SFS 1959:291

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

v svensk för­fatt­nings­sam­ling 1959 • nr 291 —294 § utkom från tryc­ket den 22 jnni 1959 nr 291 lag om för­säk­ring för all­män tilläggs­pen­sion; given stock­holms slott den 28 maj 1959. vi gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt: att vi, med riks­da­gen^, fun­nit gott för­ordna som föl­jer. inle­dande bestäm­mel­ser 1 §• •v’ för­säk­ring enligt denna lag avser att bereda ålderspen­sion, för­tidspen­sion och famil­je­pen­sion utö­ver vad som må utgå i folk­pen­sion. rätt till pen­sion ; enligt för­säk­ringen grun­das på inkomst av för­värvs­ar­bete. efter sådan in ­ komst utgår ock avgift till för­säk­ringen. > 2 §. svensk med­bor­gare är för­säk­rad enligt denna lag från och med det kalen ­ derår, varun­der han fyl­ler sex­ton år. ; vad nu sagts gäl­ler ock den som utan att vara svensk med­bor­gare ät man­tals­skri­ven i riket. k den som till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng enligt vad i 9 § sägs är försäk-​​ j ; rad, även om han ej längre upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna enligt första eller andra styc­ket. !; ........... 3 §. :■ för­säk­ringen hand­ha­ves av den cen­trala myn­dig­het (pens'ionsmyndig-​​ . heten) och de lokala organ, som konungen bestäm­mer. 1\ om pen­sions­grun­dande inimmst m. m. 4 §. för varje år, varun­der någon varit för­säk­rad enligt 2 § första eller andra styc­ket, skall för honom enligt vad nedan sägs beräk­nas pen­sions­grun­dan ­ de inkomst på grund­val av hans inkomst av anställ­ning och inkomst av annat för­värvs­ar­bete under året. sådan beräk­ning skall icke göras för år för­säk­rade avli­dit eller för år efter det dä han fyllt sex­tio­fem år eller tor tidi­gare år, varun­der han åtnju­tit ålderspen­sion jäm­likt denna lag eller ‘ prop. 1959: 100; särsk. u 1; rskr 269. 187 59702/f. svensk för­fatt­nings­sam­ling i959,nr 291 —294 \ v \ \ ¬ 736 1959 . nr 291 inva­lid­pen­sioii eller sjuk­bi­drag enligt lagen om folk­pen­sio­ne­ring, dock icke inva­lid­pen­sion som utgår alle­nast på grund av stad­gan­det i 3 § 2 mom. andra styc­ket sist­nämnda lag. med år avses i denna lag kalen­derår, där ej annat fram­går av oinständig-​​ lie­terna. 5 §. med inkomst av anställ­ning avses den lön i pen­ningar eller natu­ra­förmå ­ ner i form av kost eller bostad, som för­säk­rad åtnju­tit såsom arbets­ta­gare i all­män eller enskild tjänst. till sådan inkomst hän­fö­res dock icke från en och samme arbets­gi­vare åtnju­ten lön, som under ett år ej upp­gått till tre­ hundra kro­nor. ersätt­ning i pen­ningar för arbete som för­säk­rad utfört för annans räk­ning utan att vara anställd i den­nes tjänst skall, om ersätt­ningen under ett år upp­gått till minst tre­hundra kro­nor, vid lagens tillämp­ning anses såsom inkomst av anställ­ning, såvida den för­säk­rade och den som utgi­vit ersätt­ ningen varit ense därom; och skall i dylikt fall den förre anses såsom ar­ bets­ta­gare och den senare såsom arbets­gi­vare. vid beräk­ning av inkomst av anställ­ning skall hän­syn icke tagas till lön eller annan ersätt­ning, som för­säk­rad åtnju­tit från arbetsgivai-​​e, vil­ken är bosatt utom riket eller är utländsk juri­disk per­son, i annat fall än då den för­säk­rade sys­sel­satts vid sköt­seln av här i riket belä­gen fas­tig­het eller i rörelse som bedri­ves från här belä­get fast drift­ställe. hän­syn skall ej hel­ler tagas till lön eller ersätt­ning från främ­mande makts här­va­rande beskick ­ ning eller lönade kon­su­lat eller från arbets­gi­vare, vil­ken till­hör beskick ­ ning eller kon­su­lat som nu sagts och icke är svensk med­bor­gare. 6 §. med inkomst au annat för­värvs­ar­bete avses a) inkomst av här i riket bedri­ven rörelse; b) inkomst av här belä­gen jord­bruks­fas­tig­het, som bru­kas av den för ­ säk­rade; samt c) ersätt­ning i pen­ningar för arbete för annans räk­ning; allt i den mån inkoms­ten icke enligt 5 § är att hän­föra till inkomst av anställ­ning. har inkomst som avses i första styc­ket a), b) eller c) icke upp­gått till fem­hundra kro­nor för år, tages den ej i beräk­ning. 7 §. till grund för beräk­ningen av inkomst av anställ­ning och inkomst av an ­ nat för­värvs­ar­bete under visst år skall läg­gas den för­säk­ra­des tax­e­ring till stat­lig inkomst­skatt avse­ende nämnda år. avser tax­e­ringen beskatt­ningsår som ej sam­man­fal­ler med kalen­derår, skall inkomst under beskatt­nings­å­ret anses hava åtnju­tits under det kalen­derår, som när­mast före­gått taxerings-​​ året. när­mare bestäm­mel­ser rörande beräk­ningen av inkomst av anställ­ning och inkomst av annat för­värvs­ar­bete beslu­tas av konungen med riks­da­gen. angå­ende beräk­ningen av inkomst av anställ­ning för för­säk­rad som ar bosatt utom­lands eller har att erlägga sjö­mans­skatt stad­gas sär­skilt. 