Lag (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:111

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1998:674
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2009:1463
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1998:674
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1998-​06-11
Änd­rad: t.o.m. SFS

2009:1463
Upp­hävd: 2011-​01-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2010:111
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



FÖRSTA AVDEL­NINGEN

FÖR­SÄK­RING­ENS OMFATT­NING OCH INTJÄ­NANDE AV PEN­SIONS­RÄTT M.M.


1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

För­säk­ring­ens omfatt­ning m.m.

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om för­säk­ring för inkomst­grun­dad ålderspen­sion i form av inkomst­pen­sion, tilläggs­pen­sion och pre­mie­pen­sion samt om pre­mie­pen­sion till efter­le­vande.

2 §   För­säk­ringen och kost­na­derna för för­valt­ningen av den skall finan­sie­ras genom ålderspen­sions­av­gif­ter enligt soci­al­av­giftsla­gen (2000:980), all­männa pen­sions­av­gif­ter enligt lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift och stat­liga ålderspen­sions­av­gif­ter enligt lagen (1998:676) om stat­lig ålderspen­sions­av­gift samt genom avkast­ning på avgifts­me­del.
Lag (2000:986).

3 §   Inkomst­pen­sion och pre­mie­pen­sion skall beräk­nas uti­från de pen­sions­rät­ter för respek­tive pen­sion som fast­ställts för en för­säk­rad. Tilläggs­pen­sion skall beräk­nas uti­från de pen­sions­po­äng som tjä­nats in av en för­säk­rad. Pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng skall fast­stäl­las årli­gen och grun­das på de inkoms­ter och andra belopp som är pen­sions­grun­dande enligt denna lag. Inkomst­pen­sio­nens stor­lek är också bero­ende av den all­männa inkomst­ut­veck­lingen och stor­le­ken av pre­mie­pen­sio­nen är bero­ende av vär­de­ut­veck­lingen på de medel som fon­de­rats.
Tilläggs­pen­sio­nens stor­lek är vidare genom följ­sam­hets­in­dex­e­ring bero­ende av den all­männa inkomst­ut­veck­lingen.

4 §   I soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799) finns bestäm­mel­ser om vem som omfat­tas av denna lag. Soci­al­för­säk­rings­la­gen inne­hål­ler också bestäm­mel­ser om för­må­ner vid utlands­vis­telse och anmä­lan, m.m.

Om all­mänt ombud för soci­al­för­säk­ringen finns sär­skilda bestäm­mel­ser. Lag (2009:996).

Index­e­ring

5 §   Vissa beräk­ningar enligt denna lag ska göras med led­ning av ett inkomstin­dex. Detta index ska visa den rela­tiva för­änd­ringen av genom­snit­tet av de för­säk­ra­des årliga pen­sions­grun­dande inkoms­ter utan den begräns­ning som anges i 2 kap. 1 § andra styc­ket, efter avdrag för all­män pen­sions­av­gift, vilka har upp­bu­rits av dem som under inkomstå­ret har fyllt minst 16 år och högst 64 år.

För­änd­ringen av index­ta­let mel­lan två på varandra föl­jande år ska mot­svara den beräk­nade årliga rela­tiva för­änd­ringen av de inkoms­ter som anges i första styc­ket under en period av tre år före det år inkomstin­dexet avser. Vid beräk­ningen av inkoms­terna ska den årliga för­änd­ringen i det all­männa prislä­get räk­nat från juni månad till juni månad under samma period från­räk­nas. Det fram­räk­nade vär­det ska där­ef­ter omräk­nas med för­änd­ringen i det all­männa prislä­get i juni månad två år före det år indexet avser och det all­männa prislä­get i juni månad året när­mast före det året.

Rege­ringen ska för varje år fast­ställa inkomstin­dexet efter det att det har beräk­nats av Pen­sions­myn­dig­he­ten. För år 1999 ska inkomstin­dexet vara lika med 100,00. Lag (2009:996).

5 a §   Rege­ringen ska för varje år fast­ställa ett balan­stal.
Detta tal ska visa för­hål­lan­det mel­lan för­del­nings­sy­ste­mets avgiftstill­gång och för­del­nings­sy­ste­mets pen­sions­skuld vid utgången av det andra året före det år balan­sta­let avser. Vid denna beräk­ning ska till avgiftstill­gången läg­gas medel­vär­det av de redo­vi­sade mark­nads­vär­dena av till­gång­arna hos Första-​ Fjärde och Sjätte AP-​fonderna vid utgången av det andra, tredje respek­tive fjärde året före det år balan­sta­let avser.

Med avgiftstill­gång avses avgifts­in­koms­terna till för­del­nings­sy­ste­met mul­ti­pli­ce­rade med medel­vär­det av den tid i år räk­nat som för­fly­ter från det att en pen­sions­rätt tjä­nas in till det att den beta­las ut i form av pen­sion (omsätt­nings­ti­den). Med pen­sions­skuld avses det totala pen­sions­å­ta­gan­det i för­del­nings­sy­ste­met. Lag (2009:1018).

5 b §   Avgifts­in­koms­terna beräk­nas som
   1. genom­snit­tet av inkoms­terna det andra-​fjärde året före det år balan­sta­let avser, mul­ti­pli­ce­rat med
   2. den beräk­nade årliga rela­tiva för­änd­ringen av inkoms­terna under det andra-​femte året före det år balan­sta­let avser. Vid beräk­ningen av den rela­tiva för­änd­ringen av inkoms­terna ska den årliga för­änd­ringen i det all­männa prislä­get räk­nat från juni månad till juni månad under samma period från­räk­nas. Det fram­räk­nade vär­det ska där­ef­ter omräk­nas med för­änd­ringen i det all­männa prislä­get i juni månad tre år före det år balan­sta­let avser och det all­männa prislä­get i juni månad året efter det först­nämnda året.

Omsätt­nings­ti­den beräk­nas som medi­a­nen av omsätt­nings­ti­den för det tredje, fjärde och femte året före det år balan­sta­let avser.

Pen­sions­skul­den beräk­nas för det andra året före det år balan­sta­let avser, som sum­man av
   1. pen­sions­be­håll­ningar enligt 5 kap. 2 §,
   2. det beräk­nade vär­det av pen­sions­rät­ter för inkomst­pen­sion enligt 4 kap. 2-6 §§,
   3. utbe­ta­lad pen­sion för varje ålders­grupp i decem­ber månad mul­ti­pli­ce­rad med beräk­nat antal åter­stå­ende utbe­tal­ningar av ett genom­snitt­ligt pen­sions­be­lopp för samma ålders­grupp juste­rat med den rän­te­fak­tor som anges i 5 kap. 12 § andra styc­ket, och
   4. det beräk­nade vär­det av kom­mande utbe­tal­ningar av tilläggs­pen­sion för dem som inte påbör­jat uttag av sådan pen­sion.

Ytter­li­gare före­skrif­ter för verk­stäl­lig­het av lagens bestäm­mel­ser om beräk­ning av balan­stal med­de­las av rege­ringen. Beräk­ning­arna ska göras av Pen­sions­myn­dig­he­ten.
Lag (2009:996).

5 c §   Under­sti­ger balan­sta­let för ett år 1,0000 skall rege­ringen för det året fast­ställa ett balansin­dex som skall använ­das vid vissa beräk­ningar enligt denna lag. Ett balansin­dex skall där­ef­ter fast­stäl­las för varje år fram till dess att det minst når samma värde som inkomstin­dex. För en sådan period skall balansin­dexet första gången räk­nas fram på så sätt att balan­sta­let mul­ti­pli­ce­ras med inkomstin­dexet för samma år. För varje därpå föl­jande år under peri­o­den skall det fast­ställda balansin­dexet mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan inkomstin­dexet efter års­skif­tet och inkomstin­dexet före års­skif­tet och där­ef­ter med det balan­stal som skall gälla efter års­skif­tet. Lag (2003:301).

6 §   Rege­ringen skall för varje år fast­ställa ett inkomst­bas­belopp. Inkomst­bas­belop­pet skall räk­nas fram genom att basta­let 43 313 mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan inkomstin­dexet för det år inkomst­bas­belop­pet skall avse och inkomstin­dexet för år 2005. Det omräk­nade belop­pet skall avrun­das till när­maste hund­ra­tal kro­nor. Lag (2005:328).

Defi­ni­tio­ner m.m.

7 §   har upp­hävts genom lag (1999:802).

8 §   I denna lag avses, där inte annat före­skrivs, med
   1. år: kalen­derår,
   2. månad: kalen­der­må­nad,
   3. intjä­nan­deår: det kalen­derår en inkomst som är pensions-​ grun­dande har upp­bu­rits respek­tive det kalen­derår för vil­ket ett annat pen­sions­grun­dande belopp än pen­sions­grun­dande inkomst skall fast­stäl­las, och
   4. fast­stäl­lel­seår: kalen­derå­ret efter intjä­nan­deå­ret.

Om en inkomst som är pen­sions­grun­dande har upp­bu­rits under ett beskatt­ningsår som inte sam­man­fal­ler med kalen­derår skall den inkoms­ten anses ha upp­bu­rits under kalen­derå­ret när­mast före tax­e­rings­å­ret.

9 §   Har upp­hävts genom lag (1999:802).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2001:492).


2 kap. Pen­sions­grun­dande inkomst

1 §   Inkoms­ter av anställ­ning enligt 3-5 §§ samt inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete enligt 6-8 §§ är pen­sions­grun­dande om inte annat före­skrivs i 9-17 §§. Sådana inkoms­ter skall beräk­nas enligt 18-22 §§ och var för sig avrun­das till när­maste lägre hund­ra­tal kro­nor. Sum­man av en för­säk­rads inkoms­ter av anställ­ning och inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete under ett år utgör den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkomst det året.

Vid beräk­ning av en för­säk­rads pen­sions­grun­dande inkomst skall det bort­ses från inkoms­ter av anställ­ning och inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete till den del sum­man av dessa över­sti­ger sju och en halv gånger det för intjä­nan­deå­ret gäl­lande inkomst­bas­belop­pet. Sådana belopp som det skall bort­ses ifrån skall i första hand räk­nas av från den för­säk­ra­des inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete.

2 §   För varje år som en per­son har varit för­säk­rad och har haft inkoms­ter här i lan­det som är pen­sions­grun­dande, skall hans eller hen­nes pen­sions­grun­dande inkomst fast­stäl­las. Detta gäl­ler dock endast om sum­man av de inkoms­ter som är pen­sions­grun­dande upp­gått till minst 42,3 pro­cent av det för intjä­nan­deå­ret gäl­lande pris­bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring.

För det år då den för­säk­rade har avli­dit skall pen­sions­grun­dande inkomst inte fast­stäl­las i annat fall än om över­fö­ring av pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion till den avlid­nes make skall göras för det året. Pen­sions­grun­dande inkomst skall inte hel­ler fast­stäl­las för den som är född år 1937 eller tidi­gare. Lag (2002:981).

Inkoms­ter av anställ­ning och inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete

Inkoms­ter av anställ­ning

3 §   Lön eller annan ersätt­ning i pengar eller annan skatte-​ plik­tig för­mån som en för­säk­rad har fått som arbets­ta­gare i all­män eller enskild tjänst, är pen­sions­grun­dande som inkomst av anställ­ning. Med lön lik­ställs kost­nads­er­sätt­ning som inte undan­tas vid beräk­ning av skat­te­av­drag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483). Sådan skat­te­plik­tig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan för­mån som har utgetts på grund av kund­tro­het eller lik­nande, skall också anses som inkomst av anställ­ning, om den som slut­ligt har stått för de kost­na­der som lig­ger till grund för för­må­nen är någon annan än den som är skatt­skyl­dig för för­må­nen.

Ersätt­ning i pengar eller annan skat­te­plik­tig för­mån för utfört arbete, dock inte pen­sion, samt till­fäl­lig för­värv­sin­komst av verk­sam­het som inte bedri­vits själv­stän­digt är pensions-​ grun­dande som inkomst av anställ­ning, även om mot­ta­ga­ren inte har varit anställd hos den som beta­lat ut ersätt­ningen. Den som har utfört arbe­tet lik­ställs i sådana fall med en arbets­ta­gare och den som beta­lat ut ersätt­ningen med en arbets­gi­vare.

I 6 § andra styc­ket, 7 §, 8 § och 10 § andra styc­ket finns bestäm­mel­ser om att ersätt­ning för utfört arbete som avses i första och andra styc­kena i vissa fall inte skall anses som inkomst av anställ­ning.

4 §   Som pen­sions­grun­dande inkomst av anställ­ning räk­nas även sti­pen­dium som enligt 11 kap. 46 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) skall tas upp som intäkt i inkomst­sla­get tjänst, om sti­pen­diet har beta­lats ut av en fysisk per­son bosatt i Sve­rige eller av en svensk juri­disk per­son. Den som har beta­lat ut ett sådant sti­pen­dium anses som arbets­gi­vare. Lag (1999:1301).

5 §   Som pen­sions­grun­dande inkomst av anställ­ning räk­nas vidare
   1. sjuk­pen­ning och reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring samt sjuk­pen­ning eller sär­skild arbets­ska­de­er­sätt­ning enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller mot­sva­rande ersätt­ning som utgetts enligt annan för­fatt­ning eller på grund av rege­ring­ens för­ord­nande, i den utsträck­ning ersätt­ningen har trätt i stäl­let för en för­säk­rads inkomst som arbets­ta­gare i all­män eller enskild tjänst,
   2. för­äld­ra­pen­ning­för­må­ner enligt lagen om all­män för­säk­ring,
   3. ersätt­ning enligt lagen (1988:1465) om ersätt­ning och ledig­het för när­stå­en­de­vård,
   4. ersätt­ning som har utgetts enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuk­lön,
   5. liv­ränta enligt 4 kap. lagen om arbets­ska­de­för­säk­ring eller mot­sva­rande liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av den lagen,
   6. del­pen­sion enligt lagen (1979:84) om del­pen­sions­för­säk­ring,
   7. vård­bi­drag enligt lagen (1998:703) om han­di­kap­per­sätt­ning och vård­bi­drag, i den utsträck­ning bidra­get inte är ersätt­ning för mer­kost­na­der,
   8. dag­pen­ning från arbets­lös­hets­kassa,
   10. akti­vi­tets­stöd till den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram,
   11. utbild­nings­bi­drag för dok­to­ran­der,
   14. ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF),
   15. dag­pen­ning till total­för­svars­plik­tiga som tjänst­gör enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt och till andra som får dag­pen­ning enligt de grun­der som gäl­ler för total­för­svars­plik­tiga,
   16. bidrag från Sve­ri­ges för­fat­tar­fond och Konst­närs­nämn­den i den utsträck­ning som rege­ringen så före­skri­ver, samt
   17. inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 8 kap. lagen om all­män för­säk­ring.
Lag (2004:784).

Inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete

6 §   Pen­sions­grun­dande inkomst av annat för­värvs­ar­bete är
   1. inkomst av en sådan närings­verk­sam­het som enligt 2 kap. 23 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) utgör aktiv närings­verk­sam­het,
   2. till­fäl­lig för­värv­sin­komst av själv­stän­digt bedri­ven verk­sam­het,
   3. ersätt­ning för arbete för någon annans räk­ning i pengar eller andra skat­te­plik­tiga för­må­ner,
   4. sjuk­pen­ning och reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring samt sjuk­pen­ning enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller mot­sva­rande ersätt­ning som har utgetts enligt annan för­fatt­ning eller på grund av rege­ring­ens för­ord­nande, i den utsträck­ning ersätt­ningen har trätt i stäl­let för inkomst som anges i 1-3,
   5. sti­pen­dium som enligt 11 kap. 46 § inkomst­skat­te­la­gen skall tas upp som intäkt i inkomst­sla­get tjänst.

Första styc­ket gäl­ler endast i den utsträck­ning inkoms­ten inte skall räk­nas som inkomst av anställ­ning, såvida inte inkoms­ten utgör ersätt­ning för utfört arbete från ett han­dels­bo­lag eller en euro­pe­isk eko­no­misk intres­se­grup­pe­ring till en delä­gare i han­dels­bo­la­get respek­tive en med­lem i intres­se­grup­pe­ringen.
Lag (1999:1367).

7 §   Ersätt­ning för utfört arbete som avses i 3 § räk­nas, i annat fall än om den har beta­lats ut från semester­kassa, som pen­sions­grun­dande inkomst av annat för­värvs­ar­bete om den har beta­lats ut till en mot­ta­gare som hade en F-​skattsedel antingen när ersätt­ningen bestäm­des eller när den beta­la­des ut. Om mot­ta­ga­ren hade en F-​skattsedel med vill­kor enligt 4 kap. 9 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) räk­nas ersätt­ningen som inkomst av annat för­värvs­ar­bete bara om F-​skattsedeln har åbe­ro­pats skrift­li­gen.

Den som har läm­nat upp­gift om inne­hav av en F-​skattsedel i en anbuds­hand­ling, en fak­tura eller någon där­med jäm­för­lig hand­ling, som även inne­hål­ler upp­gif­ter om utbe­ta­la­rens och betal­nings­mot­ta­ga­rens namn och adress eller andra för iden­ti­fi­e­ring god­tag­bara upp­gif­ter samt upp­gift om betal­nings­mot­ta­ga­rens per­son­num­mer, sam­ord­nings­num­mer eller orga­ni­sa­tions­num­mer skall anses ha haft en sådan skattse­del.
Upp­gif­ten om inne­hav av en F-​skattsedel gäl­ler även som sådant skrift­ligt åbe­ro­pande av F-​skattsedel som avses i första styc­ket. Det som nu sagts gäl­ler dock inte om den som har beta­lat ut ersätt­ningen känt till att upp­gif­ten om inne­hav av F-​skattsedel var orik­tig. Lag (1999:1060).

8 §   Som pen­sions­grun­dande inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas också ersätt­ning för arbete som avses i 3 § om
   1. utbe­ta­la­ren var en fysisk per­son eller ett dödsbo,
   2. den ersätt­ning som har beta­lats ut inte har utgjort utgift i en närings­verk­sam­het som utbe­ta­la­ren har bedri­vit,
   3. ersätt­ningen till­sam­mans med annan ersätt­ning för arbete från samma utbe­ta­lare under inkomstå­ret har under­sti­git 10 000 kro­nor,
   4. utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren inte har träf­fat en sådan över­ens­kom­melse som avses i 3 kap. 2 a § andra styc­ket 2 d lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, och
   5. det inte är fråga om sådan ersätt­ning för arbete som avses i 12 kap. 16 § för­äld­ra­bal­ken. Lag (1999:1060).

