SFS 1973:1198

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1973:1198 lag utkom f rån t ryc­ket om ansva­og­het föf olje­skada till sjöss; den 11 janu­ari 1974 utfär­dad den 17 decem­ber 1973. kungl. maj:t för­ord­nar föl­jande med riks­da­genf inle­dande bestäm­mel­ser 1 § i denna lag för­stås med olja: bestän­dig olja, såsom råolja, eld­nings­olja, tjock die­sel­olja, smörjolja och val­olja; olje­skada: dels skada som orsa­kats av för­ore­ning genom olja från far­tyg och som upp­kom­mit utan­för far­ty­get, dels kost­na­der för före byg­gande åtgär­der och skada som orsa­kats av sådana åtgär­der; olycka: sådan hän­delse eller serie hän­del­ser med samma ursprung som orsa­kar olje­skada; före­byg­gande åtgärd: varje åtgärd som varit skä­li­gen påkal­lad för att för­hindra eller begränsa olje­skada genom för­ore­ning och som vid­ta­gits efter det en olycka inträf­fat; 2472 ' prop. 1973:140, lu 40, rskr 3 98. ^ f ^ - v. ^ ¬ ä^are av far­tyg: den som är regi­stre­rad som far­ty­gets ägare eller, om sfs 1973: 1198 ^ regi­stre­ring ej skett, den som äger far­ty­get; i fråga om far­tyg som äges av en stat och bru­kas av ett bolag, vil­ket i denna stat är regi stre­rat som far­ty­gets bru­kare, skall dock bola­get anses som ägare; franc: en vär­de­en­het inne­hål­lande sex­tio­fem och ett halvt mil­li­gram guld av nio­hundra tusen­de­lars fin­het; far­tygs dräk­tig­het: dess net­to­dräk­tig­het ökad med det maskin­rum som vid bestäm­mande av net­to­dräk­tig­he­ten dra­gits från bruttodräktig-​​ heten eller beträf­fande far­tyg, som ej kan mätas enligt van­liga reg­ler för mät­ning av dräk­tig­het, 40 pro­cent av vik­ten i ton av den olja som far­ty­get kan befordra; ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen: den i brys­sel den 29 novem­ber 1969 av slu­tade kon­ven­tio­nen om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja; kon­ven­tions­stat: stat som till­trätt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen. vid tillämp­ning av denna lag skall med far­tyg jäm­stäl­las varje annan fly­tande anord­ning som använ­des till sjöss. :: 2 § denna lag äger tillämp­ning på olje­skada, som upp­kom­mit i sveri ge eller annan kon­ven­tions­stat och orsa­kats av far­tyg, som beford­rar olja som last i lös vikt (bulklast), samt på kost­nad för före­byg­gande åt- — gär­der som vid­ta­gits för att för­hindra eller begränsa sådan skada i sve rige eller annan kon­ven­tions­stat. i fråga om lagens tillämp­lig­het på krigs­far­tyg och vissa andra stats far­tyg samt far­tyg som icke beford­rar olja som bulklast gäl­ler bestäm mel­serna i 22 §. ersätt­ning för åtgär­der med anled­ning av olje­skada utgår enligt den- _ na lag även då skyl­dig­het att vid­taga åtgär­derna före­le­gat enligt lag eller annan för­fatt­ning. denna lag tilläm­pas utan hin­der av eljest gäl­lande reg­ler om tillämp lig lag. bestäm­mel­serna i denna lag tilläm­pas icke i den mån en sådan till- lämp­ning skulle vara ofören­lig med sve­ri­ges för­plik­tel­ser enligt interna tio­nellt för­drag. ska­de­stånd 3 § olje­skada ersät­tes av far­ty­gets ägare, även om var­ken äga­ren el ler någon för vil­ken han sva­rar varit vål­lande till ska­dan. utgö­res den p olycka som orsa­kade ska­dan av en serie hän­del­ser, åvi­lar ansva­ret den som var äg are av far­ty­get vid den första av dessa hän­del­ser. •p äga­ren är dock fri från ansva­rig­het om han visar att ska­dan •p 1. orsa­kats av krigs­hand­ling eller lik­nande hand­ling under väp­nad - kon­flikt, inbör­des­krig eller upp­ror eller av en natur­hän­delse