8 §. pen­sions­grun­dande inkomst utgö­res av sum­man av inkomst av anställ­ ning och inkomst av annat för­värvs­ar­bete i den mån sum­man över­sti­ger det i 10 § omför­mälda, vid årets ingång gäl­lande bas­belop­pet. i den mån sum ­ man är högre än dubbla bas­belop­pet skall den dock såvitt den utgö­res av inkomst av annat för­värvs­ar­bete tagas i beräk­ning endast till två tredjede-​​ rå jöfl j fi til v- cg sig ek (u lä feé 33 m 333^13 ä 3001 32-1 ’► ^!;i il t t q ¬ ■? 1959 . nr 291 737 ir-' it: 5^ ti:' i k; lars bas­belop­pet ocli i före­kom­mande fall dubbla bas­belop­pet avräk­nas i första hand mot inkoms­ten av anställ­ning. vid beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkomst bort­ses från inkomst av anställ­ning och inkomst av annat för­värvs­ar­bete i vad sum­man därav över ­ sti­ger sju och en halv gånger det vid årets ingång gäl­lande bas­belop­pet. be­ lopp, från vil­ket sålunda skall bort­ses, avräk­nas i första hand å inkomst av annat för­värvs­ar­bete. inkomst av anställ­ning eller inkomst av annat för­värvs­ar­bete, som skall ingå i den pen­sions­grun­dande inkoms­ten, avrun­das till när­mast lägre hund- ratal kro­nor. 9 §.lä; för varje år, för vil­ket pen­sions­grun­dande inkomst fast­ställts för för- aq säk­rad, skall pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nas honom. i den mån pensions-​​ :=&' grun­dande inkomst här­rör från inkomst av annat för­värvs­ar­bete må dock ]fr pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nas den för­säk­rade endast såvida avgift enligt !3l 34 § för året till fullo erlagts inom före­skri­ven tid. utan bin­der av att sådan ,, avgifts­be­tal­ning icke skett skall pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nas den för­säkra ­ ns de för det år varun­der han fyllt sex­tio­fem år eller, där den för­säk­rade eller efter­le­vande till honom ansö­ker om pen­sion enligt denna lag för tid före ' det år varun­der den för­säk­rade skulle uppnå sex­tio­sju års ålder, för de j(ig; båda år som när­mast före­gått det då pen­sion vid bifall till ansök­ningen skul- le börja utgå. pen­sions­po­äng som i första styc­ket sägs är den pen­sions­grun­dande in- “> koms­ten delad med det vid årets ingång gäl­lande bas­belop­pet. pen­sions­po­äng beräk­nas med två deci­ma­ler. för år, varun­der för­säk­rad åtnju­tit för­tidspen­sion enligt 16 §, skall den ; för­säk­rade till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng mot­sva­rande medel­ta­let av de två högsta poäng­ta­len under den fyra­års­pe­riod som när­mast före­gått det år, då folk­pen­sion som avses i 4 § bör­jade utgå till honom. pen­sions­po­äng enligt (iiji bestäm­mel­serna i detta stycke må ej till­go­do­räk­nas för­säk­rad för tid efter det år, varun­der han fjdlt sex­tio­fem år. ' 10 §. bas­belop­pet utgör fyra­tu­sen kro­nor mul­ti­pli­ce­rat med det tal, som an ­ giver för­hål­lan­det mel­lan det vid varje tid­punkt gäl­lande pen­sions­pri­sta­let enligt lagen om folk­pen­sio­ne­ring och pen­sions­pri­sta­let för decem­ber 1957. vid beräk­ning av bas­belop­pet sker avrund­ning till när­maste hund­ra­tal kro- hior. ) om ålderspen­sion i. ' • „ 11 §• rätt till ålderspen­sion före­lig­ger från och med den månad, varun­der den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­sju år, under för­ut­sätt­ning att pen­sions­po­äng till- igo­do­räk­nats honom för minst tre eller, om han icke är svensk med­bor­gare, ^minst tio år. , på sär­skild fram­ställ­ning av för­säk­rad utgår ålderspen­sion för tid före den månad, varun­der han fyl­ler sex­tio­sju år, dock tidi­gast från och med den månad, då han uppnår sex­tiotre års ålder. 12 §. .p> ålderspen­sion utgör, där ej annat föl­jer av andra och tredje styc­kena eller 0^' 13 §, för år räk­nat sex­tio pro­cent av pro­duk­ten av bas­belop­pet för den må- p) nad, för vil­ken pen­sion skall utgi­vas, och medel­ta­let av de pen­sions­po­äng som till­go­do­räk­nats den för­säk­rade eller, om pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats ' i- ■ ' - ‘'j '\ ■i § 'i 'i i 4 /i i i'^ ¬ r. 738 1959 . nr 291 honom för mer än fem­ton år, medel­ta­let av de fem­ton högsta poäng­ta­len. har pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats den för­säk­rade för mindre än tret­tio år, skall hän­syn tagas endast till så stor del av nämnda pro­dukt som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan det antal år, för vilka pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats honom, och talet tret­tio. har undan­ta­gande som i 36 eller 37 § sägs ägt gil­tig­het för den för­säk ­ rade, skall honom till­kom­mande ålderspen­sion utgöra sex­tio pro­cent av så stor del av den i första styc­ket angivna pro­duk­ten, som sva­rar