SFS 1943:431

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

/ ■f v,: ings­sam­li­hfi, 1943 nr 431-​441. ii utkom från tryc­ket den 30 juni 1943. 1 9 nr 431. lag om all­mi­iona yägar; given stock­holms slou den 30 juni 1943. vi gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt: att vi, med riks­da­gen^ fun­nit gott för­ordna ^som föl­jer. v all­männa bestäm­mel­ser. 1 §■denna lag avser sådan för den all­männa sam­färdseln upp­lå­ten väg, som en ­ ligt vad nedan sägs hål­les genom det all­män­nas försorg (all­män väg). 2 §. _ • till väg höra väg­bana och de områ­den där­in­vid, som sta­dig­va­rande tar­vas för väg­ba­nans bestånd och under­håll, såsom slänt, ban­kett, dike och upp ­ lags­plats, ävensom trumma, skydds­värn, väg­märke och annan för vägens be ­ stånd eller bru­kande utförd anord­ning. ^ lika med väg anses till väg anslu­ten brygga, bro eller färja med färj­läge, så ock för den all­männa sam­färdseln alle­nast vin­ter­ti­den avsedd körled (sär­ skild vin­ter­väg)^. väg­håll­ning omfat­tar byg­gande och under­håll av väg. 4 §. _ till byg­gande av väg räk­nas för­u­tom anlägg­ning av nj^ väg även omlägg ­ ning och för­bätt­ring av väg. fl ny väg må anläg­gas, om den prö­vas nödig för den all­männa sam­färdseln eller eljest fin­nes vara till syn­ner­ligt gagn för det all­männa. omlägg­ning och för­bätt­ring av väg må ske, där så prö­vas erfor­der­ligt ur det all­män­nas syn ­punkt. väg skall till läge^och sträck­ning samt till bredd och anord­ning i övrigt så, att ända­må­let med vägen utan oskä­lig kost­nad vin­nes ined minsta ain­trång och olä­gen­het för annan. inom område, för vil­ket stads­plan, stom- ^^plan, ^bygg­nads­plan eller utom­plans­be­stäm­mel­ser äro gäl­lande, må väg ej läg ­ gas så, att pla­nen eller bestäm­mel­serna mot­ver­kas. 5 §. väg skall hål­las i ett för sam­färdseln till­freds­stäl­lande skick. till under­håll^av väg räk­nas dels åtgärd för vägs vid­makt­hål­lande i far­gult skick, såsom påfö­rande ay väg­liåll­nings­äm­nen, väg­ba­nans jäm­nande, dikes-​​ rens­ning, under­hall och istand­sätt­ning av bro eller färja samt ombygg­nad av trumma, dels upp­sät­tande av skydds­värn, väg­märke eller annan dylik anord ­ ning, såvida åtgär­den ej före­ta­ges i sam­band med vägens byg­gande, dels ock öpp­nande och stäng­ande av rör­lig bro samt drift av färja. ' rikb­da­genb skri­volse 1943: 349. 226 —'t3ö02^/. svensk {örfait­ni­nas­sam­liua 10't3, nr 431— 441. ¬ 802 — 1943. nr vin­ter­tid^ oin­fat­tar ^under­liåll av väg även arbete för att hålla väg­ba­nan till erfor­der­lig bredd fri från hin­der av snö och is samt för dess utmär­kande, där så tar­vas, så ock sand­ning ävensom åtgärd för väg­ba­nas bätt­rande genom påskott­ning av snö, där å kor­tare sträc­kor till följd av ojämn snö­sam­ling upp­stått men­före, som med hän­syn till sam­färdselns art och omfatt­ning är till avse­värd olä­gen­het. å läns­sty­rel­sen ankom­mer att bestämma, huruvida väg skall hål­las fri från hin­der av snö och is i den omfatt­ning, som krä­ves för bil­tra­fik, eller alle­nast i den utsträck­ning, som erfordras för sam­färd­sel med åkdon fram­fört av dra­gare. ^ c sär­skild vin­ter­väg _må inrät­tas, _ om den prö­vas nödig för den all­männa sam-v färdseln eller eljest fin­nes vara till syn­ner­ligt gagn för det all­männa. ^ bli­ver genom inrät­tande av sär­skild vin­ter­väg annan väg under vin­ter­tid • obe­höv­lig, vare dess hål­lande i lag­gillt skick under samma tid ej nödigt. „ upp­ta­ges, med anled­ning av snö­fall eller av annan gil­tig orsak, vid sidan av 'rji ! "i.-*' ... 1 ■ väg till­fäl­lig körled, må med vägens för­sät­tande i lag­gillt skick anstå, så längea det på grund av det inträf­fade hind­ret fin­nes nödigt och körle­den hål­les i 1 j j €> t ^ ^bart stånd. 7 §. ...j —1 enskild väg, som prö­vas nödig för den all­männa sam­färdseln eller eljest fin­nes vara till syn­ner­ligt gagn för det all­männa, må för­änd­ras till all­män. 8 §. väg må indra­gas, om den efter till­koms­ten av ny väg eller eljest icke längre e'.ii anses behöv­lig ur det all­män­nas syn­punkt och olä­gen­he­ten för 'b5^gden av vä- gens indra­gande är ringa. ' 9 §• . -​sfc­ko­nungen bestäm­mer, huruvida och under vilka vill­kor avgift må upp­taga.s .åii; för fär­jas begag­nande. §• vid väg­håll­ning skall iakt­ta­gas vad om forn­min­nen, natur­min­nes­mär­ken !.'.v och natio­nal­par­ker är sär­skilt stad­gat. t.;;;; om väg­liål­lare. 11 §. väg­hål­lare är på lan­det kro­nan och inom stads område sta­den. konungen^ äger på därom gjord fram­ställ­ning för­ordna, _att köping eller annat sam­hälle, för vil­ket stads­pla­ne­la­gens bestäm­mel­ser angå­ende stad äga tillämp­ning (stads-​​ lik­nande sam­hälle), skall vara väg­hål­lare. fin­nes stad eller sådant stads­lik­nande sam­hälle, som efter konung­ens för- ord­nande är väg­hål­lare, sakna för­ut­sätt­ningar där­för, må konungen för­ordna,a: v att kro­nan skall vara väg­hål­lare i sta­den eller sam­häl­let. ^ eär någon på grund av sär­skild för­plik­telse har att svara för väg­håll­ning, skall där­vid för­bliva, intill dess väg­liåll­ningen i den ord­ning, som är stad­gad --v. för för­änd­ring av enskild väg till all­män, över­ta­ges av väg­hål­lare som i för.sta styc­ket avses. 