SFS 1987:459

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1987:459 utkom från tryc­ket den 17 juni 1987 omtryck lag om änd­ring i väg­la­gen (1971:948); utfär­dad den 4 juni 1987. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om väg­la­gen (1971:948) dels att 49, 50 och 54 §§ skall upp­höra att gälla, dels att 1,6-9, 10-12, 14-19, 22,23,26-28,33,39-48,51-53,57,61, 63-66 och 68-77§§ samt rubri­ken när­mast före 71 § skall ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen skall infö­ras en ny para graf, 3 a §, av föl­jande lydelse. lagen kom­mer där­för att ha föl­jande lydelse från och med den dag då denna lag trä­der i kraft. 994 ' prop. 1985/86: 118, tu 1986/87:22, rskr. 262. ¬ väll­männa bestäm­mel­ser sfs 1987:459 1 i denna lag gäl­ler all­män väg. all­män väg är, för­u­tom väg som anläggs enligt denna lag eller enligt lagen för­änd­ras till all­män, sådan för all­män sam­färd­sel upp­lå­ten väg som av ålder ansetts som all­män eller enligt äldre bestäm­mel­ser anlagts som eller för­änd­rats till all­män och som vid denna lags ikraft­trä­dande hålls av sta­ten eller en kom­mun. en väg upp­hör att vara all­män, när vägen dras i n. om en kom­mun är väg­hål­lare, upp­hör vägen att vara all­män, när den enligt plan- och bygg lagen (1987: 10) upp­låts eller skall vara upp­lå­ten till all­mänt begag­nande som gata. om en väg har upp­lå­tits till all­mänt begag­nande som gata medan sta­ten är väg­hål­lare, upp­hör vägen att vara all­män, när kom­mu­nen över­tar väg­håll­ningen. lag (1987:459). 2 § till väg hör väg­bana och övriga vägan­ord­ningar. anord­ning, som sta­dig­va­rande behövs för vägens bestånd, drift eller bru­kande och som kom­mit till stånd genom väg­hål­la­rens försorg eller över­ta­gits av denne, är vägan­ord­ning. vägan­ord­ning är också sådan till väg anslu­ten brygga eller färja med faij­läge som behövs för all­män sam färd­sel eller annars kan anta­gas få syn­ner­lig bety­delse för det all­männa och som kom­mit till stånd genom väg­hål­la­rens försorg eller över­ta­gits av denne. rege­ringen kan före­skriva ytter­li­gare vill­kor för att anord­ning, brygga eller färja skall räk­nas som vägan­ord­ning. lag (1981:861). 3 § vägom­råde utgö­res av den mark, som tagits i anspråk för väganord ning. 3 a § vid pröv­ning av ä ren­den enligt denna lag skall lagen (1987: 12) om hus­håll­ning med natur­re­sur­ser m . m. tilläm­pas. lag (1987:459). väg­håll­ning 4 § väg­håll­ning omfat­tar byg­gande av väg och drift av väg. vid väg­håll­ning skall till­bör­lig hän­syn tagas till enskilda intres­sen och till all­männa intres­sen, såsom tra­fik­sä­ker­het, mil­jö­skydd, natur­vård och fom- min­nes­vård. 5 § sta­ten är väg­hål­lare för all­männa vägar. om det främ­jar en god och ratio­nell väg­håll­ning får rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, besluta att en kom­mun skall vara väg­hål­lare inom kom­mu­nen. beslu­tet kan begrän­sas till att avse vissa vägar eller vissa områ­den inom kom­mu­nen. lag (1986:636). 6 väg­ver­ket hand­har väg­håll­ningen för sta­tens räk­ning och har till­syn över kom­mu­ner­nas väg­håll­ning. ^senaste lydelse 1981:861. 995 ¬ sfs 1987:459 väg­håll­nings­myn­dig­het är, då sta­ten är väg­hål­lare, den till väg­verk'et hörande regi­o­nala för­valt­ning som rege­ringen bestäm­mer och, då en kom mun är väg­hål­lare, den kom­mu­nala nämnd som kom­mun­full­mäk­tige utser där­till. lag (1987:459). 7 § är sta­ten väg­hål­lare inom ett område med detalj­plan där kom­mune n är huvud­man för all­männa plat­ser, skall kom­mu­nen till­han­da­hålla den mark som behövs för väg inom områ det. lag (1987:459). 8 § under­lå­ter en kom­mun att bygga väg, för vars byg­gande utgått stats­bi­drag, eller efter­sät­ter en kom­mun skyl­dig­het i fråga om vägs drift, kan väg­ver­ket före­lägga ko mmu­nen att inom viss tid vidta rät­telse. om före­läg­gan­det inte följs, får ver­ket låta utföra nöd­vän­diga åtgär­der på kom­mu­nens bekost­nad. lag (1987:459). 9 § bestäm­mel­serna i denna lag utgör inte hin­der för en kom­mun eller en lands­tings­kom­mun att lämna bidrag till byg­gande av väg. lag (1987:459). 9 a § i varje län skall det fin­nas en läns­väg­nämnd. nämn­den skall bestå av sju leda­mö­ter, som väljs av lands­tinget. om det i länet finns en kom­mun, som inte ingår i lands­tings­kom­mu­nen, för­rät­tas valet av lands­tinget och kom­mun­full­mäk­tige med den för­del­ning mel­lan dem som rege­ringen bestäm­mer efter befolk­nings­ta­len. i got­lands län skall valet för­rät­tas av kom­mun­full­mäk­tige i got­lands kom­mun. för leda­mö­ter na väljs lika många sup­ple­an­ter. lag (1981:1115). byg­gande av väg 10 § till byg­gande av väg räk­nas anlägg­ning av ny väg, omlägg­ning av väg i ny sträck­ning samt ombygg­nad av väg. ny väg får anläg­gas, om vägen behövs för all­män sam­färd­sel eller annars kan antas få syn­ner­lig bety­delse för det all­männa. omlägg­ning av väg i ny sträck­ning samt ombygg­nad av väg får sk e, när det är påkal­lat från all­män syn­punkt. lag (1987:459). 