av osed- p van­lig karak­tär, som ej kun­nat und­vi­kas och vars följ­der ej kun­nat för­hind­ras, eller 2. i sin hel­het vål­lats av tredje man med avsikt att orsaka skada, eller 3. i sin hel­het orsa­kats genom fel eller för­sum­melse av svensk eller utländsk myn­dig­het vid full­gö­ran­det av skyl­dig­het att svara för under håll av fyrar eller andra hjälp­me­del för navi­ge­ring. i fråga om ver­kan av med­vål­lande på den ska­de­li­dan­des sida och om 2473 ¬ sfs 1973:1198 soli­da­risk ansva­rig­het för flera far­tygs­ä­gare gäl­ler 5 kap. 5 och 6 ska­de­stånds­la­gen (1972: 207). 4 § anspråk på ersätt­ning för olje­skada som omfat­tas av ersätt­nings bestäm­mel­serna i denna lag får göras gäl­lande mot far­ty­gets ägare endast med stöd av lagen. anspråk som avses i första styc­ket får ej göras gäl­lande mot far­ty­gets redare, som icke är ägare, och ej hel­ler mot betrak­tare eller annan som i reda­rens ställe hand­har far­ty­gets drift eller mot avlas­tare, laste­mot tagare, last­ä­gare, lots eller någon som utan att till­höra besätt­ningen utför arbete i far­ty­gets tjänst. har skada upp­kom­mit i sam­band med bärg­ning av far­ty­get eller las­ten eller i sam­band med före­byg­gande åt gär­der, gäl­ler vad nu sagts även i fråga om bär­ga­ren eller den som vid tagit sådana åtgär­der, såvida icke bärg­ningen eller de före­byg­gande åt gär­derna vid­ta­gits i strid mot myn­dig­hets för­bud eller, om de vid­ta­gits av annan än myn­dig­het, trots uttryck­ligt och befo­gat för­bud av far tygets eller las­tens ägare. anspråk som avses i första styc­ket får ej hel­ler göras gäl­lande mot den som är anställd hos far­ty­gets ägare eller hos per­son som avses i andra styc­ket. vad som utgi­vits i ersätt­ning för olje­skada enligt denna lag får icke krä­vas åter av lots, bär­gare eller den som vid­ta­git före­byg­gande åtgär der eller anställd som avses i tredje styc­ket annat än om den mot vil­ken ansprå­ket rik­tas har vål­lat ska­dan upp­såt­li­gen eller av grov vårds­lös­het eller ansprå­ket rik­tas mot bär­gare eller den som vid­ta­git före­byg­gande åtgär­der och denne över­trätt för­bud som avses i andra styc­ket andra punk­ten. 5 § far­ty­gets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansva rig­het enligt denna lag till ett belopp mot­sva­rande tvåtu­sen francs för ton av far­ty­gets dräk­tig­het. ansva­rig­he­ten skall dock ej i något fall över­stiga två­hund­ra­tio mil­jo­ner francs. rätt till begräns­ning före­lig­ger icke i fråga om ränta eller ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­nad. om det påkal­las till upp­fyl­lande av sve­ri­ges för­plik­tel­ser i för­hål lande till sta t som till­trätt den i brys­sel den 10 okto­ber 1957 avslu­tade kon­ven­tio­nen angå­ende begräns­ningen av ansva­rig­he­ten för ägare av far­tyg som använ­das till fart i öppen sjö, skall bestäm­mel­serna i 10 kap. sjö­la­gen (1891: 35 s. 1) gälla i fråga om äga­rens rätt att begränsa sin ansva­rig­het. ansva­rig­hets­be­lop­pet bestäm­mes enligt 235 § sjö­la­gen. far­ty­gets ägare har ej rätt till ansvars­be­gräns­ning om olyc­kan vål lats genom fel eller för­sum­melse av äga­ren själv med mindre han be gått felet eller för­sum­mel­sen i egen­skap av far­ty­gets befäl­ha­vare eller med­lem av besätt­nin gen. 6 § rätt till ansvars­be­gräns­ning enligt 5 § första styc­ket före­lig­ger endast om äga­ren, den­nes för­säk­ringss­gi­vare eller annan på äga­rens väg­nar enligt denna lag eller mot­sva­rande bestäm­mel­ser i annan kon ven­tions­stats lag upp­rät­tar en begräns­nings­fond