mot för­hål ­ lan­det mel­lan det antal år, dock högst tret­tio, för vilka pen­sions­po­äng till­ godo­räk­nats den för­säk­rade, och talet tret­tio ökat med ett för varje år, för vil­ket den för­säk­rade till följd av undan­ta­gan­det icke till­go­do­räk­nats pen ­ sions­po­äng eller gått för­lus­tig mer än en poäng. ej må med tillämp­ning av vad nu sagts talet tret­tio ökas till mer än fem­tio. vad i andra styc­ket stad­gas skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fall då pen­sions­po­äng jäm­likt 9 § första styc­ket på grund av under­lå­ten avgifts-​​ betal­ning icke till­go­do­räk­nats den för­säk­rade. 13 §. bör­jar ålderspen­sion utgå tidi­gare än från och med den månad, var ­ under den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­sju år, skall den enligt 12 § beräk­nade pen­sio­nen mins­kas med sex tion­dels pro­cent för varje månad, som då pen ­ sio­nen bör­jar utgå åter­står till ingången av den månad varun­der den för ­ säk­rade fyl­ler sex­tio­sju år. om pen­sio­nen bör­jar utgå senare än från och med sist­nämnda månad, ökas pen­sio­nen med sex tion­dels pro­cent för varje månad, som då pen­sio­nen bör­jar utgå för­flu­tit från ingången av den må­ nad varun­der den för­säk­rade upp­nådde nämnda ålder. hai'vdd må hän­syn dock ej tagas till tid efter den månad, under vil­ken den för­säk­rade fyllt sjut­tio år. om för­tidspe­a­sion 14 §. åtnju­ter för­säk­rad på grund av ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan, som in ­ träf­fat efter det han blev för­säk­rad enligt denna lag, folk­pen­sion som i 4 § sägs, äger han rätt till för­tidspen­sion enligt vad nedan stad­gas för tid före den månad, då han fyl­ler sex­tio­sju år eller ålderspen­sion dess­förin­nan bör ­ jar utgå till honom. beträf­fande för­säk­rad som ej är svensk med­bor­gare gäl­ler vad nu sagts endast såvida pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats honom för minst fem år före det år, varun­der folk­pen­sion som avses i första styc­ket bör­jade utgå. är ned­sätt­ningen hel för­tidspen­sion 15 §.ingen av den för­säk­ra­des arbets­för­måga full­stän­dig, utgi­ves sion. i annat fall utgi­ves sex­tio pro­cent av hel för­tidspen­sion. 16 §. ■2 ‘ l' ■v i ''v i 'i. ■-k 'vi-j r ' f 'r ■ har pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats den för­säk­rade för minst h'å av de fvra år, som när­mast före­gått det år då folk­pen­sion som i 4 § utgå till honom, skall hel för­tidspen­sion utgå med det belopp, vartill denna lag ålderspen­sion till den för­säk­rade skulle uppgå, där­est sadan pe sion skulle börja utgå från och med den månad han fyl­ler sexti j . år samt den för­säk­rade för varje år från och med det, då k' bör­jar utgå, till och med det, då han­hava till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng mot­sva­rande medel­ta­let av de ha img poäng­ta­len under nämnda fyra­års­pe­riod pen­sion enligt vad utgå, om undan­ta­gande enligt 36 eller 37 § agde gil­tig­het for den foi­sakra •'i ¬ v'v 'y-. a-lv r,f;r l^ 'jitx ixi :d o: :.!, ' - f- [-' i:e- j 't'- f5^ ’ i:>■3 i,u p-^:i>' 3^ t 1959 . nr 291 739 då folk­pen­sion som i 4 § sägs bör­jade utgå samt undan­ta­gan­det tillika för ­ anlett, att den för­säk­rade för något av de fyra för­ut­nämnda åren gått för- lus­tig mer än en pen­sions­po­äng. för­tidspen­sion må ej hel­ler utgå, om den för­säk­rade vid sex­tio­sju års ålder icke kan komma i åtnju­tande av ålders ­ pen­sion. 17 §. äger den för­säk­rade icke rätt till för­tidspen­sion enligt vad i 16 § stad­gas men skulle han hava varit berät­ti­gad till ålderspen­sion enligt denna lag, där­est han upp­nått sex­tio­sju års ålder den månad då folk­pen­sion som i ; ■ 4 § sägs bör­jade utgå, skall hel för­tidspen­sion utgå med belopp mot­sva­rande ;; vad den för­säk­rade i sådant fall skulle hava erhål­lit i ålderspen­sion, om denna bör­jat utgå från och med nämnda månad. 18 §. åtnju­ter för­säk­rad för viss månad sjuk­hjälp från all­män sjuk­kassa i form av sjuk­pen­ning eller hem­pen­ning, skall för­tidspen­sion för samma månad mins­kas med belop­pet av nämnda sjuk­hjälp i den mån detta över­sti­ger det sjuk­hjälps­be­lopp, som avdra­gits från den för­säk­ra­des folk­pen­sion eller från barn­bi­drag enligt lagen om sär­skilda barn­bi­drag till änkors och inva­li­ders m. fl. barn. vad nu sagts skall ej gälla i fråga om sjuk­hjälp för sjuk­pe­riod, som bör­jat efter utgången av den månad, varun­der för­tidspen­sio­nen första gången utbe­ta­lats, såvida icke för­säk­rad, som upp­bu­rit sex­tio pro­cent av hel för­tidspen­sion, kom­mer i åtnju­tande av hel för­tidspen­sion, i vil­ket fall av ­ drag skall göras å det belopp var­med pen­sio­nen ökat. 19 §. för­tidspen­sion må efter omstän­dig­he­terna bestäm­mas att utgå under viss tid eller