SFS 1964:541

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling 1964 ' nr 541 550 utkom fk^ tryc­ket den 25 ang. 1964 nr 541 lag om behand­ling i fång­vårds­an­stalt; given stock­holms slott den 6 maj 1964. vi gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt: att vi, med riks­da­gen^, fun­nit gott för­ordna som föl­jer. 1 kap. inle­dande bestäm­mel­ser 1 §. denna lag avser behand­lingen i anstalt av dem som dömts till fäng­else, ung­doms­fäng­else eller inter­ne­ring och dem beträf­fande vilka för­ord­nals om behand­ling enligt 28 kap. 3 § brotts­bal­ken. vad i lagen stad­gas om dem som dömts till fäng­else gäl­ler även dem som ålagts fäng­else såsom för­vand­lings­straff för böter. 2 §. kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen har att leda och öva inse­ende över behand­lingen av dem som inta­gas i fång­vårds­an­stalt, 3 §. fång­vårds­an­stalt kan vara öppen eller slu­ten. konungen för­ord­nar \alka anstal­ter som skola vara ung­dom­san­stal­ter och vilka som skola vara inter­ne­rings­an­stal­ter. vad i denna lag sägs om anstalt skall ock gälla avdel­ning av anstalt. 2 kap. om doms beford­ran till verk­stäl­lig­het ås liar den som dömts till fäng­else, ung­doms­fäng­else eller inter­ne­ring icke inom före­skri­ven tid full­följt talan i målet såvitt angår den ådömda påfölj den, må domen i denna del verk­stäl­las utan hin­der av full­följd å åkla­ga­res eller mål­sä­gan­des sida. i vissa fall, varom är sär­skilt stad­gat, må dom som avses i första styc­ket verk­stäl­las utan hin­der av att tiden för full­följd av talan i målet ej gått till ända. ' prop. 1964:76; l'u 23; rskr 169. * 342—64s00ö, su cnsh jör­falt­nings­sam­li­i­ifj 196-'t,nr 541—550 ¬ cicn ådö­i­i­icla påfölj­den och med­gi­ver r, §. nöid­förjchi­ring av den som är häklad i malel -lys^'es i vitt­nes när­varo in, för stvrcs­mai­i­nen vid den fång­vårds­an­stalt eller före­stån­da­ren för det hiiki, där han för­va­ras eller, om han hål­les i ini­li­lar­häkte, inför den hefatt­nini;<i, havare som har upp­sikt över häk­tet. är den som sålunda äger mot­taga nöjd­för­kla­ring e] till­stä­des, ma för­kla­ringen avgi­vas inför den som j hans ställe. ej inå för­kla­ringen giula ulan alt domen eller rät­tens bevis om målets utgång, såvitt rör den dömde, fin­nes all tillgå för den som mol­tagn för­kla­ringen samt den dömde haft betän­ke­tid till andra dagen efter deq^ia domen vid rät­ten avkun­na­des för honom eller annor­le­des del­gavs honoiu. till­fälle skall såvitt möj­ligt bere­das den dömde att under betän­ke­ti­den saim råda med sin för­sva­rare. myn­dig­het som äger mot­taga nöjd­för­kla­ring enligt första styc­ket slmlt så snart "ske kan erinra den häk­tade om hans rätt alt avgiva sådan för­kliv ring och vad där­vid är att iakt­taga samt ä den dag, då nöjd­för­kla­ring furst kan avgi­vas, vare sig det är söckcn­dag eller helg­dag, efter­höra huruvida han vill avgiva sådan för­kla­ring. 7 §. vad i g § år stad­gat om den som är häk­tad i målet skall aga mot­sva­rande til­lärap­ning med avse­ende å den som under­går fäng­else eller eljest är inl.v gen i fång­vårds­an­stalt. 8 §. den som icke är häk­tad eller inta­gen i fång­vårds­an­stalt må, med avliim-​​ nandc av domen eller sådant bevis som sägs i g §, avgiva nöjd­för­kla­ring in för sty­res­man vid fång­vårds­an­stalt eller den som är i hans ställe, polis­mäi^- tare eller annan polis­chef. den som full­gör mili­tär­tjänst­gö­ring inä ock av giva för­kla­ringen inför befatt­nings­ha­vare vid ivrigs­maktcn, som har be straff­nings­rätt över honom i disci­plin­mål. när nöjd­för­kla­ring avglvcs, skal! vittne när­vara. 9 §. myndj­g­het som mot­ta­git nöjd­förl­da­ring skal! göra anteck­ning därom a py grund varav för­kla­ringen avgi­vits. anteck­ningen sk.all jäm­väl under­skri­vas av den dömde och vitt­net. om avgi­ven nöjd­för­kla­ring skall under­rät­telse oför­dröj­li­gcn avsän­das !i!l den dom­stol som med­de­lat domen. myn­dig­het som äger mot­taga nöjd­för­kla­riug skall föra sär­skilda mimu's- ant­cek­nm­gar över dylilca för­kla­ringar och ät^dirdcr som avses i g § styc­ket. ^ ivih'jltt­nltt fung­clsc,'ung­do­ins­flinq­cisc cllcr ink-​rikn"?-haki.ul, ina­lol, nar domen n.