Lag (1962:120) om straff i vissa fall för orik­tigt ursprungsin­tyg m.m.

1 §   Den som i ursprungsin­tyg eller annan hand­ling, som åbe­ro­pas till bevis för vin­nande av för­måns­be­hand­ling enligt han­dels­ö­ver­ens­kom­mel­ser som Euro­pe­iska uni­o­nen (EU) har ingått eller enligt EU:s rätts­ak­ter, upp­såt­li­gen läm­nat orik­tig upp­gift ägnad att leda till för­måns­be­hand­ling, döms till böter eller fäng­else i högst ett år. Till samma straff döms den som i sam­band med ansö­kan om ursprungsin­tyg upp­såt­li­gen läm­nat orik­tig upp­gift ägnad att leda till för­måns­be­hand­ling samt den som till­han­da­hål­lit en åbe­ro­pad hand­ling med vet­skap om att den inne­hål­ler sådan orik­tig upp­gift. Är brot­tet att anse som grovt döms till fäng­else i högst två år.

Begår någon av grov oakt­sam­het gär­ning som avses i första styc­ket, döms till böter.

Är brott som avses i denna para­graf att anse som ringa, döms ej till ansvar. Lag (2010:1018).

1 a §   Har upp­hävts genom lag (1981:436).

2 §   Den som fri­vil­ligt rät­tar orik­tig upp­gift skall vara fri från straff.

3 §   I tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710) finns bestäm­mel­ser om utred­ning och lag­fö­ring av brott mot denna lag. Lag (2024:716).

4 §   All­mänt åtal för brott som avses i denna lag får väc­kas endast efter med­gi­vande av Tull­ver­ket. Lag (1999:402).

5 §   Rege­ringen med­de­lar när­mare före­skrif­ter om för­un­der­sök­ning rörande brott mot denna lag. Lag (1981:436).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1994:1549
   1. Denna lag trä­der i kraft sam­ti­digt med lagen (1994:1500) med anled­ning av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande beträf­fande gär­ning som begåtts före ikraft­trä­dan­det.