SFS 2015:256 Lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

1 svensk författningssamling lag om ändring i sjölagen (1994:1009); utfärdad den 13 maj 2015. enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009) 2 dels att 15 kap. 1a och 2§§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 4 och 17§§ ska utgå, dels att nuvarande 15 kap. 1, 3, 4–28, 29 och 30§§ ska betecknas 15 kap. 5, 4, 6–30, 35 och 36§§, dels att 3 kap. 25§, 7 kap. 2 och 2a§§, 9 kap. 5§, de nya 15 kap. 4–30§§, den nya 15 kap. 35§ och den nya 15 kap. 36§, 19 kap. 1§ och 21 kap. 4§ och rubriken till 15 kap. ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före nuvarande 15 kap. 29§ ska sättas närmast före den nya 15 kap. 35§, dels att det ska införas nio nya paragrafer, 15 kap. 1–3 och 31–34§§, 20 kap. 14a§ och 21 kap. 6a§, och närmast före 15 kap. 6, 19 och 31–34§§ nya rubriker av följande lydelse. 3 kap. 25§ om det inte finns något hinder enligt 24§, ska inteckning beviljas och pantbrev utfärdas på grund av inteckningen. bestämmelser om utfärdande av ett ny tt pantbrev i stället för ett pantbrev som dödats finns i lagen (2011:900) om dödande av förkommen handling. 7 kap. 2§ 3 redaren för ett svenskt fartyg med en dräktighet av minst 300 ska ha en försäkring, eller ställa en annan betr yggande säkerhet, som täcker det ansvar för redaren som omfattas av rätt till ansvarsbegränsning enligt 9 kap. 1–4§§, intill det ansvarsbelopp som följer av 9 kap. 5§. för fordringar med anled- ning av personskada som har tillfogats fartygets egna passagerare ska dock försäkringen eller säkerheten täcka ansvaret intill ett belopp om 175 000 sär- skilda dragningsrätter (sdr) multiplicerat med det antal passagerare som far- tyget enligt sitt certifikat har tillstånd att befordra. som försäkring anses också en betryggande självförsäkring. försäkringen eller säkerheten ska även täcka fordran på ränta och ersättning för rättegångskostnader. 1 prop. 2014/15:95, bet. 2014/15:cu16, rskr. 2014/15:186. 2 senaste lydelse av 15 kap. 1 a§ 2014:1352. 3 senaste lydelse 2012:353. sfs 2015:256 utkom från trycket den 26 maj 2015 2 sfs 2015:256 skyldigheten enligt första stycket att ha en försäkring eller ställa en annan säkerhet gäller även redaren för ett utländskt fartyg med en dräktighet av minst 300, om fartyget på svenskt sjöterritorium 1. används för någon annan verksamhet än transport, 2. anlöper eller lämnar hamn, eller 3. anlöper eller lämnar tilläggs- eller ankarplats. första och andra styckena gäller inte fartyg som ägs eller brukas av en stat och som används uteslutande för statsändamål. med fartygets dräktighet avses bruttodräktigheten beräknad enligt bestäm- melserna om skeppsmätning i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmät- ningskonvention (sö 1979:6). vad som avses med sdr anges i 22 kap. 3§. 2a§ 4 redarens skyldighet enligt 2§ att ha en försäkring eller ställa en an- nan säkerhet gäller inte sådana anspråk på ersättning som omfattas av fartygs- ägarens motsvarande skyldighet enligt 10a kap. 11 eller 12§. skyldigheten gäller inte heller sådana anspråk på er sättning som omfattas av transportörens skyldighet att ha en försäkring eller ställa en annan säkerhet enligt artikel 4a.1 i bilaga i till europaparlamentets och rådets förordning (eg) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss, i den ursprungliga lydelsen, eller enligt artikel 4a.1 i 2002 års atenkonvention om befordran till sjöss av passa- gerare och deras resgods. 9 kap. 5§ om rätt till ansvarsbegränsning föreligger, ska ansvarsbeloppen bestäm- mas på följande sätt. 1.för fordringar med anledning av personskada som har tillfogats fartygets egna passagerare är ansvarsgränsen 250000 särskilda dragningsrätter (sdr) multiplicerat med det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat har tillstånd att befordra. 