Lag (2005:253) om ersätt­ning från de inter­na­tio­nella oljeska­de­fon­derna

Inter­na­tio­nella bestäm­mel­ser som skall gälla som svensk lag

1 §   Som svensk lag skall gälla ori­gi­nal­tex­terna av
   1. bestäm­mel­serna i artik­larna 1-4, 6-10, 12 och 13 i 1992 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja (1992 års fond­kon­ven­tion), med de änd­ringar som har gjorts genom Inter­na­tio­nella sjö­farts­or­ga­ni­sa­tio­nens reso­lu­tion LEG.2(82) den 18 okto­ber 2000 om änd­ringar av ansvars­be­lop­pen i 1992 års pro­to­koll till 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja, och
   2. bestäm­mel­serna i artik­larna 1-12, 15 och 18 i 2003 års pro­to­koll till 1992 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja (2003 års fond­pro­to­koll).

Detta gäl­ler dock inte till den del bestäm­mel­serna ute­slu­tande regle­rar de för­drags­slu­tande sta­ter­nas inbör­des för­plik­tel­ser.

De eng­elska ori­gi­nal­tex­terna till 1992 års fond­kon­ven­tion, reso­lu­tio­nen och 2003 års fond­pro­to­koll i de delar som anges i första styc­ket finns till­sam­mans med svenska över­sätt­ningar intagna som bilaga 1-4 till denna lag. Ori­gi­nal­tex­terna skall ha samma gil­tig­het.

Oljeska­de­fon­der­nas regress­rätt

2 §   Ett belopp som 1992 års inter­na­tio­nella oljeska­de­fond har beta­lat i ersätt­ning enligt arti­kel 4 i 1992 års fond­kon­ven­tion eller som 2003 års inter­na­tio­nella kom­plet­te­rande oljeska­de­fond har beta­lat enligt arti­kel 4 i 2003 års fond­pro­to­koll, får respek­tive fond kräva åter av en per­son som anges i 10 kap. 4 § andra styc­ket a, b eller e--g sjö­la­gen (1994:1009) endast under de för­ut­sätt­ningar som anges i dessa lag­rum. I övrigt får fon­derna kräva åter ett utbe­ta­lat ersätt­nings­be­lopp av någon annan än far­tygs­ä­ga­ren eller den­nes garant endast i den utsträck­ning som föl­jer av 7 kap. 9 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104). Lag (2005:880).

Behö­rig dom­stol

3 §   Talan om ersätt­ning för olje­skada, som enligt arti­kel 7.1 eller 7.3 i 1992 års fond­kon­ven­tion eller enligt arti­kel 7 i 2003 års fond­pro­to­koll får tas upp i Sve­rige, skall väc­kas vid den dom­stol som enligt 21 kap. 5 § tredje styc­ket sjö­la­gen (1994:1009) är behö­rig att ta upp talan mot far­ty­gets ägare i anled­ning av samma olycka.

Under­rät­telse om rät­te­gång

4 §   I fråga om under­rät­tel­ser som avses i arti­kel 7.6 i 1992 års fond­kon­ven­tion och i arti­kel 7.1 i 2003 års fond­pro­to­koll skall bestäm­mel­serna i 14 kap. 12 och 13 §§ rät­te­gångs­bal­ken om kun­gö­rande av rät­te­gång tilläm­pas.

Erkän­nande och verk­stäl­lig­het av dom

5 §   I fråga om erkän­nande, verk­ställ­bar­het och verk­stäl­lig­het av en dom mot 2003 års inter­na­tio­nella kom­plet­te­rande oljeska­de­fond ska Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1215/2012 av den 12 decem­ber 2012 om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område (2012 års Brys­sel I-​förordning) eller rådets för­ord­ning (EG) nr 44/2001 av den 22 decem­ber 2000 om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område (2000 års Brys­sel I-​förordning) tilläm­pas, om domen har med­de­lats i en stat där dessa bestäm­mel­ser gäl­ler.

Om en tillämp­ning av 2012 års Brys­sel I-​förordning eller 2000 års Brys­sel I-​förordning leder till att domen inte skulle erkän­nas, för­kla­ras verk­ställ­bar eller verk­stäl­las i Sve­rige, ska frå­gan i stäl­let avgö­ras enligt arti­kel 8.1 i 2003 års fond­pro­to­koll. Lag (2014:930).

6 §   När en fråga upp­kom­mer om verk­ställ­bar­het av en dom enligt arti­kel 8 i 1992 års fond­kon­ven­tion, tilläm­pas det för­fa­rande som före­skrivs i 21 kap. 6 § sjö­la­gen (1994:1009).

Detta för­fa­rande tilläm­pas också när en fråga upp­kom­mer om verk­ställ­bar­het av en dom enligt arti­kel 8.1 i 2003 års fond­pro­to­koll. Om domen har med­de­lats av en dom­stol i en stat där 2012 års Brys­sel I-​förordning eller 2000 års Brys­sel I-​förordning gäl­ler, tilläm­pas dock det för­fa­rande som före­skrivs i dessa för­ord­ningar och i lagen (2014:912) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och inter­na­tio­nell verk­stäl­lig­het av vissa avgö­ran­den. Lag (2014:930).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2005:253
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1973:1199) om ersätt­ning från den inter­na­tio­nella oljeska­de­fon­den.
   3. Den gamla lagen gäl­ler fort­fa­rande, om den hän­delse som kan utgöra grund för ersätt­ning har inträf­fat före den nya lagens ikraft­trä­dande.

2014:930
   1. Denna lag trä­der i kraft den 10 janu­ari 2015.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för hand­lägg­ningen i Svea hov­rätt och Högsta dom­sto­len av ären­den som har inletts i hov­rät­ten före ikraft­trä­dan­det.

Bilaga 1

Artik­larna 1-4, 6-10, 12 och 13 i 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja

Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage

(Sup­ple­men­tary to the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Civil Lia­bi­lity for Oil Pol­lu­tion Damage, 1969)

The Sta­tes Par­ties to the pre­sent Con­ven­tion,
Being par­ties to the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Civil Lia­bi­lity for Oil Pol­lu­tion Damage, adop­ted at Brus­sels on 29 Novem­ber 1969,
Con­cious of the dang­ers of pol­lu­tion posed by the world­wide mari­time car­ri­age of oil in bulk,
Con­vin­ced of the need to ensure that adequate com­pen­sa­tion is avai­lable to per­sons who suf­fer damage cau­sed by pol­lu­tion resul­ting from the escape or discharge of oil from ships,
Con­si­de­ring that the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion of 29 Novem­ber 1969, on Civil Lia­bi­lity for Oil Pol­lu­tion Damage, by pro­vi­ding a régime for com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage in Contracting Sta­tes and for the costs of mea­su­res, whe­re­ver taken, to pre­vent or mini­mize such damage, repre­sents a con­si­de­rable pro­gress towards the achi­e­ve­ment of this aim,
Con­si­de­ring however that this régime does not afford full com­pen­sa­tion for victims of oil pol­lu­tion damage in all cases while it impo­ses an addi­tio­nal finan­cial bur­den on shi­pow­ners,
Con­si­de­ring furt­her that the eco­no­mic con­se­quences of oil pol­lu­tion damage resul­ting from the escape or discharge of oil car­ried in bulk at sea by ships should not exclu­si­vely be borne by the ship­ping indu­stry but should in part be borne by the oil cargo inte­rests,
Con­vin­ced of the need to ela­bo­rate a com­pen­sa­tion and indem­ni­fi­ca­tion system sup­ple­men­tary to the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Civil Lia­bi­lity for Oil Pol­lu­tion Damage with a view to ensu­ring that full com­pen­sa­tion will be avai­lable to victims of oil pol­lu­tion inci­dents and that the shi­pow­ners are at the same time given relief in respect of the addi­tio­nal finan­cial bur­dens impo­sed on them by the said Con­ven­tion,
Taking note of the Reso­lu­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Com­pen­sa­tion Fund for Oil Pol­lu­tion Damage which was adop­ted on 29 Novem­ber 1969 by the Inter­na­tio­nal Legal Con­fe­rence on Marine Pol­lu­tion Damage,
Have agreed as follows:

Gene­ral Pro­vi­sions

Article 1

For the pur­po­ses of this Con­ven­tion -
   1. "Lia­bi­lity Con­ven­tion" means the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Civil Lia­bi­lity for Oil Pol­lu­tion Damage, adop­ted at Brus­sels on 29 Novem­ber 1969.
   2. "Ship", "Per­son", "Owner", "Oil", "Pol­lu­tion Damage", "Pre­ven­tive Mea­su­res", "Inci­dent" and "Orga­ni­za­tion", have the same mea­ning as in Article I of the Lia­bi­lity Con­ven­tion, pro­vi­ded however that, for the pur­po­ses of these terms, "oil" shall be con­fi­ned to per­si­stent hyd­rocar­bon mine­ral oils.
   3. "Con­tri­bu­ting Oil" means crude oil and fuel oil as defi­ned in sub­pa­ragraphs (a) and (b) below:

(a) "Crude Oil" means any liquid hyd­rocar­bon mix­ture occur­ring natu­rally in the earth whet­her or not tre­a­ted to ren­der it sui­table for trans­por­ta­tion. It also inclu­des crude oils from which cer­tain distil­late frac­tions have been remo­ved (some­ti­mes refer­red to as "top­ped cru­des") or to which cer­tain distil­late frac­tions have been added (some­ti­mes refer­red to as "spiked" or "recon­sti­tu­ted" cru­des).

(b) "Fuel Oil" means heavy distil­la­tes or resi­dues from crude oil or blends of such mate­ri­als inten­ded for use as a fuel for the pro­duc­tion of heat or power of a qua­lity equi­va­lent to the "Ame­ri­can Soci­ety for Tes­ting and Mate­ri­als' Spe­ci­fi­ca­tion for Num­ber Four Fuel Oil (Desig­na­tion D 396-​69)", or hea­vier.
   4. "Unit of Account" or "Mone­tary Unit" means the unit of account or mone­tary unit as the case may be, refer­red to in Article V of the Lia­bi­lity Con­ven­tion, as amen­ded by the Pro­tocol the­reto adop­ted on 19 Novem­ber 1976.
   5. "Ship's ton­nage" has the same mea­ning as in Article V, paragraph 10, of the Lia­bi­lity Con­ven­tion.
   6. "Ton", in rela­tion to oil, means a metric ton.
   7. "Gua­ran­tor" means any per­son pro­vi­ding insu­rance or other finan­cial secu­rity to cover an owner's lia­bi­lity in pur­su­ance of Article VII, paragraph 1, of the Lia­bi­lity Con­ven­tion.
   8. "Ter­mi­nal instal­la­tion" means any site for the sto­rage of oil in bulk which is capable of receiving oil from water­borne trans­por­ta­tion, inclu­ding any faci­lity situ­a­ted off-​shore and linked to such site.
   9. Where an inci­dent con­si­sts of a series of occur­rences, it shall be tre­a­ted as having occur­red on the date of the first such occur­rence.

Article 2

1. An Inter­na­tio­nal Fund for com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage, to be named "The Inter­na­tio­nal Oil Pol­lu­tion Com­pen­sa­tion Fund" and here­inaf­ter refer­red to as "The Fund", is hereby established with the following aims:

(a) to pro­vide com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage to the extent that the pro­tec­tion affor­ded by the Lia­bi­lity Con­ven­tion is ina­dequate;

(b) to give relief to shi­pow­ners in respect of the addi­tio­nal finan­cial bur­den impo­sed on them by the Lia­bi­lity Con­ven­tion, such relief being sub­ject to con­di­tions desig­ned to ensure com­pli­ance with safety at sea and other con­ven­tions;

(c) to give effect to the rela­ted pur­po­ses set out in this Con­ven­tion.
   2. The Fund shall in each Contracting State be recog­ni­zed as a legal per­son capable under the laws of that State of assu­mig rights and obli­ga­tions and of being a party in legal pro­cee­dings before the courts of that State. Each Contracting State shall recog­nize the Director of the Fund (here­inaf­ter refer­red to as "The Director") as the legal repre­sen­ta­tive of the Fund.

Article 3

This Con­ven­tion shall apply:
   1. With regard to com­pen­sa­tion accor­ding to Article 4, exclu­si­vely to pol­lu­tion damage cau­sed on the ter­ri­tory inclu­ding the ter­ri­to­rial sea of a Contracting State, and to pre­ven­tive mea­su­res taken to pre­vent or mini­mize such damage;
   2. With regard to indem­ni­fi­ca­tion of shi­pow­ners and their gua­ran­tors accor­ding to Article 5, exclu­si­vely in respect of pol­lu­tion damage cau­sed on the ter­ri­tory, inclu­ding the ter­ri­to­rial sea, of a State party to the Lia­bi­lity Con­ven­tion by a ship regis­te­red in or fly­ing the flag of a Contracting State and in respect of pre­ven­tive mea­su­res taken to pre­vent or mini­mize such damage.

Com­pen­sa­tion and indem­ni­fi­ca­tion

Article 4
   1. For the pur­pose of ful­fil­ling its fun­c­tion under Article 2, paragraph 1(a), the Fund shall pay com­pen­sa­tion to any per­son suf­fe­ring pol­lu­tion damage if such per­son has been unable to obtain full and adequate com­pen­sa­tion for the damage under the terms of the Lia­bi­lity Con­ven­tion,

(a) because no lia­bi­lity for the damage ari­ses under the Lia­bi­lity Con­ven­tion;

(b) because the owner liable for the damage under the Lia­bi­lity Con­ven­tion is finan­ci­ally inca­pable of mee­ting his obli­ga­tions in full and any finan­cial secu­rity that may be pro­vi­ded under Article VII of that Con­ven­tion does not cover or is insuf­fi­ci­ent to satisfy the claims for com­pen­sa­tion for the damage; an owner being tre­a­ted as finan­ci­ally inca­pable of mee­ting his obli­ga­tions and a finan­cial secu­rity being tre­a­ted as insuf­fi­ci­ent if the per­son suf­fe­ring the damage has been unable to obtain full satis­faction of the amount of com­pen­sa­tion due under the Lia­bi­lity Con­ven­tion after having taken all rea­so­nable steps to pur­sue the legal reme­dies avai­lable to him;

(c) because the damage exceeds the owner's lia­bi­lity under the Lia­bi­lity Con­ven­tion as limi­ted pur­su­ant to Article V, paragraph 1, of that Con­ven­tion or under the terms of any other inter­na­tio­nal Con­ven­tion in force or open for sig­na­ture, rati­fi­ca­tion or acces­sion at the date of this Con­ven­tion.

Expen­ses rea­so­nably incur­red or sac­ri­fi­ces rea­so­nably made by the owner volun­ta­rily to pre­vent or mini­mize pol­lu­tion damage shall be tre­a­ted as pol­lu­tion damage for the pur­po­ses of this Article.
   2. The Fund shall incur no obli­ga­tion under the pre­ce­ding paragraph if:

(a) it pro­ves that the pol­lu­tion damage resul­ted from an act of war, hos­ti­li­ties, civil war or insurrec­tion or was cau­sed by oil which has esca­ped or been dischar­ged from a wars­hip or other ship owned or ope­ra­ted by a State and used, at the time of the inci­dent, only on Govern­ment non-​commercial ser­vice; or

(b) the clai­mant can­not prove that the damage resul­ted from an inci­dent invol­ving one or more ships.
   3. If the Fund pro­ves that the pol­lu­tion damage resul­ted wholly or par­ti­ally eit­her from an act or omis­sion done with intent to cause damage by the per­son who suf­fe­red the damage or from the neg­li­gence of that per­son, the Fund may be exo­ne­ra­ted wholly or par­ti­ally from its obli­ga­tion to pay com­pen­sa­tion to such per­son pro­vi­ded, however, that there shall be no such exo­ne­ra­tion with regard to such pre­ven­tive mea­su­res which are com­pen­sa­ted under paragraph 1. The Fund shall in any event be exo­ne­ra­teed to the extent that the shi­pow­ner may have been exo­ne­ra­teed under Article III, paragraph 3, of the Lia­bi­lity Con­ven­tion.
   4. (a) Except as other­wise pro­vi­ded in sub­pa­ragraph (b) of this paragraph, the aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able by the Fund under this Article shall in respect of any one inci­dent be limi­ted, so that the total sum of that amount and the amount of com­pen­sa­tion actu­ally paid under the Lia­bi­lity Con­ven­tion for pol­lu­tion damage cau­sed in the ter­ri­tory of the Contracting Sta­tes, inclu­ding any sums in respect of which the Fund is under an obli­ga­tion to indem­nify the owner pur­su­ant to Article 5, paragraph 1, of this Con­ven­tion, shall not exceed 60 mil­lion units of account or 900 mil­lion mone­tary units.

