Elsä­ker­hets­lag (2016:732)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2016:732
Depar­te­ment: Klimat-​ och närings­livs­de­par­te­men­tet RSE
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:881
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2016:732
Depar­te­ment/myn­dig­het: Klimat-​ och närings­livs­de­par­te­men­tet RSE
Utfär­dad: 2016-​06-09
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:881
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Denna lag syf­tar till att främja hög elsä­ker­het och minska ris­ker för att el orsa­kar per­son­skada eller sak­skada.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om elektro­mag­ne­tisk kom­pa­ti­bi­li­tet finns i lagen (1992:1512) om elektro­mag­ne­tisk kom­pa­ti­bi­li­tet.

Ord­för­kla­ringar

2 §   Med elekt­risk anlägg­ning avses i denna lag en anlägg­ning för pro­duk­tion, över­fö­ring eller använd­ning av el med de sär­skilda före­mål som finns i anlägg­ningen och som behövs för drif­ten av den.

Om olika delar av en och samma anlägg­ning har skilda inne­ha­vare, anses varje sådan del som en sär­skild anlägg­ning. Om en anlägg­ning för använd­ning av el är anslu­ten till en eller flera andra sådana anlägg­ningar och anlägg­ning­arna har samma inne­ha­vare, ska anlägg­ning­arna anses som en och samma anlägg­ning.

3 §   I denna lag avses med

stark­ströms­an­lägg­ning: en elekt­risk anlägg­ning för sådan spän­ning, ström­styrka eller fre­kvens som kan vara far­lig för män­ni­skor eller egen­dom,

elekt­risk utrust­ning: en anord­ning, appa­rat eller annat före­mål som pro­du­ce­rar, över­för, använ­der eller för­bru­kar el eller en kom­po­nent i en sådan utrust­ning eller i en stark­ströms­an­lägg­ning, och

säker­hets­brist i el: el som inte är så säker som skä­li­gen kan för­vän­tas.

4 §   Med elin­stal­la­tions­ar­bete avses i denna lag arbete som avser
   1. att utföra, ändra eller repa­rera en elekt­risk stark­ströms­an­lägg­ning,
   2. att fast ansluta en elekt­risk utrust­ning till en stark­ströms­an­lägg­ning, eller
   3. att koppla loss en elekt­risk utrust­ning från en stark­ströms­an­lägg­ning som utrust­ningen är fast anslu­ten till.

5 §   I denna lag avses med

elin­stal­la­tions­fö­re­tag: en näringsid­kare som yrkes­mäs­sigt utför elin­stal­la­tions­ar­bete, och

elin­stal­la­tör: en fysisk per­son som är auk­to­ri­se­rad att utföra elin­stal­la­tions­ar­bete.

Skyl­dig­he­ter i fråga om elekt­riska anlägg­ningar

6 §   Den som inne­har en stark­ströms­an­lägg­ning ska se till att 1. det fort­lö­pande kon­trol­le­ras att anlägg­ningen ger betryg­gande säker­het mot per­son­skada och sak­skada, och
   2. arbete som utförs på eller i anslut­ning till anlägg­ningen görs på ett sådant sätt och utförs av eller under led­ning av per­so­ner med sådana kun­ska­per och fär­dig­he­ter att betryg­gande säker­het ges mot per­son­skada och sak­skada.

7 §   Om en till­kom­men elekt­risk anlägg­ning kan vålla per­son­skada eller sak­skada eller drift­stör­ning genom inver­kan på en annan redan befint­lig elekt­risk anlägg­ning, ska inne­ha­va­ren av den först­nämnda anlägg­ningen vidta de åtgär­der som behövs vid den anlägg­ningen för att före­bygga sådan skada eller stör­ning.

8 §   Om en till­kom­men elekt­risk anlägg­ning kan vålla sak­skada genom inver­kan på en redan befint­lig natur­gas­led­ning, som det krävs kon­ces­sion för enligt natur­gas­la­gen (2005:403), ska inne­ha­va­ren av den elekt­riska anlägg­ningen vidta de åtgär­der som behövs vid den anlägg­ningen för att före­bygga sådan skada.

