SFS 2019:464 Lag om änd­ring i brotts­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i brotts­bal­ken utfär­dad den 5 juni 2019 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om brotts­bal­ken dels att 26 kap. 24 § ska upp­höra att gälla, dels att nuva­rande 28 kap. 6 a och 6 b §§ ska beteck­nas 28 kap. 6 b och 6 c §§, dels att 26 kap. 10–22 §§, 28 kap. 6 och 7 §§, 34 kap. 4 och 5 §§, 37 kap. 7 och 11 §§, 38 kap. 10 och 12 §§ och de nya 28 kap. 6 b och 6 c §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras två nya para­gra­fer, 26 kap. 14 a § och 28 kap. 6 a §, av föl­jande lydelse. 26 kap. 10 §2 efter den vill­kor­liga fri­giv­ningen gäl­ler en prö­vo­tid som mot­sva­rar den straff­tid som åter­står vid fri­giv­ningen, dock minst tre­hund­ra­sex­tio­fem dagar. straf­fet är helt verk­ställt vid prö­vo­ti­dens utgång för­ut­satt att vill­kor­ligt med­gi­ven fri­het inte längre kan för­kla­ras för­ver­kad. 11 §3 den fri­givne ska under prö­vo­ti­den vara sköt­sam och efter för­måga för­söka för­sörja sig och betala ska­de­stånd som har dömts ut på grund av brot­tet. den fri­givne är under prö­vo­ti­den skyl­dig att inställa sig hos kriminal-​​ vår­den efter kal­lelse. 12 §4 den som är vill­kor­ligt fri­gi­ven ska stäl­las under över­vak­ning om det behövs för att minska ris­ken att han eller hon begår nya brott eller för att på annat sätt under­lätta hans eller hen­nes anpass­ning i sam­häl­let. beslut i fråga om över­vak­ning med­de­las av kri­mi­nal­vår­den. om inte annat har beslu­tats upp­hör över­vak­ningen vid prö­vo­ti­dens ut- gång. 13 §5 över­vak­ningen och kri­mi­nal­vår­den i fri­het i övrigt bedrivs under led­ning av kri­mi­nal­vår­den. 1 prop. 2018/19:77, bet. 2018/19:juu25, rskr. 2018/19:228. 2 senaste lydelse 2018:1253. 3 senaste lydelse 2018:1253. 4 senaste lydelse 2005:967. 5 senaste lydelse 2005:967. sfs 2019:464 pub­li­ce­rad den 18 juni 2019 2 sfs 2019:464kriminalvården för­ord­nar över­va­kare och får för­ordna en eller flera per­so­ner att biträda vid över­vak­ningen. 14 §6 under över­vak­ningen ska kri­mi­nal­vår­den genom stöd och kon­troll verka för att den fri­givne inte begår nya brott och för att hans eller hen­nes anpass­ning i sam­häl­let även i övrigt främ­jas. för varje fri­gi­ven som står under över­vak­ning ska det upp­rät­tas en indi­vi­du­ellt utfor­mad plan. över­vak­ningen ska pla­ne­ras och utfor­mas till­sam­mans med den dömde och i sam­ver­kan med berörda myn­dig­he­ter. i pla­nen får kri­mi­nal­vår­den med­dela anvis­ningar om vad som ska gälla under över­vak­ningen. 14 a § en kontroll-​​ eller tvångs­åt­gärd får endast använ­das om den står i rim­lig pro­por­tion till syf­tet med åtgär­den. om en mindre ingri­pande åtgärd är till­räck­lig ska den använ­das. 15 §7 den som står under över­vak­ning ska följa den plan för övervakning-​​ en som har upp­rät­tats enligt 14 § andra styc­ket och hålla över­va­ka­ren under­rät­tad om sin bostad, sin sys­sel­sätt­ning och andra för­hål­lan­den av bety­delse för över­vak­ningen. den över­va­kade är också skyl­dig att inställa sig hos över­va­ka­ren efter kal­lelse och i övrigt hålla kon­takt med över­va­ka­ren enligt den­nes anvis­ningar. kri­mi­nal­vår­den får bestämma att den över­va­ka­des skyl­dig­he­ter enligt första styc­ket även