(b) The aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able by the Fund under this Article for pol­lu­tion damage resul­ting from a natu­ral phe­no­me­non of an excep­tio­nal, ine­vi­table and irre­sis­tible cha­rac­ter shall not exceed 60 mil­lion units of account or 900 mil­lion mone­tary units.
   5. Where the amount of established claims against the Fund exceeds the aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able under paragraph 4, the amount avai­lable shall be dis­tri­bu­ted in such a man­ner that the pro­por­tion between any established claim and the amount of com­pen­sa­tion actu­ally reco­ve­red by the clai­mant under the Lia­bi­lity Con­ven­tion and this Con­ven­tion shall be the same for all clai­mants.
   6. The Assembly of the Fund (here­inaf­ter refer­red to as "the Assembly") may, having regard to the expe­ri­ence of inci­dents which have occur­red and in par­ticu­lar the amount of damage resul­ting the­re­from and to changes in the mone­tary values, decide that the amount of 30 mil­lion units of account or 450 mil­lion mone­tary units refer­red to in paragraph 4, sub­pa­ragraphs (a) and (b), shall be changed; pro­vi­ded, however, that this amount shall in no case exceed 60 mil­lion units of account or 900 mil­lion mone­tary units or be lower than 30 mil­lion units of account or 450 mil­lion mone­tary units. The changed amount shall apply to inci­dents which occur after the date of the deci­sion effecting the change.
   7. The Fund shall, at the request of a Contracting State, use its good offi­ces as neces­sary to assist that State to secure promptly such per­son­nel, mate­rial and ser­vices as are neces­sary to enable the State to take mea­su­res to pre­vent or miti­gate pol­lu­tion damage ari­sing from an inci­dent in respect of which the Fund may be cal­led upon to pay com­pen­sa­tion under this Con­ven­tion.
   8. The Fund may on con­di­tions to be laid down in the Inter­nal Regu­la­tions pro­vide cre­dit faci­li­ties with a view to the taking of pre­ven­tive mea­su­res against pol­lu­tion damage ari­sing from a par­ticu­lar inci­dent in respect of which the Fund may be cal­led upon to pay com­pen­sa­tion under this Con­ven­tion.

Article 6
   1. Rights to com­pen­sa­tion under Article 4 or indem­ni­fi­ca­tion under Article 5 shall be extin­gu­ished unless an action is brought the­reun­der or a noti­fi­ca­tion has been made pur­su­ant to Article 7, paragraph 6, wit­hin three years from the date when the damage occur­red. However, in no case shall an action be brought after six years from the date of the inci­dent which cau­sed the damage.
   2. Notwit­h­stan­ding paragraph 1, the right of the owner or his gua­ran­tor to seek indem­ni­fi­ca­tion from the Fund pur­su­ant to Article 5, paragraph 1, shall in no case be extin­gu­ished before the expiry of a period, of six months as from the date on which the owner or his gua­ran­tor acqui­red know­ledge of the bringing of an action against him under the Lia­bi­lity Con­ven­tion.

Article 7
   1. Sub­ject to the sub­se­quent pro­vi­sions of this Article, any action against the Fund for com­pen­sa­tion under Article 4 or indem­ni­fi­ca­tion under Article 5 of this Con­ven­tion shall be brought only before a court com­pe­tent under Article IX of the Lia­bi­lity Con­ven­tion in respect of actions against the owner who is or who would, but for the pro­vi­sions of Article III, paragraph 2, of that Con­ven­tion, have been liable for pol­lu­tion damage cau­sed by the rele­vant inci­dent.
   2. Each Contracting State shall ensure that its courts pos­sess the neces­sary juris­dic­tion to enter­tain such actions against the Fund as are refer­red to in paragraph 1.
   3. Where an action for com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage has been brought before a court com­pe­tent under Article IX of the Lia­bi­lity Con­ven­tion against the owner of a ship or his gua­ran­tor, such court shall have exclu­sive juris­dic­tio­nal com­pe­tence over any action against the Fund for com­pen­sa­tion or indem­ni­fi­ca­tion under the pro­vi­sions of Article 4 or 5 of this Con­ven­tion in respect of the same damage. However, where an action for com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage under the Lia­bi­lity Con­ven­tion has been brought before a court in a State Party to the Lia­bi­lity Con­ven­tion but not to this Con­ven­tion, any action against the Fund under Article 4 or under Article 5, paragraph 1, of this Con­ven­tion shall at the option of the clai­mant be brought eit­her before a court of the State where the Fund has its hea­dquar­ters or before any court of a State Party to this Con­ven­tion com­pe­tent under Article IX of the Lia­bi­lity Con­ven­tion.
   4. Each Contracting State shall ensure that the Fund shall have the right to inter­vene as a party to any legal pro­cee­dings insti­tu­ted in accor­dance with Article IX of the Lia­bi­lity Con­ven­tion before a com­pe­tent court of that State against the owner of a ship or his gua­ran­tor.
   5. Except as other­wise pro­vi­ded in paragraph 6, the Fund shall not be bound by any judg­ment or deci­sion in pro­cee­dings to which it has not been a party or by any sett­le­ment to which it is not a party.
   6. Wit­hout pre­ju­dice to the pro­vi­sions of paragraph 4, where an action under the Lia­bi­lity Con­ven­tion for com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage has been brought against an owner or his gua­ran­tor before a com­pe­tent court in a Contracting State, each party to the pro­cee­dings shall be entit­led under the natio­nal law of that State to notify the Fund of the pro­cee­dings. Where such noti­fi­ca­tion has been made in accor­dance with the for­ma­li­ties requi­red by the law of the court sei­zed and in such time and in such man­ner that the Fund has in fact been in a posi­tion effecti­vely to inter­vene as a party to the pro­cee­dings, any judg­ment ren­de­red by the court in such pro­cee­dings shall, after it has become final and enfor­ce­able in the State where the judg­ment was given, become bin­ding upon the Fund in the sense that the facts and fin­dings in that judg­ment may not be dis­pu­ted by the Fund even if the Fund has not actu­ally inter­vened in the pro­cee­dings.

Article 8

Sub­ject to any deci­sion con­cer­ning the dis­tri­bu­tion refer­red to in Article 4, paragraph 5, any judg­ment given against the Fund by a court having juris­dic­tion in accor­dance with Article 7, paragraphs 1 and 3, shall, when it has become enfor­ce­able in the State of ori­gin and is in that State no longer sub­ject to ordi­nary forms of review, be recog­ni­zed and enfor­ce­able in each Contracting State on the same con­di­tions as are pre­scri­bed in Article X of the Lia­bi­lity Con­ven­tion.

Article 9
   1. Sub­ject to the pro­vi­sions of Article 5, the Fund shall, in respect of any amount of com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage paid by the Fund in accor­dance with Article 4, paragraph 1, of this Con­ven­tion, acquire by subro­ga­tion the rights that the per­son so com­pen­sa­ted may enjoy under the Lia­bi­lity Con­ven­tion against the owner or his gua­ran­tor.
   2. Not­hing in this Con­ven­tion shall pre­ju­dice any right of recourse or subro­ga­tion of the Fund against per­sons other than those refer­red to in the pre­ce­ding paragraph. In any event the right of the Fund to subro­ga­tion against such per­son shall not be less favou­rable than that of an insu­rer of the per­son to whom com­pen­sa­tion or indem­ni­fi­ca­tion has been paid.
   3. Wit­hout pre­ju­dice to any other rights of subro­ga­tion or recourse against the Fund which may exist, a Contracting State or agency the­reof which has paid com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage in accor­dance with pro­vi­sions of natio­nal law shall acquire by subro­ga­tion the rights which the per­son so com­pen­sa­ted would have enjoyed under this Con­ven­tion.

Con­tri­bu­tions

Article 10
   1. Con­tri­bu­tions to the Fund shall be made in respect of each Contracting State by any per­son who, in the calen­dar year refer­red to in Article 11, paragraph 1, as regards ini­tial con­tri­bu­tions and in Article 12, paragraphs 2(a) or (b), as regards annual con­tri­bu­tions, has recei­ved in total quan­ti­ties excee­ding 150,000 tons:

(a) in the ports or ter­mi­nal instal­la­tions in the ter­ri­tory of that State con­tri­bu­ting oil car­ried by sea to such ports or ter­mi­nal instal­la­tions; and

(b) in any instal­la­tions situ­a­ted in the ter­ri­tory of that Contracting State con­tri­bu­ting oil which has been car­ried by sea and dischar­ged in a port or ter­mi­nal instal­la­tion of a non- Contracting State, pro­vi­ded that con­tri­bu­ting oil shall only be taken into account by vir­tue of this sub­pa­ragraph on first receipt in a Contracting State after its discharge in that non­Contracting State.
   2. (a) For the pur­po­ses of paragraph 1, where the quan­tity of con­tri­bu­ting oil recei­ved in the ter­ri­tory of a Contracting State by any per­son in a calen­dar year when aggre­ga­ted with the quan­tity of con­tri­bu­ting oil recei­ved in the same Contracting State in that year by any asso­ci­a­ted per­son or per­sons exceeds, 150,000 tons, such per­son shall pay con­tri­bu­tions in respect of the actual quan­tity recei­ved by him notwit­h­stan­ding that that quan­tity did not exceed 150,000 tons.

(b) "Asso­ci­a­ted per­sons" means any sub­si­di­ary or com­monly con­trol­led entity. The ques­tion whet­her a per­son comes wit­hin this defi­ni­tion shall be determin­ded by the natio­nal law of the State con­cer­ned.

Article 12
   1. With a view to asses­sing for each per­son refer­red to in Article 10 the amount of annual con­tri­bu­tions due, if any, and taking account of the neces­sity to main­tain suf­fi­ci­ent liquid funds, the Assembly shall for each calen­dar year make an esti­mate in the form of a bud­get of:

(i) Expen­di­ture

(a) costs and expen­ses of the admi­nist­ra­tion of the Fund in the rele­vant year and any defi­cit from ope­ra­tions in pre­ce­ding years;

(b) pay­ments to be made by the Fund in the rele­vant year for the satis­faction of claims against the Fund due under Article 4 or 5, inclu­ding repay­ment on loans pre­viously taken by the Fund for the satis­faction of such claims, to the extent that the aggre­gate amount of such claims in respect of any one inci­dent does not exceed 1 mil­lion units of account or 15 mil­lion mone­tary units;

(c) pay­ments to be made by the Fund in the rele­vant year for the satis­faction of claims against the Fund due under Article 4 or 5, inclu­ding repay­ments on loans pre­viously taken by the Fund for the satis­faction of such claims, to the extent that the aggre­gate amount of such claims in respect of any one inci­dent is in excess of 1 mil­lion units of account or 15 mil­lion mone­tary units;

(ii) Income

(a) sur­plus funds from ope­ra­tions in pre­ce­ding years, inclu­ding any inte­rest;

(b) ini­tial con­tri­bu­tions to be paid in the course of the year;

(c) annual con­tri­bu­tions, if requi­red to balance the bud­get;

(d) any other income.
   2. For each per­son refer­red to in Article 10 the amount of his annual con­tri­bu­tion shall be deter­mi­ned by the Assembly and shall be cal­cu­la­teed in respect of each Contracting State:

(a) in so far as the con­tri­bu­tion is for the satis­faction of pay­ments refer­red to in paragraph 1(i)(a) and (b) on the basis of a fixed sum for each ton of con­tri­bu­ting oil recei­ved in the rele­vant State by such per­sons during the pre­ce­ding calen­dar year; and

(b) in so far as the con­tri­bu­tion is for the satis­faction of pay­ments refer­red to in paragraph 1(i)(c) of this Article on the basis of a fixed sum for each ton of con­tri­bu­ting oil recei­ved by such per­son during the calen­dar year pre­ce­ding that in which the inci­dent in ques­tion occur­red, pro­vi­ded that State was a party to this Con­ven­tion at the date of the inci­dent.
   3. The sums refer­red to in paragraph 2 above shall be arri­ved at by divi­ding the rele­vant total amount of con­tri­bu­tions requi­red by the total amount of con­tri­bu­ting oil recei­ved in all Contracting Sta­tes in the rele­vant year.
   4. The Assembly shall decide the por­tion of the annual con­tri­bu­tion which shall be imme­di­a­tely paid in cash and decide on the date of pay­ment. The remai­ning part of each annual con­tri­bu­tion shall be paid upon noti­fi­ca­tion by the Director.
   5. The Director may, in cases and in accor­dance with con­di­tions to be laid down in the Inter­nal Regu­la­tions of the Fund, require a con­tri­bu­tor to pro­vide finan­cial secu­rity for the sums due from him.
   6. Any demand for pay­ments made under paragraph 4 shall be cal­led rate­ably from all indi­vi­dual con­tri­bu­tors.

Article 13
   1. The amount of any con­tri­bu­tion due under Article 12 and which is in arrear shall bear inte­rest at a rate which shall be deter­mi­ned by the Assembly for each calen­dar year pro­vi­ded that dif­fe­rent rates may be fixed for dif­fe­rent cir­cumstan­ces.
   2. Each Contracting State shall ensure that any obli­ga­tion to con­tri­bute to the Fund ari­sing under this Con­ven­tion in respect of oil recei­ved wit­hin the ter­ri­tory of that State is ful­fil­led and shall take any appro­pri­ate mea­su­res under its law, inclu­ding the impo­sing of such san­c­tions as it may deem neces­sary, with a view to the effective execu­tion of any such obli­ga­tion; pro­vi­ded, however, that such mea­su­res shall only be direc­ted against those per­sons who are under an obli­ga­tion to con­tri­bute to the Fund.
   3. Where a per­son who is liable in accor­dance with the pro­vi­sions of Articles 10 and 11 to make con­tri­bu­tions to the Fund does not ful­fil his obli­ga­tions in respect of any such con­tri­bu­tion or any part the­reof and is in arrear for a period excee­ding three months, the Director shall take all appro­pri­ate actions against such per­son on behalf of the Fund with a view to the reco­very of the amount due. However, where the defaul­ting con­tri­bu­tor is mani­festly insol­vent or the cir­cumstan­ces other­wise so war­rant, the Assembly may, upon recom­men­da­tion of the Director, decide that no action shall be taken or con­ti­nued against the con­tri­bu­tor.

Pro­tocol of 1992 to Amend the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1971

The Par­ties to the pre­sent Pro­tocol,
Having con­si­de­red the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1971, and the 1984 Pro­tocol the­reto,
Having noted that the 1984 Pro­tocol to that Con­ven­tion, which pro­vi­des for impro­ved scope and enhan­ced com­pen­sa­tion, has not ente­red into force,
Affir­ming the impor­tance of main­tai­ning the via­bi­lity of the inter­na­tio­nal oil pol­lu­tion lia­bi­lity and com­pen­sa­tion system,
Aware of the need to ensure the entry into force of the con­tent of the 1984 Pro­tocol as soon as pos­sible,
Recog­ni­zing the advan­tage for the Sta­tes Par­ties of arran­ging for the amen­ded Con­ven­tion to coex­ist with and be sup­ple­men­tary to the ori­gi­nal Con­ven­tion for a tran­si­tio­nal period,
Con­vin­ced that the eco­no­mic con­se­quences of pol­lu­tion damage resul­ting from the car­ri­age of oil in bulk at sea by ships should con­ti­nue to be sha­red by the ship­ping indu­stry and by the oil cargo inte­rests,
Bea­ring in mind the adop­tion of the Pro­tocol of 1992 to amend the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Civil Lia­bi­lity for Oil Pol­lu­tion Damage, 1969,
Have agreed as follows:

Article 1

The Con­ven­tion which the pro­vi­sions of this Pro­tocol amend is the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1971, here­inaf­ter refer­red to as the "1971 Fund Con­ven­tion".
For Sta­tes Par­ties to the Pro­tocol of 1976 to the 1971 Fund Con­ven­tion, such refe­rence shall be dee­med to include the 1971 Fund Con­ven­tion as amen­ded by that Pro­tocol.

Article 2

Article 1 of the 1971 Fund Con­ven­tion is amen­ded as follows:
   1. Paragraph 1 is repla­ced by the following text:
   1. "1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion" means the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Civil Lia­bi­lity for Oil Pol­lu­tion Damage, 1992.
   2. After paragraph 1 a new paragraph is inser­ted as follows:

1 bis. "1971 Fund Con­ven­tion" means the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1971. For Sta­tes Par­ties to the Pro­tocol of 1976 to that Con­ven­tion, the term shall be dee­med to include the 1971 Fund Con­ven­tion as amen­ded by that Pro­tocol.
   3. Paragraph 2 is repla­ced by the following text:
   2. "Ship", "Per­son", "Owner", "Oil", "Pol­lu­tion Damage", "Pre­ven­tive Mea­su­res", "Inci­dent" and "Orga­ni­za­tion" have the same mea­ning as in Article I of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion.
   4. Paragraph 4 is repla­ced by the following text:
   4. "Unit of account" has the same mea­ning as in Article V, paragraph 9, of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion.
   5. Paragraph 5 is repla­ced by the following text:
   5. "Ship's ton­nage" has the same mea­ning as in Article V, paragraph 10, of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion.
   6. Paragraph 7 is repla­ced by the following text:
   7. "Gua­ran­tor" means any per­son pro­vi­ding insu­rance or other finan­cial secu­rity to cover an owner's lia­bi­lity in pur­su­ance of Article VII, paragraph 1, of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion.

