SFS 2011:1257 Lag om änd­ring i soci­al­av­giftsla­gen (2000:980)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i soci­al­av­giftsla­gen (2000:980); utfär­dad den 1 decem­ber 2011. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs i fråga om soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 5, 7, 10, 11, 21 och 24 §§, 3 kap. 12, 15–16 och 18 §§, 4 kap. 1 och 2 §§ samt rubri­ken när­mast före 2 kap. 5 § ska ha följan-​​ de lydelse, dels att rubri­kerna när­mast före 3 kap. 8 och 11 §§ ska lyda ”inkoms­ter för den som är god­känd för f-​skatt” och ”ersätt­ning till näringsid­kare som inte är god­känd för f-​skatt”, dels att det i lagen ska infö­ras fyra nya para­gra­fer, 2 kap. 10 a–10 d §§, av föl­jande lydelse. 1 kap. 5§ i denna lag avses med god­kän­nande för f-​skatt: sådant god­kän­nande som inne­bär att innehava-​​ ren ska betala f-​skatt enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), närings­verk­sam­het: närings­verk­sam­het enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), inkomst av tjänst: inkomst i inkomst­sla­get tjänst enligt inkomstskatte-​​ lagen. vad som sägs i denna lag om han­dels­bo­lag och om delä­gare i dem gäl­ler också i fråga om euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar (eeig) och delä­gare i dem. 2 kap. mot­ta­ga­ren av ersätt­ningen är god­känd för f-​skatt 5§ arbets­gi­var­av­gif­ter ska inte beta­las om den som tar emot ersätt­ning för arbete är god­känd för f-​skatt antingen när ersätt­ningen bestäms eller när den beta­las ut. en upp­gift om god­kän­nande för f-​skatt från mot­ta­ga­ren får god- tas om den läm­nas i en hand­ling som upp­rät­tas i sam­band med upp­dra­get och som inne­hål­ler nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren. om utbe­ta­la­ren kän­ner till att en upp­gift om god­kän­nande för f-​skatt är orik­tig, får den inte god­tas. 1 prop. 2010/11:165, bet. 2011/12:sku3, rskr. 2011/12:28. sfs 2011:1257 utkom från tryc­ket den 13 decem­ber 2011 2 sfs 2011:1257 om mot­ta­ga­ren är god­känd för f-​skatt med vill­kor enligt 9 kap. 3 § skat- teför­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), gäl­ler första styc­ket första meningen bara om god­kän­nan­det åbe­ro­pas skrift­li­gen. första och andra styc­kena gäl­ler inte ersätt­ning från semes­ter­kassa. 7§ bestäm­mel­serna i 6 § gäl­ler inte om den avgifts­plik­tiga ersätt­ningen utgör 1. en utgift i en av utgi­va­ren bedri­ven närings­verk­sam­het, eller 2. sådan ersätt­ning till en för­myn­dare, god man eller för­val­tare som avses i 12 kap. 16 § för­äld­ra­bal­ken. bestäm­mel­serna i 6 § gäl­ler inte hel­ler om utgi­va­ren och mot­ta­ga­ren har kom­mit över­ens om att arbets­gi­var­av­gif­ter ska beta­las på ersätt­ningen. en sådan över­ens­kom­melse gäl­ler dock inte om mot­ta­ga­ren är god­känd för f-​skatt utan sådant vill­kor som avses i 9 kap. 3 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). 10 § 2 löner, arvo­den, för­må­ner och andra ersätt­ningar för arbete är av- gifts­plik­tiga. det­samma gäl­ler annat som utges med anled­ning av ett avtal om arbete, dock inte pen­sion. 10a§ för­må­ner ska vär­de­ras enligt bestäm­mel­serna i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) med föl­jande undan­tag: 1. vär­det av för­mån av bostad i sve­rige som inte är semes­ter­bo­stad eller bostad som avses i 61 kap. 3 a § inkomst­skat­te­la­gen ska beräk­nas enligt vär- deta­bel­ler, och 2. vär­det av driv­me­dels­för­mån som avses i 61 kap. 10 § inkomstskattela-​​ gen ska beräk­nas till mark­nads­vär­det. de tabel­ler som avses i första styc­ket 1 ska ange för­mån­svär­det av en bo- stad till den