ä ver kssällns. sknll slvrcs­man­nen vid den re>k ¬ 1964 . nr 541 1243 vårds­an­stalt eller före­stån­da­ren för det kakte där han för­va­ras euer, om han hål­les i mih­tar­häkte, den befatt­nings­ha­vare som har upp­sikt över häk tet ome­del­bart befordra domen till verk­stäl­lig­het. den som håues häk­tad annor­stä­des an i fång­vårds anstalt skall enligt bestäm­mel­ser som med­de­las av kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen för­pas­sas till lämp­lig sådan anstalt. är den dömde icke häk­tad, skall polis­myn­dig­he­ten i den ort, där han vis­tas, för verk­stäl­lig­het för­passa honom till fång­vårds­an­stalt, vari han enligt före­skrif­ter som med­de­las av kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen skall inta­gas. avgi­ver den domde nöjd­för­kla­ring, skall den myn­dig­het som mot­ta­ger nöjd. för­kla­ringen lata verk­ställa för­pass­ningen. fin­nes det kunna ske utan fara för att den dömde a^vike^, må han i stäl­let för att för­pas­sas till fång­vårds anstalt före­läg­gas att inställa sig vid sådan anstalt, mot­ta­ges nöjd­för­kla ring å den anstalt, vari den dömde skall inta­gas, eller är han inta­gen i fång vårds­an­stalt när domen eljest före­kom­mer till verk­stäl­lig­het, skall sty­resr man­nen eller den som är i hans ställe ome­del­bart befordra domen till verk stäl­lig­het. beträf­fande häk­tad som hål­les i mili­tär­häkte samt den som avgi­vit nöjd- förl­da­ring inför befatt­nings­ha­vare vid krigs­mak­ten ankom­mer det på polis myn­dig­he­ten i orten att, efter anmä­lan av veder­bö­rande befatt­nings­ha­vare, verk­ställa för­pass­ning eller med­dela före­läg­gande som avses i denna para graf. 12 §. har någon dömts till fäng­else och visar han innan verk­stäl­lig­he­ten bör jat att till konungen ingi­vits ansö­kan att han måtte av nåd bliva befriad från straf­fet eller få detta utbytt mot böter eller disci­plin­bot, vill­kor­lig dom, skydds­till­syn eller över­läm­nande till sär­skild vård, skall, om han ej är häk tad och nåd ej tidi­gare sökts i målet, med verk­stäl­lig­he­ten anstå i avvak tan på konung­ens beslut i anled­ning av nåde­an­sök­ningen. på ansö­kan av den som icke är häk­tad må upp­skov med verk­stäl­lig­he­ten av fäng­else be\dljas under viss tid, högst sex måna­der från den dag då do men må verk­stäl­las mot honom, om med hän­syn till den döm­des häl­so­till stånd eller yrkes­ut­öv­ning eller övriga för­hål­lan­den syn­ner­liga skäl för upp skov prö­vas före­ligga. kvinna som är havande eller ammar barn må be vil­jas upp­skov under tid som prö­vas skä­lig. beslut i ärende som bär avses med­de­las av läns­sty­rel­sen i den ort där den dömde vis­tas. ansö­kan ingi­ves till polis­myn­dig­he­ten i orten, som det ålig­ger att med eget ytt­rande skynd samt insända ansök­ningen till läns­sty­rel­sen. vad i första och andra styc­kena sägs skall ej gälla, om skä­lig anled­ning före­kom­mer att den dömde avvi­ker. före­kom­mer sådan anled­ning sedan upp­skov enligt andra styc­ket bevil­jats, skall beslu­tet åter­kal­las. beslut, vari­ge­nom ansö­kan om upp­skov avsla­gits eller beslut om upp­skov åter­kal­lats, län­der ome­del­bart till efter­rät­telse, såvida ej annorlunda för ord­nas. konungen äger med­dela bestäm­mel­ser angå­ende anstånd under högst sex måna­der med verk­stäl­lig­he­ten av dom beträf­fande den som dömts till fäng­else och icke är häk­tad eller eljest inta­gen i fång­vårds­an­stalt. 13 §. om i högre rätt tiden för fäng­else vars verk­stäl­lig­het bör­jat för­länges el ler i dess ställe domes till ung­doms­fäng­else eller till inter­ne­ring, skall verk stäl­lig­he­ten fortgå enligt den tidi­gare domen till dess den dömde avgi­ver uöjd­för­kla­ring i fråga om den nya domen eller denna eljest må verk­stäl­las. ¬ 1964 ' nr 541 har någoa bör­jat undergå ung­doms­fäng­else och domes han i stäl­let u ]] f'ln'^else eller inter­ne­ring, skall ock verk­stäl­lig­he­ten fortgå enligt deu ti fi: ftare domen till dess den nya domen må verk­stäl­las. det­samma skall gäuj om någon som bör­jat undergå inter­ne­ring i stal­let domes till fai­i­gelse clle^ ungdomsfängelsc-​​ 14 §. bestäm­mel­serna i 4—11 och 13 §§ skola äga mot­sva­rande tillänip­ninr när dom­stol för­ord­nar om ute­rin­tag­ning i anstalt av den som dömts till utig, doms­fäng­cise eller inter­ne­ring. 15 §. för­ord­nas i dom å skydds­till­syn jäm­likt 28 kap. 3 § brotts­bal­ken om be hand­ling i anstalt, skall vad ovan i 4, ii och 13 §§ ävensom, där­est den döm de avg­hit nöjd­för­kla­ring varom stad­gas i brotts­bal­ken, 5 § sägs äga m ot sva­rande tillämp­ning. j^led­de­las under prö­vo­li­den för­ord­nande om sächn behand­ling, skola bestäm­mel­serna i 4—11 och 13 g§ äga mot­sva­rande til!- lämp­ning. 3 kap. om beräk­ning av straff­tid m. m. 16 §. vid verk­stäl­lig­het av fäng­else skall straff­ti­den, om ej annat föl­jer av v.id nedan stad­gas, räk­nas, när den dömde hål­les häk­tad i målet, från den (b ig då domen rnå verk­stäl­las och i annat fall från den dag då han för straf­fets under­gå­ende inta­ges i fång­vårds­an­stalt eller, om han är inta­gen i sådan an stalt, från den dag då domen hos stj­mes­manncn före­lig­ger till verk­stäl­lig­het. avgi­ves av den som är häk­tad nöjd­för­kla­ring inom tio dagar från den dag då domen med­de­la­des, skall straff­ti­den räk­nas från den dagen. 