Lag (2016:145) om erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2016:145
Depar­te­ment: Utri­kes­de­par­te­men­tet HI
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2021:329
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2016:145
Depar­te­ment/myn­dig­het: Utri­kes­de­par­te­men­tet HI
Utfär­dad: 2016-​03-03
Änd­rad: t.o.m. SFS

2021:329
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Syfte och tillämp­nings­om­råde

1 §   Genom denna lag genom­förs all­männa bestäm­mel­ser i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2005/36/EG av den 7 sep­tem­ber 2005 om erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2013/55/EU (yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet).

Sär­skilda bestäm­mel­ser som genom­för delar av yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet som endast rör vissa regle­rade yrken finns i de för­fatt­ningar där utö­van­det av dessa yrken regle­ras.

2 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om till­fäl­lig yrkes­ut­öv­ning och om erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner för den som vill utöva ett regle­rat yrke i Sve­rige, som anställd eller som egen­fö­re­ta­gare, och som har för­vär­vat yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner eller fått dem erkända i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller i Schweiz.

I 18 och 19 §§ finns även bestäm­mel­ser om
   1. erkän­nande av yrkes­prak­tik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz, och
   2. euro­pe­iskt yrkes­kort för den som vill utöva ett regle­rat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

3 §   Denna lag gäl­ler inte för den som vill utöva ett regle­rat yrke som
   1. inne­bär anställ­ning i offent­lig tjänst, eller
   2. är för­e­nat med offent­lig makt­ut­öv­ning.

4 §   Denna lag gäl­ler inte för ett regle­rat yrke om det i en annan lag eller för­fatt­ning finns sär­skilda bestäm­mel­ser om erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner för det yrket och om de bestäm­mel­serna grun­dar sig på andra bin­dande rätts­ak­ter antagna inom Euro­pe­iska uni­o­nen än yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet.

För advo­ka­tyr­ket gäl­ler endast 19 b §. Bestäm­mel­ser som i övrigt för det yrket genom­för yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet i tillämp­liga delar finns i rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2021:329).

Uttryck i lagen

5 §   I denna lag avses med
   1. yrkes­ut­ö­vare: den som vill utöva ett regle­rat yrke i Sve­rige, som anställd eller som egen­fö­re­ta­gare, och som har för­vär­vat yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz,
   2. regle­rat yrke: yrkes­verk­sam­het där det genom lag, för­ord­ning eller andra före­skrif­ter, direkt eller indi­rekt, krävs bestämda yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner för att få till­träde till eller utöva verk­sam­he­ten eller någon form av denna eller använda en viss yrkes­ti­tel,
   3. yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner: kva­li­fi­ka­tio­ner som inty­gas i ett bevis på for­mella kva­li­fi­ka­tio­ner, ett kom­pe­tens­be­vis eller yrkes­er­fa­ren­het,
   4. bevis på for­mella kva­li­fi­ka­tio­ner: ett examens-​​, utbildnings-​​ eller annat behö­rig­hets­be­vis som antingen har utfär­dats av en myn­dig­het eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser en yrkes­ut­bild­ning som huvud­sak­li­gen har ägt rum i någon av dessa sta­ter eller som har utfär­dats i en annan stat om inne­ha­va­ren har tre års yrkes­er­fa­ren­het inom det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz och bevi­set har erkänts av den sta­ten,
   5. kom­pe­tens­be­vis: ett bevis som har utfär­dats av en myn­dig­het eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser
      a) en utbild­ning som inte utgör en del av ett examens-​​ eller utbild­nings­be­vis över en utbild­ning inom grund­sko­lan, gym­na­sie­sko­lan eller efter­gym­na­sial utbild­ning,
      b) ett sär­skilt prov som inte före­gås av någon utbild­ning, eller
      c) yrkes­ut­öv­ning i en stat inom EES eller i Schweiz på hel­tid under tre år i följd eller på del­tid under mot­sva­rande tid under de senaste tio åren,
   6. yrkes­er­fa­ren­het: fak­tiskt och lag­ligt utö­vande av det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz,
   7. regle­rad utbild­ning: all utbild­ning som sär­skilt utfor­mats för ett visst yrke och som omfat­tar en eller flera kur­ser som vid behov kom­plet­te­ras genom sådan yrkes­ut­bild­ning, prov­tjänst­gö­ring eller yrkes­ut­öv­ning som har fast­ställts i för­fatt­ning eller som över­va­kas eller har god­känts av en myn­dig­het,
   8. yrkes­prak­tik: en period med prak­tik som sker under hand­led­ning, för­ut­satt att den utgör ett vill­kor för till­träde till ett regle­rat yrke, och som äger rum under eller efter en avslu­tad utbild­ning som leder till ett exa­mens­be­vis,
   9. euro­pe­iskt yrkes­kort: ett elektro­niskt bevis på antingen att inne­ha­va­ren upp­fyl­ler alla vill­kor för att till­fäl­ligt utöva yrket i en stat inom EES eller i Schweiz eller att inne­ha­va­rens yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner har erkänts för eta­ble­ring i en sådan stat,
   10. auto­ma­tiskt erkän­nande: erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner utan bedöm­ning av kva­li­fi­ka­tio­ner­nas inne­håll eller jäm­fö­relse med svenska kva­li­fi­ka­tio­ner,
   11. lag­li­gen eta­ble­rad: som upp­fyl­ler alla krav för att utöva ett yrke och som sta­dig­va­rande utö­var yrket som anställd eller egen­fö­re­ta­gare,
   12. gemen­sam utbild­nings­ram: en upp­sätt­ning mini­mikrav för kun­ska­per, fär­dig­he­ter och kom­pe­ten­ser som behövs för att utöva ett spe­ci­fikt yrke och som gäl­ler i flera sta­ter inom EES samt, i före­kom­mande fall, i Schweiz, och
   13. gemen­samt utbild­nings­prov: ett stan­dar­di­se­rat lämp­lig­hets­prov som finns till­gäng­ligt i flera sta­ter inom EES samt, i före­kom­mande fall, i Schweiz och är reser­ve­rat för inne­ha­va­ren av en sär­skild yrkes­kva­li­fi­ka­tion.