tills vidare. där­est den för­säk­ra­des arbets­för­måga var­ak­tigt för­bätt­ras, skall pen­sio ­ nen indra­gas eller mins­kas med hän­syn till för­bätt­ringen av arbets­för­må­gan. för­säk­rad som åtnju­ter för­tidspen­sion är skyl­dig att, om hans arbets­för ­ måga väsent­ligt för­bätt­ras, utan oskä­ligt dröjs­mål göra anmä­lan härom. är den för­säk­rade omyn­dig, åvi­lar anmäl­nings­skyl­dig­he­ten för­myn­da­ren. 20 ^ väg­rar för­sälcrad utan gil­tig anled­ning att under­kasta sig sådan sjuk­vård eller yrkes­ut­bild­ning, som är ägnad att helt eller del­vis före­bygga eller häva ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan och vartill bidrag erbju­dits honom av all­ männa medel, må för­tidspen­sion helt eller del­vis tills rddare för­väg­ras ho ­ nom, under för­ut­sätt­ning att han erin­rats om denna påföljd. 21 §. för­tidspen­sion utgi­ves ej i fall då ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan upp ­ kom­mit till följd av sjuk­dom eller skada, som den för­säk­rade upp­såt­li­gen ' åsam­kat sig. för­tidspen­sion må skä­li­gen ned­sät­tas eller helt indra­gas, om den för ­ säk­rade a) ådra­git sig den skada eller sjuk­dom som för­or­sa­kat ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan vid för­ö­van­det av hand­ling, för vil­ken ansvarspå­följd ge ­ nom laga­li­raft­ä­gande dom ådömts honom; b) väg­rar att under­kasta sig under­sök­ning av läkare eller att följa läka ­ res före­skrif­ter eller eljest gör sig skyl­dig till grov ovar­sam­het ur hälso ­ syn­punkt; c) med­ve­tet eller av grov vårds­lös­het läm­nar orik­tig eller vil­se­le­dande upp ­ gift angå­ende för­hål­lande, som är av bety­delse för pen­sions­rät­ten; eller d) utan gil­tigt skäl under­lå­ter att göra anmä­lan som avses i 19 § sista styc­ket. i ■ ri a v- ,1 •njtf's ;■ v; '■•i, r {'•'i' f'. ■ '-) r ■'•l! i-- ... r' i'. '* r t i ' ' ¬ , 740 1959 . nr 291 om familj epen­sion 22 §. är för­säk­rad vid sitt från­fälle berät­ti­gad till för­tidspen­sion eller ålders ­ pen­sion eller skulle han, om fall som avses i 14 § varit för han­den vid tid ­ punk­ten för döds­fal­let, hava varit berät­ti­gad till för­tidspen­sion, före­lig­ger för änka och barn rätt till famil­je­pen­sion enligt vad nedan sägs. adop­tiv­barn lik­stäl­les i denna lag med eget barn. 23 §. änke­pen­sion till­kom­mer änka efter den för­säk­rade, om äkten­ska­pet varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den för­säk­rade fyllde sex­tio år. äro de i första styc­ket angivna för­ut­sätt­ning­arna för rätt till änke­pen­sion icke upp­fyllda, äger änkan lik­väl komma i åtnju­tande av sådan pen­sion, där­est den för­säk­rade efter­läm­nar barn, som tillika är barn till änkan. rät­ten till änke­pen­sion upp­hör, där­est änkan ingår nytt äkten­skap. 24 §. änke­pen­sion utgör för år räk­nat, om den för­säk­rade efter­läm­nar barn, som är berät­ti­gat till pen­sion efter den för­säk­rade, tret­tio­fem och i annat fall fyr­tio pro­cent av hel för­tidspen­sion, som den för­säk­rade var berät­ti­gad till eller skulle hava kom­mit i åtnju­tande av där­est rätt till sådan pen­sion inträtt vid tid­punk­ten för döds­fal­let, eller, om den för­säk­rade var berät­ti­gad till ålderspen­sion, av dylik pen­sion beräk­nad enligt 12 §. 25 §. barn­pen­sion till­kom­mer den för­säk­ra­des barn, som icke fyllt nit­ton år. rätt till barn­pen­sion före­lig­ger dock ej för barn, som är adop­te­rat av annan än den försälo-​​ade eller den­nes malce, och ej hel­ler för barn utom äkten­skap, där­est den för­säk­rade enligt avtal, som är bin­dande för bar­net, åta­git sig att till dess under­håll utgiva visst belopp en gång för alla. 26 §. barn­pen­sion för ett barn utgör för år räk­nat, om den för­säk­rade efter­ läm­nar änka, som är berät­ti­gad till pen­sion efter honom, fem­ton och i annat fall fjt­tio pro­cent av den förtids-​​ eller ålderspen­sion som i 24 § sägs. äro de pen­sions­be­rät­ti­gade bar­nen flera, ökas de nämnda pro­cent­ta­len med tio för varje barn utö­ver det första; och skall det sam­man­lagda barn­pen­sions­be­lop ­ pet för­de­las lika mel­lan bar­nen. 27 §. de sam­man­lagda familj epen­sio­nerna efter en för­säk­rad må uppgå till högst åttio pro­cent av den förtids-​​ eller ålderspen­sion som i 24 § sägs. ned ­ sätt­ning av famil­je­pen­sio­ner på grund av vad nu stad­gats skall göras å de olika pen­sio­nerna i för­hål­lande till deras stor­lek. 28 §. ..o ris; ■0 0 0i t tji ■iii ila' ■-'ilc t 5 -i 't: ^ . har för­säk­rad under resa eller eljest bli­vit borta och kan det anta­gas att han avli­dit, äga hans efter­le­vande åtnjuta famil­je­pen­sion enligt denna lag. såsom vill­kor för utbe­tal­ning av pen­sion må dock krä­vas för­kla­ring på beder och sam­vete av efter­le­vande att denne sak­nar varje under­rät­telse om den för­säk­rade. i fråga om omyn­dig må sådan för­kla­ring infordras från hans för­myn­dare. fin­nes den för­säk­rade seder­mera vara vid liv, skall pen­sion ej vidare utgå. ¬ i ■ki ■ki life! llib life iä5t ttii ‘ffe felu iti­iki iiuiq m!ie titfc’ itö* kit d-fi' 3ik ‘ 01! 