SFS 1973:282

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sjö­manslag; sfs 1973:282 eiven stock­holms slott dea 18 maj 1973. utkom från tryc­ket den 29 m aj 1973 v1 gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och vcn­des konung, göra veter­ligt: att vi, med riks- jagenh fun­nit gott för­ordna som föl­jer. inle­dande bestäm­mel­ser i § denna lag gäl­ler arbets­ta­gare, som är anställd för far­tygs­ar­bete pa svenskt far­tyg och som under den tid han tjänst­gör ombord har be- lati­ning pä far­ty­get, i fråga om arbets­ta­gare, som utför far­tygs­ar­bete på svenskt far­tyg nicn ej har befatt­ning ombord, äger 24, 26, 27, 36 •§§, 37 § första och andra st yckena, 41 §, 42 § första och andra styc­kena, 44, 45 §§, 47 § första styc­ket, 48, 51, 53—55, 59, 60, 65, 67—70 §§, 72 § an dra styc­ket 1^—76 §§ mot­sva­rande tillämp­ning. i andra styc­ket angivna bestäm­mel­ser gäl­ler även den som med­ta­ges orn­bord på svenskt far­tyg enligt 346 § sjö­la­gen (1891 nr 35 s. 1). ^ § fie­stäm­mel­sema i 4, 6. 7, 15—28, 29, 34, 35 §§, 36 § första och tredje st>'ckena, 43, 55, 56 §§, 62 § tredje styc­ket, 64 § och 72 § första styc­ket gäl­ler ej i fråga om arbets­ta­gare, för vil­ken statstjänstcmanna-​​ 'p'0p.]973;40,]„ui6,rs1al64. '*9'' 1973 ¬ ,973- 28z '"''''^'^eare, som är ansiäm "smegma i 38-40 47. 48. 70 ss och 72 § andra stycfe, el i frsga om arbetsta gare, for vil­ken stats­tjan­st­cman­na­la­gen är ,11,5 " n„ bestäm­mel­sen i 48 § gäl­ler ej hel­ler i fråga om arbets­ta­gare, fj,, ' ken kom­mu­nal­tjäns­te­man­na­la­gen (1965; 275) ar tillämp­lig. 3 § i denna lag avses med fartj'gsar­bete: sådant arbete för far­ty­gets räk­ning som utfö­res ombord på far­ty­get eller på annat ställe av arbets­ta­gare som föl­jer med f arij-, ^^befatt­ning på far­tyg: sådan befatt­ning ombord som huvud­sak­li­gen avser far­tygs­ar­bete och gäl­ler annat än enbart till­fäl­liga göro­mål, sjö­man: sådan arbets­ta­gare som är anställd för far­tygs­ar­bete o ch som under den tid han tjänst­gör ombord har befatt­ning på far­ty­get, vän­te­tid: sådan del av anställ­nings­ti­den under vil­ken sjö­man­nen ej har befatt­ning på far­tyg men utför arbete för arbets­gi­va­rens räk­ning eller står till den­nes för­fo­gande för att utföra arbete eller i form av fri­tid åtnju­ter veder­lag för ordi­na­rie arbets­tid eller gott­gö­relse för över tids­ar­bete. anställ­nings­av­tal 4 § arbets­gi­va­ren skall sörja för att anställ­nings­av­tal med sjö­man om far­tygs­ar­bete upp­rät­tas skrift­ligt. 5 § är sjö­man anställd för bestämd tid och utgår tiden m edan fart)- get befin­ner sig till sjöss, gäl­ler anställ­nings­av­ta­let till far­ty­gets ankomst till hamn. avta­let upp­hör dock ej i utländsk hamn, som far­ty­get anlö­per enbart för bunk­ring, land­sätt­ning av sjuk eller ska­dad per­son eller för kort­va­rigt besök av hän­syn till de ombord­va­ran­des, far­ty­gets eller las tens säker­het. 498 6 § har över­ens­kom­melse ej träf­fats om var anställ­nings­av­ta­let s a från­trä­das efter upp­säg­ning, får avta­let från­trä­das endast i ham"' so® är belä­gen i det land där sjö­man­nen har sin hem­ort, eller på orten han ingick anställ­nings­av­ta­let. säger sjö­man­nen upp anställ­nings­av­ta­let, gäl­ler första fran­trä­dande under tid när sjö­man­nen har befatt­ning på fa rf)? under vän­te­tid. 7 § sjö­man, som har varit anställd hos samme arbets­gi­vare o' ^ samma far­tyg under nio måna­der, har rätt att bli fri från ansta " efter gäl­lande upp­säg­nings­tid, även om annat föl­jer av avta sjö­man­nen befatt­ning på far­tyg, får han dock fran­träda av a när far­ty­get anlöpt hamn för loss­ning, last­ning eller upp­lägg"'"®* j,| örsta styc­ket gäl­ler ej, om sjö­man­nen skrift­li­gen et för­länges. sådant sam­tycke får ej läm­nas tidi­gare j. 3^1" ore utgången av tid som avses i första styc­ket. det får ej längre tid än nio måna­der. ¬ g § visar sjö­man, att han kan få befatt­ning av högre grad på far­tyg ses 1973:282 än de n han inne­har eller annan anställ­ning, vars anta­gande är av vä- scni­iig b ety­delse för honom, har han ratt att ome­del­bart bli fr i från an ställ­ningen, om dug­lig man kan sät­tas i hans ställe utan ökad utgift för arbets­gi­va­ren. första styc­ket gälle r även när sådan omstän­dig­het inträf­far som gör öct till en väl­färds­fråga för sjö­man­nen att bli fri från anställ­ningen. vill­ko­ret att arbets­gi­va­ren ej får orsa­kas ökad utgift skall jäm­kas, om öct är skäl igt med hän­syn till den tid sjö­man­nen varit anställd hos ar bets­gi­va­ren och övriga förhå llan­den. 5 § före­lig­ger fara för att far­tyg skall upp­bringas av krig­fö­rande eller utsät­tas för krigs­skada eller ökar faran här­för väsent­ligt har sjö­man, som har befatt­ning p å far­ty­get eller av arbets­gi­va­ren anvi­sats arbete d är eller ålagts at t följa med detta, rätt att