Article 3

Article 2 of the 1971 Fund Con­ven­tion is amen­ded as follows:

Paragraph 1 is repla­ced by the following text:
   1. An inter­na­tio­nal Fund for com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage, to be named "The Inter­na­tio­nal Oil Pol­lu­tion Com­pen­sa­tion Fund 1992" and here­inaf­ter refer­red to as "the Fund" is hereby established with the following aims:

(a) to pro­vide com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage to the extent that the pro­tec­tion affor­ded by the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion is ina­dequate;

(b) to give effect to the rela­ted pur­po­ses set out in this Con­ven­tion.

Article 4

Article 3 of the 1971 Fund Con­ven­tion is repla­ced by the following text:

This Con­ven­tion shall apply exclu­si­vely:

(a) to pol­lu­tion damage cau­sed:

(i) in the ter­ri­tory, inclu­ding the ter­ri­to­rial sea, of a Contracting State, and

(ii) in the exclu­sive eco­no­mic zone of a Contracting State, established in accor­dance with inter­na­tio­nal law, or, if a Contracting State has not established such a zone, in an area beyond and adja­cent to the ter­ri­to­rial sea of that State deter­mi­ned by that State in accor­dance with inter­na­tio­nal law and exten­ding not more than 200 nau­ti­cal miles from the base­line from which the bre­adth of its ter­ri­to­rial sea is mea­su­red;

(b) to pre­ven­tive mea­su­res, whe­re­ver taken, to pre­vent or mini­mize such damage.

Article 5

The hea­ding to Articles 4 to 9 of the 1971 Fund Con­ven­tion is amen­ded by dele­ting the words "and indem­ni­fi­ca­tion".

Article 6

Article 4 of the 1971 Fund Con­ven­tion is amen­ded as follows:
   1. In paragraph 1 the five refe­rences to "the Lia­bi­lity Con­ven­tion" are repla­ced by refe­rences to "the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion".
   2. Paragraph 3 is repla­ced by the following text:
   3. If the Fund pro­ves that the pol­lu­tion damage resul­ted wholly or par­ti­ally eit­her from an act or omis­sion done with the intent to cause damage by the per­son who suf­fe­red the damage or from the neg­li­gence of that per­son, the Fund may be exo­ne­ra­ted wholly or par­ti­ally from its obli­ga­tions to pay com­pen­sa­tion to such per­son. The Fund shall in any event be exo­ne­ra­ted under Article III, paragraph 3, of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion.
However, there shall be no such exo­ne­ra­tion of the Fund with regard to pre­ven­tive mea­su­res.
   3. Paragraph 4 is repla­ced by the following text:
   4. (a) Except as other­wise pro­vi­ded in sub­pa­ragraphs (b) and (c) of this paragraph, the aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able by the Fund under this Article shall in respect of any one inci­dent be limi­ted, so that the total sum of that amount and the amount of com­pen­sa­tion actu­ally paid under the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion for pol­lu­tion damage wit­hin the scope of appli­ca­tion of this Con­ven­tion so defi­ned in Article 3 shall not exceed 135 mil­lion units of account.

(b) Except as other­wise pro­vi­ded in sub­pa­ragraph (c), the aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able by the Fund under this Article for pol­lu­tion damage resul­ting from a natu­ral phe­no­me­non of an excep­tio­nal ine­vi­table and irre­sis­tible cha­rac­ter shall not exceed 135 mil­lion units of account.

(c) The max­i­mum amount of com­pen­sa­tion refer­red to in sub­pa­ragraphs (a) and (b) shall be 200 mil­lion units of account with respect to any inci­dent occu­ring during any period when there are three Par­ties to this Con­ven­tion in respect of which the com­bi­ned rele­vant quan­tity of con­tri­bu­ting oil recei­ved by per­sons in the ter­ri­to­ries of such Par­ties, during the pre­ce­ding calen­dar year, equal­led or excee­ded 600 mil­lion tons.

(d) Inte­rest accrued on a fund con­sti­tu­ted in accor­dance with Article V, paragraph 3, of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion, if any, shall not be taken into account for the com­pu­ta­tion of the max­i­mum com­pen­sa­tion pay­able by the Fund under this Article.

(e) The amounts men­tio­ned in this Article shall be con­ver­ted into natio­nal cur­rency on the basis of the value of that cur­rency by refe­rence to the Spe­cial Drawing Right on the date of deci­sion of the Assembly of the Fund as to the date of pay­ment of com­pen­sa­tion.
   4. Paragraph 5 is repla­ced by the following text:
   5. Where the amount of established claims against the Fund exceeds the aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able under paragraph 4, the amount avai­lable shall be dis­tri­bu­ted in such a man­ner that the pro­por­tion between any established claim and the amount of com­pen­sa­tion actu­ally reco­ve­red by the clai­mant under this Con­ven­tion shall be the same for all clai­mants.
   5. Paragraph 6 is repla­ced by the following text:
   6. The Assembly of the Fund may decide that, in excep­tio­nal cases, com­pen­sa­tion in accor­dance with this Con­ven­tion can be paid even if the owner of the ship has not con­sti­tu­ted a fund in accor­dance with Article V, paragraph 3, of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion. In such case paragraph 4 (e) of this Article applies accor­dingly.

Article 8

Article 6 of the 1971 Fund Con­ven­tion is amen­ded as follows:
   1. In paragraph 1 the paragraph num­ber and the words "or indem­ni­fi­ca­tion under Article 5" are dele­ted.
   2. Paragraph 2 is dele­ted.

Article 9

Article 7 of the 1971 Fund Con­ven­tion is amen­ded as follows:
   1. In paragraphs 1, 3, 4 and 6 the seven refe­rences to "the Lia­bi­lity Con­ven­tion" are repla­ced by refe­rence to "the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion".
   2. In paragraph 1 the words "or indem­ni­fi­ca­tion under Article 5" are dele­ted.
   3. In the first sen­tence of paragraph 3 the words "or indem­ni­fi­ca­tion" and "or 5" are dele­ted.
   4. In the second sen­tence of paragraph 3 the words "or under Article 5, paragraph 1" are dele­ted.

Article 10

In Article 8 of the 1971 Fund Con­ven­tion the refe­rence to the "Lia­bi­lity Con­ven­tion" is repla­ced by a refe­rence to "the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion".

Article 11

Article 9 of the 1971 Fund Con­ven­tion is amen­ded as follows:
   1. Paragraph 1 is repla­ced by the following text:
   1. The Fund, shall in respect of any amount of com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage paid by the Fund in accor­dance with Article 4, paragraph 1, of this Con­ven­tion, acquire by subro­ga­tion the rights that the per­son so com­pen­sa­ted may enjoy under the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion against the owner or his gua­ran­tor.
   2. In paragraph 2 the words "or indem­ni­fi­ca­tion" are dele­ted.

Article 12

Article 10 of the 1971 Fund Con­ven­tion is amen­ded as follows:

The ope­ning phrase of paragraph 1 is repla­ced by the following text:

Annual con­tri­bu­tions to the Fund shall be made in respect of each Contracting State by any per­son who, in the calen­dar year refer­red to in Article 12, paragraphs 2(a) or (b), has recei­ved in total quan­ti­ties excee­ding 150,000 tons:

Article 14

Article 12 of the 1971 Fund Con­ven­tion is amen­ded as follows:
   1. In the ope­ning phrase of paragraph 1 the words "for each per­son refer­red to in Article 10" are dele­ted.
   2. In paragraph 1(i), sub­pa­ragraphs (b) and (c), the words "or 5" are dele­ted and the words "15 mil­lion francs" are repla­ced by the words "four mil­lion units of account".
   3. Sub­pa­ragraph 1(ii)(b) is dele­ted.
   4. In paragraph 1(ii), sub­pa­ragraph (c) becomes (b) and sub­pa­ragraph (d) becomes (c).
   5. The ope­ning phrase in paragraph 2 is repla­ced by the following text:

The Assembly shall decide the total amount of con­tri­bu­tions to be levied. On the basis of that deci­sion, the Director shall, in respect of each Contracting State, cal­cu­late for each per­son refer­red to in Article 10 the amount of his annual con­tri­bu­tion:
   6. Paragraph 4 is repla­ced by the following text:
   4. The annual con­tri­bu­tion shall be due on the date to be laid down in the Inter­nal Regu­la­tions of the Fund. The Assembly may decide on a dif­fe­rent date of pay­ment.
   7. Paragraph 5 is repla­ced by the following text:
   5. The Assembly may decide, under con­di­tions to be laid down in the Finan­cial Regu­la­tion of the Fund, to make trans­fers between funds recei­ved in accor­dance with Article 12.2(a) and funds recei­ved in accor­dance with Article 12.2(b).
   8. Paragraph 6 is dele­ted.

Article 15

Article 13 of the 1971 Fund Con­ven­tion is amen­ded as follows:
   1. Paragraph 1 is repla­ced by the following text:
   1. The amount of any con­tri­bu­tion due under Article 12 and which is in arrear shall bear inte­rest at a rate which shall be deter­mi­ned in accor­dance with the Inter­nal Regu­la­tions of the Fund, pro­vi­ded that dif­fe­rent rates may be fixed for dif­fe­rent cir­cumstan­ces.
   2. In paragraph 3 the words "Articles 10 and 11" are repla­ced by the words "Articles 10 and 12" and the words "for a period excee­ding three months" are dele­ted.

Reso­lu­tion LEG.2(82)

(adop­ted on 18 Octo­ber 2000)

Adop­tion of amend­ments of the limits of com­pen­sa­tion in the Pro­tocol of 1992 to amend the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1971

The Legal Com­mit­tee at its eighty-​second ses­sion:

Recal­ling Article 33(b) of the Con­ven­tion on the Inter­na­tio­nal Mari­time Orga­ni­za­tion (here­inaf­ter refer­red to as the "IMO Con­ven­tion") con­cer­ning the fun­c­tions of the Com­mit­tee,
Mind­ful of Article 36 of the IMO Con­ven­tion con­cer­ning rules gover­ning the pro­ce­du­res to be follo­wed when exer­ci­sing the fun­c­tions con­fer­red on it by or under any inter­na­tio­nal con­ven­tion or instru­ment,
Recal­ling furt­her Article 33 of the Pro­tocol of 1992 to amend the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1971 (here­inaf­ter refer­red to as the "1992 Fund Pro­tocol") con­cer­ning the pro­ce­du­res for amen­ding the limits of the amounts of com­pen­sa­tion set out in Article 6(3) of the 1992 Fund Pro­tocol,
Having con­si­de­red amend­ments to the limits of the amounts of com­pen­sa­tion pro­po­sed and cir­cu­la­ted in accor­dance with the pro­vi­sions of Article 33(1) and (2) of the 1992 Fund Pro­tocol,
   1. Adopts, in accor­dance with Article 33(4) of the 1992 Fund Pro­tocol, amend­ments to the limits of the amounts of com­pen­sa­tion set out in Article 6(3) of the 1992 Fund Pro­tocol, as set out in the Annex to this reso­lu­tion;
   2. Deter­mi­nes, in accor­dance with Article 33(7) of the 1992 Fund Pro­tocol, that these amend­ments shall be dee­med to have been accep­ted on 1 May 2002 unless, prior to that date, not less than one quar­ter of the Sta­tes that were Contracting Sta­tes on the date of the adop­tion of these amend­ments (being 18 Octo­ber 2000) have com­mu­ni­ca­ted to the Orga­ni­za­tion that they do not accept these amend­ments;
   3. Furt­her deter­mi­nes that, in accor­dance with Article 33(8) of the 1992 Fund Pro­tocol, these amend­ments, dee­med to have been accep­ted in accor­dance with paragraph 2 above, shall enter into force on 1 Novem­ber 2003;
   4. Requests the Secretary-​General, in accor­dance with Articles 33(7) and 38(2)(vi) of the 1992 Fund Pro­tocol, to trans­mit cer­ti­fied copies of the pre­sent reso­lu­tion and the amend­ments con­tai­ned in the Annex the­reto to all Sta­tes which have sig­ned or acce­ded to the 1992 Fund Pro­tocol; and
   5. Furt­her requests the Secretary-​General to trans­mit copies of the pre­sent reso­lu­tion and its Annex to the Mem­bers of the Orga­ni­za­tion which have not sig­ned or acce­ded to the 1992 Fund Pro­tocol.

Annex

Amend­ments of the limits of com­pen­sa­tion in the Pro­tocol of 1992 to amend the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1971

Article 6(3) of the 1992 Fund Pro­tocol is amen­ded as follows:

the refe­rence in paragraph 4(a) to "135 mil­lion units of account" shall read "203,000,000 units of account";

the refe­rence in paragraph 4(b) to "135 mil­lion units of account" shall read "203,000,000 units of account"; and

the refe­rence in paragraph 4(c) to "200 mil­lion units of account" shall read "300,740,000 units of account".

Pro­tocol of 2003 to the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1992

The Contracting Sta­tes to the pre­sent Pro­tocol,
Bea­ring in mind the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Civil Lia­bi­lity for Oil Pol­lu­tion Damage, 1992 (here­inaf­ter "the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion"),
Having con­si­de­red the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1992 (here­inaf­ter "the 1992 Fund Con­ven­tion"),
Affir­ming the impor­tance of main­tai­ning the via­bi­lity of the inter­na­tio­nal oil pol­lu­tion lia­bi­lity and com­pen­sa­tion system,
Noting that the max­i­mum com­pen­sa­tion affor­ded by the 1992 Fund Con­ven­tion might be insuf­fi­ci­ent to meet com­pen­sa­tion needs in cer­tain cir­cumstan­ces in some Contracting Sta­tes to that Con­ven­tion,
Recog­ni­zing that a num­ber of Contracting Sta­tes to the 1992 Lia­bi­lity and 1992 Fund Con­ven­tions con­si­der it neces­sary as a mat­ter of urgency to make avai­lable addi­tio­nal funds for com­pen­sa­tion through the cre­a­tion of a sup­ple­men­tary scheme to which Sta­tes may accede if they so wish,
Beli­e­ving that the sup­ple­men­tary scheme should seek to ensure that victims of oil pol­lu­tion damage are com­pen­sa­ted in full for their loss or damage and should also alle­vi­ate the dif­ficul­ties faced by victims in cases where there is a risk that the amount of com­pen­sa­tion avai­lable under the 1992 Lia­bi­lity and 1992 Fund Con­ven­tions will be insuf­fi­ci­ent to pay established claims in full and that as a con­se­quence the Inter­na­tio­nal Oil Pol­lu­tion Com­pen­sa­tion Fund, 1992, has deci­ded pro­vi­sio­nally that it will pay only a pro­por­tion of any established claim,
Con­si­de­ring that acces­sion to the sup­ple­men­tary scheme will be open only to Contracting Sta­tes to the 1992 Fund Con­ven­tion,
Have agreed as follows:

Gene­ral pro­vi­sions

Article 1

For the pur­po­ses of this Pro­tocol:
   1. "1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion" means the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Civil Lia­bi­lity for Oil Pol­lu­tion Damage, 1992;
   2. "1992 Fund Con­ven­tion" means the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1992;
   3. "1992 Fund" means the Inter­na­tio­nal Oil Pol­lu­tion Com­pen­sa­tion Fund, 1992, established under the 1992 Fund Con­ven­tion;
   4. "Contracting State" means a Contracting State to this Pro­tocol, unless sta­ted other­wise;
   5. When pro­vi­sions of the 1992 Fund Con­ven­tion are incor­po­ra­ted by refe­rence into this Pro­tocol, "Fund" in that Con­ven­tion means "Sup­ple­men­tary Fund", unless sta­ted other­wise;
   6. "Ship", "Per­son", "Owner", "Oil", "Pol­lu­tion Damage", "Pre­ven­tive Mea­su­res" and "Inci­dent" have the same mea­ning as in Article I of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion;
   7. "Con­tri­bu­ting Oil", "Unit of Account", "Ton", "Gua­ran­tor" and "Ter­mi­nal instal­la­tion" have the same mea­ning as in Article 1 of the 1992 Fund Con­ven­tion, unless sta­ted other­wise;
   8. "Established claim" means a claim which has been recog­ni­sed by the 1992 Fund or been accep­ted as admissible by deci­sion of a com­pe­tent court bin­ding upon the 1992 Fund not sub­ject to ordi­nary forms of review and which would have been fully com­pen­sa­ted if the limit set out in Article 4(4), of the 1992 Fund Con­ven­tion had not been applied to that inci­dent;
   9. "Assembly" means the Assembly of the Inter­na­tio­nal Oil Pol­lu­tion Com­pen­sa­tion Sup­ple­men­tary Fund, 2003, unless other­wise indi­ca­ted;
   10. "Orga­ni­za­tion" means the Inter­na­tio­nal Mari­time Orga­ni­za­tion;
   11. "Secretary-​General" means the Secretary-​General of the Orga­ni­za­tion.