17 g. för den som bör­jat undergå fäng­else på viss tid skall krirainalvårdssty-​​ giv­ning tidi­gast kan ske. när änd­ring i bestu­let påkal­las av omslän­dig­lictcrna, skall sty­res­man­nen göra ani­nä­laii därom till krir­ni­nal­vårds­stjtclscn som har att för­ordnn i ären­det. 18 §. skall tid för fäng­else räk­nas efter månad eller år, anses som slut­dag'k-^ dag som genom sitt tal i måna­den mot­sva­rar den från vil­ken strafftulcri vak­nas. fin­nes cj mot­sva­rande dag i sli­it­må­na­den, skall den måna­dens ja dag anses som slut­dag. ingå jäm­väl dagar i tiden, skall anta­let dny^ lag­gas till slut­da­gen for den övriga tiden. ^ ar tiden för fäng­else bestämd alle­nast i dagar, skall anta­let dagar till den dag från vil­ken tiden räk­nas. upp­kom­mer vid beräk­ning av tid för fäng­else del av månad, anses nåden utgöra ircl­tio dagar. del av dag bort­fal­ler. §• alt fäng­else skall anses till viss del vcrk­stälk a t en domde hål­lits i båktc eller under­gått ung­doms­fäng­else el e ,| ler­nenng eller behand­ling varom stad­gas i 28 kap. 3 § brotts­bal­ken, sk.'h ¬ 1964 . nr 541 1245 först beräk­nas slut­dag utan avse­ende därå och avdra­get räk­nas från den dagen. ingå dagar i avdra­get, skola de från­räk­nas sist. avbrott i verk­stäl­lig­he­ten av fäng­else ägt rum, skall tiden för avbrot tet l äggas till slut­da­gen, i den man ej annat föl­jer av vad nedan i denna lag stad­gas. ® 20 §. har vill­kor­ligt med­gi­ven fri­het för­kla­rats för­ver­kad, skall åter­sto­den av straf­fet anses såsom nytt straff vid beräk­ningen av tiden. 21 §. före­kom­mer, sedan den dömde bör­jat undergå fäng­else men innan han fri­gi­vits där­i­från, till verk­stäl­lig­het annat sådant straff, skall för bestäm mande av slut­da­gen sam­man­lägg­ning ske av straff­ti­derna. före­komma till verk­stäl­lig­het på en gång dom å fäng­else och heslut om behand­ling varom stad­gas i 28 kap. 3 § brotts­bal­ken, skall denna behand ling övergå till fäng­else i två måna­der. har behand­lingen påbör­jats, när fäng­else förel­com­mer till verk­stäl­lig­het, skall avräk­ning ske av tid mot­sva rande den varun­der behand­lingen pågått. beslut i fall som avses i andra styc­ket med­de­las av kri­mi­nal­vårds­sty­rel sen. den tid av behand­lingen, som enligt sådant beslut skall avräk­nas, an ses vid beräk­ning av tid för vill­kor­lig fri­giv­ning utgöra fäng­else. före­komma till verk­stäl­lig­het på en gång flera för­ord­nan­den om behand ling varom stad­gas i 28 kap. 3 § brotts­bal­ken, skall tiden för behand­lingen beräk­nas efter det för­ord­nande som först bör­jat verk­stäl­las. 22 §. vad i detta kapi­tel är stad­gat om beräk­ning av tid för fäng­else skall i till lämp­liga delar gälla i fråga om tid för behand­ling varom stad­gas i 28 kap. 3 § brotts­bal­ken och för ung­doms­fäng­else eller inter­ne­ring. 4 kap. all­männa bestäm­mel­ser om de intag­nas behand­ling 23 §. inta­gen skall behand­las med fast­het och all­var och med altt­ning för hans män­ni­sko­värde. han skall sys­sel­sät­tas med lämp­ligt arbete och i ö"vtigt er hålla sådan behand­ling att hans anpass­ning i sam­häl­let främ­jas. skad­liga verk­ningar av fri­hets­för­lus­ten skola såvitt möj­ligt före­byg­gas. till led­ning för en plan­mäs­sig behand­ling av den intagne skall i erfor­der lig omfatt­ning verk­stäl­las under­sök­ning av hans lev­nads­om­stän­dig­he­ter, per­son­liga utveck­liug, häl­so­till­stånd, anlag och kun­ska­per. den intagne är skyl­dig att med flit och ord­ning utföra arbete som åläg­ges honom samt att ställa sig till efter­rät­telse för anstal­ten gäl­lande ord­nings reg­ler ävensom de före­skrif­ter och till­sä­gel­ser som med­de­las av anstal­tens per­so­nal. 24 §. där­est men för inta­gens lu-​opps­liga eller själs­liga hälsa inträ­der eller up pen­bar­li­gen kan befa­ras inträda genom tillämp­ning av bestäm­melse i denna lag, göres den jämk­ning som prö­vas nödig för avhjäl­pande eller före­byg gande av sådant men. om det erfordras för att upp­rätt­hålla ord­ning och säl­ter­het inom anstal ten, må de för­må­ner inskrän­kas som enligt denna lag till­komma inta­gen. ¬ ^940 • nr 541 25 §. vid de intag­nas för­del­ning och behand­ling skall hän­syn tagas till derv rddcr, häl­so­till­ständ. sin­nes­be­skaf­fen­het, karak­tär­se­gen­ska­per, tidi­gare del, arbets­för­måga, anlag ocli ntbild­ning. mcnhg inver­kan de intagna eniei lan skall så långt möj­ligt för­hind­ras. _ _ _ mån och kvin­nor skola hål­las åtskilda, såvitt inoj­ligt i sär­skilda anstal­ter 26 §. med­för kvinna vid intag­ning spått barn eller föder hon där­ef­ter barn må hon erhålla till­stånd att behålla bar­net lios sig iindcr amnings­ti­den och om sär­skilda för­hål­lan­den påkalla det, jäm­väl utö­ver nämnda tid. innan sådant till­stånd läm­nas, skall sam­råd äga nim med läns­sty­rel­sen i det län där kvdn­nan har sitt hem­vist. 27 §. sjuk­nar inta­gen, skall han vår­das enligt anvis­ningar av läkare vid anstal ten. angå­ende över­fö­rande till sin­nessjn­kav­del­ning för vård eller observa tion är sär­skilt stad­gat. för under­sök­ning eller behand­ling av inta­gen må anli­tas läkare utom an stal­ten. kan