SFS 1972:786

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om änd­ring i väg­la­gen (1971:948); given stock­holms slott den 19 decem­ber 1972. v i gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och van­des konung, göra veter­ligt; att vi, med riks dagen^, fun­nit gott för­ordna, att 50, 55, 56, 61, 62 och 67—69 §§ väg lagen (1971: 948) skall ha nedan angivna lydelse. 50 § utan hin­der av 47—49 §§ får bygg­nad upp­fö­ras, anord­ning fö rekomma eller åtgärd vid­ta­gas inom område med stads­plan eller bygg- nads­plan. 55 § har väg­hål­lare erhål­lit vågrätt, är fas­tig­he­tens ägare berät­ti­gad att av väg­hål­la­ren få intrångs­er­sätt­ning och ersätt­ning för annan skada till följd av vägens byg­gande eller begag­nande, om det ej avta­lats eller uppen­bar­li­gen för­ut­satts att ersätt­ning ej skall läm­nas. samma rätt till ersätt­ning har inne­ha­vare av sådan nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt till fas­tig­he­ten som upp­lå­tits innan mar­ken togs i anspråk. vid ersätt­ning­ens bestäm­mande gäl­ler 4 kap. expro­pri­a­tions­la­gen (1972: 719) i tillämp­liga delar. 4 kap. 3 § nämnda lag skall här­vid till- läm­pas i fråga om vär­deök­ning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väck­tes vid dom­stol. på ersätt­ningen utgår sex pro­cent årlig ränta från den dag då mar­ken togs i anspråk. 56 § upp­står till följd av att väg dragés fram över fas­tig­het syn­ner­ligt men f ör fas­tig­he­ten eller del därav, skall väg­hål­la­ren lösa det område som lider sådant men, om äga­ren begär det. väg­hål­la­ren är berät­ti­gad att lösa område som avses i första styc­ket, om därav skulle för­an­le­das endast ringa för­höj­ning av fas­tig­hets­ä­ga­ren till­kom­mande ersätt­ning och fas­tig­hets­ä­ga­ren ej har ett beak­tans­värt intresse av att behålla områ­det. vid bedö­mande av frå­gan om rätt till inlö­sen före­lig­ger skall kost­nad för åtgärd som anges i 4 kap. 1 § andra styc­ket expro­pri­a­tions­la­gen (1972: 719) inräk­nas i ersätt­ningen för in trång. 61 § med­för väg­ran av till­stånd som avses i 47 § första styc­ket att pågående mar­kan­vänd­ning avse­värt för­svå­ras, är fas­tig­hets­ä­ga­ren och ^ prop. 1972: 111 bil. 2 och 3, cu 35, rskr 348. es-"—sfs 1972 sfs 1972:786 utkom från tryc­ket den 28 dec. 1972 2057 ¬ sfs 1972: 786 inne­ha­vare av nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt till fas­tig­he­ten berät­ti­gade till ersätt­ning av väg­hål­la­ren för den skada de häri­ge­nom li der. första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning, om till­stånd som avses i 48 § första eller andra styc­ket eller 49 § första styc­ket väg­rats och för bud som avses i nämnda para­gra­fer varit gäl­lande längre tid än fem år i följd. 62 § upp­står i f all som avses i 61 § första styc­ket syn­ner­ligt men vid använd­ningen av fas­tig­he­ten eller del därav, skall väg­hål­la­ren lösa det område som lider sådant men, om äga­ren begär det. 67 § ersätt­ning enligt 55, 58 eller 61 §, som ej avser per­son­lig skada, jämte ränta skall ned­sät­tas hos läns­sty­rel­sen, om fas­tig­he­ten genom den omstän­dig­het som för­an­lett rätt till ersätt­ning så mins­kat i värde, att den kan anta­gas ej utgöra full säker­het för bor­ge­när, som när rät­ten till ersätt­ning upp­kom hade panträtt i fas­tig­he­ten. ned­satt belopp skall av läns­sty­rel­sen genast insät­tas i bank mot ränta. om för­del­ning och utbe­tal­ning av