Article 2
   1. An Inter­na­tio­nal Sup­ple­men­tary Fund for com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage, to be named "The Inter­na­tio­nal Oil Pol­lu­tion Com­pen­sa­tion Sup­ple­men­tary Fund, 2003" (here­inaf­ter "the Sup­ple­men­tary Fund"), is hereby established.
   2. The Sup­ple­men­tary Fund shall in each Contracting State be recog­ni­zed as a legal per­son capable under the laws of that State of assu­ming rights and obli­ga­tions and of being a party in legal pro­cee­dings before the courts of that State. Each Contracting State shall recog­nise the Director of the Sup­ple­men­tary Fund as the legal repre­sen­ta­tive of the Sup­ple­men­tary Fund.

Article 3

This Pro­tocol shall apply exclu­si­vely:

(a) to pol­lu­tion damage cau­sed:

(i) in the ter­ri­tory, inclu­ding the ter­ri­to­rial sea, of a Contracting State, and

(ii) in the exclu­sive eco­no­mic zone of a Contracting State, established in accor­dance with inter­na­tio­nal law, or, if a Contracting State has not established such a zone, in an area beyond and adja­cent to the ter­ri­to­rial sea of that State deter­mi­ned by that State in accor­dance with inter­na­tio­nal law and exten­ding not more than 200 nau­ti­cal miles from the base­li­nes from which the bre­adth of its ter­ri­to­rial sea is mea­su­red;

(b) to pre­ven­tive mea­su­res, whe­re­ver taken, to pre­vent or mini­mize such damage.

Sup­ple­men­tary com­pen­sa­tion

Article 4
   1. The Sup­ple­men­tary Fund shall pay com­pen­sa­tion to any per­son suf­fe­ring pol­lu­tion damage if such per­son has been unable to obtain full and adequate com­pen­sa­tion for an established claim for such damage under the terms of the 1992 Fund Con­ven­tion, because the total damage exceeds, or there is a risk that it will exceed, the appli­cable limit of com­pen­sa­tion laid down in Article 4(4) of the 1992 Fund Con­ven­tion in respect of any one inci­dent.
   2. (a) The aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able by the Sup­ple­men­tary Fund under this Article shall in respect of any one inci­dent be limi­ted, so that the total sum of that amount toget­her with the amount of com­pen­sa­tion actu­ally paid under the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion and the 1992 Fund Con­ven­tion wit­hin the scope of appli­ca­tion of this Pro­tocol shall not exceed 750 mil­lion units of account.

(b) The amount of 750 mil­lion units of account men­tio­ned in paragraph 2(a) shall be con­ver­ted into natio­nal cur­rency on the basis of the value of that cur­rency by refe­rence to the Spe­cial Drawing Right on the date deter­mi­ned by the Assembly of the 1992 Fund for con­ver­sion of the max­i­mum amount pay­able under the 1992 Lia­bi­lity and 1992 Fund Con­ven­tions.
   3. Where the amount of established claims against the Sup­ple­men­tary Fund exceeds the aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able under paragraph 2, the amount avai­lable shall be dis­tri­bu­ted in such a man­ner that the pro­por­tion between any established claim and the amount of com­pen­sa­tion actu­ally reco­ve­red by the clai­mant under this Pro­tocol shall be the same for all clai­mants.
   4. The Sup­ple­men­tary Fund shall pay com­pen­sa­tion in respect of established claims as defi­ned in Article 1(8), and only in respect of such claims.

Article 5

The Sup­ple­men­tary Fund shall pay com­pen­sa­tion when the Assembly of the 1992 Fund has con­si­de­red that the total amount of the established claims exceeds, or there is a risk that the total amount of established claims will exceed the aggre­gate amount of com­pen­sa­tion avai­lable under Article 4(4) of the 1992 Fund Con­ven­tion and that as a con­se­quence the Assembly of the 1992 Fund has deci­ded pro­vi­sio­nally or finally that pay­ments will only be made for a pro­por­tion of any established claim. The Assembly of the Sup­ple­men­tary Fund shall then decide whet­her and to what extent the Sup­ple­men­tary Fund shall pay the pro­por­tion of any established claim not paid under the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion and the 1992 Fund Con­ven­tion.

Article 6
   1. Sub­ject to Article 15(2) and (3), rights to com­pen­sa­tion against the Sup­ple­men­tary Fund shall be extin­gu­ished only if they are extin­gu­ished against the 1992 Fund under Article 6 of the 1992 Fund Con­ven­tion.
   2. A claim made against the 1992 Fund shall be regar­ded as a claim made by the same clai­mant against the Sup­ple­men­tary Fund.

Article 7
   1. The pro­vi­sions of Article 7(1), (2), (4), (5) and (6) of the 1992 Fund Con­ven­tion shall apply to actions for com­pen­sa­tion brought against the Sup­ple­men­tary Fund in accor­dance with Article 4(1) of this Pro­tocol.
   2. Where an action for com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage has been brought before a court com­pe­tent under Article IX of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion against the owner of a ship or his gua­ran­tor, such court shall have exclu­sive juris­dic­tio­nal com­pe­tence over any action against the Sup­ple­men­tary Fund for com­pen­sa­tion under the pro­vi­sions of Article 4 of this Pro­tocol in respect of the same damage. However, where an action for com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage under the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion has been brought before a court in a Contracting State to the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion but not to this Pro­tocol, any action against the Sup­ple­men­tary Fund under Article 4 of this Pro­tocol shall at the option of the clai­mant be brought eit­her before a court of the State where the Sup­ple­men­tary Fund has its hea­dquar­ters or before any court of a Contracting State to this Pro­tocol com­pe­tent under Article IX of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion.
   3. Notwit­h­stan­ding paragraph 1, where an action for com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage against the 1992 Fund has been brought before a court in a Contracting State to the 1992 Fund Con­ven­tion but not to this Pro­tocol, any rela­ted action against the Sup­ple­men­tary Fund shall, at the option of the clai­mant, be brought eit­her before a court of the State where the Sup­ple­men­tary Fund has its hea­dquar­ters or before any court of a Contracting State com­pe­tent under paragraph 1.

Article 8
   1. Sub­ject to any deci­sion con­cer­ning the dis­tri­bu­tion refer­red to in Article 4(3) of this Pro­tocol, any judg­ment given against the Sup­ple­men­tary Fund by a court having juris­dic­tion in accor­dance with Article 7 of this Pro­tocol, shall, when it has become enfor­ce­able in the State of ori­gin and is in that State no longer sub­ject to ordi­nary forms of review, be recog­ni­zed and enfor­ce­able in each Contracting State on the same con­di­tions as are pre­scri­bed in Article X of the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion.
   2. A Contracting State may apply other rules for the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments, pro­vi­ded that their effect is to ensure that judg­ments are recog­ni­sed and enfor­ced at least to the same extent as under paragraph 1.

Article 9
   1. The Sup­ple­men­tary Fund shall, in respect of any amount of com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage paid by the Sup­ple­men­tary Fund in accor­dance with Article 4(1), of this Pro­tocol, acquire by subro­ga­tion the rights that the per­son so com­pen­sa­ted may enjoy under the 1992 Lia­bi­lity Con­ven­tion against the owner or his gua­ran­tor.
   2. The Sup­ple­men­tary Fund shall acquire by subro­ga­tion the rights that the per­son com­pen­sa­ted by it may enjoy under the 1992 Fund Con­ven­tion against the 1992 Fund.
   3. Not­hing in this Pro­tocol shall pre­ju­dice any right of recourse or subro­ga­tion of the Sup­ple­men­tary Fund against per­sons other than those refer­red to in the pre­ce­ding paragraphs. In any event the right of the Sup­ple­men­tary Fund to subro­ga­tion against such per­son shall not be less favou­rable than that of an insu­rer of the per­son to whom com­pen­sa­tion has been paid.
   4. Wit­hout pre­ju­dice to any other rights of subro­ga­tion or recourse against the Sup­ple­men­tary Fund which may exist, a Contracting State or agency the­reof which has paid com­pen­sa­tion for pol­lu­tion damage in accor­dance with pro­vi­sions of natio­nal law shall acquire by subro­ga­tion the rights which the per­son so com­pen­sa­ted would have enjoyed under this Pro­tocol.

Con­tri­bu­tions

Article 10
   1. Annual con­tri­bu­tions to the Sup­ple­men­tary Fund shall be made in respect of each Contracting State by any per­son who, in the calen­dar year refer­red to in Article 11(2)(a) or (b), has recei­ved in total quan­ti­ties excee­ding 150,000 tons:

(a) in the ports or ter­mi­nal instal­la­tions in the ter­ri­tory of that State con­tri­bu­ting oil car­ried by sea to such ports or ter­mi­nal instal­la­tions; and

(b) in any instal­la­tions situ­a­ted in the ter­ri­tory of that Contracting State con­tri­bu­ting oil which has been car­ried by sea and dischar­ged in a port or ter­mi­nal instal­la­tion of a non- Contracting State, pro­vi­ded that con­tri­bu­ting oil shall only be taken into account by vir­tue of this sub­pa­ragraph on first receipt in a Contracting State after its discharge in that non­Contracting State.
   2. The pro­vi­sions of Article 10(2), of the 1992 Fund Con­ven­tion shall apply in respect of the obli­ga­tion to pay con­tri­bu­tions to the Sup­ple­men­tary Fund.

Article 11
   1. With a view to asses­sing the amount of annual con­tri­bu­tions due, if any, and taking account of the neces­sity to main­tain suf­fi­ci­ent liquid funds, the Assembly shall for each calen­dar year make an esti­mate in the form of a bud­get of:

(i) Expen­di­ture

(a) costs and expen­ses of the admi­nist­ra­tion of the Sup­ple­men­tary Fund in the rele­vant year and any defi­cit from ope­ra­tions in pre­ce­ding years;

(b) pay­ments to be made by the Sup­ple­men­tary Fund in the rele­vant year for the satis­faction of claims against the Sup­ple­men­tary Fund due under Article 4, inclu­ding repay­ments on loans pre­viously taken by the Sup­ple­men­tary Fund for the satis­faction of such claims;

(ii) Income

(a) sur­plus funds from ope­ra­tions in pre­ce­ding years, inclu­ding any inte­rest;

(b) annual con­tri­bu­tions, if requi­red to balance the bud­get;

(c) any other income.
   2. The Assembly shall decide the total amount of con­tri­bu­tions to be levied. On the basis of that deci­sion, the Director of the Sup­ple­men­tary Fund shall, in respect of each Contracting State, cal­cu­late for each per­son refer­red to in Article 10, the amount of that per­son's annual con­tri­bu­tion:

(a) inso­far as the con­tri­bu­tion is for the satis­faction of pay­ments refer­red to in paragraph 1(i)(a) on the basis of a fixed sum for each ton of con­tri­bu­ting oil recei­ved in the rele­vant State by such per­son during the pre­ce­ding calen­dar year; and

(b) inso­far as the con­tri­bu­tion is for the satis­faction of pay­ments refer­red to in paragraph 1(i)(b) on the basis of a fixed sum for each ton of con­tri­bu­ting oil recei­ved by such per­son during the calen­dar year pre­ce­ding that in which the inci­dent in ques­tion occur­red, pro­vi­ded that State was a Contracting State to this Pro­tocol at the date of the inci­dent.
   3. The sums refer­red to in paragraph 2 shall be arri­ved at by divi­ding the rele­vant total amount of con­tri­bu­tions requi­red by the total amount of con­tri­bu­ting oil recei­ved in all Contracting Sta­tes in the rele­vant year.
   4. The annual con­tri­bu­tion shall be due on the date to be laid down in the Inter­nal Regu­la­tions of the Sup­ple­men­tary Fund. The Assembly may decide on a dif­fe­rent date of pay­ment.
   5. The Assembly may decide, under con­di­tions to be laid down in the Finan­cial Regu­la­tions of the Sup­ple­men­tary Fund, to make trans­fers between funds recei­ved in accor­dance with paragraph 2(a) and funds recei­ved in accor­dance with paragraph 2(b).

Article 12
   1. The pro­vi­sions of Article 13 of the 1992 Fund Con­ven­tion shall apply to con­tri­bu­tions to the Sup­ple­men­tary Fund.
   2. A Contracting State itself may assume the obli­ga­tion to pay con­tri­bu­tions to the Sup­ple­men­tary Fund in accor­dance with the pro­ce­dure set out in Article 14 of the 1992 Fund Con­ven­tion.

Article 15
   1. If in a Contracting State there is no per­son mee­ting the con­di­tions of Article 10, that Contracting State shall for the pur­po­ses of this Pro­tocol inform the Director of the Sup­ple­men­tary Fund the­reof.
   2. No com­pen­sa­tion shall be paid by the Sup­ple­men­tary Fund for pol­lu­tion damage in the ter­ri­tory, ter­ri­to­rial sea or exclu­sive eco­no­mic zone or area deter­mi­ned in accor­dance with Article 3(a)(ii), of this Pro­tocol, of a Contracting State in respect of a given inci­dent or for pre­ven­tive mea­su­res, whe­re­ver taken, to pre­vent or mini­mize such damage, until the obli­ga­tions to com­mu­ni­cate to the Director of the Sup­ple­men­tary Fund accor­ding to Article 13(1) and paragraph 1 of this Article have been com­plied with in respect of that Contracting State for all years prior to the occur­rence of that inci­dent.

The Assembly shall deter­mine in the Inter­nal Regu­la­tions the cir­cumstan­ces under which a Contracting State shall be con­si­de­red as having fai­led to com­ply with its obli­ga­tions.
   3. Where com­pen­sa­tion has been denied tem­po­ra­rily in accor­dance with paragraph 2, com­pen­sa­tion shall be denied per­ma­nently in respect of that inci­dent if the obli­ga­tions to com­mu­ni­cate to the Director of the Sup­ple­men­tary Fund under Article 13(1) and paragraph 1 of this Article, have not been com­plied with wit­hin one year after the Director of the Sup­ple­men­tary Fund has noti­fied the Contracting State of its fai­lure to report.
   4. Any pay­ments of con­tri­bu­tions due to the Sup­ple­men­tary Fund shall be set off against com­pen­sa­tion due to the deb­tor, or the deb­tor's agents.

Tran­si­tio­nal pro­vi­sions

Article 18
   1. Sub­ject to paragraph 4, the aggre­gate amount of the annual con­tri­bu­tions pay­able in respect of con­tri­bu­ting oil recei­ved in a single Contracting State during a calen­dar year shall not exceed 20% of the total amount of annual con­tri­bu­tions pur­su­ant to this Pro­tocol in respect of that calen­dar year.
   2. If the appli­ca­tion of the pro­vi­sions in Article 11(2) and (3) would result in the aggre­gate amount of the con­tri­bu­tions pay­able by con­tri­bu­tors in a single Contracting State in respect of a given calen­dar year excee­ding 20% of the total annual con­tri­bu­tions, the con­tri­bu­tions pay­able by all con­tri­bu­tors in that State shall be redu­ced pro rata so that their aggre­gate con­tri­bu­tions equal 20% of the total annual con­tri­bu­tions to the Sup­ple­men­tary Fund in respect of that year.
   3. If the con­tri­bu­tions pay­able by per­sons in a given Contracting State shall be redu­ced pur­su­ant to paragraph 2, the con­tri­bu­tions pay­able by per­sons in all other Contracting Sta­tes shall be incre­a­sed pro rata so as to ensure that the total amount of con­tri­bu­tions pay­able by all per­sons liable to con­tri­bute to the Sup­ple­men­tary Fund in respect of the calen­dar year in ques­tion will reach the total amount of con­tri­bu­tions deci­ded by the Assembly.
   4. The pro­vi­sions in paragraphs 1 to 3 shall ope­rate until the total quan­tity of con­tri­bu­ting oil recei­ved in all Contracting Sta­tes in a calen­dar year, inclu­ding the quan­ti­ties refer­red to in Article 14(1), has reached 1 000 mil­lion tons or until a period of 10 years after the date of entry into force of this Pro­tocol has elap­sed, whiche­ver occurs ear­lier.