Övriga bestäm­mel­ser

9 §   Som pen­sions­grun­dande inkomst skall inte räk­nas
   1. ersätt­ning som avses i 3 §, om ersätt­ningen här­rör från en och samma arbets­gi­vare och under ett år inte har upp­gått till sam­man­lagt 1 000 kro­nor,
   2. inkomst som avses i 6 § första styc­ket 1 eller 2 om denna under ett år inte har upp­gått till 1 000 kro­nor,
   3. ersätt­ning som avses i 6 § första styc­ket 3 eller i 7 eller 8 §, om ersätt­ningen från den för vil­ken arbe­tet utförts under ett år inte har upp­gått till 1 000 kro­nor, eller
   4. sti­pen­dium som avses i 4 § eller 6 § första styc­ket 5 om sti­pen­diet under ett år inte har upp­gått till 1 000 kro­nor.

10 §   Lön eller annan ersätt­ning som den för­säk­rade har fått från en arbets­gi­vare som är bosatt utom­lands eller är utländsk juri­disk per­son och som sak­nar fast drift­ställe i Sve­rige är pen­sions­grun­dande som inkomst av annat för­värvs­ar­bete om arbets­gi­va­ren och arbets­ta­ga­ren har träf­fat över­ens­kom­melse om detta. Lag (1999:802).

11 §   har upp­hävts genom lag (1999:802).

12 §   har upp­hävts genom lag (1999:802).

13 §   Ersätt­ning som en idrotts­ut­ö­vare har fått från en sådan ide­ell för­e­ning som avses i 7 kap. 7 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och som har till huvud­sak­ligt syfte att främja idrotts­lig verk­sam­het, är inte pen­sions­grun­dande som inkomst av anställ­ning om ersätt­ningen från för­e­ningen under ett år har under­sti­git hälf­ten av det för det året gäl­lande pris­bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Lag (1999:1301).

14 §   Ersätt­ning från en stif­telse som har till väsent­ligt ända­mål att till­go­dose eko­no­miska intres­sen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbets­gi­vare som har läm­nat bidrag till stif­tel­sen (vinstan­dels­stif­telse) eller från en annan juri­disk per­son med mot­sva­rande ända­mål, är inte pen­sions­grun­dande om ersätt­ningen avser en sådan anställd och inte har utgjort ersätt­ning för arbete för den juri­diska per­so­nens räk­ning. Detta gäl­ler dock endast om de bidrag arbets­gi­va­ren har läm­nat till den juri­diska per­so­nen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalen­derår och att på likar­tade vill­kor till­komma en bety­dande del av de anställda.

Om arbets­gi­va­ren är ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag gäl­ler första styc­ket inte ersätt­ning som den juri­diska per­so­nen har läm­nat till sådan före­tags­le­dare eller delä­gare i före­ta­get eller en per­son som är när­stå­ende till någon av dem. Med fåmans­fö­re­tag, fåmans­han­dels­bo­lag, före­tags­le­dare och när­stå­ende avses det­samma som i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Vid beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkomst skall all­tid bort­ses från sådan ersätt­ning från en vinstan­dels­stif­telse som här­rör från bidrag som arbets­gi­va­ren har läm­nat under åren 1988-​1991.
Lag (1999:1301).

15 §   Ersätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1-5 och fjärde styc­ket lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter och ersätt­ning enligt grupp­sjuk­för­säk­ring eller trygg­hets­för­säk­ring vid arbets­skada enligt 2 § första styc­ket samma lag är inte pen­sions­grun­dande i den utsträck­ning ersätt­ningen utgör under­lag för sär­skild löneskatt.

16 §   Intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1-4 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) är inte pen­sions­grun­dande inkomst.
Lag (2000:986).

17 §   Om en ersätt­ning som är pen­sions­grun­dande eller för vil­ken det skall beräk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pen­sions­po­äng enligt 4 kap. 9 §, har beta­lats ut av För­säk­rings­kas­san eller en arbets­lös­hets­kassa till en för­säk­rad och den för­säk­rade senare för samma månad har bevil­jats annan ersätt­ning som är pen­sions­grun­dande och sam­ord­nad med den ersätt­ning som beta­lats ut tidi­gare, är den senare bevil­jade ersätt­ningen inte pen­sions­grun­dande till den del den avser tid före utbe­tal­nings­må­na­den.

Bevil­jas vid samma tid­punkt inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 8 kap. lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och liv­ränta enligt 4 kap.
lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller mot­sva­rande liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av den lagen, skall det vid tillämp­ning av första styc­ket anses som om sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen har beta­lats ut före liv­rän­tan.
Lag (2004:784).

17 a §   Utges liv­ränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller mot­sva­rande liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av den lagen till­sam­mans med sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring är liv­rän­tan inte pen­sions­grun­dande till den del den har sam­ord­nats med inkomstre­la­te­rad sådan ersätt­ning.
Lag (2001:492).

Beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkomst

18 §   Till grund för beräk­ning av en för­säk­rads pen­sions­grun­dande inkomst ett visst intjä­nan­deår skall, då det gäl­ler andra inkoms­ter än som avses i 19 §, läg­gas den för­säk­ra­des tax­e­ring till stat­lig inkomst­skatt för det året.

19 §   Pen­sions­grun­dande inkomst av anställ­ning för vil­ken en för­säk­rad inte är skatt­skyl­dig i Sve­rige enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) skall bestäm­mas med led­ning av kon­troll­upp­gift enligt lagen (2001:1227) om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter. Lag (2004:784).

20 §   Skat­te­plik­tiga för­må­ner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlig­het med 8 kap. 14-17 §§ skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483). Om det finns skäl till detta får avvi­kelse ske från det för­månsvärde som Skat­te­ver­ket bestämt enligt 9 kap. 2 § andra styc­ket samma lag. Lag (2003:725).

21 §   Vid beräk­ning av en för­säk­rads pen­sions­grun­dande inkoms­ter av anställ­ning ska avdrag göras för kost­na­der som denne har haft i arbe­tet, i den utsträck­ning kost­na­derna, mins­kade med kost­nads­er­sätt­ning som den för­säk­rade har fått, över­sti­ger 5 000 kro­nor. Avdrag ska också göras för debi­te­rad all­män pen­sions­av­gift som den för­säk­rade ska betala för dessa inkoms­ter enligt lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift.
Avdra­get för den all­männa pen­sions­av­gif­ten ska i första hand göras från inkomst enligt 5 §. Lag (2007:1310).

22 §   Vid beräk­ning av en för­säk­rads pen­sions­grun­dande inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete skall avdrag göras för debi­te­rad all­män pen­sions­av­gift som den för­säk­rade skall betala för dessa inkoms­ter enligt lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift.
Avdra­get skall i första hand göras från inkomst enligt 6 § första styc­ket 4.

Vid beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete får under­skott i en för­värvs­källa inte dras av från inkomst av en annan för­värvs­källa.


3 kap. Andra pen­sions­grun­dande belopp än pen­sions­grun­dande inkomst

1 §   Andra pen­sions­grun­dande belopp än pen­sions­grun­dande inkomst är belopp som beräk­nats på visst sätt för en för­säk­rad som har upp­bu­rit inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, för en för­säk­rad som har full­gjort plikt­tjänst­gö­ring, för en för­säk­rad för­äl­der till små barn samt för en för­säk­rad som har stu­de­rat med stu­di­e­me­del.
Lag (2006:1470).

2 §   Belopp som avses i 1 § skall fast­stäl­las för varje år för vil­ket en per­son som då var för­säk­rad enligt denna lag upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för att till­go­do­räk­nas sådana belopp. Varje pen­sions­grun­dande belopp skall avrun­das till när­maste lägre hund­ra­tal kro­nor om inte annat föl­jer av bestäm­mel­sen i andra styc­ket.

Pen­sions­grun­dande belopp skall fast­stäl­las enligt första styc­ket endast i den utsträck­ning dessa belopp till­sam­mans med den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkomst inte över­sti­ger sju och en halv gånger det för intjä­nan­deå­ret gäl­lande inkomst­bas­belop­pet.

Fast­stäl­lande enligt första styc­ket skall inte göras för år före det år då den för­säk­rade fyllt 16 år eller för det år då den för­säk­rade har avli­dit. Andra pen­sions­grun­dande belopp än pen­sions­grun­dande inkomst skall inte hel­ler fast­stäl­las för den som är född år 1937 eller tidi­gare.

3 §   Vid tillämp­ning av 2 § andra styc­ket skall det bort­ses från pen­sions­grun­dande belopp i föl­jande ord­ning:
   1. pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 §,
   2. pen­sions­grun­dande belopp enligt 24 §,
   3. pen­sions­grun­dande belopp enligt 8 §, och
   4. pen­sions­grun­dande belopp enligt 4 §.
Lag (2000:1410).

Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

4 §   En för­säk­rad som för någon del av ett år har upp­bu­rit inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 8 kap. lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, skall till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för det året, om inte annat föl­jer av 6 eller 7 §.

Bestäm­mel­ser om pen­sions­grun­dande inkomst med anled­ning av inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning finns i 2 kap. Lag (2001:492).

5 §   Ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 4 § ska för hel inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och hel inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning beräk­nas enligt föl­jande. Den anta­gan­de­in­komst som lig­ger till grund för den inkomstre­la­te­rade ersätt­ningen ska mins­kas med ett belopp mot­sva­rande 7 pro­cent av anta­gan­de­in­koms­ten. Det pen­sions­grun­dande belop­pet utgör för varje månad som hel ersätt­ning upp­bu­rits skill­na­den mel­lan en tolf­te­del av den mins­kade anta­gan­de­in­koms­ten och den pen­sions­grun­dande inkoms­ten av nämnda ersätt­ning efter avdrag enligt 2 kap. 21 §.

Har den för­säk­rade för en månad upp­bu­rit en fjär­de­dels, halv, två tred­je­dels eller tre fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska vid beräk­ning enligt första styc­ket använ­das så stor andel av anta­gan­de­in­koms­ten som sva­rar mot gra­den av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

Utbe­ta­las för hel månad endast en del av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 16 kap. 20 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring ska vid beräk­ning enligt första styc­ket använ­das så stor andel av anta­gan­de­in­koms­ten som sva­rar mot den utbe­ta­lade delen.

Om en inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning har mins­kats enligt bestäm­mel­serna i 16 a kap. 4 § lagen om all­män för­säk­ring ska det pen­sions­grun­dande belop­pet beräk­nas med bort­se­ende från sådan minsk­ning. Lag (2008:1429).

6 §   Om sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen med tillämp­ning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring har varit sam­ord­nad med pen­sions­grun­dande liv­ränta ska föl­jande gälla.

Den del av anta­gan­de­in­koms­ten som avses i 5 § eller, om endast en del av sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen har varit sam­ord­nad med liv­rän­tan, en andel av det belop­pet som sva­rar mot den sam­ord­nade delen av sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen, ska till­go­do­räk­nas den för­säk­rade som pen­sions­grun­dande belopp endast om och i den utsträck­ning det över­sti­ger den för­säk­ra­des liv­ränta efter sam­ord­ning.

Om en pen­sions­grun­dande liv­ränta har mins­kats med tillämp­ning av 16 a kap. 4 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring ska det pen­sions­grun­dande belop­pet enligt andra styc­ket beräk­nas med bort­se­ende från sådan minsk­ning. Lag (2008:1429).

7 §   Om en pen­sions­grun­dande ersätt­ning har beta­lats ut av För­säk­rings­kas­san eller en arbets­lös­hets­kassa till en för­säk­rad och den för­säk­rade senare för samma månad har bevil­jats sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som är sam­ord­nad med den tidi­gare utbe­ta­lade ersätt­ningen, skall pen­sions­grun­dande belopp med anled­ning av sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen inte till­go­do­räk­nas till den del denna ersätt­ning avser tid före den månad då den har beta­lats ut.
Lag (2004:784).

Plikt­tjänst­gö­ring

8 §   En för­säk­rad som under någon del av ett år har genom­gått grund­ut­bild­ning enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt skall till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för det året.
Ett sådant belopp skall dock till­go­do­räk­nas endast om tjänst­gö­ringen har pågått sam­man­lagt minst 120 dagar utan att grund­ut­bild­ningen avbru­tits. Där­vid skall hän­syn tas enbart till dagar för vilka den för­säk­rade har erhål­lit dager­sätt­ning enligt lagen om total­för­svars­plikt.

9 §   Ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 8 § skall, för varje dag under året som tjänst­gö­ringen har pågått och för vil­ken den för­säk­rade har erhål­lit dager­sätt­ning enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt, mot­svara hälf­ten av genom­snit­tet av samt­liga för intjä­nan­deå­ret fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­ter för för­säk­rade som under det året har fyllt högst 64 år, delat med 365.

Beräk­ning enligt första styc­ket skall avse de pen­sions­grun­dande inkoms­terna såsom de var bestämda den 1 decem­ber fast­stäl­lel­seå­ret.

För­äld­rar till små barn

10 §   En för­säk­rad för­äl­der skall under de för­ut­sätt­ningar som anges i 11 och 12 §§ till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för år då han eller hon har haft små barn. För samma år och barn skall dock endast en av bar­nets för­äld­rar till­go­do­räk­nas sådant pen­sions­grun­dande belopp. Det­samma skall gälla om två för­äld­rar har eller har haft fler än ett gemen­samt barn för vilka pen­sions­grun­dande belopp för samma år kan till­go­do­räk­nas någon av för­äld­rarna. En för­äl­der skall inte hel­ler för samma år till­go­do­räk­nas mer än ett pen­sions­grun­dande belopp enligt denna para­graf.

Pen­sions­grun­dande belopp enligt första styc­ket får över­lå­tas enligt bestäm­mel­serna i 14-15 §§.

För­ut­sätt­ningar för att till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 §

11 §   Ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § skall till­go­do­räk­nas för år då bar­net
   1. inte har upp­nått fyra års ålder, om bar­net är fött under måna­derna januari-​-juni, eller
   2. har upp­nått ett men inte fem års ålder, om bar­net är fött under måna­derna juli-​-december. Lag (2002:206).

I det fall en för­säk­rad med soci­al­nämn­dens med­gi­vande har tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i syfte att adop­tera det skall den tid­punkt då den för­säk­rade fick bar­net i sin vård anses som tid­punk­ten för bar­nets födelse. Om bar­net har tagits emot under måna­derna januari-​-juni får dock ett pen­sions­grun­dande belopp inte till­go­do­räk­nas för år efter det år då bar­net fyl­ler nio år. Har bar­net tagits emot under måna­derna juli-​-december får ett pen­sions­grun­dande belopp inte till­go­do­räk­nas för år efter det år då bar­net fyl­ler tio år.
Pen­sions­grun­dande belopp får inte hel­ler till­go­do­räk­nas för mer än fyra år per barn. Om det finns syn­ner­liga skäl får dock pen­sions­grun­dande belopp till­go­do­räk­nas för längre tid.
Lag (2002:206).

12 §   Ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § skall till­go­do­räk­nas endast om
   1. för­äl­dern hela året har varit för­säk­rad enligt denna lag och bosatt i Sve­rige,
   2. bar­net har varit bosatt i Sve­rige hela året eller, om bar­net inte har levt hela året, den del av året bar­net levt,
   3. för­äl­dern under året har fyllt högst 64 år,
   4. för­äl­dern har haft vård­na­den om bar­net minst halva året, samt
   5. för­äl­dern under minst halva året har bott till­sam­mans med bar­net.

Vid tillämp­ning av första styc­ket skall, om bar­net har avli­dit under året och för­äl­dern då hade vård­na­den om och bodde till­sam­mans med bar­net, det anses som om för­äl­dern även under res­te­rande del av året har haft vård­na­den om och bott till­sam­mans med bar­net. Om ett barn har avli­dit under samma år som det fötts och för­äl­dern då hade vård­na­den om och var bosatt till­sam­mans med bar­net, skall ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § till­go­do­räk­nas för­äl­dern för det året även om bestäm­mel­serna i första styc­ket 4 och 5 inte är upp­fyllda och oav­sett vad som har före­skri­vits i 11 §.

Över­lå­telse m.m.

13 §   Om för­äld­rarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § får de, genom anmä­lan till Pen­sions­myn­dig­he­ten, ange vem av dem som ska till­go­do­räk­nas ett sådant belopp.

Görs inte anmä­lan enligt första styc­ket ska belop­pet till­go­do­räk­nas den av för­äld­rarna som, för det år belop­pet hän­för sig till, har lägst pen­sions­un­der­lag enligt 4 kap. 2 §. Har ingen av för­äld­rarna något pen­sions­un­der­lag för det året eller har de lika högt under­lag, ska det pen­sions­grun­dande belop­pet till­go­do­räk­nas modern eller, om för­äld­rarna är av samma kön, den äldre av dem.

Vid beräk­ning enligt andra styc­ket av pen­sions­un­der­la­get ska bort­ses från pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 §. Vidare ska vid sådan beräk­ning med pen­sions­grun­dande inkomst lik­stäl­las inkoms­ter som avses i 18 §. Lag (2009:996).

14 §   Om enligt 11 och 12 §§ endast en av för­äld­rarna för ett år kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § för ett barn, får denna för­äl­der, genom anmä­lan till Pen­sions­myn­dig­he­ten, över­låta rät­ten att för det året till­go­do­räk­nas ett sådant belopp för det bar­net till den andra för­äl­dern om det enda skä­let till att den andra för­äl­dern inte kan till­go­do­räk­nas belop­pet är att han eller hon inte har bott till­sam­mans med bar­net under minst halva året. Detta gäl­ler dock endast om sist­nämnda för­äl­der
   1. under året har bott till­sam­mans med bar­net i inte obe­tyd­lig omfatt­ning, och
   2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § för ett annat barn. Lag (2009:996).

15 §   En för­äl­der som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § för ett barn får också, om den andra för­äl­dern har avli­dit under det året eller tidi­gare, genom anmä­lan till Pen­sions­myn­dig­he­ten över­låta rät­ten att för det året till­go­do­räk­nas ett sådant belopp för det bar­net till en annan för­säk­rad som för­äl­dern under intjä­nan­deå­ret var gift med eller hade gemen­samt barn med och sta­dig­va­rande sam­man­bodde med.