Till­fäl­lig yrkes­ut­öv­ning i Sve­rige

6 §   En yrkes­ut­ö­vare har rätt att till­fäl­ligt utöva ett regle­rat yrke i Sve­rige, om yrkes­ut­ö­va­ren är lag­li­gen eta­ble­rad i en annan stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke och yrket är regle­rat i eta­ble­rings­sta­ten.

Om yrket inte är regle­rat i den stat där yrkes­ut­ö­va­ren är lag­li­gen eta­ble­rad, för­ut­sät­ter rät­ten att till­fäl­ligt utöva ett regle­rat yrke i Sve­rige att yrkes­ut­ö­va­ren har utö­vat yrket i minst ett år i en eller flera andra sta­ter inom EES eller i Schweiz under de tio år som före­går utö­van­det av yrket i Sve­rige.

Yrkes­er­fa­ren­het enligt andra styc­ket får dock inte krä­vas som för­ut­sätt­ning för till­fäl­lig yrkes­ut­öv­ning i Sve­rige, om utbild­ningen för yrket är regle­rad i eta­ble­rings­sta­ten.

7 §   Till­fäl­lig yrkes­ut­öv­ning enligt 6 § för­ut­sät­ter, i de fall det sär­skilt före­skrivs, en för­hands­un­der­rät­telse från yrkes­ut­ö­va­ren och en för­hands­kon­troll av den­nes yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner.

Bestäm­mel­ser om för­hands­un­der­rät­telse, för­hands­kon­troll, till­syn och disci­plinåt­gär­der vid till­fäl­lig yrkes­ut­öv­ning finns i de för­fatt­ningar där utö­van­det av yrket regle­ras.

Eta­ble­ring i Sve­rige

Inne­bör­den av ett erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner

8 §   Ett erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner i de fall som avses i 10-16 §§ ger yrkes­ut­ö­va­ren rätt till till­träde till ett regle­rat yrke i Sve­rige som yrkes­ut­ö­va­ren är behö­rig att utöva i en annan stat inom EES eller i Schweiz och där­med rätt att utöva det yrket på samma vill­kor som om yrkes­ut­ö­va­ren hade för­vär­vat sina yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner här i lan­det.

Ett erkän­nande enligt första styc­ket sker genom beslut om
   1. erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner, eller
   2. utfär­dande av ett euro­pe­iskt yrkes­kort, för­ut­satt att Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har anta­git genom­fö­ran­de­ak­ter om yrkes­kor­tet.

Den gene­rella ord­ningen för erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner

9 §   Bestäm­mel­serna i 10 och 11 §§ om den gene­rella ord­ningen för erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner gäl­ler för alla regle­rade yrken som inte omfat­tas av någon annan ord­ning för erkän­nande enligt denna lag och för de yrkes­ut­ö­vare som inte upp­fyl­ler vill­ko­ren för någon annan ord­ning för erkän­nande enligt denna lag.