upp­gå­ende till det an sva­rig­hets­be­lopp som gäl­ler för äga­ren. ansva­rig­hets­be­lop­pet omräk­nas till krono r efter den offi­ci­ella kur­sen den dag då fon­den upp­rät­tas. 2474 begräns­nings­fond skall här i lan­det upp­rät­tas hos den dom­stol där ¬ talan om ersätt­ning väckts enligt 18 §. fon­den får upp­rät­tas antingen sfs 1973: 1198 ' genom att ansva­rig­hets­be­lop­pet inbe­ta­las kon­tant eller genom stäl­lande il av säker­het som god­ta­ges av dom­sto­len. j vill någon upp­rätta begräns­nings­fond, skall dom­sto­len på ansö­kan av honom så snart ske kan med­dela beslut om ansva­rig­hets­be­lop­pets stor­lek. beslu­tet gäl­ler till dess annorlunda för­ord­nas. efter utgången av den frist som före­skri­vits enligt 7 § första styc­ket prö­var dom­sto­len ^ slut­ligt frå­gan om ansva­rig­hets­be­lop­pets stor­lek. talan mot beslut om fast­stäl­lande av ansva­rig­hets­be­lopp eller rörande i fråga om god­kän­nande av säker­het skall föras sär­skilt. ' konungen med­de­lar när­mare bestäm­mel­ser om upp­rät­tande av be gräns­nings­fond och om fon­dens för­valt­ning och för­del­ning. | f.1 7 § har begräns­nings­fond upp­rät­tats här i riket, skall den dom­stol i/ vid vil­ken fon­den upp­rät­tats genom kun­gö­relse upp­mana sakä­garna att inom viss tid, som ej får under­stiga sex måna­der, skrift­li­gen anmäla sitt anspråk och begära att visst belopp avsät­tes för deras räk­ning. kungörel-​​ | sen skall infö­ras i post- och inri­kes tid­ningar och i en eller flera tid ningar inom den del av lan­det, där olje­skada i anled­ning av ifrågavaran-​​ e, de olycka har upp­kom­mit. har olje­skada upp­kom­mit i annan konven-​​ ?; tions­stat, skall kun­gö­rel­sen infö­ras även i den offi­ci­ella tid­ningen i sådan i; stat. sär­skilt med­de­lande skall genom brev till­stäl­las alla kända sak- r ägare. sakä­gare som icke inom den i kun­gö­rel­sen före­skrivna fris­ten an- ' mäler sitt anspråk får ej göra ansprå­ket gäl­lande mot begränsnings-​​ \ fon­den med mindre han var­ken haft eller bort ha kän­ne­dom om kun- ' göran­det. utan hin­der av vad nu sagts får sådant anspråk göras gallan-​​ | de om den skada på vi lken ansprå­ket grun­das inträf­fade efter fris­tens ' utgång eller så kort tid dess­förin­nan att sakä­ga­rens under­lå­ten­het att ; göra anmä­lan inom före­lagd tid icke kan läg­gas honom till last som för- ' sum­melse. rät­ten kan besluta att avsätta visst belopp till att täcka så dana anspråk som ej har anmälts före fris­tens utgång men som trots detta får göras gäl­lande mot begräns­nings­fon­den. detta belopp för­de­las när samt­liga sådana anspråk avgjorts eller när på grund av vad som sägs i 10 § talan om ersätt­ning icke längre får väc­kas. om ansva­rig­hets­be­lopp som gäl­ler enligt 5 § första styc­ket ej för­slår -i till gott­gö­relse åt dem som är berät­ti­gade till ersätt­ning, ned­sät­tes de- ras ersätt­ningar med samma kvot­del. har begräns­nings­fond upp­rät­tats här i riket och kan det befa­ras att | det för far­ty­get gäl­lande ansva­rig­hets­be­lop­pet ej kom­mer att för­slå till ]\ gott­gö­relse åt dem som är berät­ti­gade till ersätt­ning, kan rät­ten för­ord na att ersätt­ning tills vidare skall utgå endast med viss kvot­del. för­del­ning av fon­den skall ske även om äga­ren enligt 5 § tredje f styc­ket icke har rätt att begränsa sin ansva­rig­het. i' 8 § den som innan begräns­nings­fon­den för­de­lats har utgett ersätt ning för olje­skada inträ­der intill det belopp han beta­lat i den skadeli-​​ dan­des rätt enligt denna lag eller mot­sva­rande