Över­lå­telse enligt första styc­ket får ske endast om den för­säk­rade till vil­ken över­lå­telse avses ske upp­fyl­ler de för­ut­sätt­ningar som anges i 12 § första styc­ket 1, 3 och 5 och denne inte hel­ler enligt 11 och 12 §§ för samma år själv kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § för ett annat barn. Lag (2009:996).

16 §   Görs över­lå­telse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort över­lå­tel­sen inte för samma år till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § för hel­sys­kon till det barn som över­lå­tel­sen av rätt till pen­sions­grun­dande belopp avser.

Beräk­ning av ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 §

17 §   Ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § skall mot­svara det högsta av
   1. det belopp var­med sum­man av den pen­sions­grun­dande inkoms­ten och pen­sions­grun­dande belopp enligt 4, 8 och 24 §§ för den för­säk­rade under intjä­nan­deå­ret under­sti­ger sum­man av den­nes fast­ställda pen­sions­grun­dande inkomst och pen­sions­grun­dande belopp enligt 4 § under året före bar­nets födelse,
   2. det belopp var­med sum­man av den pen­sions­grun­dande inkoms­ten och pen­sions­grun­dande belopp enligt 4, 8 och 24 §§ för den för­säk­rade under intjä­nan­deå­ret under­sti­ger 75 pro­cent av genom­snit­tet av samt­liga för intjä­nan­deå­ret fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­ter för för­säk­rade som under det året har fyllt högst 64 år, eller
   3. det för intjä­nan­deå­ret gäl­lande inkomst­bas­belop­pet.

Upp­fyl­ler den för­säk­rade vill­ko­ren för att till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 10 § för fler än ett barn, skall beräk­ning enligt första styc­ket 1 göras med utgångs­punkt i det alter­na­tiv som är för­mån­li­gast för den för­säk­rade.
Lag (2000:1411).

18 §   Vid tillämp­ning av 17 § skall med pen­sions­grun­dande inkomst under intjä­nan­deå­ret lik­stäl­las ersätt­ning, i annan form än pen­sion, som inte är pen­sions­grun­dande enligt bestäm­mel­serna i denna lag och som en för­säk­rad under det året har erhål­lit
   1. för arbete utfört utom­lands, eller
   2. för arbete vid främ­mande makts beskick­ning eller lönade kon­su­lat här i lan­det eller hos en arbets­gi­vare, som till­hör sådan beskick­ning eller sådant kon­su­lat.

19 §   Vid beräk­ning enligt 17 § första styc­ket 1 skall sum­man av den pen­sions­grun­dande inkomst och det pen­sions­grun­dande belopp för inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 4 § som avser året före bar­nets födelse räk­nas om med hän­syn till för­änd­ringar av pris­bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring.
Den omräk­nade sum­man skall run­das av till när­maste lägre hund­ra­tal kro­nor.

Om den för­säk­rade inte inom före­skri­ven tid till fullo har beta­lat ålderspen­sions­av­gift och all­män pen­sions­av­gift för inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete som hän­för sig till året före bar­nets födelse, skall det, vid sådan beräk­ning som avses i första styc­ket, bort­ses från pen­sions­grun­dande inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete för det året till den del avgif­terna inte har beta­lats för inkoms­terna. Lag (2001:492).

20 §   Beräk­ning av genom­snit­tet av de fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­terna enligt 17 § första styc­ket 2 skall avse de pen­sions­grun­dande inkoms­terna såsom de var bestämda den 1 decem­ber fast­stäl­lel­seå­ret.

21 §   För en för­säk­rad som under intjä­nan­deå­ret har erhål­lit sådan ersätt­ning som avses i 18 § skall det belopp som anges i 17 § första styc­ket 3 mins­kas med det belopp som sum­man av den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkomst och pen­sions­grun­dande belopp enligt 4, 8 och 24 §§ samt de i 18 § omnämnda inkoms­terna och det belopp som avses i 17 § första styc­ket 3 över­sti­ger sju och en halv gånger det för intjä­nan­deå­ret gäl­lande inkomst­bas­belop­pet. Sådan minsk­ning skall också göras om det pen­sions­grun­dande belopp som beräk­nas enligt 17 § första styc­ket 1 till­sam­mans med sum­man av den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkomst och pen­sions­grun­dande belopp enligt 4, 8 och 24 §§ samt de i 18 § angivna inkoms­terna över­sti­ger sju och en halv gånger det för intjä­nan­deå­ret gäl­lande inkomst­bas­belop­pet. Lag (2005:328).

Övriga bestäm­mel­ser

22 §   Med för­äl­der lik­ställs vid tillämp­ningen av 10-​-16 §§
   1. sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare, och
   2. den som med soci­al­nämnds med­gi­vande har tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i syfte att adop­tera det.

Den tid under vil­ken en för­säk­rad med soci­al­nämnds med­gi­vande har tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i syfte att adop­tera det, skall lik­stäl­las med tid under vil­ken en för­säk­rad har haft vård­na­den om ett barn. För ett sådant barn skall vidare vad som före­skrivs i 12 § första styc­ket 2 om bosätt­ning i Sve­rige endast gälla från och med den tid­punkt då bar­net först har anlänt till Sve­rige.

Vad som sägs i 13 § om modern skall också gälla en kvinn­lig vård­nads­ha­vare respek­tive en kvinna som med soci­al­nämnds med­gi­vande har tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i syfte att adop­tera det. Lag (2002:206).

23 §   För den som enligt 1 kap. för­äld­ra­bal­ken har ansetts vara far till ett barn eller vars fader­skap har fast­ställts genom bekräf­telse eller dom men som genom en senare dom som har vun­nit laga kraft har för­kla­rats inte vara far till bar­net skall, när det gäl­ler tiden innan den sist­nämnda domen har vun­nit laga kraft, bestäm­mel­serna i 10-16 §§ tilläm­pas som om han vore far till bar­net.

Första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­äld­ra­skap enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken. Lag (2005:450).

Stu­dier

24 §   En för­säk­rad som under någon del av ett år har upp­bu­rit stu­di­e­me­del i form av stu­die­bi­drag enligt 3 kap.
stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) skall till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för det året. Pen­sions­grun­dande belopp till­go­do­räk­nas dock inte för den del som avser tilläggs­bi­drag.
Lag (2006:1470).

25 §   Ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 24 § skall mot­svara 138 pro­cent av i den para­gra­fen angi­vet bidrag som den för­säk­rade har upp­bu­rit under året. Lag (1999:1408).


4 kap. Fast­stäl­lande av pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng m.m.

1 §   För varje år för vil­ket det för en för­säk­rad har fast­ställts pen­sions­grun­dande inkomst eller andra pen­sions­grun­dande belopp, skall, om inte annat föl­jer av 4 §, pen­sions­rätt fast­stäl­las för den för­säk­rade. För det år då den för­säk­rade har avli­dit skall endast pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion fast­stäl­las. Pen­sions­rätt skall inte fast­stäl­las för den som är född år 1937 eller tidi­gare.

För varje år för vil­ket pen­sions­grun­dande inkomst har fast­ställts skall också, om inte annat föl­jer av 8 och 9 §§, pen­sions­po­äng fast­stäl­las för den för­säk­rade. Pen­sions­po­äng skall dock inte fast­stäl­las för det år då den för­säk­rade har avli­dit eller för år efter det då en för­säk­rad har fyllt 64 år.
Pen­sions­po­äng skall inte hel­ler fast­stäl­las för den som är född år 1954 eller senare.

Vår­dår skall till­go­do­räk­nas en för­säk­rad under de för­ut­sätt­ningar som anges i 12 §. Vår­dår skall dock inte till­go­do­räk­nas för år före det då den för­säk­rade fyllt 16 år och inte hel­ler för det år då han eller hon har avli­dit eller för år efter det då den för­säk­rade har fyllt 64 år. Vår­dår skall inte hel­ler till­go­do­räk­nas om den för­säk­rade till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng för samma år eller om pen­sions­po­äng för det året enligt 8 § andra styc­ket inte till­go­do­räk­nats den för­säk­rade på grund av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning. Lag (2002:207).

Beräk­ning av pen­sions­rätt

2 §   Pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion för ett år skall beräk­nas var för sig på sum­man av den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkomst och andra pen­sions­grun­dande belopp för det året (pen­sions­un­der­lag). Vid beräk­ning av sådan pen­sions­rätt skall avrund­ning göras till när­maste lägre hela kron­tal.

3 §   Om inte annat föl­jer av 4-6 §§ utgör den för­säk­ra­des pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion 16 pro­cent av pensions-​ under­la­get och pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion 2,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get.

4 §   Pen­sions­rätt skall beräk­nas på pen­sions­grun­dande inkomst som här­rör från inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete endast på den andel av den inkoms­ten som mot­sva­rar den andel av till året hän­för­lig ålderspen­sions­av­gift och all­män pen­sions­av­gift för sådan inkomst som enligt 16 kap. 12 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) skall anses ha beta­lats inom före­skri­ven tid.

5 §   På den del av pen­sions­un­der­la­get för en för­säk­rad som avser pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring enligt 3 kap. 8 §, pen­sions­grun­dande belopp för för­äld­rar till små barn enligt 3 kap. 10 § eller pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier enligt 3 kap. 24 §, skall pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion beräk­nas endast om den för­säk­rade senast vid den tid­punkt då dessa belopp har fast­ställts har till­go­do­räk­nats pen­sions­grun­dande inkoms­ter och pen­sions­grun­dande belopp enligt vad som anges i 5 kap. 13 §. Om den för­säk­rade då ännu inte har till­go­do­räk­nats pen­sions­grun­dande inkoms­ter och belopp i sådan omfatt­ning skall den för­säk­ra­des pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion utgöra 18,5 pro­cent av den delen av pen­sions­un­der­la­get. Det­samma gäl­ler om pen­sions­grun­dande inkoms­ter och belopp senare änd­ras så att vill­ko­ret enligt 5 kap. 13 § inte är upp­fyllt.
Lag (1999:1408).

6 §   För en för­säk­rad som är född under något av åren 1938-​1953 skall pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion mins­kas med en tju­gon­del för varje helt år som har för­flu­tit från och med året efter födel­seå­ret till utgången av år 1954. Detta gäl­ler dock inte pen­sions­rätt för år efter det då den för­säk­rade har fyllt 64 år.

Över­fö­ring av pen­sions­rätt

7 §   Hela den pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion som för ett år har fast­ställts för en för­säk­rad skall över­fö­ras till den­nes make om anmä­lan om detta har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pen­sions­rätt får dock endast över­fö­ras till make som antingen har omfat­tats av soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799) någon gång under intjä­nan­deå­ret eller tidi­gare har till­go­do­räk­nats pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion. Lag (2000:1411).

Beräk­ning av pen­sions­po­äng

8 §   Om inte annat föl­jer av andra styc­ket eller av 9 eller 10 § utgör den för­säk­ra­des pen­sions­po­äng kvo­ten mel­lan den pen­sions­grun­dande inkoms­ten, sedan det för intjä­nan­deå­ret gäl­lande för­höjda pris­bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring dra­gits av, och detta bas­belopp. Det för­höjda pris­bas­belop­pet skall i första hand räk­nas av mot inkoms­ter av anställ­ning. Pen­sions­po­äng beräk­nas med två deci­ma­ler, lägst till en hund­ra­dels poäng.

Vad som i 4 § före­skrivs om beräk­ning av pen­sions­rätt på pen­sions­grun­dande inkomst som här­rör från inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete skall även gälla beräk­ning av pen­sions­po­äng. Den andels­be­räk­ning som där­vid skall ske skall göras på den pen­sions­grun­dande inkoms­ten innan det för­höjda pris­bas­belop­pet dras av.

9 §   Vid tillämp­ning av 8 § skall med pen­sions­grun­dande inkomst lik­stäl­las pen­sions­grun­dande belopp enligt 3 kap. 4 §.
Lag (2001:492).

10 §   Den pen­sions­po­äng som till­go­do­räk­nas en för­säk­rad för ett år får sam­man­lagt inte över­stiga den högsta pen­sions­po­äng som någon för det året kan till­go­do­räk­nas för pen­sions­grun­dande inkomst.

Vår­dår

11 §   Vid tillämp­ningen av denna lag skall vår­dår lik­stäl­las med år för vilka pen­sions­po­äng har till­go­do­räk­nats. Vår­dår skall dock inte beak­tas vid beräk­ning av det medel­tal av pen­sions­po­äng som anges i 6 kap. 2 § eller vid till­lämp­ningen av 6 kap. 1 § första styc­ket.

12 §   Vår­dår ska efter ansö­kan hos Pen­sions­myn­dig­he­ten till­go­do­räk­nas en för­äl­der som är bosatt här i lan­det och som under större delen av ett kalen­derår har vår­dat ett barn som inte har fyllt tre år och som är bosatt här. För samma barn och år får dock vår­dår till­go­do­räk­nas endast en för­äl­der.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket ska med barn lik­stäl­las fos­ter­barn och med en för­äl­der lik­stäl­las den, med vil­ken en för­äl­der är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de sta­dig­va­rande sam­man­bor. Lag (2009:996).


ANDRA AVDEL­NINGEN

FÖR­DEL­NINGS­SY­STE­MET


5 kap. Inkomst­pen­sion

Uttag av inkomst­pen­sion

1 §   Inkomst­pen­sion får tas ut tidi­gast från och med den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade fyl­ler 61 år. Utta­get får begrän­sas till att avse tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av pen­sio­nen.

Uttag av inkomst­pen­sion får änd­ras och åter­kal­las enligt vad som före­skrivs i 12 kap. om inte annat fram­går av tredje styc­ket.

Inkomst­pen­sion får tas ut av den som är född under något av åren 1938-​1953 och som har rätt till tilläggs­pen­sion enligt denna lag endast om han eller hon gör mot­sva­rande uttag av sist­nämnda pen­sion. Åter­kal­lar eller mins­kar en sådan per­son sitt uttag av inkomst­pen­sion gäl­ler åter­kal­lel­sen respek­tive minsk­ningen endast om den pen­sions­be­rät­ti­gade åter­kal­lar eller mins­kar utta­get av tilläggs­pen­sion i mot­sva­rande utsträck­ning.
Den som upp­bär tilläggs­pen­sion enligt 6 kap. 8 § andra styc­ket har inte rätt till inkomst­pen­sion för samma tid. Vid beräk­ning av pen­sions­be­håll­ning skall 2 och 3 §§ tilläm­pas som om den pen­sions­be­rät­ti­gade har upp­bu­rit inkomst­pen­sion. Lag (2000:1415).

2 §   Till grund för beräk­ning av inkomst­pen­sion skall läg­gas den pen­sions­be­rät­ti­ga­des pen­sions­be­håll­ning. Med pen­sions­be­håll­ning avses sum­man av de pen­sions­rät­ter för inkomst­pen­sion som har fast­ställts för den pen­sions­be­rät­ti­gade, omräk­nade enligt bestäm­mel­serna i 4, 6, 7 och 9 §§. Om den pen­sions­be­rät­ti­gade upp­bär inkomst­pen­sion skall i pen­sions­be­håll­ningen inte räk­nas in belopp som legat till grund för beräk­ning av den pen­sio­nen.

3 §   Om en pen­sions­be­rät­ti­gad har åter­kal­lat eller mins­kat sitt uttag av inkomst­pen­sion skall hans eller hen­nes pen­sions­be­håll­ning ökas med pro­duk­ten av
   1. det del­nings­tal som skulle ha använts om den pen­sions­be­rät­ti­gade från och med den månad då pen­sions­ut­ta­get upp­hört eller mins­kat, hade gjort nytt uttag av inkomst­pen­sion, och
   2. den årliga inkomst­pen­sion som skulle ha utgetts om åter­kal­lelse inte hade skett, respek­tive den andel därav med vil­ken pen­sio­nen mins­kats.

Omräk­ning av pen­sions­be­håll­ning

4 §   Pen­sions­be­håll­ningar för per­so­ner som har avli­dit skall, om inte annat föl­jer av andra styc­ket, för­de­las till kvar­le­vande födda samma år som de avlidna genom årlig omräk­ning av de kvar­le­van­des pen­sions­be­håll­ningar. För­del­ningen skall göras med hjälp av arvsvinst­fak­to­rer.

Pen­sions­be­håll­ningar för per­so­ner som har avli­dit före det år då de skulle ha fyllt 17 år skall för­de­las till kvar­le­vande, som är under 17 år det år som per­so­nerna avled, genom årlig omräk­ning av de kvar­le­van­des pen­sions­be­håll­ningar. För­del­ningen skall göras med hjälp av arvsvinst­fak­to­rer.

För­del­ning av pen­sions­be­håll­ningar enligt första och andra styc­kena skall avse, när det gäl­ler för­del­ning efter per­so­ner som har avli­dit före det år då de skulle ha fyllt 60 år, året efter döds­fal­len och, när det gäl­ler för­del­ning efter andra avlidna, året för döds­fal­len. Vid för­del­ningen skall det bort­ses från pen­sions­be­håll­ning som här­rör från pen­sions­rätt för året för döds­fal­len och där­ef­ter. För­del­ning efter per­so­ner som har avli­dit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare skall göras sedan för­del­ning som avser pen­sions­be­håll­ningar för per­so­ner som har avli­dit tidi­gare har gjorts och sedan pen­sions­rätt för året före det år för­del­ningen avser har fast­ställts. Lag (2005:328).

5 §   Arvsvinst­fak­to­rer som avser för­del­ning av pen­sions­be­håll­ningar efter per­so­ner som har avli­dit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år då de skulle ha fyllt 60 år skall grun­das på för­hål­lan­det mel­lan sum­man av pen­sions­be­håll­ning­arna för per­so­ner som har avli­dit under året före det år omräk­ningen avser och sum­man av pen­sions­be­håll­ning­arna för de per­so­ner i samma ålder som levde vid utgången av samma år. Vid bestäm­mande av dessa pen­sions­be­håll­ningar skall bort­ses från för­änd­ringar efter den 1 decem­ber det år för­del­ningen avser.

Arvsvinst­fak­to­rer som avser för­del­ning av pen­sions­be­håll­ningar efter per­so­ner som har avli­dit före det år då de skulle ha fyllt 17 år skall grun­das på för­hål­lan­det mel­lan sum­man av pen­sions­be­håll­ning­arna för per­so­ner som har avli­dit under året före det år omräk­ningen avser och sum­man av pen­sions­be­håll­ning­arna för de per­so­ner under 17 år som levde vid utgången av samma år. För­änd­ringar efter den 1 decem­ber det år för­del­ningen avser skall det bort­ses från vid bestäm­man­det av dessa pen­sions­be­håll­ningar.

