SFS 1982:673

Arbetstidslag;

SFS 1982:673

Utkom från trycket

utfärdad den 24 juni 1982.

den 6 juli 1982

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje

verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning.

Om arbetstiden för minderåriga finns ytterligare bestämmelser i 5 kap.

arbetsmiljölagen (1977; 1160).

' Prop. 1981/82:154, SoU 55, rskr436.

1391

C-

•

,

¬

\ •

''

SFS 1982:673

2 § Lagen gäller inte

1. arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana

förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift at t vaka

över hur arbetet är ordnat,

2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgift

ter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställ­

ning eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har

förtroendet att själva disponera sin arbetstid,

3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,
4. skeppstjänst.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far föreskri­

va att lagen skall tillämpas på skeppstjänst som har undantagits från

sjöarbetstidslagen (1970:105).

3 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central

arbetstagarorganisation får göras antingen undantag från lagens tillämp­

ning i d ess helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 §

andra stycket, 8-10 §§, 12-14 §§ s amt 15 § an dra och tredje styckena.

Vidare får raster bytas ut mot måltidsuppehåll genom sådana kollektivav­

tal.

Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § får

göras även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbetsta­
garorganisation. Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en

månad, räknat från dagen för avtalets ingående.

En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i

första och andra styckena far tillämpa avtalet även på arbetstagare som

inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men

sysselsätts i arbete som avses med avtalet.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­
dela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag.

Ordinarie arbetstid och jourtid

5 § Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan.

När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i

övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en t id
av högst fyra veckor.

Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas

på arbetsstället.

6 § Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en arbets­

tagare står til) arb etsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid beh ov
utföra arbete, får jourtid tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under

en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Som jourtid
anses inte tid då ar betstagaren utför arbete för arbetsgivarens räkning.

Övertid

7 § Med övertid förstås sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbets-

1392

tid enligt 5 § och jourtid enligt 6 §. Om annan ordinarie arbetstid eller

¬

jourtid gäller på gr und av kollektivav tal som har tillkommit i den or dning

SFS 1982:673

som anges i 3 § första stycket, eller på grund av medgivande om avvikelse
av arbetarskyddsstyrelsen enligt 19 § 1, skall med övertid i stället förstås
sådan arbetstid som vid heltidsarbete överstiger ordinarie arbetstid och

Jourtid enligt avtalet eller medgivandet.

Vid beräkning av övertid skall kompensationsledighet eller annan ledig­

het som förläggs till ar betstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid likstäl­

las med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid.

8 § När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med

högst 48 tim mar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en
kalendermånad, dock med högs t 200 timmar under ett kalenderår (allmän

övertid).

9 § Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet
som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren vållat avbrott i verksa mhe­
ten eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på
liv, hälsa eller egendom, f^r övertid tas ut för arbete i den utsträckning som
förhållandena kräver (nödfallsövertid).

Om det för arbetsstället finns en lokal arbetstagarorganisation inom vars

avtalsområde arbetet faller, får nödfallsövertid tas ut endast under förut­
sättning att arbetsgivaren snarast underrättar organisationen om övertids­
arbetet.

Nödfallsövertid får inte tas ut under längre tid än två dygn från arbetets

böljan utan att tillstånd till arbetet har sökts hos arbetarskyddsstyrelsen.

Mertid vid deltidsanställning

10 § Med mertid fö rstås sådan arbetstid som vid deltidsanställning över­
stiger arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid enligt anställningsavta­
let. Bestämmelserna om beräkning av övertid i 7 § andra stycket skall

tillämpas även vid beräkning av mertid.

När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får mertid tas ut med

högst 200 timm ar under ett kalenderår (allmän mertid). Mertid far också

tas ut med tillämpning av de villkor för nödfallsövertid som anges i 9 §.

Anteckningar om jourtid, övertid och mertid

11 § Arbetsgivare skall föra anteckningar omjourtid, övertid och mertid.

Arbetstagarna har rätt att själva eller genom någon annan ta del av anteck­

ningarna. Samma rätt tillkommer fackliga organisationer som företräder

arbetstagare på arbetsstället.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrel­

sen meddelar föreskrifter om hur anteckningar enligt första stycket skall
föras.

Arbetstidens förläggning

12 § Alla arbetsgivare som anlitar arbetstagare till arbete annat än tillfäl­

ligt skall lämna arbetstagarna besked om ändringar i fråga om den ordinarie

1393

88-SFS 1982

¬

\

SFS 1982:673

arbetstidens och jourtidens förläggning minst två veckor i förväg . Sådant

besked får dock lämnas kortare tid i förväg , om verksamhetens art eller
händelser som inte har kunnat förutses ger anledning till det.

13 § Alla arbetstagare skall ha ledigt fö r nattvila. I ledigheten skall ingå

tiden mellan klockan 24 och k lockan 5.

Avvikelse från första stycket får göras, om arbetet med hänsyn till dess

art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste fortgå

även nattetid eller bedrivas före klockan 5 eller efter klockan 24.

14 § Arbetstagarna skall ha minst trettiosex timmars sammanhängande

ledighet under vaije period om sju dagar (veckovila). Till veckovilan

räknas inte beredskapstid då arbetstagaren får uppehålla sig utanför ar­

betsstället men skall stå till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete

när behov uppkommer.

Veckovilan skall så långt möjligt förläggas till veckoslut.

Undantag från första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av

något särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren.

15 § Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbets tiden under

vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället.

