Ter­räng­kör­nings­lag (1975:1313)

1 §   Kör­ning i ter­räng med motor­dri­vet for­don för annat ända­mål än jord­bruk eller skogs­bruk är för­bju­den i hela lan­det
   1. på bar­mark,
   2. på snötäckt skogs­mark med plant-​ eller ungskog, om det inte är uppen­bart att kör­ningen kan ske utan risk för skada på sko­gen,
   3. på snötäckt jord­bruks­mark, om det inte är uppen­bart att kör­ningen kan ske utan risk för skada på mar­ken.

Inom de delar av fjäll­om­rå­det som rege­ringen bestäm­mer är kör­ning i ter­räng med motor­dri­vet for­don för­bju­den även på annan mark än som anges i första styc­ket. Lag (1996:1551).

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från för­bud eller i sär­skilt fall medge undan­tag från för­bud eller före­skrif­ter enligt 1 § i fråga om kör­ning i rädd­nings­tjänst eller viss närings­ut­öv­ning eller när det annars finns sär­skilda skäl.

För områ­den som avses i 1 § andra styc­ket får rege­ringen före­skriva att sådana före­skrif­ter eller beslut om undan­tag får med­de­las om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (1996:1551).

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het eller kom­mun som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­bud mot eller begräns­ningar för sådan kör­ning i ter­räng med motor­dri­vet for­don inom visst område som i annat fall än som avses i 1 § kan med­föra olä­gen­het från natur­vårds­syn­punkt eller annan all­män syn­punkt.

Sådana före­skrif­ter får inte inne­bära något onö­digt hin­der för kör­ning som är till nytta för orts­be­folk­ningen eller som behövs för yrkes­ut­öv­ning eller annat nyt­tigt ända­mål.
Lag (2018:436).

3 a §   För till­syn över att bestäm­mel­serna i denna lag efter­levs inom de delar av fjäll­om­rå­det som avses i 1 § andra styc­ket får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer utse natur­vårds­vak­ter.

En natur­vårds­vakt får avvisa den som utan att ha rätt till det kör i ter­räng med motor­dri­vet for­don inom ett område som sägs i första styc­ket. Lag (1991:642).

4 §   Den som med upp­såt eller av oakt­sam­het bry­ter mot någon av bestäm­mel­serna i 1 § första styc­ket 1-3 eller mot för­bud eller före­skrift som har med­de­lats med stöd av lagen döms till böter. Om gär­ningen är ringa, ska det inte dömas till ansvar.

Till ansvar enligt första styc­ket döms det inte om gär­ningen är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken. Lag (2017:444).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1975:1313

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1976.

Beslut om för­bud eller före­skrift eller om undan­tag där­i­från som har med­de­lats med stöd av lagen (1972:606) om kör­ning i ter­räng med motor­dri­vet for­don skall, om beslu­tet ej avser kör­ning på bar­mark, anses med­de­lat med stöd av denna lag och skall äga fort­satt gil­tig­het i den mån ej rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer för­ord­nar annat.

1996:1551

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997. Beslut om undan­tag från för­bud enligt denna lag som med­de­lats före den 1 janu­ari 1997 gäl­ler till den 1 juli 1997 om inte annat för­ord­nas.