9 §   Om det på en elekt­risk led­ning eller en skydds­an­ord­ning som hör till den led­ningen ska utfö­ras arbete som är far­ligt på grund av när­het till en luft­led­ning för stark­ström och inne­ha­va­ren av den först­nämnda led­ningen begär det, ska inne­ha­va­ren av stark­ströms­led­ningen ta den ur drift så länge som det är nöd­vän­digt för arbe­tet.

10 §   Den som begär ett drif­tav­brott enligt 9 § ska ersätta den kost­nad och skada som avbrot­tet med­för för inne­ha­va­ren av stark­ströms­led­ningen.

11 §   Den som inne­har en stark­ströms­an­lägg­ning med en spän­ning som över­sti­ger 1 000 volt mel­lan fas­le­dare där det vid enfa­sigt fel kan upp­komma jord­slut­nings­ström med större styrka än 500 ampere och får kän­ne­dom om att det har till­kom­mit en elekt­risk anlägg­ning för svag­ström eller för stark­ström med en spän­ning av högst 1 000 volt mel­lan fas­le­dare, ska vidta de åtgär­der som behövs vid den först­nämnda anlägg­ningen för att före­bygga skada eller stör­ning.

Åtgär­derna ska vara ända­måls­en­liga för att före­bygga att anlägg­ningen genom induk­tion eller för­höjda mark­po­ten­ti­a­ler påver­kar den andra anlägg­ningen och orsa­kar person-​ eller sak­skada eller annan stör­ning än ljud­stör­ning.

12 §   Om en inne­ha­vare av en till­kom­men anlägg­ning har orsa­kat att kost­na­den för åtgär­der enligt 11 § bli­vit väsent­ligt högre än nöd­vän­digt, ska inne­ha­va­ren svara för mer­kost­na­den.

13 §   Vid tillämp­ningen av 7, 8, 11 och 12 §§ ska en elekt­risk anlägg­ning anses till­komma
   1. när den tas i bruk och, om olika delar av anlägg­ningen tas i bruk vid skilda tid­punk­ter, varje sådan del anses som en sär­skild till­kom­men anlägg­ning, och
   2. om den flyt­tas eller änd­ras i fråga om utfö­rande eller drift och där­i­ge­nom ökar ris­ken för skada eller stör­ning.

14 §   Om nöd­vän­digt skydd enligt 7, 8 eller 11 § kan upp­nås med bättre ver­kan eller till lägre kost­nad genom någon åtgärd vid en annan anlägg­ning ska inne­ha­va­ren av den anlägg­ningen utföra åtgär­den.

Den som utfört åtgär­den har rätt att få ersätt­ning för de utgif­ter som varit nöd­vän­diga av den som enligt 7, 8 eller 11 § är skyl­dig att vidta åtgär­der. Om åtgär­den inne­bu­rit en för­del för anlägg­ningen i form av minsk­ning av utgif­terna för dess under­håll och drift eller annan sta­dig­va­rande för­bätt­ring av drif­ten, ska ersätt­ningen mins­kas i mot­sva­rande mån.

15 §   Om ett område för sjö­tra­fik i avse­värd omfatt­ning kom­mer att tra­fi­ke­ras av far­tyg som krä­ver större segel­fri höjd än en elekt­risk led­ning med­ger, är inne­ha­va­ren av led­ningen skyl­dig att vidta de åtgär­der med led­ningen som behövs för att ge betryg­gande säker­het mot person-​ eller sak­skada. Led­ning­ens inne­ha­vare ska svara för kost­na­derna för åtgär­derna.

Skyl­dig­he­ter i fråga om elekt­risk utrust­ning

16 §   Den som till­ver­kar, repre­sen­te­rar den som till­ver­kar, impor­te­rar, dis­tri­bu­e­rar eller instal­le­rar en elekt­risk utrust­ning ska se till att utrust­ningen upp­fyl­ler gäl­lande säker­hets­krav.

17 §   Den som inne­har en elekt­risk utrust­ning ska se till att den under­hålls på ett god­tag­bart sätt och används på ett sätt som inte ris­ke­rar säker­he­ten.