2.för andra fordringar med anledning av personskada är ansvarsgränsen 3,02 miljoner sdr, om fartygets dräktighet inte överstiger 2 000. är dräktig- heten högre, höjs ansvarsgränsen för varje dräktighetstal från 2001 till 30000 med 1208 sdr, för varje dräktighetstal från 30001 till 70000 med 906 sdr, och för varje dräktighetstal över 70000 med 604 sdr. 3.för andra slag av fordringar samt fordringar som avses i 2, i den ut- sträckning de inte tillgodoses med de belopp som anges där, är ansvarsgrän- sen 1,51 miljoner sdr, om fartygets dräktighet inte överstiger 2000. är dräktigheten högre, höjs ansvarsgränsen för varje dräktighetstal från 2001 till 30000 med 604 sdr, för varje dräktighetstal från 30001 till 70000 med 453 sdr, och för varje dräktighetstal över 70000 med 302 sdr. 4.ansvarsgränserna i 1–3 gäller summan av alla fordringar som på grund av en och samma händelse har uppkommit mot redaren, ägare av fartyg som inte är redare, den som i redarens ställe har hand om fartygets drift, fartygets befraktare, godsets avsändare samt mot någon som dessa svarar för. 4 senaste lydelse 2013:328 (jfr 2013:543). 3 sfs 2015:256 5.ansvarsgränserna för bärgare som inte utför bärgning från fartyg eller som uteslutande arbetar från det fartyg som bärgningen avser, ska motsvara de ansvarsgränser som gäller för fartyg med en dräktighet av 1500. ansvars- gränserna gäller summan av alla fordringar som på grund av en och samma händelse har uppkommit mot en sådan bärgare och mot någon som bärgaren svarar för. 6.vad som avses med fartygets dräktighet anges i 7 kap. 2§ fjärde stycket. vad som avses med sdr anges i 22 kap. 3§. 15 kap. om transport av passagerare och resgods 1§ detta kapitel innehåller bestämmelser om trans port av passagerare och resgods. kapitlet tillämpas i den utsträckning en fråga inte regleras av 1.europaparlamentets och rådets förordning (eg) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss, 2.2002 års atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods, eller 3.europaparlamentets och rådets förordning (eu) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (eg) nr 2006/2004. 2§ förordning (eg) nr 392/2009, i den ursprungliga lydelsen, ska även till- lämpas på en transport inom sverige med ett fartyg som har en annan fartygs- klass än a eller b och som är godkänt för transport av fler än tolv passage- rare. vid en transport som avses i första stycket gäller dock inte 1.ansvaret för transportören vid en händelse enligt artikel 3.1 b i bilaga i till förordningen, 2.skyldigheten för transportören att ha en försäkring eller ställa en annan säkerhet för ansvar enligt punkt 2.2 i bilaga ii till förordningen, eller 3. kravet på certifikat enligt artikel 4a i bilaga i till förordningen. 3§ bestämmelser som kompletterar förordning (eg) nr 392/2009 och 2002 års atenkonvention finns i 31–34§§, 20 kap. 14a§ och 21 kap. 6a§. sådana bestämmelser finns också i 5 kap. 8a§ och 6 kap. 2§ fartygssäkerhetslagen (2003:364). bestämmelserna tillämpas även för en transport som avses i 2§. 4§ om någon som varken är passagerare eller anställd hos transportören el- ler utför arbete i fartygets tjänst följe r med ett fartyg och då tillfogas skada av det slag som avses i 19 eller 20§, ska bestämmelserna i detta kapitel om be- frielse från och begränsning av ansvar ighet för transportören tillämpas till för- mån för var och en på redarens sida som kan hållas ansvarig för skadan. 5§ i detta kapitel avses med transportör : den som genom avtal, yrkesmässigt eller mot ersättning, åtar sig att med ett fartyg transportera passagerare eller passagerare och resgods, passagerare : den som transporteras eller sk a transporteras med ett fartyg enligt ett avtal om passagerartranspor t samt den som med transportörens sam- 4 sfs 2015:256 tycke följer med fordon eller levande djur som transporteras enligt ett avtal om godstransport, resgods : varje föremål, inbegripet fordon, som transporteras för passagera- rens räkning, under förutsättning att tr ansporten inte sker enligt certeparti, konossement eller något annat dokument som brukar användas vid godstrans- port, och handresgods : resgods som passageraren bär med sig eller har i sin hytt eller på något annat sätt har i sin vård under resan, inbegripet i eller på sitt fordon. transporten 6§ transportören ska se till att fartyget är sjövärdigt, vilket också innefattar att fartyget är behörigen bemannat, provianterat och utrustat samt att passage- raren och resgodset transporteras skyndsamt och tryggt till bestämmelseorten. transportören ska även i övrigt tillgodose passagerarens bästa. resgods får inte transporteras på däck. deviation får göras endast för att rä dda personer eller bärga fartyg eller gods eller av någon annan skälig anledning. 