bli fri från anställ­ningen, om sjö­man­nen ej har god­ta­git att följa med far­ty­get under de angivna för hål­lan­dena. första styc­ket gäl­ler även när all­män­far­lig sjuk­dom har vun­nit utbred ning i hamn, till vil­ken far­ty­get är bestämt. vill sjö­man från­l­räda sin anställ­ning på grund av för­hål­lande som avses i först a eller andra styc­ket, skall han säga upp avta­let utan dröjs mål efter det han har fått kun­skap om för­hål­lan­det. efter upp­säg­ning upp­hör avta let ome­del­bart, om far­ty­get befin­ner sig i hamn, och i an nat fall i f örsta hamn, som far­ty­get anlö­per. 10 § är sjö­man anställd för bestämd resa och änd­ras denna väsent ligt, har han rätt att bli fri från anställ­ningen. där­vid äger 9 § tredje styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning. 11 § sjö­man har rätt att bli fri från anställ­ningen, om far­ty­get 1. ej är sjö­vär­digt för resa i avsedd fart, 2. ej är behö­ri­gen las­tat eller bar las­tat, 3. med­för pas­sa­ge­rare utö­ver det högsta tillåtna anta­let eller 4. ej är beman­nat på betryg­gande sätt, allt under för­ut­sätt­ning att de ombord­va­rande på grund av felet eller bris­ten kan anta­gas bli utsatta för all­var­lig fara under resan och felet sller bris­ten ej undan­rö­jes. sjö­man har rätt att bli fri från anställ­ningen även när far­ty­get i vä- ssnti­igt avse­ende bris­ter i fråga om skyd­det mot ohälsa och olycks­fall och rät­telse c] sker. 1 fall som avses i första eller andra styc­ket äger 9 § tredje styc­ket biot­sva­randc tillämp­ning. 12 § tillå­ter ej myn­dig­het på den ort där anställ­nings­av­tal skall från- ira­das att sjö­mann en kom­mer in i lan­det eller fo rdras för till­stånd här till säker­het, som denne ej ka n ställa, gäl­ler avta­let tills far­ty­get kom­mer ^"1 ort, där sådant hin der ej före­kom­mer. avta­let för­län ges dock ej, om inne­bär avse­värd olä­gen­het för part. § påkal­las sjö­mans när­varo vid sjö­för­kla­ring, är han, tills förkla-​​ ringen avg ivits, skyl­dig att stanna kvar på orten eller i sådan när­het, att 499 ¬ u r, n° . kal­lelse kan infinna sig till för­rätt­ningen utan dröjs­mål x sfs 1973:283 /„'s,äuningsa»talet upp hört, skall arbets­gi­va­ren utge lön och 'i håll för den tid som sjö­man­nen stan­nar kvar för ända­må­let. 14 § tvist om sjö­mans anställ­nings­för­hål­lande får ej dra­gas införa. ländsk myn­dig­het. 500 befatt­ning på far­tyg 15 § när sjö­man tul­trä­der befatt­ning på far­tyg, skall arbets­gi­va­ren eller befäl­ha­va­ren förse honom med tjänst­gö­rings­be­sked. beske­det skall inne­hålla upp­gif­ter om sjö­man­nens befatt­ning och tjäns­te­vill­kor o m. bord. när sjö­man läm­nar befatt­ningen ombord, skall arbets­gi­va­ren eller befäl­ha­va­ren ange detta i tjänst­gö­rings­be­ske­det. tjänst­gö­rings­be­sked upp­rät­tas enligt for­mu­lär som fast­stäl­les av ko nungen eller myn­dig­het som konungen bestäm­mer. 16 § reda­ren får när som helst skilja befäl­ha­va­ren från han s befau-​​ ning på far­ty­get. där­vid gäl­ler ej 22 eller 23 §. 17 § befäl­ha­va­ren får skilja sjö­man från hans befatt­ning på f arty­get, om sjö­man­nen har sjuk­dom, som med­för fara för de ombord­va­rande, eller om han på grund av sjuk­dom eller skada ej kan full­göra sitt arbete på far­ty­get under längre tid. med sjuk­dom jäm­stäl­les havan­de­skap, som utgör hin­der för befatt­ning­ens utö­vande. 18 § befäl­ha­va­ren får skilja sjö­man från hans befatt­ning på f arty­get, om sjö­man­nen 1. är odug­lig för befatt­ningen, 2. ej infin­ner sig om bord i rätt tid och far­ty­get skall avgå eller annan måste anta­gas i hans ställe, 3. gör sig skyl­dig till s vårare tjäns­te­för­se­else, såsom upp­re­pad väg­ran att åtlyda för­mans order, våld mot över­ord­nad eller miss­han­del a\ andra ombord­va­rande, 4. i tjäns­ten vid upp­re­pade till­fäl­len upp­trä­der påver­kad av a lko­hol hal­tiga dryc­ker eller annat berus­nings­me­del, 5. gör sig skyl­dig till stöld eller annat svå­rare brott, döl­jer obe­hong per­son ombord under omstän­dig­he­ter, som kan utsätta far­tyg®' ° även­tyr, eller ombord döl­jer gods, som är tull­plik­tigt eller för­bju till utför­sel på avgångs­or­ten eller inför­sel på bestäm­mel­se­or­ten, eller 6. drar tvist om anställ­nings­för­hål­lan­det inför utländsk om under­sök­ning av far­tygs­nämnd i de fall där sådan skall gäl­ler 22 eller 23 §. ^ § sjö­mans anställ­nings­av­tal upp­hör ej genom att han sldlj®^ befatt­ning på far­tyg. innan befäl­ha­va­ren enligt 17 euer 18 § skil­jer sjö­man­nen ^ efatt­ning ombord, skall han under­rätta reda­ren och för­vissa sjg _ et efter omstän­dig­he­terna ä r sörjt för sjö­man­nens uppe­hälle i ^ inner sig far­ty­get utom riket, skall även när­maste svenska ulla" dig­het under­rät­tas. ¬ fflt­tygs­nämnd gpg ^82 20 § för sam­råd eller under­sök­ning i fråga som avses i 22—24 § skall fin­nas en