10 §   En yrkes­ut­ö­vares yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner ska erkän­nas om yrkes­ut­ö­va­ren inne­har det kom­pe­tens­be­vis eller bevis på for­mella kva­li­fi­ka­tio­ner som krävs av en annan stat inom EES eller av Schweiz för till­träde till eller utö­vande av yrket inom dess ter­ri­to­rium och yrket är regle­rat i den sta­ten.

En yrkes­ut­ö­vares yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner ska även erkän­nas om yrkesutöva-​​ren
   1. har ett eller flera kom­pe­tens­be­vis eller bevis på for­mella kva­li­fi­ka­tio­ner utfär­dat av en annan stat inom EES eller av Schweiz och yrket inte är regle­rat i den sta­ten, och
   2. på hel­tid i ett år eller på del­tid under mot­sva­rande tid under de senaste tio åren har utö­vat yrket i en annan stat inom EES eller i Schweiz och yrket inte är regle­rat i den sta­ten.

Yrkes­er­fa­ren­het enligt andra styc­ket 2 får inte krä­vas som för­ut­sätt­ning för ett erkän­nande om bevi­set på for­mella kva­li­fi­ka­tio­ner enligt andra styc­ket 1 avser en regle­rad utbild­ning.

11 §   Ett erkän­nande enligt 10 § för­ut­sät­ter en bedöm­ning av yrkes­ut­ö­va­rens yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner. Bedöm­ningen kan, i de fall det sär­skilt före­skrivs, med­föra att ett erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­nerna vill­ko­ras, begrän­sas eller nekas.

Auto­ma­tiskt erkän­nande av yrkes­er­fa­ren­het vid sam­ord­nade krav på yrkes­er­fa­ren­het

12 §   Om ett yrke är regle­rat endast genom att det ställs krav på kun­skap och för­måga av all­män, affärs­mäs­sig eller yrkes­mäs­sig art för till­träde till eller utö­vande av någon av de verk­sam­he­ter som anges i bilaga IV till yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet, ska en yrkes­ut­ö­vares yrkes­er­fa­ren­het som inne­bär utö­vande av verk­sam­he­ten i en annan stat inom EES eller i Schweiz i enlig­het med det som anges i arti­kel 17, 18 eller 19 i yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet erkän­nas auto­ma­tiskt.

Auto­ma­tiskt erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner vid sam­ord­nade krav på utbild­ning

13 §   En yrkes­ut­ö­vares yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkes­verk­sam­het som apo­te­kare, barn­morska, läkare, spe­ci­a­list­lä­kare, sjuk­skö­terska med ansvar för all­män hälso-​​ och sjuk­vård, tand­lä­kare eller spe­ci­a­list­tand­lä­kare, ska erkän­nas auto­ma­tiskt i de fall som anges i före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till pati­ent­sä­ker­hets­la­gen (2010:659).

14 §   En yrkes­ut­ö­vares yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkes­verk­sam­het som vete­ri­när, ska erkän­nas auto­ma­tiskt i de fall som anges i före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen (2009:302) om verk­sam­het inom dju­rens hälso-​​ och sjuk­vård.

Auto­ma­tiskt erkän­nande vid gemen­samma utbild­nings­prin­ci­per

15 §   En yrkes­ut­ö­vares yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner ska erkän­nas auto­ma­tiskt om yrkes­ut­ö­va­ren har ett bevis på yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner som har för­vär­vats på grund­val av en gemen­sam utbild­nings­ram som har fast­ställts i en dele­ge­rad akt och anta­gits av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen enligt arti­kel 49a i yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet.

Första styc­ket gäl­ler endast om Sve­rige har infört den gemen­samma utbild­nings­ra­men.

16 §   En yrkes­ut­ö­vares yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner ska erkän­nas auto­ma­tiskt om yrkes­kva­li­fi­ka­tio­nerna har god­känts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemen­samt utbild­nings­prov vars inne­håll har fast­ställts i en dele­ge­rad akt och anta­gits av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen enligt arti­kel 49b i yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet.

Första styc­ket gäl­ler endast om det gemen­samma utbild­nings­pro­vet anord­nas även i Sve­rige.

