Järn­vägs­mark­nads­lag (2022:365)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2022:365
Depar­te­ment: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2022:365
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 2022-​04-28
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens syfte och inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om för­valt­ning och använd­ning av järn­vägs­in­fra­struk­tur samt till­han­da­hål­lande av tjäns­ter åt järn­vägs­fö­re­tag. Syf­tet med lagen är att säker­ställa en väl fun­ge­rande järn­vägs­mark­nad.

Lagen genom­för Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2012/34/EU av den 21 novem­ber 2012 om inrät­tande av ett gemen­samt euro­pe­iskt järn­vägs­om­råde.

2 §   Bestäm­mel­serna i lagen avser
   - inle­dande bestäm­mel­ser (1 kap.),
   - licens (2 kap.),
   - redo­vis­ning av järn­vägs­verk­sam­het (3 kap.),
   - krav för att säker­ställa infra­struk­tur­för­val­ta­res obe­ro­ende (4 kap.),
   - krav för att säker­ställa infra­struk­tur­för­val­ta­res obe­ro­ende i ver­ti­kalt inte­gre­rade före­tag (5 kap.),
   - rätt att utföra och orga­ni­sera tra­fik (6 kap.),
   - infra­struk­turka­pa­ci­tet (7 kap.),
   - infra­struk­tur­för­val­ta­res avgif­ter (8 kap.),
   - tjäns­ter (9 kap.),
   - till­syn (10 kap.),
   - över­kla­gande (11 kap.).

Lagens tillämp­nings­om­råde

3 §   Denna lag ska tilläm­pas på
   1. för­valt­ning av järn­vägs­in­fra­struk­tur,
   2. för­valt­ning av sådana pri­vat­ägda anslut­nings­lin­jer eller pri­vat­ägda sido­spår som behövs för till­träde till en anlägg­ning för tjäns­ter,
   3. utfö­rande och orga­ni­sa­tion av järn­vägs­tra­fik, och
   4. till­han­da­hål­lande av tjäns­ter.

4 §   Denna lag ska inte tilläm­pas på verk­sam­het vid
   1. tun­nel­bana och spår­väg,
   2. lokala och regi­o­nala järn­vägs­nät som är fri­stående och enbart avsedda för per­son­tra­fik eller musei­tra­fik, eller
   3. pri­vat­ägda järn­vägs­nät som äga­ren eller infra­struk­tur­för­val­ta­ren endast använ­der för trans­por­ter av eget gods.

Bestäm­mel­serna i 3, 10 och 11 kap. ska dock tilläm­pas för ett järn­vägs­fö­re­tag som bedri­ver verk­sam­het vid ett järn­vägs­nät enligt första styc­ket 2 och som står under direkt eller indi­rekt kon­troll av ett före­tag eller någon annan som även utför eller orga­ni­se­rar tra­fik på ett järn­vägs­nät av annat slag.

5 §   För ett järn­vägs­fö­re­tag ska 2-5 kap. tilläm­pas endast om före­ta­get i egen­skap av järn­vägs­fö­re­tag har som huvud­sak­lig verk­sam­het, eller som en av flera huvud­sak­liga verk­sam­he­ter, att till­han­da­hålla gods- eller per­son­tra­fik eller drag­kraft för sådan tra­fik.

6 §   För den som för­val­tar en pri­vat­ägd anslut­nings­linje eller ett pri­vat­ägt sido­spår som behövs för till­träde till en anlägg­ning för tjäns­ter ska endast 6, 10 och 11 kap. tilläm­pas.

7 §   För en tjäns­te­le­ve­ran­tör ska endast 9, 10 och 11 kap. tilläm­pas. Det­samma gäl­ler för den som för­val­tar spår inom en anlägg­ning för tjäns­ter, när det gäl­ler dessa spår.

Till­syns­myn­dig­het

8 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer (till­syns­myn­dig­he­ten) ska utöva till­syn, pröva ansök­ningar om licens och utföra andra upp­gif­ter enligt vad som fram­går av denna lag.

Till­syns­myn­dig­he­ten är till­stånds­myn­dig­het enligt arti­kel 16 och regle­rings­or­gan enligt arti­kel 55 i direk­tiv 2012/34/EU och full­gör de upp­gif­ter som fram­går av direkt tillämp­liga EU- rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­ti­vet och av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 913/2010 av den 22 sep­tem­ber 2010 om ett euro­pe­iskt järn­vägs­nät för kon­kur­rens­kraf­tig gods­tra­fik.

Ord och uttryck i lagen

9 §   I lagen avses med

anlägg­ning för tjäns­ter: mark, spår, instal­la­tio­ner, bygg­na­der och utrust­ning som iord­ning­ställts för att det ska gå att utföra eller till­han­da­hålla en sådan tjänst som avses i 9 kap.,

drift av järn­vägs­in­fra­struk­tur: besluts­fat­tande om till­del­ning av tåg­lä­gen och besluts­fat­tande om uttag av avgif­ter för använd­ning av järn­vägs­in­fra­struk­tur och tra­fik­led­ning,

EES: Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,

infra­struk­tur­för­val­tare: den som för­val­tar järn­vägs­in­fra­struk­tur och dri­ver anlägg­ningar som hör till infra­struk­tu­ren,

järn­vägs­fö­re­tag: den som till­han­da­hål­ler drag­kraft och utför järn­vägs­tra­fik,

järn­vägs­in­fra­struk­tur: spår-, signal-​ och säker­hets­an­lägg­ningar avsedda för järn­vägs­tra­fik, tra­fik­led­nings­an­lägg­ningar, anord­ningar för elför­sörj­ning av tra­fi­ken samt övriga fasta anord­ningar som behövs för anlägg­ning­ar­nas bestånd, drift eller bru­kande, dock inte om anlägg­ning­arna och anord­ning­arna utgör, eller är belägna inom, pri­vat­ägda anslut­nings­lin­jer, pri­vat­ägda sido­spår eller andra anlägg­ningar för tjäns­ter än sta­tio­ner för pas­sa­ge­rare,
järn­vägs­nät: sam­man­häng­ande järn­vägs­in­fra­struk­tur som för­val­tas av en och samma infra­struk­tur­för­val­tare,

tjäns­te­le­ve­ran­tör: den som ansva­rar för för­valt­ning av en anlägg­ning för tjäns­ter eller för till­han­da­hål­lande av sådana tjäns­ter som avses i 9 kap.,

tåg­läge: den infra­struk­turka­pa­ci­tet som enligt en tåg­plan får tas i anspråk för att fram­föra ett tåg från en plats till en annan under en viss tids­pe­riod,
tåg­plan: en plan över alla tåg­lä­gen under en viss angi­ven period,
väsent­liga upp­gif­ter: besluts­fat­tande om till­del­ning av tåg­lä­gen och besluts­fat­tande om uttag av avgif­ter för använd­ning av järn­vägs­in­fra­struk­tur.

Till­syns­myn­dig­he­tens beslut om undan­tag

10 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får, efter att ha infor­me­rat Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, besluta att en infra­struk­tur­för­val­tare för en lokal låg­tra­fi­ke­rad järn­vägs­linje inte ska tillämpa 4 eller 5 kap. Detta gäl­ler dock endast under för­ut­sätt­ning att lin­jen
   1. inte är en del av ett järn­vägs­nät som för­val­tas av sta­ten,
   2. är högst 100 kilo­me­ter lång,
   3. huvud­sak­li­gen används för gods­tra­fik, och
   4. används av endast ett järn­vägs­fö­re­tag eller att den som utför de väsent­liga upp­gif­terna för lin­jen inte är ett järn­vägs­fö­re­tag eller ett före­tag som kon­trol­le­ras av ett järn­vägs­fö­re­tag.

Om lin­jen används av endast ett järn­vägs­fö­re­tag, får till­syns­myn­dig­he­ten besluta att infra­struk­tur­för­val­ta­ren inte hel­ler ska tillämpa 7 eller 8 kap.