11 fråga om byg­gande av väg prö­vas av väg­ver­ket efter sam­råd med läns­sty­rel­sen. om väg­ver­ket och läns­sty­rel­sen har olika upp­fatt­ning, hän- skjuts frå­gan till rege­ring­ens p röv­ning. rege­ringen kan för­ordna att fråga om byg­gande av väg i vissa fall ska ll prö­vas av läns­sty­rel­sen. lag (1987:459). 12 § 16 kap. 29 § pla n- och bygg­la­gen (1987:10 ) finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het för sta­ten att inom områ­den med detalj­plan ställa i or dning och till all­mänt begag­nande upp­låta gata. lag (1987:459 ). 13 § vid byg­gande av väg skall till­ses, att vägen får sådant läge och utfö­rande att ända­må­let med vägen vin­nes med minsta intrång och olä­gen het utan oskä­lig kost­nad. 996 ' senaste lydelse 1981:861, ¬ , inom område med detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser far väg sfs 1987:459 inte byg­gas i strid mot pla­nen eller bestäm­mel­serna. om syf­tet med pla­nen iller bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas, far dock mindre avvi­kel­ser göras. gäl­ler natur­vårds­fö­re­skrif­ter eller andra sär­skilda bestäm­mel­ser för marks bebyg­gande eller använd­ning än som avses i första styc­ket skall väg byg­gas så, att syf­tet med bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas. om det finns sär­skilda skäl, får rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ring en bestäm­mer medge undan­tag från bestäm­mel­ser som avses i andra styc­ket. lag (1987:459). 15 för byg­gande av väg skall upp­rät­tas en arbets­plan. i arbets­pla­nen skall anges den mark som behö­ver tas i anspråk för vägan­ord­ningar oc h för genom­fö­ran­det av väg­bygg­nads­fö­re­ta­get. pla­nen skall även inne­hålla de upp­gif­ter som i övrigt behövs för att genom­föra före­ta­get. lag (1987:459). 16 § vid ut arbe­tande av en arbets­plan skall sam­råd i fråga om vägens sträck­ning och väg­för­sla­gets utform­ning i ö vrigt ske med berörda fastig hets­ä­gare och myn­dig­he­ter samt andra som kan ha ett väsent­ligt intresse i saken. för­fa­ran­det enligt första styc­ket får efter omstän­dig­he­terna för­enklas i fråga om en arbets­plan för väg, som enligt detalj­plan skall ingå i all­män plats eller som är för­ut­satt i områ­des­be­stäm­mel­ser. avser arbets­plan endast ombygg­nad av väg, får för­fa­ran­det enligt första styc­ket efter omstän­dig­he­terna för­enklas med iakt­ta­gande av att ägare till en fas­tig­het , av vil­ken mark skall tas i an språk, all­tid skall bere­das till­fälle att yttra sig. detta skall även tilläm­pas på en arbets­plan som inne­fat­tar endast änd­ring av pla­nen för ett väg­bygg­nads­fö­re­tag som ännu ej är fär­dig ställt. lag (1987:459). 17 § en arbets­plan skall stäl­las ut för gransk­ning. en arbets­plan för väg, som enligt detalj­plan skall ingå i all­män plats eller som är för­ut­satt i om rådes­be­stäm­mel­ser, behö­ver inte stäl­las ut. inte hel­ler behö­ver en arbets­plan som avser endast ombygg­nad av väg stäl­las ut, om inte mark behö­ver tas i ans pråk med vågrätt eller rätt som avses i 35 § eller om ett sådant ian­språk­ta­gande skrift­li­gen med­gi­vits av berörda fas­tig­hets­ä­gare och inne­ha­vare av nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tuts­rätt. under samma för­ut­sätt­ningar kan utstäl­lelse under­lå­tas i fråga om en arbets­plan som inne­fat­tar endast änd­ring av pla­nen för ett väg­bygg­nadsfö retag som ännu ej är fär dig­ställt. lag (1987:459). 18 arbets­plan fast­ställs av väg­ver­ket efter sam­råd med läns­sty­rel­sen. om väg­ver­ket och läns­sty­rel­sen har olika upp­fatt­ning, hän­skjuts frå­gan om fast­stäl­lelse av pla­nen till rege­ring­ens pröv­ning. i sådana fall då utstäl­lelse har under­lå­tits med stöd av 17 § tredje styc­ket behö­ver fast­stäl­lelse inte ske. ^senaste lydelse 1981:861. ' änd­ringen inne­bär bl. a. att tredje styc­ket upp­hävs. ' senaste lydelse 1981:861. 997 ¬ sfs 1987:459 ett beslut om fast­stäl­lelse av en arbets­plan är för­fal­let, om inte inom fem år från utgången av det år, under vil­ket beslu­tet vann laga kraf t, vägens sträck­ning har bli­vit i sin hel­het tyd­ligt utmärkt på mar­ken och det i arbets­pla­nen angivna väg­bygg­nads­ar­be­tet har påbör­jats. om syn­ner­liga skäl före­lig­ger, kan rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, väg ver­ket för­länga tiden, varje gång med högst tre år. lag (1987:459). 19 § byg­gande av väg får påbö­i­jas först sedan arbets­plan har upp­rät­tats och, när det behövs, har bli­vit fast­ställd. lag (1987:459). 20 § vid byg­gande av väg får endast ovä­sent­lig avvi­kelse göras från arbets­pla­nen. göres sådan avvi­kelse i fråga om den mark som enligt arbets­pla­nen skulle tagas i anspråk för vägen, skall detta utan dröjs­mål anmär­kas i tilläg g till pla­nen. 20 a § om byg­gan­det av en all­män väg med­för att en enskild väg behö­ver byg­gas eller att änd­rade för­hål­lan­den upp­står som väsent­ligt inver­kar på väg­håll­ningen för en sådan väg, skall väg­hål­la­ren, om det behövs, påkalla för­rätt­ning enligt anläggn ings­la­gen (1973:1149) för att ordna den enskilda väg­håll­ningen. lag (1981:379). enskild vägs för­änd­ring till all­män, m. m. 21 § enskild väg far för­änd­ras till all­män, om vägen behövs för all­män sam­färd­sel eller annars är av syn­ner­lig bety­delse för det all­männa. 