Ter­räng­kör­nings­för­ord­ning (1978:594)

Kör­ning på bar­mark

1 §   När ären­den eller åtgär­der inte kan utfö­ras på något annat lämp­ligt sätt får trots 1 § första styc­ket 1 ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) motor­drivna for­don använ­das
   1. av stat­liga eller kom­mu­nala tjäns­te­män i tjäns­teä­rende,
   2. av läkare, distrikts­skö­ters­kor, barn­mors­kor eller vete­ri­nä­rer i yrkes­ut­öv­ning, och
   3. av fjäll­rädd­ningen samt vid rädd­nings­tjänst av stat­liga brand­kå­rer eller kom­mu­nal orga­ni­sa­tion för rädd­nings­tjänst.

For­do­nen får använ­das av alla dem som utför
   1. pro­jek­te­ring, byg­gande, under­håll och sköt­sel av kraft-​, gas-, vatten-​ eller avlopps­led­ningar samt radio-​ eller tele­an­lägg­ningar,
   2. pro­jek­te­ring, byg­gande, under­håll och sköt­sel av vägar,
   3. trans­port av sjuka per­so­ner till läkare eller sjuk­vårds­in­rätt­ning eller i andra jäm­för­liga träng­ande fall,
   4. under­håll av rensköt­se­lan­lägg­ningar och för arbete med rensköt­sel vid bevak­ning av renar och vid driv­ning och sam­ling av renar inför ome­del­bart före­stå­ende märk­ning, slakt eller flytt­ning samt för renskö­tar­nas för­sörj­ning med livs­me­del och andra dag­lig­va­ror i direkt sam­band med rensköt­seln,
   5. hämt­ning av fälld björn, älg, hjort eller vild­svin till lämp­li­gast belägna bil­väg samt vid arbete inom vilt­hägn i direkt sam­band med upp­föd­ning av den djurart som häg­net är avsett för,
   6. skötsel-​ och anlägg­nings­ar­bete inom park-, idrotts-​, eller fri­lufts­om­rå­den, och
   7. under­sök­nings­ar­bete inom ramen för ett under­sök­nings­till­stånd enligt mine­ral­la­gen (1991:45).

For­do­nen får där­ut­ö­ver använ­das
   1. på enskilda utfarts­le­der eller andra sådana enskilda färd­le­der i ter­rängen som är avsedda för motor­for­donstra­fik, och
   2. inom tom­ter, järnvägs-​ eller fabriks­om­rå­den eller andra arbets­plat­ser, sär­skilt anord­nade tävlings-​ och övnings­om­rå­den eller andra lik­nande områ­den. För­ord­ning (2023:662).

2 §   Sär­skild för­sik­tig­het skall iakt­tas vid bar­mark­skör­ning på kal­fjäll för att mot­verka ska­dor på naturmil­jön, und­vika bul­ler samt andra stör­ningar av bety­delse. För­ord­ning (1997:713).

3 §   For­don får trots 1 § första styc­ket 1 ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) stäl­las upp eller par­ke­ras i anslut­ning till väg.
För­ord­ning (1997:713).

Kör­ning i skogs­för­yng­ringar och på jord­bruks­mark

4 §   För­bu­det i 1 § första styc­ket 2 ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) gäl­ler kör­ning på snötäckt skogs­mark med plant-​ eller ungskog vars medel­höjd över snötäc­ket är lägre än två meter. För­bu­det gäl­ler inte i fall som avses i 1 § första styc­ket 1-3 denna för­ord­ning. För­ord­ning (1997:713).

5 §   Motor­drivna for­don får trots 1 § första styc­ket 3 ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) använ­das i fall som avses i 1 § första styc­ket 1-3 denna för­ord­ning. För­ord­ning (1997:713).

Kör­ning i fjäll­om­rå­den

6 §   För­bud som avses i 1 § andra styc­ket ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) gäl­ler inom de fjäll­om­rå­den i Dalar­nas, Jämt­lands, Väs­ter­bot­tens och Norr­bot­tens län som anges i bilaga 1-16 till denna för­ord­ning. Dessa områ­den benämns regle­rings­om­rå­den och klas­si­fi­ce­ras A-C.