7§ om transportavtalet gäller ett bestämt fartyg, får transportören inte ut- föra transporten med något annat fartyg. 8§ om transportavtalet avser en bestämd person, får den personen inte överlåta sin rätt enligt avtalet till någon annan. sedan resan har påbörjats får överlåtelse inte ske, även om avtalet inte avser en bestämd person. första stycket gäller inte när lagen (1992:1672) om paketresor är tillämplig på avtalet. 9§ passageraren är skyldig att följa föreskrifter om ordning och säkerhet under resan. bestämmelserna i 24, 53 och 54§§ sjömanslagen (1973:282) om undersök- ning med anledning av brott ombord och tvångsmedel mot besättningsmed- lem ska även tillämpas i fråga om passagerare. 10§ passagerare får ta med sig resgods i skälig omfattning. om passageraren känner till att hans eller hennes resgods kan medföra fara eller väsentlig olägenhet för person eller egendom, ska passageraren före resans början upplysa transportören om detta. detsamma gäller om resgodset, handresgods undantaget, kräver särskild vård. om resgods är av sådan be- skaffenhet som nu har sagts, ska detta om möjligt utmärkas på godset innan resan börjar. 11§ transportören har rätt att vägra passageraren att föra med sig resgods som kan medföra fara eller väsentlig olägenhet för person eller egendom. om sådant resgods har tagits ombord utan att transportören kände till dess beskaffenhet, får transportören efter omständigheterna föra i land, oskadlig- göra eller förstöra det utan skyldighet att ersätta skadan. detsamma gäller om resgodset, efter att ha tagits ombord med transportörens kännedom om dess beskaffenhet, visar sig medföra sådan fara eller väsentlig olägenhet för person eller egendom att det inte är försvarligt att behålla det ombord. 5 sfs 2015:256 12§ har resgods orsakat skada för trans portören eller skada på fartyget, är passageraren ersättningsskyldig, om skad an beror på att passageraren eller nå- gon som passageraren svarar för har gjort sig skyldig till fel eller försum- melse. 13§ transportören är inte skyldig att lämna ut något annat resgods än hand- resgods förrän passageraren har betalat för resan och för kost eller andra tjänster under resan. om passageraren in te betalar, får transportören lägga upp godset i säkert förvar och genom offentlig auktion eller på något annat betryggande sätt sälja så mycket av det att transportörens krav och förvarings- och försäljningskostnaderna täcks. 14§ om transportavtalet avser ett bestämt fartyg och detta före resans bör- jan går förlorat eller förklaras det efter skada inte kunna sättas i stånd, upphör transportörens skyldighet att utföra transporten. om fartygets avgång från den ort där resan ska börja blir väsentligt för- dröjd, har passageraren rätt att häva avtalet. 15§ om fartyget uppehålls under resan så att det inte skäligen kan fordras att passageraren avvaktar att resan fortsätter, eller om fartyget går förlorat eller förklaras efter skada inte kunna sättas i stånd, ska transportören se till att passageraren och passagerarens res gods transporteras till bestämmelseorten på något annat lämpligt sätt och bära kostnaden för detta. om transportören inte gör det, har passager aren rätt att häva avtalet. om passageraren måste uppehålla sig i land på grund av haveri eller någon annan omständighet som rör fartyget, sk a transportören på lämpligt sätt sörja för passagerarens uppehälle och bära kostnaden för detta. 16§ om passageraren inte påbörjar resan eller avbryter den, ska det avta- lade biljettpriset ändå betalas. om passageraren har insjuknat eller det finns någon annan skälig anledning för passageraren att inte påbörja eller fullfölja resan och transportören har underrätta ts om detta inom rimlig tid, behöver dock biljettpriset inte betalas. är passageraren enligt första stycket skyldig att betala det avtalade biljett- priset, ska detta dock sättas ned med ett skäligt belopp, om transportören har medfört en annan passagerare i hans eller hennes ställe eller på något annat sätt har begränsat eller borde ha kunnat begränsa sin skada. 