ned­satt belopp jämte ränta samt om ver­kan därav gäl­ler i tillämp­liga delar vad som är före­skri­vet för det fall att nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tuts­rätt upp­lå­tes genom expro­pri­a­tion. 68 § om bor­ge­när som avses i 67 § första styc­ket lider för­lust till följd av att ned­sätt­ning ej skett, är han berät­ti­gad att av väg­hål­la­ren få gott­gö­relse för för­lus­ten mot avskriv­ning på ford­rings­hand­lingen. det­samma gäl­ler, om bor­ge­nä­ren lider för­lust där­i­ge­nom, att ersätt­ning enligt 55, 58 eller 61 § bli­vit för lågt beräk­nad och ersätt­ningen till följd av över­ens­kom­melse mel­lan väg­hål­la­ren och fas­tig­he­tens ägare eller av annan anled­ning ej bli­vit prö­vad av dom­stol. i fråga om gott görelse som nu sagts äger 65 § mot­sva­rande tillämp­ning på för­hål­lan det mel­lan väg­hål­la­ren och bor­ge­nä­ren. har mark till väg enligt fast­ställd gene­ral­plan eller enligt stads­plan tagits i anspråk av kom­mu­nen för gata, annan all­män plats eller sär skilt tra­fik­om­råde, skall väg­hål­la­ren full­göra dess­förin­nan upp­kom­men skyl­dig­het enligt första styc­ket, oav­sett att vågrät­ten upp­hört till följd av 33 §. talan om gott­gö­relse väc­kes vid fas­tig­hets­dom­stol som anges i 66 § . 2058 69 § i mål om ersätt­ning enligt 55 , 58 eller 61 § eller om gott­gö­relse enligt 68 § gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i expro­pri­a­tions lagen (1972: 719) om rät­te­gång samt om rät­te­gångs­kost­na­der och kost nader vid för­del­ning av ersätt­ning, om ej annat är sär­skilt före­skri­vet. ogil­las yrkande om ersätt­ning enligt 58 eller 61 § eller om gott­gö­relse enligt 68 § och har målet ej anhäng­ig­gjorts av väg­hål­la­ren, tilläm­pas dock all­männa reg­ler om rät­te­gångs­kost­nad. om den som fram­stäl­ler ersätt­nings­an­språk har haft skä­lig anled­ning att få sin talan prö­vad av dom­stol, får i stäl­let efter omstän­dig­he­terna för­ord­nas, att "väg hål­la­ren skall ersätta honom hans rät­te­gångs­kost­nad eller att var­dera par­ten skall bära sin kost­nad. i mål om inlö­sen enligt 56, 59 eller 62 § gäl­ler i tillämp­liga delar ex- ¬ pföpri­a­tions­la­gen (1972: 719), om ej annat är sär­skilt före­skri­vet. 4 kap. 3 § expro­pri­a­tions­la­gen skall här­vid tilläm­pas i fråga om vär­deök­ning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väck­tes vid dom­stol. ogil­las yrkande om inlö­sen enligt 59 eller 62 §, tilläm­pas all männa reg­ler om rät­te­gångs­kost­nad. sfs 1972; 786 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1973. 2. mål som före ikraft­trä­dan­det anhäng­ig­gjorts hos dom­stol prö­vas och hand­läg­ges enligt äldre bestäm­mel­ser. i fråga om betal­ning av er sätt­ning och löseskil­ling som fast­ställts i sådant mål gäl­ler också äldre bestäm­mel­ser. 3. bestäm­mel­serna i 55 § andra styc­ket och 69 § andra styc­ket om tillämp­ning av 4 kap. 3 § expro­pri­a­tions­la­gen (1972: 719) gäl­ler ej i fråga om vär­deök­ning som ägt rum före utgången av juni 1971. 4. har till­stånd enligt 47 § första styc­ket väg­rats genom beslut som vun­nit la ga kraft före utgången av år 1972, skall äldre bestäm­mel­ser om e rsätt­ning och inlö­sen gälla, om talan väc­kes före utgången av år 1973. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill b ekräfta låtit. stock­holms slott den 19 decem­ber 1972. gustaf adolf (l.s.) bengt nor­ling (kom­mu­ni­ka­tions­de­par­te­men­tet) ¬