Lag (2009:1427) om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av bötes­straff inom Euro­pe­iska uni­o­nen

1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser för genom­fö­rande av rådets ram­be­slut 2005/214/RIF om tillämp­ning av prin­ci­pen om ömse­si­digt erkän­nande på bötes­straff, änd­rat genom rådets ram­be­slut 2009/299/RIF. Lag (2014:844).

Defi­ni­tion av bötes­straff

2 §   Med ett bötes­straff avses i denna lag en skyl­dig­het enligt en laga­kraft­vun­nen dom, ett straf­fö­re­läg­gande eller ett före­läg­gande av ord­nings­bot att betala böter enligt 25 kap. brotts­bal­ken eller före­tags­bot enligt 36 kap.
brotts­bal­ken samt beslut i ett sådant avgö­rande om rät­te­gångs­kost­na­der och mot­sva­rande ersätt­ning och avgift enligt lagen (1994:419) om brottsof­fer­fond.

3 §   Med ett bötes­straff avses i denna lag också en skyl­dig­het enligt ett laga­kraft­vun­net beslut, som med­de­lats i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen av dom­stol eller av annan myn­dig­het än dom­stol om den som beslu­tet avser har kun­nat få detta prö­vat av dom­stol med sär­skild behö­rig­het i brott­mål, för en fysisk eller en juri­disk per­son att betala ett pen­ning­be­lopp som i den sta­ten utgör påföljd för brott avse­ende brotts­lig eller annan straff­bar gär­ning. Med bötes­straff avses i lagen även en skyl­dig­het enligt ett sådant beslut att betala
   1. annan ersätt­ning till brottsof­fer än sådan som grun­dar sig på ett civil-​rättsligt anspråk,
   2. rät­te­gångs­kost­na­der och mot­sva­rande ersätt­ning, och
   3. pen­ning­be­lopp till en all­män fond eller till en stöd­or­ga­ni­sa­tion för brottsof­fer.

Bötes­straff enligt första styc­ket omfat­tar inte
   1. beslut om för­ver­kande av hjälp­me­del till eller vin­ning av brott, eller
   2. enskilt anspråk som är verk­ställ­bart enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 44/2001 av den 22 decem­ber 2000 om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av beslut på pri­vaträt­tens område.

Infor­ma­tion om verk­stäl­lig­hets­fö­re­skrif­ter

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om verk­stäl­lig­he­ten av denna lag.

2 kap. Verk­stäl­lig­het utom­lands av ett svenskt bötes­straff

Över­sän­dande av ett svenskt beslut om bötes­straff

1 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten prö­var om ett beslut om bötes­straff enligt 1 kap. 2 § ska sän­das över till en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen för erkän­nande och verk­stäl­lig­het i den sta­ten. Ett beslut om bötes­straff får sän­das över om över­sän­dan­det är för­en­ligt med ram­be­slu­tet och det kan antas ge för­de­lar vid indriv­ningen av bötes­straf­fet.

2 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten sän­der över beslu­tet om bötes­straff till en behö­rig myn­dig­het eller en central­myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten.

Beslu­tet om ett bötes­straff får inte sam­ti­digt sän­das över för verk­stäl­lig­het till mer än en med­lems­stat.

För­vand­ling av bötes­straff

3 §   Om ett beslut om bötes­straff sänds över för verk­stäl­lig­het till en annan med­lems­stat, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inte tillåta att bötes­straf­fet för­vand­las till fäng­else eller annan påföljd i den andra sta­ten.

Fort­satt indriv­ning i Sve­rige

4 §   Har ett beslut om bötes­straff sänts över för verk­stäl­lig­het i en annan med­lems­stat, får fort­satt indriv­ning i Sve­rige inte äga rum.

Om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten har åter­kal­lat verk­stäl­lig­he­ten i den andra med­lems­sta­ten får indriv­ningen åter­upp­tas i Sve­rige. Det­samma gäl­ler om den med­lems­stat, hos vil­ken verk­stäl­lig­het begärts, med­de­lat att bötes­straf­fet helt eller del­vis inte har verk­ställts eller kom­mer att kunna verk­stäl­las i den sta­ten.