Inter­na­tio­nell kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja

(utgö­rande tillägg till 1969 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja)

De för­drags­slu­tande sta­terna,
vilka har till­trätt den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja, som antogs i Brys­sel den 29 novem­ber 1969,
vilka är med­vetna om de ris­ker för för­ore­ning som har upp­stått genom den världs­om­spän­nande trans­por­ten till sjöss av olja som last i bulk,
vilka är över­ty­gade om nöd­vän­dig­he­ten att säker­ställa att skä­lig ersätt­ning kan bere­das dem som till­fo­gas skada genom för­ore­ning vil­ken orsa­kats av att olja läckt ut eller tömts ut från far­tyg,
vilka anser att den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen av den 29 novem­ber 1969 om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja inne­bär ett avse­värt fram­steg genom att den ska­pat ett system för ersätt­ning av skada genom för­ore­ning i de för­drags­slu­tande sta­terna och för kost­na­der för åtgär­der för att för­hindra eller begränsa sådan skada, oav­sett var sådana åtgär­der vid­ta­gits,
vilka emel­ler­tid anser att detta system icke all­tid bere­der full ersätt­ning åt dem som lidit skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja medan det där­e­mot läg­ger en ökad eko­no­misk börda på far­tygs­ä­garna,
vilka där­jämte anser att de eko­no­miska följ­derna av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja som läckt ut eller tömts ut under trans­port till sjöss i bulk ej bör ute­slu­tande bäras av sjö­fartsnä­ringen utan bör del­vis bäras av olje­last­in­tres­sen­terna,
vilka är över­ty­gade om beho­vet av att upp­rätta ett ersätt­nings­sy­stem som tillägg till den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja i syfte att säker­ställa att full ersätt­ning kan bere­das dem som lidit skada på grund av för­ore­ning genom olja och att sam­ti­digt befria far­tygs­ä­garna från de ökade eko­no­miska för­plik­tel­ser som de ålagts genom nämnda kon­ven­tion,
vilka beak­tar den reso­lu­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja vil­ken antogs den 29 novem­ber 1969 av den inter­na­tio­nella juri­diska kon­fe­ren­sen rörande ska­dor orsa­kade av för­ore­ning till havs,
har över­ens­kom­mit om föl­jande:

All­männa bestäm­mel­ser

Arti­kel 1

I denna kon­ven­tion för­stås med
   1. "Ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen": den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja, som antogs i Brys­sel den 29 novem­ber 1969.
   2. "Far­tyg", "per­son", "ägare", "olja", "skada genom för­ore­ning", "före­byg­gande åtgär­der", "olycka" och "orga­ni­sa­tion" det­samma som anges i arti­kel I i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen, dock att "olja", där detta uttryck före­kom­mer i dessa defi­ni­tio­ner, endast avser bestän­diga mine­ral­ol­jor som inne­hål­ler kolväte.
   3. "Avgifts­plik­tig olja": råolja och eld­nings­olja i enlig­het med defi­ni­tio­nerna under (a) och (b) nedan:

(a) "Råolja" varje fly­tande kolvä­te­bland­ning som före­kom­mer i natur­ligt till­stånd i jor­den, obe­ro­ende av om den är behand­lad för att bli tjän­lig för trans­port. Uttryc­ket inbe­gri­per också råol­jor från vilka vissa des­til­la­tions­pro­duk­ter har avlägs­nats (ibland benämnda "top­ped cru­des") eller till vilka har till­satts vissa des­til­la­tions­pro­duk­ter (ibland benämnda "spiked cru­des" eller "recon­sti­tu­ted cru­des").

(b) "Eld­nings­olja" tunga des­til­lat eller res­ter av råolja eller bland­ningar av sådana pro­duk­ter, som är avsedda för använd­ning som bränsle för fram­ställ­ning av värme eller kraft och som är av en kva­li­tet som mot­sva­rar den som av Ame­ri­can Soci­ety for Tes­ting and Mate­ri­als beteck­nas eld­nings­olja nr 4 (beteck­ning D 396-​69) eller tjoc­kare.
   4. "Beräk­nings­en­het" eller "mone­tär enhet": allt efter omstän­dig­he­terna den beräk­nings­en­het eller den mone­tära enhet som avses i arti­kel V i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen i dess lydelse enligt det den 19 novem­ber 1976 antagna pro­to­kol­let.
   5. "Far­ty­gets dräk­tig­het": det­samma som anges i arti­kel V tionde styc­ket i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen.
   6. "Ton": när uttryc­ket avser olja, ton enligt meter­sy­ste­met.
   7. "Garant": den som med­de­lar för­säk­ring eller stäl­ler annan eko­no­misk säker­het för att täcka äga­rens ansva­rig­het enligt arti­kel VII första styc­ket i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen.
   8. "Ter­mi­nal": anlägg­ning för lag­ring av olja i bulk där olja som trans­por­te­rats sjö­le­des kan tas emot, däri inbe­gri­pet varje anord­ning som icke är land­ba­se­rad och som är för­e­nad med sådan anlägg­ning.
   9. Består en olycka av en serie hän­del­ser skall den anses ha inträf­fat vid tid­punk­ten för den första av dessa hän­del­ser.

Arti­kel 2

1. Här­med upp­rät­tas en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada genom för­ore­ning. Fon­den skall kal­las Inter­na­tio­nella fon­den för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja, i det föl­jande benämnd "fon­den". Den har föl­jande ända­mål:

(a) att bereda ersätt­ning för skada genom för­ore­ning i den mån det skydd som ges enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen är otill­räck­ligt;

(b) att befria far­tygs­ä­garna från de ökade eko­no­miska för­plik­tel­ser som de ålagts genom ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen; denna befri­else skall vara bero­ende av vill­kor som upp­ställts för att säker­ställa efter­lev­na­den av kon­ven­tio­ner rörande säker­he­ten till sjöss och andra kon­ven­tio­ner;

(c) att för­verk­liga där­med sam­man­häng­ande mål­sätt­ningar som anges i denna kon­ven­tion.
   2. Fon­den skall i för­drags­slu­tande stat erkän­nas som juri­disk per­son med behö­rig­het enligt lagen i den sta­ten att för­värva rät­tig­he­ter och åta sig skyl­dig­he­ter samt att vara part i rät­te­gång inför dom­stol i denna stat. För­drags­slu­tande stat skall erkänna fon­dens direk­tör (i det föl­jande benämnd "direk­tö­ren") som ställ­fö­re­trä­dare för fon­den.

Arti­kel 3

1. I fråga om ersätt­ning enligt arti­kel 4 är denna kon­ven­tion tillämp­lig endast på skada genom för­ore­ning som upp­kom­mit inom för­drags­slu­tande stats område, däri inbe­gri­pet dess ter­ri­to­ri­al­vat­ten, och på före­byg­gande åtgär­der som vid­ta­gits för att för­hindra eller begränsa sådan skada.
   2. I fråga om gott­gö­relse till far­tygs­ä­gare och deras garan­ter enligt arti­kel 5 är kon­ven­tio­nen tillämp­lig endast på skada genom för­ore­ning, vil­ken upp­kom­mit inom sådan stats område som till­trätt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen, däri inbe­gri­pet dess ter­ri­to­ri­al­vat­ten, och orsa­kats av ett far­tyg som är regi­stre­rat i för­drags­slu­tande stat eller som för sådan stats flagga, samt på före­byg­gande åtgär­der som vid­ta­gits för att för­hindra eller begränsa sådan skada.

Ersätt­ning och gott­gö­relse

Arti­kel 4
   1. För att full­göra sin upp­gift enligt arti­kel 2 första styc­ket (a) skall fon­den utge ersätt­ning till envar som lidit skada genom för­ore­ning, om denne icke har kun­nat få full ersätt­ning för ska­dan enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen.

(a) på grund av att det icke före­lig­ger någon ansva­rig­het för ska­dan enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen;

(b) på grund av att den ägare som är ansva­rig för ska­dan enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen icke kan till­fullo infria sina eko­no­miska för­plik­tel­ser och att eko­no­misk säker­het, som kan ha ställts enligt arti­kel VII i nämnda kon­ven­tion, icke gäl­ler för ska­dan eller icke räc­ker till för att till­go­dose ersätt­nings­an­språ­ken; äga­ren skall anses eko­no­miskt ur stånd att infria sina för­plik­tel­ser och eko­no­misk säker­het skall anses otill­räck­lig om den ska­de­li­dande, sedan han vid­ta­git alla skä­liga åtgär­der för att utnyttja de rätts­liga medel som är till­gäng­liga för honom, icke har kun­nat få ut hela det ersätt­nings­be­lopp som han har rätt till enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen;

(c) på grund av att ska­dan över­sti­ger äga­rens ansva­rig­het sådan denna begrän­sats enligt arti­kel V första styc­ket i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen eller enligt annan inter­na­tio­nell kon­ven­tion, som är i kraft eller är öppen för under­teck­nande, rati­fi­ka­tion eller anslut­ning den dag denna kon­ven­tion är dag­teck­nad.

Skä­liga utgif­ter och för­lus­ter som äga­ren fri­vil­ligt ådra­git sig för att för­hindra eller begränsa skada genom för­ore­ning skall vid till­lämp­ningen av denna arti­kel anses som skada genom för­ore­ning.
   2. Fon­den är ej ansva­rig enligt före­gå­ende stycke om

(a) den visar att ska­dan genom för­ore­ning orsa­ka­des av krigs­hand­ling, fient­lig­he­ter, inbör­des­krig eller upp­ror eller orsa­ka­des av olja, som läckt ut eller tömts ut från krigs­far­tyg eller annat far­tyg, vil­ket äges eller bru­kas av en stat och vid tid­punk­ten för olyc­kan använ­des endast i stat­lig verk­sam­het för annat ända­mål än affärs­drift; eller

(b) den som gör anspråk på ersätt­ning icke kan visa att ska­dan orsa­ka­des av en olycka som berör ett eller flera far­tyg.
   3. Visar fon­den att ska­dan genom för­ore­ning helt eller del­vis orsa­ka­des genom upp­såt­lig hand­ling eller upp­såt­lig under­lå­ten­het av den ska­de­li­dande eller av vårds­lös­het av denne, kan fon­den befrias helt eller del­vis från sin skyl­dig­het att betala ersätt­ning till denne. Sådan befri­else skall dock ej äga rum i fråga om sådana före­byg­gande åtgär­der som avses i första styc­ket. Fon­den skall under alla för­hål­lan­den vara befriad från ansva­rig­het i den utsträck­ning som far­tygs­ä­ga­ren kan ha varit befriad från ansva­rig­het enligt arti­kel III tredje styc­ket i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen.
   4. (a) Om ej annat före­skrivs under (b) i detta stycke, är det sam­man­lagda ersätt­nings­be­lopp som fon­den skall utge enligt denna arti­kel för en och samma olycka begrän­sat så att sum­man av nämnda belopp och det ersätt­nings­be­lopp, som fak­tiskt beta­lats enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen för skada genom för­ore­ning som upp­kom­mit inom för­drags­slu­tande stats område, inbe­gri­pet varje belopp som fon­den är skyl­dig att gott­göra äga­ren enligt arti­kel 5 första styc­ket i denna kon­ven­tion, icke får över­stiga 60 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter eller 900 mil­jo­ner mone­tära enhe­ter.

(b) Det sam­man­lagda ersätt­nings­be­lopp som får beta­las av fon­den enligt denna arti­kel för skada genom för­ore­ning, som orsa­kats av en natur­hän­delse av osed­van­lig karak­tär vil­ken icke kun­nat und­vi­kas och vars följ­der icke kun­nat för­hind­ras, får icke över­stiga 60 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter eller 900 mil­jo­ner mone­tära enhe­ter.
   5. Om sum­man av styrkta ford­ringar mot fon­den över­sti­ger det högsta ersätt­nings­be­lopp som får beta­las enligt fjärde styc­ket, skall det till­gäng­liga belop­pet för­de­las på sådant sätt att för­hål­lan­det mel­lan varje styrkt ford­ran och det ersätt­nings­be­lopp som ford­rings­ä­ga­ren fak­tiskt erhål­ler enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen och denna kon­ven­tion är det­samma för alla ford­rings­ä­gare.
   6. Fon­dens för­sam­ling (i det föl­jande benämnd "för­sam­lingen") får, med beak­tande av de erfa­ren­he­ter som vun­nits av inträf­fade olyc­kor och sär­skilt stor­le­ken av de ska­dor som orsa­kats av dessa olyc­kor samt av för­änd­ringar i pen­ning­vär­det, besluta att ändra det belopp om 30 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter eller 450 mil­jo­ner mone­tära enhe­ter som avses i fjärde styc­ket (a) och (b). Detta belopp får dock icke i något fall över­stiga 60 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter eller 900 mil­jo­ner mone­tära enhe­ter eller under­stiga 30 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter eller 450 mil­jo­ner mone­tära enhe­ter. Det änd­rade belop­pet skall tilläm­pas på olyc­kor som inträf­far efter den dag då beslu­tet om änd­ringen fat­tats.
   7. På begä­ran av för­drags­slu­tande stat skall fon­den i erfor­der­lig omfatt­ning ställa sina tjäns­ter till för­fo­gande för denna stat för att hjälpa denna att snabbt för­foga över per­so­nal, mate­riel och tjäns­ter som sta­ten behö­ver för att kunna vidta åtgär­der syf­tande till att för­hindra eller begränsa skada genom för­ore­ning, som orsa­kats av en olycka beträf­fande vil­ken fon­den kan komma att få betala ersätt­ning enligt denna kon­ven­tion.
   8. På de vill­kor som skall före­skri­vas i fon­dens reg­le­mente får fon­den ställa kre­dit­möj­lig­he­ter till för­fo­gande för att möj­lig­göra att före­byg­gande åtgär­der vid­tas mot skada genom för­ore­ning, som orsa­kats av en olycka beträf­fande vil­ken fon­den kan komma att få betala ersätt­ning enligt denna kon­ven­tion.

Arti­kel 6
   1. Rätt till ersätt­ning enligt arti­kel 4 eller gott­gö­relse enligt arti­kel 5 upp­hör om talan icke väckts enligt bestäm­mel­serna i dessa artik­lar eller under­rät­telse icke läm­nats enligt arti­kel 7 sjätte styc­ket inom tre år från den dag då ska­dan upp­kom. Talan får dock icke i något fall väc­kas sedan sex år för­flu­tit från dagen för den olycka som orsa­kade ska­dan.
   2. Utan hin­der av vad som stad­gas i första styc­ket skall äga­rens eller hans garants rätt till gott­gö­relse från fon­den enligt arti­kel 5 första styc­ket icke i något fall upp­höra tidi­gare än sex måna­der från den dag då äga­ren eller hans garant fick vet­skap om att talan väckts mot honom enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen.

Arti­kel 7
   1. Om ej annat föl­jer av vad som stad­gas i denna arti­kel får talan mot fon­den om ersätt­ning enligt arti­kel 4 eller gott­gö­relse enligt arti­kel 5 i denna kon­ven­tion endast väc­kas vid dom­stol som enligt arti­kel IX i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen är behö­rig att pröva talan mot den ägare vil­ken är ansva­rig för skada genom för­ore­ning, som orsa­kats av ifrå­ga­va­rande olycka, eller vil­ken skulle ha varit ansva­rig om icke bestäm­mel­serna i arti­kel III andra styc­ket i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen ägt till­lämp­ning.
   2. Varje för­drags­slu­tande stat skall tillse att dess dom­sto­lar har erfor­der­lig behö­rig­het att pröva sådan talan mot fon­den som avses i första styc­ket.
   3. Har talan om ersätt­ning för skada genom för­ore­ning väckts mot far­tygs­ä­gare eller den­nes garant vid dom­stol som är behö­rig enligt arti­kel IX i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen, är denna dom­stol såvitt angår samma skada ensam behö­rig att pröva talan mot fon­den om ersätt­ning eller gott­gö­relse enligt bestäm­mel­serna i arti­kel 4 eller 5 i denna kon­ven­tion. Har emel­ler­tid talan om ersätt­ning för skada genom för­ore­ning väckts enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen vid dom­stol i stat, som till­trätt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen men ej denna kon­ven­tion, skall talan mot fon­den enligt arti­kel 4 eller arti­kel 5 första styc­ket i denna kon­ven­tion enligt käran­dens val väc­kas antingen vid dom­stol i den stat där fon­den har sitt säte eller vid enligt arti­kel IX i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen behö­rig dom­stol i stat, som har till­trätt före­va­rande kon­ven­tion.
   4. Varje för­drags­slu­tande stat skall tillse att fon­den har rätt att inträda som part i rät­te­gång som enligt arti­kel IX i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen föres mot far­tygs­ä­gare eller den­nes garant vid behö­rig dom­stol i ifrå­ga­va­rande stat.
   5. Utom i de fall som anges i sjätte styc­ket är fon­den icke bun­den av dom eller beslut i rät­te­gång, i vil­ken den icke har varit part, eller av för­lik­ning, i vil­ken den icke del­ta­git.
   6. Har talan om ersätt­ning för skada genom för­ore­ning väckts enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen mot en ägare eller den­nes garant vid behö­rig dom­stol i för­drags­slu­tande stat, skall part i målet vara berät­ti­gad enligt den natio­nella lagen i denna stat att under­rätta fon­den om rät­te­gången, utan att detta får med­föra inskränk­ning av vad som stad­gas i fjärde styc­ket. Om sådan under­rät­telse givits i över­ens­stäm­melse med de före­skrif­ter i for­mellt avse­ende som upp­ställs i lagen i den stat där talan väckts och inom sådan tid och på sådant sätt att fon­den har kun­nat på ett verk­nings­fullt sätt inträda som part i rät­te­gången, skall dom som med­de­lats av dom­sto­len i sådan rät­te­gång sedan den vun­nit laga kraft och kan verk­stäl­las i den stat där den med­de­la­des, vara bin­dande för fon­den i den bety­del­sen att dom­sto­lens avgö­rande i saken icke får ifrå­ga­sät­tas av fon­den även om fon­den fak­tiskt icke har inträtt i rät­te­gången.