18 §   Den som använ­der en elekt­risk utrust­ning ska för­säkra sig om att den är säker för använd­ning.

19 §   Den som inne­har en elekt­risk utrust­ning som är avsedd att anslu­tas till en stark­ströms­an­lägg­ning ska se till att
   1. det fort­lö­pande kon­trol­le­ras att utrust­ningen ger betryg­gande säker­het mot per­son­skada och sak­skada, och
   2. arbete som utförs på eller i anslut­ning till utrust­ningen görs på ett sådant sätt och utförs av eller under led­ning av per­so­ner med sådana kun­ska­per och fär­dig­he­ter att betryg­gande säker­het ges mot per­son­skada och sak­skada.

Auk­to­ri­sa­tion för elin­stal­la­tions­ar­bete

20 §   Den som har till­freds­stäl­lande utbild­ning och prak­tisk erfa­ren­het och är lämp­lig ska efter ansö­kan ges auk­to­ri­sa­tion som elin­stal­la­tör.

Auk­to­ri­sa­tion ges för alla slag av elin­stal­la­tions­ar­be­ten eller för visst slag av sådant arbete.

21 §   Till­syns­myn­dig­he­ten prö­var frå­gor om auk­to­ri­sa­tion av elin­stal­la­tö­rer.

22 §   Den som upp­fyl­ler de vill­kor för till­fäl­lig yrkes­ut­öv­ning som gäl­ler enligt lagen (2016:145) om erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner och de före­skrif­ter som med­de­las i anslut­ning till den lagen ska vid tillämp­ningen av denna lag anses vara auk­to­ri­se­rad.

Elin­stal­la­tions­fö­re­tag

23 §   Ett elin­stal­la­tions­fö­re­tag måste ha minst en auk­to­ri­se­rad elin­stal­la­tör som ska verka för att verk­sam­he­ten bedrivs i enlig­het med denna lag och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen.

24 §   Ett elin­stal­la­tions­fö­re­tag ska
   1. utöva egen­kon­troll över arbe­tet enligt ett egen­kon­troll­pro­gram som säker­stäl­ler att elin­stal­la­tions­ar­bete utförs enligt de krav som ställs i denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen, och
   2. se till att elin­stal­la­tions­ar­bete endast utförs av en elin­stal­la­tör eller av någon som omfat­tas av före­ta­gets egen­kon­troll­pro­gram enligt 1.

Skyl­dig­het att anmäla elin­stal­la­tions­ar­bete

25 §   Ett elin­stal­la­tions­fö­re­tag som ska utföra arbete på and­ras anlägg­ningar ska anmäla detta till till­syns­myn­dig­he­ten. Anmä­lan kan göras för alla slag av elin­stal­la­tions­ar­be­ten eller för visst slag av sådant arbete. Arbe­tet får inte påbör­jas för­rän anmä­lan har gjorts.

Utfö­rande av elin­stal­la­tions­ar­bete

26 §   Elin­stal­la­tions­ar­bete ska utfö­ras på ett sådant sätt att anlägg­ningen ger betryg­gande säker­het mot per­son­skada och sak­skada.

27 §   Elin­stal­la­tions­ar­bete får utfö­ras endast av
   1. en elin­stal­la­tör som är auk­to­ri­se­rad för arbe­tet, eller
   2. någon som omfat­tas av före­ta­gets egen­kon­troll­pro­gram enligt 24 §.

Ansvar för skada som orsa­kas av el från en stark­ströms­an­lägg­ning

28 §   Om en per­son­skada eller sak­skada orsa­kas av el från en stark­ströms­an­lägg­ning, ska inne­ha­va­ren av den stark­ströms­an­lägg­ning som elen senast kom­mit från ersätta ska­dan. Ska­de­stånds­an­sva­ret gäl­ler även om det inte föl­jer av all­männa ska­de­stånds­be­stäm­mel­ser.