17§ om det visar sig, sedan ett transportavtal har träffats, att resan skulle vara förenad med fara fö r passageraren e ller fartyget till följd av krig, blockad, uppror, oroligheter, sjöröveri eller något annat väpnat våld eller att en sådan fara har ökat väsentligt, har va rdera parten rätt att frånträda avtalet. rätten gäller även om resan har börjat. om avtalet frånträds, ska vardera par- ten bära sin kostnad och skada. 18§ om passageraren avbryter resan på grund av ett förhållande som avses i 16§ första stycket andra meningen eller om avtalet hävs enligt 15§ eller, sedan resan har börjat, enligt 17§, ska biljettpriset sättas ned. förhållandet mellan den avtalade och den återstående resans längd, tidsåtgång och kostna- der ska då beaktas. 6 sfs 2015:256 om transportören har tagit emot betalning utöver vad han eller hon har rätt till enligt första stycket, ska trans portören betala tillbaka överskottet. transportörens ansvar 19§ transportören är ansvarig för pe rsonskada som drabbar passageraren på grund av en händelse under resan, om skadan har vållats genom fel eller försummelse av transportören eller någon som transportören svarar för. det- samma gäller skada på grund av att pass ageraren försenas, även om förse- ningen inte beror på en händelse under resan. 20§ transportören är ansvarig för skada till följd av att resgods går förlorat eller skadas på grund av en händelse under resan, om skadan har vållats ge- nom fel eller försummelse av transportören eller någon som transportören svarar för. detsamma gäller skada till följd av att resgodset försenas, även om förseningen inte beror på en händelse under resan. med försening jämställs dröjsmål med utlämning av resgodset på bestämmelseorten. transportören är inte skyldig att er sätta pengar, värdepapper, konstföremål eller andra dyrbarheter annat än om transportören har tagit emot egendomen för säker förvaring. 21§ om vållande på passagerarens sida har medverkat till skada som avses i 19 eller 20§, gäller 6 kap. 1§ skadeståndslagen (1972:207). 22§ för att gå fri från ansvarighet måste transportören visa att en skada som avses i 19 eller 20§ inte har or sakats genom fel eller försummelse av transportören eller någon som transpor tören svarar för. i fråga om person- skada och förlust av eller skada på handresgods gäller dock detta endast om skadan har inträffat vid eller i samband med förlisning, sammanstötning, strandning, explosion eller brand eller om den har uppkommit till följd av fel i fartyget. 23§ transportörens ansvarighet ska vid personskada inte överstiga 400000 särskilda dragningsrätter (sdr) för varje passagerare. när ersättningen ska betalas ut som livränta, får det kap italiserade värdet inte överstiga denna gräns. vid försening av passagerare ska ansvarigheten inte överstiga 4 150 sdr för varje passagerare. vid skada på eller förlust eller försening av resgods ska ansvarigheten inte överstiga 1. 1 800 sdr för varje passagerare i fråga om handresgods, 2.6750 sdr för varje passagerare i fråga om dyrbarheter som transportö- ren har tagit emot för säker förvaring, 3. 10 000 sdr för varje fordon, och 4. 2 700 sdr för varje passagerare i fråga om annat resgods. begränsningsbeloppen gäller för varje resa. de avser inte ränta och rätte- gångskostnader. vad som avses med sdr anges i 22 kap. 3§. transportören kan genom uttrycklig överenskommelse åta sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrivs i denna paragraf. 7 sfs 2015:256 24§ transportören har rätt att från skadans belopp göra avdrag med högst följande belopp, som utgör pass agerarens självrisk, nämligen 1. 150 sdr för varje fordon som skadas, 2. 20 sdr för en annan resgodsskada, och 3. 20 sdr för en skada på grund av försening av passagerare eller resgods. avräkning enligt första stycket ska ske innan frågan om begränsning av an- svaret enligt 23§ prövas. 