12 §. vad i 11 § sägs inne­fat­tar ej hin­der för kom­mun eller lands­ting att lämna bidrag till byg­gande av väg. 13 §. väg­håll­ningen för kro­nans räk­ning hand­havcs, enligt vad dii­rom sär­skilt stad­gas, av väg- och vat­ten­bygg­nads­sty­relscn samt väg­för­vah­ning­arna i länen. där stad eller stads­lik­nande sam­hälle är viig­hål­larc, hand­ha­ves väghåll-​​ ■ ■ j. i v' '' ■' \ % 'x ( ¬ 1 • 5 (å \ 'v a,. -t:. im. r 431. 805 ningen av den kom­mu­nala nämnd eller sty­relse, som där­till utsetts, i stock ­ holm under inse­ende av väg- och vat­ten­bygg­nads­sty­rel­sen och eljest under när ­ maste inse­ende av väg­för­valt­ningen i länet. om behand­ling av väg­frå­gor. 14 §. fråga om hs^ggande av väg, om för­änd­ring av enskild väg till all­män, om inrät­tande av sär­skild vin­ter­väg eller om indrag­ning av väg skall, där ej konungen annorlunda för­ord­nar, prö­vas av väg- och vat­ten­bygg­nads­sty­relscn v efter sam­råd med länsst5^rel­sen. stan­nar väg- och vat­ten­bygg­nads­sty­rel­sen i annan mening än läns­sty­rel­sen, skall ären­det hän­skju­tas till konung­ens pröv- 9 0 ning. ordnings-​​ och säker­hets­frå­gor, så ock vissa sär­skilt angivna frå­gor prö­vas enligt vad nedan sägs av läns­sty­rel­sen eller av väg­sy­ne­nämnd. 15 §. innan väg byg­ges, skall arbets­plan för vägen upp­rät­tas och, efter utstäl-​​ lelse för gransk­ning, fast­stäl­las av myn­dig­het som i 14 § första styc­ket avses; dock erfordras ej utstäl­lel­se_ och fast­stäl­lelse i fråga om sådant för­bätt­rings ­ arbete eller mindre omlägg­nings­ar­bete, som ej kan anta­gas lända till för­fång för ägare av fas­tig­het vil­ken berö­res av väg­fö­re­ta­get eller för nyttjanderätts-​​ eller ser­vi­tuts­rätts­ha­vare. beslut om fast­stäl­lelse av arbets­plan vare för­fal­let, där ej inom tre år från utgången av det år, under vil­ket beslu­tet vann laga kraft, vägens sträck­ning bli­vit genom rens­tak­ning eller eljest tyd­ligt utmärkt å mar­ken och väg­ar­be­tet påbör­jats. _ om syn­ner­liga skäl där­till äro, äger konungen före­skriva för­läng ­ ning av gil­tig­hets­ti­den, varje gång högst tre år. 16 §. i väg­frå­gor före­trä­das de lokala vägin­tres­sena på lan­det och i de stä­der, där kro­nan är väg­hål­lare, av väg­nämn­der och läns­väg­nämn­der i enlig­het med vad därom är sär­skilt stad­gat. 17 §. när­mare bestäm­mel­ser om behand­lingen av väg­frå­gor med­de­las av ko ­nungen. om väg­tätt. 18 §. har pbets­plan för väg fast­ställts genom laga­kraft­ä­gande heslut, vare ägare av fas­tig­het plik­tig att upp­låta för vägen erfor­der­lig mark; och må mar­ken sedan den tagits i anspråk nytt­jas för vägen utan hin­der av den rätt annan må äga i avse­ende å fas­tig­he­ten. sådan nytt­jan­de­rätt kal­las väg­rätt. väg­rätt före­ligge ock, om mark tagits i anspråk för väg enligt med­gi­vande av fas­tig­he­tens ägare eller om enskild väg för­änd­rats till all­män. mark anses hava tagits i anspråk, då vägens sträck­ning över fas­tig­he­ten bli­vit genom rens­tak­ning eller eljest tyd­ligt utmärkt ocli väg­ar­be­tet påbör­jats å fas­tig­he­ten. 19 §. ^ för upp­lå­telse av mark till väg, så ock för annat intrång som orsa­kas av vägens byg­gande eller begag­nande, vare fas­tig­he­tens ägare berät­ti­gad till er­ sätt­ning av väg­hål­la­ren, där ej avta­lats eller uppen­bar­li­gen för­ut­satts att er­ sätt­ning ej skall läm­nas. å ersätt­ningen skall utgå sex pro­cent årlig ränta från den dag, då mar­ken togs i anspråk. ¬ \ 804 1943. nr 4 . ena­handa rätt till ersätt­ning för intrång till­komme inne­ha­vare av sådan nytt ­ jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt i avse­ende å fas­tig­he­ten, som upp­lå­tits innan mar­ken togs i anspråk. med­för vägens fram­dra­gande jäm­väl nytta för fas­tig­he­ten eller för sär­skild rätt i avse­ende å denna, skall ersätt­ningen jäm­kas med hän­syn där­till. 20' §. där genom yäg­rätt fas­tig­he­ten under­gått sådan minsk­ning i värde, att den kan anta­gas ej utgöra full säker­het för ford­ran, för vil­ken fas­tig­he­ten sva­rade då mar­ken togs i anspråk, skall ersätt­ning som i 19 § avses jämte ränta ned ­ sät­tas hos läns­sty­rel­sen; och gälle om för­del­ning och utbe­ta­lande av ned­satt belopp samt ver­kan därav i tillämp­liga delar vad som är stad­gat för det fall att enligt lagen om expro­pri­a­tion nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tuts­rätt upp­lå­tes. _ har för­lust å ford­ran som i 20 § avses upp­stått till följd av att ned­sätt­ning ej skett, npute ford­ring­ens inne­ha­vare av väg­hål­la­ren ersätt­ning för för­lus­ten mot avskriv­ning å ford­rings­hand­lingen. samma lag vare, där för­lust till­skyn­dats ford­ring­ens inne­ha­vare där­i­ge­nom att ersätt­ning som i 19 § avses bli­vit för lågt beräk­nad och den­samma till följd av över­ens­kom­melse mel­lan väg­hål­la­ren och fas­tig­he­tens ägare eller av annan anled­ning ej bli­vit prö­vad av dom­stol. 22 §. vad i fråga om ersätt­ning avta­lats eller uppen­bar­li­gen för­ut­satts skola gälla mel­lan väg­hål­la­ren och fas­tig­he­tens ägare eller annan sakä­gare, gälle jäm­väl mot den, som efter det inar­ken togs i anspråk för­vär­vat sakä­ga­rens rätt i avse­ende å fas­tig­he­ten. .