SFS 2005:165 Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i arbetstidslagen (1982:673);

utfärdad den 23 mars 2005.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 i fråga om arbetstidslagen

(1982:673)

dels att 2, 3, 13, 14, 19 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 12 § skall lyda ”Arbetstidens förläggning

m.m.”,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 10 a och 13 a §§, samt

närmast före 10 a § en ny rubrik av följande lydelse.

2 §

3 Lagen gäller inte

1. arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses vara

arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat,

2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter

och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställning
eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet
att själva disponera sin arbetstid,

3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,
4. fartygsarbete.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva

att lagen skall tillämpas i fråga om fartygsarbete som har undantagits från
tillämpning av bestämmelserna om vilotid i lagen (1998:958) om vilotid för
sjömän.

Bestämmelserna i 10 a §, 13 § första stycket, 13 a § och 14 § tredje

stycket andra meningen gäller inte inom offentlig verksamhet som exempel-
vis försvaret, polisen och skydds- och beredskapsarbeten för arbete som är
speciellt för sådana verksamheter och som är av sådant slag att konflikt inte
kan undvikas med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av
den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden

4.

3 §

5 Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central

arbetstagarorganisation får göras antingen undantag från lagens tillämpning
i dess helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 § andra

1 Prop. 2003/04:180, bet. 2004/05:AU3, rskr. 2004/05:158.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om
arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 18.11.2003, s. 9, Celex
32003L0088).

3 Senaste lydelse 1998:971.

4 EUT L 299, 18.11.2003, s. 9 (Celex 32003L0088).

5 Senaste lydelse 1996:360.

SFS 2005:165

Utkom från trycket
den 5 april 2005

2

SFS 2005:165

stycket, 8–10 a §§, 12–14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. Vidare får
raster bytas ut mot måltidsuppehåll genom sådana kollektivavtal. Avvikelser
från 10 a § får dock inte innebära en längre beräkningsperiod än tolv måna-
der.

Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § andra

stycket får göras även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal
arbetstagarorganisation. Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst
en månad, räknat från dagen för avtalets ingående.

En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i

första och andra styckena får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte
är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men syssel-
sätts i arbete som avses med avtalet.

Undantag från lagens tillämpning i dess helhet och avvikelser från 10 a §,

13 § första stycket, 13 a §, 14 § och 15 § andra och tredje styckena samt by-
ten av raster mot måltidsuppehåll enligt denna paragraf får göras endast un-
der förutsättning att de inte innebär att mindre förmånliga villkor skall till-
lämpas för arbetstagarna än som följer av Europaparlamentets och rådets di-
rektiv 2003/88/EG. Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning det innebär att
mindre förmånliga villkor skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av
direktivet.

Den sammanlagda arbetstiden

10 a § Den sammanlagda arbetstiden under varje period om sju dagar får
uppgå till högst 48 timmar i genomsnitt under en beräkningsperiod om högst
fyra månader. Vid beräkningen av den sammanlagda arbetstiden skall se-
mester och sjukfrånvaro under tid då arbetstagaren annars skulle ha arbetat
likställas med fullgjord arbetstid.

13 § Alla arbetstagare skall ha minst elva timmars sammanhängande le-
dighet under varje period om tjugofyra timmar (dygnsvila). Avvikelse får
göras tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt förhållande som inte
har kunnat förutses av arbetsgivaren, under förutsättning att arbetstagaren
ges motsvarande kompensationsledighet.

I den dygnsvila som alla arbetstagare har rätt till skall tiden mellan mid-

natt och klockan 5 ingå. Avvikelse får göras, om arbetet med hänsyn till

dess art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste

bedrivas mellan midnatt och klockan 5.

13 a § Arbetstiden för nattarbetande får under varje period om tjugofyra
timmar inte överstiga åtta timmar i genomsnitt under en beräkningsperiod
om högst fyra månader. Vid genomsnittsberäkningen skall räknas av från
beräkningsperioden tjugofyra timmar för varje påbörjad period om sju da-
gar. Semester och sjukfrånvaro under tid då arbetstagaren annars skulle ha
arbetat skall likställas med fullgjord arbetstid.

Nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker eller stor fysisk eller

mental ansträngning får dock inte arbeta mer än åtta timmar under varje pe-
riod om tjugofyra timmar som de utför arbete under natt. Avvikelse får göras
tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt förhållande som inte har kun-

3

SFS 2005:165

nat förutses av arbetsgivaren, under förutsättning att arbetstagaren ges mot-
svarande kompensationsledighet.

Med nattarbetande avses den som normalt utför minst tre timmar av sitt

arbetspass under natt eller troligen kommer att fullgöra minst en tredjedel av
sin årsarbetstid under natt. Med natt avses perioden mellan klockan 22 och
klockan 6.

14 § Arbetstagarna skall ha minst trettiosex timmars sammanhängande le-
dighet under varje period om sju dagar (veckovila). Till veckovilan räknas
inte beredskapstid då arbetstagaren får uppehålla sig utanför arbetsstället
men skall stå till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete när behov
uppkommer.

Veckovilan skall så långt möjligt förläggas till veckoslut.
Avvikelse från första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av

något särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren. Så-
dan avvikelse får göras endast under förutsättning att arbetstagaren ges mot-
svarande kompensationsledighet.

19 §

6 Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får Arbetsmiljöverket,

om det finns särskilda skäl,

1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och 12 §,
2. medge avvikelse från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag un-

der en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad,

3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 timmar

under ett kalenderår,

4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar

under ett kalenderår,

5. medge avvikelse från 10 a §, 13–14 §§ samt 15 § andra och tredje

styckena.

Arbetsmiljöverkets beslut enligt denna paragraf får inte innebära att min-

dre förmånliga villkor skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av Eu-
ropaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG. Detta gäller även tillstånd
enligt 9 § tredje stycket.

24 §

7 Till böter döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet

har

1. utan att undantag eller avvikelser har gjorts enligt 3 eller 19 § anlitat en

arbetstagare i strid mot 5–10 a §§, 12 §, 13 § eller 14–16 §§ eller brutit mot
11 § eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 11 §,

2. lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när Arbetsmiljöver-

ket har begärt upplysningar eller handlingar enligt 21 § första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005. De nya bestämmelserna skall

dock tillämpas först från och med den 1 januari 2007 om arbetsgivaren den
30 juni 2005 och därefter fram till och med den 31 december 2006 är bunden
av kollektivavtal som reglerar arbetstidsfrågor.

6 Senaste lydelse 2000:766.

7 Senaste lydelse 2000:766.

4

SFS 2005:165

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2005

På regeringens vägnar

HANS KARLSSON

Karin Renman
(Näringsdepartementet)