erfor­der­lig under­sök­ning eller behand­ling icke lämp­li­gen sko inom fång­vårds­an­stalt, må inta­gen över­fö­ras till all­mänt sjlik­hus. för­loss ning av inta­gen kvinna skall såvitt möj­ligt ske på sjuk­hus eller för­loss­nings hem, och kvin­nan skall, om så fin­nes behöv­ligt, i god tid före för­loss­ning en över­fö­ras dit eller till annat hem där hon kan eidiålla lämp­lig vård. när det i sär­skilt fal] fin­nes erfor­der­ligt, skall den som enligt andra styc ket vis­tas utom unstaltt^n stäl­las under bevak­ning och under­kas­tas sär­skilda före­skrif­ter. tid varun­der inta­gen jäm­likt denna para­graf vis­tats utom fångvårdsan-​​ slalt skall inräk­nas i verk­stäl­lig­hets ti den, såframt ej sär­skilda skäl äro där- emot; dock må den som under­går fäng­else icke till­go­do­räk­nas mer än en sjät­te­del av^ ve rkstäl­h­g­li­ets­tidcn, med mindre sär­skilda skäl före­ligga. 28 §. inta­gen som icke sys­sel­sätlcs med nle­ar­bete skall, såvitt hin­der ej niölf'"' dag­li­gen vis­tas utom­hus minst en timme. ^ om inla­gens häl­so­till­stånd påkal­lar det, bör han få vis­tas utomlui-​​'; uf over den tid som i regel med­gi­vos. gy,annaslik-​​ och idrotts­öv­ningar höra anord­nas för de intagna, om sä ske, ® 2t) § . inla­gen ar skyl­dig alt enligt vad därom förc­skri­ves del­taga i iindcrnsnni? som med­de­las inom anslal­tea. haa bör »ppnnmt­ras ull självs­h­kl­ler ocli »»• nan lämp­lig fntids­sys­sel­säu­ning. inla­gen som så önslmr skall," om det kan sko, bere­das lill­fallc ali i»»" dnsi­altcn ulova sm reli­gion. jare^''°^" med­gi­vas alt mot­taga besök av präst eller annan sjä­ias^ir- r , - . §' olä­gen­het må inta­gen skaffn sjs ^ ¬ 1964 . nr 541 1247 31 §. inta­gen må, efter vad som prö­vas lämp­ligt, inne­hava enlda per­son­liga tiii- hörig­he­ter. i övrigt må h.an icke utö­ver vad som föl­jer av andra bestäm mel­ser i denna lag eller med stöd därav med­de­lade föreslcrif­ter inne­hava annat än vad vid anstal­ten bestås honom. 32 §. inta­gen må, enligt de när­mare bestäm­mel­ser som med­de­las av kri­mi­nal vårds­sty­rel­sen, med­gi­vas att köpa varor som till­han­da­hål­las vid anstal­ten ävensom att själv skaffa sig eller mot­taga under­håll och bekväm­lig­het eller åtnjuta annan sär­skild för­män som är för­en­lig med god ord­ning. 33 §. till­fälle skall bere­das inta­gen att ome­del­bart efter intag­ningen eller över flytt­ning till annan anstalt under­rätta när­stå­ende om sin vis­tel­se­ort. det bör till­ses, att inta­gen uppe­hål­ler önsk­värd för­bin­delse med när­stå­ende. inta­gen skall anmana® att efter för­måga bistå när­stå­ende mot vil­ken han är lin­der­hälls­skyl­dig. avli­der inta­gen eller träf­fas han av svå­rare sjukdoms-​​ eller olycks­fall, skall under­rät­telse oför­dröj ligen läm­nas när­stå­ende. 34 §. inta­gen må icke utan till­stånd avsända eller mot­taga brev eller annat skrift­ligt med­de­lande. inla­gen må icke för­väg­ras att till svensk myn­dig­het avsända skrift, som ej är anstöt­lig till sin avfatt­ning, eller att eljest avsända eller mot­taga brev, som icke är anstöt­ligt eller med hän­syn till behand­ling­ens syfte eller av annan sär­skild anled­ning olämp­ligt. brev till kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen må icke bry­tas och skall städse utan dröjs­mål vida­re­be­fordras. i ö\tigt må inta­gen som visat pålit­lig­het med­gi­vas att avsända och mot­taga brev utan att detta förut grans­kats. kvar­hål­les brev till inta­gen, skall han, om det ej av särsldld anled­ning uppen­bar­li­gen kan verka skad­ligt, under­rät­tas därom, och skall inne­hål­let i bre­vet, i den mån det ej är olämp­ligt, med­de­las honom. om brev som in tagen velat avsända kvar­hål­les, skall han under­rät­tas därom. brev som kvar­hål­lits skall utläm­nas till den intagne när anstalts­vår­den upp­hör, om ej sär­skilda skäl äro där­e­mot. 35 §. inla­gen må i den mån det är för­en­ligt med ord­ningen inom anstal­ten mot taga besök av famil­je­med­lem­mar eller andra när­stå­ende, om det ej av sär sldld anled­ning kan verka skad­ligt. i övrigt må inta­gen med­gi­vas att mot­taga besök av den som varit hans för­sva­rare, av advo­kat vars biträde den intagne påkal­lar i enskild ange­lä­gen het samt av annan per­son, när det med hän­syn till den intag­nes fost­ran, utbild­ning eller utkomst­möj­lig­he­ter eller eljest fin­nes vara till gagn. i den mån det fin­nes erfor­der­ligt skall tjäns­te­man vid anstal­ten vara till stä­des vid besök. 36 §. om fara för miss­bruk ej kan anses före­ligga, må inta­gen erhålla till­stånd att besöka när­stå­ende som är svårt sjuk eller bevista när­stå­en­des begrav-​​ uing, så ock att i annat fall, då med hän­syn till anstalts­ti­dens längd eller eljest starka skäl äro där­till, lämna anstal­ten för viss kort tid. ¬ 1.48 tidgr för vis­tel­sen nlojn anstalt skall inräk­nas i verk­stäl­lig­h­ctsuae,,^ j;. framt e] sär­skilda slcäl äro där­e­mot. 37 §. häk­tas intai^^en, skall verk­stäl­lig­he­ten avbry­tas blir han frikänd för 4. brott, lor vil­ket han häk­tats, skall tiden for avbrot­tet inrak­nas i verkslftli].. hcts­lidcn. , . , . , . , om i annat fall än som avses i första styc­ket dom­stol fin­ner att den ir ,. tag­nes per­son­liga instäl­lelse är påkal­lad, skall han instäl­las vid do]ns[c!];.