SFS 1971:948

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

väglag; sfs 1971:948 given stockholms slott den 10 december 1971. utkom frän trycket den 21 dec. 1971 v i gustaf adolf, med guds nåde, sveriges, götes och vendes konung, göra veterligt: att vi, med riks dagen^, funnit gott förordna som följer. 1 prop. 1971; 123, tu 24, rskr 316. 2199 ¬ sfs 1971: 948 allmämia bestämmelser 1 § denna lag gäller allmän väg. allmän väg är, förutom väg som anlägges enligt denna lag eller enligt lagen förändras till allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som eller förändrats till allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålles av staten eller kommun. väg upphör att vara allmän, när vägen dragés in. är kommun väghål lare, upphör väg att vara allmän, när vägen enligt byggnadslagen (1947: 385) upplåtes eller skall vara upplåten till allmänt begagnande som gata. har väg upplåtits till allmänt begagnande som gata medan staten är väg hållare, upphör vägen att vara allmän, när kommunen övertar väghåll ningen. 2 § till väg hör vägbana och övriga väganordningar. anordning, som stadigvarande behövs för vägens bestånd, drift eller brukande och som kommit till stånd genom väghållarens försorg eller övertagits av denne, är väganordning. väganordning är också sådan till väg ansluten brygga eller färja med färjläge som behövs för allmän sam färdsel eller annars kan antagas få synnerlig betydelse för det allmänna och som kommit till stånd genom väghållarens försorg eller övertagits av denne. konungen kan föreskriva ytterligare villkor för att anordning, brygga eller färja skall räknas som väganordning. 3 § vägområde utgöres av den mark, som tagits i anspråk för vägan ordning. väghållning 4 § väghållning omfattar byggande av väg oc h drift av väg. vid väghållning skall tillbörlig hänsyn tagas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och fornminnesvård. 5 § staten är väghållare i den mån ej konungen eller, efter konung ens bemyndigande, statens vägverk förordnar att kommun i stället för staten skall vara väghållare inom sitt område eller del därav. sådant förordnande får meddelas endast om det är lämpligt med hänsyn till kommunens förutsättningar. förordnande kan jämkas eller återkallas. 6 § statens vägverk handhar väghållningen för statens räkning och har tillsyn över k ommuns väghållning. väghållningsmyndighet är, då staten är väghållare, den till vägverket hörande regionala förvaltning som konungen bestämmer och, da kom mun är väghållare, den kommunala nämnd som kommunfullmäktige ut- 2200 ser därtill. ¬ 7 § är staten väghållare inom område med stadsplan, skall kom- sfs 1971:948 munen tillhandahålla den mark som behövs för väg inom området. 8 § underlåter kommun att bygga väg, för vars byggande utgått stats bidrag, eller eftersätter kommun skyldighet i fråga om vägs drift, kan statens vägverk förelägga kommunen att inom viss tid vidtaga rättelse vid äventyr att verket låter utföra nödvändiga åtgärder på kommunens bekostnad. 9 § bestämmelserna i denna lag utgör ej hinder för kommun eller landstingskommun att lämna bidrag till byggande av väg. byggande av väg 10 § till byggande av väg räknas anläggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av väg. ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller an nars kan antagas få synnerlig betydelse för det allmänna. omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av väg får ske, när det är påkallat från allmän synpunkt. 11 § fråga om byggande av väg prövas av statens vägverk efter sam råd med länsstyrelsen. har vägverket och länsstyrelsen olika uppfatt ning, hänskjutes frågan till konungens prövning. konungen kan förordna att fråga om byggande av väg i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen. 12 § om skyldighet för staten att iordningställa och upplåta allmän väg som gata inom sådant område med stadsplan, för vilket staten är väghållare, finns bestämmelser i byggnadslagen (1947: 385). 13 § vid byggande av väg skall tillses, att vägen får sådant läge och utförande att ändamålet med vägen vinnes med minsta intrång och olä- genhet utan oskälig kostnad. 14 § inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan eller byggnadsplan skall väg byggas i överensstämmelse med planen. gäller annars särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall väg läggas så, att syftet med bestämmelserna icke motverkas. om särskilda skäl föreligger, kan undantag från planen eller bestäm melserna medges av konungen eller myndighet som konungen bestäm mer. även utan sådant medgivande får mindre avvikelse från plan gö ras, om åtgärden är förenlig med planens syfte. 