far­tygs­nämnd på far­tyg, som har en besätt­ning om minst •5(ta anställda-​​ befäl­ha­va­ren för­an­stal­tar om att näran­den till­sat­tes. far­tygs­nämn­den består av befäl­ha­va­ren som ord­fö­rande och ytterli gare tre leda­mö­ter. av sist­nämnda leda­mö­ter skall en till­höra befä­let och tv å den övriga per sona­len ombord. befäls­le­da­mo­ten skall om möj ligt var a antingen den främste av maskin­be­fä­let eller styr­män­nen eller före­stån­da­ren för inten­den­turav­del­ningen allt­ef­tersom saken rör sjö man. som till­hör maskin-​​, däcks-​​ eller inten­den­turav­del­ningen. övriga leda­mö­ter skall om möj­ligt vara av den övriga per­so­na­ten utsedda för tro­en­de­män. 21 § far­tygs­nämn­den kal­las sam­man av befäl­ha­va­ren, 1 frå gor där far­tygs­nämn­den har att fatta beslut, gäl­ler den mening om v ilken de flesta för­e­nar sig eller, vid lika rös­te­tal, den mening som ord­fö­ran­den biträd er. 22 § upp­kom­mer fråga om att på grund av för­hål­lande som avses i is § skilja sjö­man från befatt­ning på far­tyg eller säga upp anställ nings­av­tal för sjö­man som har sådan befatt­ning, skall far­tygs­nämn­den göra und ersök­ning av de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till stöd för åt gär­den. innan under­sök­ningen har avslu­tats, får sjö­man­nen ej skil­jas från befatt­ningen eller sägas upp. upp­kom­mer fråga om att på annan grund än som avses i första styc­ket skilja sjö­man från hans befatt­ning på far­tyg eller säga upp an- ställ­nitt­gs­av­tal för sjö­man som har sådan befatt­ning, får sjö­man­nen, innan han läm­nar far­ty­get, hos far­tygs­nämn­den påkalla sam­råd eller under­sök­ning med anled­ning av den ifrå­ga­satta åtgär­den. 23 § har sjö­man ej inställt sig ombord vid tiden för far­ty­gets av gång, skall far­tygs­nämn­den sna­rast göra under­sök­ning om anled­ningen lill att sjö­man­nen ute­bli­vit. 2'f § anmä­las till far­tygs­nämn­den att sjö­man för­sum­mat sig i tjäns ten elle r bru­tit mot ord­ning och skick ombord eller att där för­ö­vats brott, som hör under all­mänt åtal, eller före­lig­ger miss­tanke om sådant brott, ska ll nämn­den sna­rast under­söka saken. under­sök­ning får dock under­lå­tas, om det är uppen­bart att utred­ning kom­mer att göras av ^''cnsk m yndig­het eller vid sjö­för­kla­ring och att nämn­dens under­sök­ning 'där­för ej behövs. § efter under­sök­ning som avses i 24 § får far­tygs­nämn­den till- sjö­man erin­ran, om under­sök­ningen ger anled­ning till det. § fin­ner far­tygs­nämn­den under­sök­ning som avses i 24 § ge vid ban­den att sjö­man­nen grovt misskött sig xmder anställ­ningen ombord på f arty­get, skall far­tygs­nämn­den skynd­samt anmäla saken till sjömans-​​ hämn­den. ger under­sök­ningen anled­ning antaga att brott, som hor under alt- åtal, bar för­ö­vats ombord eller före­lig­ger miss­tanke om sådant - - '»idi, nar torö­vats etter loreug­ger v.... b^oit, skall fartvgs­nämn­den skynd­samt anmäla vad som fram­kom­mit bb vede rbö­rande åkla­gare eller polis­myn­dig­het i sve­rige. är far­ty­gets 501 ¬ sfs 1973; 282 502 när­maste bestäm­mel­se­hamn ej svensk, skall i stäl­let när­maste svcn.i utlands­myn­dig­het under­rät­tas om d en gjorda utred­ningen. anmui under­rät­telse kan imderl­stas, om nämn­den fin­ner brot­tet va ra au b! döma som ringa. befäl­ha­va­ren sva­rar för att anma­lan eller under­rät­telse enligt fa eller andra styc­ket sker. det ålig­ger vidare befäl­ha­va­ren att lin^ veder­bö­rande myn­dig­het den utred­ning som gjorts inom far­tygs­nämn den. 27 § vid under­sök­ning enligt 22—24 § skall far­tygs­numn­den höra den sjö­man som åtgär­den rör, om hin­der ej före­lig­ger här­för, oc h de per. söner som anta­ges kunna lämna upp­lys­ning i saken. vid fö rhö­ret f år sjö­man­nen fram­ställa frå­gor om sådant som kan bidraga till sakens ut red­ning. far­tygs­nämn­den avger utlå­tande över det som kom­mit fr am i sam band med under­sök­ningen. utlå­tan­det och vid för­hö­ret avgivna u t sagor skall föras in i skepps­dag­bo­ken eller fogas till denn a. före­kom mer skilj­ak­tig mening inom nämn­den skall även denna anteck­nas, ord föran­den och övriga leda­mö­ter skall med sina under­skrif­ter bestyrka rik­tig­he­ten av det anteck­nade. sker sam­råd med nämn­den, sk all a n teck­ning göras i skepps­dag­bo­ken om d etta. befäl­ha­va­ren sva­rar för alt avskrift av utlå­tan­det och vid f artygs-​​ nämn­den avgivna utsa­gor utan dröjs­mål till­ställcs arbets­gi­va­ren o ch sjö­man­nen. 28 § ytter­li­gare före­skrif­ter om far­tygs­nämnd med­de­las av s jöfarts ver­ket efter sam­råd med riks­å­kla­ga­ren. fri resa 29 § sjö­man, som har varit anställd i utri­kes fart under nio måna­der i följd hos samme arbets­gi­vare eller på samma far­tyg, har rätt till fri resa med under­håll till sin hem­ort, om han i annat land än d är han är bosatt får semes­ter eller annan ledig­het eller från­trä­der sitt a nställ nings­av­tal. nä r sjö­man­nen utnytt­jat rätt till sådan fri hem­resa, har han rätt till ny fri resa först nio måna­der efter det han trätt i tjänst eftir den före­gå­ende ledig­he­ten. rät­ten till fri hem­resa gäl­ler under förut sätt­ning, i fråga om sjö­man som får semes­ter eller annan le dig­het, att han ej haft till­fälle att under de senaste 60 dagarna åtnjuta sera^ura eller ledig­he­ten i det land där han är bosatt eller, i fråga om sjö­man som frän­t­rä­der sitt avtal, att han ej under samma tid haft ti llfalla a lamna anställ­ningen i bos ätt­nings­lan­det. . jj inträ­der rätt till fri resa enligt första styc­ket medan sjö manann efalt­nina r,.