|. tiden för sädan instäl­lelse inräk­nas i vcrk­stäl­lig­hets­lidcn, säfra­nit cj, nk instäl­lel­sen påkal­lats av annan anled­ning än åtal mot den intagne, sarsld'h skäl äro där­e­mot. ala­las inta­gen, bör han på begä­ran erhålla den lätt­nad i verksläl­lig­li­oien som erfordras för utfö­rande av talan i m alel. as §. om annan myn­dig­het än dom­stol begär all inta­gen skall instäl­las inför myn­dig­he­ten, prö­var kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen iii­irindda det må ske. tid varun­der inla­gen i fall som nii sagts vis­tats utom anstalt inräk­nin i verk­stäl­lig­licts­tidcn, såframt ej sär­skilda skäl äro där­e­mot. 39 §. vid trans­port av inta­gen skall såvitt möj­ligt iakt­ta­gas, att han ej idsä[to< för obe­hö­ri­gas upp­märk­sam­het. om han är hclagd med fäng­sel, skall detta döl­jas under hans dri­ikt, kvinna skall vid trans­port åtföl­jas a^' kvinn­lig befatt­nings­ha­vare. är den intagne sjuk eller kan det eljest hefa­ras att trans­port skulle mal- läka­res incd­gi­vimda. .'ande. v k' j föra skada för hans jiälsa, må sådan cj äga rum utan läkui^^o vad sist sagts gäl­ler även beträf­fande kvinna som är havar inta­gens fri­giv­ning cllcr över­fö­rande till vård utom anstalt skall i god l i.l -- hjälp; ligt och lag­ly­digt liv. 41 §. av inta­gen sjuk när han skall lämna anstal­ten, må han, om det imn­syn hll omstän­dig­he­terna prö­vas skä­ligt, i anstal­ten erhålla forb:^: sjiik\ardj bekostad av all­männa medel. om here­dande av vård å sin­nes­sjuk i behov därav när han skall lämna anstal­ten, ur skilt stad­gat. ä kap. om fäng­else m. m. 42 mc^l iak ^ anstalts­vård skall vi s^nulcrna i 25 §, inta­gen som vid vcrk­stäl­lig­helcn^l';' iedo- nvt- ^'"fdas i slu­ten anstalt bör, om ej ani­inl b"-- yrkes­ut­bild­ning eller andra sär­skilda skiik ske kan ovcrio­ras till nppcn anstalt. lias tön­nan"'"''t'if ' '•« månaclor eller på kor­larc ti<l si-"" f:',;.' ilas , öppen anstalt, safr,amt ilct oj med hän­syn till hans ålder, ¬ 1964 ' nr 541 1249 if"'',möj­lig­het att bereda honom arbete eller for­hål­lan­dena i övrigt måste anses olämp­ligt. 43 §. begär inta­gen, för utfö­rande av lämp­ligt arbete eller av annan gil­tig an led­ning, att^få undergå straf­fet eller vad därav åter­står i slu­ten anstalt, mä det ej för­väg­ras honom. 44 §. den som är inta­gen i öppen anstalt skall i regel arbeta till­sam­mans med andra intagna och må jam-​val, o m ej sär­skilda skäl äro där­e­mot, tiubri­nea fri­ti­den med dem. ® 45 §. den som är inta­gen i slu­ten anstalt skall i regel arbeta till­sam­mans med en eller flera andra intagna. om under­sök­ning som avses i 23 § skall äga rum, må han hål­las till ar bete i enrum till dess under­sök­ningen är avslu­tad. även eljest må han, om det med hän­syn till ord­ning och säker­het inom anstal­ten eller för und­vi­kan de av men­lig inver­kan de intagna emel­lan eller av annan sär­skild anled­ning fin­nes erfor­der­ligt, hål­las till sådant arbete, dock högst en månad varje halvår. efter med­gi­vande av kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen må för­ord­nande om arbete i enrum med­de­las för längre tid, dock högst sex måna­der varje gång. då inta­gen arbe­tar i enrum, hör dör­ren hål­las olåst, om det kan ske utan olä­gen­het. jäm­väl i övrigt må lätt­nad i iso­le­ringen med­gi­vas under arbets tiden. 46 §. under fri­tid må den, som är inta­gen i slu­ten anstalt, till­sam­mans med andra intagna del­taga i under­vis­ning, guds­tjänst, utom­hus­vis­telse, gym nastik och dylikt, såframt ej sär­skilda skäl äro där­e­mot. fin­nes det kun na ske utan fara för men­lig påver­kan, må inta­gen även eljest till­bringa fri­ti­den eller del därav till­sam­mans med en eller flera andra intagna. inta gen som visat pålit­lig­het må med­gi­vas att hava rums­dör­ren olåst under fri­tid, 47 §. i den mån ej annat föl­jer av vad som sägs i 45 och 46 §§ höra de som äro intagna i slu­ten anstalt hål­las skilda från varandra. öns­kar inta­gen arbeta eller till­bringa fri­tid i enrum, mä det icke väg­ras honom, såframt ej syn­ner­liga skäl äro där­e­mot. 48 §. lämp­ligt arbete skall anvi­sas inta­gen. det bör såvitt möj­ligt vara ägnat att bereda honom yrkes­ut­bild­ning eller att eljest främja utsik­terna för ho nom att efter fri­giv­ningen för­sörja sig. vid valet av arbete bör hän­syn tagas till hans håg och fal­len­het. inta­gen som arbe­tar i enrum må tillå­tas att ut föra arbete för egen räk­ning eller åt arbets­gi­vare utom anstal­ten. inta­gen må med­gi­vas att med inskränk­ning