•^'0 i. • d; t:d "'•ii i ' ‘ 23 §. där ej över­ens­kom­melse träf­fats om ersätt­ning, skall den, som vill fram­ ställa ersätt­nings­an­språk, instämma sin talan till ägo­del­nings­rät­ten i den ort, där fas­tig­he­ten lig­ger. väg­hål­la­ren stånde jäm­väl öppet att få frå­gan om er­ sätt­ning prö­vad av ägo­del­nings­rät­ten. väg­hål­la­ren vare plik­tig vid­kän­nas å ömse sidor upp­komna kost­na­der å målet, såvitt ej ägo­del­nings­rät­ten med hän­syn till omstän­dig­he­terna fin­ner skä ­ ligt annorlunda för­ordna. om för­fa­ran­det i mål som här avses samt talan mot däri med­de­lade be ­ slut skall i tillämp­liga delar gälla vad i lagen om del­ning av jord å lan­det fin­nes stad­gat angå­ende jord­del­nings­mål, som anhäng­ig­gö­ras genom stäm­ning. 24 §. för­an­le­der vägs fram­dra­gande över fas­tig­het syn­ner­ligt men vid njd;tjan­det av den­samma eller viss del därav, vare äga­ren berät­ti­gad fordra att fastig ­ heten eller delen skall lösas. yrkande härom fram­stäl­les efter vad i 23 § rgd. ■ 0 sags. för­kla­ras väg­hål­la­ren lös­nings­plik­tig, skola i avse­ende å frå­gans vidare behand­ling bestäm­mel­serna i lagen om expro­pri­a­tion i tillämp­liga delar lända till efter­rät­telse; och äge såväl väg­hål­la­ren som fas­tig­he­tens ägare göra an ­ sökan om stäm­ning. 25 §. indra­ges väg, upp­höre väg­rät­ten; och äge väg­hål­la­ren bort­föra vad å mar­ ken anbragts för vägän­da­mål, där ej läns­sty­rel­sen med hän­syn till upp­kom ­ men fråga om mar­kens begag­nande som enskild väg aktar nödigt annorlunda bestämma. är vad som må skil­jas från mar­ken ej bort­fört inom ett år efter det vägen indra­gits eller vid den senare tid­punkt, läns­sty­rel­sen på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter må hava bestämt, till­fälle det fas­tig­he­tens ägare. 'v v ¬ s i ’ , 1.' -■: d i 9 . -^nr 431. — 26 s. 80s å mark till väg, som enligt stads­plan eller stom­plan är avsedd till gata eller annan all­män plats, äger vad i 18 —25 §§ är stad­gat icke tillämp­ning, sedan mar­ken tagits i anspråk för avsett ända­mål; dock svare väg­hål­la­ren för dess­förin­nan jäm­likt 19, 21 eller 24 ^ upp­kom­men ersättnings-​​ eller lös ­ nings­rätt. om till­fäl­ligt upp­lå­tande av mark och om rätt att taga väghållnings-​​ämnen. 27 §. _ är fråga väckt om byg­gande av väg och skall i anled­ning därav på vägmyn-​​ dig­hets för­an­stal­tande verk­stäl­las stak­ning eller mät­ning å mar­ken, under ­ sök­ning av grund eller annan dylik för­be­re­dande åtgärd, må där­för erfor­der­ligt till­träde till fas­tig­het icke väg­ras. vid för­rätt­ningen skall till­ses, att skada å väx­ande gröda såvitt möj­ligt und­vi­kes samt att skog icke onö­digt ned­hug­ges. ej må utan äga­rens med ­ givande träd ska­das eller fäl­las i träd­gård, annan där­med jäm­för­lig plante ­ ring eller park. 28 §. kan på grund av pågående arbete, jordras eller över­sväm­ning eller av an ­ nan orsak sam­färdseln icke utan våda framgå å väg, äger läns­sty­rel­sen på fram­ställ­ning av väg­hål­la­ren före­skriva, att nytt­jan­de­rätt till mark för till­fäl­ lig väg skall upp­lå­tas för så lång tid sådan väg till följd av det inträf­fade hind­ret är nödig. 29 §. vill väg­hål­lare upp­sätta snö­skärm invid väg och kan över­ens­kom­melse med fas­tig­he­tens ägare icke träf­fas, äger väg­sy­ne­nämn­den med­dela väg­hål­la­ren till­ stånd där­till. 30 §. eör skada genom åtgärd som i 27 § avses eller till följd av till­fäl­lig vägs anord­nande eller begag­nande eller snö­skärms upp­sät­tande skall väg­hål­la­ren gälda ersätt­ning med belopp som, där över­ens­kom­melse ej träf­fas, bestäm­mes av väg­sy­ne­nämn­den. 31 §. vill väg­hål­lare å mark,^ som till­hör annan än kro­nan, taga sand, grus, jord eller sten till vägs under­håll och kan över­ens­kom­melse med fas­tig­he­tens ägare icke träf­fas, må frå­gan hän­skju­tas till väg­sy­ne­nämn­den som, där ej upplå ­ telse ^av sådan rätt fin­nes lända äga­ren till märk­ligt men, äger bestämma, att upp­lå­telse skall ske. i ty fall ankom­mer tillika å nämn­den att före­skriva, i vil­ken omfatt­ning och huru­le­des rätt, som nu sagts, må utövas samt till vil­ket belopp eller efter vilka grun­der ersätt­ning skall gäl­das. vad sålunda stad­gats utgör icke hin­der för väg­hål­lare att i den ord­ning, som angi­ves i lagen om expro­pri­a­tion, för­värva rätt till sand-, grus-, jord- eller sten­täkt. ordnings-​​ och säker­hets­fö­re­skrif­ter. ä väg må ej utan läns­sty­rel­sens till­stånd före­komma upp­lag, grind eller annan anord­ning, som bere­der olä­gen­het för sam­färdseln eller väg­håll­ningen. utan hin­der av vad nu sagts må ämnen, som erfordras för under­håll av väg, därå upp­läg­gas. å väg­bana må dock