Om verk­stäl­lig­het har väg­rats i den andra med­lems­sta­ten på grund av att den dömde dömts för samma gär­ning, får indriv­ningen inte åter­upp­tas i Sve­rige.

3 kap. Erkän­nande och verk­stäl­lig­het i Sve­rige av utländska bötes­straff

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Ett beslut om bötes­straff enligt 1 kap. 3 § som sänds över till Sve­rige, ska erkän­nas enligt bestäm­mel­serna i denna lag och verk­stäl­las enligt vad som är före­skri­vet för verk­stäl­lig­het av ett svenskt bötes­straff om inte annat föl­jer av denna lag.

2 §   Ett bötes­straff som avses i 1 kap. 3 § får verk­stäl­las även om bötes­be­lop­pet över­sti­ger högsta bötes­be­lopp enligt svensk lag.

Bötes­straff som verk­ställs efter beslut enligt denna lag får inte för­vand­las till fäng­else.

3 §   Vid omräk­ning av ett belopp enligt denna lag till svensk valuta ska den väx­el­kurs tilläm­pas som gällde vid tid­punk­ten då det utländska bötes­straf­fet med­de­la­des.

Behö­rig myn­dig­het och hur för­fa­ran­det inleds

4 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten prö­var om ett bötes­straff ska erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige.

5 §   Ett beslut om bötes­straff, som sänds över för erkän­nande och verk­stäl­lig­het, ska åtföl­jas av ett intyg som är upp­rät­tat i enlig­het med for­mu­lä­ret i bila­gan till ram­be­slu­tet.

Inty­get ska vara skri­vet på svenska, danska, norska eller eng­elska eller åtföl­jas av en över­sätt­ning till något av dessa språk.

6 §   Behö­rig myn­dig­het eller central­myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten ska sända över beslu­tet om bötes­straff och inty­get till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.

Beslu­tet om bötes­straff och inty­get ska sän­das över skrift­li­gen genom post, bud eller tele­fax eller, efter över­ens­kom­melse i det enskilda fal­let, på annat sätt.

7 §   Om inty­get som anges i 5 § sak­nas eller till form eller inne­håll är så brist­fäl­ligt att det inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för pröv­ning av frå­gan om erkän­nande och verk­stäl­lig­het, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ge den andra med­lems­sta­tens myn­dig­het möj­lig­het att inom viss tid inkomma med kom­plet­te­ring. Det­samma gäl­ler om beslu­tet om bötes­straff sak­nas.

Verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring

8 §   Om bötes­straf­fet är verk­ställ­bart i Sve­rige ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten besluta att sådan verk­stäl­lig­het kan ske (verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring). Beslu­tet gäl­ler ome­del­bart.

Verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen ska inne­hålla upp­gift om
   1. det belopp i svensk valuta som bötes­straf­fet avser, och
   2. hur den dömde kan över­klaga verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen.

Vid fast­stäl­lande av det belopp som avses i andra styc­ket 1 ska 3 § tilläm­pas. Verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen ska del­ges den dömde.

9 §   Ett beslut av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten att inte med­dela en verkställ-​barhetsförklaring ska inne­hålla skä­len för beslu­tet.

Hin­der mot erkän­nande och verk­stäl­lig­het

10 §   En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring får inte med­de­las om ett sådant intyg som anges i 5 §, trots att den andra sta­tens myn­dig­het beretts till­fälle att inkomma med kom­plet­te­ring, sak­nas eller till form eller inne­håll är så brist­fäl­ligt att det inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för pröv­ning av frå­gan om erkän­nande och verk­stäl­lig­het.