11 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta att en infra­struk­tur­för­val­tare för lokal järn­vägs­in­fra­struk­tur som sak­nar stra­te­gisk bety­delse för järn­vägs­mark­na­den inte ska tillämpa 4 kap. 3, 4, 6 eller 7 §, 5 kap. 2-5 §§, 7 eller 8 kap. Ett sådant beslut får, när det gäl­ler skyl­dig­het att upp­rätta en verk­sam­hets­plan enligt 7 kap. 5 §, även avse infra­struk­tur­för­val­tare för regi­o­nal järn­vägs­in­fra­struk­tur som sak­nar stra­te­gisk bety­delse för järn­vägs­mark­na­den.

Innan ett sådant beslut med­de­las ska till­syns­myn­dig­he­ten inhämta beslut från Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen i frå­gan om huruvida infra­struk­tu­ren kan anses sakna stra­te­gisk bety­delse.

Bemyn­di­gan­den

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­he­ter för infra­struk­tur­för­val­tare att föra regis­ter över sin järn­vägs­in­fra­struk­tur och andra lik­nande anlägg­ningar och anord­ningar.

13 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter för till­syn, regi­stre­ring och ären­de­hand­lägg­ning enligt denna lag, före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen och sådana direkt tillämp­liga EU-​rättsakter som avses i 8 § andra styc­ket.


2 kap. Licens

Krav på järn­vägs­fö­re­tag

1 §   Ett järn­vägs­fö­re­tag ska ha en licens för sin verk­sam­het.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om till­stånd för järn­vägs­fö­re­tag finns i 3 kap. järn­vägs­sä­ker­hets­la­gen (2022:367) och 4 kap. lagen (2022:368) om natio­nella järn­vägs­sy­stem.

Krav för utfär­dande av licens

2 §   En licens ska bevil­jas ett järn­vägs­fö­re­tag som
   1. har sin hem­vist eller sitt säte i Sve­rige,
   2. med hän­syn till yrkes­kun­nande, eko­no­misk för­måga och gott anse­ende anses vara lämp­ligt att till­han­da­hålla drag­kraft och utföra järn­vägs­tra­fik, och
   3. genom en för­säk­ring eller mot­sva­rande kan täcka den ska­de­stånds­skyl­dig­het som kan upp­komma till följd av järn­vägs­verk­sam­he­ten.

Kra­ven i första styc­ket får anpas­sas till den verk­sam­het som ska bedri­vas. I licen­sen ska till­syns­myn­dig­he­ten ange hur kra­ven har anpas­sats och vil­ken verk­sam­het som licen­sen gäl­ler för.

En licens eller ett annat mot­sva­rande till­stånd som är utfär­dat i en annan stat inom EES eller i Schweiz gäl­ler i Sve­rige.

Ompröv­ning av licens

3 §   En licens ska omprö­vas om verk­sam­he­ten för­änd­ras på något väsent­ligt sätt.

Licen­sin­ne­ha­va­ren är skyl­dig att på för­hand anmäla sådana för­änd­ringar som avses i första styc­ket till till­syns­myn­dig­he­ten.

Åter­kal­lelse av licens

4 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får åter­kalla en licens om
   1. för­ut­sätt­ning­arna för licen­sen inte längre upp­fylls,
   2. licen­sin­ne­ha­va­ren inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag, före­skrif­ter som med­de­lats i anslut­ning till lagen eller sådana direkt tillämp­liga EU-​rättsakter som avses i 1 kap. 8 § andra styc­ket, eller
   3. licen­sin­ne­ha­va­ren under minst sex sam­man­häng­ande måna­der inte har använt licen­sen.

5 §   Om ett kon­kurs­för­fa­rande eller ett för­fa­rande enligt lagen (1996:764) om före­tags­re­kon­struk­tion har inletts mot licen­sin­ne­ha­va­ren, ska till­syns­myn­dig­he­ten åter­kalla licen­sen om det finns grun­dad anled­ning att anta att en till­freds­stäl­lande finan­si­ell omstruk­tu­re­ring inte kan åstad­kom­mas inom rim­lig tid.

Bemyn­di­gande

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ompröv­ning av licen­ser, om till­fäl­liga licen­ser och om till­fäl­lig indrag­ning av licen­ser.


3 kap. Redo­vis­ning av järn­vägs­verk­sam­het

Redo­vis­nings­skyl­dig­het och bok­fö­ring

1 §   Järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare som både till­han­da­hål­ler trans­port­tjäns­ter och för­val­tar järn­vägs­in­fra­struk­tur ska sär­re­do­visa verk­sam­he­terna.

All­männa medel som beta­las ut till en av dessa två verk­sam­he­ter får inte föras över till den andra verk­sam­he­ten.

2 §   Ett järn­vägs­fö­re­tag som till­han­da­hål­ler både gods­trans­por­ter och helt eller del­vis offent­ligt finan­si­e­rade per­son­trans­por­ter ska sär­re­do­visa verk­sam­he­terna.

All­männa medel som beta­las ut till per­son­trans­port­verk­sam­het får inte föras över till andra verk­sam­he­ter och ska redo­vi­sas enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1370/2007 av den 23 okto­ber 2007 om kol­lek­tiv­tra­fik på järn­väg och väg och om upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70.

3 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om
   1. redo­vis­ning i ver­ti­kalt inte­gre­rade före­tag finns i 5 kap. 10 §, och
   2. sepa­rata räken­ska­per för tjäns­te­le­ve­ran­tö­rer och före­tag eller organ som kon­trol­le­rar en tjäns­te­le­ve­ran­tör finns i 9 kap. 7 §.

Offent­lig­gö­rande av redo­vis­ning

4 §   Den som är skyl­dig att sär­re­do­visa en verk­sam­het enligt 1 eller 2 § ska offent­lig­göra den redo­vis­ningen.

Undan­tag från tillämp­nings­om­rå­det

5 §   Detta kapi­tel gäl­ler inte för den som utför musei­tra­fik.

Skyl­dig­he­ten att sär­re­do­visa enligt 1 § gäl­ler inte hel­ler för den verk­sam­hets­ut­ö­vare som, utan att ta emot all­männa medel, bedri­ver järn­vägs­tra­fik och för­val­tar järn­vägs­in­fra­struk­tur endast i syfte att förse den egna verk­sam­he­ten med sådana tjäns­ter som avses i 9 kap.

Bemyn­di­gande

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om redo­vis­ning och bok­fö­ring enligt 1 och 2 §§.


4 kap. Krav för att säker­ställa infra­struk­tur­för­val­ta­res obe­ro­ende

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Detta kapi­tel gäl­ler inte för en infra­struk­tur­för­val­tare i ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag i den utsträck­ning som det finns avvi­kande bestäm­mel­ser i 5 kap.

Grund­läg­gande skyl­dig­het

2 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska behandla järn­vägs­fö­re­tag och andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet på ett opar­tiskt och icke-​diskriminerande sätt.

Infra­struk­tur­för­val­ta­res orga­ni­sa­tion och obe­ro­ende

3 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska vara orga­ni­sa­to­riskt och juri­diskt åtskild från järn­vägs­fö­re­tag.

En infra­struk­tur­för­val­tare ska vara orga­ni­se­rad så att den i fråga om de väsent­liga upp­gif­terna är obe­ro­ende i för­hål­lande till järn­vägs­fö­re­tag och andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet.

Sty­rel­se­le­da­mö­ters och andra befatt­nings­ha­vares obe­ro­ende

4 §   En leda­mot i en infra­struk­tur­för­val­ta­res sty­relse får inte vara påver­kad av någon per­son­lig, eko­no­misk eller yrkes­mäs­sig intres­se­kon­flikt i för­hål­lande till järn­vägs­fö­re­tag eller andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet och ska agera på ett opar­tiskt och icke-​diskriminerande sätt i för­hål­lande till järn­vägs­fö­re­tag och andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet. Leda­mo­ten får inte sam­ti­digt vara leda­mot i ett järn­vägs­fö­re­tags sty­relse.

Infra­struk­tur­för­val­ta­ren ska säker­ställa att de per­so­ner som rap­por­te­rar direkt till infra­struk­tur­för­val­ta­rens sty­relse och de befatt­nings­ha­vare som ansva­rar för väsent­liga upp­gif­ter inte är påver­kade av någon per­son­lig, eko­no­misk eller yrkes­mäs­sig intres­se­kon­flikt i för­hål­lande till järn­vägs­fö­re­tag eller andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet och att de age­rar på ett opar­tiskt och icke-​diskriminerande sätt i för­hål­lande till järn­vägs­fö­re­tag och andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet.