Arti­kel 8

Dom som med­de­lats mot fon­den av dom­stol som är behö­rig enligt arti­kel 7 första och tredje styc­kena skall, om domen kan verk­stäl­las i den stat där den med­de­la­des och där ej längre kan över­kla­gas med ordi­nära rätts­me­del, erkän­nas och verk­stäl­las i alla för­drags­slu­tande sta­ter under de för­ut­sätt­ningar som anges i arti­kel X i ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen samt med iakt­ta­gande av beslut om för­del­ningen enligt arti­kel 4 femte styc­ket i denna kon­ven­tion.

Arti­kel 9

1. Med iakt­ta­gande av vad som stad­gas i arti­kel 5 inträ­der fon­den, såvitt avser belopp som den beta­lat i ersätt­ning för skada genom för­ore­ning enligt arti­kel 4 första styc­ket i denna kon­ven­tion, i den rätt som den som sålunda erhål­lit ersätt­ning kan ha enligt ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen mot äga­ren eller den­nes garant.
   2. Bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion inskrän­ker ej fon­dens regress eller subro­ga­tions­rätt mot annan per­son än som avses i före­gå­ende stycke. Under alla för­hål­lan­den skall fon­dens subro­ga­tions­rätt mot sådan per­son icke vara mindre för­mån­lig än den rätt som till­kom­mer en för­säk­rings­gi­vare för den som erhål­lit ersätt­ning eller gott­gö­relse.
   3. Har för­drags­slu­tande stat eller myn­dig­het i sådan stat enligt bestäm­mel­ser i natio­nell lag beta­lat ersätt­ning för skada genom för­ore­ning skall sta­ten eller myn­dig­he­ten inträda i den rätt som den som erhål­lit ersätt­ning skulle ha haft enligt denna kon­ven­tion. Detta får dock icke hindra att andra subro­ga­tions eller regress­rät­ter som kan fin­nas görs gäl­lande mot fon­den.

Avgif­ter

Arti­kel 10

1. Avgif­ter till fon­den skall, i fråga om varje för­drags­slu­tande stat, beta­las av envar som, under det kalen­derår som avses i arti­kel 11 första styc­ket såvitt avser grund­av­gif­ter och under det kalen­derår som avses i arti­kel 12 andra styc­ket (a) eller (b) såvitt avser års­av­gif­ter, mot­ta­git sam­man­lagt mer än 150 000 ton

(a) avgifts­plik­tig olja som trans­por­te­rats till sjöss till hamn eller ter­mi­nal inom den sta­tens område; och

(b) avgifts­plik­tig olja i anlägg­ning som är belä­gen inom den för­drags­slu­tande sta­tens område, om denna olja trans­por­te­rats till sjöss och los­sats i hamn eller ter­mi­nal i stat som icke är för­drags­slu­tande stat, dock att denna olja endast skall tagas med i beräk­ningen enligt denna bestäm­melse när den första gången mot­tas i för­drags­slu­tande stat efter att ha los­sats i icke för­drags­slu­tande stat.
   2. (a) Om den mängd avgifts­plik­tig olja som någon under ett kalen­derår mot­ta­git inom för­drags­slu­tande stats område sam­man­ta­get med den mängd avgifts­plik­tig olja som det året mot­ta­gits i samma för­drags­slu­tande stat av annan med vil­ken han är i intres­se­ge­men­skap över­sti­ger 150 000 ton, skall han betala avgift enligt första styc­ket för den mängd som han fak­tiskt mot­ta­git även om denna mängd inte över­steg 150 000 ton.

(b) Med "annan med vil­ken han är i intres­se­ge­men­skap" för­stås varje dot­ter­bo­lag eller gemen­samt kon­trol­le­rad enhet. Frå­gan om någon omfat­tas av denna defi­ni­tion skall avgö­ras enligt veder­bö­rande stats natio­nella lag.

Arti­kel 12

1. För att fast­ställa den års­av­gift som, om års­av­gif­ter skall utgå, skall beta­las av per­son som avses i arti­kel 10, skall för­sam­lingen, med beak­tande av nöd­vän­dig­he­ten att till­räck­liga lik­vida medel finns, för varje kalen­derår göra en beräk­ning i form av en bud­get av:

(i) utgif­ter

(a) kost­na­der och utgif­ter för fon­dens för­valt­ning under året samt even­tu­ellt under­skott från verk­sam­he­ten under före­gå­ende år;

(b) utbe­tal­ningar från fon­den under året för betal­ning av ford­ringar mot fon­den enligt arti­kel 4 eller 5, däri inbe­gri­pet åter­be­tal­ning av lån som tidi­gare upp­ta­gits av fon­den för att betala sådana ford­ringar, i den utsträck­ning de ford­ringar som avser en och samma olycka sam­man­lagt ej över­sti­ger 1 mil­jon beräk­nings­en­he­ter eller 15 mil­jo­ner mone­tära enhe­ter;

(c) utbe­tal­ningar från fon­den under året för betal­ning av ford­ringar mot fon­den enligt arti­kel 4 eller 5, däri inbe­gri­pet åter­be­tal­ning av lån som tidi­gare upp­ta­gits av fon­den för att betala sådana ford­ringar, i den utsträck­ning de ford­ringar som avser en och samma olycka sam­man­lagt över­sti­ger 1 mil­jon beräk­nings­en­he­ter eller 15 mil­jo­ner mone­tära enhe­ter;

(ii) inkoms­ter

(a) över­skott från verk­sam­he­ten under före­gå­ende år, däri inbe­gri­pet even­tu­ell ränta;

(b) grund­av­gif­ter som skall beta­las under året;

(c) års­av­gif­ter, om sådana erfordras för att balan­sera bud­ge­ten;

(d) andra inkoms­ter.
   2. Års­av­gif­tens stor­lek skall för envar som avses i arti­kel 10 fast­stäl­las av för­sam­lingen. Avgif­ten skall i fråga om varje för­drags­slu­tande stat beräk­nas:

(a) i den utsträck­ning avgif­ten är avsedd att använ­das till betal­ning av ford­ringar som avses i första styc­ket (i)(a) och (b), på grund­val av ett bestämt belopp per ton avgifts­plik­tig olja som den avgifts­skyl­dige under före­gå­ende kalen­derår mot­ta­git i ifrå­ga­va­rande stat; och

(b) i den utsträck­ning avgif­ten är avsedd att använ­das till betal­ning av ford­ringar som avses i första styc­ket (i)(c) i denna arti­kel, på grund­val av ett bestämt belopp per ton avgifts­plik­tig olja som den avgifts­skyl­dige mot­ta­git under kalen­derå­ret före det då ifrå­ga­va­rande olycka inträf­fade, om denna stat vid tid­punk­ten för olyc­kan hade till­trätt denna kon­ven­tion.
   3. De belopp som avses i andra styc­ket erhål­les genom att dela det sam­man­lagda avgifts­be­lopp som erfordras med den sam­man­lagda mäng­den avgifts­plik­tig olja som mot­ta­gits i alla för­drags­slu­tande sta­ter under ifrå­ga­va­rande år.
   4. För­sam­lingen skall besluta hur stor del av års­av­gif­ten som ome­del­bart skall beta­las kon­tant och fast­ställa datum för betal­ningen. Åter­sto­den skall beta­las på anford­ran av direk­tö­ren.
   5. Direk­tö­ren får i de fall och under de för­ut­sätt­ningar som skall anges i fon­dens reg­le­mente begära att en avgifts­skyl­dig stäl­ler eko­no­misk säker­het för de belopp som han är skyl­dig att betala.
   6. Varje krav på betal­ning enligt fjärde styc­ket skall för var och en av de avgifts­skyl­diga avse samma kvot­del av avgif­ten.

Arti­kel 13

1. Avgifts­be­lopp som avses i arti­kel 12 och som är för­fal­let skall löpa med ränta enligt rän­te­fot, som fast­stäl­les av för­sam­lingen för varje kalen­derår, var­vid olika rän­te­fot får fast­stäl­las för olika för­hål­lan­den.
   2. Varje för­drags­slu­tande stat skall tillse att för­plik­telse att betala avgift till fon­den enligt denna kon­ven­tion för olja som mot­ta­gits inom den sta­tens område full­gö­res. Den skall vidta lämp­liga lag­stift­nings­åt­gär­der för att dessa för­plik­tel­ser effek­tivt skall full­gö­ras, däri inbe­gri­pet infö­rande av sådana påfölj­der som den anser erfor­der­liga.
Åtgär­derna får dock rikta sig endast mot dem som är skyl­diga att betala avgift till fon­den.
   3. Om den som är skyl­dig att betala avgift till fon­den enligt artik­larna 10 och 11 helt eller del­vis är i dröjs­mål med betal­ningen när tre måna­der för­flu­tit från för­fal­lo­da­gen, skall direk­tö­ren på fon­dens väg­nar vidta alla erfor­der­liga åtgär­der mot denne för att indriva det för­fallna belop­pet. Är den avgifts­skyl­dige uppen­bart på obe­stånd eller före­lig­ger eljest skäl där­till, kan emel­ler­tid för­sam­lingen på för­slag av direk­tö­ren besluta att ingen åtgärd skall vid­tas mot den avgifts­skyl­dige eller att redan påbör­jade åtgär­der icke skall full­föl­jas.

Bilaga 2

Artik­larna 1-6, 8-12, 14 och 15 i 1992 års änd­rings­pro­to­koll till 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja

1992 års änd­rings­pro­to­koll till 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja

Par­terna till detta pro­to­koll

som har beak­tat 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja och 1984 års pro­to­koll till denna,
som har note­rat att 1984 års pro­to­koll till denna kon­ven­tion, som före­skri­ver för­bätt­rad tillämp­ning och ökad ersätt­ning, inte har trätt i kraft,
som bekräf­tar vik­ten av att vid­makt­hålla det inter­na­tio­nella ansva­rig­hets och ersätt­nings­sy­ste­met för oljeska­dor,
som är med­vetna om beho­vet av att till­för­säkra att inne­hål­let i 1984 års pro­to­koll trä­der i kraft så snart som möj­ligt,
som inser för­de­len för sta­terna att under en över­gångs­tid låta den änd­rade kon­ven­tio­nen tilläm­pas sam­ti­digt som och vara ett tillägg till den ursprung­liga kon­ven­tio­nen,
som är över­ty­gade om att de eko­no­miska verk­ning­arna av ska­dor genom för­ore­ning till följd av trans­port av olja i bulk till sjöss med far­tyg bör delas mel­lan sjö­fartsnä­ringen och olje­last­in­tres­sena och

som är med­vetna om 1992 års änd­rings­pro­to­koll till 1969 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja

har kom­mit över­ens om föl­jande:

Arti­kel 1

Den kon­ven­tion som änd­ras genom detta pro­to­koll är 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja, i det föl­jande kal­lad "1971 års fond­kon­ven­tion". För sta­ter som är anslutna till 1976 års pro­to­koll till 1971 års fond­kon­ven­tion skall hän­vis­ningen anses omfatta 1971 års fond­kon­ven­tion som den har änd­rats genom det pro­to­kol­let.

Arti­kel 2

Arti­kel 1 i 1971 års fond­kon­ven­tion änd­ras enligt föl­jande.
   1. Första styc­ket ersätts med föl­jande text.
   1. "1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion": 1992 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja.
   2. Efter första styc­ket införs ett nytt stycke, 1 bis, enligt föl­jande.

1 bis. "1971 års fond­kon­ven­tion": 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja. För sta­ter som är bundna av 1976 års pro­to­koll till den kon­ven­tio­nen skall hän­vis­ningen anses omfatta 1971 års kon­ven­tion som den har änd­rats genom det pro­to­kol­let.
   3. Andra styc­ket ersätts med föl­jande text.
   2. "Far­tyg", "per­son", "ägare", "olja", "skada genom för­ore­ning", "före­byg­gande åtgär­der", "olycka" och "orga­ni­sa­tion" har samma bety­delse som i arti­kel I i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion.
   4. Fjärde styc­ket ersätts med föl­jande text.
   4. "Beräk­nings­en­het" har samma bety­delse som i arti­kel V nionde styc­ket i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion.
   5. Femte styc­ket ersätts med föl­jande text.
   5. "Far­tygston­nage" har samma bety­delse som i arti­kel V tionde styc­ket i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion.
   6. Sjunde styc­ket ersätts med föl­jande text.
   7. "Garant" avser varje per­son som med­de­lar för­säk­ring eller stäl­ler annan eko­no­misk säker­het för att täcka äga­rens ansvar enligt arti­kel VII första styc­ket i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion.

Arti­kel 3

Arti­kel 2 i 1971 års fond­kon­ven­tion änd­ras enligt föl­jande.

Första styc­ket ersätts med föl­jande text.
   1. En inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada genom för­ore­ning, vil­ken skall kal­las "1992 års inter­na­tio­nella oljeska­de­fond" och som i det föl­jande kal­las "fon­den" upp­rät­tas här­med för föl­jande syf­ten.
      a) För att ge ersätt­ning för ska­dor genom för­ore­ning i den utsträck­ning de inte ersätts enligt 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion och
      b) för att upp­fylla de ända­mål som anges i denna kon­ven­tion.

Arti­kel 4

Arti­kel 3 i 1971 års fond­kon­ven­tion ersätts med föl­jande text.

Denna kon­ven­tion gäl­ler endast
      a) skada genom för­ore­ning som har upp­kom­mit
      i) inom en för­drags­slu­tande stats område, inklu­sive dess ter­ri­to­ri­al­vat­ten och

ii) inom en för­drags­slu­tande stats exklu­siva eko­no­miska zon, som fast­ställts i enlig­het med folk­rät­tens reg­ler, eller, om sta­ten inte har fast­ställt någon sådan zon, inom ett område utan­för och angrän­sande till den sta­tens ter­ri­to­ri­al­vat­ten vil­ket har bestämts av den sta­ten i enlig­het med folk­rät­tens reg­ler och vil­ket inte sträc­ker sig längre ut än 200 nau­tiska mil från de bas­lin­jer var­i­från sta­tens ter­ri­to­ri­al­vat­ten mäts,
      b) före­byg­gande åtgär­der, var de än vid­tas, för att för­hindra eller begränsa sådan skada.

Arti­kel 5

I rubri­ken till artik­larna 4-9 i 1971 års fond­kon­ven­tion tas orden "och gott­gö­relse" bort.