25§ transportören har inte rätt att åberopa bestämmelserna i 23 och 24§§ om begränsning av ansvarigheten eller avdrag för självrisk, om det visas att transportören själv har vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma. 26§ bestämmelserna om frihet från elle r begränsning av transportörens an- svarighet gäller även om talan mot tr ansportören inte grundas på transport- avtalet. 27§ om transporten helt eller delvis utförs av någon annan än transportö- ren, är transportören dock ansvarig so m om transportören själv hade utfört hela transporten. detta kapite l gäller då i tillämpliga delar. om den andre utför transporten med fartyg, är denne ansvarig för sin del av transporten enligt samma regler som gälle r för transportören. har transportö- ren åtagit sig ansvar utöver vad som föreskrivs i detta kapitel, är den som ut- för transporten inte bunden av detta, om denne inte skriftligen har samtyckt till det. i den utsträckning både transportören och den som avses i andra stycket är ansvariga, svarar de solidariskt. 28§ om talan förs mot någon som trans portören svarar för enligt 27§ eller 7 kap. 1§, har denne rätt till samma befr ielse från och begränsning av ansva- righet som transportören. de ersättni ngsbelopp som transportören och de per- soner som transportören svarar för ska betala får inte sammanlagt överstiga de gränser för ansvarigheten som föreskrivs i 23§. första stycket gäller inte till förmån för den som visas ha vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma. 29§ krav på ersättning för personskada eller försening av passagerare får framställas endast av passageraren elle r passagerarens rättsinnehavare eller, vid dödsfall, den som har rätt till skadestånd enligt 5 kap. 2§ skadeståndsla- gen (1972:207). 30§ bestämmelser om laga domstol för tvister som rör ansvarighet på grund av avtal om transport av passagerare och resgods samt om möjligheten att hänskjuta sådana tvister till skiljemän finns i 21 kap. 4§. bestämmelser om preskription finns i 19 kap. 1§. 8 sfs 2015:256 försäkringsskyldighet för vissa utländska fartyg 31§ artikel 4a.1 i bilaga i till förordning (eg) nr 392/2009, i den ursprung- liga lydelsen, och artikel 4a.1 i 2002 års atenkonvention ska tillämpas även på en transport med ett utländskt fartyg från en annan stat än som avses där, om fartyget anlöper eller lämnar en svensk hamn. för en transport som avses i 2§ gäller första stycket med de begränsningar som följer av 2§ andra stycket 1 och 2. certifikat och försäkringsbevis 32§ befälhavaren ska se till att det ombord på fartyget finns ett sådant cer- tifikat som ska medföras enligt artikel 4a .5 eller 4a.15 i bilaga i till förordning (eg) nr 392/2009, i den ursprungliga lydelsen, eller artikel 4a.5 eller 4a.15 i 2002 års atenkonvention. vid en transport som avses i 2§ ska befälhavaren ombord på fartyget i stäl- let medföra ett bevis om att transportörens skyldighet enligt artikel 4a.1 i bi- laga i till förordningen, med de begränsn ingar som följer av 2§ andra stycket 1 och 2, är fullgjord. regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om beviset som avses i andra stycket. avgift vid certifiering 33§ regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om avgifter för prövningen av ansökningar om certifikat en- ligt förordning (eg) nr 392/2009. sanktioner när information inte lämnas 34§ om information inte lämnas enligt artikel 7 i förordning (eg) nr 392/ 2009, i den ursprungliga lydelsen, ska marknadsföringslagen (2008:486) till- lämpas, med undantag av 29–36§§ om marknadsstörningsavgift. sådan in- formation ska anses vara väsentlig enligt 10§ tredje stycket den lagen. 35§ bestämmelserna i 9§ får inte åsidosättas genom avtal. avtalsvillkor som inskränker passagerarens rättigheter enligt 12–29§§, 19 kap. 1§ första stycket 6 och 7 och 21 kap. 4§ första och andra styckena är ogiltiga. vid en transport inom sverige gäller de t som följer av andra stycket i fråga om passagerarens rättigheter enligt 19–29§§, 19 kap. 1§ första stycket 6 och 7 och 21 kap. 4§ första och andra styckena, oavsett vilket lands lag som i öv- rigt är tillämplig på avtalet. övriga bestämmelser i detta kapitel gälle r endast om inte något annat är av- talat eller följer av sedvänja. 