lag­stift­ning i annan kon- |! ven­tions­stat. kan far­ty­gets ägare eller annan göra san­no­likt att han fram­de­les blir skyl­dig att utge ersätt­ning, som han, om ersätt­ningen beta­lats före fon dens för­del­ning, skulle ha kun­nat åter­kräva från fon­den enligt första 2475 i ¬ sfs 1973: 1198 styc­ket, kan rät­ten för­ordna att medel tills vidare skall avsät­tas för att han senare skall j.unna göra sin rätt gäl­lande mot fon­den. har äga­ren fri­vil­ligt ådra­git sig utgif­ter eller åsam­kats för­lus­ter med anled­ning av före­byg­gande åtgär­der, äger han samma rätt till ersätt­ning här­för ur begräns­nings­fon­den som annan ska­de­li­dande. 9 § har begräns­nings­fond upp­rät­tats enligt 6 § och har äga­ren rätt att begränsa sin ansva­rig­het, får annan äga­ren till­hö­rig egen­dom ej ta gas i anspråk för till­go­do­se­ende av krav på ersätt­ning som kan göras gäl­lande mot fon­den. har i fall som avses i första styc­ket äga­ren till­hö­rig egen­dom bli­vit före­mål för kvar­stad eller annan handräck­ning med anled­ning av krav på ersätt­ning som kan göras gäl­lande mot begräns­nings­fon­den, skall den bevil­jade åtgär­den hävas. har äga­ren ställt säker­het för att und vika sådan åtgärd, skall säker­he­ten åter­stäl­las till honom. om begräns­nings­fond har upp­rät­tats i annan kon­ven­tions­stat, skall vad i första och andra styc­kena sägs gälla endast om den ska­de­li­dande har rätt att föra talan vid den dom­stol eller myn­dig­het som för­val­tar fon­den och har möj­lig­het att av fon­dens medel utfå vad som belö­per pä hans ford­ran. 10 § talan om ersätt­ning för olje­skada enligt denna lag skall väc­kas inom tre år från den dag då ska­dan upp­kom. talan får dock icke i nå got fall väc­kas efter det att sex år för­flu­tit från dagen för den olycka som orsa­kade ska­dan eller, om olyc­kan utgjor­des av en serie hän­del ser, från dagen för den första av dessa. 11 § om rätt till ersätt­ning av inter­na­tio­nella oljeska­de­fon­den gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser. för­säk­ring 12 § ägare av svenskt far­tyg, vil­ket beford­rar mer än tvåtu­sen ton olja som bulklast, skali taga och vid­makt­hålla för­säk­ring eller ställa annan betryg­gande säker­het till täc­kande av sin ansva­rig­het enligt denna lag eller mot­sva­rande lag­stift­ning i annan kon­ven­tions­stat intill det ansva­rig­hets­be­lopp som anges i 5 § första styc­ket. sådan skyl­dig het åvi­lar dock icke sta­ten. för­säk­ring eller säker­het som avses i första styc­ket skall god­kän­nas av konungen eller myn­dig­het som konungen bestäm­mer. har äga­ren full­gjort vad som ålig­ger honom enligt första styc­ket, skall myn­dig­het som konungen bestäm­mer utfärda cer­ti­fi­kat som inne fat­tar bevis härom. för far­tyg som äges av sta­ten skall myn­dig­het som konungen bestäm­mer utfärda cer­ti­fi­kat som bestyr­ker att far­ty­get äges av svenska sta­ten och att dess ansva­rig­het är täckt intill det ansva rig­hets­be­lopp som anges i 5 § första styc­ket. konungen fast­stäl­ler for­mu­lär till cer­ti­fi­kat som avses i tredje styc ket. cer­ti­fi­ka­tet skall med­fö­ras ombord på far­ty­get. 13 § för utländskt far­tyg som anlö­per eller läm­nar svensk hamn eller 2476 på svenskt sjö­ter­ri­to­rium belä­gen tilläggs­plats och som vid till­fäl­let ¬ beford­rar mer än tvåtu­sen ton olja som bulklast skall fin­nas för­säk­ring sfs 1973: 1198 eller annan betryg­gande säker­het som täc­ker äga­rens ansva­rig­het enligt denna lag eller mot­sva­rande lag­stift­ning i annan kon­ven­tions­stat intill det ansva­rig­hets­be­lopp