1i0 > 4r<id' 'i:-b‘ <:'p ,0 1959 . nr 291 741 29 §. famil­je­pen­sion efter för­säk­rad, som ej var svensk med­bor­gare, utgår till efter­le­vande, som icke är svensk med­bor­gare, endast såvida denne var bo ­ satt i riket vid den tid­punkt då den för­säk­rade avled. 30 §. famil­je­pen­sion utgår ej till den som genom brotts­lig gär­ning upp­såt­li­gen bragt den för­säk­rade om livet eller, där annan för­ö­vat gär­ningen, med­ver ­ kat till brot­tet såsom i 3 kap. 4 eller 5 § straff­la­gen sägs. familj epen­sion må skä­li­gen ned­sät­tas eller helt indra­gas, om den efter­ levande a) aii­nor­le­des än i första styc­ket sägs vål­lat döds­fal­let genom hand­ling, för \ilken ansvarspå­följd genom laga­kraft­ä­gande dom ådömts honom; eller b) med­ve­tet eller av grov vårds­lös­het läm­nar orik­tig eller vil­se­le­dande upp­gift angå­ende för­hål­lande, som är av bety­delse för pen­sions­rät­ten. om för­säk­ring­ens finan­sie­ring 31 §. för­säk­ring­ens inkoms­ter utgö­ras av avgif­ter samt avkast­ning av de fond ­ medel som nedan sägs. avgif­terna skola vara så avvägda, att de i för­e­ning med andra till­gäng­liga medel för­slå till bestri­dande av pen­sions­ut­be­tal­ningar, för­valt­nings­kostna ­ der och andra för­säk­ringen åvi­lande utgif­ter ävensom till den fon­de­ring som fin­nes erfor­der­lig. för­säk­ring­ens inkoms­ter skola ingå till en fond, benämnd all­männa pen ­ sions­fon­den, vil­ken för­val­tas på sätt konungen med riks­da­gen bestäm­mer. 32 §. konungen skall med riks­da­gen fast­ställa pro­cent­sats för utta­get av avgif ­ ter till för­säk­ringen. beslut om den pro­cent­sats, som skall tilläm­pas för visst år, skall fat­tas senast ett år dess­förin­nan. pen­sions­myn­dig­he­ten ålig­ger att vart femte år fram­lägga för­slag beträf ­ fande avgiftsut­ta­get under näst­föl­jande sju år, i den mån utta­get icke re­ dan beslu­tals. 33 §. arbets­gi­vare skall för varje år erlägga avgift till för­säk­ringen å vad han under året till arbets­ta­gare hos honom utgi­vit i lön i pen­ningar eller natura ­ för­må­ner i form av kost eller bostad eller, där fall som avses i 5 § andra styc­ket är för han­den, i annan ersätt­ning i pen­ningar. avgif­ten utgår efter den för året gäl­lande pro­cent­sat­sen och beräk­nas å sum­man av lön och an ­ nan ersätt­ning som nu sagts, sedan där­i­från dra­gits dels ett belopp mot ­ sva­rande det vid årets ingång gäl­lande bas­belop­pet mul­ti­pli­ce­rat med det beräk­nade genom­snitt­liga anta­let arbets­ta­gare hos arbets­gi­vai'en under året, dels ock för varje arbets­ta­gare sådan del av lön eller annan ersätt­ ning, som för år räk­nat över­sti­git sju och en halv gånger nämnda bas ­ belopp. här­vid skall arbets­ta­gare, som under hela året varit anställd med full arbets­tid, räk­nas såsom en arbets­ta­gare och arbets­ta­gare, som under året varit anställd i mindre omfatt­ning, med­räk­nas i mot­sva­rande mån. genom­snitt­liga anta­let arbets­ta­gare beräl­cnas med en deci­mal. om sär­skilda skäl för­an­leda där­till, må avgift beräk­nas på sätt som av ­ viker från vad i första styc­ket stad­gas men som giver i huvud­sak samma resul­tat. ^ vid avgifts­be­räk­ning enligt första och andra styc­kena skall bort­ses från 4 % t\i i « . , ; ■»•"i .\s ■ h i r-. 41: - ■ 4 ( 1 i - ■ ' 1 ( 1 ; 'r i* r i 1 i • ¬ 742 1959 . nr 291 arbets­ta­gare, som vid årets ingång upp­nått sex­tio­fem års ålder, så ock från arbets­ta­gare, vars lön under året icke upp­gått till tre­hundra kro­nor. hän ­ syn skall vidare ej tagas till arbets­ta­gare i fall då lön eller annan ersätt­ning till honom antingen enligt 5 § tredje styc­ket icke utgör inkomst av anställ ­ ning eller, om arbets­ta­ga­ren icke är vare sig svensk med­bor­gare eller man ­ tals­skri­ven här­stä­des, avser arbete utom riket. om avgift för lön till vissa sjö­män stad­gas sär­skilt. 34 §. försälo-​​ad, för vil­ken fast­ställts pen­sions­grun­dande inkomst för visst år på grund­val av inkomst av annat för­värvs­ar­bete, skall för året erlägga avgift till för­säk­ringen. avgif­ten utgår efter den för året gäl­lande pro­cent ­ sat­sen och beräk­nas å den pen­sions­grun­dande inkoms­ten, i vad denna här ­ rör från inkomst av annat för­värvs­ar­bete. angå­ende befri­else i vissa fall från skyl­dig­het att erlägga avgift som nu sagts stad­gas sär­skilt. 