Arvsvinst­fak­to­rer som avser för­del­ning av pen­sions­be­håll­ningar efter per­so­ner som har avli­dit det år då de har fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare skall grun­das på för­hål­lan­det mel­lan det beräk­nade anta­let per­so­ner som har avli­dit det år då de upp­nått eller skulle ha upp­nått samma ålder som den per­son för vil­ken beräk­ningen skall göras och det beräk­nade anta­let kvar­le­vande per­so­ner i samma ålder.
För­hål­lan­det skall, för en per­son som inte har upp­nått 65 års ålder, beräk­nas med led­ning av offi­ci­ell sta­tistik avse­ende livs­läng­den hos befolk­ningen i Sve­rige under den femårs­pe­riod som när­mast har före­gått det år då han eller hon upp­nådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda per­son fyl­ler 65 år skall beräk­ningen göras med led­ning av offi­ci­ell sta­tistik för den femårs­pe­riod som när­mast har före­gått det år då han eller hon upp­nådde 64 års ålder.

Arvsvinst­fak­to­rerna skall vara lika för kvin­nor och män. De skall årli­gen fast­stäl­las av rege­ringen eller av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (2005:328).

6 §   Om inkomstin­dex för­änd­ras mel­lan det år omräk­ningen enligt 4 § avser eller, om sådan omräk­ning inte skall göras, fast­stäl­lel­seå­ret och året där­ef­ter, skall pen­sions­be­håll­ningen räk­nas om med hän­syn till denna för­änd­ring. För år då balansin­dex fast­ställs skall beräk­ningen göras med hän­syn till detta index i stäl­let för inkomstin­dexet. Den angivna beräk­ningen skall göras sedan pen­sions­rätt för när­mast före­gå­ende år har fast­ställts och sedan omräk­ning har gjorts enligt 4 §.

Om inkomst­pen­sion har tagits ut under det i första styc­ket först nämnda året eller om utta­get det året har för­änd­rats, skall den del av pen­sions­be­håll­ningen som inte utgörs av ökning på grund av omräk­ning enligt 4 § för det året eller här­rör från fast­ställd pen­sions­rätt för när­mast före­gå­ende år, räk­nas om med beak­tande av
   1. att den pen­sions­be­håll­ning som är att hän­föra till pen­sions­rätt som har till­go­do­räk­nats den pen­sions­be­rät­ti­gade för åren till och med det andra året före det år omräk­ningen enligt 4 § avser respek­tive det fast­stäl­lel­seår som avses i första styc­ket och som har omräk­nats på det sätt som anges i denna para­graf och i 4, 7 och 9 §§ för åren till och med det när­mast före­gå­ende året har upp­gått till skilda belopp under året, och
   2. den omräk­ning som skall göras enligt 14 §. Lag (2001:222).

7 §   Pen­sions­be­håll­ningen skall mins­kas med hän­syn till kost­na­derna för för­valt­ningen av för­säk­ringen för inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion enligt denna lag.

Avdrag från pen­sions­be­håll­ningen skall där­vid göras genom att denna, sedan pen­sions­rätt för när­mast före­gå­ende år har fast­ställts och sedan omräk­ning har gjorts enligt 4 och 6 §§, mul­ti­pli­ce­ras med den för­valt­nings­kost­nads­fak­tor som bestämts för det år omräk­ningen enligt 4 § avser. Lag (1998:1760).

8 §   Den för­valt­nings­kost­nads­fak­tor som avses i 7 § skall årli­gen fast­stäl­las av rege­ringen eller av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Den skall grun­das på för­hål­lan­det mel­lan kost­na­derna för för­valt­ningen av för­säk­ringen för inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion det år fak­torn avser och sum­man av alla pen­sions­be­håll­ningar. Hän­syn skall också tas till skill­na­den mel­lan det belopp var­med pen­sions­be­håll­ning­arna mins­kats genom före­gå­ende års omräk­ning enligt 7 § och de fak­tiska kost­na­derna för för­valt­ningen av för­säk­ringen för inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion för det året.

När för­valt­nings­kost­nads­fak­torn för åren 1999-​2001 bestäms skall vad som före­skrivs i första styc­ket avse 60 pro­cent av kost­na­derna för för­valt­ningen av för­säk­ringen för inkomst-​ pen­sion och tilläggs­pen­sion. För tid där­ef­ter till och med år 2021 skall denna andel öka med två pro­cen­ten­he­ter per år.
Lag (1998:1760).

9 §   Sedan omräk­ning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pen­sions­be­håll­ningen avrun­das till när­maste lägre hela kron­tal.

10 §   Ytter­li­gare före­skrif­ter för verk­stäl­lig­het av lagens bestäm­mel­ser om omräk­ning enligt 4-9 §§ och om bestäm­mande av arvsvinst­fak­to­rer och för­valt­nings­kost­nads­fak­to­rer med­de­las av rege­ringen.

Beräk­ning av årlig inkomst­pen­sion

11 §   Årlig inkomst­pen­sion skall beräk­nas med hjälp av del­nings­tal. Hel sådan pen­sion skall för år räk­nat utgöra kvo­ten mel­lan den pen­sions­be­rät­ti­ga­des pen­sions­be­håll­ning vid den tid­punkt från vil­ken pen­sio­nen skall beräk­nas och det del­nings­tal som gäl­ler för den pen­sions­be­rät­ti­gade vid det till­fäl­let.

Pen­sions­be­håll­ning som avses i första styc­ket skall beräk­nas på pen­sions­rätt som har till­go­do­räk­nats den pen­sions­be­rät­ti­gade för åren till och med det andra året före det år då utta­get av pen­sio­nen görs och som har omräk­nats enligt 4, 6, 7 och 9 §§ för åren till och med det år som när­mast har före­gått pen­sions­ut­ta­get. För den som har upp­bu­rit folk- eller tilläggs­pen­sion i form av ålder­pen­sion enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring för tid före den 1 janu­ari 2001, skall pen­sions­be­håll­ningen där­vid mins­kas med 0,5 pro­cent för varje månad före år 2001 för vil­ken sådan pen­sion har beta­lats ut. Om den pen­sion som har tagits ut begrän­sats till viss andel, skall minsk­ning av pen­sions­be­håll­ningen begrän­sas till mot­sva­rande andel.

Tre fjär­de­de­lar, hälf­ten och en fjär­de­del av årlig inkomst­pen­sion skall beräk­nas på en mot­sva­rande andel av den pen­sions­be­håll­ning som föl­jer av bestäm­mel­serna i andra styc­ket.

Minsk­ning enligt andra styc­ket andra och tredje mening­arna skall inte göras beträf­fande belopp med vil­ket pen­sions­be­håll­ningen har ökats enligt 3 §.

12 §   Del­nings­tal för beräk­ning av inkomst­pen­sion enligt 11 § skall fast­stäl­las av rege­ringen eller av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Del­nings­tal skall beräk­nas med utgångs­punkt i att vär­det av pen­sions­ut­be­tal­ning­arna under genom­snitt­lig åter­stå­ende livs­längd för per­so­ner i den pen­sions­be­rät­ti­ga­des ålder från den tid­punkt då pen­sion skall börja utges skall mot­svara pen­sions­be­håll­ningen. En kom­mande månads­ut­be­tal­ning skall där­vid antas ha ett värde som mot­sva­rar vär­det av en månads­ut­be­tal­ning vid den tid­punkt då inkomst­pen­sion skall börja utges, delat med en årlig rän­te­fak­tor om 1,016 fram till tiden för den kom­mande pen­sions­ut­be­tal­ningen. Anta­let kom­mande pen­sions­ut­be­tal­ningar skall beräk­nas med led­ning av den offi­ci­ella sta­tistik som anges i 5 § andra styc­ket.
Del­nings­ta­len skall vara lika för kvin­nor och män.

Ytter­li­gare före­skrif­ter för verk­stäl­lig­het av lagens bestäm­mel­ser om beräk­ning och fast­stäl­lande av del­nings­tal med­de­las av rege­ringen.

13 §   Vid beräk­ning av inkomst­pen­sion skall hän­syn tas till pen­sions­be­håll­ning som här­rör från pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring enligt 3 kap. 8 §, pen­sions­grun­dande belopp för för­äld­rar till små barn enligt 3 kap. 10 § och pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier enligt 3 kap. 24 § endast om det för den pen­sions­be­rät­ti­gade, senast det år han eller hon fyl­ler 70 år, har fast­ställts pen­sions­grun­dande inkoms­ter som för vart och ett av minst fem år upp­gått till lägst två gånger det för respek­tive intjä­nan­deår gäl­lande inkomst­bas­belop­pet.

Pen­sion på den pen­sions­be­håll­ning som avses i första styc­ket skall inte utges för tid före året efter fast­stäl­lel­seå­ret för pen­sions­grun­dande inkomst det sista år som avses i första styc­ket.

Vid bedöm­ning enligt första och andra styc­kena skall bort­ses från pen­sions­grun­dande inkomst som enligt bestäm­mel­serna om bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräk­ning av pen­sions­rätt. Vidare skall vid bedöm­ning enligt första och andra styc­kena med pen­sions­grun­dande inkomst lik­stäl­las pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 3 kap. 4 §.
Lag (2001:492).

Omräk­ning av inkomst­pen­sion

14 §   Den inkomst­pen­sion som en pen­sions­be­rät­ti­gad upp­bär vid ett års­skifte skall räk­nas om (följ­sam­hets­in­dexe­ras) genom att mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan inkomstin­dexet efter års­skif­tet och inkomstin­dexet före års­skif­tet sedan denna kvot har divi­de­rats med talet 1,016. För år då balansin­dex fast­ställs skall beräk­ningen göras med hän­syn till detta index i stäl­let för inkomstin­dexet. Lag (2001:222).

15 §   För den som har tagit ut inkomst­pen­sion före det år då han eller hon fyl­ler 65 år skall pen­sio­nen räk­nas om från och med det år då den pen­sions­be­rät­ti­gade uppnår denna ålder om änd­rat del­nings­tal för­an­le­der det. Pen­sio­nen skall räk­nas om genom att mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan det del­nings­tal som den pen­sion som utges har beräk­nats efter och det del­nings­tal som med led­ning av den offi­ci­ella sta­tistik som avses i 5 § andra styc­ket tredje meningen har fast­ställts för pen­sions­be­rät­ti­gade i samma ålder som den pen­sions­be­rät­ti­ga­des ålder vid den tid­punkt den utgivna pen­sio­nen beräk­na­des.

16 §   Den inkomst­pen­sion som en per­son upp­bär vid ett års­skifte skall också, efter omräk­ning enligt 14 och 15 §§, räk­nas om som om utta­get av pen­sion har åter­kal­lats från och med janu­ari månad året efter års­skif­tet sam­ti­digt som nytt uttag av inkomst­pen­sion har gjorts från och med den måna­den. Detta gäl­ler dock inte om den pen­sions­be­rät­ti­gade har upp­bu­rit hel inkomst­pen­sion hela året före nämnda års­skifte och han eller hon inte hel­ler har till­go­do­räk­nats pen­sions­rätt för andra året före det års­skif­tet.

Ökar eller mins­kar den som upp­bär inkomst­pen­sion sitt uttag av sådan pen­sion skall mot­sva­rande omräk­ning göras för tid från och med måna­den för det änd­rade utta­get. Det skall där­vid anses som om åter­kal­lelse och nytt uttag har gjorts den nämnda måna­den.


6 kap. Tilläggs­pen­sion

Uttag av tilläggs­pen­sion

1 §   Den som är född år 1953 eller tidi­gare och som har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för minst tre år får ta ut tilläggs­pen­sion tidi­gast från och med den månad då han eller hon fyl­ler 61 år. Utta­get får begrän­sas till att avse tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av pen­sio­nen.

Uttag av tilläggs­pen­sion får änd­ras och åter­kal­las enligt vad som före­skrivs i 12 kap. om inte annat fram­går av tredje styc­ket.

Tilläggs­pen­sion får tas ut av den som är född under något av åren 1938-​1953 endast om han eller hon gör mot­sva­rande uttag av inkomst­pen­sion. Åter­kal­lar eller mins­kar en sådan per­son sitt uttag av tilläggs­pen­sion gäl­ler åter­kal­lel­sen respek­tive minsk­ningen endast om den pen­sions­be­rät­ti­gade åter­kal­lar eller mins­kar utta­get av inkomst­pen­sion i mot­sva­rande utsträck­ning.

Beräk­ning av årlig tilläggs­pen­sion

2 §   Tilläggs­pen­sion utgör, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­serna i 3-7 §§, för år räk­nat sum­man av
   1. 60 pro­cent av pro­duk­ten av det för året gäl­lande prisbas-​ belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och medel­ta­let av de pen­sions­po­äng som tjä­nats in av den pensions-​ berät­ti­gade, eller, om pen­sions­po­äng tjä­nats in för mer än 15 år, medel­ta­let av de 15 högsta poäng­ta­len, och
   2. 96 pro­cent av det för året gäl­lande pris­bas­belop­pet enligt lagen om all­män för­säk­ring eller, för den som är gift, 78,5 pro­cent av detta bas­belopp.

3 §   Om en pen­sions­be­rät­ti­gad har tjä­nat in pen­sions­po­äng för färre än 30 år, skall hän­syn tas endast till så stor del av den pro­dukt som anges i 2 § 1 och till det belopp som avses i 2 § 2 som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan det antal år för vilka pen­sions­po­äng har tjä­nats in och talet 30.

4 §   Vid beräk­ning av tilläggs­pen­sion för år efter det år då den pen­sions­be­rät­ti­gade har fyllt 65 år skall det pris­bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring använ­das som gällde sist­nämnda år. För tid från och med års­skif­tet efter det att den pen­sions­be­rät­ti­gade har fyllt 65 år skall följ­sam­hets­in­dex­e­ring göras enligt bestäm­mel­serna i 5 kap. 14 §.

5 §   Om tilläggs­pen­sion tas ut tidi­gare än från och med den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade fyl­ler 65 år, skall pen­sio­nen mins­kas med 0,5 pro­cent för varje månad som, från och med den månad från vil­ken pen­sio­nen tas ut, åter­står till den månad då han eller hon fyl­ler 65 år.

Tas pen­sio­nen ut senare än från och med den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade fyl­ler 65 år, skall pen­sio­nen, sedan omräk­ning gjorts enligt 4 §, ökas med 0,7 pro­cent för varje månad som har för­flu­tit från ingången av den månad då han eller hon upp­nådde nämnda ålder till och med måna­den före den som pen­sio­nen bör­jar tas ut. Där­vid skall det bort­ses från tid efter ingången av den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade har fyllt 70 år.

6 §   Skall tilläggs­pen­sion börja utges efter åter­kal­lelse eller ökas uttag av sådan pen­sion efter tidi­gare minsk­ning, skall det vid beräk­ning av pen­sio­nen bort­ses från den minsk­ning respek­tive ökning som tidi­gare har gjorts enligt 5 §. I stäl­let skall, sedan pen­sio­nen har beräk­nats på nytt enligt 2-5 §§, avdrag göras för varje månad för vil­ken pen­sio­nen tidi­gare har utgetts. Avdra­get skall, för tid före den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade har fyllt 65 år, mot­svara 0,5 pro­cent och, för annan tid, 0,7 pro­cent av pen­sio­nen beräk­nad enligt 2-4 §§.

7 §   Då uttag avser tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av tilläggs­pen­sion skall 2-6 §§ gälla mot­sva­rande del av pen­sio­nen.

Sär­skilda bestäm­mel­ser för per­so­ner födda under åren 1938-​1953

8 §   För den som är född under något av åren 1938-​1953 skall tilläggs­pen­sio­nen mins­kas med en tju­gon­del för varje helt år som har för­flu­tit från och med år 1935 till utgången av födel­seå­ret.

För den som är född år 1938 eller 1939 och som i decem­ber 2000 har upp­bu­rit ålderspen­sion enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring skall till­läggs­pen­sio­nen inte mins­kas enligt första styc­ket. Detta gäl­ler till dess pen­sions­ta­ga­ren änd­rar sitt uttag av ålderspen­sion, dock längst till och med måna­den före den då han eller hon fyl­ler 65 år. Lag (2000:1415).

8 a §   För den som är född under något av åren 1938-​1953 skall, om ett balansin­dex fast­ställts för det år den pen­sions­be­rät­ti­gade fyl­ler 65 år, vid beräk­ning av tilläggs­pen­sion pen­sio­nen från och med den månad den pen­sions­be­rät­ti­gade fyl­ler 65 år mul­ti­pli­ce­ras med det för det året fast­ställda balan­sta­let eller, om det före det året finns en sam­man­häng­ande period med fast­ställda balansin­dex, med pro­duk­ten av de balan­stal som har fast­ställts under denna period till och med det aktu­ella året. Lag (2001:222).

9 §   En pen­sions­be­rät­ti­gad som är född under något av åren 1938-​1953 har rätt till ett tillägg till tilläggs­pen­sio­nen från och med den månad då han eller hon fyl­ler 65 år om så föl­jer av andra styc­ket och av 10 och 11 §§.

Tilläg­get skall för år räk­nat mot­svara skill­na­den mel­lan
   1. hel årlig tilläggs­pen­sion för den pen­sions­be­rät­ti­gade vid ingången av år 1995 beräk­nad enligt 2 och 3 §§ men med beak­tande av hans eller hen­nes civil­stånd vid ingången av den månad tilläg­get avser samt omräk­nad enligt 4 §, och
   2. sum­man av den pen­sions­be­rät­ti­ga­des inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion beräk­nad för ett år.

10 §   Har den pen­sions­be­rät­ti­gade tagit ut inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion före den månad han eller hon fyl­ler 65 år skall hel årlig tilläggs­pen­sion enligt 9 § andra styc­ket 1 mins­kas med 0,5 pro­cent för varje sådan månad för vil­ken pen­sio­nen utgetts.

Om uttag av tilläggs­pen­sion och inkomst­pen­sion avser tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av hel pen­sions­för­mån skall det belopp som avses i 9 § andra styc­ket 1 gälla mot­sva­rande andel av det belop­pet.

11 §   Vid beräk­ning enligt 9 § andra styc­ket 2 skall den pen­sions­be­rät­ti­ga­des inkomst­pen­sion beräk­nas som om pen­sions­rätt för denna pen­sion har utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get före redu­ce­ring enligt 4 kap. 6 §.