15 § för byggande av väg skall upprättas arbetsplan. arbetsplan får uppdelas i förberedande och kompletterande arbetsplan. i arbetsplan skall anges den mark som behöver tagas i anspråk för företaget. arbetsplan skall även innehålla för företagets genomförande i övrigt behövliga uppgifter. i förberedande arbetsplan behöver uppgif ter av sistnämnt slag redovisas endast i huvuddrag. 2201 ¬ sfs 1971: 948 förberedande arbetsplan skall fullständigas genom kompletterande ar betsplan så snart det kan ske. 16 § vid utarbetande av arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda fastig hetsägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken. förfarandet enligt första stycket får efter omständigheterna förenklas i fråga om arbetsplan för väg, som enligt fastställd generalplan eller en ligt stadsplan eller byggnadsplan skall ingå i trafikled eller annan all män plats, om ej avvikelse föreslås från vad som bestämts i sådan plan. avser arbets plan endast ombyggnad eller förbättring av väg, får för farandet enligt första stycket efter omständigheterna förenklas med iakt tagande av att ägare till fastighet, av vilken mark skall tagas i anspråk, alltid skall beredas tillfälle att yttra sig. vad som sagts nu gäller i fråga om kompletterande arbetsplan även i andra fall samt äger vidare till- lämpning på arbetsplan som innefattar endast ändring av arbetsplan för ännu ej färdigställt vägbyggnadsföretag. 17 § arbetsplan skall utställas för granskning. arbetsplan för väg, som enligt fastställd generalplan eller enligt stads plan eller byggnadsplan skall ingå i trafikled eller annan allmän plats, behöver icke utställas, om den ej avviker från vad som bestämts i sådan plan. ej heller behöver arbetsplan som avser endast ombyggnad eller för bättring av väg utställas, om ej mark behöver tagas i anspråk med våg rätt eller rätt som avses i 35 § eller om sådant ianspråktagande skrift ligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjande rätt eller servitutsrätt. under samma förutsättningar kan utställelse un derlåtas i fråga om kompletterande arbetsplan även i andra fall samt i fråga om arbetsplan som innefattar endast ändring av arbetsplan för ännu ej färdigställt vägbyggnadsföretag. 18 § arbetsplan fastställes av statens vägverk efter samråd med läns styrelsen. har vägverket och länsstyrelsen olika uppfattning, hänskjutes frågan om fastställelse av planen till konungens prövning. i fall då utställelse underlåtits med stöd av 17 § tredje stycket behöver fastställelse ej ske. beslut om fastställelse av arbetsplan är förfallet, om ej inom fem år från utgången av det år, under vilket beslutet vann laga kraft, vägens sträckning blivit i sin helhet tydligt utmärkt på marken och i arbetspla nen angivet vägbyggnadsarbete påbörjats. om synnerliga skäl föreligger, kan konungen eller, efter konungens bemyndigande, vägverket förlänga tiden, varje gång med högst tre år. 19 § byggande av väg får påbörjas först sedan arbetsplan, som ej en dast är förberedande, upprättats och, i fall då så behövs, blivit fast ställd. 20 § vid byggande av väg får endast oväsentlig avvikelse g öras från arbetsplanen. göres sådan avvikelse i fråga om den mark som enligt arbetsplanen skulle tagas i anspråk för vägen, skall detta utan dröjs- 2202 mål anmärkas i tillägg till planen. ¬ enskild vägs förändring till allmän, m. m. sfs 1971; 948 21 § enskild väg får förändras till allmän, om vägen behövs för all män samfärdsel eller annars är av synnerlig betydelse för det allmänna. 22 § fråga om förändring av enskild väg till allmän prövas av statens vägverk efter samråd med länsstyrelsen. har vägverket och länsstyrelsen olika uppfattning, hänskjutes frågan till konungens prövning. konungen kan förordna att fråga om förändring av enskild väg till allmän i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen. 23 § gata inom sådant område med stadsplan, för vilket staten är väghållare, kan under förutsättning som anges i 21 § förklaras tillika vara allmän väg. bestämmelserna i 22 § äger motsvarande tillämpning på ärende om sådan förklaring. inrättande av särskild vinterväg 24 § särskild vinterväg över mark som är täckt av snö eller is eller över vatten som är täckt av is får inrättas som allmän väg, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antagas få synnerlig be tydelse för det allmänna. bestämmelserna i 22 § äger motsvarande tillämpning på ärende om in rättande av särskild vinterväg. indragning av väg 25 § väg får dragas in, om den efter tillkomsten av ny väg eller av annat skäl ej längre behövs för det allmänna och åtgärden medför endast ringa olägenhet för