Infra­struk­tur­för­val­ta­ren ska även säker­ställa att en befatt­nings­ha­vare som ansva­rar för väsent­liga upp­gif­ter inte sam­ti­digt är leda­mot i ett järn­vägs­fö­re­tags sty­relse.

Krav på opar­tisk­het vid tra­fik­led­ning och pla­ne­ring av under­håll

5 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska utföra tra­fik­led­ning och pla­ne­ring av under­håll på ett öppet, opar­tiskt och icke- dis­kri­mi­ne­rande sätt i för­hål­lande till järn­vägs­fö­re­tag och andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet.

Infra­struk­tur­för­val­ta­ren ska säker­ställa att de befatt­nings­ha­vare som ansva­rar för beslut som rör tra­fik­led­ning eller pla­ne­ring av under­håll inte är påver­kade av någon per­son­lig, eko­no­misk eller yrkes­mäs­sig intres­se­kon­flikt i för­hål­lande till järn­vägs­fö­re­tag eller andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet och att de age­rar på ett opar­tiskt och icke-​diskriminerande sätt i för­hål­lande till järn­vägs­fö­re­tag och andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet.

Upp­drag åt någon annan att sköta infra­struk­tur­för­val­ta­rens upp­gif­ter

6 §   En infra­struk­tur­för­val­tare får upp­dra åt någon annan att sköta drif­ten av järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren, under för­ut­sätt­ning att
   1. opar­tisk­het och icke-​diskriminering i för­hål­lande till järn­vägs­fö­re­tag och andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet kan säker­stäl­las,
   2. kom­mer­si­ellt käns­lig infor­ma­tion från järn­vägs­fö­re­tag och andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet kan skyd­das, och
   3. den som ska sköta drif­ten inte är ett järn­vägs­fö­re­tag eller ett före­tag som kon­trol­le­rar ett järn­vägs­fö­re­tag eller kon­trol­le­ras av ett järn­vägs­fö­re­tag.

Sam­ar­bets­av­tal

7 §   En infra­struk­tur­för­val­tare får ingå sam­ar­bets­av­tal med järn­vägs­fö­re­tag om det sker på ett icke-​diskriminerande sätt. Ett sam­ar­bets­av­tal ska syfta till att skapa för­de­lar för trans­port­kun­derna, såsom sänkta kost­na­der och för­bätt­rad pre­standa på den del av järn­vägs­nä­tet som avta­let avser.

Infra­struk­tur­för­val­ta­ren och det eller de järn­vägs­fö­re­tag som avser att ingå ett sam­ar­bets­av­tal, ska anmäla det till till­syns­myn­dig­he­ten.

Finan­si­ella krav

Intäk­ter

8 §   Intäk­ter från för­valt­ning av järn­vägs­in­fra­struk­tur får endast använ­das av infra­struk­tur­för­val­ta­ren för att finan­si­era den egna verk­sam­he­ten.

Lån

9 §   En infra­struk­tur­för­val­tare får inte direkt eller indi­rekt ge lån till ett järn­vägs­fö­re­tag. Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får inte hel­ler direkt eller indi­rekt ta emot lån från ett järn­vägs­fö­re­tag.

Bemyn­di­gande

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om krav för att säker­ställa infra­struk­tur­för­val­ta­res obe­ro­ende.


5 kap. Krav för att säker­ställa infra­struk­tur­för­val­ta­res obe­ro­ende i ver­ti­kalt inte­gre­rade före­tag

Ver­ti­kalt inte­gre­rade före­tag

1 §   Med ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag avses en orga­ni­sa­tions­struk­tur där
   1. en infra­struk­tur­för­val­tare kon­trol­le­ras av ett före­tag som på samma gång kon­trol­le­rar ett eller flera järn­vägs­fö­re­tag som bedri­ver järn­vägs­tra­fik på infra­struk­tur­för­val­ta­rens järn­vägs­nät,
   2. en infra­struk­tur­för­val­tare kon­trol­le­ras av ett eller flera järn­vägs­fö­re­tag som bedri­ver järn­vägs­tra­fik på infra­struk­tur­för­val­ta­rens järn­vägs­nät, eller
   3. en infra­struk­tur­för­val­tare kon­trol­le­rar ett eller flera järn­vägs­fö­re­tag som bedri­ver järn­vägs­tra­fik på infra­struk­tur­för­val­ta­rens järn­vägs­nät.

Med kon­troll i första styc­ket avses det­samma som i rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 av den 20 janu­ari 2004 om kon­troll av före­tags­kon­cent­ra­tio­ner. Med kon­troll avses inte sådan kon­troll som utövas av sta­ten över järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare som är obe­ro­ende av varandra.

Med ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag avses också ett före­tag som orga­ni­se­ras i klart avgrän­sade avdel­ningar som inte är sepa­rata juri­diska per­so­ner, där minst en avdel­ning utför upp­gif­ter som infra­struk­tur­för­val­tare och en eller flera andra avdel­ningar till­han­da­hål­ler trans­port­tjäns­ter.

Grund­läg­gande skyl­dig­he­ter i ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag

All­mänt om infra­struk­tur­för­val­ta­res obe­ro­ende

2 §   En infra­struk­tur­för­val­tare i ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag ska vara en egen juri­disk per­son. Detta krav gäl­ler dock inte i sådana ver­ti­kalt inte­gre­rade före­tag som avses i 1 § tredje styc­ket.

Avgö­rande infly­tande över väsent­liga upp­gif­ter

3 §   Andra enhe­ter än infra­struk­tur­för­val­ta­ren i ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag får inte ha ett avgö­rande infly­tande över de väsent­liga upp­gif­terna.

Upp­drag åt en annan enhet att sköta de väsent­liga upp­gif­terna

4 §   I ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag får en annan enhet än infra­struk­tur­för­val­ta­ren utföra de väsent­liga upp­gif­terna endast om den enhe­ten ute­slu­tande utför sådana upp­gif­ter.

Sär­skilda krav i fråga om sty­rel­se­le­da­mö­ter och vissa befatt­nings­ha­vare

5 §   En infra­struk­tur­för­val­tare i ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag ska säker­ställa att en leda­mot i för­val­ta­rens sty­relse och en befatt­nings­ha­vare som ansva­rar för de väsent­liga upp­gif­terna hos för­val­ta­ren inte får en ersätt­ning som grun­dar sig på det finan­si­ella resul­ta­tet för andra enhe­ter i det ver­ti­kalt inte­gre­rade före­ta­get.

Finan­si­ella krav och krav på finan­si­ell insyn i ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag

Vinstut­del­ning

6 §   En infra­struk­tur­för­val­tare som ingår i ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag får inte lämna vinstut­del­ning i fråga om en vinst som har gene­re­rats av för­valt­ningen av järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren till en ägare som utö­var kon­troll över både infra­struk­tur­för­val­ta­ren och ett järn­vägs­fö­re­tag i det ver­ti­kalt inte­gre­rade före­ta­get.

Lån

7 §   Ett lån mel­lan infra­struk­tur­för­val­ta­ren och en annan enhet i samma ver­ti­kalt inte­gre­rade före­tag är tillå­tet endast om låne­av­ta­let ingås på mark­nads­mäs­siga vill­kor.

Tjäns­ter

8 §   Om en enhet i ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag till­han­da­hål­ler en tjänst åt infra­struk­tur­för­val­ta­ren i det ver­ti­kalt inte­gre­rade före­ta­get, ska tjäns­ten regle­ras genom ett avtal och till­han­da­hål­las till mark­nads­pris eller till ett pris som mot­sva­rar kost­na­den för att utföra tjäns­ten och en rim­lig vinst.

Skul­der

9 §   En infra­struk­tur­för­val­ta­res skul­der ska hål­las fak­tiskt och redo­vis­nings­mäs­sigt åtskilda från andra enhe­ters skul­der i samma ver­ti­kalt inte­gre­rade före­tag.

Redo­vis­ning

10 §   Redo­vis­ningen i ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag ska utfor­mas så att kra­ven i 6-9 §§ och 4 kap. 8 och 9 §§ samt före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till dessa bestäm­mel­ser kan kon­trol­le­ras.