sådant upp­lag före­komma alle­nast ¬ 806 1943. nr 434^, under pågående arbete med vägens under­håll. upp­lag skall så anord­nas, att där­i­ge­nom, såvitt möj­ligt, olä­gen­het ej vål­las sam­färdseln och vägens avvatt ­ ning ej för­svå­ras. till­stånd till grinds bibe­hål­lande eller upp­sät­tande må med­de­las alle­nast beträf­fande väg med ringa sam­färd­sel och när syn­ner­liga skäl där­till äro. läns­sty­rel­sen äger när som helst åter­kalla till­stån­det, så ock med­dela före ­ skrif­ter ägnade att minska olä­gen­he­ten av grin­den. vad i denna para­graf är före­skri­vet skall icke äga tillämp­ning beträf­fande grind eller bom, där väg kor­sas av järn­väg, spår­väg eller vat­ten­väg, ej hel­ler i fråga om dylik anord­ning, som erfordras för gräns­be­vak­ning­ens eller riks- för­sva­rets behov. 33 ss- l i.fc v-h t;.-- utmed väg må ej utan läns­sty­rel­sens till­stånd upp­fö­ras bygg­nad på mindre avstånd än tolv meter från väg­ba­nans mitt. ej hel­ler må inom nu nämnt av ­ stånd utan sådant till­stånd före­komma upp­lag, stäng­sel eller dylik anord­ning, som hind­rar vägens avvatt­ning, skym­mer utsik­ten över väg­ba­nan eller eljest inne­bär fara för tra­fik­sä­ker­he­ten. före­ligga särsld­lda skäl .att för till­godo ­ seende av tra­fik­sä­ker­he­ten öka avstån­det, äger läns­sty­rel­sen före­skriva sådan ökning, dock högst till tjugu meter. vid upp­fö­rande av bygg­nad å mark i annat höjd­läge än amgba­nans skall iakt­ta­gas, att till det eljest tillåtna minsta avstån­det läg­ges så mjm­ket, som mot­sva­rar höjd­skill­na­den en och en halv gång räk­nad. vid kors­ning i samma plan mel­lan all­männa vägar, mel­lan all­ män väg och enskild, all­män­ne­li­gen befa­ren väg eller mel­lan all­män väg och järn­väg eller spår­väg må icke utan läns­sty­rel­sens till­stånd bygg­nad upp­fö­ras eller i denna para­graf avsedd, för tra­fik­sä­ker­he­ten våd­lig anord­ning före ­ komma inom ett område, som begrän­sas av räta lin­jer mel­lan punk­ter, be­ lägna i vägar­nas mitt­lin­jer fem­tio meter från kors­ningen. i när­he­ten av väg må ej utan läns­sty­rel­sens till­stånd före­komma stäng­sel, som för­or­sa­kar snö­sam­ling på vägen. upp­lag eller annan anord­ning, som alle­nast på grund av vägs omlägg­ning eller annan där­med jäm­för­lig omstän­dig­het skulle komma att falla under för ­ bud enligt denna para­graf, må för­bliva orub­bad, där ej väg­sy­ne­nämn­den före ­ skri­ver skyl­dig­het för fas­tig­he­tens ägare att bort­taga eller ändra anord­ning ­ en eller utbyta den mot anord­ning, vil­ken icke med­för fara eller olä­gen­het, som ovan sägs. för skada, som upp­kom­mer i anled­ning av sådant före­läg ­ gande, skall väg­hål­la­ren gälda ersätt­ning med belopp, som bestäm­mes av väg ­ syne­nämn­den. 34 §. har arbets­plan för väg bli­vit fast­ställd, skall, så länge beslu­tet därom är gäl­lande, vad i 33 § första styc­ket är stad­gat om för­bud mot upp­fö­rande av bygg­nad äga mot­sva­rande tillämp­ning. är fråga väckt om byg­gande av väg, äger läns­sty­rel­sen med­dela för­bud att utan läns­sty­rel­sens till­stånd upp­föra bygg­nad inom visst område, som kan be ­ räk­nas bliva taget i anspråk för vägen eller komma att ligga i ome­del­bar när ­ het av den­samma. sådant för­bud må ej med­de­las för längre tid än tre år. vid behov äger läns­sty­rel­sen före­skriva för­läng­ning av tiden; dock skall beslu­tet härom under­stäl­las konung­ens pröv­ning. 35 §. vad i 33 och 34 ^ är stad­gat äger icke tillämp­ning i fråga om bebyg­gan ­ de av område för vil­ket stads­plan, stom­plan eller bygg­nads­plan fast­ställts. 36 §. är för vin­nande av fri sikt, för vägs upp­tor­kande eller för hind­rande av snö.sam­ling å viig erfor­der­ligt, att träd eller buske bort­hug­ges eller att träd kvis­tas, eller påkalla.s eljest i tra­fik.säker­he­tens intresse sådan åtgärd, äger ■n.;;- ••■4 1 ; i. il" t . 1 % ■di: ä > i: . 1 ■i. ¬ \ 1943. — 807 f'< väg­sy­ne­nämn­den, där­est över­ens­kom­melse med fas­tig­he­tens ägare icke kan träf­fas, besluta, att erfor­der­liga åtgär­der må, på sätt i beslu­tet när­mare an- gives, vid­ta­gas av väg­bål­la­ren på den­nes egen bekost­nad. »ij upp­kom­mer i anled­ning av beslut, varom nu är sagt, avse­värd skada, skall väg­bål­la­ren gälda ersätt­ning med belopp, som bestäm­mes av väg­sy­ne­nämn­den. 37 §. går väg utmed eller över vat­ten eller för­djup­ning eller eljest på sådan böjd över den angrän­sande mar­ken, att därav kan upp­stå våda för väg­fa­rande, skall vid vägen fin­nas anbragt nödi^ skydds­värn, v-i vid väg skola, till upp­lys­ning för de väg­fa­rande, fin­nas upp­satta erfor-​​ fider­liga väg­mär­ken.^ 38 §. utmed väg må ej upp­ta­gas grop eller grav av beskaf­fen­het att med­föra fara för vägens bestånd. ■ 39 §.