-; fo.. - . , • från­vilh" befatt­ning på far­tyg, som inom 30 dagar beräk­nas nå ha mn, fran cmrcsan kan ske med avse­värt mindre kost­nad, gäl­ler ^ om sjö­man­nen stan­nar kvar i sin befatt­ning på far­ty­get tills sadan hamn. om sär­skilda skäl före­lig­ger, kan nämnda tid ekti­vay­tal för­längas till högst 90 dagar i f råga om den so m haj ning pa far­tyg i regel­bun­den lin­je­tra­fik på sve­rige. sådant ar ets­la­gar­si­dan h a slu­tits eller god­känts av orga­ni­sa­tionj so nse som huvud­or­ga­ni­sa­tion enligt lagen (1936: 506) om f öre"' -​for­hand­lings­rätt. i i ¬ 30 § sjö­man, som vill utnyttja rätt tiu fri resa enligt 29 §, skall göra sfs 1973: 282 skri­fi­lig fram­ställ­ning därom sam­ti­digt som han begär semes­ter eller 3nnan ledig­het eller säger upp sitt anställ­nings­av­tal, 31 § sjö­man har rätt till fri resa med under­håll till sin hem­ort, om arbets­gi­va­ren eller sjö­man­nen har sagt upp anställ­nings­av­ta­let på grund av s juk­dom eller skada som avses i 17 §, sjö­man­nen har samma rätt pin h an har från­trätt anställ­nings­av­ta­let av annan grund men sådan sjuk­dom eller skada förelåg när anställ­ningen upp­hörde. sjö­man har dock ej rätt till fri hem­resa enligt första styc­ket, om han för­teg sjuk­do­men eller ska­dan när han ingick anställ­nings­av­ta­let eller om h an, utom såvitt angår köns­sjuk­dom, där­ef­ter har ådra­git sig den upp­så­ti­i­gcn eller genom grovt vål­lande. har arbets­gi­vare eller arbets­ta­gare sagt upp anställ­nings­av­ta­let på crund av havan­de­skap som avses i 17 § äger första styc­ket mot­sva­ran de tillämpning-​​ rätt till fri hem­resa före­lig­ger dock ej, om kvin­nan för­teg sitt till­stånd när hon ingick anställ­nings­av­ta­let, 32 § sjö­man, som blir fri från sin anställ­ning enligt 9, 10 eller 11 § och e j är berät­ti­gad till resa enligt 29 §, har rätt till fri resa med under håll t ill när­maste ort, där avta­let skulle från­trä­das efter upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida. i fall som avses i första styc­ket äger 30 § mot­sva­rande tillämp­ning. 33 § resa, som avses i 29, 31 eller 32 §, skall ord­nas av arbets­giva ren eller, om detta ej kan ske, av svensk utlands­myn­dig­het. lön o ch vår d till följd av sjuk­dom eller skada, m. m. 34 § när sjö­man har befatt­ning på far­tyg utgår lön, även om han är arbetso­för­mögen på grund av sjuk­dom eller skada. har sjö man sjukdo m eller skada, när han läm­nar befatt­ning på far- bg> u tgår lön för sådan tid där­ef­ter under vil­ken han är arbetso­förmö gen på gr und av sjuk­do­men eller ska­dan. lönen utgår från dagen efter äcn d å han lämn ade befatt­ningen under högst 60 dagar, om befatt­ning en a vsåg utri­kes far t, eller högst 30 dagar, om befatt­ningen avsåg inri kes fart. blir sjö­man under vän­te­tid arbetso­för­mögen på gru nd av sjuk- eller skada, har han ratt till lön under den tid han är arbetsoför-​​ ttiö­gen. lönen utgår från dagen efter den då han blev arbetso­för­mögen ttn­der högst 60 dagar, om han under anställ­nings­ti­den senast haft be fatt­ning på far­tyg i utri­kes fart, och i annat fall under högst 30 dagar. § sjö­man har ej rätt till lö n enligt 34 §, om han är arbetsoförmö-​​ gen på gr und av sjuk­dom eller skada, som han för­teg vid anställ­nings avta­lets ingå­ende eller som han, utom såvitt angår köns­sjuk­dom, där efter har ådra­git sig upp­såt­li­gen eller genom grovt vål­lande. rätt till lön enligt 34 § före­lig­ger ej heuer om sjö­man­nens anställ-​​ "lings­av­tal sagts upp på grund av för­hål­lande som avses i 18 § första 1, 3, 4. 