ska gälla gente­mot en anställd vid kri­mi­nal­vår­den eller någon annan per­son. 16 §8 om det behövs för att minska ris­ken att den som står under över­vak­ning begår nya brott eller för att på annat sätt under­lätta hans eller hen­nes anpass­ning i sam­häl­let, får kri­mi­nal­vår­den besluta om en sär­skild före­skrift som ska föl­jas av den över­va­kade. en sådan före­skrift ska beslu­tas för en viss tid, högst ett år åt gången. en sär­skild före­skrift får avse 1. på vil­ket sätt och i vil­ken omfatt­ning den över­va­kade ska hålla kon­takt med över­va­ka­ren eller kri­mi­nal­vår­den, 2. skyl­dig­het för den över­va­kade att lämna under­rät­telse till över­va­ka­ren eller kri­mi­nal­vår­den om att han eller hon ute­bli­vit från en arbets­plats, skola eller annan i före­skrif­ten angi­ven verk­sam­het eller inrätt­ning, 3. del­ta­gande i åter­falls­före­byg­gande eller miss­bruks­re­la­te­rad program-​​ verk­sam­het, 4. miss­bruks­vård, psy­ki­a­trisk vård eller annan behand­ling, 5. arbete, utbild­ning eller annan sys­sel­sätt­ning, 6. kon­trol­le­rat boende eller andra anvis­ningar om boen­det, 7. vis­tel­se­ort, eller 8. skyl­dig­het att lämna blod-, urin-, utandnings-​​, saliv-​​, svett-​​ eller hår- prov för kon­troll av att den över­va­kade inte är påver­kad av alko­hol, andra bero­en­de­fram­kal­lande medel, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller någon sådan vara som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor. om den över­va­kade är ska­de­stånds­skyl­dig på grund av brot­tet, får en sär­skild före­skrift beslu­tas om när och hur ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten ska 6 senaste lydelse 2005:967. 7 senaste lydelse 2008:34. 8 senaste lydelse 2005:967. 3 sfs 2019:464fullgöras. en sådan före­skrift får beslu­tas endast i den utsträck­ning det inte kan antas mot­verka den över­va­ka­des anpass­ning i sam­häl­let, med hän­syn till hans eller hen­nes eko­no­miska situ­a­tion eller övriga omstän­dig­he­ter. 17 § om det är sär­skilt ange­lä­get för att minska ris­ken att den över­va­kade begår nya brott, får kri­mi­nal­vår­den besluta om elektro­nisk över­vak­ning för att kon­trol­lera att en före­skrift enligt 16 § följs. elektro­nisk över­vak­ning får beslu­tas för högst sex måna­der åt gången. 18 §9 om det finns anled­ning till det, får kri­mi­nal­vår­den under prö­vo­ti­den ändra beslut enligt 12 §, 13 § andra styc­ket, 16 och 17 §§ eller besluta om nya åtgär­der enligt dessa bestäm­mel­ser. över­va­ka­ren får besluta hur en före­skrift enligt 16 § ska verk­stäl­las i ett sär­skilt fall. över­va­ka­ren får också, med undan­tag för beslut om elektro­nisk över­vak­ning enligt 17 §, till­fäl­ligt jämka beslu­tade före­skrif­ter och anvis-​​ ningar om vad som i övrigt ska gälla för över­vak­ningen. 