Sär­skilda bestäm­mel­ser för per­so­ner födda år 1937 eller tidi­gare

12 §   För den som är född år 1935 eller tidi­gare skall vad som sägs i 4 § om det år då den pen­sions­be­rät­ti­gade fyl­ler 65 år i stäl­let avse år 2001.

13 §   Vad som före­skrivs i 5 § andra styc­ket om att bortse från viss tid skall, för den som är född år 1937 eller tidi­gare, också gälla tid under vil­ken den pen­sions­be­rät­ti­gade har upp­bu­rit folk­pen­sion enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring.

14 §   Om den pen­sions­be­rät­ti­gade är svensk med­bor­gare och född under något av åren 1896-​1914 skall, vid tillämp­ning av 3 §, talen 30 bytas ut mot talen 20. Om den pen­sions­be­rät­ti­gade är svensk med­bor­gare och född under något av åren 1915-​1923 skall, vid tillämp­ning av 3 §, talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som för­flu­tit från och med år 1915 till utgången av den pen­sions­be­rät­ti­ga­des födel­seår.

15 §   Om en pen­sions­be­rät­ti­gad som inte är svensk med­bor­gare är född under år 1923 eller tidi­gare, skall vid tillämp­ning av 3 § från talen 30 räk­nas av det antal år före år 1960, för vilka till stat­lig inkomst­skatt tax­e­rad inkomst beräk­nats för honom eller henne.

Högst tio år får räk­nas av enligt första styc­ket. Är den pen­sions­be­rät­ti­gade född under något av åren 1915-​1923, skall dock det högsta antal år som får räk­nas av mins­kas med ett för varje helt år som för­flu­tit från och med år 1915 till utgången av hans eller hen­nes födel­seår.

16 §   För en pen­sions­be­rät­ti­gad som är född under något av åren 1911-​1927 skall tilläggs­pen­sion beräk­nas som om pen­sions­po­äng kun­nat till­go­do­räk­nas om han eller hon hade fått rätt till för­tidspen­sion enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003, från och med janu­ari månad det år han eller hon upp­nått 65 års ålder.
Detta gäl­ler dock endast om pen­sio­nen där­i­ge­nom blir större.
Lag (2001:492).

Övriga bestäm­mel­ser

17 §   Vid tillämp­ning av 2 § 2 och 9 § andra styc­ket 1 skall med gift pen­sions­be­rät­ti­gad lik­stäl­las den som sta­dig­va­rande sam­man­bor med annan, med vil­ken den pen­sions­be­rät­ti­gade har varit gift eller har eller har haft barn. Med ogift pen­sions­be­rät­ti­gad skall lik­stäl­las den som är gift men sta­dig­va­rande lever åtskild från sin make, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der annat.

18 §   För en utländsk med­bor­gare skall, vid bedöm­ning enligt 1 § av rät­ten till sådan tilläggs­pen­sion som avses i 2 § 2, år före år 1974, för vilka sjö­mans­skatt beta­lats, lik­stäl­las med år för vilka pen­sions­po­äng beräk­nats. Mot­sva­rande gäl­ler vid beräk­ning av sådan pen­sion enligt 2 § 2 och 3 §. Lag (2000:782).


TREDJE AVDEL­NINGEN

PRE­MIE­PEN­SIONS­SY­STE­MET


7 kap. All­männa bestäm­mel­ser om pre­mie­pen­sions­sy­ste­met

1 §   Pre­mie­pen­sions­sy­ste­met inne­bär att
   - medel som mot­sva­rar fast­ställd pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion fon­de­ras,
   - de enskilda har möj­lig­het att själva bestämma om för­valt­ningen av de medel som fon­de­ras för deras räk­ning, och
   - pen­sio­ner­nas stor­lek är bero­ende av vär­de­ut­veck­lingen på de fon­de­rade med­len.

2 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten är för­säk­rings­gi­vare för pre­mie­pen­sion. Myn­dig­he­tens verk­sam­het i fråga om pre­mie­pen­sion ska bedri­vas enligt för­säk­rings­mäs­siga prin­ci­per. Lag (2009:996).

3 §   Med pen­sions­spa­rare avses var och en, för vil­ken det har fast­ställts pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion och förts över medel till för­valt­ning enligt 8 kap. 2 §. Med fast­ställd pen­sions­rätt lik­ställs pen­sions­rätt som mot­ta­gits från make enligt 4 kap. 7 §.

Pre­mie­pen­sions­kon­ton

4 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska för varje pen­sions­spa­rare föra ett pre­mie­pen­sions­konto som visar utveck­lingen av pen­sions­spa­ra­rens till­go­do­ha­vande i pre­mie­pen­sions­sy­ste­met.
Lag (2009:996).


8 kap. Kapital­för­valt­ning m.m.

Den till­fäl­liga för­valt­ningen

1 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska ansvara för för­valt­ningen av de avgifts­me­del som enligt 6 § lagen (2000:981) om för­del­ning av soci­al­av­gif­ter och 8 § lagen (1998:676) om stat­lig ålderspen­sions­av­gift ska föras till Riks­gälds­kon­to­ret, till dess att med­len förs över enligt 2 § till annan för­valt­ning.
Pen­sions­myn­dig­he­ten ska sträva efter att med ett lågt risk­ta­gande och med hän­syn till kra­vet på betal­nings­be­red­skap uppnå så god avkast­ning på med­len som möj­ligt. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om i vilka till­gångs­slag med­len under den till­fäl­liga för­valt­ningen ska pla­ce­ras.

Avkast­ningen ska för­de­las mel­lan pen­sions­spa­rarna i för­hål­lande till stor­le­ken av vars och ens fast­ställda pen­sions­rätt. Lag (2009:1461).

Pla­ce­ring hos fond­för­val­tare

2 §   När pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion för en pen­sions­spa­rare har fast­ställts, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten föra över medel som mot­sva­rar pen­sions­rät­ten samt avkast­ningen enligt 1 § andra styc­ket till för­valt­ning i
   1. vär­de­pap­pers­fon­der eller fond­fö­re­tag som avses i 3 §, eller
   2. fon­der som för­val­tas av Sjunde AP-​fonden enligt lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fonder).

Om pen­sions­spa­ra­ren har tagit ut pre­mie­pen­sion i form av liv­ränta enligt 9 kap. 2 §, ska med­len i stäl­let föras över till Pen­sions­myn­dig­he­tens liv­rän­te­verk­sam­het. Lag (2009:1458).

3 §   Över­fö­ring enligt 2 § första styc­ket 1 får göras till fon­der som har anmälts för regi­stre­ring hos Pen­sions­myn­dig­he­ten och som för­val­tas av fond­för­val­tare som
   1. har rätt att driva fond­verk­sam­het enligt lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der,
   2. har slu­tit sam­ar­bets­av­tal med myn­dig­he­ten,
   3. har åta­git sig att på begä­ran lämna sådana infor­ma­tions­hand­lingar som avses i 4 kap. 15 och 18 §§ lagen om inve­ste­rings­fon­der till pen­sions­spa­rare som har valt eller över­vä­ger att välja någon av för­val­ta­rens fon­der i pre­mie­pen­sions­sy­ste­met,
   4. har åta­git sig att inte ta ut några avgif­ter för inlö­sen av fon­dan­de­lar,
   5. har åta­git sig att, med eller utan sär­skild pris­ned­sätt­ning, inte ta ut avgif­ter i övrigt utö­ver vad som god­ta­gits av myn­dig­he­ten, och
   6. har åta­git sig att för varje år till myn­dig­he­ten rap­por­tera dels alla kost­na­der som har tagits ut ur fon­den, upp­de­lade på olika kost­nads­slag, dels de kost­nads­be­lopp som dag­li­gen belas­tat fon­den redo­vi­sade per fon­dan­del, med angi­vande av hur stor del som avser för­valt­nings­kost­na­der, inklu­sive kost­na­der för för­va­ring av fond­till­gång­arna.

Med­len får inte pla­ce­ras i fon­der som enligt de för fon­den gäl­lande bestäm­mel­serna kan dela ut medel till andra än andelsä­garna. Med­len får inte hel­ler pla­ce­ras i andra fond­fö­re­tag än som avses i 1 kap. 7 § lagen om inve­ste­rings­fon­der utom i de fall som anges i tredje styc­ket.

Pen­sions­myn­dig­he­ten får, efter att ha inhäm­tat ytt­rande från Finansin­spek­tio­nen, medge att med­len pla­ce­ras i fond­fö­re­tag som avses i 1 kap. 9 § lagen om inve­ste­rings­fon­der om fond­fö­re­ta­get upp­fyl­ler krav mot­sva­rande dem som ställs i rådets direk­tiv 85/611/EEG om sam­ord­ning av lagar och andra för­fatt­ningar som avser före­tag för kol­lek­tiva inve­ste­ringar i över­låt­bara vär­de­pap­per (fond­fö­re­tag), senast änd­rat genom Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2001/108/EG.

Pen­sions­myn­dig­he­ten får bestämma ett högsta antal fon­der som sam­ti­digt får regi­stre­ras för en fond­för­val­tare.
Lag (2009:996).

Val och byte av fond

4 §   Pen­sions­spa­ra­ren har rätt att bestämma var de medel som för spa­ra­rens räk­ning ska föras över enligt 2 § första styc­ket ska pla­ce­ras. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om ett högsta antal fon­der som sam­ti­digt får anteck­nas på ett pre­mie­pen­sions­konto.

Om pen­sions­spa­ra­ren bestäm­mer att hans eller hen­nes medel ska föras över till en eller flera fon­der som för­val­tas av Sjunde AP-​fonden, ska över­förda medel för­de­las mel­lan fon­derna enligt 5 kap. 1 § andra styc­ket lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fonder).

När pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion första gången har fast­ställts för pen­sions­spa­ra­ren, ska spa­ra­ren upp­ly­sas om rät­ten att välja pla­ce­ring. Om spa­ra­ren inte anmä­ler något annat val inom den tid som Pen­sions­myn­dig­he­ten beslu­tar, ska med­len föras över till en eller flera fon­der som för­val­tas av Sjunde AP-​fonden enligt lagen om all­männa pen­sions­fon­der (AP- fon­der). Över­förda medel ska för­de­las mel­lan fon­derna enligt 5 kap. 1 § tredje styc­ket den lagen.

När pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion för ett senare år har fast­ställts för pen­sions­spa­ra­ren, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten föra över med­len till en eller flera fon­der med en för­del­ning som sva­rar mot vad spa­ra­ren senast bestämt om pla­ce­ringen i fond av med­len på pre­mie­pen­sions­kon­tot. Om spa­ra­ren inte har bestämt en sådan pla­ce­ring, ska med­len föras över till en eller flera fon­der som för­val­tas av Sjunde AP-​fonden enligt lagen om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fonder). Över­förda medel ska för­de­las mel­lan fon­derna enligt 5 kap. 1 § tredje styc­ket den lagen.

Pen­sions­spa­ra­ren ska årli­gen upp­ly­sas om de åtgär­der som Pen­sions­myn­dig­he­ten enligt tredje styc­ket ska vidta när pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion har fast­ställts. Spa­ra­ren ska också upp­ly­sas om rät­ten att pla­cera om fond­med­len enligt 5 §. Lag (2009:1458).

5 §   På begä­ran av pen­sions­spa­ra­ren ska Pen­sions­myn­dig­he­ten pla­cera om spa­ra­rens fond­me­del på det sätt spa­ra­ren anger.
Lag (2009:996).

6 §   När­mare före­skrif­ter för verk­stäl­lig­het av lagens bestäm­mel­ser om val och byte av fond med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Ska­de­stånd

7 §   Om någon är ska­de­stånds­skyl­dig för att ha orsa­kat att fon­dan­de­lar som Pen­sions­myn­dig­he­ten har för­vär­vat för en eller flera pen­sions­spa­ra­res räk­ning gått ned i värde, ska ska­de­stån­det beta­las till myn­dig­he­ten. Om myn­dig­he­ten har för­kla­rat att den inte avser att föra talan om ska­de­stånd och inte hel­ler har träf­fat någon upp­gö­relse om ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten, har en pen­sions­spa­rare för vars räk­ning sådana fon­dan­de­lar har för­vär­vats rätt att föra talan om ska­de­stånd till myn­dig­he­ten. Om en sådan talan väcks, får någon upp­gö­relse om ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten inte träf­fas utan pen­sions­spa­ra­rens sam­tycke.

En pen­sions­spa­rare som för talan om ska­de­stånd till myn­dig­he­ten sva­rar själv för rät­te­gångs­kost­na­derna men har rätt till ersätt­ning för dessa av myn­dig­he­ten, i den utsträck­ning de täcks av vad som har kom­mit myn­dig­he­ten till godo genom rät­te­gången. Sådan ersätt­ning ska dras av från ska­de­stånds­be­lop­pet innan för­del­ning enligt tredje styc­ket görs.

När ett ska­de­stånds­be­lopp har beta­lats till myn­dig­he­ten, ska myn­dig­he­ten, för varje pen­sions­spa­rare för vars räk­ning ande­lar för­vär­vats i den berörda fon­den, beräkna hur myc­ket av ska­de­stånds­be­lop­pet som belö­per på spa­ra­ren. Myn­dig­he­ten ska öka till­go­do­ha­van­det på hans eller hen­nes pre­mie­pen­sions­konto med detta belopp och föra över belop­pet till fon­der på det sätt som anges i 4 § tredje styc­ket. Om pen­sions­spa­ra­ren har bör­jat ta ut pen­sion i form av liv­ränta enligt 9 kap. 2 §, ska belop­pet i stäl­let föras över till myn­dig­he­tens liv­rän­te­verk­sam­het. Lag (2009:996).


9 kap. Uttag av pre­mie­pen­sion

1 §   Pre­mie­pen­sion får tidi­gast tas ut från och med den månad då pen­sions­spa­ra­ren fyl­ler 61 år. Pen­sio­nen är livsva­rig och skall beräk­nas med utgångs­punkt i till­go­do­ha­van­det på pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto. Pre­mie­pen­sion skall beräk­nas lika för kvin­nor och män. Lag (1999:390).

2 §   Pen­sions­spa­ra­ren har rätt att på begä­ran få ut sin pre­mie­pen­sion i form av en liv­ränta med garan­te­rade belopp.
Den finan­si­ella ris­ken för de till­gångar som mot­sva­rar till­go­do­ha­van­det på pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto över­går då på Pen­sions­myn­dig­he­ten. Pen­sio­nen ska bestäm­mas med utgångs­punkt i till­gång­ar­nas värde vid inlö­sen av inne­ha­vet. Inlö­sen ska ske sna­rast efter det att begä­ran kom in till myn­dig­he­ten, dock tidi­gast måna­den före den då liv­rän­tan första gången ska beta­las ut.

En över­gång till liv­ränta får göras tidi­gast när pen­sions­spa­ra­ren bör­jar ta ut pre­mie­pen­sion. En över­gång som begärs senare får ver­kan tidi­gast från och med måna­den efter den då begä­ran kom in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

När Pen­sions­myn­dig­he­ten har påbör­jat inlö­sen av pen­sions­spa­ra­rens inne­hav, kan begä­ran inte åter­kal­las.
Över­gången måste avse hela till­go­do­ha­van­det på pre­mie­pen­sions­kon­tot och gäl­ler även för medel som senare till­förs kon­tot. Lag (2009:996).

3 §   Utta­get av pre­mie­pen­sion får begrän­sas till att avse tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av pen­sio­nen.

Pen­sions­spa­ra­ren får åter­kalla utta­get av pre­mie­pen­sion och ändra den andel av pen­sio­nen som tas ut enligt vad som före­skrivs i 12 kap.


10 kap. Efter­le­van­de­skydd

1 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1463).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1463).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1463).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1463).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1463).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1463).

7 §   Efter ansö­kan av pen­sions­spa­ra­ren ska Pen­sions­myn­dig­he­ten med­dela efter­le­van­de­skydd under pen­sions­ti­den för en pen­sions­spa­rare som är gift eller som är ogift och sta­dig­va­rande sam­man­bor med någon som är ogift och som spa­ra­ren tidi­gare varit gift med eller har eller har haft barn till­sam­mans med. Skyd­det inne­bär att det vid pen­sions­spa­ra­rens död till spa­ra­rens efter­le­vande make eller sam­man­bo­ende beta­las ut livsva­rig pre­mie­pen­sion till efter­le­vande.

Omfatt­ningen av efter­le­van­de­skyd­det ska beräk­nas med utgångs­punkt i till­go­do­ha­van­det på pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto, var­vid pen­sions­spa­ra­rens egen pre­mie­pen­sion ska räk­nas om. Beräk­ning­arna ska göras så att pen­sions­spa­ra­rens egen pre­mie­pen­sion och pre­mie­pen­sio­nen till efter­le­vande blir lika stora när samma andel av pen­sio­nen tas ut.

Efter­le­van­de­skyd­det gäl­ler bara om pen­sions­spa­ra­ren vid sin död var gift med eller sta­dig­va­rande sam­man­bodde med den per­son med vil­ken han var gift eller sam­man­bo­ende vid ansö­kan om skyd­det. I fråga om sam­man­bo­ende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon av dem var gift med någon annan vid döds­fal­let. Lag (2009:996).

8 §   En ansö­kan om efter­le­van­de­skydd enligt 7 § ska göras sam­ti­digt med att pen­sions­spa­ra­ren första gången begär att få ut pre­mie­pen­sion. Skyd­det bör­jar då gälla vid ingången av den första månad för vil­ken pre­mie­pen­sion ska beta­las ut till pen­sions­spa­ra­ren.

Om pen­sions­spa­ra­ren senare ingår äkten­skap eller inle­der ett sådant sam­man­bo­ende som avses i 7 § första styc­ket, får ansö­kan göras inom tre måna­der från det att äkten­ska­pet ingicks eller sam­man­bo­en­det inled­des. Detta gäl­ler dock inte om pen­sions­spa­ra­ren var gift eller sam­man­bo­ende med samma per­son när spa­ra­ren första gången begärde att få ut pre­mie­pen­sion.

I fall som avses i andra styc­ket första meningen inträ­der skyd­det vid det första månads­skif­tet ett år efter det att ansö­kan kom in till Pen­sions­myn­dig­he­ten. Lag (2009:996).

9 §   Om äkten­ska­pet eller sam­man­bo­en­det upp­lö­ses på annat sätt än genom döds­fall, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten på begä­ran av pen­sions­spa­ra­ren räkna om för­säk­ringen till att gälla bara på spa­ra­rens liv. Lag (2009:996).

