SFS 2004:651 Lag om änd­ring i sjö­la­gen (1994:1009)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i sjö­la­gen (1994:1009); utfär­dad den 10 juni 2004. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 9 kap. 5, 8, 10 och 11 §§ sjö­la­gen (1994:1009) skall ha föl­jande lydelse. sfs 2004:651 utkom från tryc­ket den 6 juli 2004 9 kap. 5 § om rätt till ansvars­be­gräns­ning före­lig­ger, skall ansvars­be­lop­pen bestäm­mas på föl­jande sätt. 1. för ford­ringar med anled­ning av per­son­skada som har till­fo­gats far­ty­gets egna pas­sa­ge­rare är ansvars­grän­sen 175 000 sär­skilda drag­nings­rät­ter (sdr) mul­ti­pli­ce­rat med det antal pas­sa­ge­rare som far­ty­get enligt sitt cer­ti­fi­kat har till­stånd att befordra. 2. för andra ford­ringar med anled­ning av per­son­skada är ansvars­grän­sen 2 mil­jo­ner sdr, om far­ty­gets dräk­tig­het inte över­sti­ger 2 000. är dräk­tig­he­ten högre, höjs ansvars­grän­sen för varje dräk­tig­hets­tal från 2 001 till 30 000 med 800 sdr, för varje dräk­tig­hets­tal från 30 001 till 70 000 med 600 sdr, och för varje dräk­tig­hets­tal över 70 000 med 400 sdr. 3. för andra slag av ford­ringar samt ford­ringar som avses i 2, i den mån de inte till­go­do­ses med de belopp som anges där, är ansvars­grän­sen 1 mil­jon sdr, om far­ty­gets dräk­tig­het inte över­sti­ger 2 000. är dräk­tig­he­ten högre, höjs ansvars­grän­sen för varje dräk­tig­hets­tal från 2 001 till 30 000 med 400 sdr, för varje dräk­tig­hets­tal från 30 001 till 70 000 med 300 sdr, och för varje dräk­tig­hets­tal över 70 000 med 200 sdr. 4. ansvars­grän­serna i 1–3 gäl­ler sum­man av alla ford­ringar som på grund av en och samma hän­delse har upp­kom­mit mot reda­ren, ägare av far­tyg som inte är redare, den som i reda­rens ställe har hand om far­ty­gets drift, far­ty­gets befrak­tare, godsets avsän­dare samt mot någon för vil­ken dessa sva­rar. 5. ansvars­grän­serna för bär­gare som inte utför bärg­ning från far­tyg eller som ute­slu­tande arbe­tar från det far­tyg som bärg­ningen avser, skall mot­svara de ansvars­grän­ser som gäl­ler för far­tyg med en dräk­tig­het av 1 500. ansvars­grän­serna gäl­ler sum­man av alla ford­ringar som på grund av en och samma hän­delse har upp­kom­mit mot en sådan bär­gare och mot någon för vil­ken denne sva­rar. 1 prop. 2003/04:79, bet. 2003/04:lu28, rskr. 2003/04:249. 1 sfs 2004:651 6. med far­ty­gets dräk­tig­het avses brut­to­dräk­tig­he­ten beräk­nad enligt bestäm­mel­serna om skepps­mät­ning i bilaga 1 till 1969 års inter­na­tio­nella skepps­mät­nings­kon­ven­tion. vad som avses med sdr anges i 22 kap. 3 §. 8 § den som har gjort gäl­lande en ford­ran mot en begräns­nings­fond som har upp­rät­tats i sve­rige eller i en annan kon­ven­tions­stat, kan inte med anled­ning av denna ford­ran erhålla säker­hets­åt­gärd eller utmät­ning avse­ende far­tyg eller någon annan egen­dom, som till­hör någon som fon­den har ver­kan för enligt 7 § andra styc­ket och som har rätt till ansvars­be­gräns­ning. sedan en begräns­nings­fond har upp­rät­tats här i lan­det eller i dan­mark, fin­land eller norge, kan säker­hets­åt­gärd eller utmät­ning avse­ende far­tyg eller någon annan egen­dom som till­hör någon som fon­den har ver­kan för enligt 7 § andra styc­ket och som har rätt till ansvars­be­gräns­ning inte ske med anled­ning av en ford­ran som kan göras gäl­lande mot fon­den. har säker­hets­åt­gärd eller utmät­ning redan skett, skall åtgär­den hävas. säker­het som har ställts för att avvärja säker­hets­åt­gärd eller utmät­ning eller för att få en sådan åtgärd hävd skall fri­ges. har fon­den upp­rät­tats i en annan kon­ven­tions­stat än som avses i andra styc­ket, kan rät­ten eller kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten avslå en begä­ran om säker­hets­åt­gärd eller utmät­ning, häva en säker­hets­åt­gärd eller utmät­ning som redan har skett eller frige en säker­het som har ställts. en begä­ran om säker­hets­åt­gärd eller utmät­ning skall all­tid avslås och, om fon­den har upp­rät­tats innan en sådan åtgärd vid­ta­gits eller säker­het ställts, åtgär­den hävas och säker­he­ten