Klas­si­fi­ce­ringen A-C görs med utgångs­punkt i ter­räng­kör­ning på snötäckt mark enligt föl­jande:

A - utgörs av områ­den utan all­männa sko­ter­le­der och med myc­ket starka begräns­ningar för kör­ning med ter­räng­sko­ter,
B - utgörs av områ­den med få all­männa sko­ter­le­der och med starka begräns­ningar för kör­ning med ter­räng­sko­ter och

C - utgörs av områ­den som kan inrymma flera all­männa sko­ter­le­der och med begräns­ningar för kör­ning med ter­räng­sko­ter.

En när­mare beskriv­ning av områ­de­nas avgräns­ning och före­skrif­ter för områ­dena finns till­gäng­liga hos läns­sty­rel­sen.
Endast sko­ter­le­der som är all­männa får fin­nas inom regle­rings­om­rå­dena, om inte undan­tag från för­bu­det i ett enskilt fall med­ges enligt 12 §. För­ord­ning (1997:713).

7 §   Motor­drivna for­don får trots 6 § använ­das i jord­bruk eller skogs­bruk. Sådana for­don får även använ­das av den som är fast bosatt inom områ­det för kör­ning när­maste väg mel­lan bosta­den inom områ­det och regle­rings­om­rå­des­gräns.

Ter­räng­sko­ter får trots 6 § använ­das för kör­ning på all­män sko­ter­led och av den som är fast bosatt inom områ­det för kör­ning när­maste väg mel­lan bosta­den och all­män sko­ter­led eller regle­rings­om­rå­des­gräns.

För­u­tom undan­ta­gen enligt första styc­ket gäl­ler undan­tag enligt 1 § första styc­ket, andra styc­ket 1-5 och tredje styc­ket 1.
För­ord­ning (1997:713).

All­män sko­ter­led

8 §   En all­män sko­ter­led är en mar­ke­rad vin­ter­led där ter­räng­skot­rar enligt sär­skild utmärk­ning får fram­fö­ras när mar­ken är snötäckt. En läns­sty­relse eller en kom­mun sva­rar för sko­ter­led­håll­ningen på en sådan led.

När en all­män sko­ter­led skall anläg­gas skall leden ges ett sådant läge och utfö­rande att kör­ning på leden kan ske på ett säkert och i övrigt till­freds­stäl­lande sätt med hän­syn till såväl omgiv­ningen som de som fär­das på leden.

Den myn­dig­het eller kom­mun som sva­rar för sko­ter­led­håll­ningen får före­skriva vil­ken typ av ter­räng­mo­tor­for­don eller ter­räng­släp som får fram­fö­ras på leden. För­ord­ning (2002:929).

9 §   En all­män sko­ter­led skall för­ses med sär­skild mar­ke­ring som anger att den är en all­män sko­ter­led.

I de fall kör­ning utan­för en all­män sko­ter­led inte är tillå­ten skall leden vara utmärkt med påbuds­märke D9, påbju­den led för ter­räng­mo­tor­for­don och ter­räng­släp, enligt väg­mär­kes­för­ord­ningen (2007:90). Natur­vårds­ver­ket får med­dela före­skrif­ter om hur sär­skild mar­ke­ring av all­män sko­ter­led skall ske. För­ord­ning (2007:95).

10 §   Inom områ­den med för­bud enligt 1 § andra styc­ket ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) får läns­sty­rel­sen besluta om en all­män sko­ter­led.

Inom övriga områ­den får läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen besluta såväl om en sko­ter­led skall vara all­män som om en sådan led skall dras in.

För beslut om all­män sko­ter­led krävs med­gi­vande av berörd mar­kä­gare. För­ord­ning (1997:713).

11 §   Läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen sva­rar för sko­ter­led­håll­ningen på all­män sko­ter­led.