10 §   För den som har fått rätt till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande enligt 7 § gäl­ler sedan pen­sions­spa­ra­ren avli­dit de bestäm­mel­ser i denna avdel­ning som avser pen­sions­spa­ra­ren med undan­tag för 9 kap. 1 § första meningen om tidi­gaste tid­punkt för uttag av pen­sion, och 10 kap. 7-9 och 11 §§ om efter­le­van­de­skydd. Lag (2009:1458).

11 §   Om den som skulle ha haft rätt till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande enligt 7 § har begått ett brott som avses i 14 kap. 15 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) mot pen­sions­spa­ra­ren eller har med­ver­kat till ett sådant brott på det sätt som anges där, ska den para­gra­fen gälla i fråga om hans eller hen­nes rätt till pre­mie­pen­sion enligt 7 §.
Lag (2009:1458).

12 §   När­mare före­skrif­ter för verk­stäl­lig­het av lagens bestäm­mel­ser om efter­le­van­de­skydd med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer.


11 kap. Kost­na­der för pre­mie­pen­sions­verk­sam­he­ten

1 §   De kost­na­der för Pen­sions­myn­dig­he­tens sköt­sel av pre­mie­pen­sions­sy­ste­met som inte täcks på annat sätt ska täc­kas genom avgif­ter som dras av från till­go­do­ha­van­dena på pen­sions­spa­rar­nas pre­mie­pen­sions­kon­ton.

Myn­dig­he­ten bestäm­mer när avgif­terna ska tas ut. Avgif­terna dis­po­ne­ras av myn­dig­he­ten.

Avgif­terna ska bestäm­mas så att de beräk­nas täcka det aktu­ella årets kost­na­der med skä­lig för­del­ning mel­lan pen­sions­spa­rarna. Här­vid ska hän­syn tas till under-​ eller över­skott från det före­gå­ende året.

Avgif­terna ska helt eller del­vis anges som en pro­cent­sats av till­go­do­ha­van­det på varje pen­sions­spa­ra­res pre­mie­pen­sions­konto. När pro­cent­sat­sen fast­ställs får myn­dig­he­ten utgå från en upp­skatt­ning av det sam­man­lagda vär­det av till­go­do­ha­van­dena på pen­sions­spa­rar­nas pre­mie­pen­sions­kon­ton.

Avgif­ter får tas ut från fond­för­val­tare för att täcka Pen­sions­myn­dig­he­tens kost­na­der för regi­stre­ring av och infor­ma­tion om fon­der. Upp­gift om att avgif­ter kan tas ut ska fin­nas i det avtal mel­lan myn­dig­he­ten och för­val­ta­ren som avses i 8 kap. 3 § första styc­ket 2. Bestäm­mel­serna i andra styc­ket gäl­ler även för sådana avgif­ter.

Rege­ringen får med­dela när­mare före­skrif­ter om utta­get av avgif­ter för Pen­sions­myn­dig­he­tens kost­na­der för pre­mie­pen­sions­verk­sam­he­ten. Lag (2009:996).

2 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten får bestämma att åter­kal­lelse av uttag av pre­mie­pen­sion, nytt uttag av pen­sion efter åter­kal­lelse samt änd­ring av den andel av pen­sio­nen som tas ut ska bekostas av pen­sions­spa­ra­ren genom att kost­na­den för åtgär­den dras av från till­go­do­ha­van­det på spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto.

De pen­sions­spa­rare som tagit emot över­förd pen­sions­rätt från make enligt 4 kap. 7 § ska svara för mins­kad arvs­vinst och övriga kost­na­der på grund av över­fö­ringen genom att kost­na­derna, efter skä­lig för­del­ning, dras av från till­go­do­ha­van­det på spa­rar­nas pre­mie­pen­sions­kon­ton. Ett sådant avdrag ska beräk­nas lika för män och kvin­nor.
Lag (2009:996).

3 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten får ta ut avgif­ter från pen­sions­spa­rare som genom­för fond­byte.

Avgif­terna dis­po­ne­ras av myn­dig­he­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om utta­get av avgif­ter. Lag (2009:1458).


FJÄRDE AVDEL­NINGEN

UTBE­TAL­NING OCH ÖVER­KLA­GANDE M.M.


12 kap. Utbe­tal­ning av pen­sion m.m.

Ansö­kan om uttag och åter­kal­lelse m.m.

1 §   Ålderspen­sion enligt denna lag beta­las ut efter ansö­kan.
Sådan ansö­kan ska göras skrift­li­gen hos Pen­sions­myn­dig­he­ten.
En pen­sions­be­rät­ti­gad som är född under något av åren 1938-​1953 och som upp­bär inkomst­pen­sion utan att ha rätt till tilläggs­pen­sion ska dock, utan sär­skild ansö­kan, erhålla tilläggs­pen­sion från och med den månad då han eller hon fått rätt till sist­nämnda pen­sion.

Om en per­son som har rätt till ålderspen­sion enligt denna lag och är bosatt i Sve­rige inte tre måna­der före ingången av den månad då han eller hon fyl­ler 70 år har ansökt om uttag av inkomst-​ eller tilläggs­pen­sion, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten utreda om den pen­sions­be­rät­ti­gade vill ta ut ålderspen­sion.
För den som måna­den före den då han eller hon fyl­ler 65 år har upp­bu­rit sju­ker­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring eller sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn ska mot­sva­rande gälla, om ansö­kan om inkomst-​ eller tilläggs­pen­sion enligt denna lag inte har gjorts senast först­nämnda månad. Lag (2009:996).

2 §   Ålderspen­sion ska utges från och med den månad som anges i ansö­kan, dock tidi­gast från och med den månad ansö­kan kom in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

Har den pen­sions­be­rät­ti­gade upp­bu­rit sju­ker­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring eller sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn ome­del­bart före 65 års ålder får inkomst-​ och tilläggs­pen­sion bevil­jas för högst tre måna­der före ansök­nings­må­na­den, dock tidi­gast från och med den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade fyllde 65 år. Lag (2009:996).

3 §   Vad som före­skrivs i 1 § första styc­ket och 2 § första styc­ket gäl­ler också i fråga om ökat uttag av ålderspen­sion enligt denna lag. Ökat uttag av pre­mie­pen­sion kan dock tidi­gast göras från och med måna­den efter den då ansö­kan kom in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

Åter­kal­lelse eller minsk­ning av uttag av ålderspen­sion enligt denna lag får göras genom skrift­lig anmä­lan till Pen­sions­myn­dig­he­ten. Änd­ringen ska göras från och med den månad som anges i anmä­lan, dock tidi­gast från och med måna­den efter den månad då anmä­lan kom in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.
Lag (2009:996).

4 §   Pre­mie­pen­sion till efter­le­vande utges utan ansö­kan från och med måna­den efter den då pen­sions­spa­ra­ren eller den som tidi­gare hade rätt till pen­sio­nen har avli­dit. Den som har fått rätt till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande enligt 10 kap. 7 § får åter­kalla utta­get av sådan pen­sion och ändra den andel av pen­sio­nen som tas ut. I sådana fall gäl­ler 3 § andra styc­ket.
Vid nytt uttag efter åter­kal­lelse och vid ökat uttag gäl­ler 1 § första styc­ket första och andra mening­arna och 2 § första styc­ket.

Utbe­tal­ning av pen­sion

5 §   Pen­sion enligt denna lag skall beta­las ut månads­vis.
Års­pen­sion som beräk­nas komma att uppgå till högst 2 400 kro­nor skall dock, om det inte finns sär­skilda skäl, beta­las ut i efter­skott en eller två gånger per år. Efter över­ens­kom­melse med den pen­sions­be­rät­ti­gade får utbe­tal­ning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Vid beräk­ning av inkomst-​ och tilläggs­pen­sion för månad skall den års­pen­sion från vil­ken beräk­ningen utgår avrun­das till när­maste hela kron­tal som är jämnt del­bart med tolv. Vid denna beräk­ning skall nämnda pen­sio­ner som skall beta­las ut sam­ti­digt anses som en pen­sion.

Pre­mie­pen­sion och pre­mie­pen­sion till efter­le­vande avrun­das månads­vis till när­maste hela kron­tal.

6 §   Pen­sion enligt denna lag skall utges till och med den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade har avli­dit eller till och med den månad då rät­ten till pen­sio­nen annars har upp­hört. I 10 kap.
finns bestäm­mel­ser om att rätt till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande i vissa fall skall övergå till annan om den som har haft rätt till pen­sio­nen har avli­dit.

Pen­sion enligt denna lag skall räk­nas om från och med måna­den efter den då anled­ningen till omräk­ning upp­kom. Lag (2000:1411).

7 §   Har upp­hävts genom lag (1999:802).

8 §   Om en per­son som är berät­ti­gad till pen­sion enligt denna lag har fått eko­no­miskt bistånd enligt 4 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453), får ret­ro­ak­tivt bevil­jad sådan pen­sion beta­las ut till soci­al­nämn­den. Betal­ning till soci­al­nämn­den får göras, till den del den enskilde inte har åter­be­la­lat bistån­det och det åter­stå­ende belop­pet över­sti­ger 1 000 kr, med det belopp som mot­sva­rar vad soci­al­nämn­den sam­man­lagt har beta­lat ut till den pen­sions­be­rät­ti­gade och den­nes familj för eller under den tid som den ret­ro­ak­tiva pen­sio­nen avser. Lag (2007:299).

Sam­ord­ning med liv­ränta

9 §   För en pen­sions­be­rät­ti­gad som har rätt till liv­ränta på grund av obli­ga­to­risk för­säk­ring enligt lagen (1916:235) om för­säk­ring för olycks­fall i arbete, lagen (1929:131) om för­säk­ring för vissa yrkes­sjuk­do­mar eller lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller som enligt annan lag eller sär­skild för­fatt­ning eller enligt rege­ring­ens för­ord­nande har rätt till annan liv­ränta, som bestäms av eller beta­las ut av För­säk­rings­kas­san, skall inkomst­pen­sio­nen och tilläggs­pen­sio­nen mins­kas enligt vad som sägs i andra styc­ket. Mot­sva­rande skall gälla i fall då liv­ränta utges enligt utländsk lag­stift­ning om yrkes­ska­de­för­säk­ring. Minsk­ning skall där­e­mot inte ske på grund av liv­ränta enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller annan liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av nämnda lag.
Med­för skada för vil­ken liv­ränta har bör­jat utges åter­i­gen sjuk­dom som berät­ti­gar till sjuk­pen­ning, skall det anses som om liv­ränta utgavs under sjuk­doms­ti­den. Har liv­ränta eller del därav eller liv­ränta för viss tid bytts ut mot ett engångs­be­lopp, skall det vid beräk­ning enligt andra styc­ket anses som om liv­ränta utges eller som om den liv­ränta som utges har höjts med ett belopp som sva­rar mot engångs­be­lop­pet enligt de vid utby­tet tilläm­pade för­säk­rings­tek­niska grun­derna.

Sum­man av inkomst­pen­sion, tilläggs­pen­sion och garan­ti­pen­sion enligt lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion skall mins­kas med tre fjär­de­de­lar av varje liv­ränta som över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och som den pen­sions­be­rät­ti­gade upp­bär som ska­dad.
Minsk­ning skall där­vid i första hand göras på garan­ti­pen­sio­nen och där­ef­ter på tilläggs­pen­sio­nen. Avdrag på inkomst­pen­sion och till­läggs­pen­sion enligt 6 kap. 2 § 1 får dock göras endast om den pen­sions­be­rät­ti­gade kun­nat till­go­do­räkna sig pen­sions­po­äng för minst ett år när ska­dan inträf­fade.

Sam­man­lagd hel pen­sion enligt denna lag skall dock ald­rig, på grund av bestäm­mel­serna i denna para­graf, för månad räk­nat under­stiga 13 pro­cent av pris­bas­belop­pet för den som är ogift och 11,5 pro­cent av pris­bas­belop­pet för den som är gift. Här­vid skall bestäm­mel­serna i 6 kap. 17 § tilläm­pas på mot­sva­rande sätt. Lag (2004:784).

10 §   För en pen­sions­be­rät­ti­gad som är född år 1937 eller tidi­gare och som i decem­ber 2002 upp­bar såväl ålderspen­sion som sådan yrkes­ska­de­liv­ränta såsom ska­dad som avses i 9 § första styc­ket första och andra mening­arna skall tilläggs­pen­sio­nen mins­kas enligt vad som sägs i andra styc­ket.

Minsk­ning skall ske med ett belopp som mot­sva­rar det var­med den pen­sions­be­rät­ti­ga­des ålderspen­sion i decem­ber 2002 minska­des för liv­ränta såsom ska­dad med stöd av 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Redu­ce­ras liv­rän­tan efter utgången av år 2002, skall det belopp som mins­kar tilläggs­pen­sio­nen redu­ce­ras i mot­sva­rande mån. Lag (2000:803).


13 kap. Över­kla­gande m.m.

Beslut m.m.

1 §   Beslut i ärende om pen­sions­grun­dande inkomst skall fat­tas av Skat­te­ver­ket. Lag (2003:725).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2009:996).

3 §   Beslut som avses i 1 § får fat­tas genom auto­ma­tisk data­be­hand­ling när skä­len för beslu­tet får ute­läm­nas enligt 20 § första styc­ket 1 för­valt­nings­la­gen (1986:223).

Beslut får även sät­tas upp i form av elektro­niska doku­ment.
Med ett elektro­niskt doku­ment avses en upp­tag­ning som har gjorts med hjälp av auto­ma­tisk data­be­hand­ling och vars inne­håll och utstäl­lare kan veri­fie­ras genom ett visst tek­niskt för­fa­rande. Lag (2009:996).

4 §   Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1 § ska fat­tas av Pen­sions­myn­dig­he­ten. Lag (2009:996).

5 §   Beslut enligt 3 och 4 kap. samt beslut om inkomst-​, tilläggs-​ och pre­mie­pen­sion får fat­tas genom auto­ma­ti­se­rad behand­ling av Pen­sions­myn­dig­he­ten när skä­len för beslu­tet får ute­läm­nas enligt 20 § första styc­ket 1 för­valt­nings­la­gen (1986:223). Lag (2009:996).

6 §   Vad som sägs i 1 och 4 §§ gäl­ler inte om något annat föl­jer av annan bestäm­melse i denna lag eller av annan för­fatt­ning. Lag (2009:996).

Änd­ring av beslut

7 §   Ett beslut enligt denna lag skall änd­ras om det för­an­leds av en änd­ring som gjorts i beräk­nings­un­der­la­get för beslu­tet eller av en änd­ring av ett beslut enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) som avser egen­av­gift. Det­samma gäl­ler om det efter en änd­ring av tax­e­ringen står klart att pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion, till följd av bestäm­mel­serna i 4 kap. 5 §, inte skulle ha till­go­do­räk­nats.

Ett beslut om pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng skall också änd­ras när det föl­jer av bestäm­mel­serna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra styc­ket om obe­talda avgif­ter.

Den som beslu­tet avser skall skrift­li­gen under­rät­tas om änd­ringen och om hur man begär ompröv­ning av beslu­tet.
Lag (2007:1010).

8 §   Över­förd pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion skall änd­ras om ett beslut för den som över­fört pen­sions­rät­ten har änd­rats och detta för­an­le­der en änd­ring av den över­förda pen­sions­rät­ten.

Ompröv­ning av beslut

9 §   Ett beslut enligt denna lag ska omprö­vas om den som beslu­tet avser begär det eller om det finns andra skäl.
Ompröv­ning ska dock inte göras av beslut som med­de­lats enligt 11 eller 13 §.

Om, vid ompröv­ning av ett beslut om pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng, pröv­ning ska göras av den pen­sions­grun­dande inkomst som legat till grund för beslu­tet, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten över­lämna ären­det i den delen till Skat­te­ver­ket som ska ompröva beslu­tet om denna inkomst. Den enskil­des begä­ran om ompröv­ning ska i ett sådant fall även anses som en begä­ran om ompröv­ning av pen­sions­grun­dande inkomst enligt 2 kap. Lag (2009:996).

10 §   Om den som ett beslut avser har avli­dit får även annan som är berörd av beslu­tet begära ompröv­ning av detta.

11 §   Den som vill begära ompröv­ning enligt 9 eller 10 § ska göra detta skrift­li­gen. Begä­ran om ompröv­ning av ett beslut enligt 2 kap. ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket före utgången av femte året efter det fast­stäl­lel­seår som beslu­tet avser. Begä­ran om ompröv­ning av ett beslut enligt 3 eller 4 kap. ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten före utgången av året efter det fast­stäl­lel­seår som beslu­tet avser. I fråga om annat beslut ska begä­ran om ompröv­ning ha kom­mit in inom två måna­der från det att den som begär ompröv­ningen fick del av beslu­tet.

Gör den som begär ompröv­ning san­no­likt att han eller hon inte inom två måna­der före utgången av den tid som anges i första styc­ket andra och tredje mening­arna har fått kän­ne­dom om ett beslut eller annan hand­ling med upp­gift om vad som har beslu­tats, ska begä­ran om ompröv­ning i stäl­let ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då den som begär ompröv­ningen fick sådan kän­ne­dom. Lag (2009:996).

12 §   Om en begä­ran om ompröv­ning av ett beslut har kom­mit in till Skat­te­ver­ket, Pen­sions­myn­dig­he­ten eller en all­män för­valt­nings­dom­stol, som inte har fat­tat beslu­tet, ska begä­ran om ompröv­ning sän­das till den myn­dig­het som har med­de­lat beslu­tet. Har begä­ran kom­mit in till någon av de nämnda myn­dig­he­terna inom den tid som anges i 11 §, ska den anses som inkom­men i rätt tid. Lag (2009:996).

13 §   Om ett beslut enligt 2-4 kap. omprö­vas utan att den enskilde har begärt detta, skall ompröv­nings­be­slu­tet med­de­las inom ett år efter fast­stäl­lel­seå­ret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprö­vas, utan att den enskilde har begärt detta, inom två måna­der från det att beslu­tet med­de­la­des, om ompröv­ningen är till hans eller hen­nes för­del. En ompröv­ning till den enskil­des nack­del av ett annat beslut än ett beslut enligt 2-4 kap. får ske bara när det finns anled­ning till ompröv­ning enligt andra eller tredje styc­ket.