bygden. bestämmelserna i 22 § äger motsvarande tillämpning på ärende om indragning av väg. drift av väg 26 § väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick ge nom underhåll, reparation och andra åtgärder. genom renhållning skall vägområde hållas i sådant skick att skäliga sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda. detsamma gäller i fråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rast plats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till mar ken. i fråga om område med stadsplan eller byggnadsplan äger detta stycke tillämpning endast på vägområde för motorväg eller motortrafik led. de åtgärder som behövs för ändamål som anges i första och andra styckena räknas till drift av väg. om särskilda skäl föreligger, kan läns styrelsen medge inskränkning i skyldigheten att vidtaga sådana åtgärder. länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs. 2203 ¬ sfs 1971: 948 27 § statens skyldighet att inom sådant område med stadsplan, för vil ket staten är väghållare, ombesörja drift av allmän väg, som upplåtits till jla» - gata, begränsas av byggnadslagen (1947: 385). detsamma gäller i fråga om gata, som förklarats tillika vara allmän väg. 28 § behöver för väganordning, vars utförande ingår i drift av väg, ta gas i anspråk mark utöver den som redan hör till vägen , skall upprättas arbetsplan, vari anges den mark som behöver tagas i anspråk. bestäm melserna i 13, 14 och 16—20 §§ äger motsvarande tillämpning på pla nen. denna skall därvid såvitt angår tillämpningen av 16 § tredje styc ket, 17 § tredje stycket och 18 § andra stycket anses som sådan arbets plan som avser endast ombyggnad eller förbättring av väg. 219 § itonungen kan best,än[ima att avgift får tagas ut för begagnande av färja. vågrätt 30 § vägrätt innefattar befogenhet för väghållaren att, utan hinder av den rätt som a nnan kan äga till fastigheten, nyttja mark som behövs för väg och, i den mån inskränkning ej gjorts i arbetsplan eller i beslut om förändring av enskild väg till allmän, även i övrigt i fastighetsägarens ställe bestämma över markens användning under den tid vägrätten består samt tillgodogöra sig alster och andra tillgångar som kan utvinnas ur marken. 31 § vägrätt uppkommer genom att väghållaren tar i anspråk mark för väg med st öd av upprättad och, i fall då så behövs, fastställd arbets plan. vägrätt uppkommer även genom att väghållaren övertager mark med stöd av beslut om enskild vägs förändring till allmän. mark skall anses ha tagits i anspråk för väg, när vägens sträckning öv^ fastigheten blivit tydligt utpiärkt på marken och i arbetsplanen an givet vägarbete påbörjats på fastigheten. i; 32 § vägrätt upphör när vägfen dragés in. väghållaren får föra bort vad som anbringåts inom vägområdet för vägändamål, om ej länsstyrel sen bestämmer annat med hänsyn till att fråga uppkommit om markens användning som enskild väg. vad som ej förts bort inom ett år efter det att vägen dragits in tillfal ler fastighetens ägare. länsstyrelsen kan förlänga tiden, om särskilda skäl föreligger. 33 § i fråga om mark till väg, som enligt fastställd generalplan eller , ' enligt stadsplan är avsedd till ga ta, annan allmän plats eller särskilt tra fikområde, äger 30—32 §§ ej tillämpning, sedan marken tagits i anspråk av kommunen för avsett ändamål. • r tillfälligt upplåtande av mark, m. m. 34 § väghållningsmyndighet och av denna anlitade biträden är berät- 2204 tigade a tt få tillträde till fastighet för att verkställa mätning eller stak- ' ¬ ning, undersökning av grund eller annan förberedande åtgärd för byg- sfs 1971: 948 gande av väg. i trädgård, liknande plantering eller park får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke. även i övrigt skall skada undvikas, om det är möjligt. 35 § har i f astställd arbetsplan för vägbyggnadsföretag mark i närhe ten av det i arbetsplanen upptagna vägområdet avsatts för upplag eller liknande ändamål i samband med byggandet av vägen, skall till väghål- laren upplåtas nyttjanderätt till marken för den tid som angivits i p lanen. 36 § kan på grund av pågående arbete eller till följd av jordras eller översvämning eller av annan orsak väg ej användas utan risk för olycks händelse, kan länsstyrelsen på framställning av väghållningsmyndigheten föreskriva att nyttjanderätt till mark för tillfällig väg skall upplåtas för den tid sådan väg behövs till följd av hindret. 