i arbets­ti­den ägna sig åt stu dier eller annan utbild­ning eller undergå sär­skild vid anstal­ten anord­nad behand­ling. 49 §. om det med hän­syn till anstalts­ti­dens längd eller av annan sär­skild an led­ning fin­nes lämp­ligt och fara för miss­bruk ej kan anses före­ligga, må till för­be­re­dande av fri­giv­ningen inta­gen med­gi­vas att utom anstal­ten ut föra annat arbete än som bedri­ves inom kri­mi­nal­vår­den. * 343—6^8000. svensk {ötfa­ti­nings­samung 196^, nr 64l—550 ¬ 1250 50 §. om det prö­vas erfor­der­ligt för ord­nande av de för­hål­lan­den, 1 > inm-​nc kom­mer att för­sät­tas vid fri­giv­ninpn, må han erhålla till­stånd at? efter den dag då vill­kor­lig fri­giv­ning tidi­gast kan ske. lämna anstalte,; för en tid av högst fjor­ton dagar, , tiden for vis­tel­sen utom anstal­ten skall inrak­nas i verkslal­lig­hets­ti­den såframt ej sär­skilda skäl äro där­e­mot. 51 §. vad i delta kapi­tel sägs om hchand­lingcn av den som dömts till fäng­else ' skall i tillämp­liga delar gälla den som skall undergå behand­ling i anstalt ! varom stad­gas i 28 kap. 3 § brotts­bal­ken. efter utgången av den föt an- ! stalts­he­hand­lingen stad­gade minsta tiden skall behand­lingen upp­hora, så •' snart fort­satt omhän­der­ta­gande i anstalt ej kan anses erfor­der­ligt. ; de som undergå behand­ling som nu sagts höra vår­das avskilda från öv riga intagna. f) k.ap. om ung­doms­fäng­else 52 §. i nng­dom­san­stalt må, såvida ej för visst fall mcd­gi­ves undan­tag, vår­das endast den som dömts till ung­doms­fäng­else. 53 §. de döm­das för­del­ning mel­lan öppen och slu­ten anstalts­vård skall sk med iakt­ta­gande av grun­derna i 25 §. har den dömde inta­gits i slu­ten an stalt, skall han, såframt det ej med hän­syn till hans sin­nes­be­skaf­fen­het eller av annan sär­skild anled­ning måste anses olämp­ligt, så snart ske kan över­fö­ras till öppen anstalt. den dömde skall arbeta till­sam­mans med andra intagna och må jäm­väl till­bringa fri­ti­den till sam mans med dem, allt såframt ej sär­skilda skäl äro där­e­mot. lämp­ligt arbete skall anvi­sas den dömde. det hör vara ägnat att starka hans för­måga och vilja att för­sörja sig och att bibringa honom utbild­nius i lämp­ligt yrke. vid valet av arbete bör hän­syn lagas till hans håg och fal len­het. ^ ^ under­vis­ning skall med­de­las i de ämnen kri­mi­nal­vårds­sly­rel­seti bestäm mer. särslcild upp­märk­sam­het skall ägnas åt fri­tids­svs­sel­sätt­ning saim gym­nas­tik och idrott. den dömde ma erhålla till­stånd att utom anstal­ten utföra annat ellor del­taga i annan under­vis­ning än som hedri­ves inom kri­mi­nalvår e o^ • •ij ' .rt'f. sogn för behand­lingen, må den dönulc crtiåuo ^ 5 stand att lanma anstal­ten jäm­väl för längvc tid och under andra oinsi» dig­he­tor an som sägs i 3g g. j oi vis­tel­sen utom anstal­ten .skal) inräk­nas i anstalts­ti­den, såfra ej sär­skilda skal aro där­e­mot. ¬ 1964 ' nr 541 1251 7 kar om inter­ne­ring 56 §. i inter­ne­rings­an­stalt må, såvida ej för visst fall med­gi­ves undan­tag, vår das endast den som dömts till inter­ne­ring. 57 pen dömde skall inta­gas i slu­ten anstalt. den som visat pålit­lig­het må över­fö­ras till öppen anstalt, om det kan ske ulan olä­gen­het. 58 §. pen dömde må hål­las avskild från andra intagna till dess när­mare kän nedom vmn­nits om hans sin­nes­art och bete­ende. där­ef­ter skall vad som stad­gas i 44—46 §§ och 47 § första styc­ket äga mot­sva­rande tillämp­ning. 59 §. lämp­ligt arbete skall anvi­sas den dömde. det bör vara ägnat att stärka hans för­måga och vilja att för­sörja sig och att bibringa honom utbild­ning i lämp­ligt jtke. vid valet av arbete bör hän­syn tagas till hans håg och fal len­het. den dömde må erhålla till­stånd att utföra arbete för egen räk­ning eller åt arbets­gi­vare utom anstal­ten. den dömde må med­gi­vas att med inskränk­ning i arbets­ti­den ägna sig åt stu­dier eller annan utbild­ning eller undergå sär­skild rid anstal­ten anord nad behand­ling. till för­be­re­dande av över­gången till vård utom anstalt må den dömde, såframt fara för miss­bruk ej kan anses före­ligga, erhålla till­stånd att utom anstal­ten utföra annat arbete än som bedri­ves inom kri­mi­nal­vår­den. 60 §. prö­vas det vara till gagn för behand­lingen, må den dömde erhålla till stånd att, efter utgången av den för anstalts­vår­den bestämda minsta tiden, lämna anstal­ten jäm­väl for längre tid och under andra omstän­dig­he­ter än som sägs i 36 §. tiden för vis­tel­sen utom anstal­ten skall inräk­nas i anstalts­ti­den, såframt ej sär­skilda skäl äro där­e­mot. 8 kap. om arbetspre­mier m. m. 61 §. inta­gen skall för sitt arbete erhålla arbetspre­raie, såframt han ej ut fört arbe­tet för egen räk­ning eller åt arbets­gi­vare utom anstal­ten. arbets-​​ pre­mie utgår antingen efter ackord eller med visst belopp for arbetstimme. vid b estäm­mande av arbetspre­mie skall hän­syn tagas till den