19 §10 om den fri­givne bry­ter mot före­skrif­ter eller anvis­ningar om vad som i övrigt ska gälla för över­vak­ningen, får kri­mi­nal­vår­den vidta en åtgärd som avses i 18 § första styc­ket. om en sådan åtgärd anses otill­räck­lig, får kri­mi­nal­vår­den besluta att en var­ning ska med­de­las den fri­givne. om en över­trä­delse enligt första styc­ket är all­var­lig och det kan antas att den fri­givne inte kom­mer att rätta sig genom någon sådan åtgärd som kri­mi­nal­vår­den kan vidta enligt första styc­ket, får över­vak­nings­nämn­den för­klara den vill­kor­ligt med­givna fri­he­ten för­ver­kad till en tid om högst 90 dagar varje gång. när tiden för för­ver­kande bestäms ska arten och omfatt­ningen av de över­trä­del­ser som för­an­le­der för­ver­kan­det sär­skilt be- aktas. om det är till­räck­ligt får över­vak­nings­nämn­den i stäl­let vidta en åtgärd enligt första styc­ket. 20 §11 var­ning eller en sådan åtgärd som avses i 18 § första styc­ket får inte beslu­tas efter prö­vo­ti­dens utgång. för­ver­kande av vill­kor­ligt med­gi­ven fri­het får beslu­tas även efter prö­vo­ti­dens utgång om frå­gan innan dess har tagits upp av över­vak­nings­nämn­den. 21 § bestäm­mel­ser om för­ver­kande av vill­kor­ligt med­gi­ven fri­het när den som dömts till fäng­else har begått ett annat brott finns i 34 kap. 22 §12 upp­kom­mer fråga om att för­klara vill­kor­ligt med­gi­ven fri­het för- ver­kad eller att vidta annan åtgärd som avses i 19 § eller åtgärd för att den fri­givne ska under­kasta sig vård eller behand­ling, eller har den fri­givne undan­dra­git sig över­vak­ningen, får över­vak­nings­nämn­den, om omständig-​​ heterna för­an­le­der det, besluta att den fri­givne på lämp­ligt sätt ska omhän­der­tas tills vidare. ett sådant beslut ska omprö­vas så ofta det finns anled­ning till det. ett omhän­der­ta­gande får inte pågå längre än en vecka. om det finns syn­ner­liga skäl, får ett nytt beslut fat­tas om att den fri­givne ska vara omhän­der­ta­gen ytter­li­gare högst en vecka. ett omhän­der­ta­gande får inte pågå efter prö­vo­ti­dens utgång. 9 senaste lydelse 2018:1253. 10 senaste lydelse 1998:604. 11 senaste lydelse 1973:918. 12 senaste lydelse 1983:240. 4 sfs 2019:46428 kap. 6 §13 vad som före­skrivs i 26 kap. 11 och 13–15 §§ ska tilläm­pas på mot- sva­rande sätt beträf­fande den som har dömts till skydds­till­syn. rät­ten ska dock i domen för­ordna över­va­kare, om inte sär­skilda skäl talar mot det. 6 a § om det behövs för att minska ris­ken att den dömde begår nya brott eller för att på annat sätt under­lätta hans eller hen­nes anpass­ning i sam­häl­let, får rät­ten i domen besluta om en sär­skild före­skrift som ska föl­jas av den dömde under prö­vo­ti­den. en sådan före­skrift ska beslu­tas för en viss tid eller tills vidare och avse 1. vis­tel­se­ort eller bostad under högst ett år åt gången, 2. arbete, utbild­ning eller annan sys­sel­sätt­ning, 3. läkar­vård, miss­bruks­vård eller annan behand­ling eller del­ta­gande i sär­skild pro­gram­verk­sam­het, 4. tid och sätt för betal­ning av ska­de­stånds­skyl­dig­het enligt 26 kap. 16 § tredje styc­ket, eller 5. biträde till den ska­de­li­dande enligt 27 kap. 5 § andra styc­ket. om den dömde ska genomgå vård eller behand­ling enligt första styc­ket 3, får en före­skrift enligt 26 kap. 16 § andra styc­ket 8 beslu­tas. över­vak­nings­nämn­den får besluta före­skrift enligt första styc­ket 1–4 och andra styc­ket. över­vak­nings­nämn­den får även ändra eller upp­häva en före- skrift enligt första och andra styc­kena när det finns skäl till det. över­va­ka­ren får med­dela anvis­ningar om hur en före­skrift enligt första styc­ket ska verk­stäl­las i ett sär­skilt fall. över­va­ka­ren får också till­fäl­ligt jämka beslu­tade före­skrif­ter. 6 b §14 i fall som avses i 30 kap. 