37 § länsstyrelsen kan på framställning av väghållningsmyndigheten föreskriva att nyttjanderätt till mark intill vägområde skall upplåtas för uppsättande av snöskärm. ' }> 38 § behöver väghållare till drift av väg taga sten, grus, sand eller jord på mark som tillhör annan än staten och kan detta ske utan avsevärd olä genhet, kan länsstyrelsen på framställning av väghållningsmyndigheten föreskriva att rätt till sådan täkt skall upplåtas. länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs för rättens utövande. ordnings- och säkerhetsföreskrifter 39 § enskild körväg får ej anslutas till allmän väg utan länsstyrelsens tillstånd. ej heller får utan sådant tillstånd enskild körvägs anslutning till allmän väg ändras. vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning på sådan utfart från fastighet och sådan brygga som kan användas för kör- trafik. vid behandling av fråga om tillstånd enligt första stycket skall läns styrelsen pröva om den tilftänkta åtgärden är lämplig med hänsyn till trafiksäkerheten och framkomligheten på den allmänna vägen. i sam band med tillstånd kan länsstyrelsen meddela föreskrift om' väganslut- ningens läge och utförande i övrigt. 40 § om det är nödvändigt med hänsyn till trafiksäkerheten eller framkomligheten på allmän väg, kan länsstyrelsen förordna att enskild vägs anslutning till den allmänna vägen skall spärras av eller ändras ge nom väghållningsmyndighetens försorg. vad som sagts'nu äger motsva rande tillämpning på utfart från fastighet öch''på bryggä-• (- 8 !• 41 § l/gamband med tillstånd enligf'39-'§ ellér i sfäilet för förordnande enligt 40 § eller .i samband med förordnande enligt 4ö § om ändring av anslutning kan länsstyrelsen i fråga om enskild väg meddela traflkföré- skrift varigenom trafik med motordriyejt^fordön på vägen ellév del därav förbjudes eller inskränkes. om särskild^kkäl föreligger, kan länsstyrelsen för visst ändamål medge undantag frånj^idan trafikföreskrift. 2205 • a.- .,,5 ¬ sfs 1971: 948 42 § bestämmelserna i 39—41 §§ gäller ej i fråga om enskild väg som är upptagen i fastställd generalplan eller i stadsplan eller byggnadsplan. 43 § inom vägområde får ej utan länsstyrelsens tillstånd vidtagas åt gärd eller förekomma anordning, som kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande. i samband med tillstånd meddelar läns styrelsen de föreskrifter som behövs. tillstånd kan när som helst åter kallas. första stycket gäller ej åtgärd eller anordning, som är nödvändig för vägarbete som utföres genom väghållningsmyndighetens försorg eller för arbete som avses i 44 §. första stycket gäller ej heller sådan grind eller bom, som behövs vid korsning mellan väg och järnväg, spårväg eller vattenväg eller för gränsbevakningen eller försvaret. 44 § elektrisk ledning, vattenledning eller annan ledning får ej dra gas inom vägområde, om ej väghållningsmyndigheten medgivit det eller, när tillstånd enligt lag eller annan författning lämnats i annan ordning, anmälan om arbetet gjorts hos väghållningsmyndigheten. väg hållningsmyndigheten meddelar de föreskrifter om arbetets bedrivande och om rätt till upplag eller annan anordning som, utöver vad som är särskilt föreskrivet, behövs med hänsyn till vägens bestånd, drift eller brukande. första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om arbete på re dan dragen ledning. påkallas på grund av inträffad skada skyndsam reparation av ledning som dragits inom vägområde och skulle dröjsmål med arbetets igångsättande vålla avsevärd olägenhet, får arbetet på börjas utan att tillstånd meddelats av väghållningsmyndigheten eller an mälan om arbetet gjorts hos denna enligt första stycket. ledningens ägare skall dock snarast underrätta väghållningsmyndigheten om ar betet. 45 § ljusanordning, som kan menligt påverka ljusförhållandena för trafiken på väg, får ej utan länsstyrelsens tillstånd finnas anbringad intill vägområdet. i samband med tillstånd meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten. första stycket gäller ej ljusanordning inom område med stadsplan eller byggnadsplan. 46 § tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej utan länsstyrelsens tillstånd finnas anbringad utomhus intill vägområde på mindre avstånd än 50 meter från vägområdet. vad som sagts nu gäller ej anordning, som är anbringad på byggnad och som tjänar till upplysning om på stället be driven affärsrörelse eller annan verksamhet, och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssamman träden, auktioner eller dylikt. i samband med tillstånd meddelar läns styrelsen de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten. i fråga om område med stadsplan eller byggnadsplan äger första stycket tillämpning endast på anordning intill vägområde för motorväg 2206 eller motortrafikled. ¬ 47 § inom ett avstånd av tolv meter från vägområde får utan läns- sfs 1971: 948 styrelsens tillstånd ej uppföras byggnad