36§ trots 35§ får transportören förbehålla sig frihet från ansvarighet i fråga om passagerare för tiden innan passageraren går ombord och efter det att han eller hon har gått i land. ett sådant förbehåll är dock inte tillåtet när det gäller sjötransporter mellan fartyget och land som omfattas av biljettpriset el- 9 sfs 2015:256 ler som utförs med ett transportmede l som transportören ställer till förfo- gande. i fråga om handresgods som inte finns i eller på ett av passageraren medfört fordon kan transportören förbehålla sig frihet från ansvarighet för tiden innan handresgodset förs ombord och efter det att det har förts i land. förbehåll är dock inte tillåtet när det gälle r sådan transport till eller från fartyget som avses i första stycket och inte heller för den tid då handresgodset har tagits om hand av transportören medan passageraren vi stas i en terminalbyggnad, på en kaj eller en annan hamnanläggning. om det är avtalat att en bestämd del av transporten ska utföras av någon an- nan än transportören, får transportöre n, om den andre är namngiven, förbe- hålla sig frihet från ansvarighet för skada orsakad av en händelse under den del av transporten som utförs av den andre. detsamma gäller om passageraren enligt transportavtalet har rätt att helt eller delvis anlita någon annan än trans- portören för transporten. 19 kap. 1§ 5 följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten för dem är begrän- sad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga om 1.en fordran på bärgarlön eller på sådan särskild ersättning som avses i 16kap. 9§: inom två år från det bärgningsföretaget slutfördes, 2.en fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 11§ andra stycket: inom ett år från det vederbörande av redare n fått underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek; fordringen upphör dock tidigast två år efter det bärgnings- företaget slutfördes, 3.en fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år från den dag skadan inträffade, 4.en fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på denne enligt 8 kap. 1§: inom ett år från det beloppet betalades, 5.en fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har läm- nats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset lämna- des ut eller skulle ha lämnats ut, 6.en fordran på ersättning för personskada eller försening vid passagerar- transport: inom två år från ilandstigni ngen eller, om passageraren avlidit under transporten, från den dag ilandstigning skulle ha ägt rum, eller, om pas- sageraren avlidit efter ilandstigningen, inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från ilandstigningen, 7.en fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått förlorat eller försenats vid transport: inom två år från det godset fördes i land eller, om det har gått förlorat, skulle ha förts i land, 8.en fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som ska fördelas enligt samma grund (13 kap. 15§ tredje stycket, 14 kap. 40§ och 17 kap. 6§): inom ett år från den dag dispaschen vann laga kraft, 9.en fordran på ersättning för en oljeskada eller bunkeroljeskada enligt 10 eller 10a kap.: inom tre år från den dag då skadan uppkom, dock senast inom sex år från dagen för den olycka som orsakade skadan eller, om olyckan ut- gjordes av en serie av händelser, fr ån dagen för den första av dessa. 5 senaste lydelse 2013:328. 