som avses i 5 § första eller andra styc­ket. vad nu sagts gäl­ler ej far­tyg som äges av främ­mande stat. far­ty­get skall ombord med­föra cer­ti­fi­kat som visar att sådan för­säk ring eller annan betryg­gande säker­het som avses i första styc­ket fin­nes. äges far­ty­get av främ­mande stat, skall ombord med­fö­ras cer­ti­fi­kat som bestyr­ker att far­ty­get äges av den sta­ten och att dess ansva­rig­het är täckt intill det ansva­rig­hets­be­lopp som gäl­ler enligt 5 § första eller andra styc­ket. när­mare bestäm­mel­ser om cer­ti­fi­kat som avses i andra styc­ket med delas av konungen eller myn­dig­het som konungen bestäm­mer. 14 § för­säk­ring som avses i 12 eller 13 § skall för den som är berätti gad till ersätt­ning med­föra rätt att få ut ersätt­ningen direkt av för­säk rings­gi­va­ren. för­säk­rings­gi­va­ren är dock fri från ansva­rig­het, om far­ty­gets ägare är fri från ansva­rig­het eller om denne själv upp­såt­li­gen vål­lat ska­dan. för­säk­rings­gi­va­rens ansva­rig­het skall ej i något fall över­stiga det an sva­rig­hets­be­lopp som gäl­ler enligt 5 § första eller andra styc­ket. i vidare mån än som föl­jer av andra styc­ket kan för­säk­rings­gi­va­ren icke till befri­else från ansva­rig­het mot annan än äga­ren åbe­ropa om stän­dig­het som han kun­nat åbe­ropa mot äga­ren. 15 § om för­säk­rings­gi­va­ren icke har gjort annat för­be­håll, gäl­ler för säk­ringen för far­ty­gets ägare mot hans ansva­rig­het enligt denna lag eller mot­sva­rande lag­stift­ning i annan kon­ven­tions­stat. 16 § vad i 14 och 15 §§ före­skri­ves om för­säk­ring äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om sådan säker­het av annat slag som avses i 12 eller 13 §. laga dom­stol m. m. 17 § talan om ersätt­ning enligt denna lag får väc­kas i sve­rige endast orn oljes­kad a genom för­ore­ning har upp­kom­mit här i lan­det eller före byg­gande åtgär­der vid­ta­gits för att för­hindra eller begränsa sådan skada i sve­rige. är svensk dom­stol behö­rig enligt första styc­ket, får även talan om ersätt­ning för annan olje­skada som orsa­kats av samma olycka väc­kas här. 18 § talan om ersätt­ning för olje­skada, som enligt 17 § får upp­ta­gas i sve­rige, väc­kes vid den sjö­rätts­dom­stol som är när­mast den ort där ska dan upp­kom. har talan om ersätt­ning för skada som upp­kom­mit på grund av sam ma olycka väckts vid flera dom­sto­lar, skall konungen för­ordna en av dessa dom­sto­lar att hand­lägga samt­liga mål. har begräns­nings­fond upp­rät­tats här i lan­det enligt 6 § och har äga re eller för­säk­rings­gi­vare, mot vil­ken talan om ersätt­ning väckts här 2477 ¬ sfs 1973: 1198 eller i annan kon­ven­tions­stat, rätt att begränsa sin ansva­rig­het, prö­var den dom­stol, vid vil­ken fon­den upp­rät­tats, frå­gor om ansva­rig­hets­be­lop pets för­del­ning mel­lan de ersätt­nings­be­rät­ti­gade. 19 § har dom i mål om ersätt­ning för olje­skada med­de­lats i annan kon­ven­tions­stat och är dom­sto­larna i den sta­ten enligt ansva­rig­hetskon ven­tio­nen behö­riga att pröva tvist som domen gäl­ler, skall domen, när den vun­nit laga kraft och kan verk­stäl­las i den stat där den med­de­lats, på ansö­kan verk­stäl­las i sve­rige utan att ny pröv­ning sker av den sak ' som avgjorts genom domen, i den mån ej annat föl­jer av vad i 9 § eller 18 § tredje styc­ket sägs. detta med­för ej skyl­dig­het att verk­ställa ut ländsk dom, om det ansva­rig­hets­be­lopp som gäl­ler för far­ty­gets ägare där­i­ge­nom skulle över­skri­das. ansö­kan om verk­stäl­lig­het göres hos svea hov­rätt. vid ansök­ningen