och ej heller förekomma annan anordning, som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. om det är nödvändigt av hänsyn till trafiksäkerheten, kan länsstyrelsen föreskriva ökning av avståndet, dock högst till 50 meter. vid korsning i samma plan mellan allmänna vägar, mellan allmän väg och enskild allmänneli- gen befaren väg eller mellan allmän vag och järnväg eller spårväg får ej utan länsstyrelsens tillstånd byggnad uppföras eller annan för trafik säkerheten menlig anordning förekomma intill vägområde innanför räta linjer mellan punkter, som är belägna i de korsande vägarnas mittlinjer 75 meter från korsningen. stängsel, som kan förorsaka snösamling på väg, får ej förekomma intill vägområde utan länsstyrelsens tillstånd. i samband med tillstånd enligt första eller andra stycket meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäker heten. 48 § från det beslut om fastställande av arbetsplan vunnit laga kraft till dess vägföretaget slutförts, får inom det i arbetsplanen upptagna väg området ej utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnad eller vidtagas åtgärd, som kan väsentligt försvåra områdets användning för vägända- mål. för tid som anges i första stycket äger bestämmelserna i 47 § första stycket om förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad mot svarande tillämpning. förbud enligt första eller andra stycket upphör att gälla, när beslut om fastställande av arbetsplan upphäves eller förfaller. i samband med tillstånd enligt första eller andra stycket meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs. 49 § sedan fråga väckts om byggande av väg, kan länsstyrelsen med dela förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad på mark som kan antagas komma att ingå i vägområdet eller ligga i dess omedel bara närhet. sådant förbud får ej meddelas för längre tid än tre år. om synnerliga skäl föreligger, kan länsstyrelsen förlänga tiden, varje gång med högst tre år. förbud enligt första stycket upphör att gälla, när beslut om fast ställande av arbetsplan för vägbyggnadsföretaget vinner laga kraft. i samband med tillstånd enligt första stycket meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs. 50 § utan hinder av 47—49 §§ får byggnad uppföras, anordning före komma eller åtgärd vidtagas inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan eller byggnadsplan. 51 § förbud enligt 45—49 § gäller ej i f råga om byggnad eller annan anordning inom det förbudsbelagda området som lagligen påbörjats innan förbudet blev tillämpligt där. 52 § är lagligen p åbörjad anordning belägen inom område där förbud enligt 45—47 § är tillämpligt och medför den på grund av ändrade för- 2207 ¬ sfs 1971:948 hållanden eller i annat fall sådan olägenhet att begäran om tillstånd enligt 45—47 § skulle ha avslagits," kan länsstyrelsen meddela föreläg gande om avlägsnande, ändring eller utbyte av anordningen eller om vidtagande av annan åtgärd. vad som sagts nu gäller i fråga om bygg nad endast, om byggnaden kan flyttas utan svårighet eller är av ringa värde. i beslut om föreläggande enligt denna paragraf kan länsstyrelsen ut sätta vite. 53 § är det nödvändigt för vinnande av fri sikt eller är det annars påkallat av hänsyn till trafiksäkerheten, kan länsstyrelsen besluta att träd eller buske intill vägområde får avlägsnas eller kvistas gen om väg hållningsmyndighetens försorg. är sådan anordning intill väg som ej utgöres av byggnad till hinder för vägens drift, kan länsstyrelsen besluta att anordningen får avlägs nas genom väghållningsmyndighetens försorg. i samband med beslut enligt första eller andra stycket meddelar läns styrelsen de föreskrifter som behövs. 54 § intill vägområde får ej upptagas grop eller grav som kan med föra fara för vägens bestånd. ersättning m. m. • . - • 55 § har väghållare erhållit vägrätt, är fastighetens ägare berättigäd att av väghållaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av vägens byggande eller begagnande, om det ej avtalats eljer ' uppenbarligen förutsatts att ersättning ej skall lämnas. samma-rätt till ersättning har innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten som upplåtits innan marken togs i anspråk. vid ersättningens bestämmande gäller 7, 8, 10 och 11 §§ lagen (1917: 189) pm expropriation i tillämpliga delar. på ersättningen utgår sex procent årlig ränta från den dag då marken togs i anspråk. ' ' 56 § uppstår till följd av att väg ,dunges fram över fastighet synner ligt men för fastigheten eller,del däi;^yji^kall väghållaren lösa det om^- råde som lider sådant men, om ägaren begär det. väghållaren är berättigad att lösa område som avses i första stycket, om därav skulle föranledas endast ringa förhöjning av fastighetsägaren tillkoipmande ersättning och fastighetsägaren ej har ett beaktansvärt intresse ,p.v att behålla området. vid bedömande av frågan om rätt till inlösen föreligger skall kostnad för åtgärd som anges i 7 § andra stycket lagen (1917: 189) om expropriation inräknas i ersättningen för intrång. 