Arti­kel 6

Arti­kel 4 i 1971 års fond­kon­ven­tion änd­ras enligt föl­jande.
   1. I första styc­ket skall de fem hän­vis­ning­arna till "ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen" bytas ut mot hän­vis­ningar till "1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion".
   2. Tredje styc­ket ersätts med föl­jande text.
   3. Visar fon­den att ska­dan genom för­ore­ning helt eller del­vis orsa­ka­des genom upp­såt­lig hand­ling eller upp­såt­lig under­lå­ten­het av den ska­de­li­dande eller vårds­lös­het av denne, kan fon­den befrias helt eller del­vis från sin skyl­dig­het att betala ersätt­ning till denne. I varje fall skall fon­den befrias från sin skyl­dig­het i den utsträck­ning som far­tygs­ä­ga­ren kan vara befriad enligt arti­kel III tredje styc­ket i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion. Fon­den är emel­ler­tid ald­rig befriad från sin skyl­dig­het vad gäl­ler före­byg­gande åtgär­der.
   3. Fjärde styc­ket ersätts med föl­jande text.
   4. a) Om inte annat före­skrivs i b) eller c) i detta stycke är det sam­man­lagda belopp som fon­den skall betala enligt denna arti­kel begrän­sat för en och samma olycka så att sum­man av det belop­pet och det ersätt­nings­be­lopp som fak­tiskt har betalts enligt 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion för skada genom för­ore­ning, som fal­ler inom denna kon­ven­tions till­lämp­nings­om­råde enligt arti­kel 3, inte får över­stiga 135 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter.
      b) Om inte annat före­skrivs i c) får det sam­man­lagda ersätt­nings­be­lopp som fon­den skall ge ut enligt denna arti­kel inte över­stiga 135 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter för en skada genom för­ore­ning som orsa­kats av en natur­hän­delse av osed­van­lig karak­tär som inte kun­nat und­vi­kas och vars verk­ningar inte kun­nat för­hind­ras.
      c) Det högsta ersätt­nings­be­lop­pet enligt a) och b) skall vara 200 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter för olyc­kor som inträf­far under en tid då tre sta­ter är bundna av kon­ven­tio­nen och mot­ta­gen avgifts­plik­tig olja i dessa sta­ter sam­man­lagt upp­gick till eller över­steg 600 mil­jo­ner ton under när­mast före­gå­ende kalen­derår.
      d) Upp­lu­pen ränta på en fond som upp­rät­tats enligt arti­kel V tredje styc­ket i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion skall inte tas med vid beräk­ningen av det högsta belopp som fon­den har att betala enligt denna arti­kel.
      e) De belopp som anges i denna arti­kel skall räk­nas om till inhemsk valuta på grund­val av det värde valu­tan hade i för­hål­lande till den sär­skilda drag­nings­rät­ten den dag som fon­dens för­sam­ling fast­stäl­ler som första dag för utbe­tal­ningen av ersätt­ning.
   4. Femte styc­ket ersätts med föl­jande text.
   5. Om sum­man av styrkta ford­ringar mot fon­den över­sti­ger det sam­man­lagda ersätt­nings­be­lop­pet enligt fjärde styc­ket, skall det till­gäng­liga belop­pet för­de­las så att för­hål­lan­det mel­lan en styrkt ford­ran och det ersätt­nings­be­lopp som ford­rings­ä­ga­ren fak­tiskt erhål­ler enligt denna kon­ven­tion är det samma för alla ford­rings­ä­gare.
   5. Sjätte styc­ket ersätts med föl­jande text.
   6. Fon­dens för­sam­ling får i undan­tags­fall besluta att ersätt­ning enligt kon­ven­tio­nen får beta­las även om far­tygs­ä­ga­ren inte har upp­rät­tat någon fond enligt arti­kel V tredje styc­ket i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion. I sådana fall tilläm­pas också fjärde styc­ket e) i denna arti­kel.

Arti­kel 8

Arti­kel 6 i 1971 års fond­kon­ven­tion änd­ras enligt föl­jande.
   1. I första styc­ket utgår num­re­ringen samt orden "eller gott­gö­relse enligt arti­kel 5".
   2. Andra styc­ket upp­hävs.

Arti­kel 9

Arti­kel 7 i 1971 års fond­kon­ven­tion änd­ras enligt föl­jande.
   1. I första, tredje, fjärde och sjätte styc­kena ersätts de sju hän­vis­ning­arna till "ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen" med hän­vis­ningar till "1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion".
   2. I första styc­ket utgår orden "eller gott­gö­relse enligt arti­kel 5".
   3. I tredje styc­ket första meningen utgår orden "eller gott­gö­relse" och "eller 5".
   4. I tredje styc­ket andra meningen utgår orden "eller arti­kel 5 första styc­ket".

Arti­kel 10

I arti­kel 8 i 1971 års fond­kon­ven­tion ersätts hän­vis­ningen till "ansva­rig­hetskon­ven­tio­nen" med en hän­vis­ning till "1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion".

Arti­kel 11

Arti­kel 9 i 1971 års fond­kon­ven­tion änd­ras enligt föl­jande.
   1. Första styc­ket ersätts med föl­jande text.
   1. Fon­den inträ­der, såvitt avser belopp som fon­den har beta­lat i ersätt­ning för skada genom för­ore­ning enligt arti­kel 4 första styc­ket i denna kon­ven­tion, i den rätt som den som har fått sådan ersätt­ning kan ha enligt 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion mot äga­ren eller den­nes garant.
   2. I andra styc­ket utgår orden "eller gott­gö­relse".

Arti­kel 12

Arti­kel 10 i 1971 års fond­kon­ven­tion änd­ras enligt föl­jande.

Inled­ningen i första styc­ket ersätts med föl­jande text.

Års­av­gif­ter till fon­den skall, ifråga om varje för­drags­slu­tande stat, beta­las av var och en som under det kalen­derår som avses i arti­kel 12 andra styc­ket a) eller b) tagit emot sam­man­lagt mer än 150 000 ton

Arti­kel 14

Arti­kel 12 i 1971 års fond­kon­ven­tion änd­ras enligt föl­jande.
   1. I inled­ningen till första styc­ket utgår orden "av per­son som avses i arti­kel 10".
   2. I första styc­ket i) b) och c) utgår orden "eller 5" och ersätts orden "15 mil­jo­ner francs" med orden "fyra mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter".
   3. Första styc­ket ii) b) upp­hävs.
   4. I första styc­ket ii) blir punk­ten c) punkt b) och punk­ten d) blir punkt c).
   5. Inled­ningen till andra styc­ket ersätts med föl­jande text.

För­sam­lingen skall fast­ställa det sam­man­lagda belop­pet avgif­ter till fon­den. På grund­val av det beslu­tet skall direk­tö­ren för varje för­drags­slu­tande stat beräkna den års­av­gift som var och en som avses i arti­kel 10 skall betala
   6. Fjärde styc­ket ersätts med föl­jande text.
   4. Års­av­gif­ten för­fal­ler till betal­ning enligt vad som bestäms i fon­dens interna reg­le­mente. För­sam­lingen får besluta om annat datum för betal­ningen.
   7. Femte styc­ket ersätts med föl­jande text.
   5. För­sam­lingen får besluta, enligt vad som fast­ställts i fon­dens eko­no­miska reg­le­mente, att över­föra medel mel­lan de fon­der som upp­rät­tats enligt arti­kel 12.2 a) och 12.2 b).
   8. Sjätte styc­ket upp­hävs.

Arti­kel 15

Arti­kel 13 i 1971 års fond­kon­ven­tion änd­ras enligt föl­jande.
   1. Första styc­ket ersätts med föl­jande text.
   1. Avgifts­be­lopp som avses i arti­kel 12 och som är för­fal­let till betal­ning skall löpa med ränta enligt en rän­te­sats som fast­ställts i fon­dens interna reg­le­mente. Olika rän­te­sat­ser får fast­stäl­las för olika för­hål­lan­den.
   2. I tredje styc­ket ersätts orden "artik­larna 10 och 11" med orden "artik­larna 10 och 12". Orden "när tre måna­der för­flu­tit från för­fal­lo­da­gen" utgår.

Bilaga 3

Inter­na­tio­nella sjö­farts­or­ga­ni­sa­tio­nens reso­lu­tion LEG.2(82) den 18 okto­ber 2000 om änd­ringar av ansvars­be­lop­pen i 1992 års pro­to­koll till 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja

Reso­lu­tion LEG.2(82)

(som anta­gits den 18 okto­ber 2000)

Anta­gande av änd­ringar av ansvars­be­lop­pen i 1992 års pro­to­koll till 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja

Den juri­diska kom­mit­tén vid sitt åttio­andra möte

som erin­rar sig arti­kel 33 b i kon­ven­tio­nen om den inter­na­tio­nella sjö­farts­or­ga­ni­sa­tio­nen (här­ef­ter IMO- kon­ven­tio­nen) som gäl­ler kom­mit­téns upp­gif­ter,
som upp­märk­sam­mar arti­kel 36 i IMO-​konventionen avse­ende reg­ler som gäl­ler de för­fa­ran­den som skall tilläm­pas när den full­gör de funk­tio­ner som har ålagts den enligt inter­na­tio­nella kon­ven­tio­ner eller akter,
som även erin­rar sig arti­kel 33 i 1992 års pro­to­koll till 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja (här­ef­ter 1992 års fond­pro­to­koll) avse­ende de för­fa­ran­den för att ändra ansvars­be­lop­pen som anges i arti­kel 6.3 i 1992 års fond­pro­to­koll,
som har beak­tat de änd­ringar av ansvars­be­lop­pen som har före­sla­gits och spri­dits i över­ens­stäm­melse med reg­lerna i arti­kel 33.1 och 33.2 i 1992 års fond­pro­to­koll,
   1. antar, i över­ens­stäm­melse med arti­kel 33.4 i 1992 års fond­pro­to­koll, änd­ringar av de ansvars­be­lopp som anges i arti­kel 6.3 i 1992 års fond­pro­to­koll, i enlig­het med vad som fram­går av bila­gan till denna reso­lu­tion,
   2. beslu­tar, i enlig­het med arti­kel 33.7 i 1992 års fond­pro­to­koll, att dessa änd­ringar skall anses god­tagna den 1 maj 2002 om inte, före detta datum, minst en fjär­de­del av de sta­ter som var för­drags­slu­tande sta­ter den dag då dessa änd­ringar antogs (18 okto­ber 2000) har under­rät­tat orga­ni­sa­tio­nen om att de inte god­tar dessa änd­ringar;
   3. beslu­tar vidare att, i enlig­het med arti­kel 33.8 i 1992 års fond­pro­to­koll, dessa änd­ringar, som anses god­tagna enligt punk­ten 2 ovan, skall träda i kraft den 1 novem­ber 2003,
   4. anhål­ler om att gene­ral­sek­re­te­ra­ren, i enlig­het med artik­larna 33.7 och 38.2 vi i 1992 års fond­pro­to­koll, över­sän­der vidi­me­rade kopior av denna reso­lu­tion och av de änd­ringar som inne­fat­tas i dess bilaga till alla sta­ter som har under­teck­nat eller anslu­tit sig till 1992 års fond­pro­to­koll, och
   5. anhål­ler även om att gene­ral­sek­re­te­ra­ren över­sän­der kopior av denna reso­lu­tion och dess bilaga till de med­lem­mar av orga­ni­sa­tio­nen som inte har under­teck­nat eller anslu­tit sig till 1992 års fond­pro­to­koll.

Reso­lu­tions­bi­laga

Änd­ringar av ansvars­be­lop­pen i 1992 års pro­to­koll till 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja

Arti­kel 6.3 i 1992 års fond­pro­to­koll änd­ras enligt föl­jande.

Hän­vis­ningen i punkt 4 a till "135 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter" skall lyda "203 000 000 beräk­nings­en­he­ter";

hän­vis­ningen i punkt 4 b till "135 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter" skall lyda "203 000 000 beräk­nings­en­he­ter"; och

hän­vis­ningen i punkt 4 c till "200 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter" skall lyda "300 740 000 beräk­nings­en­he­ter".

Bilaga 4

Artik­larna 1-12, 15 och 18 i 2003 års pro­to­koll till 1992 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja (2003 års fond­pro­to­koll)

2003 års pro­to­koll till 1992 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja

De sta­ter som är par­ter i detta pro­to­koll,
som erin­rar om 1992 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja (nedan kal­lad "1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion"),
som har beak­tat 1992 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja (nedan kal­lad "1992 års fond­kon­ven­tion"),
som bekräf­tar vik­ten av att vid­makt­hålla styr­kan i det inter­na­tio­nella ansvarighets-​ och ersätt­nings­sy­ste­met för oljeska­dor,
som kon­sta­te­rar att det högsta ersätt­nings­be­lopp som till­han­da­hålls genom 1992 års fond­kon­ven­tion kan vara otill­räck­ligt för att möta ersätt­nings­be­ho­ven under vissa omstän­dig­he­ter i vissa av de sta­ter som är par­ter i den kon­ven­tio­nen,
som är med­vetna om att ett antal sta­ter som är par­ter i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion och 1992 års fond­kon­ven­tion anser att det är nöd­vän­digt och bråds­kande att ställa till för­fo­gande ytter­li­gare medel för ersätt­ning genom att inrätta ett kom­plet­te­rande system som sta­terna kan ansluta sig till om de så öns­kar,
som är av upp­fatt­ningen att det kom­plet­te­rande syste­met bör syfta till att garan­tera att de som drab­bas av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja får full ersätt­ning för för­lust eller skada; det bör också lindra de svå­rig­he­ter som ska­de­li­dande möter i de fall då det finns en risk för att det ersätt­nings­be­lopp som är till­gäng­ligt enligt 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion och 1992 års fond­kon­ven­tion är otill­räck­ligt för full ersätt­ning av styrkta ford­ringar, och att 1992 års inter­na­tio­nella oljeska­de­fond, som en följd av detta, pro­vi­so­riskt beslu­tat att den endast kom­mer att betala ut en andel av varje styrkt ford­ran,
som anser att möj­lig­he­ten att ansluta sig till det kom­plet­te­rande syste­met skall stå öppen endast för sta­ter som är par­ter i 1992 års fond­kon­ven­tion,
har kom­mit över­ens om föl­jande.

All­männa bestäm­mel­ser

Arti­kel 1

I detta pro­to­koll avses med:
   1. 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion: 1992 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja.
   2. 1992 års fond­kon­ven­tion: 1992 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja.
   3. 1992 års fond: 1992 års inter­na­tio­nella oljeska­de­fond, upp­rät­tad genom 1992 års fond­kon­ven­tion.
   4. för­drags­slu­tande stat: en stat som är part i detta pro­to­koll, om inte annat anges.
   5. När bestäm­mel­ser i 1992 års fond­kon­ven­tion inför­li­vas med detta pro­to­koll genom hän­vis­ning skall med fond i den kon­ven­tio­nen avses kom­plet­te­rande fond, om inte annat anges.
   6. Far­tyg, per­son, ägare, olja, skada genom för­ore­ning, före­byg­gande åtgär­der och olycka har samma bety­delse som i arti­kel I i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion.
   7. Avgifts­plik­tig olja, beräk­nings­en­het, ton, garant och ter­mi­nal har samma bety­delse som i arti­kel 1 i 1992 års fond­kon­ven­tion, om inte annat anges.
   8. styrkt ford­ran: en ford­ran som har god­känts av 1992 års fond, eller god­ta­gits genom ett för 1992 års fond bin­dande beslut av behö­rig dom­stol vil­ket inte längre kan över­kla­gas med ordi­nära rätts­me­del, och som skulle ha ersatts fullt ut om inte den gräns som anges i arti­kel 4.1 i 1992 års fond­kon­ven­tion hade till­läm­pats för den aktu­ella olyc­kan.
   9. för­sam­ling: för­sam­lingen för 2003 års inter­na­tio­nella kom­plet­te­rande oljeska­de­fond, om inte annat anges.
   10. orga­ni­sa­tion: Inter­na­tio­nella sjö­farts­or­ga­ni­sa­tio­nen.
   11. gene­ral­sek­re­te­rare: orga­ni­sa­tio­nens gene­ral­sek­re­te­rare.

Arti­kel 2
   1. En inter­na­tio­nell kom­plet­te­rande fond för ersätt­ning av skada genom för­ore­ning, som skall heta "2003 års inter­na­tio­nella kom­plet­te­rande oljeska­de­fond" (nedan kal­lad "den kom­plet­te­rande fon­den") upp­rät­tas här­med.
   2. Den kom­plet­te­rande fon­den skall i varje för­drags­slu­tande stat erkän­nas som juri­disk per­son med behö­rig­het enligt lagen i den sta­ten att för­värva rät­tig­he­ter och åta sig skyl­dig­he­ter samt att vara part i rät­te­gång inför dom­stol i denna stat.
Varje för­drags­slu­tande stat skall erkänna den kom­plet­te­rande fon­dens direk­tör som ställ­fö­re­trä­dare för den kom­plet­te­rande fon­den.

Arti­kel 3

Detta pro­to­koll gäl­ler endast
      a) skada genom för­ore­ning som har upp­kom­mit
      i) inom en för­drags­slu­tande stats ter­ri­to­rium, inbe­gri­pet dess ter­ri­to­ri­al­vat­ten, och

ii) inom en för­drags­slu­tande stats exklu­siva eko­no­miska zon, som fast­ställts i enlig­het med folk­rät­tens reg­ler, eller, om en för­drags­slu­tande stat inte har fast­ställt någon sådan zon, inom ett område utan­för och angrän­sande till den sta­tens ter­ri­to­ri­al­vat­ten, vil­ket har bestämts av den sta­ten i enlig­het med folk­rät­tens reg­ler och vil­ket inte sträc­ker sig längre ut än 200 sjö­mil från de bas­lin­jer var­i­från sta­tens ter­ri­to­ri­al­vat­ten mäts,
      b) före­byg­gande åtgär­der, var de än vid­tas, för att för­hindra eller begränsa sådan skada.