11 §   En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring får inte med­de­las
   1. om det för samma gär­ning med­de­lats dom eller beslut i Sve­rige eller i en annan stat och domen eller beslu­tet i den andra sta­ten, vid ett fäl­lande avgö­rande, har verk­ställts,
   2. om gär­ningen helt eller del­vis begåtts i Sve­rige och den inte mot­sva­rar brott enligt svensk lag eller om en tillämp­ning av 35 kap. 7 § brotts­bal­ken inne­bär att pre­skrip­tion inträtt,
   3. om den dömde inte hade fyllt 15 år när brot­tet begicks,
   4. om en sådan för­kla­ring inte skulle vara för­en­lig med bestäm­mel­ser om immu­ni­tet,
   5. om bötes­straf­fet har beslu­tats efter ett skrift­ligt för­fa­rande och det inte har bekräf­tats i inty­get att den dömde per­son­li­gen eller genom behö­rigt ombud under­rät­tats om sin rätt att bestrida samt om tids­fris­ten för detta, eller
   6. om bötes­straf­fet har med­de­lats efter en för­hand­ling där den dömde inte var per­son­li­gen när­va­rande och om det inte har bekräf­tats i inty­get att något av vill­ko­ren i arti­kel 7.2 i-j i ram­be­slu­tet är upp­fyllt. Lag (2014:844).

Rät­tens pröv­ning

12 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring får av den dömde över­kla­gas till den tings­rätt som enligt 18 kap. 1 § utsök­nings­bal­ken prö­var över­kla­gande av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut. Över­kla­gan­det ska göras skrift­li­gen och ges in till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inom tre vec­kor från den dag då den dömde fick del av verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen.

Ett över­kla­gande som inte har kom­mit in i rätt tid ska avvi­sas av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Om över­kla­gan­det har kom­mit in till tings­rät­ten inom tiden för över­kla­gande, ska den omstän­dig­he­ten att över­kla­gan­det har kom­mit in till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten först där­ef­ter inte för­an­leda att det avvi­sas. Om över­kla­gan­det inte avvi­sas ska myn­dig­he­ten sända det och övriga hand­lingar i ären­det till tings­rät­ten.

Vid över­kla­gande gäl­ler lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte annat föl­jer av denna lag.

Ned­sätt­ning av belop­pet

13 §   Om det under verk­stäl­lig­he­ten fram­kom­mer att bötes­be­lop­pet till viss del har beta­lats eller verk­ställts i en annan med­lems­stat, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten sätta ned belop­pet. Vid ned­sätt­ning tilläm­pas 3 §.

Upp­hä­vande av verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen

14 §   En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring ska upp­hä­vas
   1. om det fram­kom­mer att straf­fet inte får verk­stäl­las i Sve­rige,
   2. om nåd bevil­jats eller annat beslut enligt 12 kap. 9 § rege­rings­for­men har med­de­lats,
   3. om egen­dom som kan använ­das för verk­stäl­lig­het inte påträf­fas eller det av någon annan anled­ning inte är möj­ligt att verk­ställa straf­fet, eller
   4. om begä­ran om verk­stäl­lig­het åter­kal­las.

Beslut om upp­hä­vande av en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring med­de­las av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Rät­ten ska dock fatta beslut i de fall för­kla­ringen, efter ett över­kla­gande, är före­mål för rät­tens pröv­ning eller när rät­ten fast­ställt för­kla­ringen och det är fråga om att upp­häva den enligt första styc­ket 1. Innan rät­ten upp­hä­ver en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ha beretts till­fälle att yttra sig. Om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten upp­hä­ver verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen gäl­ler 9 §.

Om en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring upp­hävs ska de verk­stäl­lig­hets­åt­gär­der som vid­ta­gits återgå. Lag (2010:1439).

Övriga bestäm­mel­ser

15 §   För över­kla­gande av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut i frå­gor som rör verk­stäl­lig­het gäl­ler bestäm­mel­serna i 18 kap.
utsök­nings­bal­ken.

16 §   Vär­det av det som har dri­vits in till­fal­ler sta­ten.
Rege­ringen får, efter över­ens­kom­melse med den andra med­lems­sta­ten, besluta om en annan för­del­ning.