Redo­vis­ningen ska ge möj­lig­het till insyn i betal­nings­ström­marna mel­lan olika enhe­ter i det ver­ti­kalt inte­gre­rade före­ta­get genom att olika verk­sam­he­ter redo­vi­sas sepa­rat.

Bemyn­di­gan­den

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. krav för att säker­ställa infra­struk­tur­för­val­ta­res obe­ro­ende i ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag,
   2. över­lå­telse av infra­struk­tur­för­val­ta­res upp­gif­ter till en annan enhet i samma ver­ti­kalt inte­gre­rade före­tag, och
   3. gemen­samma infor­ma­tions­sy­stem och hur käns­lig infor­ma­tion ska han­te­ras i ver­ti­kalt inte­gre­rade före­tag.


6 kap. Rätt att utföra och orga­ni­sera tra­fik

Tra­fi­ke­rings­rätt

1 §   Ett järn­vägs­fö­re­tag som har sitt säte i en stat inom EES eller i Schweiz har rätt att på rätt­visa, icke-​diskriminerande och öppna vill­kor utföra och orga­ni­sera tra­fik på svenska järn­vägs­nät.

Även andra fysiska eller juri­diska per­so­ner som har sin hem­vist eller sitt säte i en stat inom EES eller i Schweiz, som har ett all­män­nyt­tigt eller kom­mer­si­ellt intresse av infra­struk­turka­pa­ci­tet och som upp­fyl­ler de krav som upp­ställts av infra­struk­tur­för­val­ta­ren med stöd av 7 kap. 9 §, har rätt att på rätt­visa, icke-​diskriminerande och öppna vill­kor orga­ni­sera tra­fik på svenska järn­vägs­nät.

Rät­ten att utföra eller orga­ni­sera tra­fik enligt första och andra styc­kena gäl­ler även på pri­vat­ägda anslut­nings­lin­jer och pri­vat­ägda sido­spår som behövs för till­träde till en anlägg­ning för tjäns­ter.

2 §   Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vem som, utö­ver dem som anges i 1 §, har rätt att utföra eller orga­ni­sera tra­fik på järn­vägs­nät som för­val­tas av sta­ten.

I fråga om andra järn­vägs­nät bestäm­mer infra­struk­tur­för­val­ta­ren vem som, utö­ver dem som anges i 1 §, har rätt att utföra eller orga­ni­sera tra­fik.

Undan­tag för viss järn­vägs­in­fra­struk­tur

3 §   Rät­ten att utföra eller orga­ni­sera tra­fik enligt 1 § gäl­ler inte på järn­vägs­in­fra­struk­tur som endast är avsedd för stads-​ och för­orts­tra­fik.

Bemyn­di­gande

4 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om begräns­ningar i rät­ten att ta upp och lämna av pas­sa­ge­rare på lin­jen mel­lan Stock­holms cen­tral­sta­tion och Arlanda flyg­plats.


7 kap. Infra­struk­turka­pa­ci­tet

Grund­läg­gande skyl­dig­he­ter

1 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska behandla en ansö­kan om infra­struk­turka­pa­ci­tet från den som har rätt att utföra eller orga­ni­sera tra­fik. Infra­struk­tur­för­val­ta­ren ska på ett kon­kur­rensne­utralt och icke-​diskriminerande sätt och mot en avgift till­dela den sökande infra­struk­turka­pa­ci­tet i enlig­het med denna lag.

En infra­struk­tur­för­val­tare får inte obe­hö­ri­gen föra vidare eller utnyttja upp­gif­ter som en sökande i sam­band med ansö­kan till­han­da­hål­ler om sina affärs-​ eller drifts­för­hål­lan­den. I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Av bilaga VII till direk­tiv 2012/34/EU fram­går en tids­plan som för­val­ta­ren ska följa vid till­del­ning av infra­struk­turka­pa­ci­tet och pla­ne­ring av ban­ar­be­ten.

2 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska bedöma beho­vet av att orga­ni­sera tåg­lä­gen för olika typer av trans­por­ter, inklu­sive beho­vet av reserv­ka­pa­ci­tet. Om ansök­ning­arna om infra­struk­turka­pa­ci­tet inte kan sam­ord­nas, ska för­val­ta­ren till­dela kapa­ci­tet med hjälp av avgif­ter eller i enlig­het med pri­o­ri­te­rings­kri­te­rier som med­för ett sam­hälls­e­ko­no­miskt effek­tivt utnytt­jande av infra­struk­tu­ren.

Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får, efter sam­råd med berörda par­ter, reser­vera viss järn­vägs­in­fra­struk­tur för viss järn­vägs­tra­fik om det finns alter­na­tiv järn­vägs­in­fra­struk­tur. Att infra­struk­tu­ren har reser­ve­rats för viss järn­vägs­tra­fik får inte hindra annan tra­fik på denna järn­vägs­in­fra­struk­tur, om kapa­ci­tet finns till­gäng­lig och järn­vägs­for­do­nen har de tek­niska egen­ska­per som krävs.

3 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska sam­ar­beta med andra infra­struk­tur­för­val­tare för att på ett effek­tivt sätt kunna till­han­da­hålla och till­dela infra­struk­turka­pa­ci­tet på mer än ett järn­vägs­nät. Beho­vet av tåg­lä­gen för inter­na­tio­nell tra­fik ska sär­skilt beak­tas.

Mini­mi­pa­ket av till­trä­des­tjäns­ter

4 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska ge dem som har till­de­lats infra­struk­turka­pa­ci­tet rätt att använda denna kapa­ci­tet. Vidare ska dessa på ett kon­kur­rensne­utralt och icke- dis­kri­mi­ne­rande sätt ges till­gång till:
   1. använd­ning av järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren, inklu­sive väx­lar,
   2. tra­fik­led­ning, inklu­sive sig­nal­sy­stem, kon­troll, tåg­kla­re­ring samt över­fö­ring och till­han­da­hål­lande av infor­ma­tion om tåg­rö­rel­ser,
   3. använd­ning av elför­sörj­nings­ut­rust­ning för driv­mo­tor­ström till tåg, där det finns till­gång till sådan, och
   4. all övrig infor­ma­tion som behövs för att utföra den järn­vägs­tra­fik för vil­ken kapa­ci­tet har till­de­lats.

Verk­sam­hets­plan

5 §   En infra­struk­tur­för­val­tare som helt eller del­vis finan­sie­ras av all­männa medel ska anta en verk­sam­hets­plan för sitt järn­vägs­nät. Verk­sam­hets­pla­nen ska inne­hålla en redo­gö­relse för pla­ne­rad använd­ning och utveck­ling av järn­vägs­nä­tet. Innan verk­sam­hets­pla­nen antas ska infra­struk­tur­för­val­ta­ren ge berörda före­tag, orga­ni­sa­tio­ner och myn­dig­he­ter möj­lig­het att lämna syn­punk­ter på inne­hål­let i pla­nen.

6 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får, efter att ha infor­me­rat Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, besluta att en för­val­tare av en sådan lokal låg­tra­fi­ke­rad järn­vägs­linje som avses i 1 kap. 10 § första styc­ket ska undan­tas från kra­vet i 5 § på att upp­rätta en verk­sam­hets­plan.

Rap­por­te­ring av avvi­kel­ser

7 §   För järn­vägs­nät där verk­sam­hets­styr­ning med kva­li­tets­av­gif­ter enligt 28 § tilläm­pas ska infra­struk­tur­för­val­ta­ren till­han­da­hålla ett system för att rap­por­tera och regi­strera avvi­kel­ser från den använd­ning av infra­struk­tu­ren som har fast­ställts i en tåg­plan och i ett tra­fi­ke­rings­av­tal samt orsa­kerna till sådana avvi­kel­ser.

Beskriv­ning av järn­vägs­nät

8 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska upp­rätta en beskriv­ning av det järn­vägs­nät som för­val­ta­ren råder över. Beskriv­ningen ska inne­hålla upp­gif­ter om till­gäng­lig infra­struk­tur samt infor­ma­tion om vill­ko­ren för till­träde till och använd­ning av infra­struk­tu­ren och om för­fa­ran­den och kri­te­rier för för­del­ning av infra­struk­turka­pa­ci­tet.