57 § har mark till'väg enligt fastställd generalplan eller enligt stads plan tagits i anspråk av kommunen för gata, annan allmän plats eller särskilt trafikområde, skall väghållaren fullgöra dessförinnan uppkom men ersättnings- och inlösningsskyldighet enligt 55 och 56 §§, oavsett 2208 att vågrätten u pphört till följd av 33 §. ¬ 58 § har tillstånd som avses i 39 § vägrats eller har föreskrift eller sfs 1971: 948 förordnande meddelats med stöd av 39—41 § och uppkommer till fö ljd härav för fastighet som haft utfart till allmän väg avsevärd ökning av annars erforderlig kostnad för nyanläggning eller ändring av utfart till sådan väg, avsevärd ökning av annan väghållningskostnad eller annat avsevärt men, är fastighetens ägare berättigad till ersättning av väg- hållaren. samma rätt till ersättning som enligt första stycket tillkommer fastig hetens ägare har innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten, som upplåtits innan tillstånd som avses i 39 § vägrats eller förordnande eller föreskrift meddelats med stöd av 40 eller 41 §. 59 § medför vägran av tillstånd som avses i 39 § eller föreskrift eller förordnande som meddelats med stöd ay 39—41 § att synnerlig olägen het av den art som avses i 58 § uppkommer för fastighet eller fastig hetsdel som haft utfart till allmän väg, skall väghållaren lösa område som lider sådan olägenhet, om ägaren begär det. 60 § för att minska de olägenheter, som genom vägran av tillstånd som avses i 39 § eller genom föreskrift eller förordnande som medde lats med stöd av 39—41 § uppkommer för fastighet som haft utfart till allmän väg, får väghållaren själv bygga nödvändig utfartsväg för fastig heten. väghållaren får därvid, i den mån det behövs för företagets ge nomförande, göra gällande den rätt att påkalla förrättning enligt lagen (1939: 608) om enskilda vägar för ianspråktagande av annan fastighet tillhörig mark och att föra talan vid förrättningen, som tillkommer äga ren av fastighet, vars behov av utfartsväg skall tillgodpses. 61 § medför vägran av tillstånd som avses i 47 § första stycket att fastighet eller del därav kan nyttjas endast på sätt som står i uppenbart missförhållande till det värde marken hade innan förbud som avses i nämnda stycke blev gällande, är ägaren berättigad till ersättning av väg hållaren för den skada han- härigenom lider. samma rätt till ersättning har innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fas tigheten, som upplåtits innan förbudet blev gällande. första stycket äger motsvarande tillämpning, om tillstånd som avses i 48 § första eller andra stycket eller 49 § första stycket vägrats och förbud som avses i nämnda paragrafer varit gällande längre tid än fem år i följd. . , 62 § i fall som avses i 61 § första stycket skall väghållaren lösa fas tigheten eller fastighetsdelen, om ägaren begär det. 63 § väghållaren skall ersätta skada till följd av att han förvärvat rätt att inrätta särskild vinterväg, rätt att nyttja mark i närheten av vägom råde för upplag eller liknande ändamål i samband med byggande av väg, rätt att anordna tillfällig väg, rätt att intill vägområde uppsätta snö- skärm eller rätt till täkt för drift av väg. han skall också ersätta skada till följd av åtgärd som avses i 34 eller 53 §. för skada till följd av åt gärd som avses i 53 § första stycket utgår ersättning dock endast om skadan är avsevärd. vad som sagts nu gäller ej, om det avtalats eller uppenbarligen förutsatts att ersättning icke skall lämnas. 2.209 ¬ sfs 1971: 948 64 § skada till följd av föreläggande som meddelats med stöd av 52 § skall ersättas av väghållaren. 65 § vad som avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola gälla mel lan väghållaren och fastighetens ägare eller annan sakägare i fråga om ersättning enligt 55, 58, 61, 63 eller 64 § gäller även mot den som efter det rätten till ersättning uppkom förvärvat sakägarens rätt till fastighe ten eller anordningen. 66 § har överenskommelse ej träffats om ersättning enligt 55, 58, 61, 63 eller 64 § eller om inlösen enligt 56, 59 eller 62 §, skall den som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen väcka talan vid den fas tighetsdomstol in om vars område fastigheten eller anordningen är belä gen. även väghållare kan på sätt som nu sagts påkalla prövning av ersättning som tillkommer fastighetsägare eller annan sakägare. 