Kun­ska­per i svenska språ­ket

17 §   Vid bedöm­ningen av om en yrkes­ut­ö­vares yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner ska erkän­nas får yrkes­ut­ö­va­rens kun­ska­per i svenska språ­ket endast beak­tas om kun­ska­perna utgör en del av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­nerna.

Kun­ska­per i svenska språ­ket som inte utgör en del av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­nerna får, om inte annat före­skrivs i de för­fatt­ningar där utö­van­det av yrket regle­ras, endast kon­trol­le­ras om det i det enskilda fal­let finns all­var­liga och kon­kreta tvi­vel om att en yrkes­ut­ö­vare har de kun­ska­per i svenska språ­ket som är nöd­vän­diga för yrket. En sådan kon­troll får utfö­ras först efter det att yrkes­kva­li­fi­ka­tio­nerna har erkänts.

Yrkes­prak­tik

18 §   Om den som har för­vär­vat yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner i Sve­rige vill utöva ett regle­rat yrke här i lan­det som krä­ver viss yrkes­prak­tik, ska yrkes­prak­tik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkän­nas i Sve­rige om de för­ut­sätt­ningar för yrkes­prak­tik är upp­fyllda som anges i de för­fatt­ningar där yrket regle­ras.

Euro­pe­iskt yrkes­kort

19 §   Den som är lag­li­gen eta­ble­rad i Sve­rige och vill utöva ett regle­rat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz har rätt att ansöka om ett euro­pe­iskt yrkes­kort. Rät­ten att ansöka om ett euro­pe­iskt yrkes­kort gäl­ler även den som inte är lag­li­gen eta­ble­rad i någon stat inom EES eller i Schweiz men som har för­vär­vat yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner i Sve­rige.

Ett euro­pe­iskt yrkes­kort ska utfär­das i de fall som anges i före­skrif­ter som med­de­las i anslut­ning till denna lag.

Första och andra styc­ket gäl­ler endast om Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har anta­git genom­fö­ran­de­ak­ter som rör yrket i enlig­het med arti­kel 4a i yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet.

Dröjs­mål­sta­lan

19 a §   I ären­den om erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner, över­fö­ring av ansö­kan om euro­pe­iskt yrkes­kort till en annan stat och utfär­dande av euro­pe­iskt yrkes­kort för yrkes­ut­öv­ning i en annan stat får den sökande begära en för­kla­ring av all­män för­valt­nings­dom­stol att ären­det uppe­hålls, om en myn­dig­het inte har med­de­lat beslut inom de tids­grän­ser som gäl­ler för hand­lägg­ningen.

En begä­ran om en för­kla­ring ska göras hos den för­valt­nings­rätt som skulle ha varit behö­rig att pröva ett över­kla­gande av ett beslut i ären­det. Om för­valt­nings­rät­ten bifal­ler en sådan begä­ran, ska den besluta att före­lägga myn­dig­he­ten att sna­rast avgöra ären­det.

För­valt­nings­rät­tens beslut får inte över­kla­gas.
Lag (2021:329).

19 b §   I ären­den som avses i 8 kap. 2 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken får den sökande begära en för­kla­ring av För­valt­nings­rät­ten i Stock­holm att ären­det uppe­hålls, om advo­kat­sam­fun­det inte har med­de­lat beslut inom de tids­grän­ser som gäl­ler för hand­lägg­ningen.

Om för­valt­nings­rät­ten bifal­ler en sådan begä­ran, ska den besluta att före­lägga advo­kat­sam­fun­det att sna­rast avgöra ären­det.

För­valt­nings­rät­tens beslut får inte över­kla­gas.
Lag (2021:329).

Övriga bestäm­mel­ser

Sek­re­tess

20 §   Bestäm­mel­ser om sek­re­tess för upp­gif­ter som hän­för sig till ären­den om erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner finns i 28 kap. 16 a § offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Bemyn­di­gan­den

21 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela de ytter­li­gare före­skrif­ter som behövs för att genom­föra yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet och de genom­fö­ran­de­ak­ter och dele­ge­rade akter som antas med stöd av direk­ti­vet.

Besluts­för­fa­rande och myn­dig­hets­upp­gif­ter

22 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om
   1. för­fa­ran­det för beslut enligt denna lag, och
   2. vilka myn­dig­he­ter som utför de olika upp­gif­ter som föl­jer av yrkes­kva­li­fi­ka­tions­di­rek­ti­vet och de genom­fö­ran­de­ak­ter och dele­ge­rade akter som antas med stöd av direk­ti­vet.