10 sfs 2015:256 svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. om borgenären har rätt a tt för fordringen hålla sig även till re- dare, lastägare eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum, gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet. om en fordran som avses i första eller andra stycket har kommit under be- handling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt. den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. en sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag huvudanspråket infriades eller talan väcktes om det. ett avtal om förlängning av preskriptionstid som avses i första stycket 1–8 är giltigt endast om det har ingåtts efter fordringens tillkomst. om avtalet gäl- ler preskription i något annat fall än som avses i första stycket 1 eller 2, har det inte verkan för längre tid än tre år åt gången, räknat från dagen för avtalet. en sådan preskriptionstid får inte i något fall genom avtal förlängas med sam- manlagt mer än tio år eller, i fall som av ses i första stycket 6 eller 7, med mer än tre år från det ilandstigning eller ilandföring har ägt rum eller skulle ha ägt rum. i 13 kap. 4§ första stycket och 14 kap. 2§ andra stycket finns föreskrif- ter om ogiltighet av avtalsvillkor som avviker från bestä mmelserna i första stycket 5 och fjärde stycket. i 15 kap. 35§ andra och tredje styckena finns föreskrifter om ogiltighet av avtalsvill kor som inskränker en passagerares rät- tigheter enligt första stycket 6 och 7. frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är tillämplig på rättsförhållandet. särskilda bestämmelser om preskription av sådana fordringar som avses i första stycket 6 och 7 finns i artikel 16 i bilaga i till europaparlamentets och rådets förordning (eg) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss och artikel 16 i 2002 års atenkonvention om befordran till sjöss av passage- rare och deras resgods. 20 kap. 14a§ en transportör som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter skyl- digheten att ha en försäkring eller att ställa en annan säkerhet enligt artikel 4a.1 i bilaga i till europaparlamentets och rådets förordning (eg) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss, i den ursprungliga lydelsen, eller artikel 4a.1 i 2002 års atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods, eller en ligt vad som följer av 15 kap. 2 eller 31§, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. en befälhavare som åsidosätter skyldi gheten att medföra ett certifikat om- bord på fartyget enligt 15 kap. 32 § första stycket, döms till böter. en befälhavare som åsidosätter skyldigheten att medföra ett bevis ombord på fartyget enligt 15 kap. 32§ andra stycket, döms till böter. i ringa fall ska det inte dömas till ansvar. 11 sfs 2015:256 vid en transport med ett utländskt fartyg gäller denna paragraf endast om fartyget anlöper eller lämnar en svensk hamn. 21 kap. 4§ talan om ansvarighet på grund av ett avtal om transport av passagerare eller resgods får väckas endast vid 1.sjörättsdomstol för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga rörelse, 2. sjörättsdomstol för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten, 3.domstol i den stat där käranden har sin hemvist eller annars är varaktigt bosatt, förutsatt att svara nden har driftställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt, eller 4.domstol i den stat där transportavtal et träffades, förutsatt att svaranden har driftställe för sin rörelse i den st aten och är underkastad dess domsrätt. trots första stycket får talan även väckas vid domstol som anges i 2§ andra stycket. efter det att tvist har uppstått får parterna avtala att talan ska väckas vid en annan domstol eller att tvisten ska hänskjutas till skiljemän. om det inte finns någon sjörättsdomstol på den ort där svaranden har kun- nat sökas enligt första stycket 1 eller 2 eller andra eller tredje stycket, väcks talan vid den sjörättsdomstol som är närmast den orten. bestämmelserna i 2§ fjärde och fe mte styckena har motsvarande tillämp- ning. särskilda bestämmelser om domsrätt finns i artikel 17 i 2002 års atenkon- vention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. 6a§ när en fråga uppkommer om verkställighet av en dom som avses i ar- tikel 17a.2 i 2002 års atenkonvention tillämpas det förfarande som framgår av 6§ andra–femte styckena. det som sägs i 6§ andra stycket 2 om 1992 års ansvarighetskonvention och bunkerkonventionen ska i stället avse 2002 års atenkonvention . denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. på regeringens vägnar morgan johansson anders olin (justitiedepartementet) norstedts juridik ab/fritzes elanders sverige ab, 2015