Beskriv­ningen ska upp­rät­tas efter sam­råd med berörda par­ter. Beskriv­ningen ska offent­lig­gö­ras, upp­da­te­ras regel­bun­det och änd­ras vid behov.

9 §   En infra­struk­tur­för­val­tare får i beskriv­ningen av järn­vägs­nä­tet ställa krav på den som ansö­ker om infra­struk­turka­pa­ci­tet i syfte att säker­ställa fram­tida avgifts­in­täk­ter och en effek­tiv använd­ning av järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren. Kra­ven ska vara lämp­liga, tyd­liga och icke-​diskriminerande. De får endast avse eko­no­misk garanti och för­måga att ansöka om kapa­ci­tet.

Till­del­nings­för­fa­rande

Ansö­kan

10 §   Den som har rätt att utföra eller orga­ni­sera tra­fik på svenska järn­vägs­nät kan ansöka om infra­struk­turka­pa­ci­tet i form av ett tåg­läge hos en infra­struk­tur­för­val­tare i enlig­het med för­val­ta­rens beskriv­ning av järn­vägs­nä­tet.

Om infra­struk­turka­pa­ci­tet begärs på flera järn­vägs­nät, får ansö­kan göras hos en av de berörda infra­struk­tur­för­val­tarna. Denne ska då begära kapa­ci­tet hos övriga infra­struk­tur­för­val­tare i enlig­het med ansö­kan.

Infra­struk­turka­pa­ci­tet för ban­ar­be­ten

11 §   Infra­struk­tur­för­val­ta­ren ska senast under till­del­nings­för­fa­ran­det ange vil­ken infra­struk­turka­pa­ci­tet som för­val­ta­ren öns­kar använda för pla­ne­rade ban­ar­be­ten.

För­slag till tåg­plan

12 §   Infra­struk­tur­för­val­ta­ren ska ta fram ett för­slag till tåg­plan med utgångs­punkt i de ansök­ningar som kom­mit in och med beak­tande av beho­vet av reserv­ka­pa­ci­tet. I för­sla­get ska det även anges vilka tåg­lä­gen för inter­na­tio­nell tra­fik som pla­ne­rats till­sam­mans med andra infra­struk­tur­för­val­tare.

Infra­struk­tur­för­val­ta­ren ska i så stor utsträck­ning som möj­ligt till­mö­tesgå alla ansök­ningar om infra­struk­turka­pa­ci­tet samt beakta den eko­no­miska effek­ten på de sökan­des verk­sam­het och andra för­hål­lan­den av bety­delse för de sökande.

Berörda par­ter ska ges möj­lig­het att yttra sig över för­sla­get till tåg­plan. Tids­fris­ten för att yttra sig får inte under­stiga en månad för det första för­sla­get till tåg­plan.

Sam­ord­ning

13 §   Infra­struk­tur­för­val­ta­ren ska genom sam­ord­ning av ansök­ning­arna för­söka lösa de even­tu­ella intres­se­kon­flik­ter som upp­står vid kapa­ci­tets­till­del­ningen. Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får före­slå en sökande en annan infra­struk­turka­pa­ci­tet än den begärda.

Tåg­plan

14 §   Om ansök­ning­arna kan sam­ord­nas, ska infra­struk­tur­för­val­ta­ren fast­ställa kapa­ci­tets­till­del­ningen i en tåg­plan.

Infra­struk­tur­för­val­ta­rens tvist­lös­ning

15 §   Om en intres­se­kon­flikt mel­lan två eller flera sökande inte kan lösas, ska infra­struk­tur­för­val­ta­ren till­han­da­hålla ett för­fa­rande för skynd­sam tvist­lös­ning.

Över­be­las­tad infra­struk­tur

16 §   Om ansök­ning­arna inte kan sam­ord­nas trots för­fa­ran­den för sam­ord­ning och tvist­lös­ning, ska infra­struk­tur­för­val­ta­ren så snart som möj­ligt för­klara den del av infra­struk­tu­ren där ansök­ning­arna är ofören­liga som över­be­las­tad och ange under vilka tider så är fal­let.

Om det är uppen­bart att det kom­mer att upp­stå en bety­dande kapa­ci­tets­brist på en del av infra­struk­tu­ren inom kom­mande tåg­pla­ne­pe­riod, ska infra­struk­tur­för­val­ta­ren för­klara denna del av infra­struk­tu­ren som över­be­las­tad innan ett för­fa­rande för sam­ord­ning inleds enligt 13 §.

Kapa­ci­tets­för­stärk­nings­plan

17 §   När järn­vägs­in­fra­struk­tur har för­kla­rats över­be­las­tad enligt 16 § ska infra­struk­tur­för­val­ta­ren göra en kapa­ci­tets­a­na­lys och upp­rätta en kapa­ci­tets­för­stärk­nings­plan.

Extra avgift

18 §   Den som beta­lar en extra avgift enligt 8 kap. 4 § har före­träde vid till­del­ningen av över­be­las­tad infra­struk­tur.

Pri­o­ri­te­rings­kri­te­rier

19 §   Om möj­lig­he­ten att enligt 8 kap. 4 § ta ut en extra avgift inte används eller inte leder till att det avgörs vil­ken sökande som ska till­de­las infra­struk­turka­pa­ci­tet, ska infra­struk­tur­för­val­ta­ren till­dela kapa­ci­tet i enlig­het med de pri­o­ri­te­rings­kri­te­rier som anges i beskriv­ningen av järn­vägs­nä­tet.

Ansö­kan om tåg­läge inom gäl­lande tåg­plan

20 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska besvara en ansö­kan om enstaka tåg­lä­gen inom en gäl­lande tåg­plan så snart som möj­ligt men senast inom fem arbets­da­gar. Ansök­ningar som avser mer än enstaka tåg­lä­gen ska besva­ras så snart som möj­ligt.

Åtgär­der vid stör­ningar och lik­nande

21 §   Vid stör­ningar i järn­vägs­tra­fi­ken ska infra­struk­tur­för­val­ta­ren vidta alla nöd­vän­diga åtgär­der för att åter­ställa tra­fi­ken till nor­mala för­hål­lan­den. Infra­struk­tur­för­val­ta­ren ska ha en bered­skaps­plan i detta syfte.

Om för­hål­lan­dena krä­ver det, får infra­struk­tur­för­val­ta­ren i en röjnings-​ eller nödsi­tu­a­tion utan för­var­ning och under den tid som behövs för repa­ra­tio­ner vidta åtgär­der som inte är för­en­liga med tidi­gare beslut om kapa­ci­tets­till­del­ning.

22 §   Ett järn­vägs­fö­re­tag är skyl­digt att vid röjnings-​ och nödsi­tu­a­tio­ner på infra­struk­tur­för­val­ta­rens begä­ran och i enlig­het med vad par­terna kom­mer över­ens om ställa sådana resur­ser till för­fo­gande som för­val­ta­ren anser mest lämp­liga för att åter­ställa för­hål­lan­dena till de nor­mala.

Tåg­lä­gen

23 §   Ett tåg­läge ska till­de­las för en tåg­pla­ne­pe­riod i taget. Den som har till­de­lats ett tåg­läge får inte över­låta det. Ett tåg­läge ska inte anses som över­lå­tet om den som inte är ett järn­vägs­fö­re­tag anli­tar ett järn­vägs­fö­re­tag för att utföra tra­fi­ken.

Den som har över­lå­tit ett tåg­läge ska ute­slu­tas från till­del­ning av tåg­lä­gen under inne­va­rande eller näst­kom­mande tåg­pla­ne­pe­riod.

24 §   Den som har till­de­lats ett tåg­läge och under en månad inte har använt tåg­lä­get i den utsträck­ning som anges i beskriv­ningen av järn­vägs­nä­tet ska på begä­ran av infra­struk­tur­för­val­ta­ren avstå från tåg­lä­get. Detta gäl­ler inte om den låga använd­ningen beror på fak­to­rer som inte är av eko­no­misk art och som lig­ger utan­för inne­ha­va­rens kon­troll.

Om ett tåg­läge inte har använts, kan detta beak­tas vid en senare till­del­ning av tåg­lä­gen.