35 §. om debi­te­ring och upp­börd av avgif­ter till för­säk­ringen för­ord­nar ko ­ nungen med riks­da­gen. om undan­ta­gande från för­sälu­ingen 36 §. för­säk­rad äger göra anmä­lan om undan­ta­gande från för­säk­ringen såvitt angår inkomst av annat för­värvs­ar­bete. har sådant undan­ta­gande skett, skall \id beräk­ning av pen­sions­gtun­dande inkomst för den för­säk­rade för tid efter ingången av året näst efter det då anmä­lan gjor­des hän­syn icke tagas till inkomst av annat för­värvs­ar­bete. anmä­lan som i första styc­ket sägs må åter­kal­las av den för­säk­rade med ver­kan från nästa års­skifte, dock tidi­gast från det som inträf­far sedan un ­ dan­ta­gan­det ägt gil­tig­het i fem år. har anmä­lan åter­kal­lats, äger den för ­ säk­rade ej ånyo göra dylik anmä­lan. 37 §. arbets­gi­vare och arbets­ta­gare må före den 1 juli 1961 genom kol­lek­tivav ­ tal gäl­lande från ingången av år 1960 träffa över­ens­kom­melse om undan ­ tagande från för­säk­ringen enligt vad nedan sägs. kol­lek­tivav­tal som avses i första styc­ket må å arbets­ta­gar­si­dan slu­tas endast av orga­ni­sa­tion, som enligt lagen om förenings-​​ och för­hand­lings­rätt är att anse såsom huvud­or­ga­ni­sa­tion och som ensam eller till­sam­mans med annan sådan orga­ni­sa­tion, vil­ken biträtt avta­let eller ingått annat dylikt avtal med samma inne­håll i pen­sions­av­se­ende, uppen­bar­li­gen omfat­tar fler­ talet arbets­ta­gare som hos arbets­gi­vare, vilka skulle bliva bundna av ifiaga-​​ varande avtal, sys­sel­sät­tas i där­med avsett arbete. gil­tig­hets­ti­den för koi­lek­tiva\dal varom för­mä­les i första styc­ket må tor- längas. sådant avtal må ock änd­ras men må ej göras tillämp­ligt på arbets-​​ j. ____ __ _ ___ i t-» oxroärfc m prl iipi lirst­druns ’*tagare, vilka sys­sel­sät­tas i annat arbete än som avsågs med det ursprung ­ liga avta­let. för­läng­ning och änd­ring som nu sagds skall ske genom koi- lek­tivav­tal. . , .kol­lek­tivav­tal enligt denna para­graf skall till­för­säkra varje f^e^sta­gaie, för vil­ken på grund av avta­let inträtt ver­kan som i 69 § sags, sadan ratt im ålders-​​, förtids-​​ och famil­je­pen­sion, som består även om avta­let senare upp' hör att vara tillämp­ligt på arbets­ta­ga­ren. sådant avtal skall «pp.™ skrift­li­gen och under­teck­nas av dem som slu­tit avta­let. avta­let må ej upp höra att gälla å annan tid än vid utgången av ett år. p- i'-' ■d- i i- .. . ‘i ■ - '■»i'. s." >,';h 1 ■dr d'r r. v" 'v -d ' i ¬ i k\ tiij. c irili @c r ■■.■.(■ iciä cit' -jj %■:-å' '■:> si'' p'- 'fil- ■ii. i if lll^ .lir!) 1959 - nr 291 743 38 §. har arbets­gi­vare, som är bun­den av kol­lek­tivav­tal enligt 37 §, i sin tjänst jäm­väl arbets­ta­gare, vil­ken ej är med­lem av avtals­slu­tande orga­ni­sa­tion å arbets­ta­gar­si­dan, skali avta­let tilläm­pas även å denne, såvida han sys­sel ­ sat­tes i arbete som avses med avta­let. vad nu sagts gäl­ler ej arbets­ta­gare, vil­ken omfat­tas av ett för arbets­gi­va­ren gäl­lande kol­lek­tivav­tal som slu­tits av annan arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion. 39 §. före­lig­ger kol­lek­tivav­tal som i 37 § sägs, skall vid beräk­ning av pensions-​​ grun­dande inkomst för arbets­ta­gare, å vil­ken avta­let är tillämp­ligt, hän­syn icke tagas till inlvomst, som arbets­ta­ga­ren hos arbets­gi­vare, vil­ken är bun ­ den av avta­let, åtnju­tit av dän­ned avsett arbete. vid beräk­ning av sådan arbets­gi­vares avgift enligt 33 § skall bort­ses från arbets­ta­gare som nu sagts. 40 §. kol­lek­tivav­tal som avses i 37 § skall regi­stre­ras hos pensionsmyndig-​​ heten. ansö­kan om regi­stre­ring skall göras i fråga om avtal, som slu­tits före den 1 juli 1961, senast den 31 augusti nämnda år och ide­träf­fande annat avtal inom två måna­der efter utgången av den månad, varun­der avta­let träf­fa­des. befin­nes avtal strida mot vad som före­skri­ves i 37 §, skall regi­stre­ring väg­ras. göres ansö­kan om regi­stre­ring icke inom före­skri­ven tid eller väg­ras re­ gistre­ring, är avta­let ogil­tigt. särsld­lda bestäm­mel­ser 41 §. den som öns­kar komma i åtnju­tande av pen­sion eller vill göra anspråk på ökning av pen­sion skall, där ej annorlunda stad­gas, göra ansö­kan därom. 42 §. pen­sion utgi­ves månads­vis. ålderspen­sion utgår från och med den månad varun­der den för­säk­rade fyl­ler sex­tio­sju år eller, om han öns­kar att pen­sio­nen skall börja utgå tidi ­ gare eller senare, från och med den månad som angi­ves i pensionsansök-​​ ningen. ålderspen­sion utgår dock ej för längre tid till­baka än tre måna­der före den månad, då ansök­ningen gjor­des. förtids-​​ och familj epen­sion utgår från och med den månad, varun­der rätt till pen­sion inträtt, vil­ket där ej rät­ten visas hava varit för han­den tidi ­ gare anses hava skett då pen­sio­nen sök­tes. familj epen­sion efter för­säk­rad, som åtnjöt ålders-​​ eller för­tidspen­sion, utgår dock tidi­gast från och med måna­den näst efter den, varun­der döds­fal­let inträf­fade. förtids-​​ och fa- mil­je­pen­sion utgår ej för längre tid till­baka än tre måna­der före den må­ nad, då pen­sio­nen sök­tes. vid ökning av sådan pen­sion skall vad nu sagts . aga mot­sva­rande tillämp­ning. pen­sion utgår till och med den månad, varun­der den pensionsberätti-​​ ^ gade avli­dit eller rät­ten till pen­sion eljest upp­hört. 43 §. ar någon för samma månad berät­ti­gad till flera pen­sio­ner enligt denna lag, utgi­ves endast den största av dem eller, om samt­liga eller de största äro lika stora, en av dessa, i första hand ålders-​​ eller för­tidspen­sion. 188 59702^. svensk för­fall­nings­sam­ling 1959, nr291 —'29d ■> v' ■ t t h.ir i r. / ( t '.