67 § ersättning enligt 55, 58 eller 61 §, som ej avser personlig skada, jämte ränta skall nedsättas hos länsstyrelsen, om fastigheten genom den omständighet som föranlett rätt till ersättning så minskat 1 värde, att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran för vilken fastighe ten svarade, när rätten till ersättning uppkom. nedsatt belopp skall av länsstyrelsen genast insättas 1 bank mot ränta. om fördelning och utbetalning av nedsatt belopp jämte ränta samt om verkan därav gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet för det fall att nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes genom expropriation. 68 § om innehavare av fordran som avses 1 67 § första stycket lider förlust till följd av att nedsättning ej skett, är han berättigad att av väg hållaren få gottgörelse för förlusten mot avskrivning på fordringshand lingen. detsamma gäller, om fordringshavaren lider förlust därigenom, att ersättning enligt 55,-58 eller 61 § blivit för lågt beräknad och er sättningen till följd av överenskommelse mellan väghållaren och fastig hetens ägare eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. i frå ga om gottgörelse som nu sagts äger 65 § motsvarande tillämpning på förhållandet mellan väghållaren och fordringshavaren. har mark till väg enligt fastställd generalplan eller enligt stadsplan tagits i anspråk av kommunen för gata, annan allmän plats eller särskilt trafikområde, skall väghållaren fullgöra dessförinnan uppkommen skyl dighet enligt första stycket, oavsett att vägrätten upphört till följd av 33 §. talan om gottgörelse väckes vid fastighetsdomstol som anges i 66 §. 69 § i mål om ersättning enligt 55, 58 eller 61 § eller om gottgörelse enligt 68 § gäller i tillämpliga delar bestämmelserna orn rättegång 1 ex- proprlationsmål och om expropriatlonskostnad, om ej annat är särskilt föreskrivet. i mål om inlösen enligt 56, 59 eller 62 § gäller 1 tillämpliga delar de allmänna bestämmelserna 1 lagen (1917: 189) om expropriation, om ej annat är särskilt föreskrivet. ogillas yrkande om inlösen enligt 59 eller 2210 62 §, tillämpas dock allmänna regler om rättegångskostnad. ¬ 70 § har kommun enligt 7 § tillhandahållit staten mark för väg, är sfs 1971: 948 kommunen berättigad att av staten erhålla ersättning för skäliga kost nader efter avdrag för förvaltningskostnad. framställning om ersättning göres hos statens vägverk. kan överens kommelse ej träffas, väckes talan om ersättning vid fastighetsdomstol som anges i 66 §. ansvar, handräckning och besvär m. m . 71 § till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud i 39, 43—48 eller 54 § eller mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 39 eller 43-^9 §. till böter dömes den som bryter mot trafikföreskrift som meddelats med stöd av 41 §. 72 § uppföres byggnad eller utföres ledningsarbete i strid mot 43, 44, 47 eller 48 § eller mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 43, 44 eller 47—49 §, kan överexekutor meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. i fråga om sådan handräckning gäller samma reg ler som för handräckning enligt 191 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1). bryter någon mot förbud i 43, 45—48 eller 54 § eller mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 43 eller 45—48 § och är det ej fråga om byggnads uppförande, kan utmätningsmannen föranstalta om rättelse. efterkommes ej föreläggande enligt 52 §, skall utmätningsmannen på anmodan av länsstyrelsen ombesörja att åtgärd vidtages. polismyndighet skall lämna den handräckning som behövs för vid tagande av åtgärd som avses i 34, 40 och 53 §§. 73 § talan mot väghållningsmyndighets beslut enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär. 74 § talan mot länsstyrelses beslut enligt 37, 38, 45—47 §, 48 § andra stycket, 52 eller 53 § föres hos kammarrätten genom besvär. talan mot annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag än som avses i första stycket föres hos konungen genom besvär. 75 § talan mot statens vägverks beslut enligt denna lag föres hos konungen genom besvär. 76 § statens vägverk får föra talan mot länsstyrelses beslut e nligt den na lag. statens naturvårdsverk och länsvägnämnd får föra talan mot sådant vägverkets eller länsstyrelses beslut enligt denna lag, som berör dess verksamhetsområde. 