Första styc­ket gäl­ler inte
   1. den som inne­har en stark­ströms­an­lägg­ning för pro­duk­tion av el där gene­ra­torn har en mär­kef­fekt om högst 50 kilovol­tam­pere,
   2. den som inne­har en stark­ströms­an­lägg­ning som är avsedd för använd­ning av el och som till­förs el med en spän­ning av högst 250 volt mel­lan en ledare och jord eller, vid icke direkt jor­dat system, mel­lan två ledare,
   3. om ska­dan skett på en annan elekt­risk anlägg­ning eller på en natur­gas­led­ning som det krävs kon­ces­sion för enligt natur­gas­la­gen (2005:403), eller
   4. om stark­ströms­an­lägg­ningen utgörs av en inrätt­ning för gods­be­ford­ran eller är avsedd för en sådan inrätt­nings behov och ska­dan upp­kom­mit på egen­dom som har bli­vit mot­ta­gen för sådan beford­ran.

Ansvar för skada som orsa­kas av säker­hets­brist i el

29 §   Om en per­son­skada eller sak­skada orsa­kas av säker­hets­brist i el som satts i omlopp från en elekt­risk anlägg­ning med egen gene­ra­tor eller trans­for­ma­tor, ska anlägg­ning­ens inne­ha­vare ersätta ska­dan.

I fråga om sak­skada gäl­ler första styc­ket endast skada på egen­dom som till sin typ van­li­gen är avsedd för enskilt ända­mål och som den ska­de­li­dande vid tiden för ska­dan använde huvud­sak­li­gen för enskilt ända­mål.

Avtals­vill­kor som inskrän­ker ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten är utan ver­kan.

30 §   Ska­de­stånds­an­sva­ret enligt 29 § gäl­ler inte den som
   1. visar att elen sat­tes i omlopp utan­för en närings­verk­sam­het,
   2. gör san­no­likt att säker­hets­bris­ten har upp­kom­mit efter att elen sat­tes i omlopp,
   3. visar att säker­hets­bris­ten beror på att elen måste stämma över­ens med tving­ande före­skrif­ter som har med­de­lats av en myn­dig­het, eller
   4. visar att det med hän­syn till det veten­skap­liga och tek­niska vetan­det vid den tid­punkt då elen sat­tes i omlopp inte var möj­ligt att upp­täcka säker­hets­bris­ten.

Ansvar för skada vid drift­stör­ning

31 §   Om en per­son­skada, sak­skada eller ren för­mö­gen­hets­skada orsa­kas av att el från en elekt­risk anlägg­ning stör drif­ten vid en annan elekt­risk anlägg­ning och stör­ningen upp­stått till följd av upp­såt eller vårds­lös­het hos inne­ha­va­ren av den först­nämnda anlägg­ningen, ska den inne­ha­va­ren ersätta ska­dan.

Äga­res ska­de­stånds­an­svar

32 §   Äga­ren till en elekt­risk stark­ströms­an­lägg­ning som upp­lå­tit nytt­jan­de­rät­ten helt eller del­vis till någon annan sva­rar ändå för skada som ska ersät­tas enligt denna lag som om äga­ren är inne­ha­vare. Äga­ren är dock inte ansva­rig med annan egen­dom än den som har upp­lå­tits.

Om äga­ren har beta­lat ersätt­ning i ett sådant fall som avses i första styc­ket får äga­ren kräva till­baka den av nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren.

Bestäm­mande av ska­de­stånd

33 §   Vid bestäm­mande av ersätt­ning för skada enligt 28, 29 eller 31 § ska 5 kap. ska­de­stånds­la­gen (1972:207) tilläm­pas.
När ersätt­ning för sak­skada bestäms enligt 29 § ska ett belopp om 3 500 kro­nor avräk­nas.

Ska­de­li­dan­des med­vål­lande

34 §   Om vål­lande på den ska­de­li­dan­des sida har med­ver­kat till skada, ska
   1. i fråga om ersätt­ning enligt 28 § första styc­ket eller 31 §, bestäm­mel­serna om jämk­ning i 6 kap. 1 § ska­de­stånds­la­gen (1972:207) tilläm­pas, och
   2. i fråga om ersätt­ning enligt 29 §, ska­de­stån­det bestäm­mas efter vad som är skä­ligt.