■tm i ■ ■'j. r vt t t ■i ■> i $ v \ ' •. ¬ f; 744 1959 . nr 291 44 §. 49 §. pen­sions­be­lopp, som ej lyfts före utgången av året näst efter det varun­der belop­pet för­fal­lit till betal­ning, skall vara för­ver­kat. 50 §.har någon genom orik­tiga upp­gif­ter eller genom under­lå­ten­het att full ­ göra honom åvi­lande anmäl­nings­skyl­dig­het eller annor­le­des för­or­sa­kat att pen­sion utgått obe­hö­ri­gen eller med för högt belopp, eller har någon eljest obe­hö­ri­gen eller med för högt belopp upp­bu­rit pen­sion och har han skali-​​ gen bort inse detta, skall åter­be­tal­ning ske av vad för myc­ket utbe­ta­lats, där ej i sär­skilt fall anled­ning före­lig­ger att helt eller del­vis efter­giva ater- betal­nings­skyl­dig­het.har åter­be­tal­nings­skyl­dig­het ålagts pen­sions­be­rät­ti­gad enligt första styc- ;t, må vad han upp­bu­rit för myc­ket i pen­sion avdra­gas vid senare utbetai-​​ket 3 im jtoii ( •e sk ciiia äger pen­sions­be­rät­ti­gad upp­bära liv­ränta eller sjuk­pen­ning jäm­likt lagen om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller äger han jäm­likt annan lag eller enligt sär­ skild för­fatt­ning eller enligt konung­ens för­ord­nande upp­bära livi ’änta eller sjuk­pen­ning, som bestäm­mes av eller utbe­ta­las från riksförsäleringsanstal-​​ i ten eller bolag som avses i 1 § lagen om yrkes­ska­de­för­säk­ring, mins­kas den honom eljest till­kom­mande pen­sio­nen med liv­rän­tans eller sjuk­pen­ning­ens belopp. vad nu sagts skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fall då liv­ränta eller sjuk­pen­ning utgår enligt utländsk lag­stift­ning om yrkes­ska­de­för­säk­ring, 45 §. för utbe­tal­ning av pen­sion utom riket må krä­vas bevis att rätt till pen ­ sion alltjämt före­lig­ger. 46 §. till pen­sions­be­rät­ti­gad, som ej är svensk med­bor­gare, utgår pen­sion för tid varun­der han icke är bosatt i riket med hälf­ten av det belopp, var ­ till pen­sio­nen upp­gick då han upp­hörde att vara bosatt här­stä­des eller, där den pen­sions­be­rät­ti­gade var bosatt utom riket då rätt till pen­sion en­ ligt denna lag inträdde, första gången skulle hava upp­gått om han vid sist­ nämnda tid­punkt varit bosatt i riket. pen­sion må ej på grund av vad nu sagts utgå med högre belopp än om den pen­sions­be­rät­ti­gade varit bosatt här­stä­des. är pen­sions­be­rät­ti­gad som i första styc­ket sägs ej bosatt i ril­cet, må utan hans sam­tycke pen­sion till honom utby­tas mot ett engångs­be­lopp, mot­sva­rande kapi­tal­vär­det av den pen­sion vartill han är berät­ti­gad enligt första styc­ket. med den pen­sions­be­rät­ti­ga­des sam­tycke må utbyte ske mot lägre engångs­be­lopp, dock lägst fyr­tio pro­cent av nämnda kapi­tal­värde. har utbyte ägt rum, före­lig­ger ej rätt till vidare ersätt­ning på grund­val av pen ­ sions­po­äng, som dess­förin­nan till­go­do­räk­nats den för­säk­rade. grun­derna för beräk­ningen av kapi­tal­värde som nu sagts fast­stäl­las av konungen. 47 §. då skäl för­an­leda där­till må pen­sion bestäm­mas att intill dess slut­ligt beslut fat­tats utgå enligt de grun­der och på de vill­kor i övrigt som det pen- sions­be­vil­jande orga­net före­skri­ver. §.vid beräk­ning av pen­sions­be­lopp för månad skall den års­pen­sion, fr^ vil­ken beräk­ningen utgår, avrun­das till när­mast lägre hela kron­tal, som är jämnt del­bart med tolv. är års­pen­sions­be­lop­pet lägre än tolv kro­nor, bort ­ fal­ler pen­sio­nen för den månad som beräk­ningen avser. a [il ?/!, ■ ilsisi iära ts i fint c;!i 'slidi ''ii i i v i'/ s >■ k '" n ¬ 1969 • nr 291 745 ning av pen­sion till honom. avdrag som nu sagts må tillika göras för ogul ­ den avgift, såvida enligt 9 § första styc­ket pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats den för­säk­rade för det år som avgif­ten avser. 