För­ord­ning (1931:429) om vissa inter­na­tio­nella rätts­för­hål­lan­den rörande äkten­skap, adop­tion och för­myn­der­skap

KM:t har - - - fun­nit gott för­ordna, att, såvitt angår för­hål­lan­det till Dan­mark, Fin­land, Island och Norge, skola här i riket lända till efter­rä­telse föl­jande bestäm­mel­ser, vilka ansluta sig till en den 6 feb­ru­ari 1931 mel­lan Sve­rige och nämnda sta­ter ingången kon­ven­tion inne­hål­lande inter­na­tio­nellt pri­vaträtts­lig bestäm­mel­ser om äkten­skap, adop­tion och för­myn­der­skap:
      I. Äkten­skap

1 §   Söker med­bor­gare i för­drags­slu­tande stat hin­der­s­pröv­ning eller lys­ning till äkten­skap hos myn­dig­het till­hö­rande annan sådan stat, prö­vas hans rätt att ingå äkten­ska­pet enligt lagen i den sta­ten, om någon av de tro­lo­vade har sitt hem­vist där, men annars enligt hem­lan­dets lag. Sist­nämnda lag skall dock all­tid tilläm­pas, om sökan­den begär det.
Skall hem­lan­dets lag tilläm­pas, kan veder­bö­rande myn­dig­het ålägga sökan­den att styrka sin rätt att ingå äkten­ska­pet genom intyg från myn­dig­het till­hö­rande hem­lan­det.

Krä­ves vid pröv­ning av äkten­skaps­hin­der i för­drags­slu­tande stat enligt den sta­tens lag ej för­äld­rar­nas eller för­myn­da­rens sam­tycke till äkten­ska­pet, skall beträf­fande den som har hem­vist i annan för­drags­slu­tande stat vad den sta­tens lag före­skri­ver om krav på sådant sam­tycke lända till efter­rät­telse.

Om hin­der­s­pröv­ning och lys­ning gäl­ler i övrigt lagen i den stat prövnings-​ eller lys­nings­myn­dig­he­ten till­hör. Kun­gö­relse (1973:1181).

2 §   Har hin­der­s­pröv­ning eller lys­ning ägt rum hos myn­dig­het till­hö­rande för­drags­slu­tande stat, kan vig­sel, så länge hin­der­s­pröv­ningen eller lys­ningen äger gil­tig­het, för­rät­tas av myn­dig­het till­hö­rande annan för­drags­slu­tande stat utan ny hin­der­s­pröv­ning eller lys­ning. Detta gäl­ler oav­sett om de tro­lo­vade äro med­bor­gare i för­drags­slu­tande stat.

Om vig­sel gäl­ler i övrigt lagen i den stat vig­sel­myn­dig­he­ten till­hör.
Kun­gö­relse (1969:723).

2 a §   Har upp­hävts genom lag (2019:236).

3 §   Bestäm­mel­ser om makars för­mö­gen­hets­för­hål­lan­den i nor­diska situ­a­tio­ner finns i lagen (2019:234) om makars och sam­bors för­mö­gen­hets­för­hål­lan­den i inter­na­tio­nella situ­a­tio­ner.
Lag (2019:236).

3 a §   Har upp­hävts genom lag (2019:236).

3 b §   Har upp­hävts genom lag (2019:236).

3 c §   Har upp­hävts genom lag (2019:236).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2019:236).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2019:236).

6 Har upp­hävts genom lag (2019:236).

7 §   Ett yrkande om äkten­skaps­skill­nad mel­lan makar som är med­bor­gare och har sin hem­vist i en för­drags­slu­tande stat tas upp i Sve­rige om
   1. makarna har sin hem­vist här,
   2. makarna senast hade hem­vist sam­ti­digt här och en av dem fort­fa­rande är bosatt här,
   3. makarna är svenska med­bor­gare,
   4. sva­ran­den har sin hem­vist här,
   5. någon av makarna har sin hem­vist här, om en ansö­kan om äkten­skaps­skill­nad är gemen­sam,
   6. käran­den har sin hem­vist här, om han eller hon varit bosatt här i minst ett år ome­del­bart innan ansök­ningen gjor­des, eller
   7. käran­den är svensk med­bor­gare och har sin hem­vist här, om han eller hon varit bosatt här i minst sex måna­der ome­del­bart innan ansök­ningen gjor­des. Lag (2019:236).

8 §   En svensk dom­stol får i sam­band med ett yrkande om äkten­skaps­skill­nad också pröva frå­gor om till­fäl­ligt hävande av sam­man­lev­na­den. Även frå­gor om vård­nad om barn, barns boende och umgänge med barn får prö­vas i sam­band med ett sådant yrkande, om
   1. bar­net är makar­nas gemen­samma, och
   2. bar­net har sin hem­vist i Sve­rige.

