SFS 1999:446 Lag om pro­vi­an­te­ring av far­tyg och luft­far­tyg

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 1999:446 lag om pro­vi­an­te­ring av far­tyg och luft­far­tyg; utfär­dad den 3 juni 1999. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs föl­jande. utkom från tryc­ket den 16 juni 1999 inle­dande bestäm­mel­ser 1 § i denna lag finns bestäm­mel­ser om pro­vi­an­te­ring med icke-​gemen­skapsva­ror och med obe­skat­tade gemen­skapsva­ror för för­bruk­ning eller för­sälj­ning ombord på far­tyg eller luft­far­tyg vid resa till utländsk ort. 2 § i denna lag för­stås med obe­skat­tade varor: a) varor som inte har bes­kat­tats i sve­rige, och b) varor som har bes­kat­tats i sve­rige men där varorna sedan bli­vit befri­ade från skatt, gemen­skapsva­ror: varor som anges i arti­kel 4.7 i rådets för­ord­ning (eeg) nr 2913/92 av den 12 okto­ber 1992 om inrät­tan­det av en tull­ko­dex för gemenskapen2, eg:s tull­om­råde: de områ­den som anges i arti­kel 3 i för­ord­ning (eeg) nr 2913/92, eg:s skat­te­om­råde: det område inom vil­ket gemen­ska­pens bestäm­mel­ser om en viss skatt är tillämp­liga. pro­vi­an­te­ring 3 § pro­vi­an­te­ring med obe­skat­tade gemen­skapsva­ror får ske för för­sälj­ning ombord vid resa till en plats utan­för eg:s skat­te­om­råde och för för­bruk­ning ombord vid resa till utländsk ort. såvitt avser mer­vär­desskatt får pro­vi­an­te­ring ske i de fall som avses i 5 kap. 9 § första styc­ket 4 och 4 a mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200). 4 § vid resa till en plats utan­för eg:s tull­om­råde får pro­vi­an­te­ring ske med obe­skat­tade gemen­skapsva­ror och icke-​gemen­skapsva­ror för för­sälj­ning och för­bruk­ning ombord. 1 2 prop. 1998/99:86, bet. 1998/99:sku21, rskr. 1998/99:243. egt nr l 302, 19.10.1992, s. 1 (celex 392r2913). 1 sfs 1999:446 sär­skilt om vissa far­tygs­lin­jer 5 § pro­vi­an­te­ring med obe­skat­tade gemen­skapsva­ror och med icke-​gemen­skapsva­ror för för­sälj­ning från kiosk eller lik­nande för­sälj­nings­ställe ombord på far­tyg på lin­jer mel­lan sve­rige och norge eller sve­rige och åland får endast avse sprit­dryc­ker, vin, starköl, öl, tobaksva­ror, par­fy­mer, kos­me­tiska pre­pa­rat, toa­lett­me­del samt choklad-​​ och kon­fek­tyr­va­ror. 6 § pro­vi­an­te­ring med obe­skat­tade gemen­skapsva­ror och med icke-​gemen­skapsva­ror får inte avse sprit­dryc­ker, vin eller starköl på far­tygs­linje mel­lan svensk hamn från norska grän­sen i norr till och med lyse­kil i söder och norsk hamn från och med risör i väs­ter till svenska grän­sen i öster. på en sådan far­tygs­linje får obe­skat­tad för­sälj­ning inte över­stiga 20 ciga­ret­ter eller 10 ciga­ril­ler eller cigar­rer eller 50 gram andra tobaksva­ror per pas­sa­ge­rare. till­stånd 7 § pro­vi­an­te­ring med obe­skat­tade alko­hol­dryc­ker och tobaksva­ror samt icke-​gemen­skapsva­ror får endast ske om till­stånd har bevil­jats. till­stånd till pro­vi­an­te­ring skall bevil­jas den som bedri­ver verk­sam­he­ten på far­ty­get eller luft­far­ty­get om denne med hän­syn till sina eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt bör bevil­jas sådant till­stånd. till­stånd enligt första styc­ket bevil­jas för viss tid eller för varje till­fälle som pro­vi­an­te­ring sker. till­stånd för viss tid får bevil­jas den som bedri­ver regul­jär trafik eller lik­nande verk­sam­het. 8 § pro­vi­an­te­ring enligt 7 § får ske endast till 1. luft­far­tyg som har en högsta tillåtna startvikt som över­sti­ger 5 700 kilo­gram och som är des­ti­ne­rat till en utländsk flygplats för att lämna eller hämta pas­sa­ge­rare eller last, 2. far­tyg som går i yrkes­mäs­sig trafik, dock inte fiske­far­tyg, och vars brut­to­dräk­tig­het är minst 75 och som skall anlöpa utländsk hamn för att lämna eller hämta pas­sa­ge­rare eller last eller som skall företa kryss­ning i mer avlägsna far­vat­ten som turist­far­tyg, eller 3. far­tyg och luft­far­tyg som dis­po­ne­ras av för­svars­mak­ten. om det finns sär­skilda skäl får tull­ver­ket bevilja dis­pens från kra­ven på lägsta startvikt respek­tive brut­to­dräk­tig­het i första styc­ket 1 och 2. 