5 eller 6. det­sam ma gäl­ler om avta­let sagts upp på grund för­hål­lande som avses i 18 § första styc­ket 2 och sjö­man­nen sak­nat gil­tig ursäkt för sin ute­varo. ¬ sfs 1973:282 under tid, när når bj. 504 sjö­man­nen har ej rätt till lön enligt 34 § andra styc­ket han erhål­ler lön från annan arbets­gi­vare. 36 § sjö­man ä r skyl­dig att under­kasta sig läkar­un­der­sök­ning, nä fäl­ha­va­ren begär det. kan det anta­gas att sjö­man­nen är sjuk eller ska­dad, skall bcfål­ha­var såvitt möj­ligt låta honom under­sö­kas av läkare, om sådan undcrsöl" ning ej fram­står såsom uppen­bart opå­kal­lad. läkar­un­der­sök­ning, som avses i för sta eller andra styc­ket, skall bekos-​​ tas av arbets­gi­va­ren. 37 § befäl­ha­va­ren skall sörja för att sjuk eller ska­dad sjö man, som har befatt­ning på far­tyg, erhål­ler betryg­gande vård ombord eller i'land. vår­den omfat­tar också under­håll, läkar­be­hand­ling och läke­me­del. kan det anta­gas att sjö­man har sjuk­dom, som med­för fara fö r d e ombord­va­rande, skall befäl­ha­va­ren låta föra honom i land, om betrjg-​​ gande åtgär­der ej kan vid­ta­gas ombord. är sjö­man sjuk eller ska­dad under vän­te­tid, åvi­lar sk yldig­he­ten en ligt första styc­ket arbets­gi­va­ren. 38 § arbets­gi­va­ren skall b estrida kost­na­den för vård av sjuk eller ska dad sjö­man, som har befatt­ning på far­tyg. har sjö­man sjuk­dom eller skada när han läm­nar befatt­ning på far­tyg eller får han sjuk­dom eller skada under vän­te­tid, skall ar bets­gi­va­ren be strida kost­na­den för vård av sjö­man­nen under högst 42 dagar eller, om sjö­man­nen vår­das i annat land än det där han är bosatt, under högst 84 dagar. 39 § arbets­gi­va­rens skyl­dig­het att bestrida kost­nad för vård enligt 38 § andra styc­ket upp­hör, om vår­den ej har åtnju­tits inom sex m å nader från det sjö­man­nens behov av vård inträdde. har sjö­man­nen under anställ­nings­ti­den haft befatt­ning på far­tyg, upp­hör arbets­gi­va­rens skyl­dig­het dock tidi­gast sex måna­der efter det att sjö­man­nen se nast läm­nade sådan befatt­ning. visar sjö­man att han på grund av omstän­dig­het, som han ej r ädtr över, ha r sak­nat möj­lig­het att åtnjuta vår­den inom den tid so m ang^ i första styc­ket, för­länges arbets­gi­va­rens skyl­dig­het att bestrida sjuk­hus vård och där­med sam­man­häng­ande kost­na­der till ett år. 40 § sjö­man h ar ej rätt till fri sjuk­vård enligt 38 § för sjuk­dom ell" skada, som han för­teg vid anställ­nings­av­ta­lets ingå­ende eller som utom såvitt angår köns­sjuk­dom, där­ef­ter har ådra­git sig upp­såt­lig'^" ^ genom grovt vål­lande. 41 § har sjö­man köns­sjuk­dom i smitt­samt skede när han att­ning pa far­tyg, ersät­ter stats­ver­ket arbets­gi­va­rens kost­nad hus­värd, läkart­chand­ling och läke­me­del enligt 38 § andra stycke. var en utgått i annat land än det där sjö­man­nen är bosatt. § avli­der sjö­man när han har befatt­ning på far­tyg, ^. jör- ^arcn under­rätta sjö­man­nens när­maste anhö­riga om döds­fal­let och ¬ ja f ör han s begrav­ning. sker eld­be­gäng­else, sva­rar befäl­ha­va­ren också sfs 1973:282 för att urna inne­hål­lande askan sän­des hem. befäl­ha­va­ren skall sna­rast möj­ligt i vitt­nens när­varo upp­teckna vad jen avlidne har efter­läm­nat på far­ty­get och sörja för att kvar­lå­ten­ska­pen avläm­nas ti ll döds­bo­de­lä­garna eller till annan för deras räk­ning. i den kvar­lå­ten­ska­pen ar utsatt för för­skäm­ning eller snar för­stö­relse, får befäl­ha­va­ren sälja den på lämp­ligt sätt eller bort­skaffa den. för­sälj nings­sum­man skall redo­vi­sas till döds­bo­de­lä­garna eller till annan för jcras räk­ning. avli­der sjö­man under vän­te­tid, åvi­lar skyl­dig­he­terna enligt första och andra styc­kena arbets­gi­va­ren. 43 § kost­nad fö r sjö­mans begrav­ning och kost­nad som för­an­le­des av eld­be­gäng­else skall bestri­das av arbets­gi­va­ren, om döds­fal­let inträf­far medan sjöm annen har befatt­ning på far­tyg eller vår­das på arbets­giva rens bekost­nad eller under vän­te­tid. 44 § har arbets­gi­va­ren enligt denna lag orsa­kats kost­nad för svensk eller här i riket bosalt utländsk sjö­mans sjuk­vård men är han enligt jagen e j skyl­dig att bestrida kost­na­den, ersät­ter stats­ver­ket denna. där vid äger dock bestäm­mel­serna j 38 och 39 §§ om begräns­ning av arbets giva­rens ansvar mot­sva­rande tillämp­ning på stats­ver­ket. fartj'gsar­bete 45 § man­lig arbets­ta­gare får ej använ­das i far­tygs­ar­bete före det kalen­derår under vil­ket han fyl­ler 16 år eller innan han full­gjort sin skol­plikt. kvinn­lig arbets­ta­gare får ej använ­das i far­tygs­ar­bete, om hon är under 18 år. den s om är under 18 år får använ­das i far­tygs­ar­bete som eldare en dast om sjö­farts­ver­ket med­ger det. 46 § far­tygs­ar­bete skall ord­nas med hän­syn till vars och ens befatt ning ombo rd och, såvitt möj­ligt, även till arbets­ta­gar­nas fort­satta ut bild­ning. § sjö­man skall efter­komma för­mans order angå­ende tjäns­ten och "ofia följa givna före­skrif­ter. arbets­ta­gare, som avses i 1 § andra eller tredje styc­ket, är skyl­dig att utföra sådant arbete som befäl­ha­va­ren fin­ner nöd­vän­digt att ålagga honom av hän­syn till säker­he­ten ombord. § sjö­man är ej skyl­dig att utföra arbete, som är före­mål för lock out ell er för tillå­ten strejk, bloc­kad, boj­kott eller annan där­med jäm- plig strids­åt­gärd, om far­ty­get lig­ger i svensk hamn eller i utländsk °ssnings-​​j lastnings-​​ eller upp­lägg­nings­hamn. sjö­man som står utan­för arbets­kon­flikt skall full­göra sina van­liga ar- betsa­lig­gan­den. ha n ur även skyl­dig att utföra skydds­ar­bete. till skydds­ar­bete hän­fö­res arbete, som vid ett kon­flikt­ut­brott fordras avveck­ling av verk­sam­he­ten på ett tek­niskt för­svar­ligt sä tt eller ti ¬ .nil or! före­byg­gande av f ara för män­ni­skor eller skada på far­ty­get, las­ten sfs 1973:282 «bclc, som n ä^*' skyl­dig att utföra på grund av sär­skild fore­skrift i svensk lag. 49 § under far­tygs uppe­håll i hamn eller på annan säker ankarn] är sjö­man skyl­dig att stanna ombord under fri­tid endast om det­besr med hän­syn till far­ty­gets, de ombord­va­ran­des eller las­tens sä kerh! eller till far­ty­gets före­stå­ende avresa eller for­hal­ning. 50 § egen­dom, som sjö­man läm­nar kvar ombord vid anställ­ning­ens upp­hö­rande, skall av reda­ren för\mras för sjö­man­nens räk­ning, fden mån egen­do­men med hän­syn till sin beskaf­fen­het, kost­na­derna för för. varing eller övriga omstän­dig­he­ter ej kan för­va­ras utan olä­gen­het, får den säl­jas på lämp­ligt sätt. för­sälj­ning får också ske, om s jömannen ej inom et t år från det han läm­nade sin anställ­ning hos reda­ren begärt alt återfå egen­do­men. har sjö­man vid anställ­ning­ens upp­hö­rande läm­nat kvar egen­dom pä far­tyg, får reda­ren till säker­het för ford­ran, som upp­kom­mit mot sjö man­nen i sam­band med anställ­ningen, hålla kvar så myc ket av egendo men som sva­rar mot ford­ran, tills sjö­man­nen gör rätt för sig eller stäl­ler säker­het. 51 § sjö­man f år ej taga med något ombord som kan utsätta far­ty­get, ombord­va­rande eller last för även­tyr eller vålla oord­ning ombord. han får ej hel­ler utan reda­rens sam­tycke taga med han­dels­va­ror för egen eller annans räk­ning. har sjö­man­nen tagit med gods i strid mot första styc­ket, skall han erlägga frakt och ersätta upp­kom­men skada. kan det anta­gas att något olov­li­gen har tagits med ombord, får be fäl­ha­va­ren i vitt­nens när­varo låta under­söka sjö­män­nens utrj'mmen. det som olov­li­gen har tagits med får befäl­ha­va­ren taga i för\'ar, låta föra i land eller, om det är nöd­vän­digt, för­störa. 52 § om befäl­ha­vares ansva­rig­het för skada finns bestäm­mel­ser i sjö lagen (1891 nr 35 s. 1). i fråga om annan sjö­mans ansva­rig­het för skada, som ha n v ållar i tjäns­ten, gäl­ler bestäm­mel­serna i ska­de­stånds­la­gen (1972: 207) o m ar bel­s­ta­ga­res ska­de­stånds­an­svar. tvångs­me­del tipp­rätt­hålla ord­ning ombord får befäl­ha­va­ren vald som med hän­syn till omstän­dig­he­terna kan anses försvarligt-​​ • samma gäl­ler den som befäl­ha­va­ren beord­rar att biträda här­vid ocn som utan anma­ning kom­mer befäl­ha­va­ren till hjälp. en som i fall som avses i första styc­ket gjort större våld i,,,,, a a an som är med­gi­vet dömes lik­väl ej till ansvar, om j.jn broll^^'^ svår­li­gen kunde besinna sig. f' """ för som eljest är stadga ¬ 54 § begsr sjö­man brott för vil­ket kan följa fäng­else i minst ett är upp­täc­kes brot­tet nar far­ty­get ej befin­ner sig i svensk hamn, sknli befäl­ha­va­ren se till att sjö­man­nen ej läm­nar far­ty­get om befäl­ha­va­ren fio­ner öct nöd­vän­digt, får han hålla sjö­man­nen i för­var ombord tills denne ka n över­läm­nas till svensk utlands­myn­dig­het eller till polis­myn dig­het hä r i riket. befäl­ha­va­ren är ansva­rig för att den brotts­lige ej be hand­las sträng­are än nöd­vän­digt. sär­skilda bestäm­mel­ser 55 § sjö­man få r utan kost­nad anlita svensk utlands­myn­dig­het f ör att sända löne medel fr ån utlan­det till sve­rige. st aten är ansva­rig för för sän­del­sen. 56 § sjö­man kan fordra, att lön, som till­kom­mer honom, eller del därav eft er dragse­del månat­li­gen beta­las ut till bestämd per­son här i lan­det eller för sjö­man­nens räk­ning sät­tes in i svensk bank. utan sjö­man­nens sam­tycke får avdrag göras i dragse­dels­be­lop­pet endast i den mån den övtiga lö nen ej för­slår till att gälda belopp, fö r vil­ket sjö­man­nen enligt lag eller annan för­fatt­ning är skyl­dig vid­kän nas avdrag i lön, eller till kvitt­ning, när sådan får äga rum enligt lagen {1970; 215) om arbets­gi­vares kvitt­nings­rätl 57 § har sjuk eller sk adad sjö­man utom­lands skilts från befatt­ning pä far­tyg eller på egen begä­ran läm­nat sin befatt­ning eller har sjö­man utom­lands skilts från befatt­ning enligt 18 §, får löne­be­lopp, som till­kom mer sjö­man­nen och är för­fal­let till betal­ning, till­stäl­las svensk utlands myn­dig­het, när det behövs med hän­syn till sjö­man­nens väl­färd. i den mån be lop­pet ej behövs f ör att täcka utgif­ter för sjö­man­nens räk­ning, över­läm­nar myn­dig­he­ten det­samma till sjö­man­nen, om denne ej befin ner si g i sådant till­stånd, att han är oför­mögen att handha sina ange- lägcn­betcr. § befäl­ha­va­ren skall