genom­snitt­liga kost­na­den per kvadrat­me­ter bostads­yta inom ett område där boen­de­kost­na­derna är i huvud­sak enhet­liga. för­mån­svär­det för en bostad som lig­ger utan­för tätort och dess när­om­råde ska dock bestäm­mas till 90 pro­cent av den lägsta genom­snitts­kost­na­den. 10 b § bestäm­mel­serna om juste­ring av vär­det av bil­för­mån eller kostför-​​ mån i 61 kap. 18, 19 och 19 b §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) får tilläm-​​ pas bara om skat­te­ver­ket på begä­ran av utgi­va­ren har beslu­tat om en juste-​​ ring. 10 c § om vär­det av bostads­för­mån enligt 10 a § första styc­ket 1 avvi­ker med mer än 10 pro­cent från det värde som föl­jer av 61 kap. 2 eller 20 § in- komst­skat­te­la­gen (1999:1229), får skat­te­ver­ket på begä­ran av utgi­va­ren be- stämma vär­det av för­må­nen. 10 d § om skat­te­ver­ket har bestämt ett för­mån­svärde enligt 10 b eller 10 c §, ska utgi­va­ren under­rätta mot­ta­ga­ren om beslu­tet. 2 änd­ringen inne­bär att andra styc­ket upp­hävs. 3 sfs 2011:125711 § 3 med ersätt­ning för arbete lik­ställs i denna lag 1. kost­nads­er­sätt­ning och sådan ersätt­ning som enligt 10 kap. 3 § andra styc­ket 9 och 10 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska räk­nas som ersätt-​​ ning för arbete, 2. garan­ti­be­lopp enligt löne­ga­ran­ti­la­gen (1992:497), 3. ersätt­ning som utges till för­säk­rings­kas­san enligt 24 § första styc­ket la- gen (1991:1047) om sjuk­lön, var­vid ersätt­ningen ska anses ha beta­lats ut till den per­son som sjuk­lö­nen avser, 4. fors­karsti­pen­dium från euro­pe­iska uni­o­nen eller euro­pe­iska atomener-​​ gige­men­ska­pen (marie curie-​​sti­pen­dium), om sti­pen­diet utges av en fysisk per­son bosatt i sve­rige eller av en svensk juri­disk per­son, och 5. ersätt­ning från semes­ter­kassa. 21 § om en ersätt­ning till viss del mot­sva­rar utgif­ter i arbe­tet är ersättning-​​ en till den delen avgifts­fri, om ifrå­ga­va­rande utgif­ter under året kan beräk­nas uppgå till minst 10 pro­cent av ersätt­ningen från utgi­va­ren under samma år. detta gäl­ler inte ersätt­ning som bes­kat­tas enligt lagen (1991:586) om sär- skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta. utgif­terna får för bestämda yrkes­grup­per beräk­nas enligt scha­blon grun- dad på de genom­snitt­liga utgif­terna inom respek­tive grupp. om det inte finns någon sådan scha­blon som avses i tredje styc­ket, ska skat­te­ver­ket på begä­ran av den som ger ut ersätt­ning för utgif­terna bestäm-​​ ma hur utgif­terna ska beräk­nas. om utgif­terna har beräk­nats enligt tredje eller fjärde styc­ket, ska utgi­va­ren under­rätta mot­ta­ga­ren om beslu­tet. 24 § under­la­get för beräk­ning av arbets­gi­var­av­gif­ter (avgifts­un­der­la­get) är sum­man av de avgifts­plik­tiga ersätt­ningar som den avgifts­skyl­dige har utgett under en kalen­der­må­nad. ersätt­ning som avses i 1 § andra styc­ket ska räk­nas in i under­la­get för den kalen­der­må­nad under vil­ken utgi­va­ren fick kän­ne­dom om att rät­tig­he­ten har utnytt­jats eller över­lå­tits. ersätt­ningar som avses i 2 och 3 §§ ska räk­nas in i under­la­get för den ka- len­der­må­nad under vil­ken den avgifts­skyl­dige fick kän­ne­dom om ersättning-​​ en. i avgifts­un­der­la­get ska också ingå tidi­gare under året utgi­ven avgifts­fri er- sätt­ning som sam­man­räk­nad med en ersätt­ning som utgetts under kalender-​​ måna­den blir avgifts­plik­tig. 3 kap. 12 § under­la­get för beräk­ning av egen­av­gif­ter (avgifts­un­der­la­get) är sum- man av de avgifts­plik­tiga net­to­in­koms­terna enligt beslut om slut­lig skatt för den avgifts­skyl­dige. ett under­skott i en närings­verk­sam­het får inte minska ett över­skott i en an- nan närings­verk­sam­het. avgifts­un­der­lag ska inte fast­stäl­las, om den avgifts­skyl­dige avli­dit under beskatt­nings­å­ret. 3 senaste lydelse 2011:294. 