22 fråga om för­änd­ring av enskild väg till all­män prö­vas av väg­ver­ket efter sam­råd med läns­sty­rel­sen. om väg­ver­ket och läns­sty­rel­sen har olika upp­fatt­ning, hän­skjuts frå­gan till rege­ring­ens pröv­ning. rege­ringen kan för­ordna att fråga o m för­änd­ring av enskild väg till all­män i vissa fall skal l prö­vas av läns­sty­rel­sen. lag (1987:459). 23 § under de för­ut­sätt­ningar som anges i 21 § kan i de fall sta­ten är väg­hål­lare en gata inom ett område med detalj­plan för­kla­ras tillika vara all­män väg. bestäm­mel­serna i 22 § tilläm­pas på ärende om en sådan för­kla ring. lag (1987:459). inrät­tande av sär­skild vin­ter­väg 24 § sär­skild vin­ter­väg över mark som är täckt av snö eller is eller över vat­ten som är täckt av is får inrät­tas som all­män väg, om vägen behövs för all­män sam­färd­sel eller annars kan anta­gas få syn­ner­lig bety­delse för det all­männa. bestäm­mel­serna i 22 § äger mot­sva­rande tillämp­ning på ärende om inrät tande av sär­skild vin­ter­väg. 998 ' scnasle lydelse 1981: 861. ¬ fnd­tag­ning av väg sfs 1987:459 25 § en väg får dras in, om den efter till­koms­ten av en ny väg eller av något annat skäl inte längre behövs för det all­männa och åtgär­den med­för endast ringa olä­gen­het för byg­den. bestäm­mel­serna i 22 § tilläm­pas på e tt ärende om indrag­ning av en väg. för att ordna väg­håll­ningen när en väg dras in ska ll väg­hål­la­ren, om det behövs, påkalla för­rätt­ning enligt anlägg­nings­la­gen (1973:1149). lag (1980:265). drift av väg 26 § väg skall hål­las i ett för sam­färdseln till­freds­stäl­lande skick genom under­håll, repa­ra­tion och andra åtgär­der. genom ren­håll­ning skall v ägom­rå­det hål­las i ett sådant skick att skä­liga sani­tära hän­syn och trev­nads­hän­syn blir till­go­do­sedda. det­samma gäl­ler i fråga om mark til l en bredd av 25 meter intill par­ke­ring splats eller rast­plats som är vägan­ord­ning, i den mån all­män­he­ten h ar till­träde till mar­ken. inom områ­den med detalj­plan gäll er detta stycke endast vägom­rå­den för motor väg eller motor­tra­fik­led. de åtgär­der som behövs för sådana ända­mål som anges i första och andra styc­kena räk­nas till drift av väg. till drift av väg räk­nas också ser­viceåt­gär­der och för­bätt­ringsåt­gär­der. om sär­skilda skäl före­lig­ger, kan väg­ver­ket besluta om inskränk­ning i skyl­dig­he­ten att vidta åtgär­der för drift av väg . väg­ver­ket med­de­lar där­vid de före­skrif­ter som behövs. lag (1987:459). 27 § inom område med detalj­plan, där kom­mu­nen är huvud­man för all­männa plat­ser och stat en är väg­hål­lare, begrän­sas sta­tens skyl­dig­het att ombe­sö­ija drift av all­män väg av 6 kap. 29 § andra styc­ket plan- och bygg­la­gen (1987:10). det­samma gäl­ler i fråga om gata, som har för­kla­rats tillika vara all­män väg. lag (1987:459). 28 § behö­ver för en vägan­ord­ning, vars utfö­rande ingår i drift av väg, tas i ans pråk mark utö­ver den som redan hör till vägen, skall upp­rät­tas en arbets­plan, vari anges den mark som behö­ver tas i anspråk. bestäm­mel­ser na i 13, 1 4 och 1 6-20 §§ skal l där­vid tilläm­pas. såvitt angår tillämp­ningen av 16§ tredje styc­ket, 17 § tredje styc­ket och 18 § andra styc­ket skall arbets­pla­nen anses som en sådan plan som avser endast ombygg­nad av väg. lag (1987:459). 29 § rege­ringen kan bestämma att avgift får tagas ut för begag­nande av färja. lag (1981:861). vågrätt 30 § vågrätt inne­fat­tar befo­gen­het för väg­hål­la­ren att, utan hin­der av den rätt som annan kan äga till fas­tig­he­ten, nyttja mark som behövs för väg och, i den mån ins kränk­ning ej gjorts i arbetspl an eller i beslut om föränd-​​ 999 ¬ sfs 1987:459 ring av enskild väg till all­män, även i övrigt i fas­tig­hets­ä­ga­rens ställe bestämma över mar­kens använd­ning under den tid väg­rät­ten består samt till­go­do­göra sig als­ter och andra till­gångar som kan utvin­nas ur mar­ken. 31 § väg­rätt upp­kom­mer genom att väg­hål­la­ren tar i a nspråk mark för väg med stöd av upp­rät­tad och, i fall då så behövs, fast­ställd arbets­plan. väg­rätt upp­kom­mer även genom att väg­hål­la­ren över­ta­ger mark med stöd av beslut om enskild vägs för­änd­ring till all­män. mark skall anses ha tagits i anspråk för väg, när vägens sträck­ning över fas­tig­he­ten bli­vit tyd­ligt utmärkt på mar­ken och i arbets­pla­nen angi­vet väg­ar­bete påbör­jats på fas­tig­he­ten. 32 § väg­rätt upp­hör när vägen dragés in. väg­hål­la­ren får föra bort vad som anbring­ats inom vägom­rå­det för vägän­da­mål, om ej läns­sty­rel­sen bestäm­mer annat med hän­syn till att fråga upp­kom­mit om mar­kens an vänd­ning som