Kom­plet­te­rande ersätt­ning

Arti­kel 4
   1. Den kom­plet­te­rande fon­den skall betala ersätt­ning till var och en som har lidit skada genom för­ore­ning, om denna per­son inte har kun­nat få full ersätt­ning för en styrkt ford­ran beträf­fande sådan skada enligt 1992 års fond­kon­ven­tion, på grund av att de sam­man­lagda ska­dorna över­sti­ger, eller ris­ke­rar att över­stiga, den tillämp­liga ersätt­nings­grän­sen enligt arti­kel 4.4 i 1992 års fond­kon­ven­tion för en och samma olycka.
   2. a) Det sam­man­lagda ersätt­nings­be­lopp som den kom­plet­te­rande fon­den skall betala enligt denna arti­kel är för en och samma olycka begrän­sat så att sum­man av detta belopp och det ersätt­nings­be­lopp som fak­tiskt har beta­lats enligt 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion och 1992 års fond­kon­ven­tion inom tillämp­nings­om­rå­det för detta pro­to­koll inte över­sti­ger 750 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter.
      b) Det belopp om 750 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter som anges i punkt 2 a skall räk­nas om till inhemsk valuta på grund­val av det värde valu­tan hade i för­hål­lande till den sär­skilda drag­nings­rät­ten den dag som fast­ställs av för­sam­lingen för 1992 års fond för omräk­ning av det högsta ersätt­nings­be­lopp som får beta­las enligt 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion och 1992 års fond­kon­ven­tion.
   3. Om sum­man av styrkta ford­ringar mot den kom­plet­te­rande fon­den över­sti­ger det sam­man­lagda ersätt­nings­be­lopp som får beta­las enligt punkt 2, skall det till­gäng­liga belop­pet för­de­las så att för­hål­lan­det mel­lan varje styrkt ford­ran och det ersätt­nings­be­lopp som ford­rings­ä­ga­ren fak­tiskt erhål­ler enligt detta pro­to­koll är det­samma för alla ford­rings­ä­gare.
   4. Den kom­plet­te­rande fon­den skall betala ersätt­ning för styrkta ford­ringar enligt defi­ni­tio­nen i arti­kel 1.8, och endast för sådana ford­ringar.

Arti­kel 5

Den kom­plet­te­rande fon­den skall betala ersätt­ning när för­sam­lingen för 1992 års fond har fun­nit att det sam­man­lagda belop­pet av styrkta ford­ringar över­sti­ger, eller att det före­lig­ger risk för att det sam­man­lagda belop­pet av styrkta ford­ringar kom­mer att över­stiga, det ersätt­nings­be­lopp som finns till­gäng­ligt enligt arti­kel 4.4 i 1992 års fond­kon­ven­tion och att för­sam­lingen för 1992 års fond, som en följd av detta, har beslu­tat inte­ri­mis­tiskt eller slut­ligt att utbe­tal­ningar endast kom­mer att göras för en del av varje styrkt ford­ran. Den kom­plet­te­rande fon­dens för­sam­ling skall där­ef­ter besluta huruvida och i vil­ken utsträck­ning den kom­plet­te­rande fon­den skall betala den del av en styrkt ford­ran som inte har ersatts enligt 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion och 1992 års fond­kon­ven­tion.

Arti­kel 6
   1. Om inte annat föl­jer av arti­kel 15.2 och 15.3 upp­hör rät­ten till ersätt­ning från den kom­plet­te­rande fon­den endast om rät­ten har upp­hört i för­hål­lande till 1992 års fond enligt arti­kel 6 i 1992 års fond­kon­ven­tion.
   2. En ford­ran som rik­tas mot 1992 års fond skall betrak­tas som en ford­ran fram­ställd av samma ford­rings­ä­gare mot den kom­plet­te­rande fon­den.

Arti­kel 7
   1. Bestäm­mel­serna i arti­kel 7.1, 7.2, 7.4, 7.5 och 7.6 i 1992 års fond­kon­ven­tion skall till­läm­pas i fråga om en talan om ersätt­ning som har väckts mot den kom­plet­te­rande fon­den i enlig­het med arti­kel 4.1 i detta pro­to­koll.
   2. Om en talan om ersätt­ning för skada genom för­ore­ning har väckts mot far­tygs­ä­ga­ren eller den­nes garant vid en dom­stol som är behö­rig enligt arti­kel IX i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion, är denna dom­stol med avse­ende på samma skada ensam behö­rig att pröva en talan mot den kom­plet­te­rande fon­den om ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i arti­kel 4 i detta pro­to­koll. Om emel­ler­tid talan om ersätt­ning för skada genom för­ore­ning har väckts enligt 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion vid en dom­stol i en stat som har till­trätt 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion men inte detta pro­to­koll, skall en talan mot den kom­plet­te­rande fon­den enligt arti­kel 4 i detta pro­to­koll enligt käran­dens val väc­kas antingen vid en dom­stol i den stat där den kom­plet­te­rande fon­den har sitt säte eller vid en enligt arti­kel IX i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion behö­rig dom­stol i en stat som har till­trätt detta pro­to­koll.
   3. Om en talan mot 1992 års fond om ersätt­ning för skada genom för­ore­ning har väckts vid en dom­stol i en stat som är part i 1992 års fond­kon­ven­tion men inte i detta pro­to­koll, skall, utan hin­der av punkt 1, en ankny­tande talan mot den kom­plet­te­rande fon­den, efter käran­dens val, väc­kas antingen vid en dom­stol i den stat där den kom­plet­te­rande fon­den har sitt säte eller vid en för­drags­slu­tande stats dom­stol som är behö­rig enligt punkt 1.

Arti­kel 8
   1. En dom som har med­de­lats mot den kom­plet­te­rande fon­den av en dom­stol som är behö­rig enligt arti­kel 7 i detta pro­to­koll skall, om domen kan verk­stäl­las i den stat där den med­de­la­des och där inte längre kan över­kla­gas med ordi­nära rätts­me­del, erkän­nas och verk­stäl­las i alla för­drags­slu­tande sta­ter under de för­ut­sätt­ningar som anges i arti­kel X i 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion samt med iakt­ta­gande av beslut om för­del­ningen enligt arti­kel 4.3 i detta pro­to­koll.
   2. En för­drags­slu­tande stat får tillämpa andra bestäm­mel­ser om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar, om tillämp­ningen av dessa bestäm­mel­ser leder till att domar erkänns och verk­ställs i minst samma utsträck­ning som i enlig­het med punkt 1.

Arti­kel 9
   1. Den kom­plet­te­rande fon­den inträ­der, såvitt avser belopp som den kom­plet­te­rande fon­den har beta­lat i ersätt­ning för skada genom för­ore­ning enligt arti­kel 4.1 i detta pro­to­koll, i den rätt som den som har fått sådan ersätt­ning kan ha enligt 1992 års ansva­rig­hetskon­ven­tion mot äga­ren eller den­nes garant.
   2. Den kom­plet­te­rande fon­den inträ­der i den rätt som den som har fått ersätt­ning från den kom­plet­te­rande fon­den kan ha enligt 1992 års fond­kon­ven­tion mot 1992 års fond.
   3. Bestäm­mel­serna i detta pro­to­koll inskrän­ker inte den kom­plet­te­rande fon­dens regress eller subro­ga­tions­rätt mot annan per­son än som avses i de före­gå­ende punk­terna. Under alla för­hål­lan­den skall den kom­plet­te­rande fon­dens subro­ga­tions­rätt mot en sådan per­son inte vara mindre för­mån­lig än den rätt som till­kom­mer en för­säk­rings­gi­vare för den som erhål­lit ersätt­ning.
   4. Om en för­drags­slu­tande stat eller en myn­dig­het i en sådan stat enligt bestäm­mel­ser i natio­nell lag har beta­lat ersätt­ning för skada genom för­ore­ning skall sta­ten eller myn­dig­he­ten inträda i den rätt som den som har fått ersätt­ning skulle ha haft enligt detta pro­to­koll. Detta får dock inte hindra att andra subro­ga­tions eller regress­rät­ter som kan fin­nas görs gäl­lande mot den kom­plet­te­rande fon­den.

Avgif­ter

Arti­kel 10
   1. Års­av­gif­ter till den kom­plet­te­rande fon­den skall, i fråga om varje för­drags­slu­tande stat, beta­las av var och en som under det kalen­derår som avses i arti­kel 11.2 a eller 11.2 b tagit emot sam­man­lagt mer än 150 000 ton
      a) avgifts­plik­tig olja som trans­por­te­rats till sjöss till en hamn eller en ter­mi­nal inom den sta­tens område, och
      b) avgifts­plik­tig olja i en anlägg­ning som är belä­gen inom den för­drags­slu­tande sta­tens område, om denna olja trans­por­te­rats till sjöss och los­sats i en hamn eller en ter­mi­nal i en stat som inte är för­drags­slu­tande stat, var­vid denna olja endast skall tas med i beräk­ningen enligt denna bestäm­melse när den första gången tas emot i en för­drags­slu­tande stat efter att ha los­sats i en stat som inte är en för­drags­slu­tande stat.
   2. Bestäm­mel­serna i arti­kel 10.2 i 1992 års fond­kon­ven­tion skall gälla i fråga om skyl­dig­he­ten att betala avgif­ter till den kom­plet­te­rande fon­den.

Arti­kel 11
   1. För att fast­ställa den års­av­gift som, om års­av­gif­ter skall utgå, skall beta­las, skall för­sam­lingen med beak­tande av nöd­vän­dig­he­ten av att till­räck­liga lik­vida medel finns, för varje kalen­derår göra en beräk­ning i form av en bud­get av:
      i) utgif­ter
      a) kost­na­der och utgif­ter för den kom­plet­te­rande fon­dens för­valt­ning under året samt even­tu­ellt under­skott från verk­sam­he­ten under före­gå­ende år,
      b) utbe­tal­ningar från den kom­plet­te­rande fon­den under året för betal­ning av ford­ringar mot den kom­plet­te­rande fon­den enligt arti­kel 4, däri inbe­gri­pet åter­be­tal­ning av lån som tidi­gare har tagits upp av den kom­plet­te­rande fon­den för att betala sådana ford­ringar.

ii) inkoms­ter
      a) över­skott från verk­sam­he­ten under före­gå­ende år, däri inbe­gri­pet even­tu­ell ränta,
      b) års­av­gif­ter, om sådana erfordras för att balan­sera bud­ge­ten, och
      c) andra inkoms­ter.
   2. För­sam­lingen skall fast­ställa det sam­man­lagda belop­pet av de avgif­ter som skall tas ut. På grund­val av det beslu­tet skall den kom­plet­te­rande fon­dens direk­tör för varje för­drags­slu­tande stat beräkna den års­av­gift som var och en som avses i arti­kel 10 skall betala,
      a) i den utsträck­ning avgif­ten är avsedd att använ­das till betal­ning av ford­ringar som avses i punkt 1 i a, på grund­val av ett bestämt belopp per ton avgifts­plik­tig olja som den avgifts­skyl­dige under före­gå­ende kalen­derår mot­ta­git i ifrå­ga­va­rande stat, och
      b) i den utsträck­ning avgif­ten är avsedd att använ­das till betal­ning av ford­ringar som avses i punkt 1 i b, på grund­val av ett bestämt belopp per ton avgifts­plik­tig olja som den avgifts­skyl­dige mot­ta­git under kalen­derå­ret före det då ifrå­ga­va­rande olycka inträf­fade, om denna stat vid tid­punk­ten för olyc­kan var part i detta pro­to­koll.
   3. De belopp som avses i punkt 2 erhålls genom att dela det sam­man­lagda avgifts­be­lopp som erfordras med den sam­man­lagda mäng­den avgifts­plik­tig olja som mot­ta­gits i alla för­drags­slu­tande sta­ter under ifrå­ga­va­rande år.
   4. Års­av­gif­ten för­fal­ler till betal­ning enligt vad som bestäms i den kom­plet­te­rande fon­dens interna före­skrif­ter. För­sam­lingen får besluta om ett annat datum för betal­ningen.
   5. För­sam­lingen får besluta, enligt vad som fast­ställs i den kom­plet­te­rande fon­dens eko­no­miska före­skrif­ter, att över­föra medel mel­lan de fon­der som upp­rät­tats enligt punkt 2 a och 2 b.

Arti­kel 12
   1. Bestäm­mel­serna i arti­kel 13 i 1992 års fond­kon­ven­tion tilläm­pas på avgif­ter till den kom­plet­te­rande fon­den.
   2. En för­drags­slu­tande stat kan själv ta på sig skyl­dig­he­ten att betala avgif­ter till den kom­plet­te­rande fon­den i enlig­het med det för­fa­rande som anges i arti­kel 14 i 1992 års fond­kon­ven­tion.

Arti­kel 15
   1. Om det i en för­drags­slu­tande stat inte finns någon per­son som upp­fyl­ler kra­ven i arti­kel 10, skall den för­drags­slu­tande sta­ten, vid tillämp­ningen av detta pro­to­koll, infor­mera den kom­plet­te­rande fon­dens direk­tör om detta.
   2. Den kom­plet­te­rande fon­den skall inte betala ersätt­ning för skada genom för­ore­ning inom en för­drags­slu­tande stats ter­ri­to­rium, ter­ri­to­ri­al­vat­ten eller exklu­siva eko­no­miska zon eller område som bestämts i enlig­het med arti­kel 3 a ii i detta pro­to­koll för en bestämd olycka eller för före­byg­gande åtgär­der, var de än vid­tas, för att för­hindra eller begränsa sådan skada, innan skyl­dig­he­ten att under­rätta den kom­plet­te­rande fon­dens direk­tör i enlig­het med arti­kel 13.1 och punkt 1 i denna arti­kel har full­gjorts av den för­drags­slu­tande sta­ten för alla år före denna olycka.

För­sam­lingen skall i de interna före­skrif­terna fast­ställa under vilka omstän­dig­he­ter en för­drags­slu­tande stat skall anses ha brustit i sina skyl­dig­he­ter.
   3. Om ersätt­ning har väg­rats till­fäl­ligt i enlig­het med punkt 2, skall ersätt­ning väg­ras slut­ligt i fråga om den olyc­kan om skyl­dig­he­terna att under­rätta den kom­plet­te­rande fon­dens direk­tör enligt arti­kel 13.1 och punkt 1 i denna arti­kel inte har full­gjorts inom ett år efter det att den kom­plet­te­rande fon­dens direk­tör har under­rät­tat den för­drags­slu­tande sta­ten om dess under­lå­ten­het att rap­por­tera.
   4. Alla avgif­ter som skall beta­las till den kom­plet­te­rande fon­den skall räk­nas av från ersätt­ning som skall beta­las till gäl­de­nä­ren eller den­nes före­trä­dare.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

Arti­kel 18
   1. Om inte annat föl­jer av punkt 4, skall det sam­man­lagda belop­pet av års­av­gif­ter för avgifts­plik­tig olja som har tagits emot i en enskild för­drags­slu­tande stat under ett kalen­derår inte över­stiga 20 % av det totala belop­pet av års­av­gif­ter enligt detta pro­to­koll för det kalen­derå­ret.
   2. Om tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i arti­kel 11.2 och 11.3 leder till att det sam­man­lagda belop­pet av avgif­ter som skall beta­las av de avgifts­skyl­diga i en enskild för­drags­slu­tande stat för ett kalen­derår över­sti­ger 20 % av sum­man av års­av­gif­ter, skall de avgif­ter som skall beta­las av de avgifts­skyl­diga i den sta­ten mins­kas pro­por­tio­nellt så att deras sam­man­lagda avgif­ter mot­sva­rar 20 % av den totala sum­man av års­av­gif­ter till den kom­plet­te­rande fon­den för det året.
   3. Om de avgif­ter som skall beta­las av de avgifts­skyl­diga i en för­drags­slu­tande stat skall mins­kas enligt punkt 2, skall de avgif­ter som skall beta­las av de avgifts­skyl­diga i övriga för­drags­slu­tande sta­ter ökas pro­por­tio­nellt så att den totala sum­man av avgif­ter som skall beta­las av de som är skyl­diga att betala avgif­ter till den kom­plet­te­rande fon­den för kalen­derå­ret i fråga kom­mer att uppgå till den summa av avgif­ter som har beslu­tats av för­sam­lingen.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1-3 skall tilläm­pas till dess att den totala mäng­den avgifts­plik­tig olja som har tagits emot i de för­drags­slu­tande sta­terna under ett kalen­derår, med de mäng­der som anges i arti­kel 14.1 inräk­nade, upp­går till 1 000 mil­jo­ner ton, dock längst till dess att tio år har gått från det att detta pro­to­koll trädde i kraft.