Om bar­net inte har sin hem­vist i Sve­rige, får frå­gor om vård­nad om barn, bar­nets boende och umgänge med barn ändå tas upp här, om
   1. bar­net har sin hem­vist i en för­drags­slu­tande stat,
   2. bar­net är makar­nas gemen­samma och åtminstone en av makarna har vård­na­den om bar­net,
   3. makarna har god­ta­git att frå­gan prö­vas här, och
   4. det är till bar­nets bästa att frå­gan prö­vas här.
Lag (2019:236).

8 a §   Om en talan angå­ende en fråga enligt 7 eller 8 § väcks i en svensk dom­stol när det redan pågår ett för­fa­rande mel­lan samma par­ter vid en behö­rig myn­dig­het i en annan för­drags­slu­tande stat, ska talan avvi­sas till för­mån för den myn­dig­he­ten.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska en fråga om legal sepa­ra­tion och en fråga om äkten­skaps­skill­nad anses vara samma fråga. Lag (2019:236).

9 §   Vid pröv­ning av frå­gor som avses i 7 och 8 §§ tilläm­pas svensk lag.

Om legal sepa­ra­tion har beslu­tats i en för­drags­slu­tande stat, har makarna rätt till äkten­skaps­skill­nad utan före­gå­ende betän­ke­tid, under för­ut­sätt­ning att de har levt åtskilda under en tid som mot­sva­rar betän­ke­ti­den och att de inte har åter­upp­ta­git sam­man­lev­na­den. Lag (2019:236).

10 §   Om en make avli­der efter det att legal sepa­ra­tion beslu­tats och om den tillämp­liga lagen inte inne­hål­ler reg­ler om legal sepa­ra­tion ska, i fråga om efter­le­vande makes rätt att ärva eller ta tes­ta­mente efter den avlidne, den legala sepa­ra­tio­nen lik­stäl­las med äkten­skaps­skill­nad, om den legala sepa­ra­tio­nen bestod vid döds­fal­let. Lag (2019:236).

II. Adop­tion

11 §   Vill med­bor­gare i för­drags­slu­tande stat, som har hem­vist i sådan stat, adop­tera någon, som har med­bor­gar­skap i en av sta­terna, skall ansök­ningen göras i den stat, där adop­tan­ten har hem­vist.

12 §   Vid pröv­ning av ansök­ningen tilläm­pas i varje stat där gäl­lande lag. Är den, som skall adop­te­ras, under ader­ton år och har han hem­vist i hem­lan­det, må ansök­ningen dock ej bifal­las i annan stat, utan att veder­bö­rande bar­na­vårds­myn­dig­het i hem­lan­det haft till­fälle att avgiva ytt­rande.

13 §   Ansö­kan om hävande av adop­tiv­för­hål­lande mel­lan med­bor­gare i för­drags­slu­tande sta­ter skall, om adop­tio­nen ägt rum i sådan stat, upp­ta­gas i den stat, där adop­tan­ten har hem­vist, eller, om han ej har hem­vist i för­drags­slu­tande stat, där adop­tiv­bar­nets hem­vist är.

Vid pröv­ning av ansök­ningen tilläm­pas i varje stat där gäl­lande lag.

III. För­myn­der­skap

14 §   För­myn­der­skap för underå­rig med­bor­gare i en av de för­drags­slu­tande sta­terna, vil­ken har hem­vist i en av de övriga, anord­nas i sist­nämnda stat, såframt ej för­myn­der­skap redan i annan för­drags­slu­tande stat utövas av lag­be­stämd eller sär­skilt för­ord­nad för­myn­dare.

Vad nu är sagt skall äga mot­sva­rande tillämp­ning å omyn­dig­hets­för­kla­ring och för­myn­der­skap för omyn­dig­för­kla­rad.

15 §   Till­fäl­ligt för­myn­der­skap kan anord­nas och andra till­fäl­liga åtgär­der vid­ta­gas i envar av sta­terna.

16 §   Vid pröv­ning av frå­gor, som avses i 14 och 15 §§, tilläm­pas i varje stat där gäl­lande lag.

17 §   Omyn­dig­he­tens ver­kan i för­mö­gen­hets­rätts­ligt hän­se­ende och för­myn­da­rens behö­rig­het bedö­mas enligt lagen i den stat, där för­myn­der­ska­pet utövas.

Vad nu är sagt skall ej hava avse­ende å rätt att ingå för­bin­delse enligt växel eller check.