enskild väg. vad som ej förts bort inom ett år efter det att vägen dra­gits in till­fall er fas­tig­he­tens ägare. läns­sty­rel­sen kan för­länga tiden, om sär­skilda skäl före­lig­ger. 33 § i fråga om mark till väg, som enligt en detalj­plan där kom munen är huvud­man för all­männa plat­ser är avsedd till all­män plats, tilläm­pas inte 30-32 §§, sedan mar­ken tagits i anspråk av kom­mu­nen för avsett ända­mål. lag (1987:459). till­fäl­ligt upp­lå­tande av mark, m. m. 34 § väg­håll­nings­myn­dig­het och av denna anli­tade biträ­den är berät­tiga de att fa till­träde till fas­tig­het för att verk­ställa mät­ning eller stak­ning, under­sök­ning av grund eller annan för­be­re­dande åtgärd för byg­gande av väg. i träd gård. lik­nande plan­te­ring eller park får träd ej ska­das eller fäl­las utan äga­rens sam­tycke. även i övrigt skall skada und­vi­kas, om det är möj­ligt. 35 § har i fast­ställd arbets­plan för väg­bygg­nads­fö­re­tag mark i när­he­ten av det i arbets­pla­nen upp­tagna vägom­rå­det avsatts för upp­lag eller lik­nan de ända­mål i sam­band med byg­gan­det av vägen, skall till väg­hål­la­ren upp­lå­tas nytt­jan­de­rätt till mar­ken för den tid som angi­vits i pla­nen. 36 § kan på grund av pågående arbete eller till följd av jordras eller över­sväm­ning eller av annan orsak väg ej använ­das utan risk för olycks hän­delse, kan läns sty­rel­sen på fram­ställ­ning a v väg­håll­nings­myn­dig­he­ten före­skriva att nytt­jan­de­rätt till mark för till­fäll ig väg skall upp­lå­tas för den tid sådan väg behövs till följd av hind­ret. 37 § läns­sty­rel­sen kan på fram­ställ­ning av väg­håll­nings­myn­dig­he­ten fö reskriva att nytt­jan­de­rätt till mark intill vägom­råde skall upp­lå­tas för upp­sät­tande av snö­skärm. 1000 /• ¬ •38' § behö­ver väg­hål­lare till drift av väg taga sten, grus, sand eller jord på sfs 1987:459 'itiäfk som till­hör a nnan än sta­ten och kan detta ske utan avse­värd olä­gen het, kan läns­sty­rel­sen på fram­ställ­ning av väg­håll­nings­myn­dig­he­ten före skriva att rätt till sådan täkt skall upp­lå­tas. läns­sty­rel­sen med­de­lar där­vid de före­skrif­ter som behövs för rät­tens utö­vande. ordnings-​​ och säker­hets­fö­re­skrif­ter 39 § en enskild kör­väg får inte anslu­tas till en all­män väg utan väg­håll nings­myn­dig­he­tens till­stånd. inte hel­ler far utan sådant till­stånd en enskild kör­vägs anslut­ning till en all­män väg änd­ras. vad som sagts nu gäl­ler också i fråg a om sådana utfar­ter från fas­tig­he­ter och sådana bryg­gor som kan använ­das för kör­tra­fik. vid behand­ling av en fråga om till­stånd enligt första styc­ket skall väg håll­nings­myn­dig­he­ten pröva om den till­tänkta åtgär­den är lämp­lig med hän­syn till tra­fik­sä­ker­he­ten och fram­kom­lig­he­ten på den all­männa vägen. i sam­band med till­stånd kan väg­håll­nings­myn­dig­he­ten med­dela före­skrif­ter om vägan­slut­ning­ens läge och utfö­rande i övrigt. lag (1987:459). 40 § om det är nöd­vän­digt med hän­syn till tra­fik­sä­ker­he­ten eller fram kom­lig­he­ten på en all­män väg, kan väg­håll­nings­myn­dig­he­ten för­ordna att en enskild vägs anslut­ning till den all­männa vägen skall spär­ras av eller änd­ras och verk­ställa för­ord­nan­det. vad som sagts nu gäl­ler också i fråga om utfar­ter från fas­tig­he­ter och bryg­gor. lag (1987:459). 41 § i sam­band med till­stånd enligt 39 § eller i stäl­let för för­ord­nande enligt 40 § eller i sam­band med för­ord­nande enligt 40 § om änd­ring av anslut­ning kan väg­håll­nings­myn­dig­he­ten i fråga om en enskild väg med­dela tra­fik­fö­re­skrif­ter vari­ge­nom tra­fik med motor­drivna for­don på vägen eller del därav för­bjuds eller inskränks. om det finns sär­skilda skäl, kan väg håll­nings­myn­dig­he­ten medge undan­tag från sådana tra­fik före­skrif­ter. lag (1987:459). 42 § bestäm­mel­serna i 39-41 §§ gäl­ler inte i fråga om enskilda vägar som är redo­vi­sade i detalj­plan eller för­ut­satta i områ­des­be­stäm­mel­ser. lag (1987:459). 43 § inom ett vägom­råde får inte utan väg­håll­nings­myn­dig­he­tens till stånd 1. upp­fö­ras bygg­na­der, göras till­bygg­na­der eller utfö­ras andra anlägg ningar, 2. vid­tas andra åtgär­der som kan inverka men­ligt på tra­fik­sä­ker­he­ten eller vara till olä­gen­het för vägens bestånd, drift eller bru­kande. i sam­band med till­stånd får väg­håll­nings­myn­dig­he­ten med­dela de före skrif­ter som behövs. ett till­stånd kan när som helst åter­kal­las. bestäm­mel­serna i första s tyc­ket gäl­ler inte för sådant arbete som avses i 44 §. om till­stånd sak­nas eller har åter­kal­lats, får väg­håll­nings­myn­dig­he­ten vidta de åtgär­der som behövs för rät­telse. lag (1987:459). 