Pre­skrip­tion

35 §   Talan om ersätt­ning ska väc­kas
   1. i fråga om ersätt­ning enligt 28 § första styc­ket eller 31 § inom två år från det att ska­dan inträf­fade, och
   2. i fråga om ersätt­ning enligt 29 § inom tre år från det att den som vill ha ersätt­ning fick eller borde ha fått kän­ne­dom om att ford­ringen kunde göras gäl­lande, dock senast tio år från det att den som påstås vara ska­de­stånds­skyl­dig till­han­da­höll elen.

Den som inte väc­ker talan i tid har inte rätt till ersätt­ning enligt de angivna bestäm­mel­serna.

Till­syns­myn­dig­het

36 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer (till­syns­myn­dig­he­ten) ska utöva till­syn enligt denna lag och enligt före­skrif­ter med­de­lade med stöd av lagen. Till­sy­nen omfat­tar inte bestäm­mel­serna om ska­de­stånd i 28-35 §§.

Upp­lys­ningar och hand­lingar

37 §   Till­syns­myn­dig­he­ten har rätt att få de upp­lys­ningar och ta del av de hand­lingar som myn­dig­he­ten begär för till­sy­nen.

Till­träde och prov­ning

38 §   För till­syn har till­syns­myn­dig­he­ten rätt att få till­träde till områ­den, loka­ler och andra utrym­men, dock inte bostä­der.

39 §   Om det behövs för till­sy­nen, får till­syns­myn­dig­he­ten hos den som till­ver­kar, repre­sen­te­rar den som till­ver­kar, impor­te­rar eller dis­tri­bu­e­rar en elekt­risk utrust­ning ta ut ett eller flera exem­plar för prov­ning av elekt­risk utrust­ning som
   1. är avsedd att anslu­tas till en elekt­risk anlägg­ning, eller
   2. har införts eller ska infö­ras på mark­na­den.

40 §   Polis­myn­dig­he­ten ska lämna den hjälp som behövs för till­sy­nen enligt 38 och 39 §§.

Före­läg­gan­den

41 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får med­dela de före­läg­gan­den som behövs för att de före­skrif­ter som omfat­tas av till­sy­nen ska föl­jas.

Ett sådant före­läg­gande gäl­ler ome­del­bart och får för­e­nas med vite.

42 §   Om någon inte föl­jer ett före­läg­gande enligt 41 §, får till­syns­myn­dig­he­ten besluta att rät­telse ska göras på bekost­nad av den som före­läg­gan­det rik­tas mot.

För­bud

43 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får
   1. för­bjuda använd­ning av en elekt­risk anlägg­ning som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för per­son eller egen­dom kan upp­stå,
   2. för­bjuda till­han­da­hål­lande eller använd­ning av elekt­risk utrust­ning som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för per­son eller egen­dom kan upp­stå eller som inte är kon­trol­le­rad, pro­vad, besik­ti­gad eller doku­men­te­rad enligt gäl­lande före­skrif­ter, och
   3. helt eller del­vis för­bjuda till­han­da­hål­lande av elin­stal­la­tions­tjäns­ter som inte upp­fyl­ler kra­ven i denna lag eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen, om ett före­läg­gande enligt 41 § inte följts och det finns skäl att befara att det med­för fara för elsä­ker­he­ten.

Ett för­bud enligt första styc­ket gäl­ler ome­del­bart, får för­e­nas med vite och får verk­stäl­las.

Åter­kal­lelse av auk­to­ri­sa­tion

44 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får åter­kalla eller inskränka en auk­to­ri­sa­tion som har getts enligt 20 §, om elin­stal­la­tö­ren visar oskick­lig­het eller för­sum­melse vid elin­stal­la­tions­ar­bete eller på annat sätt visar sig uppen­bart olämp­lig för auk­to­ri­sa­tio­nen.

En auk­to­ri­sa­tion får åter­kal­las eller inskrän­kas för viss tid.