-y ': annons­tavla, reklam­skjdt eller dylikt må ej utan läns­sty­rel­sens till­stånd :':':,fäfö­re­komma utmed väg på mindre avstånd än fem­tio meter från väg­ba­nans mitt. vad nu är sagt avser dock icke å bygg­nad inom tätt­be­byggt område :.;m; upp­satt tavla, skylt eller dylikt samt ej hel­ler sådan anord­ning, som upp­satts å annor­stä­des belä­gen bygg­nad till upp­lys­ning om på stäl­let bedri­ven affärs-​​ : ; rörelse eller annan verk­sam­het. stad­gan­det i första punk­ten äger ej hel­ler tillämp­ning beträf­fande anslags­tavla för med­de­lan­den rörande kom­mu­nala an- •v;- gelä­gen­he­ter, för­e­nings­sam­man­trä­den, auk­tio­ner eller dylikt. -:■ ej må i något fall inom syn­håll från väg före­komma i första styc­ket av- iv. sedd anord­ning, som till form, färg eller eljest är av beskaf­fen­het att av väg- ■ ii farande kunna för­väx­las med väg­märke eller säker­hets­an­ord­ning av fast­ ställd typ. anord­ning, som alle­nast på grund av vägs omlägg­ning eller annan där­med " ' jäm­för­lig omstän­dig­het skulle komma att falla under för­bud enligt första . styc­ket, må för­bliva orub­bad, där ej väg­sy­ne­nämn­den före­skri­ver sk5ddighet i' för fas­tig­he­tens ägare att bort­taga anord­ningen. eör skada, som upp­kom­mer u. i anled­ning av sådant före­läg­gande, skall väg­bål­la­ren gälda ersätt­ning med belopp, som bestäm­mes av väg­sy­ne­nämn­den. 'v. §,om fram­dra­gande av elekt­riska led­ningar å eller utmed väg är sär­skilt ^stad­gat. om arbets­lag för vin­ter­väg­håll­ning på lan­det. b- 41 §. , t där­est läns­sty­rel­sen prö­var det erfor­der­ligt, skall å länets landsbjj-​​gd fin- ■: ' ött eller flera arbets­lag med upp­gift att vid svåra snö­fall biträda med vin- ter­väg­håll­ningen, då det av väg­för­valt­ningen prö­vas ound­gäng­ligt för att hålla väg öppen för sam­färdseln. varje arbets­lag till­de­las viss amgsträcka. ri , 42 §. arbets­lag bil­das genom att läns­sty­rel­sen utser erfor­der­ligt antal per­so­ner, vilka ha hem­vist eller sta­dig­va­rande arbete på lämp­ligt belägna fas­tig­he­ter, som läns­sty­rel­sen, bestäm­mer. den, som fyllt sex­ton men ej sex­tio år, vare skyl­dig att tjänst­göra i ar­ bets­lag. vad nu sagts gäl­ler dock ej a) den som av ämbete eller all­män tjänst är hind­rad att tjänst­göra i ar­ bets­lag; =5* , y' ¬ 808 \1943. nrv is t. b) dea som i yrke eller^ anställ­ning skulle lida s5nni,erligt för­fång, om kan '0 utkal­las till tjänst­gö­ring i arbets­lag; c) den som eljest upp­gi­ver hin­der, vil­ket god­kän­nes av läns­sty­rel­sen. för den som avflyt­tar från orten upp­hör tjänst­gö­rings­skyl­dig­he­ten. §■ ägare eller bru­kare av fas­tig­het eller den, som är satt att före­träda äga­ren eller bru­ka­ren, skall på anmo­dan av läns­sty­rel­sen eller den läns­sty­rel­sen för ­ ord­nar före­slå, vem eller vilka som böra utta­gas för fas­tig­he­ten. i första hand • böra föreslås per­so­ner, vdka för­kla­rat sig vil­liga att tjänst­göra i arbets­la­get. 0: läns­sty­rel­sen utta­ger i första hand dem, som åta­git sig tjänstgöringsskyl-​​ dig­liet och som prö­vas där­till lämp­liga. (gl 44 §. . läns­sty­rel­sen för­ord­nar tills vidare för fem år i sän­der fogde för arbets-​​ v j, laget. fogde som tjänst­gjort fem år är ej skyl­dig att mot­taga nj^tt för­ord­nande. fog­den vare plik­tig w ^ att på anma­ning av väg­för­valt­ningen kalla arbets­la­gets med­lem­mar till^ i'"; tjänst­gö­ring, att under vag­för­valt­ning­ens över­in­se­ende över­vaka och leda full­gö­ran­det av de arbets­upp­gif­ter, arbets­la­get fått sig före­lagda, samt att tillse att erfor­der­liga åtgär­der vid­ta­gas för utse­ende av ersät­tare till den, som avgått ur arbets­la­get. instruk­tion för fogde utfär­das av läns­sty­rel­sen. _ 45 §. med­lem av arbets­lag är skyl­dig att, efter beslut av väg­för­valt­ningen, pä kal­lelse infinna sig till arbete på anvi­sad plats; dock äge han i sitt ställe sätta annan lämp­lig per­son. 46 §. ersätt­ning till arbets­lag skall utgå i mån, av utfört arbete. kan över­ens ­ kom­melse ej träf­fas, bestäm­mes ersätt­ningen av läns­sty­rel­sen. ’ 1 f• ttt: .:i.' sär­skilda bestäm­mel­ser för stad eller stads­lik­nande sam­hälle, som är väg­hål­lare. .'b-.! 47 §. ^ ^ stad som är väg­hål­lare vare berät­ti­gad att, under de för­ut­sätt­ningar och i den ord­ning sär­skilt stad­gas, erhålla bidrag av stats­me­del till väg­håll­ningen med nit­tio­fem pro­cent av den beräk­nade kost­na­den för sta­den, efter avdrag bin- för vad som belö­per på väg­mark och för­valt­nings­kost­nad. a ::;; 48 §., ^ under­lå­ter sta­den att bygga väg, för vil­ken arbets­plan bli­vit fast­ställd och(||j för vars byg­gande sta­den erhål­lit i 47 § stad­gat bidrag av stats­me­del, eller i- efter­sät­ter sta­den under­hål­let av väg, och sker ej rät­telse efter till­sä­gelse av väg­för­valt­ningen, skall för­hål­lan­det anmä­las till väg- och vat­ten­bygg­nads ­ sty­rel­sen. _ _ _ sty­rel­sen äger, även utan anmä­lan, före­lägga sta­den viss tid, inom vil­ken erfor­der­liga åtgär­der skola hava vid­ta­gits vid även­tyr, om den tiden för­sit­tes, att sty­rel­sen, låter utföra dem på sta­dens bekost­nad. innan före­läg­gande med­de­las, skall läns­sty­rel­sens ytt­rande inhäm­tas. 49 §. vad i 47 och 48 §§ stad­gas om stad skall äga mot­sva­rande tillämp­ning å etads­lik­nande sam­hälle, som är väg­hål­lare. ' i* ‘ 0 i ‘ ' f i ¬ 1943. 