1001 ¬ sfs 1987:459 44 § inom ett vägom­råde får inte utan väg­håll­nings­myn­dig­he­tens till stånd 1. dras elekt­riska led­ningar, vat­ten­led­ningar eller andra led­ningar, 2. utfö­ras arbe­ten på en redan dra­gen led­ning. väg­håll­nings­myn­dig­he­ten får med­dela de före­skrif­ter om arbe­tet och om rätt till upp­lag eller annan anord­ning som behövs med hän­syn till vägens bestånd, drift eller bru­kande. till­stånd enligt första styc­ket behövs inte när till­stånd har med­de­lats enligt an nan lag elle r för­fatt­ning och anmä­lan om arbe­tet har gjorts hos väg­håll­nings­myn­dig­he­ten. om det på grun d av inträf­fad skada krävs skynd­sam repa­ra­tion av en led­ning som har dra­gits inom ett vägom­råde får arbe­tet påbör­jas utan till­stånd eller anmä­lan. led­ning­ens ägare skall i så fall sna­ras t under­rätta väg­håll­nings­myn­dig­he­ten om arbe­tet. lag (1987:459). 45 § intill ett vägom­råde får inte utan läns­sty­rel­sens till­stånd 1. upp­fö­ras bygg­na­der, göras till­bygg­na­der eller utfö­ras andra anlägg ningar eller vid­tas andra sådana åtgär­der som kan vara till olä­gen­het för vägens bestånd, drift eller bru­kande, 2. fin­nas anbring­ade lju­san­ord­ningar som för­säm­rar ljus­för­hål­lan­dena för tra­fi­ken på vägen. i sam­ban d med till­stånd far läns­sty­rel­sen med­dela de före­skrif­ter som behövs. ett till­stånd kan när som helst åter­kal­las. bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte inom områ­den med de talj­plan och inte hel­ler i fråga om åtgärd er för vilka bygg­lov krävs. om till­stånd sak­nas eller har åter­kal­lats far läns­sty­rel­sen med­dela beslut om att rät­telse skall ske genom väg­håll­nings­myn­dig­he­tens försorg. i sam band med et t sådant beslut får läns­sty­rel­sen med­dela de före­skrif­ter som behövs. lag (1987:459). 46 § inom ett avstånd av 50 meter från ett vägom­råde far inte utan läns­sty­rel­sens till­stånd skyl­tar eller där­med jäm­för­liga anord­ningar för reklam, pro­pa­ganda eller lik­nande ända­mål fin­nas upp­satta utom­hus. i sam­band med till­stånd far läns­sty­rel­sen med­dela de före­skrif­ter som behövs med hän­syn till tra­fiks äker­he­ten. bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte 1. inom områ­den med detalj­plan eller 2. för sådana anord­ningar som är upp­satta på bygg­na­der för upp­lys­ning om affärs­rö­relse eller annan verk­sam­het på stäl­let eller 3. för anslags­tav­lor för med­de­lan­den som rör kom­mu­nala ange­lä­genhe ter, för­e­nings­sam­man­trä­den, auk­tio­ner eller dylikt. lag (1987:459). 1002 47 § inom ett avstånd av tolv meter från ett vägom­råde får inte utan läns­sty­rel­sens till­stånd upp­fö­ras bygg­na­der, göras till­bygg­na­der eller utfö ras andra anlägg­ningar eller vid­tas andra sådana åtgär­der som kan inverka men­ligt på tra­fik­sä­ker­he­ten. läns­sty­rel­sen kan, om det är nöd­vän­digt med hän­syn till tr afik­sä­ker­he­ten, före­skriva att avstån­det ökas, dock högst till 50 meter. vid kors­ning i samma plan mel­lan en all­män väg och en 1. annan all­män väg. ¬ r;„2. enskild väg som i större utsträck­ning används av all­män­he­ten för sfs 1987:459 'ifa­fik, 3 järn­väg, 4. spår­väg far inte utan l äns­sty­rel­sens till­stånd upp­fö­ras bygg­na­der, göras till­byggna der eller utfö­ras andra anlägg­ningar eller vid­tas andra sådana åtgär­der som kan inverka men­ligt på tra­fik­sä­ker­he­ten. till­stånd krävs inte för åtgär­der som skall u tfö­ras utan­för i först a styc­ket angi­vet område och utan­för de räta sam­man­bind­nings­lin­jerna mel­lan p unk­ter, som är belägna i de kor­san de väga­mas mitt­lin­jer 75 meter från kors­ningen. i sam­band med till­stånd får läns­sty­rel­sen med­dela de före­skrif­ter som behövs. bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena om krav på till­stånd av läns­sty­rel­sen gäl­ler inte inom områ­den med detalj­plan. de gäl­ler inte hel­ler ifråga om åtgär­der för vilka bygg­lov krävs. lag {1987:459). 48 § inom det i en arbets­plan angivna vägom­rå­det får inte utan väg­håll nings­myn­dig­he­tens till­stånd upp­fö­ras bygg­na­der, göras till­bygg­na­der, ut föras andra anlägg­ningar eller vid­tas andra sådana åtgär­der, som kan väsent­ligt för­svåra områ­dets använd­ning för vägän­da­mål. för­bu­det gäl­ler från det att beslu­tet om fast­stäl­lelse av arbets­pla­nen har vun­nit laga kraft till dess att vägom­rå­det har tagits i anspråk för väg. för tid som anges i första styc­ket gäl­ler bestäm­mel­serna i 47 § första och andra styc­kena om för­bud att utan läns­sty­rel­sens till­stånd upp­föra byggna der, göra till­bygg­na­der, utför a andra anlägg­ningar eller vidta andra sådana åtgär­der. för­bud enligt förs ta eller andra styc­ket upp­hör att gälla, när beslut om fast­stäl­lelse av en arbets­plan upp­hävs eller för­fal­ler. i sam band med till­stånd får väg­håll nings­myn­dig­he­ten med­dela de före skrif­ter som behövs. lag (1987:459). 49 § har upp­hävts genom lag (1987:459). 50 har upp­hävts genom lag (1987:459). 51 § för­bud enligt 45—48 § gä ller inte i fråga om bygg­na­der, andra an lägg­ningar eller anord­ningar eller åtgär­der som lag­li­gen har påbör­jats innan det blev för­bju­det. lag (1987:459). 