Var­ning

45 §   I stäl­let för att åter­kalla eller inskränka en auk­to­ri­sa­tion får till­syns­myn­dig­he­ten i mindre all­var­liga fall varna en elin­stal­la­tör.

Dis­pens

46 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i det enskilda fal­let ge dis­pens från kra­ven i denna lag.

Mark­nads­kon­troll

46 a §   Bestäm­mel­ser om mark­nads­kon­troll finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om mark­nads­kon­troll och över­ens­stäm­melse för pro­duk­ter och om änd­ring av direk­tiv 2004/42/EG och för­ord­ning­arna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer är mark­nads­kon­troll­myn­dig­het. Lag (2022:1135).

46 b §   Vid mark­nads­kon­troll enligt för­ord­ning (EU) 2019/1020 har mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten befo­gen­het
   1. att enligt arti­kel 14.4 a-14.4 c kräva att eko­no­miska aktö­rer ska till­han­da­hålla hand­lingar, spe­ci­fi­ka­tio­ner, data eller upp­gif­ter,
   2. att enligt arti­kel 14.4 d utföra oan­mälda inspek­tio­ner på plats och fysiska kon­trol­ler av pro­duk­ter,
   3. att enligt arti­kel 14.4 e få till­träde till loka­ler, mark eller trans­port­me­del,
   4. att enligt arti­kel 14.4 f inleda under­sök­ningar på eget ini­ti­a­tiv,
   5. att enligt arti­kel 14.4 g kräva att eko­no­miska aktö­rer ska vidta lämp­liga åtgär­der för att få en bris­tande över­ens­stäm­melse att upp­höra eller att eli­mi­nera en risk,
   6. att enligt arti­kel 14.4 h själv vidta åtgär­der,
   7. att enligt arti­kel 14.4 j inför­skaffa, inspek­tera och demon­tera varu­pro­ver, och
   8. att enligt arti­kel 14.4 k kräva att inne­håll på ett onli­ne­gräns­snitt ska avlägs­nas, att en var­ning ska visas eller att åtkoms­ten ska begrän­sas.

Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får inför­skaffa ett varu­prov under dold iden­ti­tet enligt arti­kel 14.4 j i för­ord­ning (EU) 2019/1020 endast om det är nöd­vän­digt för att syf­tet med kon­trol­len ska upp­nås. Myn­dig­he­ten ska under­rätta den eko­no­miska aktö­ren om att inför­skaf­fan­det har skett under dold iden­ti­tet, så snart det går utan att syf­tet med åtgär­den går för­lo­rat.

Befo­gen­he­ten enligt första styc­ket 8 gäl­ler inte i fråga om data­ba­ser som omfat­tas av tryck­fri­hets­för­ord­ning­ens eller ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gens skydd.

När änd­rade för­hål­lan­den ger anled­ning till det, ska mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten besluta att en sådan skyl­dig­het som avses i första styc­ket 8 inte längre ska gälla. Lag (2022:1135).

46 c §   Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får besluta de före­läg­gan­den som behövs för att för­ord­ning (EU) 2019/1020 ska föl­jas. Lag (2022:1135).

46 d §   Ett beslut om före­läg­gande enligt 46 b eller 46 c § får för­e­nas med vite. Lag (2022:1135).

46 e §   Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får, när den fat­tar beslut enligt 46 b eller 46 c §, bestämma att beslu­tet ska gälla ome­del­bart. Lag (2022:1135).

46 f §   Polis­myn­dig­he­ten ska på begä­ran av mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten lämna den hjälp som behövs för att mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten ska kunna vidta åtgär­der enligt 46 b §.

Hjälp enligt första styc­ket får begä­ras endast om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att en polis­mans sär­skilda befo­gen­he­ter enligt 10 § polisla­gen (1984:387) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2022:1135).

46 g §   Den som har tagit befatt­ning med ett ärende som gäl­ler mark­nads­kon­troll enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs-​ eller drift­för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2022:1135).