Ramav­tal

25 §   Ett avtal mel­lan ett järn­vägs­fö­re­tag eller någon annan sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet och en infra­struk­tur­för­val­tare om använd­ning av infra­struk­tu­ren för längre tid än en tåg­pla­ne­pe­riod (ramav­tal) kan inte göras gäl­lande mot en annan sökande i den mån det i avta­let anges bestämda tåg­lä­gen eller avta­let på något annat sätt utfor­mats så att det ute­slu­ter andra sökan­des rätt att använda infra­struk­tu­ren.

Ett ramav­tal ska inne­hålla vill­kor som gör att avta­let kan änd­ras eller begrän­sas för att göra det möj­ligt att bättre använda infra­struk­tu­ren.

26 §   Ett ramav­tal ska gälla i fem år. Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får sam­tycka till en kor­tare eller längre period, om det finns sär­skilda skäl. Avta­let får för­längas för peri­o­der av samma längd som det ursprung­liga avta­let.

Trots första styc­ket får ett ramav­tal i fråga om järn­vägs­tra­fik som bedrivs på sådan infra­struk­tur som har reser­ve­rats för viss järn­vägs­tra­fik i enlig­het med 2 § andra styc­ket gälla i 15 år, om infra­struk­tur­för­val­ta­ren har vid­ta­git omfat­tande inve­ste­ringar i infra­struk­tu­ren för att möta den sökan­des behov. Om det finns syn­ner­liga skäl, får ett sådant ramav­tal ingås för längre tid än 15 år och inne­hålla detal­je­rade vill­kor om den infra­struk­turka­pa­ci­tet som ska till­han­da­hål­las den sökande. Sådana vill­kor får avse tur­tät­het, volym och tåg­lä­ge­nas kva­li­tet.

Tra­fi­ke­rings­av­tal

27 §   I sam­band med till­del­ning av ett tåg­läge ska infra­struk­tur­för­val­ta­ren och järn­vägs­fö­re­ta­get eller någon annan sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet ingå de avtal av admi­nist­ra­tiv, tek­nisk och eko­no­misk natur som behövs för använd­ningen av tåg­lä­get (tra­fi­ke­rings­av­tal). Avtals­vill­ko­ren ska vara kon­kur­rensne­utrala och icke-​diskriminerande.

Järn­vägs­tra­fik får inte utfö­ras utan att tra­fi­ke­rings­av­tal har ingåtts.

Verk­sam­hets­styr­ning med kva­li­tets­av­gif­ter

28 §   Ett tra­fi­ke­rings­av­tal ska inne­hålla vill­kor om verk­sam­hets­styr­ning med kva­li­tets­av­gif­ter, som ska gälla vid nor­mala drifts­för­hål­lan­den. Kva­li­tets­av­gif­ten ska beta­las av den part som orsa­kar avvi­kel­ser från den använd­ning av infra­struk­tu­ren som fast­ställts i tåg­pla­nen och tra­fi­ke­rings­av­ta­let.

I ett tra­fi­ke­rings­av­tal får undan­tag göras från kra­vet på verk­sam­hets­styr­ning med kva­li­tets­av­gif­ter i fråga om
   1. lågt tra­fi­ke­rade järn­vägs­nät,
   2. sådana delar av järn­vägs­nät där ris­ken för drifts­stör­ningar på grund av en parts avvi­kel­ser från den använd­ning av infra­struk­tu­ren som fast­ställts i tåg­pla­nen och tra­fi­ke­rings­av­ta­let är obe­tyd­lig, och
   3. tider på dyg­net då ris­ken för drifts­stör­ningar på grund av sådana avvi­kel­ser är obe­tyd­lig.

29 §   Infra­struk­tur­för­val­ta­ren avgör när det inte längre råder nor­mala drifts­för­hål­lan­den och ska genast under­rätta dem med vilka tra­fi­ke­rings­av­tal ingåtts och som är berörda om detta. Mot­sva­rande gäl­ler när det åter råder nor­mala drifts­för­hål­lan­den.

30 §   Kva­li­tets­av­gif­ter ska utfor­mas så att både infra­struk­tur­för­val­ta­ren och den som använ­der infra­struk­tu­ren vid­tar skä­liga åtgär­der för att mini­mera drifts­stör­ningar i järn­vägs­sy­ste­met och för att för­bättra järn­vägs­nä­tets pre­standa.

Bemyn­di­gande

31 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. kapa­ci­tets­till­del­ning,
   2. beskriv­ning av järn­vägs­nät, och
   3. bered­skaps­pla­ner.


8 kap. Infra­struk­tur­för­val­ta­res avgif­ter

Avgif­ter för använd­ning av järn­vägs­in­fra­struk­tur

1 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska ta ut kon­kur­rensne­utrala och icke-​diskriminerande avgif­ter för använd­ning av järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren.

Sam­ar­bete mel­lan infra­struk­tur­för­val­tare

2 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska sam­ar­beta med andra infra­struk­tur­för­val­tare för att åstad­komma effek­tiva avgifts­sy­stem för järn­vägs­fö­re­tag och andra som bedri­ver tra­fik på mer än ett järn­vägs­nät. Beho­vet av kon­kur­rens­kraf­tiga avgif­ter för inter­na­tio­nell tra­fik ska sär­skilt beak­tas.

Avgif­ter för mini­mi­pa­ke­tet av till­trä­des­tjäns­ter

3 §   Avgif­ter för använd­ning av de till­trä­des­tjäns­ter som avses i 7 kap. 4 § ska fast­stäl­las till den kost­nad som upp­står som en direkt följd av fram­fö­ran­det av järn­vägs­for­don, om inte något annat föl­jer av 4-8 §§.

4 §   Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får ta ut en extra avgift för använd­ning av över­be­las­tad infra­struk­tur för att åstad­komma ett sam­hälls­e­ko­no­miskt effek­tivt utnytt­jande av järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren.

Om infra­struk­tur­för­val­ta­ren inte har gjort eller genom­fört en kapa­ci­tets­för­stärk­nings­plan enligt 7 kap. 17 §, får den extra avgif­ten inte tas ut utan till­syns­myn­dig­he­tens god­kän­nande. Ett sådant god­kän­nande ska läm­nas om pla­nen inte kan genom­fö­ras på grund av omstän­dig­he­ter utan­för för­val­ta­rens kon­troll eller om de alter­na­tiv som står till buds för att komma till rätta med över­be­last­ningen inte är eko­no­miskt eller finan­si­ellt rim­liga.

5 §   Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får dif­fe­ren­ti­era de avgif­ter som avses i 3 § för att
   - ta hän­syn till kost­na­den för den mil­jöpå­ver­kan som fram­fö­ran­det av ett tåg orsa­kar, eller
   - ge inci­ta­ment till att utrusta tåg med ett euro­pe­iskt for­dons­ba­se­rat tåg­skydds­sy­stem (ETCS).

En dif­fe­ren­ti­e­ring av avgif­terna får inte leda till en ökning av infra­struk­tur­för­val­ta­rens totala intäk­ter.

6 §   Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får, för att uppnå kost­nads­täck­ning, ta ut högre avgif­ter än de som föl­jer av 3 och 4 §§, om det är för­en­ligt med ett sam­hälls­e­ko­no­miskt effek­tivt utnytt­jande av infra­struk­tu­ren. Avgif­terna får inte sät­tas så högt att de mark­nads­seg­ment som kan betala åtminstone den kost­nad som upp­står som en direkt följd av fram­fö­ran­det av järn­vägs­for­don, med tillägg av ett vinstut­tag som mark­na­den kan bära, hind­ras från att använda infra­struk­tu­ren.

Avgif­ter för sär­skilda infra­struk­tur­pro­jekt

7 §   Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får, på grund­val av den lång­sik­tiga kost­na­den för ett sär­skilt infra­struk­tur­pro­jekt som ökar effek­ti­vi­te­ten i järn­vägs­sy­ste­met och har avslu­tats efter 1988, ta ut högre avgif­ter än de som föl­jer av 3 och 4 §§, om pro­jek­tet inte skulle ha kom­mit till stånd om avgif­terna hade begrän­sats på det sätt som föl­jer av 3 och 4 §§.

Rabatt på avgif­ter

8 §   Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får ge rabatt på avgif­ter för att främja utveck­lingen av ny järn­vägs­tra­fik eller använd­ningen av avse­värt underut­nytt­jade lin­jer. Rabat­ten ska vara tids­be­grän­sad.

Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får även ge rabatt på avgif­ter som avser ett bestämt infra­struk­turav­snitt, om rabat­ten kan hän­fö­ras till admi­nist­ra­tiva kost­nads­be­spa­ringar.

En rabatt på avgif­ter ska tilläm­pas på lika vill­kor för alla använ­dare i viss tra­fik.

Bok­nings­av­gif­ter

9 §   Infra­struk­tur­för­val­ta­ren får ta ut en lämp­lig avgift för kapa­ci­tet som är till­de­lad men inte har använts.

Avgif­ter för musei­tra­fik

10 §   En infra­struk­tur­för­val­tare behö­ver inte ta ut avgif­ter enligt 3 § av den som bedri­ver musei­tra­fik på järn­väg på ide­ell grund.

Bemyn­di­gan­den

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. undan­tag från avgif­ter,
   2. avgifts­sam­ar­bete enligt 2 §, och
   3. ana­ly­ser av mark­nads­seg­ment enligt 6 § och krav på offent­lig­gö­rande av sådana ana­ly­ser.


9 kap. Tjäns­ter

Grund­läg­gande tjäns­ter

1 §   En tjäns­te­le­ve­ran­tör ska på ett icke-​diskriminerande sätt ge till­träde till anlägg­ningar för tjäns­ter och till­gång till de tjäns­ter som till­han­da­hålls i dessa anlägg­ningar (grund­läg­gande tjäns­ter) till järn­vägs­fö­re­tag och andra som ansö­ker om det.

De anlägg­ningar som avses i första styc­ket är
   1. sta­tio­ner för pas­sa­ge­rare, inklu­sive bygg­na­der och övriga faci­li­te­ter, där­ibland faci­li­te­ter för för­med­ling av rese­in­for­ma­tion och loka­ler som är lämp­liga för bil­jett­för­sälj­ning,
   2. gods­ter­mi­na­ler,
   3. rang­er­ban­går­dar och andra anlägg­ningar för tåg­bild­ning och väx­ling,
   4. sido­spår för upp­ställ­ning,
   5. under­hålls­an­lägg­ningar, dock inte anlägg­ningar för tyngre under­håll av hög­has­tig­hets­tåg eller andra typer av rul­lande mate­riel som krä­ver sär­skilda anlägg­ningar,
   6. andra tek­niska anlägg­ningar än de som avses i 5 samt anlägg­ningar för ren­gö­ring och tvätt,
   7. ham­nan­lägg­ningar med järn­vägs­an­slut­ning, och
   8. bräns­le­de­påer.

Som en grund­läg­gande tjänst avses också till­han­da­hål­lande av hjälp­me­del för olycksund­sätt­ning.

2 §   En tjäns­te­le­ve­ran­tör som till­han­da­hål­ler en grund­läg­gande tjänst ska så långt som möj­ligt till­mö­tesgå samt­liga ansök­ningar om till­gång till tjäns­ten. En ansö­kan ska besva­ras inom rim­lig tid.

Ett beslut om avslag på en ansö­kan om till­gång till en grund­läg­gande tjänst ska i före­kom­mande fall och om möj­ligt inne­hålla en upp­lys­ning om ett alter­na­tiv som inne­bär att den sökande kan bedriva tra­fi­ken på samma lin­jer under eko­no­miskt god­tag­bara för­hål­lan­den. Avslags­be­slu­tet ska vara skrift­ligt om tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren står under direkt eller indi­rekt kon­troll av ett före­tag eller organ med en domi­ne­rande ställ­ning på den svenska mark­na­den för järn­vägs­trans­port­tjäns­ter.

3 §   Om en anlägg­ning för tjäns­ter som avses i 1 § andra styc­ket inte har varit i bruk under minst två år i följd och ett järn­vägs­fö­re­tag eller någon annan sökande av tjänst har uttryckt intresse för till­träde till anlägg­ningen, ska äga­ren till anlägg­ningen offent­lig­göra att den helt eller del­vis kan hyras eller lea­sas. Detta krav gäl­ler dock inte om det kan visas att anlägg­ningen ska använ­das för ett annat ända­mål.

Tillägg­s­tjäns­ter och extratjäns­ter

4 §   En tjäns­te­le­ve­ran­tör som till­han­da­hål­ler en tillägg­s­tjänst eller en extratjänst åt ett järn­vägs­fö­re­tag eller någon annan som ansö­ker om en sådan tjänst är skyl­dig att göra det på ett icke-​diskriminerande sätt.

Tillägg­s­tjäns­ter är
   1. till­han­da­hål­lande av driv­mo­tor­ström,
   2. upp­värm­ning av per­son­tåg,
   3. kon­troll av far­ligt gods, och
   4. assi­stans för drift av icke-​standardtåg.

Extratjäns­ter är
   1. tele­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter,
   2. till­han­da­hål­lande av extra infor­ma­tion,
   3. tek­nisk kon­troll av rul­lande mate­riel,
   4. bil­jett­för­sälj­ning på sta­tio­ner, och
   5. tyngre under­håll som till­han­da­hålls i under­hålls­an­lägg­ningar avsedda för hög­has­tig­hets­tåg eller andra typer av rul­lande mate­riel som krä­ver sär­skilda anlägg­ningar.

Till­träde för genom­farts­tra­fik

5 §   Om järn­vägs­tra­fik inom en anlägg­ning för tjäns­ter är nöd­vän­dig för att nå en annan anlägg­ning för tjäns­ter, ska tjäns­te­le­ve­ran­tö­rerna genom sam­ar­bete säker­ställa icke- dis­kri­mi­ne­rande till­träde för sådan genom­farts­tra­fik.

Avgif­ter för tjäns­ter

6 §   Avgif­ter för tjäns­ter enligt detta kapi­tel och för använd­ning av spår inom en anlägg­ning för tjäns­ter ska vara icke-​diskriminerande.

Avgif­ten för sådana grund­läg­gande tjäns­ter som avses i 1 § och för sådan genom­farts­tra­fik som avses i 5 § får inte över­stiga kost­na­den för att till­han­da­hålla tjäns­ten med tillägg av en rim­lig vinst. Det­samma gäl­ler avgif­ter för sådana tillägg­s­tjäns­ter och extratjäns­ter som avses i 4 §, om tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren är ensam om att till­han­da­hålla dessa tjäns­ter.

Som rim­lig vinst ska anses sådan avkast­ning på eget kapi­tal som tar hän­syn till den risk som tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren löper och som lig­ger i linje med den genom­snitt­liga avkast­ningen för före­tag i bran­schen under de senaste åren.

Krav på obe­ro­ende och sepa­rata räken­ska­per

7 §   Om en tjäns­te­le­ve­ran­tör som till­han­da­hål­ler en grund­läg­gande tjänst inom en sådan anlägg­ning som avses i 1 § andra styc­ket 1-4, 7 eller 8 står under direkt eller indi­rekt kon­troll av ett före­tag eller organ med en domi­ne­rande ställ­ning på den svenska mark­na­den för järn­vägs­trans­port­tjäns­ter, ska
   1. tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren och det domi­ne­rande före­ta­get eller orga­net ha sepa­rata räken­ska­per för tjäns­te­till­han­da­hål­lan­det respek­tive trans­port­tjäns­terna, och
   2. tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren orga­ni­se­ras så att besluts­fat­tan­det är obe­ro­ende i för­hål­lande till det domi­ne­rande före­ta­get.

Bemyn­di­gan­den

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. till­han­da­hål­lande, redo­vis­ning och bok­fö­ring av tjäns­ter, och
   2. skyl­dig­he­ter för tjäns­te­le­ve­ran­tö­rer att till­han­da­hålla infor­ma­tion om sina till­trä­des­vill­kor och avgif­ter.

9 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om i vil­ken utsträck­ning genom­fö­ran­de­ak­ter om till­träde till tjäns­ter i enlig­het med arti­kel 13.9 i direk­tiv 2012/34/EU ska tilläm­pas på andra än järn­vägs­fö­re­tag som ansö­ker om till­träde till en tjänst.


10 kap. Till­syn

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska utöva till­syn över efter­lev­na­den av denna lag och de före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen.