9 § andra styc­ket 3 ska rät­ten, om den pla­ne­rade behand­lingen är av avgö­rande bety­delse för att döma till skydds-​​ till­syn, i dom­slu­tet ange hur långt fäng­el­se­straff som skulle ha dömts ut, om fäng­else i stäl­let hade valts som påföljd. i ett sådant fall ska det vidare i domen all­tid beslu­tas före­skrift om den behand­lings­plan som den dömde har åta­git sig att följa. i sam­band med en sådan behand­lings­plan får det beslu­tas att den som ansva­rar för behand­lingen ska anmäla till kri­mi­nal­vår­den och åkla­ga­ren, om den dömde all­var­ligt åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter enligt pla­nen. 6 c §15 i fall som avses i 6 b § får rät­ten besluta att den dömde, om han eller hon är häk­tad i målet, i stäl­let ska omhän­der­tas till dess han eller hon över­förts till det behand­lings­hem eller den vård­gi­vare som anges i be- hand­lings­pla­nen. omhän­der­ta­gan­det får inte pågå längre än en vecka. 7 §16 om den dömde inte iakt­tar vad som ålig­ger honom eller henne till följd av domen på skydds­till­syn, får över­vak­nings­nämn­den 1. besluta före­skrif­ter enligt 6 a § första styc­ket 1–4 och andra styc­ket, 2. besluta före­skrif­ter om på vil­ket sätt och i vil­ken omfatt­ning den dömde ska hålla kon­takt med över­va­ka­ren, kri­mi­nal­vår­den eller annan per­son, eller om skyl­dig­het för den dömde att lämna under­rät­telse till över­va­ka­ren eller kri­mi­nal­vår­den om att han eller hon ute­bli­vit från en arbets­plats, skola eller annan i före­skrif­ten angi­ven verk­sam­het eller inrätt­ning, 13 senaste lydelse 1993:209. 14 senaste lydelse av tidi­gare 28 kap. 6 a § 2005:967. 15 senaste lydelse av tidi­gare 28 kap. 6 b § 1992:373. 16 senaste lydelse 2016:491. 5 sfs 2019:4643. för­ordna en eller flera per­so­ner som biträ­der vid över­vak­ningen, 4. besluta om att var­ning ska med­de­las den dömde, eller 5. besluta om över­vak­ning av den dömde under en viss tid efter det att ett år av prö­vo­ti­den har för­flu­tit, dock längst till prö­vo­ti­dens utgång. om över­vak­nings­nämn­den bedö­mer att över­vak­ning som beslu­tats enligt första styc­ket 5 inte längre behövs, får nämn­den besluta att över­vak­ningen ska upp­höra. åtgärd som avses i första styc­ket får inte beslu­tas av övervaknings-​​ nämn­den efter prö­vo­ti­dens utgång. 34 kap. 4 §17 rät­ten får undan­röja en tidi­gare utdömd påföljd och döma till gemen­sam påföljd för den sam­lade brotts­lig­he­ten. ett sådant beslut får med­de­las endast om det finns sär­skilda skäl för det samt den tidi­gare domen har fått laga kraft och dom med­de­las innan den tidi­gare påfölj­den helt har verk­ställts. när påfölj­den för den sam­lade brotts­lig­he­ten bestäms, ska rät­ten ta skä­lig hän­syn till vad den dömde har under­gått till följd av den tidi­gare domen. rät­ten får då döma till fäng­else på kor­tare tid än vad som är före­skri­vet för brot­tet. om fäng­else döms ut och en upp­gift som avses i 27 kap. 2 a § andra styc­ket, 28 kap. 2 a § andra styc­ket eller 28 kap. 6 b § första styc­ket har läm­nats, ska detta beak­tas när straf­fets längd bestäms. 