431. 809 sär­skilda bestäm­mel­ser för stad eller stads­lik­nande sam­hälle, där kro­nan är väg­hål­lare. 50 §. : skall i stad, där kro­nan är väg­hål­lare, väg byg­gas inom område, för vil­ket : stads­plan, bli­vit fast­ställd, skall, där ej konungen annorlunda för­ord­nar, sta- :i den utan kost­nad för kro­nan till­han­da­hålla den mark, som erfordras för vägen. om sta­dens ratt att av tomt­ä­gare uttaga ersätt­ning för mar­ken är stad­gat i ^ stads­pla­ne­la­gen. 51 §. för iord­ning­stäl­lande och upp­lå­tande av väg såsom gata är i stad som här avses kro­nan i stäl­let för sta­den ansva­rig efter vad i 44 a § stads­pla­ne­la­gen stad­gas. - o . . oun­der­håll av väg i stad varom här är fråga skall, jäm­väl sedan vägen upp ­ låtits såsom gata, i stäl­let för sta­den åvila kro­nan enligt 54 § stads­pla­ne­la­gen. t;-. samma lag vare i fråga om gata, som för­kla­rats tillika vara väg. 53 §. vad i 50 —52 §§ stad­gas om stad skall äga mot­sva­rande tillämp­ning å stads ­ lik­nande sam­hälle, där kro­nan är väg­hål­lare. om väg­sy­ne­nämnd. 54 §. väg­sy­ne­nämnd skall utses för varje område, för vil­ket enligt vad sär­skilt före­skri­vits skall fin­nas väg­nämnd, så oek för stad, där väg fin­nes, samt stads ­ lik­nande sam­hälle, som är väg­hål­lare. väg­sy­ne­nämnd skall bestå av ordfö ­ rande och två leda­mö­ter. vid till­sät­tande av vägs^menämnd iakt­ta­ges, att kun­skap och erfa­ren­het beträf­fan,de såväl väg­håll­ning som jord­bruk och skogs­sköt­sel skola, såvitt möj­ligt, fin­nas före­trädda inom nämn­den. 55 §. ord­fö­rande och en leda­mot i väg­sy­ne­nämn­den jämte sup­ple­ant för envar av dem för­ord­nas av läns­sty­rel­sen för fyra år, räk­nat från utgången av det år, då för­ord­nan­det med­de­la­des. en leda­mot jämte sup­ple­ant för honom ut ­ ses för samma tid, inom väg­nämnds­om­råde av väg­nämn­den samt i stad eller stads­lik­nande sam­hälle av den myn­dig­het, som utö­var dess beslu­tan­de­rätt. de två leda­mö­terna och sup­ple­an­terna för dem skola vara man­tals­skrivna och boende inom väg­sy­ne­nämn­dens område. ^ ^ avgår ord­fö­rande, leda­mot eller sup­ple­ant före den bestämda tjänst­gö­rings ­ tidens utgång, skall ersät­tare utses för den tid, som åter­stod för den avgångne. 56 §. den som vill påkalla väg­sy­ne­nämn­dens pröv­ning av något ärepde skall göra fram­ställ­ning därom hos läns­sty­rel­sen, som beslu­tar om ären­dets hän- skju­tande till nämn­den. 57 §. mot ord­fö­rande eller leda­mot i väg­sy­ne­nämnd gälla samma jäv, som i lag stad­gas i fråga om domare. kan till följd av jäv eller laga för­fall nämn­den icke bhva full­ta­lig, skall läns­sty­rel­sen för­ordna ersät­tare. * 227 —■'/3002-​4. svensk för­fa­ti­ninps­sam­linci 19^i3, ivr 431 —441. * ¬ 810 1943. nr 58 §. !för besluts fat­tande inom väg­sy­ne­nämn­den. fordras, att nämn­den är full ­ talig. aro vid omröst­ningen inom_ nämn­den mening­arna delade, gälle vad de flesta säga. har envar sin sär­skilda mening, gälle ord­fö­ran­dens. 59 §. ord­fö­rande och leda­mot i väg­sy­ne­nämnd skola för sitt arbete och där­med för­bundna kost­na­der njuta ersätt­ning av väg­hål­la­ren; dock äger nämn­den, om det av särsldld anled­ning prö­vas skä­ligt, ålägga väg­hål­la­rens mot­part att helt eller del­vis åter­gälda väg­hål­la­ren vad denne fått utgiva. väg­hål­lare eller annan sakä­gare äger ej rätt till ersätt­ning för sin talans beva­kande inför nämn­den. .;v 1 ,• 1 . f: ■ ■ 1.. 60 §. i när­mare bestäm­mel­ser rörande vägsjti,enämnd med­de­las av konungen. -rt:l ' ■ 1.1 om ansvar, handräck­ning och full­följd av talan. t;. 61 §. bry­ter någon mot för­bud, som med­de­lats i denna lag eller på grund av före­skrift däri; eller under­lå­ter ägare av fas­tig­het att ställa sig till efter­rät­telse före­läg ­ gande, som med­de­lats med stöd av 33 § tredje styc­ket eller 39 § tredje styc­ket; eller efter­sät­ter fogde för arbets­lag vad honom ålig­ger; eller under­lå­ter, utan till­stånd eller god­tag­bar anled­ning, med­lem av ar­ bets­lag att på kal­lelse inställa sig till eller full­göra arbete och har han ej satt annan lämp­lig per­son i sitt ställe, straf­fes med böter från och med tio till och med tre­hundra kro­nor. 62 §. böter som ådö­mas enligt denna lag till­falla kro­nan. 63 §. upp­fö­res bygg­nad i strid mot för­bud, som med­de­lats i eller med stöd av 33 eller 34 §, äger övere­se­ku­tor med­dela handräck­ning till rät­telse i vad så­ lunda olag­li­gen skett. beträf­fande sådan handräck­ning gälla ena­handa be ­ stäm­mel­ser, som äro stad­gade för det i 191 § utsök­nings­la­gen avsedda fal). var­der för­bud, som med­de­lats i eller med stöd av 32, 33, 38 eller 39 § och ej avser bygg­nads upp­fö­rande, icke iakt­ta­get och sker ej rät­telse genast efter till­sä­gelse av väg­hål­la­ren eller utmät­nings­man­nen i orten, eller efter­kom­mes ej före­läg­gande, som med­de­lats med stod av 33 § tredje styc­ket eller 39 § tredje styc­ket, äger utmät­nings­man­nen för­an­stalta ora rät­telse. 