intag­nes flit och arbets­skick­lig­het. arbetspre­mie skall utgå även när inta­gen under ar bets­tid del­ta­ger i under­vis­ning eller sär­skild behand­ling som anord­nats rid anstal­ten. är inta­gen helt eller del­ris arbetso­för­mögen, må han erhålla arbetspre­mie enligt sär­skilda grun­der. ¬ 1252 g2 19g4 - nr 5-11 ..srrää cnlic-​​ ^ , , dis­po­nibla medel och bespar stad­gas, dis­po­nibla nmdel md av den intagne använ­das till under­stöd åt n är. slå­ende till gäl­dande av ska­de­stånd eller full­gö­rande av annan för­puktdsj samt enligt grun­der som kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen bestäm­mer till inköp a? varor som till­hai­i­da­liål­las vid anstal­ten eller till annan per­son­lig for­måti, som han äger bereda sig. 64 g. bespa­rade medel skola beva­ras till dess den intagne fri­gi­ves eller ö yéi- föres till vård utom anstalt; med­len må dock använ­das för full­gö­ra­nöe ay under­hålls­skyl­dig­het eller för till­go­do­se­ende av annat för den intagne eller iio­nom när­stå­ende träng­ande behov ävensom till anskaf­fande av mck«r eller annat som kan bereda honom nyt­tig sys­sel­sätt­ning under fri­tid. om sär­skilda skäl äro där­till, må bespa­rade medel använ­das även för annat än damål än nu sagts. vid den intag­nes fri­giv­ning eller över­fö­rande till vård ntorn anstalt mä, i hän­delse han sak­nar andra till­gäng­liga medel, av hans bespa­rade medd anvi­sas främst skä­ligt belopp for hans uppe­hälle nndcr den när­maste tiden samt där­näst vad som åtgår till hans nödiga bekläd­nad. åter­sto­den över­läm­nas till den intagne eller för den­nes räk­ning insät­tas i bank eller över­sän­das till slcydds­kon­si­il­cnl eller annan lämp­lig per­son att i skä­liga pos­ter till­stäl­las honom. g5 g. av intjänla arh­ctspre­micr må ersätt­ning utta­gas för vad inta­gen uppsal-​​ ligen eller av vårds­lös­het ska­dar eller för­stör av anstal­tens till­hö­rig­he­ter. arbctspre­micme­del som gott­skri­vits inta­gen eller avsatts lör hans rak ning må cj tagas i mät för hans gakk gg §. inta­gen som över­förts till sin­nes­sju­kav­del­ning ma för­foga över arlwhp'^ mie­i­ne­del enligt grun­der som kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen hes­lä­ra­mer. g 7 5ger beträf­fande viss anstalt eller vissa intagna för­ordna ^ ersätt­ning for ntfört arbete skall utgå efter andra grun­der än som sag med ° i^eddcla de när­mare före­skrif­ter som erfordras i sam­band med­de­lats enligt första styc­ket, skall i f* niim ^^^^^sin­komst vad som stad­gas i 65 äga mot­sva­rande til ö' n kap. om disci­pli­nära åtgär­der m. m. upp­flandc,^ocri­mersmn <^j;dning eller visar han later han ej sig ratta efter till­sä­gelse eller ar för­sets ¬ 1964 • nr 541 1253 all­var­lig beskaf­fen­het, må åläg­gas honom 1) för­lust för viss tid eller tills vidare av honom sär­skilt tiller­känd för-​rnan, under -^ss tid, helt eller del­vis, av rätt att köpa varor som till han­da­hål­las vid anstal­ten, 3) för­lust under högst fjor­ton dagar av rätt att skaffa sig, mot­taga eller inne­hava böc­ker, tid­skrif­ter eller tid­ningar, eller 4) inne­slut­ning i enrum under högst tret­tio dagar eller, i fråga om den som under­går ung­doms­fäng­else eller ej fyllt tju­go­ett år, under högst sju dagar. 69 §. har inta­gen som under­går fäng­else på viss tid gjort sig skyl­dig till för seelse som avses i 68 § och är för­se­el­sen sådan att den påkal­lar sträng­are åtgärd än där sägs, må verk­stäl­lig­hets­ti­den för­längas med högst fjor­ton dagar. ej må genom sådan för­läng­ning eller upp­re­pade för­läng­ningar verk stäl­lig­hets­ti­den ökas med mer än en tred­je­del, ej hel­ler med mer än sam man­lagt tre måna­der. 70 §. i 68 och 69 §§ angivna åtgär­der må efter för­se­el­sens beskaf­fen­het och övriga före­lig­gande omstän­dig­he­ter vid­ta­gas i för­e­ning. före­ligga flera för seel­ser, skall åtgärd bestäm­mas gemen­samt för dem. §• har någon jäm­likt 68 § varit inne­slu­ten i enrum oav­bru­tet under tret­tio dagar eller, om han under­går ung­doms­fäng­else eller ej fyllt tju­go­ett år, un der sju dagar, må han alle­nast efter uppe­håll av minst sju dagar ånyo inne slu­tas i enrum. 72 §. innan beslut med­de­las om åtgärd som sägs i 68 eller 69 §, skall för­hör häl­las med den intagne. anstal­tens läkare skall såvitt möj­ligt höras före beslut om inne­slut­ning i enrum, så ock eljest när omstän­dig­he­terna föran leda där­till, över vad som före­kom­mit vid för­hör och annan under­sök­ning skall föras pro­to­koll. 73 §. när det fin­nes erfor­der­ligt för att betvinga våld­samt upp­trä­dande, så ock eljest, när säker­he­ten inom anstal­ten så krä­ver, må inta­gen häl­las skild från andra intagna samt, om andra medel fin­nas otill­räck­liga, beläg­gas med lämp­ligt fäng­sel, dock ej under längre tid än säker­he­ten ford­rar. anstal­tens läkare skall så snart ske kan under­rät­tas om sådan åtgärd samt yttra sig där­ö­ver. under trans­port må inta­gen beläg­gas med fäng­sel när det fin­nes nödigt. 