Om ett beslut har bli­vit fel­ak­tigt på grund av att den som beslu­tet avser har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller har under­lå­tit att full­göra en uppgifts-​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het enligt denna eller annan lag, får ompröv­ning ske också efter de tid­punk­ter som anges i första styc­ket. Det­samma skall i fråga om pre­mie­pen­sion till efter­le­vande gälla om pen­sions­spa­ra­ren eller den som tidi­gare hade rätt till sådan pen­sion läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller under­lå­tit att lämna upp­gif­ter enligt vad som nu sagts. Ompröv­ning efter nämnda tid­punk­ter får också göras om det först där­ef­ter har visat sig att beslu­tet har fat­tats på uppen­bart fel­ak­tigt eller ofull­stän­digt under­lag eller om det finns andra syn­ner­liga skäl eller om beslu­tet påver­kas av en änd­ring av ett beslut enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) angå­ende arbets­gi­var­av­gift.

Om ett beslut omprö­vas på grund av att det påver­kas av en änd­ring som har gjorts beträf­fande ett beslut om pen­sions­grun­dande belopp eller pen­sions­rätt som avser en annan per­son än den för­säk­rade, får ompröv­ning ske också efter de tid­punk­ter som anges i första styc­ket.

14 §   Har upp­hävts genom lag (2007:1010).

15 §   Har ompröv­ning begärts av ett beslut och över­kla­gar det all­männa ombu­det samma beslut, skall beslu­tet inte omprö­vas utan ären­det i stäl­let över­läm­nas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Den enskil­des begä­ran om ompröv­ning skall då anses som ett över­kla­gande. Lag (2004:784).

16 §   En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en all­män för­valt­nings­dom­stol får inte omprö­vas av Skat­te­ver­ket eller Pen­sions­myn­dig­he­ten. Lag (2009:996).

Över­kla­gande av beslut

17 §   Ett beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol av den som beslu­tet avser eller, om denne har avli­dit, av annan som är berörd av beslu­tet samt av det all­männa ombu­det. En enskild får dock endast över­klaga sådana beslut som har till­kom­mit genom ompröv­ning. Även beslut som inne­bär att en begä­ran om ompröv­ning har avvi­sats får över­kla­gas av den enskilde. En enskilds över­kla­gande av ett annat beslut ska anses som en begä­ran om ompröv­ning.

Bestäm­mel­sen i 33 § fjärde styc­ket för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) gäl­ler inte avvis­nings­be­slut enligt denna lag som har med­de­lats av Pen­sions­myn­dig­he­ten eller Skat­te­ver­ket.
Lag (2009:996).

17 a §   Ett beslut som rör en per­son som är bosatt i Sve­rige över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets per­so­nen hade sin hem­orts­kom­mun när beslu­tet fat­ta­des. Beslut i övriga fall över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets det första beslu­tet i saken fat­ta­des.

Med hem­orts­kom­mun avses den kom­mun där den fysiska per­so­nen var folk­bok­förd den 1 novem­ber året före det år då beslu­tet fat­ta­des. För den som var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des här i lan­det under någon del av det år då beslut fat­ta­des, men som inte var folk­bok­förd här den 1 novem­ber före­gå­ende år, avses med hem­orts­kom­mun den kom­mun där den fysiska per­so­nen först var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des. Lag (2009:830).

17 b §   Det som sägs om Pen­sions­myn­dig­he­ten och det all­männa ombu­det i 15, 17, 19, 20 och 22 a §§ ska, när det gäl­ler ompröv­ning och över­kla­gande av beslut om pen­sions­grun­dande inkomst enligt 2 kap., i stäl­let avse Skat­te­ver­ket och det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket enligt lagen (2003:643) om all­mänt ombud hos Skat­te­ver­ket. Lag (2009:996).

Över­kla­gande av enskild

18 §   Ett över­kla­gande från en enskild skall ha kom­mit in till den myn­dig­het som gjort ompröv­ningen inom två måna­der från den dag då kla­gan­den fick del av beslu­tet om ompröv­ning eller avvis­ning.

Bestäm­mel­serna i 12 § om begä­ran om ompröv­ning skall tilläm­pas i fråga om över­kla­gande av en enskild. Lag (2004:784).

Över­kla­gande av det all­männa ombu­det

19 §   Om det all­männa ombu­det över­kla­gar ett beslut enligt 2-4 kap. skall över­kla­gan­det ha kom­mit in före utgången av året efter fast­stäl­lel­seå­ret. Om beslu­tet har med­de­lats efter den 31 okto­ber året efter det fast­stäl­lel­seår som beslu­tet avser, får över­kla­gan­det dock komma in inom två måna­der från den dag då det över­kla­gade beslu­tet med­de­la­des.

Över­kla­gar det all­männa ombu­det ett annat beslut som med­de­lats enligt denna lag skall över­kla­gan­det ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

För över­kla­gande enligt första och andra styc­kena gäl­ler bestäm­mel­serna i 12 §. Lag (2007:1010).

Över­kla­gande av all­män för­valt­nings­dom­stols beslut m.m.

20 §   Om en enskild över­kla­gar en all­män för­valt­nings­dom­stols beslut enligt denna lag ska över­kla­gan­det ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då den enskilde fick del av det över­kla­gade beslu­tet.

Om det all­männa ombu­det eller Pen­sions­myn­dig­he­ten över­kla­gar en all­män för­valt­nings­dom­stols beslut enligt denna lag ska över­kla­gan­det ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des. Lag (2009:996).

21 §   Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2008:1246).

22 §   Har upp­hävts genom lag (2007:1010).

22 a §   Det all­männa ombu­det får över­klaga ett avgö­rande av en all­män för­valt­nings­dom­stol endast om ombu­det har varit part i målet där. Pen­sions­myn­dig­he­ten får inte över­klaga ett avgö­rande av all­män för­valt­nings­dom­stol som kan över­kla­gas av det all­männa ombu­det. Lag (2009:996).

23 §   Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslu­tet har över­kla­gats om inte annat har före­skri­vits i beslu­tet eller har bestämts av den dom­stol som har att pröva beslu­tet.


14 kap. Åtgär­der på grund av fel­ak­tig utbe­tal­ning och änd­rad pen­sions­rätt

Åtgär­der på grund av fel­ak­tig utbe­tal­ning och änd­rad pen­sions­rätt, m.m.

1 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska besluta om åter­be­tal­ning av inkomst-​ eller tilläggs­pen­sion, om den som upp­bu­rit pen­sio­nen genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller genom att under­låta att full­göra en uppgifts-​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het har orsa­kat att pen­sio­nen har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp. Det­samma gäl­ler om inkomst-​ eller tilläggs­pen­sion i annat fall har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp och den som upp­bu­rit pen­sio­nen har insett eller skä­li­gen borde ha insett detta.

Har inkomst-​ eller tilläggs­pen­sion beta­lats ut och mins­kas där­ef­ter pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng på grund av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten besluta om åter­be­tal­ning av för myc­ket utbe­tald pen­sion.

Den som upp­bu­rit för myc­ket inkomst-​ eller tilläggs­pen­sion enligt denna lag är skyl­dig att betala till­baka utbe­tald sådan pen­sion endast om beslut om åter­be­tal­ning har med­de­lats enligt första eller andra styc­ket. Om det finns sär­skilda skäl får Pen­sions­myn­dig­he­ten helt eller del­vis efterge krav på åter­be­tal­ning.

Om en per­son som har befun­nits åter­be­tal­nings­skyl­dig enligt första eller andra styc­ket har träf­fat avtal med Pen­sions­myn­dig­he­ten om en avbe­tal­nings­plan eller har med­getts anstånd med betal­ningen av det åter­krävda belop­pet, ska ränta tas ut på belop­pet. Rän­tan ska tas ut efter en rän­te­sats som vid varje tid­punkt över­sti­ger sta­tens utlå­nings­ränta med två pro­cen­ten­he­ter. Rän­tan ska beräk­nas från den dag då avta­let om avbe­tal­nings­pla­nen träf­fa­des eller anstånd med­gavs, dock inte för tid innan åter­kra­vet för­fal­lit till betal­ning.

Om ett belopp som har åter­krävts enligt första eller andra styc­ket inte beta­las i rätt tid, ska dröjsmåls­ränta tas ut på belop­pet. För uttag av dröjsmåls­ränta gäl­ler i tillämp­liga delar rän­te­la­gen (1975:635).

Om det finns sär­skilda skäl får Pen­sions­myn­dig­he­ten helt eller del­vis efterge kra­vet på ränta enligt fjärde och femte styc­kena. Lag (2009:996).

1 a §   Om en tjäns­te­man enligt 2 § lagen (2002:125) om över­fö­ring av vär­det av pen­sions­rät­tig­he­ter till och från Euro­pe­iska gemen­ska­perna har över­fört vär­det av pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och vär­det av rätt till till­läggs­pen­sion till gemen­ska­perna och om den fast­ställda pen­sions­rät­ten för inkomst­pen­sion eller fast­ställda pen­sions­po­äng för den per­so­nen där­ef­ter har sänkts, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten åter­kräva av honom eller henne vad som har över­förts för myc­ket.

Åter­krav ska ske om sänk­ningen beror på att den pen­sions­grun­dande inkoms­ten av annat för­värvs­ar­bete har sänkts eller på att pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng inte borde ha till­go­do­räk­nats till följd av bestäm­mel­serna i 4 kap. 4 eller 8 § om bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning. I andra fall ska belop­pet åter­krä­vas endast om den som över­fört vär­det av pen­sions­rät­tig­he­ter genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller genom att under­låta att full­göra en uppgifts-​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het har orsa­kat att pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng har fast­ställts fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp. Om det finns sär­skilda skäl får Pen­sions­myn­dig­he­ten helt eller del­vis efterge krav på åter­be­tal­ning. Lag (2009:996).

Pre­mie­pen­sion och pre­mie­pen­sion till efter­le­vande

2 §   När ett beslut om pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion har änd­rats, skall det belopp med vil­ket pen­sions­rät­ten har änd­rats ökas med den avkast­ning som enligt 8 kap. 1 § andra styc­ket har till­förts eller skulle ha till­förts pen­sions­spa­ra­ren för detta belopp. Det ökade belop­pet skall där­ef­ter räk­nas upp med bas­ränta enligt 19 kap. 3 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fast­stäl­lel­seå­ret till och med dagen för beslu­tet om änd­ring av pen­sions­rät­ten.

Det upp­räk­nade belop­pet skall vid höj­ning av pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion läg­gas till och vid sänk­ning av sådan pen­sions­rätt dras av från pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto.

När tillägg eller avdrag enligt andra styc­ket har gjorts, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 3 eller 4 §. Lag (1999:390).

3 §   Om ett beslut inne­bär att fast­ställd pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion har höjts, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten föra över medel som mot­sva­rar det upp­räk­nade belop­pet enligt 2 § till fon­der på det sätt som anges i 8 kap. 4 § tredje styc­ket. Om pen­sions­spa­ra­ren har bör­jat ta ut pre­mie­pen­sion i form av liv­ränta enligt 9 kap. 2 §, ska belop­pet i stäl­let föras över till Pen­sions­myn­dig­he­tens liv­rän­te­verk­sam­het. Lag (2009:996).

4 §   Om ett beslut inne­bär att fast­ställd pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion har sänkts, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten ta ut medel som mot­sva­rar det upp­räk­nade belop­pet enligt 2 § från den eller de fon­der i vilka medel har pla­ce­rats för pen­sions­spa­ra­rens räk­ning. Fon­derna ska tas i anspråk i för­hål­lande till vär­det av inne­ha­vet i varje fond. Har pen­sions­spa­ra­ren tagit ut pre­mie­pen­sion i form av liv­ränta enligt 9 kap. 2 §, ska belop­pet i stäl­let beta­las av Pen­sions­myn­dig­he­ten med omräk­ning av fast­ställda liv­rän­te­be­lopp.

Om belop­pet inte täcks av till­go­do­ha­van­det på pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto, ska det res­te­rande belop­pet redo­vi­sas som ett under­skott på kon­tot. Om det senare fast­ställs ny pen­sions­rätt för spa­ra­ren, ska under­skot­tet täc­kas innan medel förs över till för­valt­ning enligt 8 kap. 2 §. Lag (2009:996).

5 §   Om pre­mie­pen­sion har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten besluta om åter­be­tal­ning av pen­sion, om den som upp­bu­rit pen­sio­nen
   1. orsa­kat detta genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller under­låta att full­göra en uppgifts-​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het, eller
   2. insett eller skä­li­gen borde ha insett att pen­sio­nen läm­na­des fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp.

Pen­sions­myn­dig­he­ten ska dock besluta om åter­be­tal­ning bara om felet belas­tar övriga pen­sions­spa­rare eller kan inne­bära en avse­värd påver­kan på fram­tida utbe­tal­ningar av pen­sion till pen­sions­spa­ra­ren.

Det fel­ak­tigt utbe­talda belop­pet ska vid åter­krav ökas med bas­ränta enligt 19 kap. 3 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) från utbe­tal­nings­da­gen till och med dagen för Pen­sions­myn­dig­he­tens beslut om åter­krav.

Om det finns sär­skilda skäl får Pen­sions­myn­dig­he­ten helt eller del­vis efterge krav på åter­be­tal­ning. Lag (2009:996).

6 §   Bestäm­mel­serna i 2-4 §§ gäl­ler också för den som har fått rätt till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande enligt 10 kap. 7 §.

Bestäm­mel­serna i 5 § gäl­ler också för den som har fått rätt till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande och, i det fall som avses i första styc­ket första meningen i para­gra­fen, oav­sett om det är pen­sions­spa­ra­ren eller den som har eller har haft rätt till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande som har orsa­kat den fel­ak­tiga utbe­tal­ningen.

Avdrag på pen­sion

7 §   Avdrag på pen­sion enligt denna lag får göras med skä­ligt belopp om den pen­sions­be­rät­ti­gade enligt beslut av Pen­sions­myn­dig­he­ten är åter­be­tal­nings­skyl­dig för en ersätt­ning som har utgetts på grund av denna lag eller en annan för­fatt­ning. Lag (2009:996).

8 §   Om en ersätt­ning enligt en annan för­fatt­ning har beta­lats ut efter beslut av Pen­sions­myn­dig­he­ten, För­säk­rings­kas­san eller en arbets­lös­hets­kassa och bevil­jas senare pen­sion ret­ro­ak­tivt enligt denna lag för samma tid som den tidi­gare utbe­ta­lade ersätt­ningen avser, ska avdrag göras på den ret­ro­ak­tiva pen­sio­nen. Detta avdrag ska mot­svara det belopp som över­sti­ger vad som skulle ha beta­lats ut för peri­o­den om beslut om båda ersätt­ning­arna hade fat­tats sam­ti­digt.
Lag (2009:996).

9 §   En pen­sions­be­rät­ti­gad ska betala för sitt uppe­hälle för varje dag som han eller hon är
   - häk­tad
   - inta­gen i anstalt eller
   - på grund av skydds­till­syn med sär­skild behand­lings­plan vis­tas i ett sådant famil­je­hem eller hem för vård eller boende som avses i soci­al­tjänst­la­gen (2001:453). Vid vis­telse i ett famil­je­hem eller ett hem för vård eller boende gäl­ler detta endast för den tid under vil­ken sta­ten bekos­tar vis­tel­sen. Betal­ning ska ske genom att Pen­sions­myn­dig­he­ten, efter skat­te­av­drag enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483), gör avdrag från ålderspen­sio­nen när denna beta­las ut. Om den pen­sions­be­rät­ti­gade sam­ti­digt med inkomst­grun­dad ålderspen­sion upp­bär garan­ti­pen­sion enligt lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion, äldre­för­sörj­nings­stöd enligt lagen (2001:853) om äldre­för­sörj­nings­stöd, sju­ker­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring eller liv­ränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring, ska endast ett avdrag göras från de sam­man­tagna för­må­nerna.

Avdra­get upp­går till 80 kro­nor för dag. Det får dock utgöra högst en tred­je­del av för­må­ner­nas månads­be­lopp efter skat­te­av­drag delat med 30. Där­vid ska det belopp var­med minsk­ning sker avrun­das till när­maste lägre kron­tal.

Avdrag ska inte göras för tid under vil­ken den pen­sions­be­rät­ti­gade vis­tas utan­för anstalt enligt 58 § lagen (1974:203) om kri­mi­nal­vård i anstalt. Avdrag ska hel­ler inte göras, om den pen­sions­be­rät­ti­gade är berät­ti­gad till sju­ker­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring eller liv­ränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring men för­må­nen enligt 16 kap. 20 § först­nämnda lag eller 6 kap. 8 § sist­nämnda lag inte ska utges. Lag (2009:996).


15 kap. Övriga bestäm­mel­ser

1 §   Har upp­hävts genom lag (2004:784).

Till­syn

2 §   Pen­sions­myn­dig­he­tens pre­mie­pen­sions­verk­sam­het ska stå under till­syn av Finansin­spek­tio­nen. Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om till­sy­nen finns i 10 § lagen (1998:710) med vissa bestäm­mel­ser om Pen­sions­myn­dig­he­tens pre­mie­pen­sions­verk­sam­het. Lag (2009:996).

Under­rät­telse till en enskild

3 §   I fråga om en enskilds rätt att få del av upp­gif­ter som har till­förts ett ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få till­fälle att yttra sig över dem gäl­ler bestäm­mel­serna i 17 § för­valt­nings­la­gen (1986:223). Beslut enligt 2-4 kap. får dock fat­tas utan att den enskilde har under­rät­tats om och fått till­fälle att yttra sig över upp­gif­ter som skall läm­nas utan före­läg­gande i enlig­het med bestäm­mel­serna i denna lag eller annan för­fatt­ning.

Beslut om ompröv­ning enligt 13 kap. 13 § får inte fat­tas utan att den enskilde fått till­fälle att yttra sig.

4 §   Om den för­säk­rade har debi­te­rats slut­lig skatt, ska under­rät­telse om Skat­te­ver­kets beslut om pen­sions­grun­dande inkomst enligt 2 kap. ske på beske­det om slut­lig skatt. I annat fall ska under­rät­telse ske genom sär­skilt besked senast den 15 decem­ber fast­stäl­lel­seå­ret. Av under­rät­tel­sen ska framgå hur man begär ompröv­ning av beslu­tet.

Den för­säk­rade ska skrift­li­gen under­rät­tas om Pen­sions­myn­dig­he­tens beslut om pen­sions­grun­dande belopp, pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng enligt 3 och 4 kap. senast den 31 mars året efter fast­stäl­lel­seå­ret. Av under­rät­tel­sen ska framgå hur man begär ompröv­ning av beslu­tet.