18 §   För­myn­der­skap kan efter för­hand­ling mel­lan veder­bö­rande stats­de­par­te­ment över­flyt­tas till annan stat, om den omyn­dige tagit hem­vist där­stä­des eller över­flytt­ning av annan grund fin­nes lämp­lig.

19 §   Fråga om hävande av omyn­dig­hets­för­kla­ring, som med­de­lats i för­drags­slu­tande stat, skall, om den omyn­dig­för­kla­rade är med­bor­gare i sådan stat, prö­vas i den stat, där för­myn­der­ska­pet är anord­nat.

Vid pröv­ningen tilläm­pas i varje stat där gäl­lande lag.

20 §   Var­der med­bor­gare i för­drags­slu­tande stat omyn­dig­för­kla­rad i annan sådan stat eller häves omyn­dig­hets­för­kla­ring i annan stat än hem­lan­det, skall under­rät­telse oför­dröj­li­gen över­sän­das till veder­bö­rande stats­de­par­te­ment där­stä­des.

21 §   Vad i 17, 19 och 20 §§ är stad­gat angå­ende omyn­dig­hets­för­kla­ring skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, då danskt lav­vaer­ge­maal anord­nats för med­bor­gare i för­drags­slu­tande stat, vil­ken har hem­vist i Dan­mark och för vil­ken för­myn­der­skap ej redan är anord­nat i annan för­drags­slu­tande stat.

Den, som står under lav­vaer­ge­maal i Dan­mark, må utan hin­der därav omyn­dig­för­kla­ras i annan stat, där han tagit hem­vist.

21 a §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om för­val­tar­skap enligt för­äld­ra­bal­ken och för­myn­der­skap för omyn­dig­för­kla­rade finns i lagen (1988:1321) om nor­diska rätts­för­hål­lan­den rörande för­val­tar­skap enligt för­äld­ra­bal­ken m. m. Lag (1988:1323).

IV. All­männa bestäm­mel­ser

22 §   Laga­kraft­vun­nen dom eller admi­nist­ra­tiv myn­dig­hets beslut, som med­de­lats i en annan för­drags­slu­tande stat med tillämp­ning av bestäm­mel­ser som mot­sva­rar 7, 8, 11, 13, 14, 15, 19 eller 21 §, ska gälla i Sve­rige utan något sär­skilt beslut och utan att det görs någon pröv­ning av avgö­ran­dets rik­tig­het eller myn­dig­he­tens behö­rig­het. Det­samma gäl­ler en laga­kraft­vun­nen dom som med­de­lats i en annan för­drags­slu­tande stat och avser ogil­tig­het eller åter­gång av äkten­skap mel­lan med­bor­gare i någon för­drags­slu­tande stat. Lag (2019:236).

23 §   Har upp­hävts genom lag (2019:236).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2001:398
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Lagen får sät­tas i kraft i för­hål­lande till ett eller flera av de nor­diska län­derna.
   2. Bestäm­mel­serna i 7 och 8 §§ med­för inte att svensk dom­stols behö­rig­het går för­lo­rad beträf­fande en talan som har väckts före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för en talan som har väckts före ikraft­trä­dan­det.
   4. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för avgö­ran­den som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2001:407

Rege­ringen före­skri­ver att lagen (2001:398) om änd­ring i för­ord­ningen (1931:429) om vissa inter­na­tio­nella rätts­för­hål­lan­den rörande äkten­skap, adop­tion och för­myn­der­skap skall träda i kraft i för­hål­lande till Fin­land och Norge den 1 juli 2001.

2002:749

Rege­ringen före­skri­ver att lagen (2001:398) om änd­ring i för­ord­ningen (1931:429) om vissa inter­na­tio­nella rätts­för­hål­lan­den rörande äkten­skap, adop­tion och för­myn­der­skap skall träda i kraft i för­hål­lande till Dan­mark och Island den 1 novem­ber 2002.

2007:522
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande om makar­nas äkten­skap har upp­lösts eller makarna har bevil­jats hemskill­nad före ikraft­trä­dan­det.

2019:236
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2019.
   2. I för­hål­lande till Fin­land gäl­ler fort­fa­rande
      a) bestäm­mel­serna i 3 § i den äldre lydel­sen och de upp­hävda 2 a och 3 a-4 §§, om äkten­ska­pet har ingåtts före den 29 janu­ari 2019 och makarna inte den dagen eller där­ef­ter ingår ett lag­vals­av­tal som är gil­tigt till for­men, och
      b) äldre före­skrif­ter i fråga om hand­lägg­ningen i dom­stol av mål och ären­den som har inletts före den 29 janu­ari 2019.
   3. I för­hål­lande till de övriga nor­diska län­derna gäl­ler för lag­vals­av­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det fort­fa­rande den upp­hävda 4 §.