fri­ges, när fon­den upp­rät­tats i a) den hamn där den hän­delse har inträf­fat på vil­ken ford­ringen grun­das eller, om hän­del­sen inte har ägt rum i hamn, den första hamn som far­ty­get har anlöpt efter hän­del­sen, eller b) land­stig­nings­ham­nen, om ford­ringen avser per­son­skada som har drab­bat en per­son ombord på far­ty­get, eller c) loss­nings­ham­nen, om ford­ringen avser skada på far­ty­gets last. första och tredje styc­kena kan även tilläm­pas om det visas att en fond som har upp­rät­tats i en stat som inte är kon­ven­tions­stat är jäm­ställ­bar med en sådan begräns­nings­fond som avses i 7 §. denna para­graf gäl­ler endast om bor­ge­nä­ren kan fram­ställa krav mot begräns­nings­fon­den vid den dom­stol eller myn­dig­het som för­val­tar fon­den och han har möj­lig­het att av fon­dens medel få ut vad som belö­per på hans ford­ran och föra över det till ett annat land. 10 § ansvars­grän­serna för örlogs­far­tyg och andra far­tyg, som vid tiden för hän­del­sen ägs eller bru­kas av en stat och används ute­slu­tande för stats­än­da­mål och inte för affärs­drift, får inte i något fall under­stiga de grän­ser som gäl­ler för ett far­tyg med en dräk­tig­het av 5 000. om en ford­ran avser ersätt­ning för skada som har orsa­kats av ett sådant far­tygs sär­skilda egen­ska­per eller använd­ning, före­lig­ger dock inte någon rätt till ansvars­be­gräns­ning. bestäm­mel­serna i detta stycke gäl­ler inte far­tyg som huvud­sak­li­gen används för isbryt­ning eller bärg­ning. ansvars­grän­serna för ett far­tyg som är byggt eller anpas­sat för borr­ning efter havs­bott­nens natur­till­gångar skall vara 36 mil­jo­ner sdr för ford­ringar som avses i 5 § 2 och 60 mil­jo­ner sdr för ford­ringar som avses i 5 § 3, om ford­ring­arna gäl­ler skada som har orsa­kats medan far­ty­get används i borr- 2 nings­verk­sam­het. för ford­ran på ersätt­ning för olje­skada gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser. flytt­bara platt­for­mar som är avsedda för utforsk­ning eller utvin­ning av havs­bott­nens natur­till­gångar anses som far­tyg vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel. ansvars­grän­serna för sådana platt­for­mar skall dock all­tid mot­svara de belopp som anges i andra styc­ket. 11 § när begräns­ning av ansva­rig­het åbe­ro­pas inför svensk dom­stol, skall 1–10 §§ tilläm­pas. om det finns en ford­ran som avses i 3 § 5 och är lagen i någon annan kon­ven­tions­stat tillämp­lig på tjäns­te­av­ta­let, skall dock frå­gan om och till vil­ket belopp ansva­rig­he­ten är begrän­sad avgö­ras enligt den lagen. bestäm­mel­serna i 1–10 §§ hind­rar inte tillämp­ningen av i övrigt gäl­lande reg­ler om jämk­ning av en ska­de­vål­la­res ansvar. med kon­ven­tions­stat för­stås i detta kapi­tel en stat som är bun­den av 1996 års änd­rings­pro­to­koll till 1976 års kon­ven­tion om begräns­ning av sjö­rätts­ligt ska­de­stånds­an­svar. 1. denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. 2. äldre före­skrif­ter skall gälla när den hän­delse som ansva­rig­he­ten grun­das på har inträf­fat före ikraft­trä­dan­det av de nya före­skrif­terna. 3. så länge sve­rige är bun­det av 1976 års kon­ven­tion om begräns­ning av sjö­rätts­ligt ska­de­stånds­an­svar skall dess­utom föl­jande gälla: a) äldre före­skrif­ter skall gälla om den som åbe­ro­par ansvars­be­gräns­ning har sitt sta­dig­va­rande hem­vist eller sin huvud­sak­liga rörelse i en stat som är bun­den av 1976 års kon­ven­tion om begräns­ning av sjö­rätts­ligt ska­de­stånds­an­svar men inte av 1996 års änd­rings­pro­to­koll till den kon­ven­tio­nen. b) trots vad som sägs i 9 kap. 7 § andra styc­ket första meningen skall vad som sägs i 9 kap. 8 § gälla på mot­sva­rande sätt när en begräns­nings­fond har upp­rät­tats enligt 1976 års kon­ven­tion om begräns­ning av sjö­rätts­ligt ska­de­stånds­an­svar i sve­rige eller i en annan stat som är bun­den av den kon­ven­tio­nen. på rege­ring­ens väg­nar tho­mas bod­ström tho­mas johans­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) sfs 2004:651 3 thom­son fakta, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 2004