Lag (1958:205) om för­ver­kande av alko­hol m.m.

1 §   Alko­hol eller andra medel som har tra­fik­far­lig påver­kan, vilka påträf­fas hos den som bru­tit mot 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott, 30 § lagen (1990:1157) om säker­het vid tun­nel­bana och spår­väg, 7 kap. 2, 3 eller 4 § järn­vägs­sä­ker­hets­la­gen (2022:367), 8 kap. 2, 3 eller 4 § lagen (2022:368) om natio­nella järn­vägs­sy­stem, 13 kap. 2 eller 3 § luft­fartsla­gen (2010:500) eller 20 kap. 4 eller 5 § sjö­la­gen (1994:1009) ska för­ver­kas, om det inte finns sär­skilda skäl mot det.

Det­samma ska gälla om alko­hol eller sådana andra medel som avses i första styc­ket påträf­fas hos den som med­följt vid till­fäl­let, om med­len kan antas ha varit avsedda även för den som begått gär­ningen.

Sprit­dryc­ker, vin, starköl eller andra jästa alko­hol­dryc­ker eller alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat enligt alko­hol­la­gen (2010:1622) som påträf­fas hos den som intar eller för­va­rar sådana dryc­ker eller pre­pa­rat i strid med vill­kor enligt 2 kap. 16 § andra styc­ket första meningen eller med 2 kap. 18 § ord­nings­la­gen (1993:1617) eller med lokal ord­nings­fö­re­skrift ska, oav­sett vem dryc­kerna eller pre­pa­ra­ten till­hör, för­ver­kas, om inte sär­skilda skäl talar mot det. Det­samma ska gälla alko­hol­dryc­ker eller alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat som påträf­fas hos den som intar sådana dryc­ker eller pre­pa­rat i strid med 4 kap. 4 § ord­nings­la­gen, med 5 kap. 2 § järn­vägs­sä­ker­hets­la­gen eller med 6 kap. 2 § lagen om natio­nella järn­vägs­sy­stem.

Tredje styc­ket gäl­ler också i fråga om sådana dryc­ker eller pre­pa­rat som avses där och som påträf­fas hos någon som vid till­fäl­let var i säll­skap med den som bröt mot bestäm­mel­sen, om det är san­no­likt att dryc­kerna eller pre­pa­ra­ten var avsedda även för den senare. Lag (2024:790).

2 §   Vid beslag av egen­dom som avses i 1 § ska vad som i all­män­het är före­skri­vet om beslag i brott­mål tilläm­pas, dock med föl­jande avvi­kel­ser:
   1. Beslag­ta­gen egen­dom får bevis­li­gen för­stö­ras om vär­det är ringa eller om det annars måste anses för­svar­ligt att för­störa egen­do­men. I annat fall får egen­do­men säl­jas. Sprit­dryc­ker, vin, starköl och öl får säl­jas till den som har rätt att till­verka eller att bedriva par­ti­han­del med sådana varor enligt alko­hol­la­gen (2010:1622). I fråga om för­sälj­ning till par­ti­hand­lare omfat­tas även alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat om de är skat­te­plik­tiga varor enligt lagen (2022:156) om alko­holskatt. Annan egen­dom får säl­jas på det sätt som med hän­syn till egen­do­men är lämp­ligt. Intäk­ter vid för­sälj­ning av beslag­ta­gen egen­dom till­fal­ler sta­ten.

Beslut om att för­störa eller sälja egen­dom får fat­tas av under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. I de fall som avses i 23 kap. 22 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken får ett sådant beslut fat­tas även av Polis­myn­dig­he­ten eller Kust­be­vak­ningen.

Om ett beslag hävs och egen­do­men är för­störd eller såld enligt denna para­graf, ska ersätt­ning beta­las av all­männa medel. Ersätt­ning­ens stor­lek ska mot­svara egen­do­mens pris vid för­sälj­ning till all­män­he­ten eller vad som annars är skä­ligt. Beslut om ersätt­ning fat­tas av åkla­ga­ren. Den som drab­bats av besla­get får begära rät­tens pröv­ning av beslu­tet om ersätt­ning. Det ska göras inom en månad från det att han eller hon fick del av beslu­tet. Ansö­kan görs vid den dom­stol som kun­nat pröva besla­get. Ersätt­ning beta­las ut av läns­sty­rel­sen på begä­ran av åkla­ga­ren.

1 a. Om vär­det på beslag­ta­gen alko­hol är ringa, får en polis­man eller en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man besluta att den bevis­li­gen ska för­stö­ras. Även i dessa fall tilläm­pas 1 tredje styc­ket.
   2. Om en polis­man verk­stäl­ler beslag och före­läg­ger för­ver­kande av den beslag­tagna egen­do­men i ett före­läg­gande av ord­nings­bot, ska anmä­lan om besla­get göras till Polis­myn­dig­he­ten.
   3. I fråga om sådana dryc­ker eller pre­pa­rat som avses i 1 § tredje styc­ket och som intas eller för­va­ras i strid med vill­kor enligt 2 kap. 16 § andra styc­ket första meningen eller med 2 kap. 18 § eller med 4 kap. 4 § ord­nings­la­gen (1993:1617) eller med 5 kap. 2 § järn­vägs­sä­ker­hets­la­gen (2022:367) eller med 6 kap. 2 § lagen (2022:368) om natio­nella järn­vägs­sy­stem har den som tjänst­gör som ord­nings­vakt vid en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning eller inom ett tra­fik­fö­re­tags område eller dess färd­me­del eller som befatt­nings­ha­vare i säkerhets-​ eller ord­nings­tjänst vid järn­väg samma rätt att ta egen­do­men i beslag som enligt rät­te­gångs­bal­ken till­kom­mer en polis­man.

En ord­nings­vakt eller en befatt­nings­ha­vare i säkerhets-​ eller ord­nings­tjänst vid järn­väg som har verk­ställt beslag ska skynd­samt anmäla detta till Polis­myn­dig­he­ten och över­lämna den beslag­tagna egen­do­men. Om vär­det på beslag­ta­gen alko­hol är ringa, får Polis­myn­dig­he­ten i stäl­let besluta att den bevis­li­gen ska för­stö­ras av en ord­nings­vakt. Även i dessa fall tilläm­pas 1 tredje styc­ket. Lag (2023:423).

3 §   Egen­dom som har för­ver­kats enligt denna lag ska bevis­li­gen för­stö­ras eller säl­jas enligt 2 §, om detta inte har skett tidi­gare.

Intäk­ter vid för­sälj­ning av för­ver­kad egen­dom till­fal­ler sta­ten. Lag (2024:790).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1986:655

Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 1987. I fråga om brott mot 6 kap. 2 § järn­vägs­tra­fi­kla­gen (1985:192) som har begåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre före­skrif­ter.

1994:1742

Denna lag trä­der i kraft i fråga om 2 § första punk­ten den 1 janu­ari 1995 och i övrigt den 1 april 1995.