Arbetsgivaren skall på förhand ange rastemas längd och förläggning så

noga som omständighetema medger.

Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer än

fem timmar i följd. Rastemas antal, längd och förläggning skall vara

tillfredsställande med hä nsyn till arbetsförhållandena.

16 § Raster far bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är

nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sj uk­

domsfall eller annan händelse som inte har kunnat fömtses av arbetsgiva­

ren. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.

17 § Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de

pauser som behövs utöver rastema.

Om arbetsförhållandena kräver det, får i stäl let särskilda arbetspauser

läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas

längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Pauser räknas in i arbe tstiden.

18 § Utan hinder av 13-17 §§ kan regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer, meddela särskilda föreskrifter om arbetstidens för­
läggning vid vägtr ansporter och luftfart.

Dispens av arbetarskyddsstyrelscn

19 § Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får arbetarskydd ssty­

relsen, om det finns särskilda skäl,

1, medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och 12 §,
2. medge undantag från 8 § vad avser begränsningen av övcrtidsuttag

1394

under en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad,

¬

3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 tim-

SFS 1982:673

mar under ett kalenderår,

4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar

under ett kalenderår,

5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje stycke­

na.

Tillsyn
20 § Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen skall utöva tillsyn
över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelas med
stöd av lagen.

Vid yrkesinspektionens tillsyn gäller i fråga om kommunala tillsynsmän

bestämmelserna i 7 ka p. 2 § arbetsmiljölagen (1977; 1160).

21 § Tillsynsmyndigheterna har rätt att på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen.

För att utöva tillsynen har tillsynsmyndigheterna rätt att komma in på

arbetsställena. Polisen skall därvid lämna den handräckning som behövs.

22 § Yrkesinspektionen får meddela de förelägganden eller förbud som
behövs för efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelas

med stöd av la gen.

I beslut om föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen sätta ut

viten.

Även arbetarskyddsstyrelsen får besluta om åtgärder enligt första och

andra styckena.

Straffbestämmelser m. m.

23 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en arbetsgivare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud
som har meddelats med stöd av 22 §. Detta gäller dock inte om föreläggan­
det eller förbudet har förenats med vite.

24 § Till böter döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
har

1. utan att avvikelse har gjorts enligt 3 eller 19 § anlitat arbetstagare i

strid mot 5-10 eller 12-16 §§ eller brutit mot 11 § eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 11 §,

2. lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsynsmyn­

dighet har begärt upplysningar eller handlingar enligt 21 § första s tycket.

25 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollek­
tivavtal som avses i 3 §, g äller vad som föreskrivs om påföljd i avtalet eller

i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet.

Övertidsavgifter
26 § Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 8 eller 9 § utan

att ha stöd i kollek tivavtal enligt 3 § ell er ha fått dispens enligt 19 §, utgår

1395

¬

••

SFS 1982:673

en särskild avgift (övertidsavgift). Avgiften tas ut av den fysiska eller
juridiska person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har

begåtts.

Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för vaije

arbetstagare som har anlitats i strid mot 8 eller 9 §, en procent av det
basbelopp enligt lagen (1962; 381) om allmän försäkring som gällde vid d en

tidpunkt då överträdelsen begicks.

Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter före­

ligger.

27 § Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan

som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då
överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än
böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har

förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, far övertidsavgift ej

tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.

Beslut varigenom någon har påförts övertidsavgift skall genast sändas

till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader

från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i

beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får avgiften samt restavgift,
beräknad enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), drivas in i den

ordning som enligt den lagen gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåt­
gärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann

laga kraft.

Överklagande

28 § Yrkesinspektionens beslut far överklagas hos arbetarskyddsstyrel­

sen genom besvär.

29 § Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som avses i 19 § 1 -4 eller

beslut om tillstånd enligt 9 § tr edje stycket får inte överklagas.

Andra beslut som arbetarskyddsstyrelsen i särsk ilda fall har meddelat

enligt lagen, far överklagas hos regeringen genom besvär.

Arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter till allmän efterrättelse

får inte överklagas.

30 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt lagen far

beslut som avses i 28 eller 29 § öve rklagas av huvudskyddsombud eller,

om något sådant ombud inte finns, av annat skyddsombud, Finns det inte

något skyddsombud, får en arbetstagarorganisation överklaga ett sådant
beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse och organisationen

tidigare har yttrat sig i ärendet.

Om skyddsombud finns

bestämmelser i 6 kap. arbetsmiljölagcn

(1977:1160).

31 § Beträffande föreskrifter till allmän efterrättelse får arbetarskydds­

styrelsen underställa regeringen frågor av särskild betydelse innan styrel-

1396

sen meddelar beslut i ärendet.

¬

32 § En tillsynsmyndighet kan förordna att dess beslut skall gälla ome-

SFS 1982:673

delbart.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983, då allmänna arbetstidsla­

gen (1970; 103) upphör att gälla.

2. Vid ikraftträdandet gällande föreskrifter som har meddelats med stöd

av 11 § allmänna arbe tstidslagen, skall vid tillämpningen av den nya lagen
anses ha meddelats enligt denna.

3. Förelägganden eller förbud som har meddelats med stöd av bestäm­

melser i 4 kap. arbetsmiljölagen och 7 kap. 7 eller 10 § samm a lag, skall

såvitt avser tiden efter ikraftträdandet av den nya lagen anses ha meddelats
enligt motsvarande bestämmelser i denna.

4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i ställe t den nya

bestämmelsen.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR ELIASSON
(Arbetsmarknadsdepartementet)

¬