4 sfs 2011:1257 15 § den som vid ingången av beskatt­nings­å­ret har fyllt 65 år ska bara be- tala ålderspen­sions­av­gif­ten. 15a§ 4 den som vid ingången av beskatt­nings­å­ret inte har fyllt 26 år ska betala hela ålderspen­sions­av­gif­ten men bara en fjär­de­del av de övriga egen- avgif­terna. pro­cent­ta­len för avgif­terna ska efter kvo­te­ringen anges med två deci­ma­ler så att övriga deci­ma­ler fal­ler bort. 16 § 5 den som har haft hel all­män ålderspen­sion enligt socialförsäkrings-​​ bal­ken hela beskatt­nings­å­ret ska bara betala ålderspen­sions­av­gif­ten. det- samma gäl­ler den som har haft hel sju­ker­sätt­ning eller hel aktivitets-​​ ersätt­ning enligt samma balk någon del av beskatt­nings­å­ret. 18 § 6 vid beräk­ning av egen­av­gif­ter ska, efter begä­ran i inkomstdekla-​​ ratio­nen, avdrag göras med 5 pro­cent av avgifts­un­der­la­get, dock högst med 10 000 kro­nor per år. första styc­ket gäl­ler bara 1. till den del avgifts­un­der­la­get utgörs av avgifts­plik­tig inkomst av nä- rings­verk­sam­het, 2. om den del av avgifts­un­der­la­get som utgörs av avgifts­plik­tig inkomst av närings­verk­sam­het över­sti­ger 40 000 kro­nor, 3. om den avgifts­skyl­dige vid ingången av beskatt­nings­å­ret har fyllt 26 men inte 65 år och inte bara ska betala ålderspen­sions­av­gif­ten enligt 16 §, och 4. om avdra­get upp­fyl­ler vill­ko­ren för att utgöra stöd av mindre bety­delse enligt – kom­mis­sio­nens för­ord­ning (eg) nr 1998/2006 av den 15 decem­ber 2006 om tillämp­ningen av artik­larna 87 och 88 i för­dra­get på stöd av mindre bety­delse, – kom­mis­sio­nens för­ord­ning (eg) nr 875/2007 av den 24 juli 2007 om tillämp­ningen av artik­larna 87 och 88 i eg-​för­dra­get på stöd av mindre bety- delse inom fis­ke­ri­sek­torn och om änd­ring av för­ord­ning nr 1860/2004, eller – kom­mis­sio­nens för­ord­ning (eg) nr 1535/2007 av den 20 decem­ber 2007 om tillämp­ningen av artik­larna 87 och 88 i eg-​för­dra­get på stöd av mindre bety­delse inom sek­torn för pro­duk­tion av jord­bruks­pro­duk­ter. 4 kap. 1§ före­skrif­ter om för­fa­ran­det vid uttag av avgif­ter enligt denna lag finns i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). bestäm­mel­serna om ompröv­ning och över­kla­gande i 66 och 67 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen gäl­ler för beslut enligt 2 kap. 10 b och 10 c §§ samt 2 kap. 21 § fjärde styc­ket. beslu­ten ska vid tillämp­ningen av bestämmelser-​​ na i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen anses som beslut om arbets­gi­var­av­gif­ter. 4 senaste lydelse 2008:1266. 5 senaste lydelse 2010:1282. 6 senaste lydelse 2010:436. 5 sfs 2011:12572§ 7 i fråga om avgift som avses i denna lag gäl­ler vad som före­skrivs om skatt i skat­te­brottsla­gen (1971:69). 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012. 2. de nya bestäm­mel­serna om arbets­gi­var­av­gif­ter i 2 kap. 5, 7, 10–11, 21 och 24 §§ samt 4 kap. 1 och 2 §§ tilläm­pas på ersätt­ning som beta­las ut efter den 31 decem­ber 2011. 3. de nya bestäm­mel­serna om egen­av­gif­ter i 3 kap. 12, 15–16 och 18 §§ samt 4 kap. 1 och 2 §§ tilläm­pas på inkomst som upp­bärs efter den 31 janu- ari 2012, dock inte om beskatt­nings­å­ret har bör­jat före den 1 feb­ru­ari 2012. på rege­ring­ens väg­nar peter nor­man peter ljung­qvist (finans­de­par­te­men­tet) 7 senaste lydelse 2003:551. kar­nov group swe­den ab, tel. 08-​587 671 00 edita västra aros, väs­terås 2011