SFS 1996:360 Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

SFS 1996:360
Utkom från trycket
den 29 maj 1996

Lag
om ändring i arbetstidslagen (1982:673);

utfärdad den 9 maj 1996.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om arbetstidslagen (1982:673)
dels att 1, 3 och 19 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av följande lydel-

se.

1 § Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje verk-

samhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning.

Allmänna skyddsbestämmelser av betydelse för förläggningen av arbets-

tid finns i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160). Särskilda bestämmelser
om arbetstiden för minderåriga finns i 5 kap. den lagen.

3 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation får göras antingen undantag från lagens tillämpning
i dess helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 § andra
stycket, 8-10 §§, 12-14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. Vidare får
raster bytas ut mot måltidsuppehåll genom sådana kollektivavtal.

Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § får gö-

ras även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbetstagar-
organisation. Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en må-
nad, räknat från dagen för avtalets ingående.

En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i

första och andra styckena får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte
är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men syssel-
sätts i arbete som avses med avtalet.

Undantag och avvikelser från lagen enligt denna paragraf får göras en-

dast under förutsättning att de inte innebär att mindre förmånliga regler
skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av rådets direktiv 93/104/EG
av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden.2
Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning det innebär att mindre förmånliga
regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av direktivet.

1

Prop. 1995/96:162, bet. 1995/96: AU9, rskr. 1995/96:219.

Jfr rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i
vissa avseenden (EGT nr L 307,13.12.1993, s. 18, Celex 393L0104).
2

EGT nr L 307, 13.12.1993, s. 18 (Celex 393L0104).

576

SFS 1996:360

19 § Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får Arbetarskydds-

styrelsen, om det finns särskilda skäl,

1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och 12 §,

2. medge undantag från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag

under en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad,

3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 timmar

under ett kalenderår,

4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar

under ett kalenderår,

5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje stycke-

na.

Arbetarskyddsstyrelsens beslut enligt denna paragraf får inte innebära att

mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av
rådets direktiv 93/104/EG. Detta gäller även tillstånd enligt 9 § tredje
stycket.

24 a § En arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett kollek-
tivavtal som strider mot 3 § fjärde stycket skall betala skadestånd för den
förlust som uppkommer och för den kränkning som har skett.

Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Denna lag träder i kraft den 23 november 1996.

På regeringens vägnar

ULRICA MESSING

Per Virdesten
(Arbetsmarknadsdepartementet)

577