se till att exem­plar av denna lag, lagen (1963; ri4) om semes­ter, lagen (1965: 719) om säker­he­ten på far­tyg, kungö rel­sen (1965: 90s) med tillämp­nings­fö­re­skrif­ter till lagen den 19 no vem­ber 1965 (nr 719) om säker­he­ten på far­tyg och tillämp­liga kol­lek tivav­tal finns till­gäng­liga på far­tyg et. kör­ningen eller myn­dig dan­tag från första styc­ket. sfs 1973; 282 luins iiii­gan­gi­iga pa lar­tyg onungen eller myn dig­het som konungen bestäm­mer får medge un - tntap frun § har far­tygs re dare eller ägare helt eller del­vis upp­lå­tit drif­ten av ®'^tygct til! utlän­ning, får konungen eller myn­dig­het som konungen be- stam­mer efte r ansö­kan av reda­ren eller, om denne är utlän­ning, äga­ren jl^^dge, att denna lag helt eller del­vis ej skall gälla. med­gi­vande skall ^grän­sas till viss tid och för­e­nas med de vill­kor som behövs. med­gi­vande enligt för sta styc­ket får läm­nas endast om sär­skilda skäl mre­lig­ger och det vjsas, att arbets­ta­garna på far­ty­get genom utländsk ^gmift­ning eller på annat sätt i rim­lig utsträck­ning uuför­säk­ras skydd c hän­se­en­den som regle­ras i d enna lag och i kol­lek­tivav­tal, som på ax- '^^tagar­si­dan slu­tits eller god­känts av orga­ni­sa­tion, vil­ken är att anse 507 ¬ sfs 1973:282 som huvud­or­go­ni­sat­fon enligt lagen (1936: 506) om före nings, och ^ hand­lings­rätt. innan ansö­kan pro­vas skall sam­rad ske med d e s,, orga­ni­sa­tio­ner som repre­sen­te­rar redare och ombor­dan­stäuda. ^ änd­ras de för­ut­sätt­ningar som lig­ger till grund för med­gi­vande enl' första styc­ket, skall den som erhål­lit med­gi­van­det eller far­ty­gets ^,5 havare oför­dröj­li­gen under­rätta den myn­dig­het som lämn at med­gi­van det om änd­ringen. myn­dig­he­ten kan i sådant fau före­skriva andra vill kor för med­gi­van­det eller, om änd­ringen inne­bär risk för de a nsfåll­das skydd, åter­kalla det. med­gi­vande kan också åter­kal­las, om dä ri före- skrivna vill­kor ej iakt­ta­ges. 60 § konungen får för­ordna att denna lag helt eller del­vis skall gälla även sjö­man pa utländskt far­tyg. 61 § har sjö­man i sin anställ­ning annan arbets­gi­vare än reda­ren, sva. rar reda­ren jämte arbets­gi­va­ren för arbets­gi­va­rens skyl­dig­he­ter mot sjö man­nen enligt denna lag. 508 ansvars­be­stäm­mel­ser 62 § till böter dömes den som bry­ter mot 15 § första ell er a ndra styc­ket, 20 § första styc­ket, 21 § första styc­ket jäm­fört med 2 2—24 §, 26 § tredje styc­ket, 27 § tredje styc­ket eller 37 §. till böter dömes befäl­ha­vare so m bry­ter mot 45 §. sker för­se­else m ot 15 § första eller andra styc­ket och visar arbetsgi varen att han gjort vad på honom skä­li­gen ankom­mit för att för­hindra för­se­el­sen, är han fri från ansvar. 63 § bry­ter befäl­ha­vare mot 37 § första eller andra styc­ket eller 45 §, dömes sjö­man­nens arbets­gi­vare till böter, om han känt till eller bort känna till för­se­el­sen och ej visar att han gjort vad på honom skä­li­gen ankom­mit för att för­hindra för­se­el­sen. äsi­do­sät­tes 15 § första eller andra styc­ket, 37 § första eller a ndra styc­ket eller 45 § i fråga om arbets­ta­gare som är anställd av annan än reda­ren, dömes re daren till böter, om han ej visar att han gjort vad pa honom skä­li­gen ankom­mit för att för­hindra för­se­el­sen. använ­des a rbets­ta­gare i far­tygs­ar­bete i strid mot 45 §, dö mes vård nads­ha­va­ren till böter, om han känt till för­se­el­sen. 64 § till böter eller fäng­else i högst sex måna­der dömes leda­mot a far­lyg­s­nämnd, som vid sin med­ver­kan i nämn­den är par­tisk eller bns i omsorg. leda­mot av far­tygs­nämnd får ej obe­hö­ri­gen yppa vad han rit i denna egen­skap. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­samhe ter häre­mot dömes till böter eller fäng­else i högst ett år. 65 § med­ta­ger sjö­man i strid mot 51 § första styc­ket utsatta far­ty­get, ombord­va­rande eller last för även­tyr elle r välla ning ombord, dömes till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. § till böter eller fäng­else i högst sex måna­der dömes d^ ^ miss­bru­kar rät­ten att bruka våld enligt 53 § första styc­ket eller nägon 1 för­var ombord enligt 54 §. ¬ ^7 § för­gri­per sig sjö­man med våld eller hot om våld på befälha-​​ sfs j973: 282 varcn el ler annan för­man på far­ty­get i den­nes tjäns­teut­öv­ning eller för alt t vinga honom till dier hindra honom från tjäns­teåt­gärd eller häm- för späan åtgärd, domes till fäng­else i högst två år . brot­tet ringa, domes till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. 