64 §. ansö­kan om handräck­ning enligt 63 § må göras av väg­hål­la­ren. kost­na­den för för­rätt­ningen skall, där ansö­kan gjorts av annan väg­hål­lare än kro­nan, för­skju­tas av väg­hål­la­ren och ome­del­bart efter för­rätt­ning­ens slut­fö­rande av utmät­nings­man­nen utta­gas hos den för­sum­lige. 65 väg- och vat­ten­bygg­nads­sty­rel­sens beslut om fast­stäl­lande av arbets­plan för väg, om för­änd­ring av enskild väg till all­män, om inrät­tande av sär­skild vin­ter­väg eller om indrag­ning av väg med­de­las efter anslag. den som är miss­ nöjd med beslu­tet har att, vid talans för­lust, inom en månad från den dag, då beslu­tet med­de­la­des, där­ö­ver anföra besvär hos_ konungen, dock att menig­het äger till­go­don­juta fem­ton dagar längre besvärs­tid än nu sagts. över väg- och vattcn­bygg­nads­sty­relscns beslut i annan fråga, som omför-​​ mäles i denna lag eller med stöd av den­samma utfär­dad för­fatt­ning, må kla ­ gan hos konungen föras i den ord­ning, som är bestämd för över­kla­gande av för­val­tande myn­dig­he­ters ocli iim­bets­verks beslut. 1 ■ .'1if: 1 -t s; ■ . • t l .1 ¬ ~ 1943. i<fr 431. 66 §. 811 • i. över länsstjt-​​rel­sens beslut i fråga, som omför­mä­les i denna lag eller^ med stöd av den­samma utfär­dad för­fatt­ning, må kla­gan hos konungen föras i den ord­ning, som är bestämd för över­kla­gande av för­val­tande myn­dig­he­ters och ämbets­verks beslut. 67 §. den som ej åtnö­jes med väg­sy­ne­nämn­dens beslut i fråga, som omför­mä­les i ' i denna lag, äger att över beslu­tet anföra besvär hos läns­sty­rel­sen senast å fem­tonde dagen från det han erhöll del av beslu­tet, (f besvär över beslut jäm­likt 28 § om upp­lå­tande av nytt­jan­de­rätt till mark för till­fäl­lig väg, jäm­likt 29 § om upp­sät­tande av snö­skärm, jäm­likt 33 § första styc­ket om ökning av där angivna minsta avstånd eller jäm­likt 34 § andra styc­ket ora för­bud att upp­föra bygg­nad eller över före­läg­gande jäm­likt il 48 § må ej verka uppe­håll med beslu­tets eller före­läg­gan­dets verk­stäl­lande ^eller hindra utta­gande av kost­nad där­för, med mindre den mjmdig­het, som har _ , (fatt pröva besvä­ren, annorlunda för­ord­nar. u.. över­gångs­be­stänu­nel­ser. 69 §. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1944. genom denna lag upp­hä­vas lagen den 7 juni 1934 (nr 241) om all­männa vägar; lagen den 16 maj 1930 (nr 141) om väg­rätt; så ock vad i övrigt fin­nes i lag eller sär­skild för­fatt­ning stri­dande mot nya lagens bestäm­mel­ser. o där i lag eller sär­skild för­fatt­ning före­kom­mer hän­vis­ning till lag­rum, som ■ - ' ersät­tes genom bestäm­melse i nya lagen, skall denna i stäl­let tilläm­pas. ki- jo §•kro­nan samt de stä­der och stads­lik­nande sam­häl­len, vilka skola ombe­sörja ' väg­håll­ningen inom sina områ­den, skola den 1 janu­ari 1944 över­taga de vä- ’ i : gar, som enligt förut gäl­lande lag äro att anse såsom all­männa. .. . 71 §. är vid tiden för denna lags ikraft­trä­dande fråga om byg­gande av väg, för- .,isänd­ring av enskild väg till all­män, inrät­tande av sär­skild vin­ter­väg eller in ­ drag­ning av väg bero­ende på läns­sty­rel­sens pröv­ning, skall ären­det hand­läg ­ gas och prö­vas i den ord­ning, som stad­gas i nya lagen. 72 §. ; beslut om väg­fö­re­tag, som av läns­sty­rel­sen med­de­lats före den 1 janu­ari .;.'yäl944 men som icke verk­ställts före den 1 janu­ari 1950, upp­hör att gälla sist- )tnämnda dag, om icke dess­förin­nan vägens sträck­ning bli­vit genom renstak-​​ ning eller eljest tyd­ligt utmärkt å mar­ken och väg­ar­be­tet påbör­jats. konung ­ en äger dock före­skriva för­läng­ning av tiden för beslu­tets gil­tig­het, varje gång . ;. med högst tre år. har läns­sty­relse före den 1 janu­ari 1944 beslu­tat, att enskild väg skall för- änd­ras till all­män under för­ut­sätt­ning, att vissa istånd­sätt­nings­ar­be­ten utfö ­ ras, skall beslu­tet för­falla, om arbe­tena icke verk­ställts före den 1 janu­ari '• 1950. 73 §. _ har väg­rätt upp­kom­mit före den 1 janu­ari 1944, skall, i stäl­let för 19 — 24 §§ nya lagen, vad i 3 —6 lagen den 16 maj 1930 om väg­rätt fin­nes stad­gat om rätt till ersätt­ning och om rätt att föra talan alltjämt äga tillämp-​​ ♦ ¬ 812 \\ 1943. ('■ ning, dock att talan skall instäm­mas till a go del­nings rät­ten i den ort, där fas- / l-j ■ tig­li­e­ten lig­ger. mål som anhäng­ig­gjorts före nya lagens ikraft­trä­dande skola ■ ' behand­las enligt äldre lag. 74 §. av läns­sty­relse jäm­likt äldre lag med­de­lat till­stånd till upp­sät­tande eller bibe­hål­lande av grind å väg eller annat dylikt sär­skilt till­stånd skall icke till ,0 följd av denna lags ikraft­trä­dande upp­höra att gälla. : åi beslut, som läns­sty­relse eljest med­de­lat med stöd av äldre lag, vare, där ej annat föl­jer av vad ovan stad­gas, gäl­lande intill dess annorlunda för­ord­nas, ^ har ägare av fas­tig­het med stöd av äldre lag före­lagts att verk­ställa röj-^ ning å fas­tig­he­ten för vin­nande av fri sikt, för vägs upp­tor­kande eller förä hind­rande av snö­sam­ling å väg, skall före­läg­gan­det i och med den nya lagens ikraft­trä­dande upp­höra aft gälla. 