Sko­ter­led­håll­ning inne­bär att anlägga en all­män sko­ter­led och i före­kom­mande fall andra anlägg­ningar för sko­ter­tra­fik i anslut­ning till leden samt att ansvara för drif­ten av leden och anlägg­ning­arna. Vid sko­ter­led­håll­ning skall till­bör­lig hän­syn tas till både all­männa och enskilda intres­sen.

En all­män sko­ter­led skall genom under­håll och övriga åtgär­der hål­las i ett säkert och i övrigt till­freds­stäl­lande skick med hän­syn till såväl omgiv­ningen som dem som fär­das på den. Dessa åtgär­der räk­nas som drift av leden. För­ord­ning (1997:713).

Övriga bestäm­mel­ser om undan­tag från 1 § ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313)

12 §   Läns­sty­rel­sen får, om det finns sär­skilda skäl, före­skriva om ytter­li­gare undan­tag eller besluta om undan­tag i enskilda fall från bestäm­mel­serna i 1 § ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313).

För de regle­rings­om­rå­den som anges i 6 § och klas­si­fi­ce­ras A, får läns­sty­rel­sen medge undan­tag från för­bu­det endast om det finns syn­ner­liga skäl. För­ord­ning (1997:713).

13 §   Den som med­getts undan­tag från för­bud som med­de­lats med stöd av 1 § andra styc­ket ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) är skyl­dig att inom det område där undan­ta­get gäl­ler på upp­ma­ning av en natur­vårds­vakt eller en polis­man visa upp beslu­tet eller på annat sätt visa att undan­tag har med­getts. För­ord­ning (2014:1237).

14 §   Innan läns­sty­rel­sen beslu­tar om undan­tag från för­bud som avses i 1 § andra styc­ket ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) för all­män sko­ter­led eller anlägg­ning för sådan led skall läns­sty­rel­sen sam­råda med Natur­vårds­ver­ket. För­ord­ning (1998:1288).

1975:1313)">1975:1313)">Före­skrif­ter enligt 3 § ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313)

15 §   En kom­mun får, efter att ha gett läns­sty­rel­sen till­fälle att yttra sig, med­dela före­skrif­ter om för­bud mot eller begräns­ningar för sådan kör­ning i ter­räng med motor­dri­vet for­don som i annat fall än som avses i 1 § ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) kan med­föra olä­gen­het från natur­vårds­syn­punkt eller annan all­män syn­punkt. Sådana före­skrif­ter får endast avse områ­den i kom­mu­nen och får inte inne­bära något onö­digt hin­der för kör­ning som är till nytta för orts­be­folk­ningen eller som behövs för yrkes­ut­öv­ning eller annat nyt­tigt ända­mål.

Ett beslut att med­dela sådana före­skrif­ter ska del­ges mar­kä­ga­ren. En kopia av beslu­tet ska sna­rast skic­kas till läns­sty­rel­sen. För­ord­ning (2018:1609).

16 §   Läns­sty­rel­sen får, efter att ha gett de berörda kom­mu­nerna till­fälle att yttra sig, med­dela före­skrif­ter om för­bud mot eller begräns­ningar för sådan kör­ning i ter­räng med motor­dri­vet for­don som i annat fall än som avses i 1 § ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) kan med­föra olä­gen­het från natur­vårds­syn­punkt eller annan all­män syn­punkt. Sådana före­skrif­ter får endast avse områ­den som omfat­tar mer än en kom­mun och får inte inne­bära något onö­digt hin­der för kör­ning som är till nytta för orts­be­folk­ningen eller som behövs för yrkes­ut­öv­ning eller annat nyt­tigt ända­mål.

Ett beslut att med­dela sådana före­skrif­ter ska del­ges mar­kä­ga­ren. En kopia av beslu­tet ska sna­rast skic­kas till de berörda kom­mu­nerna. För­ord­ning (2018:1609).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

17 §   Natur­vårds­vakt som avses i 3 a § ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) för­ord­nas av läns­sty­rel­sen i det län där natur­vårds­vak­ten har sin hem­vist.