5 §18 tilläm­pas 1 § första styc­ket eller 3 § i fråga om någon som vill­kor­ligt fri­getts från fäng­else, ska, om brot­tet har begåtts under prö­vo­ti­den, den vill- kor­ligt med­givna fri­he­ten eller en del av denna för­kla­ras för­ver­kad om inte sär­skilda skäl talar mot det. som sär­skilda skäl för att inte för­verka eller för att för­verka endast en del av vill­kor­ligt med­gi­ven fri­het får rät­ten beakta 1. om den nya brotts­lig­he­ten i för­hål­lande till den tidi­gare är av lind­rig beskaf­fen­het, 2. om lång tid har för­flu­tit mel­lan brot­ten, eller 3. om ett för­ver­kande annars skulle fram­stå som oskä­ligt. om rät­ten inte beslu­tar om för­ver­kande enligt första styc­ket, får den besluta om åtgärd som avses i 26 kap. 19 § första styc­ket eller för­länga prö­vo­ti­den med högst tre­hund­ra­sex­tio­fem dagar utö­ver den tid som föl­jer av 26 kap. 10 §. rät­ten får dock inte besluta om elektro­nisk över­vak­ning enligt 26 kap. 17 §. en åtgärd enligt tredje styc­ket får beslu­tas endast före prö­vo­ti­dens utgång. för­ver­kande får beslu­tas endast om frå­gan tas upp i ett mål där den fri­givne häk­tats eller fått del av åtal inom ett år från prö­vo­ti­dens utgång. 37 kap. 7 §19 kri­mi­nal­vår­dens beslut enligt 26 kap. 12 § första styc­ket, 13 § andra styc­ket, 15 § andra styc­ket, 16 och 17 §§ och 19 § första styc­ket får över- kla­gas till den över­vak­nings­nämnd inom vars verk­sam­hets­om­råde det fri- vårds­kon­tor lig­ger där den över­va­kade är inskri­ven. 17 senaste lydelse 2016:491. 18 senaste lydelse 2016:491. 19 senaste lydelse 2010:612. 6 sfs 2019:46411 §20 beslut av en över­vak­nings­nämnd i frå­gor som avses i 26 kap. 12 § första styc­ket, 16, 17, 19 och 22 §§ samt 28 kap. 5 a § andra styc­ket, 7 och 11 §§ får över­kla­gas till tings­rät­ten i den ort där över­vak­nings­nämn­den lig­ger. om beslu­tet rör frå­gor som avses i 26 kap. 12 § första styc­ket, 16, 17 eller 19 §, får det över­kla­gas av kri­mi­nal­vår­den. över­kla­gan­det ska ges in till över­vak­nings­nämn­den. kla­go­ti­den räk­nas från den dag då den kla­gande fick del av beslu­tet. vid över­kla­gande gäl­ler lagen (1996:242) om domstols-​​ ären­den. över­vak­nings­nämn­den ska dock inte vara part i dom­sto­len. beslut enligt denna balk av en över­vak­nings­nämnd i andra frå­gor än som avses i första styc­ket får inte över­kla­gas. 38 kap. 10 § var­ning som beslu­tats av dom­stol, över­vak­nings­nämnd eller kri­mi­nal­vår­den ska utan dröjs­mål med­de­las den dömde per­son­li­gen. kan dom­sto­len eller över­vak­nings­nämn­den inte med­dela var­ningen i sam­band med beslu­tet, får det över­läm­nas åt annan dom­stol eller över­vak­nings­nämnd att med­dela den. 12 §21 polis­myn­dig­he­ten ska lämna dom­sto­lar, över­vak­nings­nämn­der och kri­mi­nal­vår­den handräck­ning för den döm­des instäl­lelse i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans eller hen­nes omhän­der­ta­gande enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 6 c § eller 11 §. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2020. 2. bestäm­mel­serna i 26 kap. 11 § sista meningen och 18 § 2 i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för beslut om över­vak­ning som har fat­tats före ikraft­trä­dan­det. 3. bestäm­mel­serna i 26 kap. 19 § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar mor­gan johans­son mat­tias lar­s­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) 20 senaste lydelse 2010:612. 21 senaste lydelse 2010:612.