52 § om en bygg­nad, annan anlägg­ning eller anord­ning som är belä­gen inom område som avses i 45 —47 § på g rund av änd­rade för­hål­lan­den eller av annan anled­ning har kom­mit att med­föra sådana olä­gen­he­ter att begä­ran om till­stånd enligt 45-47 § skulle ha avsla­gits, får läns­sty­rel­sen med­dela före­läg­gande att ta bort den eller vidta någon annan åtgärd med den. beträf­fande bygg­na­der får dock sådant före­läg­gande med­de­las endast om bygg­na­den kan flyt­tas utan svå­rig­het eller är av ringa värde. bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte inom områ­den med de talj­plan. lag (1987:459). ® senas­tely­delse 1972:786. 1003 ¬ sfs 1987:459 53 §' om träd eller b uskar intill ett vägom­råde med­för olä­gen­he­ter för tra­fik­sä­ker­he­ten, får läns­sty­rel­sen besluta att trä­den eller bus­karna skall avlägs­nas eller kvis­tas genom väg­håll­nings­myn­dig­he­tens försorg. i sam band med beslu­tet får läns­sty­rel­sen med­dela de före­skrif­ter som behövs. lag (1987:459). 54 § har upp­hävts genom lag (1987:459). ersätt­ning m. m. 55 § har väg­hål­lare erhål­lit vågrätt, är fas­tig­he­tens ägare berät­ti­gad att av väg­hål­la­ren få intrångs­er­sätt­ning och ersätt­ning för annan skada till följd av vägens byg­gande ell er begag­nande, om det ej avta­lats eller uppen bar­li­gen för­ut­satts att ersätt­ning ej skall läm­nas. samma rätt till ersätt­ning har inne­ha­vare av sådan nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt till fas­tighe ten som upp­lå­tits innan mar­ken togs i anspråk. vid ersätt­ning­ens bestäm­mande gäl­ler 4 kap. expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) i tillämp­liga delar. 4 kap. 3 § nämnda lag skall här­vid tilläm­pas i fråga om vär­deök­ning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väck­tes vid dom­stol. på ersätt­ningen utgår ränta enligt 5 § ränte lagen (1975:635) från den dag då mar­ken togs i anspråk till och med den dag då betal­ning skall ske och enligt 6 § rän tela­gen för tiden där­ef­ter. lag (1975:658). 56 § upp­står till följd av att väg dragés fram över fas­tig­het syn­ner­ligt men för fas­tig­he­ten eller del därav, skall väg­hål­la­ren lösa det område som lider sådant men, om äga­ren begär det. väg­hål­la­ren är berät­ti­gad att lösa område som avses i första styc­ket, om därav skulle för­an­le­das endast ringa för­höj­ning av fas­tig­hets­ä­ga­ren till kom­mande ersätt­ning och fas­tig­hets­ä­ga­ren ej har ett beak­tans­värt intresse av att behålla områ­det. vid bedö­mande av frå­gan om rätt till inlö­sen före­lig­ger skall kost­nad för åtgärd som anges i 4 kap. 1 § andra styc­ket expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) inräk­nas i ersätt­ningen för intrång. lag (1972:786). 57 § om mark till väg inom en detalj­plan där kom­mu­nen är huvud­man för all­männa plat­ser har tagits i anspråk av kom­mu­nen som all­män plats, skall väg­hål­la­ren full­göra dess­förin­nan upp­kom­men ersättnings-​​ och inlös nings­skyl­dig­het enligt 55 och 5 6 §§, trots att vågrät­ten har upp­hört till följd av33§. lag (1987:459). 58 § har till­stånd som avses i 39 § väg­rats eller har före­skrift eller för­ord nande med­de­lats med stöd av 39-41 § och upp­kom­mer till följd härav för fas­tig­het som haft utfart till all­män väg avse­värd ökning av annars erfor der­lig kost­nad för nyan­lägg­ning eller änd­ring av utfart till sådan väg, avse­värd ökning av annan väg­håll­nings­kost­nad eller annat avse­värt men, är fas­tig­he­tens ägare berät­ti­gad till ersätt­nin g av väg­hål­la­ren. 1004 änd­ringen inne­bär bi. a. alt andra styc­ket upp­hävs. ¬ ' •'/.säfftma rätt till ersätt­ning som enligt första styc­ket till­kom­mer fastighe-​​ sfs 1987:459 tétis ägare har inne­ha­vare av sådan nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt til! fas­tig­he­ten, som upp­lå­tits innan till­stånd som avses i 3 9!? väg­rats eller för­ord­nande eller före­skrift med­de­lats med stöd av 40 eller 41 !?. 59 § med­för väg­ran av till­stånd som avses i 39 § eller före­skrift eller för­ord­nande som med­de­lats med stöd av 39-41 § att syn­ner­lig olä­gen­het av den art som avses i 58 § upp­kom­mer för fas­tig­het eller fas­tig­hets­del som haft utfart till all­män väg, skall väg­hål­la­ren lösa område som lider sådan olä­gen­het, om äga­ren be gär det. 60 § för att minska de olä­gen­he­ter, som genom väg­ran av till­stånd som avses i 39 § eller genom före­skrift eller för­ord­nande som med­de­lats med stöd av 39-41 § upp­kom­mer för fas­tig­het som haft utfart till all­män väg, får väg­hål­la­ren själv bygga nöd­vän­dig utfarts­väg för fas­tig­he­ten. väg­hål­la­ren far där­vid, i den mån det behövs för före­ta­gets genom­fö­rande, göra gäl­lan de den rätt att påkalla för­rätt­ning enligt anlägg­ningsla gen (1973:1149) för ian­språk­ta­gande av annan fas­tig­het till­hö­rig mark och att föra talan vid för­rätt­ningen, som till­kom­mer äga­ren av fas­tig­het, vars behov av utfarts-​​ väg skall till­go­do­ses. lag (1973:1158). 