Polis­myn­dig­he­ten får, efter sam­råd med Natur­vårds­ver­ket, med­dela före­skrif­ter om för­ord­nande och utbild­ning av natur­vårds­vak­ter och deras utrust­ning.
För­ord­ning (2014:1237).

18 §   I fråga om kör­ning i ter­räng med for­don som bru­kas av För­svars­mak­ten, För­sva­rets mate­ri­el­verk eller den kom­mu­nala orga­ni­sa­tio­nen för rädd­nings­tjänst under utbild­ning och höjd bered­skap finns sär­skilda bestäm­mel­ser. För­ord­ning (2003:792).

19 §   Tra­fik­reg­ler för ter­räng finns i tra­fik­för­ord­ningen (1998:1276). För­ord­ning (1998:1316).

20 §   Om för­bud mot tra­fik med motor­dri­vet for­don inom natio­nal­park finns bestäm­mel­ser i reg­le­men­ten för natio­nal­par­ker.

21 §   Ytter­li­gare före­skrif­ter för verk­stäl­lig­he­ten av ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) med­de­las av Natur­vårds­ver­ket. För­ord­ning (1998:1288).

21 a §   Natur­vårds­ver­ket får med­dela före­skrif­ter om utmärk­ning av sådana för­hål­lan­den som rör den som fär­das i ter­räng som inte kan mär­kas ut med väg­märke. För­ord­ning (2007:95).

21 b §   Bestäm­mel­ser om kun­gö­rande och till­gäng­lig­gö­rande av kom­mu­nala före­skrif­ter finns i 8 kap. 13 § kom­mu­nal­la­gen (2017:725). För­ord­ning (2018:552).

Över­kla­gande

22 §   I 40 § för­valt­nings­la­gen (2017:900) finns bestäm­mel­ser om över­kla­gande till all­män för­valt­nings­dom­stol. För­ord­ning (2018:940).

23 §   Natur­vårds­ver­ket får föra talan mot läns­sty­rel­sens beslut enligt denna för­ord­ning. Sådan talan är inte inskränkt till viss tid.

När ett beslut enligt 12 § andra styc­ket med­de­las skall en kopia av beslu­tet sna­rast sän­das till Natur­vårds­ver­ket. Sådant beslut skall över­kla­gas inom tre vec­kor från det att Natur­vårds­ver­ket fått del av beslu­tet.

Ett beslut att inrätta en all­män sko­ter­led får över­kla­gas till rege­ringen. Natur­vårds­ver­ket får över­klaga ett sådant beslut för att ta till vara all­männa intres­sen. För­ord­ning (1999:765).

24 §   Beslut enligt 15 och 16 §§ får över­kla­gas till rege­ringen. För­ord­ning (2018:1609).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1991:1103

Denna förordning5 trä­der i kraft den 1 augusti 1991. I fråga om över­kla­gande av beslut som avses i 10 § gäl­ler äldre före­skrif­ter, om beslu­tet med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

1995:209

Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.

1997:713

Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 novem­ber 1997.
Bestäm­mel­ser eller beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande. För­ord­nan­den om undan­tag från bestäm­mel­serna i 1 § ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) skall omprö­vas med tillämp­ning av denna för­ord­ning före den 1 novem­ber 1998. Har ompröv­ning inte skett innan dess, upp­hör för­ord­nan­det att gälla. Kör­ning på snötäckt mark inom de områ­den som tidi­gare inte omfat­tats av 1 § ter­räng­kör­nings­la­gen får fram till den 1 novem­ber 1998 ske på led där sådan kör­ning genom beslut tillåts av läns­sty­rel­sen. Beslut om sådant till­stånd skall i fråga om över­kla­gande anses som undan­tag enligt 12 § denna för­ord­ning. Till­stånd för kör­ning i områ­den som klas­si­fi­ce­ras A får endast ges om det finns syn­ner­liga skäl.