Under­rät­tel­ser enligt första och andra styc­kena behö­ver inte sän­das till den som inte är bosatt i Sve­rige och vars adress är okänd. Lag (2009:996).

Anmä­lan och upp­gifts­skyl­dig­het m.m.

5 §   Har upp­hävts genom lag (2001:1240).

6 §   Anmä­lan enligt 3 kap. 13-15 §§ ska vara skrift­lig och ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten senast den 31 janu­ari fast­stäl­lel­seå­ret. Anmä­lan enligt 3 kap. 13 § ska göras gemen­samt av för­äld­rarna. Anmä­lan enligt 3 kap. 14 och 15 §§ ska göras gemen­samt av den för­äl­der som enligt 3 kap. 11 och 12 §§ ensam kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 3 kap. 10 § och den till vil­ken över­lå­telse ska ske.
Med en för­äl­der ska där­vid lik­stäl­las en sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare och den som med soci­al­nämn­dens med­gi­vande tagit emot ett utländskt barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i syfte att adop­tera det.

Åter­kal­lelse av en anmä­lan som avses i första styc­ket får inte göras efter den dag då anmä­lan senast ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten. Åter­kal­lel­sen ska vara skrift­lig.

Om någon som enligt en anmä­lan som avses i första styc­ket ska till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan till­go­do­räk­nas ett sådant belopp, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten bortse från anmä­lan. Lag (2009:996).

7 §   En för­säk­rad som under intjä­nan­deå­ret har haft sådan ersätt­ning som avses i 3 kap. 18 § och som för det året ska till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyl­dig att upp­lysa Pen­sions­myn­dig­he­ten om ersätt­ningen. Lag (2009:996).

8 §   Anmä­lan om över­fö­ring av pen­sions­rätt enligt 4 kap. 7 § ska vara skrift­lig och ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten senast den 31 janu­ari det första år till vil­ket den pen­sions­rätt som ska över­fö­ras är hän­för­lig.
Anmä­lan ska göras gemen­samt av makarna och gäl­ler tills vidare om inget annat anges i anmä­lan.

Om en make vill att en över­fö­ring som gäl­ler tills vidare ska upp­höra måste han eller hon skrift­li­gen anmäla detta till Pen­sions­myn­dig­he­ten senast den 31 janu­ari det år från och med vil­ket över­fö­ringen ska upp­höra. Om makar­nas äkten­skap har upp­lösts ska över­fö­ringen upp­höra från och med det år då äkten­ska­pet upp­lös­tes. Har äkten­ska­pet upp­lösts genom att den make från vil­ken över­fö­ringen ska ske har avli­dit, ska dock över­fö­ringen även gälla det år då äkten­ska­pet upp­lös­tes, om inte också den andra maken avled samma år.

Åter­kal­lelse av anmä­lan som avses i första och andra styc­kena får inte göras efter den dag då anmä­lan senast ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten. Åter­kal­lel­sen ska vara skrift­lig. Lag (2009:996).

9 §   En för­äl­der som vill till­go­do­räk­nas ett vår­dår enligt 4 kap. 12 § ska hos Pen­sions­myn­dig­he­ten göra en skrift­lig ansö­kan om detta senast den 31 janu­ari andra året efter utgången av det år för vil­ket vår­dår ska till­go­do­räk­nas.
Lag (2009:996).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2009:996).

11 §   Efter före­läg­gande av Skat­te­ver­ket, Pen­sions­myn­dig­he­ten eller en all­män för­valt­nings­dom­stol ska en enskild, i den omfatt­ning och inom den tid som har angetts i före­läg­gan­det, med­dela de upp­lys­ningar som är av bety­delse för tillämp­ningen av denna lag. Lag (2009:996).

12 §   Den som är ansva­rig för grund­ut­bild­ning av en total­för­svars­plik­tig enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt skall under­rätta Total­för­sva­rets plikt­verk om utbe­tald dager­sätt­ning samt i före­kom­mande fall om utbild­ningen har avbru­tits.

13 §   Stat­liga och kom­mu­nala myn­dig­he­ter samt arbets­gi­vare och för­säk­rings­in­rätt­ningar ska på begä­ran lämna Skat­te­ver­ket, Pen­sions­myn­dig­he­ten och en all­män för­valt­nings­dom­stol upp­gift som avser namn­gi­ven per­son när det gäl­ler för­hål­lande som är av bety­delse för tillämp­ningen av denna lag.

Arbets­lös­hets­kas­sor ska på begä­ran lämna sådan upp­gift till Skat­te­ver­ket, Pen­sions­myn­dig­he­ten och en all­män för­valt­nings­dom­stol.

Arbets­gi­vare som under­lå­ter att full­göra upp­gifts­skyl­dig­het enligt första styc­ket döms till pen­ning­bö­ter. Lag (2009:996).

14 §   För den som är omyn­dig eller har god man eller för­val­tare enligt för­äld­ra­bal­ken ålig­ger upp­gifts­skyl­dig­het enligt denna lag i stäl­let för­myn­da­ren eller, om det kan anses följa av upp­dra­get, den gode man­nen eller för­val­ta­ren.

Upp­gif­ter som en enskild skall lämna om fak­tiska för­hål­lan­den skall läm­nas på heder och sam­vete om inte sär­skilda skäl talar mot det.

Undan­tag från sek­re­tess

15 §   Skat­te­ver­ket, Pen­sions­myn­dig­he­ten och en all­män för­valt­nings­dom­stol får utan hin­der av sek­re­tess på begä­ran lämna ut upp­gif­ter om pen­sion enligt denna lag till
   1. en för­säk­rings­in­rätt­ning, ett för­säk­rings­bo­lag eller en arbets­gi­vare, om upp­gif­ten behövs för sam­ord­ning med ersätt­ning där­i­från, och till
   2. ett utländskt soci­al­för­säk­rings­or­gan, om upp­gif­ten behövs vid tillämp­ningen av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige har anslu­tit sig till.

Skat­te­ver­ket, Pen­sions­myn­dig­he­ten och en all­män för­valt­nings­dom­stol får utan hin­der av sek­re­tess på begä­ran lämna ut upp­gif­ter om pen­sion enligt denna lag till en arbets­lös­hets­kassa, om upp­gif­ten behövs för sam­ord­ning med ersätt­ning där­i­från. Lag (2009:996).

Utmät­ning och över­lå­telse

16 §   Inne­stå­ende ford­ran på pen­sion enligt denna lag får inte utmä­tas. Ford­ran på pen­sion enligt denna lag får inte hel­ler pant­sät­tas eller över­lå­tas, innan pen­sio­nen är till­gäng­lig för lyft­ning. Bestäm­mel­serna i första och andra mening­arna gäl­ler även för till­go­do­ha­vande på pre­mie­pen­sions­konto.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket hind­rar inte utmät­ning enligt vad som före­skrivs i 7 kap. utsök­nings­bal­ken.

Pre­skrip­tion

17 §   Om ett pen­sions­be­lopp inte har lyfts före utgången av andra året efter det då belop­pet blev till­gäng­ligt för lyft­ning, är ford­ran på belop­pet pre­skri­be­rad.

Pre­skrip­tions­la­gen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds ford­ringar på pen­sion enligt denna lag om inte annat föl­jer av första styc­ket.

Över­ens­kom­melse med främ­mande makt

18 §   Har upp­hävts genom lag (1999:802).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2001:492).

Årlig redo­vis­ning

20 §   Den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer ska för varje år upp­rätta en redo­vis­ning av det inkomst­grun­dade ålderspen­sions­sy­ste­mets finan­si­ella ställ­ning och utveck­ling.
För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten samt Första-​Fjärde och Sjätte AP-​fonderna ska till­ställa myn­dig­he­ten de upp­gif­ter som behövs för detta. Lag (2009:996).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1998:674

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dande av denna lag med­de­las i lagen (1998:675) om infö­rande av lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion.

1999:390

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000. I fråga om 9 kap. 1 och 2 §§ samt 10 kap. 7 § gäl­ler dock 3 § lagen (1998:675) om infö­rande av lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion.

1999:802
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om inkomst­grun­dad ålderspen­sion för tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Om en för­bin­delse som anges i äldre bestäm­mel­ser i 2 kap. 11 och 12 §§ eller 15 kap. 18 § gäl­ler vid ikraft­trä­dan­det skall pen­sions­grun­dande inkomst beräk­nas enligt äldre bestäm­mel­ser även för åren 2001-​2005.

1999:1301

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000 och tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande inkomst för år 2001.

1999:1367

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001 och tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande inkomst för år 2001.

1999:1408

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. Bestäm­mel­serna i deras nya lydelse tilläm­pas från och med intjä­nan­deå­ret 1999.

1999:1409
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001.
   2. Den äldre lydel­sen av 2 kap. 5 § och 3 kap. 24 § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om stu­di­e­stöd som bevil­jats enligt den upp­hävda stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349) eller enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).
   3. Vid tillämp­ning av 3 kap. 24 § skall stu­die­bi­drag som utges enligt 4 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349) lik­stäl­las med stu­die­bi­drag enligt 3 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

2000:986

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om inkoms­ter som upp­bu­rits före ikraft­trä­dan­det.

2000:1411

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. De nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 17 § skall tilläm­pas första gången för intjä­nan­deå­ret 1999.

2001:222

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002. Balan­stal enligt 1 kap. 5 a § skall första gången fast­stäl­las för år 2003.
Beräk­ningen av balan­stal skall göras med utgångs­punkt från den avgifts­nivå och det avgifts­un­der­lag som gäl­ler från och med år 2003. Lag (2002:315).

2001:492

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande beträf­fande pen­sions­rätt för tid före ikraft­trä­dan­det.

2001:839
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande inkoms­ter för år 2003.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler vid fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande inkoms­ter för år 2002, dock skall pen­sions­grun­dande inkoms­ter endast fast­stäl­las om sum­man av de inkoms­ter som är pen­sions­grun­dande upp­gått till minst 29,3 pro­cent av det för intjä­nan­deå­ret gäl­lande pris­bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring.

2002:206
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2002 i fråga om 12 kap. 9 §, 13 kap. 2 och 5 §§ och 14 kap. 7 §, den 1 janu­ari 2003 i fråga om 2 kap. 2 § och i övrigt den 1 janu­ari 2005.
Lag (2002:980).
   2. De nya bestäm­mel­serna i 2 kap. 2 § första styc­ket tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande inkoms­ter för år 2003. Lag (2002:980).
   3. De nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 11 och 22 §§ tilläm­pas även för till­go­do­räk­nande av pen­sions­grun­dande belopp för åren 1999-​2004. Anmä­lan om att få till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande belopp för åren 1999-​2004 skall ha kom­mit in till För­säk­rings­kas­san senast den 31 mars 2007. Sådan anmä­lan som enligt 15 kap. 6 § skall göras senast den 31 janu­ari fast­stäl­lel­seå­ret, skall för åren 1999-​2005 göras senast den 31 mars 2007. Lag (2006:1543).

2002:302

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003 och skall tilläm­pas beträf­fande ersätt­ning som avser tid efter ikraft­trä­dan­det.

2002:981
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 2 kap. 2 § tilläm­pas även för fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande inkoms­ter för åren 1999-​2003 för per­so­ner som är födda år 1938 eller senare.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 2 kap. 2 § gäl­ler fort­fa­rande för per­so­ner som är födda år 1937 eller tidi­gare beträf­fande pen­sions­grun­dande inkomst som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2003:301
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003 i fråga om 12 kap. 2 § och i övrigt den 1 sep­tem­ber 2003.
   2. Bestäm­mel­serna i 1 kap. 5 och 5 c §§ tilläm­pas första gången vid beräk­ning av inkomstin­dex och balan­stal för år 2004.
   3. För­änd­ringen av det inkomst­mått som används vid beräk­ningen av de för­säk­ra­des årliga inkoms­ter från år 2002 till år 2003 skall när det gäl­ler inkomstin­dex för åren 2004-​2006 beak­tas på föl­jande sätt. Inkomst­måt­tet för det fjärde året före det år inkomstin­dexet avser skall beräk­nas utan beak­tande av utbe­talda för­tidspen­sio­ner och de som endast upp­bu­rit sådan pen­sion, var­ef­ter genom­snittsin­koms­ten mul­ti­pli­ce­ras med en sär­skild kvot. Kvo­ten utgörs av det beräk­nade inkomst­måt­tet år 2003 delat med inkomst­måt­tet för samma år som har beräk­nats utan beak­tande av de pen­sions­grun­dande inkoms­ter som utgörs av inkomstre­la­te­rad sjuk- och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning och de som endast upp­bu­rit sådan inkomst.

2003:725
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. De nya före­skrif­terna i 2 kap. 20 § andra meningen gäl­ler även för­månsvärde som har bestämts av skatte­myn­dig­het.
   3. Äldre före­skrif­ter i 13 kap. 12 § första styc­ket gäl­ler fort­fa­rande om begä­ran om ompröv­ning har kom­mit in till skatte­myn­dig­het före ikraft­trä­dan­det.
   4. De nya före­skrif­terna i 13 kap. 17 § andra styc­ket gäl­ler även skatte­myn­dig­hets avvis­nings­be­slut.
   5. Om någon före ikraft­trä­dan­det har före­lagts enligt äldre före­skrif­ter i 15 kap. 11 § att lämna upp­lys­ningar, skall efter ikraft­trä­dan­det i stäl­let upp­lys­ning­arna läm­nas till Skat­te­ver­ket.
   6. Om en skatte­myn­dig­het enligt äldre före­skrif­ter i 15 kap. 13 § första eller andra styc­ket har begärt upp­gif­ter från myn­dig­het, arbets­gi­vare eller för­säk­rings­in­rätt­ning, skall efter ikraft­trä­dan­det i stäl­let upp­gif­terna läm­nas till Skat­te­ver­ket.

2004:64
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2004.
   2. Vad som sägs i 8 kap. 3 § första styc­ket om fond­för­val­tare skall också gälla sådan fond­för­val­tare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om infö­rande av lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der dri­ver verk­sam­het enligt lagen (1990:1114) om vär­de­pap­pers­fon­der. Medel får dock inte pla­ce­ras i sådana fon­der som avses i 3 § lagen om vär­de­pap­pers­fon­der i andra fall än som anges i punkt 3.
   3. Med­gi­vande som har läm­nats enligt 8 kap. 3 § tredje styc­ket före den 1 april 2004 skall fort­sätta att gälla så länge som fon­dens pla­ce­rings­in­rikt­ning inte änd­ras.

2004:544
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 9 kap. 2 § och 14 kap. 3-5 §§ den 1 juli 2004, och i övrigt den 1 janu­ari 2005.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 14 kap. 5 § tilläm­pas även för pen­sion som har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp före lagens ikraft­trä­dande.

2004:784
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 17 §, 3 kap. 7 § och 14 kap. 8 § skall tilläm­pas även när en ersätt­ning som där avses har beta­lats ut av en all­män för­säk­rings­kassa.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 13 kap. 17 § andra styc­ket skall fort­fa­rande till­läm­pas såvitt avser beslut som har med­de­lats av en all­män för­säk­rings­kassa.
   4. Vill­ko­ret enligt 13 kap. 22 a § att det all­männa ombu­det skall ha varit part skall anses upp­fyllt även om det är Riks­för­säk­rings­ver­ket som har varit part i målet hos den all­männa för­valt­nings­dom­sto­len.

2005:328
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005 i fråga om 1 kap. 6 § och i övrigt den 1 janu­ari 2006.
   2. Bestäm­mel­sen i 1 kap. 6 § tilläm­pas första gången vid beräk­ning och fast­stäl­lande av inkomst­bas­belopp för år 2006.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 21 § skall tilläm­pas första gången för intjä­nan­deå­ret 2006.
   4. De nya bestäm­mel­serna i 5 kap. 4 och 5 §§ skall tilläm­pas första gången för fast­stäl­lande av arvs­vins­ter för döds­fallså­ret 2006.

2006:1470
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om rekry­te­rings­bi­drag som har läm­nats enligt den upp­hävda lagen (2002:624) om rekry­te­rings­bi­drag till vux­enstu­de­rande.

2006:1489
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om en verk­stäl­lig­het enligt 33 a § lagen (1974:203) om kri­mi­nal­vård i anstalt som pågår vid ikraft­trä­dan­det.

2006:1540

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande beträf­fande pen­sions­grun­dande belopp som till­go­do­räk­nas för tid före ikraft­trä­dan­det.

2007:206
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången på sådana åter­krav som har beslu­tats av För­säk­rings­kas­san efter ikraft­trä­dan­det.

2007:299

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas på beslut om ret­ro­ak­tiv pen­sion som fat­tas efter ikraft­trä­dan­det.

2007:1010

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008. I fråga om ompröv­ning och över­kla­gande av beslut som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2007:1310

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 och tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande inkomst för intjä­nan­deå­ret 2008.

2008:713

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2008 och tilläm­pas på pen­sions­grun­dande belopp som till­go­do­räk­nas för tid från och med den 1 janu­ari 2008.

2009:996
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. Under åren 2010 och 2011 ska äldre bestäm­mel­ser i 14 kap. 1 § fjärde-​sjätte styc­kena och 7 § fort­fa­rande tilläm­pas på det sätt som anges i 2 § lagen (2009:986) med anled­ning av inrät­tande av Pen­sions­myn­dig­he­ten. Vid till­lämp­ning av 14 kap. 7 § ska där­vid det som sägs om Pre­mie­pen­sions­myn­dig­he­ten i stäl­let gälla Pen­sions­myn­dig­he­ten.
   3. I andra fall än vad som föl­jer av punk­ten 2 är För­säk­rings­kas­san under åren 2010 och 2011 behö­rig att besluta om avdrag enligt 14 kap. 7 § i dess äldre lydelse.

2009:1018

Denna lag trä­der i kraft den 25 novem­ber 2009 och tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av balan­sta­let för år 2010.

2009:1458
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 i fråga om 10 kap. och i övrigt den 3 maj 2010.
   2. Medel som finns i Pre­mi­e­spar­fon­den ska senast den 31 maj 2010 föras över till fon­der som för­val­tas av Sjunde AP-​fonden enligt 8 kap. 2 § första styc­ket 2, med en för­del­ning mel­lan fon­derna efter pen­sions­spa­ra­rens ålder.