61 §'° om väg­ran av till­stånd som avses i 47!? med­för att pågående mar­kan­vänd­ning avse­värt för­svå­ras inom berörd del av en fas­tig­het, är fas­tig­hets­ä­ga­ren och inne­ha­vare av nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt till fastig heten berät­ti­gade till ers ätt­ning av väg­hål­la­ren för den skada de häri­ge­nom lider. bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas också, om till­stånd som avses i 48 § har väg­rats och för­bud som avses i den para­gra­fen har gällt längre tid än fem år i följd. log (1987:459). 62 § upp­står i fall som avses i 61 § första styc­ket syn­ner­ligt men vid använd­ningen av fas­tig­he­ten eller del därav, skall väg­hål­la­ren lösa det område som lider sådant men, om äga­ren begär det. lag (1972:786). 63 § väg­hål­la­ren skall ersätta ska­dor till följd a v att han har för­vär­vat rätt 1. att inrätta sär­skild vin­ter­väg, 2. att nyttja mark i när­he­ten av vägom­råde för upp­lag eller lik­nande ända­mål i sam­band med byg­gande av väg, 3. att anordna till­fäl­lig väg, 4. att intill vägom­råde sätta upp snö­skärm, 5: till täkt för drift av väg. väg­hål­la­ren skall oc kså ersätta ska­dor till följd av åtgär­der som avses i 34§, 45 § qärde styc­ket eller 53 § eller till följd av ett före­läg­gande som har med­de­lats med stöd av 52 §. för ska­dor som har upp­stått till följd av åtgär­der som avses i 53 § utgår ersätt­ning endast om ska­dorna är avse­vär da. senaste lydelse 1972:786. 1005 ¬ sfs 1987:459 1006 bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler inte om det har avta­lats eller uppen­bar­li­gen för­ut­satts att ersätt­ning inte skall lämn as. lag (1987:459). 64 § före­läg­gande enligt 52 § får för­e­nas med vite eller med före­skrift att åtgär­den, om före­läg­gan­det inte följs, kan komma att utfö­ras genom väg håll­nings­myn­dig­he­tens försorg på den för­sum­li­ges bekost­nad. följs inte ett före­läg­gande som inne­bär att åtgär­den kan utf öras genom väg­håll­nings­myn­dig­he­tens försorg skall läns­sty­rel­sen, om det inte finns skäl till annat, besluta att åtgär­den skall utfö­ras och hur det skall ske. där­vid skall läns­sty­rel­sen se till att oskä­liga kost­na­der inte upp­står. i beslut om före­läg­gande enligt första sty cket eller beslut enligt andra styc­ket får för­ord­nas att beslu­tet skall gäll a ome­del­bart. lag (1987:459). 65 § vad som har avta­lats eller uppen­bar­li­gen för­ut­satts gälla mel­lan väg­hål­la­ren och fas­tig­he­tens ägare eller annan sakä­gare i fråga om ersätt ning enligt 55, 58, 61 eller 63 § gäl­ler även mot den som efter det rät­ten till ersätt­ning upp­kom har för­vär­vat sakä­ga­rens rätt till fas­tig­he­ten eller an ord­ningen. lag (1987:459). 66 § har över­ens­kom­melse inte träf­fats om ersätt­ning enligt 55, 58, 61 eller 63 § eller om inlö­sen enligt 5 6, 59 eller 62 §, skall d en som vill göra anspråk på ersätt­ning eller fordra inlö­sen väcka talan vid den fas­tig­hets dom­stol inom vars område fas­tig­he­ten eller anord­ningen är belä­gen. även väg­hål­la­ren kan på samma sätt påkalla pröv­ning av ersätt­ning som till­kom mer fas­tig­hets­ä­gare eller annan sakä­gare. lag (1987:459). fil § ersätt­ning enligt 55, 58 eller 61 §, som ej avser per­son­lig skada, jämte ränta skall ned­sät­tas hos läns­sty­rel­sen, om fas­tig­he­ten genom den omstän­dig­het som för­an­lett rätt till ersätt­ning så mins­kat i vär de, att den kan anta­gas ej utgöra full säker­het för bor­ge­när, som när rät­ten till ersätt ning upp­kom hade panträtt i fas­tig­he­ten. ned­satt belopp skall av läns­sty­rel­sen genast insät­tas i bank mot ränta. om för­del­ning och utbe­tal­ning av ned­satt belopp jämte ränta samt om ver­kan därav gäl­ler i ti llämp­liga delar vad som är före­skri­vet för det fall att nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tuts­rätt upp­lå­tes genom expro­pri­a­tion. lag (1972:786). 68 § " om en bor­ge­när som avses i 67 § första styc­ket lider för­lust till följd av att ned­sätt­ning inte har skett, är han berät­ti­gad att av väg­hål­la­ren få gott­gö­relse för för­lus­ten mot avskriv­ning på ford­rings­hand­lingen. det samma gäl­ler, om bor­ge­nä­ren lider för­lust där­i­ge­nom, att ersätt­ning enligt 55, 58 eller 61 § bli­vit för lågt beräk­nad och ersätt­ningen till följd av över­ens­kom­melse mel­lan väg­hål­la­ren och fas­tig­he­tens ägare eller av annan anled­ning inte har prö­vats av dom­stol. i fråga om sådan gott­gö­relse skall 65 § tilläm­pas på för­hål­lan­det mel­lan väg­hål­la­ren och bor­ge­nä­ren. om mark till väg inom en detalj­plan där kom­mu­nen är huvud­man för all­männa plat­ser har tagits i ansprå k av kom­mu­nen som all­män plats, skall " senaste lydelse 1972:786. ¬ !