74 §. om åtgärd enligt 68 eller 69 § samt om åtgärd enligt 73 § och läka­res ytt­rande där­ö­ver skall anteck­ning göras i sär­skild lig­gare med angi­vande av anled­ningen till åtgär­den. 10 kap. om beslut m. m. 75 §. den över­vak­nings­nämnd, till vars verk­sam­hets­om­råde fång­vårds­an­stal­ten hör, med­de­lar beslut i fråga om till­stånd som avses i 50 § samt beslu­tar ¬ om iippli­öronde jäm­likt 51 § av behand­ling i anstalt varom stad­gas i 28 ''x?rls!gsnäronds bcslnl län­der ome­del­bart till efter­rät­lelse, såvida ej annorlunda för­ord­nas. ^ s- un'^doms­fäng­el­se­nämndcn beslu­tar i frå­gor som avses i 55 § och inter-​​ ncrin|snämn­clen i frå­gor som avses i go §. krh­ni­nal­vårdsi­iämn­clcn beslu­tar om atgaid cnhgt 69 §. 77 §. beslut enligt denna lag i annat fall än som sägs i 12 § andra styc­ket, 75 g och 76 § med­de­las av kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen. ^ . sty­rel­sens beslut län­der ome­del­bart till efter­rät­telse, savida ej annorlun da for ord nas. 78 §. talan mot kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sens beslut enligt denna lag föres genom besvär hos konungen. besvä­ren skola ingi­vas till kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen. inta­gen äger hos kri­mi­nal­vårds­nämn­clcn påkalla pröv­ning av övcrvak-​​ ningsnånmds beslut som avses i 75 §. i läns­sty­rel­ses beslut enligt 12 § andra styc­ket må änd­ring sökas genom besvär hos kri­mi­nal­vårds nämnd en. besvä­ren skola ingi­vas till läns­st­pel­sen, som har att med eget ytt­rande skynd­samt insända hand­ling­arna i ärei­ukl till kri­mi­nal vårds­nämn­den. mot nng­doms­fä­i­i­gelscnä­inndcns, inter­ne­rings nämn­dens och kimiinal-​​ vårds­nämn­dens beslut enligt denna lag må talan ej föras. 79 §. konungen äger för­ordna, att befo­gen­het som enligt denna lag till­kom­mer ung­doms­fäng­cl­se­nä­inn­den eller inter­ne­rings­nämndcn må, såvitt gäl­ler med delande av till­stånd att lämna anstal­ten, över­flyt­tas å övcr­vak­nings­na­rand, till vars verk­sam­hets­om­råde anstal­ten hör. har i sådant fall beslut med­de­lats av övcr­vak­nings­nämnd, må den in tagne påkalla pröv­ning av beslu­tet hos ung­doms­fäng­elsc­nämndcn eller in ter­ne­rings nämn den. so §. . ,, konungen äger för­ordna angå­ende över­flytt­ning av över­vak­nings­muim­tii befo­gen­het i fråga som avses i 50 § samt enligt 79 § ävensom av kri­mi­nal vårds­sty­rel­sens befo­gen­het enligt denna lag i annat fall än som avses i b fjärde styc­ket, 3g § andra styc­ket, 87 § andra styc­ket, 38 § andra slycke och 50 § andra styc­ket till befatt­nings­ha­vare inom kri­mi­nal­vår­den. 11 kap. ansvars­be­stäm­mel­ser m. m. ^1 §' . jjll den som i annat fall än som avses i 53 g sinncs­sjuk­lagcn , inta­gen över­läm­nar eller för­sö­ker över­lämna vapen eller annnt, denne lättcll­gcn kan skada sig själv eller annan, dömcs, om ej för en ar stad­gat sträng­are straff i brolls­bal­kon, till dags­bö­ter eller -1 högst ett år. " . läm­nar någon åt inta­gen alko­hol­hal­tiga diyclan-​​ eller andra öeva?'i'^ mcde eller hjäl­per någon eljest inla­gen att åtkomma sådana drve­kei medel, dömcs till dag.sbö­ter. ¬ 1964 • nr 541 och 542 1255 82 §. alko­hol­hal­liga dryc­ker eller ändra berus­nings­me­del, som påträf­fas hos eller ankomma till inta­gen eller med­fö­ras av den som skall inta­gas i fång vårds­an­stalt, må omhän­der­ta­gas. med omhän­der­ta­gen egen­dom skall för faras på sätt före­skri­ves i 3 § lagen den 9 maj 1958 om för­ver­kande av alko- hol­hal­tiga dryc­ker m. m. vad nu sagts skall i tillämp­liga delar gälla jäm­väl alko­hol­hal­tiga dryc ker eller andra berus­nings­me­del, som utan att känd ägare där­till fin­nes påträf­fas inom fång­vårds­an­stalt. belopp, som erhål­lits -vdd f örsälj­ning av omhän­der­ta­gen egen­dom, till­fal ler kro­nan. 83 §. de när­mare före­skrif­ter som erfordras för tillämp­ningen av denna lag me- delas av konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, av kri­mi­nal­vårds sty­rel­sen. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1965, då lagen den 21 decem­ber 1945 (nr 872) om verk­stäl­lig­het av fri­hets­straff m. m. skall upp­höra att gäl la. vad som stad­gas i 21 § sist­nämnda lag skall dock fort­fa­rande gälla i fråga om straf­far­bete eller fäng­else som ådömts med tillämp­ning av 4 kap. 3 eller 4 § straff­la­gen. beträf­fande straf­far­bete skall gälla vad i nya lagen stad­gas om fäng­else ocb beträf­fande för­va­ring eller inter­ne­ring i säker­hets­an­stalt vad i lagen stad­gas om inter­ne­ring. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera visso hava vi detta med egen l^and under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stock­holms slott den 6 maj 1964. gustaf adolf (l. s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet) her­man kling ¬