9 § pro­vi­an­te­ring enligt 7 § får inte ske i större omfatt­ning än vad som är skä­ligt med hän­syn till 1. resans art och var­ak­tig­het, 2. det antal per­so­ner som kan beräk­nas följa med trans­port­med­let, 3. de begräns­ningar för omsätt­ningen på trans­port­med­let som kan finnas, och 4. det för­råd av varor som redan finns ombord. 10 § till­stånd till pro­vi­an­te­ring bevil­jas av tull­ver­ket. 2 till­syn 11 § till­syn över att denna lag följs utövas av tull­ver­ket. 12 § bok­fö­ring för den som bevil­jats till­stånd skall vara utfor­mad så att kon­troll av verk­sam­he­ten är möj­lig. 13 § om tull­ver­ket begär det skall till­stånds­ha­va­ren till­han­da­hålla bok­fö­rings­hand­lingar och övriga hand­lingar som rör verk­sam­he­ten. till­stånds­ha­va­ren skall också lämna till­träde till utrym­men som används i verk­sam­he­ten. bestäm­mel­serna om hand­lingar och upp­gif­ter som skall undan­tas i 3 kap. 15–15 d §§ lagen (1984:151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter gäl­ler i mot­sva­rande mån hand­lingar och upp­gif­ter som skall till­han­da­hål­las enligt denna lag. sfs 1999:446 åter­kal­lelse av till­stånd 14 § tull­ver­ket får åter­kalla ett till­stånd till pro­vi­an­te­ring om 1. för­ut­sätt­ning­arna för att bevilja till­stånd inte längre finns, 2. till­stånds­ha­va­ren använ­der varorna för andra ända­mål än som anges i till­stån­det, 3. till­stånds­ha­va­ren inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 12 eller 13 §, eller 4. till­stånds­ha­va­ren inte sam­ver­kar vid skat­te­re­vi­sion enligt lagen (1984:151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter eller skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:484). beslut om åter­kal­lelse gäl­ler ome­del­bart, om inte annat beslu­tas. upp­gifts­skyl­dig­het 15 § upp­gif­ter som en myn­dig­het för­fo­gar över och som behövs för pröv­ning och till­syn enligt denna lag skall på tull­ver­kets begä­ran läm­nas till ver­ket. upp­gifts­skyl­dig­het enligt första styc­ket före­lig­ger dock inte i fråga om upp­gif­ter för vilka sek­re­tess gäl­ler till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sek­re­tess­la­gen (1980:100) eller en bestäm­melse till vil­ken det hän­vi­sas i någon av de nämnda para­gra­ferna. om sek­re­tess gäl­ler för upp­gift enligt någon annan bestäm­melse i sek­re­tess­la­gen och ett utläm­nande skulle med­föra syn­ner­ligt men för något enskilt eller all­mänt intresse, före­lig­ger upp­gifts­skyl­dig­het endast om rege­ringen på ansö­kan av tull­ver­ket beslu­tar att upp­gif­ten skall läm­nas ut. 16 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om upp­gifts­skyl­dig­het för till­stånds­ha­vare. över­kla­gande 17 § beslut enligt 13 § första styc­ket får inte över­kla­gas. övriga beslut enligt denna lag över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. 3 sfs 1999:446 denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1999. på rege­ring­ens väg­nar lena hjelm-​​wal­lén lars-​erik löv­dén (finans­de­par­te­men­tet) 4 fakta info direkt, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 1999