skall fogas 1. domen i huvud­skrift eller i avskrift som bestyrkts av myn­dig­het; 2. för­kla­ring av behö­rig myn­dig­het i den stat där domen med­de­lats, att domen avser ersätt­ning enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen samt att den vun­nit laga kraft och kan verk­stäl­las i nämnda stat. nu nämnda hand­lingar skall vara för­sedda med bevis om utfär­da­rens behö­rig­het. bevi­set skall vara utställt av svensk beskick­ning eller kon­sul eller av che­fen för justi­ti­e­för­valt­ningen i den stat där domen med­de­lats. är hand­ling i ären­det avfat­tad på annat främ­mande språk än danska eller norska, skall hand­lingen åtföl­jas av över­sätt­ning till svenska. över­sätt­ningen skall vara bestyrkt av diplo­ma­tisk eller kon­su­lär tjäns teman eller av svensk nota­rius pub­licus. ansö­kan om verk­stäl­lig­het får ej bifal­las utan att mot­par­ten haft till fälle att yttra sig över ansök­ningen. bifal­les ansök­ningen, verk­stäl­les domen på samma sätt som svensk dom­stols laga kraft ägande dom, om ej högsta dom­sto­len efter talan mot hov­rät­tens beslut för­ord­nar annat. 20 § har i enlig­het med ansva­rig­hetskon­ven­tio­nens bestäm­mel­ser be gräns­nings­fond upp­rät­tats i annan kon­ven­tions­stat enligt lagen i den sta­ten och har ägare eller för­säk­rings­gi­vare, mot vil­ken talan om ersätt ning enligt denna lag väckts vid svensk dom­stol, rätt att begränsa sin ansva­rig­het, skall rät­ten i dom i mål om ersätt­ning för­ordna, att domen får verk­stäl­las endast efter pröv­ning i den främ­mande sta­ten av frå­gor om fon­dens för­del­ning och enligt den sta­tens lag. ansvars­be­stäm­mel­ser 21 § far­tygs­ä­gare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het åsi­do­sät­ter vad som i denna lag före­skri­ves om för­säk­rings­plikt eller skyl­dig­het att ställa säker­het, dömes till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. till samma straff dömes redare som låter använda far­tyg för sjö­fart, trots att han insett eller bort inse att i denna lag före­skri­ven försäk-​​ 2478 rings­plikt eller skyl­dig­het att ställa säker­het ej full­gjorts. lika med re- ¬ dåren straf­fas den som hand­har fartygets-​​ drift i reda­rens ställe samt sfs 1973: 1198 befäl­ha­va­ren. med­fö­res ej i 12 eller 13 § före­skri­vet cer­ti­fi­kat ombord på far­tyg, när detta använ­des för sjö­fart, dömes befäl­ha­va­ren till böter. övriga bestäm­mel­ser 22 § denna lag gäl­ler ej i fråga om olje­skada orsa­kad av krigs­far tyg eller annat far­tyg som vid tiden för olyc­kan äges eller bru­kas av stat och använ­des ute­slu­tande för stats­än­da­mål och icke för affärs­drift. har sådant far­tyg orsa­kat olje­skada genom för­ore­ning i sve­rige eller har före­byg­gande åtgär­der vid­ta­gits för att för­hindra eller begränsa så dan skada i sve­rige, äger dock bestäm­mel­serna i 1 §, 2 § tredje styc­ket, 3—5, 10 och 18 §§ tillämp­ning. har far­tyg som vid tiden för olyc­kan icke beford­rade olja som bulklast orsa­kat olje­skada genom för­ore­ning i sve­rige eller har före­byg gande åtgär­der vid­ta­gits för att för­hindra eller begränsa sådan skada i sve­rige, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 1 §, 2 § tredje och femte styc­kena, 3, 10 och 18 §§. i fråga om äga­rens rätt att begränsa sin ansva­rig­het gäl ler i sådant fall bestäm­mel­serna i 10 kap. sjö­la­gen (1891: 35 s. 1). an sva­rig­hets­be­lop­pet bestäm­mes enligt 235 § sjö­la­gen. denna lag trä­der i kraft den dag konungen för­ord­nar. carl gustaf carl lid­bom (j usti­tie­de­par­te­me­ni­tet) 2479 ¬