• ålla­ren full­göra dess­förin­nan upp­kom­men skyl­dig­het enligt första sfs 1987:459 -'styc­ket, trots att vågrät­ten har upp­hört till följd av 33 §. talan om gott­gö­relse väcks vid den fas­tig­hets­dom­stol som anges i 66§. lag (1987:459). / 69 §'^ i mål om ersätt­ning enligt 55, 58 eller 61 § eller om gott­gö­relse enligt 68 § gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i exprop ria­tions­la­gen (1972:719) om rät­te­gång samt om rät­te­gångs­kost­na­der och kost­na­der vid för­del­ning av ersätt­ning, om ej annat är sär­skilt före­skri­vet. ogil­las yr kande om ersätt­ning enligt 58 eller 61 § eller om gott­gö­relse enligt 68 § och har målet ej anhäng­ig­gjorts av väg­hål­la­ren, tilläm­pas dock 15 kap. 6 § plan- och bygg­la­gen (1987: 10) i fråga om rät­te­gångs­kost­na­derna. i mål om inlö­sen enligt 56, 59 eller 62 § gäl­ler i tillämp­liga del ar expro pri­a­tions­la­gen (1972:719), om ej annat är sär­skilt före­skri­vet. 4 kap. 3§ expro­pri­a­tions­la­gen skall här­vid tilläm­pas i fråga om vär­deök­ning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väck­tes vid dom­stol. ogil­las yrkande om inlö­sen enligt 59 eller 62 §, tilläm­pas all­männa reg­ler om rät­te­gångs­kost­nad. lag (1987:459). 70 § om en kom­mun enligt 7 § har till­han­da­hål­lit sta­ten mark för väg, är kom­mu­nen berät­ti­gad att av sta­ten erhålla ersätt­ning för skä­liga kost­na­der efter avdrag för för­valt­nings­kost­nad. fram­ställ­ning om ersätt­ning görs hos väg­ver­ket. om en över­enskom melse inte kan träf­fas, väcks talan om ersätt­ning vid den fas­tig­hets­dom­stol som anges i 66 §. lag (1987:459). i ansvar, handräck­ning och över­kla­gande m. m. 71 § till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms den som uppsåt-​​ ligen eller av oakt­sam­het bry­ter mot ett för­bud i 39 eller 43-48 § eller mot en före­skrift eller ett för­bud som har med­de­lats med stöd av 39 eller 43- 48 §. till böter döms den som bry­ter mot en tra­fik­fö­re­skrift som har medde lats med stöd av 41 §. lag (1987:459). 72 §'' utförs led­nings­ar­bete eller upp­förs en bygg­nad i stri d mot 44, 47 eller 48 § eller mot en före­skrift eller ett för­bud som har med­de­lats med stöd av 44, 47 eller 48 §, får tings­rät­ten med­dela handräck­ning för att åstad­komma rät­telse. i fråga om s ådan handräck­ning finns bestäm­mel­ser i 17 § handräck­nings­la­gen (1981:847). om någon bry­ter mot ett för­bud i 46—48 § eller mot en före­skrift eller ett för­bud som har med­de­lats med stö d av 46-48 § och är det inte fråga om upp­fö­rande av en bygg­nad, får kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten vidta åtgärd för rät­telse. kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten skall lämna det biträde som behövs för att beslut av läns­sty­rel­sen enligt 64 § andra styc­ket skall kunna genom­fö­ras. senaste lydelse 1972:786. senaste lydelse 1981: 861. 1007 ¬ sfs 1987:459 polis­myn­dig­he­ten skal' lämna väg­håll­nings­myn­dig­he­ten det biträde som behövs för att åtgär­der som avses i 34, 40, 43, 45 eller 53 § skall kunna vid­tas. lag (1987:459). 73 § väg­håll­nings­myn­dig­hets beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos läns­sty­rel­sen. lag (1987:459). 74 §'" läns­sty­rel­sens beslut enligt 37, 38, 45-47§, 48§ andra styc­ket, 52, 53 § eller 64 § andra styc­ket får över­kla­gas hos kam­mar­rät­ten genom besvär. andra beslut av läns­sty­rel­sen enligt denna lag än som avses i första styc­ket får över­kla­gas ho s rege­ringen. lag (1987:459). 75 §'^ väg­ver­kets beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos rege­ringen. lag (1987:459). 76 § väg­ver­ket får över­klaga läns­sty­rel­sens beslut enligt denna lag. sta­tens natur­vårds­verk och en läns­väg­nämnd far över­klaga sådana be slut av väg­håll­nings­myn­dig­het, väg­ver­ket eller läns­sty­relse enligt denna lag, som berör natur­vårds­ver­kets eller nämn­dens verk­sam­hets­om­råde. lag (1987:459). 77 § ett beslut i fråga om till­stånd enligt 39, 43 eller 45-48 § och väg­ver kets beslut i fråga om fast­stäl­lelse av en arbets­plan för väg, för­änd­ring av en enskild väg till all­män, för­kla­ring att en gata tillika skall vara all­män väg eller indrag­ning av en väg blir gäl­lande när beslu­tet vin­ner laga kra ft. i ett beslut om till­stånd får dock för­ord­nas att beslu­tet skall gälla ome­del­bart. andra beslut enligt denna lag än som avses i första styc­ket gäl­ler ome del­bart, om inte något annat för­ord­nas i beslu­tet. lag (1987:459). 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1987. 2.1 ären­den om till­stånd som alltjämt skall prö­vas enligt väg­la­gen skall, om ären­det avgjorts i första instans före ikraft­trä­dan­det, äldre bestäm­mel ser tilläm­pas i fråga om såväl för­fa­ran­det som ären­de­nas pröv­ning i sak. 3. beträf­fande mål om ersätt­ning enligt 61 § väg­la­gen, i vilka talan har väckts före ikraft­trä­dan­det, skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om målens pröv­ning i sak. 4. för­bud enligt 49 § skall f ort­sätta att gälla längst till utgången av juni 1990. 5.1 mål enligt 58, 61 eller 68 § i vilka talan har väckts före ikraft­trä­dan­det skall 69 § i sin äldre lydelse tilläm­pas. på rege­ring­ens väg­nar sven hul­ter­ström 1008 senaste lydelse 198 1; 861. senaste lydelse 1981: 861. peter löf­marck (kom­mu­ni­ka­tions­de­par­te­men­tet) / ¬