Bemyn­di­gan­den

47 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. beskaf­fen­het, pla­ce­ring, prov­ning, kon­troll, besikt­ning, använd­ning och sköt­sel av elekt­riska stark­ströms­an­lägg­ningar och elekt­risk utrust­ning som är avsedd att anslu­tas till en stark­ströms­an­lägg­ning samt om arbete på eller i anslut­ning till sådana anlägg­ningar och sådan utrust­ning,
   2. till­stånds­plikt eller anmäl­nings­plikt för upp­fö­rande, änd­ring eller bort­tag­ning av stark­ströms­an­lägg­ningar,
   3. skyl­dig­het för inne­ha­vare av nät­kon­ces­sion enligt ella­gen (1997:857) eller en stark­ströms­an­lägg­ning att anmäla olycks­fall eller drift­stör­ningar,
   4. skyl­dig­he­ter vid fram­dra­gande av svag­ströms­led­ning,
   5. säker­hets­krav som avses i 16-18 §§,
   6. skyl­dig­he­ter i fråga om infor­ma­tion som ska följa med elekt­risk utrust­ning,
   7. skyl­dig­he­ter att i fråga om elekt­risk utrust­ning vidta ska­de­fö­re­byg­gande arbete och vidta åtgär­der när det finns anled­ning att anta att sådan utrust­ning inte över­ens­stäm­mer med säker­hets­kra­ven,
   8. vil­ken utbild­ning och prak­tisk erfa­ren­het som krävs för att bli auk­to­ri­se­rad som elin­stal­la­tör,
   9. de slag av elin­stal­la­tions­ar­bete för vilka auk­to­ri­sa­tion kan ges enligt 20 § andra styc­ket och de för vilka anmä­lan kan göras enligt 25 §,
   10. vad ett egen­kon­troll­pro­gram ska inne­hålla,
   11. avgif­ter för en myn­dig­hets verk­sam­het enligt denna lag,
   12. ersätt­ning för utta­get prov enligt 39 § och om skyl­dig­het att ersätta kost­na­derna för prov­ningen, och
   13. sådana undan­tag från kra­ven i 16-27 §§ som det finns sär­skilda skäl för.

Av lagen (2014:140) med bemyn­di­gande att med­dela vissa före­skrif­ter om mark­nads­kon­troll av varor och annan när­lig­gande till­syn fram­går att före­skrif­ter om avgif­ter för mark­nads­kon­troll enligt för­ord­ning (EU) 2019/1020 får med­de­las. Lag (2022:1135).

Straff

48 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het bry­ter mot
   1. en skyl­dig­het som en inne­ha­vare av stark­ströms­an­lägg­ning eller elekt­risk utrust­ning har enligt 6 eller 19 §,
   2. krav för att få utföra elin­stal­la­tions­ar­bete enligt 27 §, eller
   3. ett för­bud enligt 43 § första styc­ket 3.

49 §   Till böter döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. bry­ter mot skyl­dig­he­ten att ha auk­to­ri­se­rad elin­stal­la­tör enligt 23 §,
   2. bry­ter mot skyl­dig­he­ten att ha egen­kon­troll­pro­gram enligt 24 § 1,
   3. utför elin­stal­la­tions­ar­bete utan att ha gjort anmä­lan enligt 25 §, eller
   4. bry­ter mot ett säker­hets­krav i 16, 17 eller 18 § eller en före­skrift som med­de­lats med stöd av 47 § 5, 6 eller 7.

50 §   Till ansvar enligt denna lag ska inte dömas i ringa fall eller om gär­ningen är belagd med straff enligt brotts­bal­ken. 51 § Den som har åsi­do­satt ett vites­före­läg­gande får inte dömas till straff enligt denna lag för gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det.

52 §   Har upp­hävts genom lag (2024:881).

Över­kla­gande

53 §   Till­syns­myn­dig­he­tens beslut enligt 20, 37-39 eller 41-46 §§ samt mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­tens beslut enligt 46 b eller 46 c § får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Andra beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2022:1135).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2016:732
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2017.
   2. Den som med stöd av äldre före­skrif­ter har fått behö­rig­het som elin­stal­la­tör ska vid tillämp­ningen av denna lag anses vara auk­to­ri­se­rad enligt 20 §.