SFS 2014:927 Lag om änd­ring i sjö­la­gen (1994:1009)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i sjö­la­gen (1994:1009); utfär­dad den 26 juni 2014. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs att 13 kap. 60§ och 21 kap. 2 och 6§§ sjö­la­gen (1994:1009) ska ha föl­jande lydelse. 13 kap. 60§ 2 ett avtal som har ingåtts innan en tvist har upp­kom­mit och som in- skrän­ker käran­dens rätt att få en tvist om trans­port av styc­ke­gods enligt detta kapi­tel prö­vad vid dom­stol är ogil­tigt i den utsträck­ning som det begrän­sar käran­dens rätt att enligt eget val väcka talan vid dom­sto­len för den ort där 1.sva­ran­den har sitt huvud­kon­tor eller, om ett huvud­kon­tor sak­nas, där sva­ran­den har sin van­liga vis­tel­se­ort, 2.trans­portav­ta­let ingicks, för­ut­satt a tt sva­ran­den där har drift­ställe för sin rörelse, filial eller före­trä­dare, genom vars för­med­ling avta­let har ingåtts, eller 3.den avta­lade last­nings­ham­nen eller den avta­lade eller fak­tiska lossnings-​​ ham­nen lig­ger. trots första styc­ket kan en talan all­tid väc­kas vid dom­sto­len för den ort som har angetts i trans­portav­ta­let. efter det att en tvist har upp­kom­mit får par- terna fritt avtala hur tvis­ten ska behand­las. om ett konos­se­ment har utfär­dats enligt ett cer­te­parti som inne­hål­ler be- stäm­mel­ser om behö­rig dom­stol eller skil­je­doms­för­fa­rande utan att konosse-​​ men­tet uttryck­li­gen anger att dessa bestäm­mel­ser är bin­dande för inne­ha­va­ren av konos­se­men­tet, får trans­por­tö­ren in te åbe­ropa bestäm­mel­serna mot en inne­ha­vare av konos­se­men­tet som har för­vär­vat det i god tro. första styc­ket gäl­ler inte om var­ken den avta­lade last­nings­ham­nen eller den avta­lade eller fak­tiska loss­nings­ham­nen lig­ger i sve­rige, dan­mark, fin­land eller norge eller om något annat föl­jer av de uni­ons­rätts­ak­ter och inter­na­tio­nella instru­ment som anges i 1§ 1–4 lagen (2014:912) med kom- plet­te­rande bestäm­mel­ser om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och inter­na­tio­nell verk­stäl­lig­het av vissa avgö­ran­den. 1 prop. 2013/14:219, bet. 2013/14:cu27, rskr. 2013/14:380. 2 senaste lydelse 2007:443. sfs 2014:927 utkom från tryc­ket den 8 juli 2014 2 sfs 2014:92721 kap. 2§ 3 i fråga om behö­rig­he­ten för en sjörä tts­dom­stol att ta upp ett tvis­te­mål som avses i 1§ första styc­ket ska bestä mmel­serna om laga dom­stol i tvis­te­mål i all­män­het tilläm­pas. en talan får även väc­kas vid sjö­rätts­dom­sto­len för den ort där far­ty­get finns. om säker­het för en ford­ran har ställts hos en myn­dig­het till befri­else från kvar­stad eller någon annan säker­hets­åt­gärd, får en talan väc­kas även vid sjö­rätts­dom­sto­len för den ort där säkerh eten har ställts. en talan som avser en ford­ran som säker­he­ten har avsett får väc­kas vid sist­nämnda sjö­rätts­dom­stol, även om säker­he­ten har upp­hört att gälla. om det inte finns en sjö­rätts­dom­stol på den ort där sva­ran­den har kun­nat sökas enligt första eller andra styc­ket, väcks en talan vid den sjö­rätts­dom­stol som är när­mast den orten. om flera är redare i ett far­tyg, ska far­ty­gets hem­ort anses som rede­ri­ets hem­vist. bestäm­mel­serna i denna para­graf gäl­ler inte om något annat föl­jer av lagen (2014:912) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och inter­na­tio­nell verk­stäl­lig­het av vissa avgö­ran­den eller av de uni­ons­rätts­ak­ter och inter­na­tio­nella instru­ment som anges i 1§ 1–4 den lagen. andra styc­ket i denna para­graf gäl­ler dock om far­ty­get är belagt med kvar­stad. 6§ 4 om en dom i ett mål om ersätt­ning för olje­skada eller bun­ker­ol­je­skada har med­de­lats i en annan stat som har till­trätt den i 10 kap. angivna 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion eller den i 10 a kap. angivna bun­ker­kon­ven­tio­nen och om dom­sto­larna i den sta­ten var behö­riga att pröva den tvist som domen avser, gäl­ler föl­jande. när domen har fått laga kraft och kan verk­stäl­las i den stat där den har med­de­lats, ska den efter en ansö­kan verk­stäl­las i sve­rige utan att en ny pröv­ning sker av den sak som avgjorts genom domen, om inte något annat föl­jer av 10 kap. 9§ eller 5§ femte styc­ket i detta kapi­tel. detta med­för inte någon skyl­dig­het att verk­ställa en utländsk dom, om det ansvars­be­lopp som gäl­ler för far­ty­gets ägare där­med skulle över­skri­das. en ansö­kan om verk­stäl­lig­het görs till den tings­rätt som rege­ringen före- skri­ver. sökan­den ska till­sam­mans med ansö­kan ge in 1.domen i ori­gi­nal eller i kopia som har bestyrkts av en myn­dig­het, 2.en för­kla­ring av en behö­rig myn­dig­het i den stat där domen med­de­lats att domen avser ersätt­ning enligt den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighets-​​ kon­ven­tion eller den i 10a kap. angivna bun­ker­kon­ven­tio­nen samt att domen har fått laga kraft och kan verk­stäl­las i den sta­ten. hand­ling­arna ska vara för­sedda med bevis om utfär­da­rens behö­rig­het. bevi­set ska vara utställt av en svensk beskick­ning eller kon­sul eller av che­fen för justi­ti­e­för­valt­ningen i den stat där domen har med­de­lats. om en hand­ling i ären­det inte är skri­ven på svenska, danska eller norska, ska även en översätt-​​ ning till svenska ges in. över­sätt­ningen ska vara bestyrkt av en diplo­ma­tisk eller kon­su­lär tjäns­te­man eller av en svensk nota­rius pub­licus. om en ansö­kan om verk­stäl­lig­het bifalls, verk­ställs domen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. 3 senaste lydelse 2007:443. 4 senaste lydelse 2013:328 (jfr 2013:543). 3 sfs 2014:927 vid hand­lägg­ning i dom­stol av ett ärende om verk­stäl­lig­het tilläm­pas i övrigt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. 1.denna lag trä­der i kraft den 10 janu­ari 2015. 2.äldre före­skrif­ter gäl­ler för hand­lägg­ningen i svea hov­rätt och högsta dom­sto­len av ären­den som har inletts i hov­rät­ten före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar eli­sa­beth svan­tes­son jonas pon­tén (justi­tie­de­par­te­men­tet) norstedts juri­dik ab/frit­zes elan­ders sve­rige ab, 2014