77 § beslut i fråga om tillstånd enligt 39, 43 eller 45—49 § och sta tens vägverks beslut i fråga om fastställelse av arbetsplan för väg, för ändring av enskild väg till allmän, förklaring att gata tillika skall vara 2211 ¬ sfs 1971: 948 allmän väg eller indragning av väg blir gällande när beslutet vinner laga kraft. i beslut om tillstånd kan dock förordnas att beslutet skall lända till efterrättelse omedelbart. annat beslut enligt denna lag än som avses i första stycket länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat förordnas i beslutet. 1. denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. 2. genom den nya lagen upphäves lagen (1943: 431) om allmänna vägar samt lagen (1943: 436) om vägnämnder och länsvägnämnder. 3. anordning, brygga eller färja som före den nya lagens ikraftträ dande kommit till stå nd genom väghållarens försorg eller övertagits av denne är väganordning, om den är av beskaffenhet som anges i 2 § andra stycket. mark som tagits i anspråk för sådan anordning är väg område. 4. är vid den nya lagens ikraftträdande kommun väghållare inom sitt område eller del därav, skall kommunen fortfarande vara väghållare intill dess annat förordnas av konungen eller, efter konungens bemyn digande, statens vägverk. 5. bestämmelserna i 30, 32 och 33 §§ gäller även vägrätt som upp kommit före den 1 januari 1972. har vägrätt uppkommit före den 1 januari 1972 och skulle upplåtel sen, om den skett den 1 januari 1972 enligt de nya bestämmelserna, ha medfört rätt till avsevärt högre ersättning än en vid samma tidpunkt verkställd upplåtelse enligt äldre bestämmelser, är fastighetens ägare be rättigad till ers ättning av väghållaren för skillnaden. samma rätt till er sättning har innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten, som upplåtits före den 1 januari 1972. på ersättning enligt andra stycket utgår sex procent årlig ränta från den 1 januari 1972. bestämmelserna i 65, 67 och 68 §§ äger motsvaran de tillämpning på sådan ersättning. har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt andra stycket, äger bestämmelserna i 66 och 69 §§ motsvarande tillämpning. den som vill göra anspråk på ersättning skall dock väcka talan vid fastighetsdom stolen före den 1 januari 1975, vid påföljd att han annars förlorar rät ten till ersättning . 6. förordnande enligt 31 a § lagen (1943: 431) om allmänna vägar att enskild väg ej får anslutas till allmän väg samt beslut enligt 41, 42 eller 44 § nämnda lag upphör att gälla vid utgången av december 1971. 7. bestämmelserna i 58 och 59 §§ äger motsvarande tillämpning på fastighet, som ej haft utfart till al lmän väg men som uppenbarligen för utsatts skola erhålla utfart till sådan väg, under förutsättning att fastig heten tillkommit före den 1 januari 1948 eller, i f all då fastigheten bil dats genom legalisering av privat jorddelning, denna delning skett före den 1 januari 1948. 8. förbud som meddelats med stöd av 33 § första stycket eller 34 § lagen (1943: 431) om allmänna vägar skall anses vara meddelat med stöd av motsvarande bestämmelse i den nya lagen. den i 61 § andra • stycket angivna tiden av fem år räknas dock från den 1 januari 1972. 2212 9. i fråga om bestämmande av ersättning för upplåtelse av vägrätt ¬ och för inlösen, varom talan väckes efter den nya lagens ikraftträdande, sfs 1971; 948 tillämpas den nya lagen även om det förhållande varpå ersättningsan språket grundas inträffat före ikraftträdandet. 10. mål som vid den nya lagens ikraftträdande är anhängigt hos ägodelningsrätt eller expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol som anges i 66 §, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. mål om ersättning enligt 50 eller 53 § lagen (1943; 431) om allmänna vägar, vilket vid nämnda tidpunkt är anhängigt hos allmän domstol, hand- lägges enligt äldre bestämmelser. efter den nya lagens ikraftträdande skall talan om ersättning eller inlösen enligt äldre bestämmelser väckas vid fastighetsdomstol som an ges i 66 §. mål som skall prövas av fastighetsdomstol handlägges i den ordning som anges i 69 §. 11. äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot be slut som meddelats före den 1 januari 1972. äldre bestämmelser gäller även i övrigt i fråga om ärende som vid den nya lagens ikraftträdande är anhängigt hos vägsynenämnd eller som rör beslut av sådan nämnd. i fråga om tjänstgöring av ledamöter och suppleanter i vägsynenämnd efter den nya lagens ikraftträdande förord nar konungen. 12. förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestäm melse som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas. det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. till ytter mera visso hava vi detta med egen hand underskrivit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stockholms slott den 10 december 1971. gustaf adolf bengt no rling (l. s.) (kommunikationsdepartementet) ¬