58 § gör sjö­män myteri genom att visa upp­såt att med för­e­nat våld sj!!a sig upp befäl­ha­va­ren, domes anstif­tare och anfö­rare till fäng else i hö gst tvä år samt annan del­ta­gare till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. har del­ta­gare i myteri gått till för­e­nat våld på per­son eller egen­dom, domes anstif­tare och anfö­rare till fäng­else i högst sex år samt annan del­ta­gare till fäng­else i högst t:x'å år. 69 § för för­be­re­delse eller stamp]ing tili brott som avses i 68 § eller unt­ler­läten­het alt avslöja s ådant brott dömes till ansvar enligt vad som stad­gas i 23 kap. brotts­bal­ken. det­samma gäl­ler för­sök eller för­bere delse ti ll brott som avses i 67 §, om ej brot­tet skulle ha varit att anse som ringa om det full­bor­dats. 70 g åsi­do­sät­ter sjö­man i annat fall än som avses i 62, 65 eller 67— 69 § upp­såt­li­gen sin skyl­dig­het enligt 47 § första styc­ket att efter­kom ma g iven order eller före­skrift och har ordern eller före­skrif­ten bety delse för fart3'gcts, ombord­va­ran­des eller las­tens säker­het, domes till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. 71 § den som erhål­lit med­gi­vande enligt 59 § dömes till böter eller fäng­else i h ögst ett år, om i med­gi­van­det angi­vet vill­kor åsi­do­sat­tes eller under­rät­telse ej sker enligt 59 § tredje styc­ket. första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning på befäl­ha­va­ren. 72 § all­mänt åtal for brott mot tyst­nads­plikt enligt 64 § andra styc­ket får vä ckas endast om mål­sä­gande anger brot­tet till åtal eller åtal är påkal­lat från all­män syn­punkt. all­mänt åtal för brott som avses i 70 § får väc­kas endast om re daren, befäl­ha­va­ren eller mål­sä­gande anger brot­tet till åtal eller åtal är påkal­lat från all­män syn­pimkt. '3 § vid tillämp­ning av 62, 63, 66—69, 71 eller 72 § jära­stäl­les med '^fäl­ha­vare den som trätt i befäl­ha­va­rens ställe. § till straff enligt denna lag skall ej dömas, om gär­ningen är be- 3gd med sträng­are straff i annan lag. dom­stol § ont behö­rig­het för tings­rätt att upp­taga tvis­te­mål enligt denna p® eål­ler, utö­ver bestäm­mel­serna i 10 kap. rät­te­gångs­bal­ken, att talan j vac­kas vid tings­rät­ten för den ort där far­ty­get finns eller där far- har sin hem­ort. ^ flera redare i ett far­tyg, skall far­ty­gets hem­ort anses som rede­ri­ets iie­in­vist. 509 ¬ sfs 1973: 282 5 mål om ansvar för brott som avses i denna lag får „pp, göte­borgs ungs­fått . om behong dom­stol e, f.nns enligt 19 gångsb­nlkcn. över­gångs­be­stäm­mel­ser 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1973. 2. genom den nya lagen upp­hä­ves sjö­mansla­gen (19 52:530) medde begräns­ningar som föl­jer av 4—9 n edan. 3. har sjö­man rätt till fri resa enligt 29 § i den nya la gen m en un- der­sti­ger hans sam­man­häng­ande anställ­nings­tid i utri­kes fart h os sam- me arbets­gi­vare eller på samma far­tyg tolv måna­der, är sjö­man­nen skyl­dig att, om arbets­gi­va­ren begär det, skjuta upp hem­re­san, d ock längst till den 1 okto­ber 1973. 4. åtnju­ter befäl­ha­vare andel av far­ty­gets frakt m. m. enligt 8 § i den gamla lagen och har han ingått tjäns­te­av­ta­let före nya lagens ikraft trä­dande, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser om beräk­ning av ande­len. 5. i fråga om den som före nya lagens ikraft­trä­dande avske­dats fran tjäns­ten enligt den gamla lagen eller utnytt­jat rätt att erhålla ent­le­di­gan de enligt 37, 38 eller 39 § eller 40 § första styc­ket i sist­nämnda lag, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser om rätt till lön och fri resa med u nder­håll. 6. har tjäns­te­av­tal upp­hört att gälla före nya lagens ikraft­trä­dande på grund av för­hål­lande som avses i 6 eller 41 § i den ga mla lagen, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser om rä tt till lön och fri resa med under­håll. 7. i fråga om ersätt­ning för sådan för­lust av per­son­lig egen­dom som inträf­fat före nya lagens ik raft­trä­dande gäl­ler äldre bestäm­mel­ser. 8. har före nya lagens ikraft­trä­dande mönst­rings­för­rät­ta­res p rov ning begärts eller tvist hän­skju­tits till kon­sul enligt 43 § i de n g amla lagen, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser om sakens vidare pröv­ning. har mönst­rings­för­rät­tare eller kon­sul med­de­lat beslut enligt 4 3 § i den gamla lagen, tilläm­pas 73 § första styc­ket 5 och andra styc­ket sam ma lag på beslu­tet. 9. i fråga om beslut av disci­plin­nämnd om disci­plin­bot gällc bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het av beslu­tet, pröv­ning av detta hos mönst rings­för­rät­tare eller vid dom­stol, efter­skän­kande av disci­plin­bot o c redo­vis­ning och använd­ning av löne­me­del, som från­gått sjö­man­nen. ^ 10. före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning å' skrift, som ersatts genom bestäm­melse i denna lag, tilläm­pas i s a den nya bestäm mel­sen. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och m c kungl. sigill bekräfta låtit. stock­holms slott den 18 m aj 1973. under hans majcts min alle­ma­digste konungs och her­res sjuk­dom: 510 carl gustaf (l. s.) bengt (kom­mu­ni­ka­tionsd p * ¬