10. om en kvinna har bevil­jats tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion före ikraft­trä­dan­det och denna dra­gits in före ikraft­trä­dan­det till följd av att hon ingått äkten­skap, skall vid tillämp­ning av punkt 2 och 14 kap. 2 § tredje styc­ket i dess äldre lydelse gälla att änke­pen­sio­nen på nytt skall bölja utgå även i fall då det nya äkten­ska­pet upp­lö­ses efter att ha bestått i fem år eller mer, dock under för­ut­sätt­ning att detta äkten­skap ingåtts efter den dag då man­nen fyllde 60 år, 11. i fall då rätt till barn­tillägg före­lig­ger för decem­ber 1989 gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser om denna för­mån. 12. i fråga om hust­ru­tillägg som utgår efter ikraft­trä­dan­det gäl­ler fortfa rande 10 kap. 4 § andra styc­ket i dess äldre lydelse. 13. även om annat har bestämts i en över­ens­kom­melse som före ikraft trä­dan­det har träf­fats med an nan stat med stö d av 20 kap. 15 §, tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna i 5 kap. 4 § första styc­ket c) i fråga om rätt till barn­pen­sion vid bosätt­ning i sve­rige. 14. nämns i en lag eller annan för­fatt­ning änke­pen­sion enligt lagen om all­män för­säk­ring skall, om inte annat fram­går av omstän­dig­he­terna, där med avses sådan änke­pen­sion som över­gångs­vis utges med stöd av punkt 2, 5 eller 6. på rege­ring­ens väg­nar g. sigurd­sen karl-​ing­var run­dqvist (soci­al­de­par­te­men­tet) 1913 ¬