Till­syns­myn­dig­he­ten ska också utöva till­syn över efter­lev­na­den av direkt tillämp­liga EU-​rättsakter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv 2012/34/EU och av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 913/2010 av den 22 sep­tem­ber 2010 om ett euro­pe­iskt järn­vägs­nät för kon­kur­rens­kraf­tig gods­tra­fik.

2 §   Till­syns­myn­dig­he­ten har rätt att av den som bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av lagen på begä­ran få
   1. sådana upp­lys­ningar och ta del av sådana hand­lingar som behövs för
      a) till­sy­nen,
      b) bedöm­ningen av ansök­ningar om licens,
      c) pröv­ning av tvist enligt 8 §,
      d) full­gö­rande av Sve­ri­ges skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter om för­hål­lan­den som regle­ras i denna lag till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen och Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­byrå, och
      e) klart defi­ni­e­rade sta­tis­tiska ända­mål,
   2. till­träde till anlägg­ningar, for­don och annan mate­riel, områ­den, loka­ler och andra utrym­men, dock inte bostä­der, som har anknyt­ning till den verk­sam­het som berörs, och
   3. till­gång till nöd­vän­dig per­so­nal, mate­riel eller lik­nande utan kost­nad.

Polis­myn­dig­he­ten ska lämna den hjälp som behövs för till­sy­nen.

Till­syns­myn­dig­he­ten får begära verk­stäl­lig­het hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten av ett beslut som gäl­ler åtgär­der enligt första styc­ket. Då gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het, avhys­ning eller avlägs­nande.

3 §   Infra­struk­tur­för­val­tare samt järn­vägs­fö­re­tag och andra sökande av infra­struk­turka­pa­ci­tet ska utan upp­ma­ning ge till­syns­myn­dig­he­ten full insyn i för­hand­lingar om avgif­ter.

4 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av denna lag ska till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer lämna sådana upp­gif­ter som behövs för för­valt­ningen och utveck­lingen av det stat­liga järn­vägs­nä­tet.

Krav i syfte att garan­tera till­syns­myn­dig­he­tens obe­ro­ende

5 §   Den befatt­nings­ha­vare vid till­syns­myn­dig­he­ten som ansva­rar för sådana till­syns­be­slut som avses i arti­kel 56 i direk­tiv 2012/34/EU, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2016/2370 av den 14 decem­ber 2016 om änd­ring av direk­tiv 2012/34/EU vad gäl­ler öpp­nan­det av mark­na­den för inri­kes per­son­tra­fik på järn­väg och styr­ningen av järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren, ska årli­gen göra en åtagande-​ och intres­se­för­kla­ring. I för­kla­ringen ska befatt­nings­ha­va­ren redo­visa sådan even­tu­ell anknyt­ning till före­tag i järn­vägs­bran­schen som kan anses påverka hans eller hen­nes opar­tisk­het vid utfö­rande av arbe­tet.

6 §   En befatt­nings­ha­vare som avses i 5 § får under ett år från det att anställ­ningen vid till­syns­myn­dig­he­ten upp­hört inte utföra arbete eller inneha någon ansvars­ställ­ning på något av de före­tag eller någon av de enhe­ter som omfat­tas av den till­syn som avses i samma para­graf.

Före­läg­gan­den

7 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta de före­läg­gan­den som behövs för att denna lag eller de före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen ska föl­jas. Det­samma gäl­ler för att säker­ställa efter­lev­na­den av sådana direkt tillämp­liga EU-​rättsakter som avses i 1 § andra styc­ket.

Ett före­läg­gande får för­e­nas med vite.

Om någon har påförts kon­kur­rens­ska­de­av­gift enligt 3 kap. 5 § kon­kur­rensla­gen (2008:579) eller dömts att betala vite enligt 6 kap. 2 § samma lag, får vite enligt denna lag inte dömas ut för samma för­fa­rande.

Pröv­ning av tvist

8 §   Ett järn­vägs­fö­re­tag eller den som ansökt om eller bevil­jats infra­struk­turka­pa­ci­tet eller till­gång till en tjänst får till till­syns­myn­dig­he­ten hän­skjuta tvis­ter om huruvida ett beslut som fat­tats av en infra­struk­tur­för­val­tare, en tjäns­te­le­ve­ran­tör eller ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag står i över­ens­stäm­melse med 4-9 kap., före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till dessa kapi­tel eller sådana direkt tillämp­liga EU-​rättsakter som avses i 1 § andra styc­ket.

Om det vid pröv­ningen av en tvist om till­träde till en grund­läg­gande tjänst enligt 9 kap. 1 § bedöms att inget prak­tiskt möj­ligt alter­na­tiv till tjäns­ten finns till­gäng­ligt och att det är möj­ligt att till­dela tjäns­te­ka­pa­ci­tet i anlägg­ningen, ska till­syns­myn­dig­he­ten besluta att tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren ska till­dela den sökande lämp­lig del av tjäns­te­ka­pa­ci­te­ten.

Till­syns­myn­dig­he­ten ska begära in rele­vant infor­ma­tion och inleda sam­råd med de berörda par­terna i tvis­ten inom en månad från det att tvis­ten hän­skju­tits till myn­dig­he­ten. Till­syns­myn­dig­he­ten ska så snart som möj­ligt och senast sex vec­kor från det att all rele­vant infor­ma­tion i tvis­ten har läm­nats in, besluta i de frå­gor som tvis­ten gäl­ler.

Över­vak­ning av tillämp­ning av sam­ar­bets­av­tal

9 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska över­vaka tillämp­ningen av sam­ar­bets­av­tal enligt 4 kap. 7 §. Myn­dig­he­ten får lämna rekom­men­da­tio­ner om att ett avtal bör änd­ras eller upp­hä­vas.

Bemyn­di­gan­den

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vilka upp­gif­ter som ska läm­nas enligt 4 §, och
   2. pröv­ning av tvis­ter.


11 kap. Över­kla­gande

1 §   Till­syns­myn­dig­he­tens beslut i enskilda fall enligt denna lag, före­skrif­ter som med­de­lats i anslut­ning till lagen eller sådana direkt tillämp­liga EU-​rättsakter som avses i 10 kap. 1 § andra styc­ket får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

2 §   Ett beslut enligt denna lag, före­skrif­ter som med­de­lats i anslut­ning till lagen eller sådana direkt tillämp­liga EU- rätts­ak­ter som avses i 10 kap. 1 § andra styc­ket gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet. Ett beslut om åter­kal­lelse av licens gäl­ler dock inte för­rän det har fått laga kraft, om inte något annat anges i beslu­tet.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2022:365
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2022.
   2. Bestäm­mel­serna i 4 kap. 3, 4, 8 och 9 §§ gäl­ler inte för en infra­struk­tur­för­val­tare som för­val­tar järn­vägs­in­fra­struk­tur med stöd av ett avtal om offentlig-​privat part­ner­skap som har ingåtts före den 16 juni 2015 om den pri­vata par­ten i avta­let också är ett järn­vägs­fö­re­tag som till­han­da­hål­ler per­son­tra­fik på järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren.
   3. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 2, 3 och 5-10 §§ gäl­ler inte för ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag som för­val­tar järn­vägs­in­fra­struk­tur med stöd av ett avtal om offentlig-​ pri­vat part­ner­skap som har ingåtts före den 16 juni 2015 om det i det ver­ti­kalt inte­gre­rade före­ta­get ingår ett järn­vägs­fö­re­tag som till­han­da­hål­ler per­son­tra­fik på järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren.
   4. En licens som har bevil­jats enligt 3 kap. 2 § den upp­hävda järn­vägs­la­gen (2004:519) gäl­ler som en licens enligt 2 kap. denna lag.
   5. Ett låne­av­tal mel­lan en infra­struk­tur­för­val­tare och en annan enhet inom ett ver­ti­kalt inte­gre­rat före­tag som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det är tillå­tet trots att det inte upp­fyl­ler kra­ven i 5 kap. 7 §, om lånet har ingåtts till mark­nads­ränta och har beta­lats ut och beta­las av.
   6. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för mål och ären­den som har inletts före ikraft­trä­dan­det.

JP Info­nets tjäns­ter inom trans­port och tra­fik

JP Info­nets tjäns­ter inom trans­port och tra­fik

Arbe­tar du med frå­gor som rör trans­port och tra­fik? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom trans­port och tra­fik.