75 §. vad i denna lag stad­gas om för­bud i vissa fall mot bygg­nads upp­fö­rande mt om ansvar och handräck­ning vid över­trä­delse av sådant för­bud skal­li­samt icke äga tillämp­ning med avse­ende å bygg­nad, som vid 1943 års utgång re-“ dan påbör­jats och mot vars upp­fö­rande hin­der icke förelåg enligt då gal- ,,, . lande bestäm­mel­ser. > '' 76 §. upp­lag eller annan anord­ning, som skulle komma att falla under för­bud rr-; enligt 33 §, må, om anord­ningen lag­li­gen till­kom­mit före 1943 års utgång, '■i:, för­bliva, orub­bad, där ej väg­sy­ne­nämn­den före­skri­ver skyl­dig­het för fastig-​​ ‘vj hetens ägare att bort­taga, ändra eller utbyta anord­ningen. under­lå­ter äga­ren v,';":.! att ställa sig före­läg­gan­det till efter­rät­telse, vare lag som i 61 § och 63 § andra styc­ket sägs. för skada, som upp­kom­mer i anled­ning av före­läg­gande enligt första styc ­ ket, skall väg­hål­la­ren gälda ersätt­ning med belopp, som bestäm­mes av väg- syne­nä­ran­den. 77 §. . ersätt­ning, som jäm­likt 14 § lagen den 7 juni 1934 om all­männa vägar till­kom­mer stads­lik­nande sam­hälle för väg­håll­ning under år 1943 eller tidi- jtw digare, skall bestäm­mas enligt förut gäl­lande före­skrif­ter. ■^8 §- ii"såvida ej konungen för sär­skilt fall annorlunda för­ord­nar, skola väg- och bro­pen­ningar, där de hit­tills av vag­fa­rande erlagts, upp­höra, då sådant kan^ ske utan för­när­mande av någons enskilda rätt. 1 79 §. ^ .fin­nes kassa sam­lad för byg­gande eller under­håll av bro eller färja, som över­ta­ges till all­mänt under­håll, och har den bil­dats genom sam­man­skott av 'å ; väg­håll­nings­skyl­diga, äga de att där­ö­ver för­foga, i annat fall skall den över- .y läm­nas till väg­hål­la­ren. . 80 §. _ • 1 ..snö­ploglag, som vid denna lags ikraft­trä­dande äro inrät­tade enligt bestäm.- y,' mel­ser i äldre lag, skola bibe­hål­las till den 1 juni 1944 eller, om arbets­lag för vin­ter\mghåll­ning dess­förin­nan upp­sät­tes enligt denna lag, tiu_ dess ^ så u skett. å sådant snö­ploglag skola förut gäl­lande bestäm­mel­ser alltjämt äga tillämp­ning, 81 §.ox if.väg­sy­ne­nämnd skall utses i god tid före denna lags ikraft­trä­dande. 82 §• . „ , för­ord­nar konungen före den 1 janu­ari 1944, att kro­nan skall från och med nämnda dag vara väg­hål­lare i stad, skall frå­gan, vilka gator i sta­den 'i •-t.''- * ¬ \ — . n och 432, 813 : som böra för­kla­ras tillika vara all­männa vägar, så snart ske kan upp­ta­gas och avgö­ras enligt vad i denna lag stadgsis om för­änd­ring av enskild väg till all­män. 3;;/.' det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera c,; visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stock­holms slott den 30 juni 1943. gustaf. * ‘-k. f (l. s.)(kom­mu­ni­ka­tions­de­par­te­men­tet.) grus­taf a nders­son . v r| nr 432. dag om änd­ring i vissa delar av stads­pla­ne­la­gen den 29 maj 1931 (nr 142); given stocl­cholms slott den 30 juni 1943. vi gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt: ntt vi, med riks­da­gen^ fun­nit gott för­ordna, dels att i stads­pla­ne­la­gen skall infö­ras en ny para­graf av nedan angi­vet inne- håll och beteck­nad såsom 44 a §, dels oclc att 45, 54 och 56 §§ samma lag skola erhålla änd­rad lydelse på sätt i det föl­jande angi­ves, v::- _ 44 a §. rir är kro­nan efter vad i lagen om all­männa vägar sägs väg­hål­lare i stad, skall vad ovan i 39, 40, 42 och 43 §§ stad­gas i fråga om ansva­rig­het för sta­den att såsom gata iord­ning­ställa och upp­låta all­män väg hava avse­ende å kro­nan, .i.:l med iakt­ta­gande att fram­ställ­ning som i 42 § första styc­ket sägs må göras såväl av kro­nan som av sta­den. kost­nad, som för­an­le­des av att gatan enligt stads­pla­nen b5^gges till större bredd eller med dyr­ba­rare utfö­rande i övrigt än som betingas av tra­fi­ken eller för­ses med under­jor­disk avlopps­led­ning, skall ii;a dock gäl­das av sta­den, där ej konungen annorlunda för­ord­nar. ■--■'i ■ . . ägare av tomt vid gata, som icke före den 1 janu­ari 1908 upp­lå­tits till all­ mänt begag­nande, vare plik­tig ersätta sta­den hälf­ten av vär­det av den mark, r:': som erfordras för gatans utlägg­ning fram­för hans tomt intill en bredd, mot- sva­rande den å tom­ten enligt stads­pla­nen vid gatans upp­lå­tande tillåtna i i ^hus­höj­den, ökad med en fjär­de­del av samma höjd. ingår i gatan all­män väg ^ller ock väg­mark, som sta­den jäm­likt 23 § nytt­jar, skall vid ersätt­nings­skyl ­ dig­he­tens bestäm­mande vägen ej inräk­nas i gatubred­den; dock skall denna inskränk­ning ej gälla såvitt avser all­män väg i stad, där kro­nan är väghål-​​ ■ f- lare och vägeu efter det väg­håll­ningen över­ta­gits av kro­nan byggts inom om- .råde som ingår i stads­pla­nen, f i fall-​-​----------åliggande ersätt­nings­skyl­dig­het. har gatu­mark -​-​--------- samma mark. 54 §. under­håll av å sta­den. är kro­nan väg­hål­lare i stad, skall beträf­fande all­män väg, som upp­lå­tits såsom gata, under­hål­let åvila kro­nan, dock med den begräns­ning som avses i t' 1 riks­da­gens ekri­voue 1943: 349. ¬