51 §. f!!?3 ti iiöii iiil^ istss sek k'n lös,: fös iikii dé iilö pf'litei: rätt till pen­sion enligt denna lag kan icke över­lå­tas och må förty ej tagas i mät för gäld. 52 §. stat­liga och kom­mu­nala myn­dig­he­ter ävensom arbets­gi­vare och försäk-​​ rings­in­rätt­ningar äro plik­tiga att på begä­ran lämna pen­sions­myn­dig­he­ten eller lokalt organ som i 3 § sägs upp­gift för namn­gi­ven per­son rörande för ­ hål­lande, som är av bety­delse för tillämp­ningen av denna lag. 53 §. kla­gan över beslut av lokalt organ som i 3 § sägs i ärende enligt denna lag föres genom besvär hos pen­sions­myn­dig­he­ten. besvä­ren skola insän­das eller ingi­vas till det lokala orga­net, som har att insända hand­ling­arna i ären­det till pen­sions­myn­dig­he­ten. kla­gan över pen­sions­myn­dig­he­tens beslut i ärende enligt denna lag föres hos konungen genom besvär. besvä­ren skola insän­das eller ingi­vas till pen ­ sions­myn­dig­he­ten, som har att insända hand­ling­arna till soci­al­de­par­te­men ­ tet. talan mot beslut i annat ärende än som avses i 40 § må full­föl­jas en ­ dast såvida pen­sions­myn­dig­he­ten läm­nat till­stånd där­till. sådant till­stånd skall läm­nas där vid ären­dets behand­ling inom myn­dig­he­ten utta­lats avvi ­ kande mening, så ock där myn­dig­he­ten fin­ner fråga i vil­ken grad den för­säk­ra­des arbets­för­måga ned­satts tvek­sam och tillika av stor bety­delse nr eko­no­misk syn­punkt eller fråga är om tillämp­ning av påföljdsbestäm-​​ inelse eller myn­dig­he­ten eljest fin­ner sär­skilda skäl före­ligga att bevilja till­stånd. pen­sions­myn­dig­he­tens och lokalt organs beslut län­der till efter­rät­telse utan hin­der av förd kla­gan. utan hin­der av vad ovan sägs skall beträf­fande full­följd av talan i vissa fall gälla vad därom är stad­gat i för­fatt­ning som avses i 7 eller 35 §. linli'! 54 §. konungen äger träffa över­ens­kom­melse med främ­mande makt angå­ende tillämp­ning av denna lag helt eller del­vis å per­so­ner, som icke äro svenska med­bor­gare och å vilka lagen ej eljest är tillämp­lig, så ock angå­ende undan ­ tag från vad i lagen stad­gas rörande den, som icke är svensk med­bor­gare eller som är svensk med­bor­gare och bosatt utom­lands eller här i riket an- ställd hos arbets­gi­vare, vil­ken är bosatt utom­lands eller är utländsk juri- disk per­son. 55 §. de när­mare före­skrif­ter som fin­nas erfor­der­liga för tillämp­ningen av denna lag med­de­las av konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, av pen­sions­myn­dig­he­ten. 0* !iv< om lagens ikraft­trä­dande m. m. 56 §. rji denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1960; dock skall pen­sion ej utgå före den 1 janu­ari 1963. 57 §. för­säk­rad, som är svensk med­bor­gare och som är född år 1896, äger rätl till ålderspen­sion, om pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats honom för två år. > :■ i ■c '■’i ’v v i ' i, ‘•c.: ;• i . t . * t ' i' h ' j: \ 11 i t ' : < ¬ c . i \ 746 1959 . nr 291 1 är för­säk­rad, som är svensk med­bor­gare, född under något av åren 1896^- 1914, skall vid tillämp­ning av 12 § första styc­ket talet tret­tio utby­tas mot talet tjugu. beträf­fande för­säk­rad som nu sagts skall 12 § andra och tredje styc­kena icke äga tillämp­ning. om för­säk­rad är svensk med­bor­gare och född under något av åren 1915 -/1923, skall vid tillämp­ning av 12 § talet tret­tio utby­tas mot talet tjugu för­säk­rade är född senare än år 1914; or^ ot* 1q1/1 ökat med ett för varje år, som den och skall för varje år, som den för­säk­rade är född senare än år 1914, ökning som i 12 § andra styc­ket sägs ske med en tion­del av det antal år, för vil­ket den för­säk­rade till följd av undan­ta­gan­det icke till­go­do­räk­nats pen­sions ­ poäng eller gått för­lus­tig mer än en poäng. ö 58 §. för år 1960 skall pen­sions­grun­dande inkomst icke beräk­nas för den som under året uppnår sex­tio­fem års ålder. avgift som i 33 § sägs skall för år 1960 icke erläg­gas för lön eller annan ersätt­ning till arbets­ta­gare, som under året fyl­ler sex­tio­fem år. i 59 §. 'p'y. för år 1960 skall den i 32 § omför­mälda pro­cent­sat­sen fast­stäl­las år 1959. för­slag som i 32 § andra styc­ket sägs skall fram­läg­gas första gången år 1963 och andra gången år 1967. in 60 §, anmä­lan som i 36 § första styc­ket sägs må med gil­tig­het från och med år 1960 göras under nämnda år samt under första halv­å­ret 1961. 61 §. l-​ivad i 44 § stad­gas skall ej äga tillämp­ning i fall då liv­ränta eller sjukpen-​​ ; ning som där sägs utgår på grund av skada som inträf­fat före den 1 janu­ari ^ 1966. 'f 62 §. f, konungen äger för­ordna, att upp­gif­ter, som enligt denna lag skola hand- : havas av pen­sions­myn­dig­he­ten, tills vidare skola full­gö­ras av annan myn- / dig­het. i”. ^ 11 ' det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera ; visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigilf ,1 bekräfta låtit. stock­holms slott den 28 maj 1959. gustaf adolf v 4 'au'-i (l. s.) (soci­al­de­par­te­men­tet) tor­sten n ils­son i '-!< il i v <3 % >**■ ^ a' ¬